c k P ), eller R n max{ x k b dx def lim max n f ( def definition. [a,b] om

Relevanta dokument
I den här stencilen betraktar vi huvudsakligen reella talserie, dvs serier vars termer ak

som är styckvis kontinuerlig och har styckvis kontinuerlig derivatan. Notera att f (x)

INTEGRALKRITERIET ( även kallas CAUCHYS INTEGRALKRITERIUM )

Kompletterande material till kursen Matematisk analys 3

Huvud metod för beräkning av massan för en av en kropp med densiteten ρ ( x, är trippelintegral

UPPSKATTNING AV INTEGRALER MED HJÄLP AV TVÅ RIEMANNSUMMOR. Med andra ord: Vi kan approximera integralen från båda sidor

11.7 Kortversion av Kapitel INTEGRALBEGREPPET

DIAGONALISERING AV EN MATRIS

Något om funktionsföljder/funktionsserier

KVADRATISKA MATRISER, DIAGONALMATRISER, MATRISENS SPÅR, TRIANGULÄRA MATRISER, ENHETSMATRISER, INVERSA MATRISER

TILLÄMPNINGAR AV DIAGONALISERING Beräkning av potenser A n. Rekursiva samband (s.k. differensekvationer).

Integraler. Integraler. Integraler. Integraler. Exempel (jfr lab) Integrering i Matlab. cos(3 xdx ) Från labben: Informationsteknologi

f(x i ) Vi söker arean av det gråfärgade området ovan. Området begränsas i x-led av de två x-värdena där kurvan y = x 2 2x skär y = 0, d.v.s.

är ett tal som betecknas det(a) eller Motivering: Determinanter utvecklades i samband med lösningsmetoder för kvadratiska linjära system.

FÖ 5: Kap 1.6 (fr.o.m. sid. 43) Induktionsbevis

NEWTON-RAPHSONS METOD (en metod för numerisk lösning av ekvationer)

vara en T- periodisk funktion som är integrerbar på intervallet ges av formlerna

RIEMANNSUMMOR. Den bestämda integralen definieras med hjälp av Riemannsummor. Låt vara en begränsad funktion,, reella tal och. lim.

NEWTON-RAPHSONS METOD (en metod för numerisk lösning av ekvationer)

============================================================ ============================================================

ÖPPNA OCH SLUTNA MÄNGDER. KOMPAKTA MÄNGDER. DEFINITIONSMÄNGD. INLEDNING. Några viktiga andragradskurvor: Cirkel, ellips, hyperbel och parabel.

Approximationen med den här metoden kallas minstakvadratmetoden.

vara en funktion av n variabler som har kontinuerliga derivator av andra ordningen i närheten av punkten )

1 Armin Halilovic: EXTRA ÖVNINGAR

FORMELBLAD cos( ) cos cos. 21. sin( ) sin cos. 23. tan TRIGONOMETRISKA FUNKTIONER I RÄTVINKLIGA TRIANGLAR. Pytagoras sats:

NEWTON-RAPHSONS METOD (en metod för numerisk lösning av ekvationer)

Tentamen i Envariabelanalys 1

101. och sista termen 1

Uppsala Universitet Matematiska Institutionen Bo Styf. Att repetera.

Föreläsning 3. Signalbehandling i multimedia - ETI265. Kapitel 3. Z-transformen. LTH 2015 Nedelko Grbic (mtrl. från Bengt Mandersson)

Analysens grunder. Tomas Ekholm Niklas Eriksen. Matematiska institutionen, 2001 Finansierat av Marianne och Marcus Wallenbergs Stiftelse

vara ett polynom där a 0, då kallas n för polynomets grad och ibland betecknas n = grad( P(

Symmetriska komponenter, Enlinjediagram och Kortslutningsberäkningar

EGENVÄRDEN och EGENVEKTORER

============================================================ V1. Intervallet [a,b] är ändligt, dvs gränserna a, b är reella tal och INTE.

V1. Intervallet [a,b] är ändligt, dvs gränserna a, b är reella tal och INTE ±. är begränsad i intervallet [a,b].

vara en funktion av n variabler som har kontinuerliga derivator av andra ordningen i en öppen omgivning D av punkten ) A =.

Matte C. Översikt. Funktioner. Derivatan. Användning av derivatan. Exponentialfunktionen. Logaritmiska funktioner. Geometriska summor

Lektionssammanfattning Syra-Bas-Jämvikter

1. BERÄKNING AV GRÄNSVÄRDEN ( då x 0 ) MED HJÄLP AV MACLAURINUTVECKLING. n x

SF1625 Envariabelanalys

SF1625 Envariabelanalys

= (1 1) + (1 1) + (1 1) +... = = 0

V1. Intervallet [a,b] är ändligt, dvs gränserna a, b är reella tal och INTE ±. är begränsad i intervallet [a,b].

TENTAMEN. Tillämpad digital signalbehandling. Sven Knutsson. Typgodkänd räknare Sven Knutsson: Signalprocessorn ADSP-2105

Uppsala Universitet Matematiska Institutionen Thomas Erlandsson

Följande begrepp används ofta vid beskrivning av ett statistiskt material:

EGENRUM, ALGEBRAISK- OCH GEOMETRISK MULTIPLICITET

Inledande matematisk analys. 1. Utred med bevis vilket eller vilka av följande påståenden är sana:

KVADRATISKA MATRISER, DIAGONALMATRISER, MATRISENS SPÅR, TRIANGULÄRA MATRISER, ENHETSMATRISER, INVERSA MATRISER

9. Bestämda integraler

Ekvationen (ekv1) kan beskriva en s.k. stationär tillstånd (steady-state) för en fysikalisk process.

Anmärkning: I några böcker använder man följande beteckning ]a,b[, [a,b[ och ]a,b] för (a,b), [a,b) och (a,b].

EGENVÄRDEN och EGENVEKTORER

Stokastiska variabler

c n x n, där c 0, c 1, c 2,... är givna (reella eller n=0 c n x n n=0 absolutkonvergent om x < R divergent om x > R n n lim = 1 R.

Ekvationen (ekv1) kan beskriva vågutbredning, transversella svängningar i en sträng och andra fysikaliska förlopp.

Följande begrepp används ofta vid beskrivning av ett statistiskt material:

Induktion LCB 2000/2001

Taylors formel används bl. a. vid i) numeriska beräkningar ii) optimering och iii) härledningar inom olika tekniska och matematiska områden.

Volum av rotationskroppar. Båglängd, rotationsytor. Adams 7.1, 7.2, 7.3

Analys av polynomfunktioner

INLEDNING: Funktioner (=avbildningar). Beteckningar och grundbegrepp

Uppgifter 3: Talföljder och induktionsbevis

Inledande matematisk analys (TATA79) Höstterminen 2016 Föreläsnings- och lekionsplan

Rättande lärare: Niclas Hjelm & Sara Sebelius Examinator: Niclas Hjelm Datum: Tid:

TENTAMEN. Digital signalbehandling. Sven Knutsson. Typgodkänd räknare

Vad är det okända som efterfrågas? Vilka data är givna? Vilka är villkoren?

Kontrollskrivning 3 till Diskret Matematik SF1610, för CINTE1, vt 2019 Examinator: Armin Halilovic Datum: 2 maj

vara ett polynom där a 0, då kallas n för polynomets grad och ibland betecknas n grad( P(

Borel-Cantellis sats och stora talens lag

Uppsala Universitet Matematiska Institutionen Bo Styf. Genomgånget på föreläsningarna Föreläsning 26, 9/2 2011: y + ay + by = h(x)

Induktion och Binomialsatsen. Vi fortsätter att visa hur matematiska påståenden bevisas med induktion.

Geometrisk optik. Optiska system F9 Optiska instrument. Brytningsindex. avbildning med linser. Begrepp inom geometrisk optik. Brytningslagen FAF260

============================================================ V1. Intervallet [a,b] är ändligt, dvs gränserna a, b är reella tal och INTE ±.

4. Uppgifter från gamla tentor (inte ett officiellt urval) 6

helst. poäng. (betyg Fx). Vem som Komplettering sker c:a Uppgift Uppgift Uppgift veta hur vänd! Var god

Serier och potensserier

TEKNISKA HÖGSKOLAN I LUND Institutionen för elektrovetenskap. Tentamen i Digital Signalbehandling ESS040 (ETI240/ETI275)

f(x)dx definieras som arean av ytan som begränsas av y = f(t), y = 0, t = a och t = b, se figur.

som gör formeln (*) om vi flyttar första integralen till vänsterledet.

Föreläsning 7: Trigonometri

Tentamen TEN1, HF1012, 30 maj Matematisk statistik Kurskod HF1012 Skrivtid: 14:00-18:00 Lärare och examinator : Armin Halilovic

Appendix. De plana triangelsatserna. D c

1 e x2. lim. x ln(1 + x) lim. 1 (1 x 2 + O(x 4 )) = lim. x 0 x 2 /2 + O(x 3 ) x 2 + O(x 4 ) = lim. 1 + O(x 2 ) = lim = x = arctan x 1

FOURIERSERIER. Definition 1. (Trigonometrisk serie) Ett utryck av följande form. är en trigonometrisk serie.

LINJÄRA DIFFERENTIALEKVATIONER AV HÖGRE ORDNINGEN

Area([a; b] [c; d])) = (b a)(d c)

Tenta i MVE025/MVE295, Komplex (matematisk) analys, F2 och TM2/Kf2

= x 1. Integration med avseende på x ger: x 4 z = ln x + C. Vi återsubstituerar: x 4 y 1 = ln x + C. Villkoret ger C = 1.

Läsanvisningar för MATEMATIK I, ANALYS

1 av 12. (sys1) ELEMENTERA OPERATIONER Vi får göra följande elementära operationer med ekvationer utan att ändra systemets lösningsmängd:

Trigonometriska polynom

SYSTEM AV LINJÄRA DIFFERENTIALEKVATIONER GRUNDLÄGGANDE BEGREPP


Tentamen i Analys B för KB/TB (TATA09/TEN1) kl 08 13

INTEGRALEKVATIONER. Fredrik Smeds. Karlstads universitet, Institutionen för ingenjörsvetenskap, fysik och matematik, 2005.

APPROXIMATION AV SERIENS SUMMA MED EN DELSUMMA OCH EN INTEGRAL

H1009, Introduktionskurs i matematik Armin Halilovic POLYNOM, POLYNOMDIVISION, ALGEBRAISKA EKVATIONER, PARTIALBRÅKSUPPDELNING. vara ett polynom där a

θx θ 1 om 0 x 1 f(x) = 0 annars

Transkript:

RIEMANNSUMMOR OCH DEFINITIO ONEN AV INTEGRALI LEN f ( x) dx Låt f ( Låt P={xx 0,x 1,...,x } där = x 0 x 1,..., x = =, vr e idelig vv itervllet [,]. I vrje delitervll [x -1, x ] väljer och e put c. Alltså x -1 c x. Uttrycet f ( S x) vr e reell futio defiierd och egräsd på itervllet [,], 1 c ( f, P ), eller R ( f, P). )(x x 1) lls för e Riemsumm ochh etecss oftst S, S, R Vi väder oft etecig x x x 1, för lägde v itervll (r. ) smt P mx{ x x 1 } dvs "orme", P, v delige P är lägde v störst delitervllet. ( Amärig: Norme vv idelige P etecs äve som P ) De estämd itegrle defiiers som gräsvärdett ( om det existerr) v f ( x ) dx f (x ) dx def def P mx x lim lim 0 1 Vd mer vi med gräsvärdet v precisers p v följde (Riems)) defiitio. Defiitio 1: ( Riems defiitio v x 1 0 f ( f ( 1 c c ) x. )(x x 1) f ( x) dx ). ) eller ortre Låt f (x) vr e reell futio defiierd och egräsd på itervllet i [,], Vi säger tt f (x) är itegrerr på itervllet [,] om det existerr ett tl A så tt följde gäller: 1

För vrje 0 existerr 0 så tt för vrje idelig P={x 0,x 1,...,x }, v itervllet [,] och puter {c 1,...,c } där = x 0 c 1 x 1,..., c x =, gäller P A f ( c ) x. 1 I dett fll sriver vi f ( x) dx A. UNDERSUMMOR OCH ÖVERSUMMOR Om vi etrtr e futio som är otiuerlig i itervllet, då tr futioe sitt mist värde och si störst värde i vrje slute itervll,. Därför vi defiier e udersumm och e översumm,,. { Amärig: Om futioe ite är otiuerlig då väder vi m if ( f ( x)) och M sup ( f ( x)) }. x( 1) xx x( 1) xx Låt P={x 0,x 1,...,x } där = x 0 x 1,..., x =, vr e idelig v itervllet [,]. I vrje delitervll [x -1, x ] väljer och e put c. Alltså x -1 c x. Då gäller m ( x x 1) f ( c )( x x 1) M ( x x 1). 1 De estämd itegrle f ( x) dx defiiers med hjälp v uder- och översummor. Följde defiitio (frå ursoe Adms Clculus) är evivlet med ovståede defiitio 1. Defiitio 1: ( Kursoe Adms Clculus). Låt f (x) vr e reell futio defiierd och egräsd på itervllet [,], Vi säger tt f (x) är itegrerr på itervllet [,] om det existerr EXAKT ETT TAL A så tt för VARJE idelig P gäller: L( f, P) A U ( f, P). Nedståede sts väds för tt evis itegrerrhet för e futio. 2

Sts. E futio f (x) är itegrerr på [, ] om för vrje 0 existerr e översumm U och e udersumm L såd tt e U L. Vi väder l för tt 1. pproximer itegrle 2. härled grudegesper för estämd itegrler 3. härled formler som iluderr estämd itegrler (t ex eräig v reor, volymer och åglägder) 4. erä ågr typer v gräsvärde 5. uppstt eller erä summor. Stser om itegrerr futioer ( på ett slutet och egräst itervll [,] ): Sts 1. { f (x) otiuerlig på [,]} { f (x) itegrerr på [,]} Sts 2. { f (x) är egräst och otiuerlig på [,] förutom i ädligt tl puter} { f (x) itegrerr på [,]} Sts 3. { f (x) sär mooto på [,]} { f (x) itegrerr på [,]} 3 Exempel: ) f ( x) x 2si( x) 3cos( x) 4 l( x) är itegrerr på itervllet [12, 23] eftersom f (x) är otiuerlig på itervllet. Exempel: ) Futioe x för 1 x 2 f ( x) är itegrerr på itervllet [1, 3] eftersom si x för 2 x 3 f (x) är otiuerlig på itervllet förutom i e put. EGENSKAPER HOS INTEGRERBARA FUNKTIONER (Vi tr tt f (x) och g (x) i edståede uttryc är itegrerr futioer. ) 3

1, cdx c( ) (där c är e ostt) 2. { f ( x) 0 på [,] } f ( x) dx 0 3. { f ( x) 0 på [,] } f ( x) dx 0 4. { f ( x) g( x) på [,] } f ( x) dx g( x) dx 5. f ( x) dx f ( x) dx def 6. f ( x) dx 0 def 7. f ( x) dx f ( x) dx c 8. f ( x) dx f ( x) dx f ( x) dx 9. 1 f ( x) c2g( x) dx c1 f ( x) dx c2 c c g( x) dx INTEGRAL ÖVER ETT SYMMETRISKT INTERVAL [ -, ] i) Itegrle v e jäm futio över ett symmetrist itervll rig oll ( d v s frå till ) är två gåger itegrle v edst e hlv (frå 0 till ): Exempel: 2 ä ä / / / / 2 2 2102. ii) Itegrle v e udd futio över ett symmetrist itervll rig oll ( d v s frå till ) är li med 0: 4

0 ä Exempel. si 0 Exempel. Itegrle i följde exempel eräs över ett symmetrist itervl, me itegrde är vre udd eller jäm. Trots dett vi förel eräig geom tt seprer udd dele v futioe. / 5 / / / / 5 / 0 5 5 För tt förel eräig i smd med väder vi oft ideligsitervller med smm lägd h. ( Amärig: vi del itervll äve i t ex 2 eller 3.. delr om det förelr eräig) Om vi delr i delitervll då är Då är 0 evivlet med. Motsvrde Riemsumm lir då och. och lim lim. Vi äve välj e put på ett eelt sätt: Eligt defiitioe, i vrje itervll, väljer vi fritt e put och erär futioes värde i de put. Därför vi äve välj för e v ädputer eller. Därmed lir li med eller. 5

A) Om vi t ex väljer då lir uttrycet för summ äu elre ( Lägg märe till tt ite fiss i summ (**) ) B) Om vi t ex väljer dvs,., får vi summ s ( Lägg märe till tt ite fiss i summ (***) ) Amärig: Medelvärdet 2 2 2 ocså väds för umeris pproximtio v itegrle : 2 2 2 2 ÖVNINGAR: BERÄKNING AV RIEMANNSUMMOR MED HJÄLP AV INTEGRALENS DEFINITION OCH Uppgift 1. Vis med hjälp v och itegrles defiitio (lltså ut vädig v isättigs formel) ) tt 1 xdx 1. 2 0 6

( Tips: Du väd följde formel för ritmetis summ 1 2 ) Lösig: Vi delr itervllet [,]=[0,1] i delitervll med smm lägd Alltså hr vi följde idelig 1 0 1 : 0 1 Därför 0 20 2 1 01 0 0 Vi etrtr Riemsumm för futioe f(x)=xx och väljer. Därför f. Vi hr: ( lägg märe till tt ) 1 1 2 1 2 7

Eftersom 0 är evivlet med hr vi lim lim 1 2 1 2... Uppgift2. (gmml KS) Vis med hjälp v och itegrles defiitio (lltså ut vädig v isättigs formel) tt Lösig: Vi delr itervllet [,]=[3,5] i delitervll med smm lägd Alltså hr vi följde idelig. 5 3 2 : 3 5 Därför 3 23 2 1 31 3 3 Vi etrtr Riemsumm 8

för futioe och väljer 31. Vi hr: ( lägg märe till tt ) Vi väder formel för geometris summ och får Eftersom 1 1 1 1 lim erär vi gräsvärdet v då h går mot 0 ( eller evivlet, då går mot ) : i) Vi vet tt 1 å 0 (stdrdgräsvärde eller l Hospitls regel) ii) 1 1 1 Härv 1 1 1 1... Udd och jäm futioer Uppgift3 : Bevis tt följde futio är jäm: 3 3 3 Lösig: f( x) 3 3 3 3 3 3. Alltså ö och därför är futioe jäm. Uppgift4 : Bevis tt följde futio är udd: 3 Lösig: 3 3 3. Alltså ö och därför är futioe udd. Uppgift 5. Bestäm om följde futioer är udd, jäm eller vre udd eller jäm. 9

) 3 3 10 ) c) Svr: ) jäm ) udd c) vre udd eller jäm Uppgift 6. Berä följde itegrler ) ) ) si 5 Svr: ) 0 ) 100 UPPSKATNING AV INTEGRALER MED HJÄLP AV TVÅ RIEMANNSUMMOR Om vi etrtr e futio som är otiuerlig i itervllet, då tr futioe sitt mist värde och si störst värde i vrje slute itervll,. Därför vi pproximer itegrle med åde e udersumm och e översumm ö. { Amärig: Om futioe ite är otiuerlig då väder vi m M sup x ( 1) xx ( f ( x )) } Vi pproximer itegrle frå åd sidor if x( 1) xx ( f ( x)) och ö Följde sts väds för tt vis tt e futio är itegrerr. Sts. E futio f (x) är itegrerr på [,] om för e udersumm L såd tt e U L. vrje 0 existerr e översumm U och Atg tt f(x) är mooto ( växde eller vtgde) på [, ]. Då tr futioe si störst och mist värde i, i itervllets ädputer. i) Om är växde i [, ] och h=(-)/ då och ö,, och 10

ii) Om är vtgde i [, ] och h=(-) )/ då och ö, och, Uppgift 7. Låt f (x ) vr e mooto futio på itervllet [, ]. Vis tt f (x) är itegrerr på f (x). Lösig. At tt f (x) är växde på [, ]. (På smm sätt visr m m påståedet om f (xx ) är vtgde. ) Vi delr [, ] i delitervll som hr smm lägd h. Låt = x 0 x 1,..., x =, vr e idelig v itervllet [, ] där d x x1 1 h. Låt och etec futioes mist och störst värde i itervllet [ f (x) är växde) x 1, x ]. Då gäller ( eftersom m f ( x ) 1 y 1 och M f ( ) x y Då lir motsvrde udersumm L= 1 m h h( y 0 y1 y2 y1) och översumm U= Härv UU L h( y y0 ) ( f ( ) f ( )) 0 om. (Därför vi för vrje 0 fi e översumm U och e udersumm L såd tt e U L. ) Därmed 1 M h h ( y 1 y2 ). är f (x) itegrerr. (Vd sulle eviss). y 11

Uppgift 8. Vis tt l l 1l Tips: Betrt itegrle: l. l Lösig: Först erär vi itegrle l. Härv l l l 1 x l l 1 Futioe l är positiv och växde. Tlet l är li med re mell grfe v och x xel för 1. Alltså l l 1 Vi delr itervllet 1, i ( 1) delitervll v med deligsputer 1,2,3,,. Vrje delitervll hr lägde 1. 12

Are A 1 pproximerr vi med uderre A 2 och överre A 3. Då gäller A 2 A 1 A 3 Först erär vi uderre A 2 (=summ är smmlgd re v de retglr som ligger uder grfe ) 11 l 11 l 2 1 l 1 På smm sätt erär vi A 3 1 l 2 1 l 3 1 l Nu hr vi A 2 A 1 A 3 l 1l 2 l 1 l1 1 l 21 l 3 1 l V.S.B. 13