Pilotprojekt vård- och omsorgsprogrammet

Transkript

1 Pilotprojekt vård- och omsorgsprogrammet Kartläggning och nulägesanalys vårterminen 2015 UTBILDNINGS- OCH ARBETSMARKNADSFÖRVALTNINGEN

2 Innehåll Pilotprojekt vård- och omsorgsprogrammet... 1 Kartläggning och nulägesanals våren Innehåll... 2 Uppdrag... 3 Metod... 3 Resultat... 4 Avgångselever 2013/ Kommande avgångseleverna 2014/ Elevbarometer Intervjuer... 8 Intervjuer med elever... 8 Intervjuer med personal Observationer Observationer på arbetslagsträffar Observationer på lektioner Sammanfattande analys och förslag på utvecklingsområden Förslag på utvecklingsområden läsåret 2015/

3 Uppdrag I Resultatrapporten för gymnasieskolan för läsåret 2013/2014 framkom en stor skillnad mellan yrkesprogrammen gällanden andel elever som fick sin yrkesexamen. Utbildnings- och arbetsmarknadsnämnden fattade då beslut om att en närmare analys skulle genomföras av vad dessa skillnader berodde på. Det resulterade i en genomgång av alla elever som inte fick sin yrkesexamen. För vård- och omsorgsprogrammet (VO) visade genomgången att orsaken bakom att en stor andel av eleverna inte fått sin examen var att de hade F i mer än 250 poäng. Bland dessa elever hade merparten F i fler än 5 kurser. Då beslutades att ett pilotprojekt skulle genomföras med mål att öka andelen elever som får sin yrkesexamen. Om projektet slår väl ut ska det även överföras på fler yrkesprogram. VO valdes ut trots att programmet inte hade störst andel elever som inte nådde en yrkesexamen. Anledningen till detta var att programmet hade störst andel elever med fler än 5 F av avgångseleverna 2014, trots att dessa elever hade ett relativt gott genomsnittligt meritvärde från grundskolan (189). En annan viktig anledning var att om projektet är lyckat så når det fler elever, då VO är ett förhållningsvis stort yrkesprogram. Pilotprojektet började under våren 2015 med en kartläggning och nulägesanalys av situationen på VO. Denna rapport utgör resultatet av denna kartläggning. Rapporten ska ligga till grund till åtgärder som ska påbörjas läsåret 2015/2016 för att öka andelen elever som når sin yrkesexamen. Metod Som grund för nulägesanalysen används både kvantitativ och kvalitativ data. En genomgång görs av elevernas resultat i form av andel som erhåller gymnasieexamen, genomsnittlig betygspoäng och betygsresultat i olika kurser. Detta sker primärt för avgångseleverna 2014, med delvis också för elever i åk 3 som funnits i verksamheten läsåret 2014/2015. Vidare så görs en genomgång av resultaten av Elevbarometern Utöver detta har intervjuer genomförts av kvalitetsutvecklare Klas Jacobsson, med såväl elever som personal. 7 elever har intervjuats, 5 lärare, rektor, kurator, skolsköterska, specialpedagog, arbetsterapeut och studie- och yrkesvägledare. Intervjuerna har spelats in, men intervjuaren har också fört anteckningar under intervjuernas gång. Intervjuerna har varit anonyma på så sätt att det inte ska kunna härledas vem som sagt vad i denna rapport. Observationer har genomförts på 4 lektioner, på 6 arbetslagsträffar (inklusive tre elevgenomgångar). Målet med observationerna har inte varit att göra enskilda bedömningar av lärares prestationer i klassrummet, utan mer att få en bild av vardagen på VO. Inga observationsmallar har använts vid observationerna, utan anteckningar har förts löpande. 3

4 Resultat Avgångselever 2013/2014 Bland avgångseleverna som gick ut i juni 2014 var det 62 procent (29 av 47) av eleverna som fick sin yrkesexamen. Poängsnittet låg på 14,14 och bland de 29 elever som fick sin yrkesexamen hade 23 en grundläggande behörighet till högskolan. 18 av eleverna fick av olika anledningar inte sin yrkeexamen. För att få en yrkesexamen ska eleven ha läst poäng varav minst ska vara godkända. De ska ha godkänt i svenska 1, eller svenska som andraspråk 1, engelska 5 och matematik 1a. Därutöver ska de ha godkänt i 400 poäng av de programgemensamma ämnena och ett godkänt gymnasiearbete. 15 st av de som inte fick sin examen, fick inte det för att de hade mer än 250 poäng med F. Två elever fick inte sin examen för att de hade ett F i kursen Matematik 1a och en fick inte sin examen för att hen hade ett F i kursen Svenska 1. Av de 15 som hade mer än 250 poäng F så hade alla minst fem kurser med F i. 10 st hade minst 10 kurser med F i. Av de 18 eleverna var det två som hade upprättade åtgärdsprogram. Med detta sagt så är det inte så att verksamheten inte arbetat för att få eleverna godkända. Om inget hade gjorts hade det istället varit 32 elever som inte hade fått sin gymnasieexamen. Det är även tydligt att satsningen som skett på att få elever godkända i matematik har varit framgångsrik. Kommande avgångselever 2014/2015 Bland de elever som kommer ta studenten i juni 2015, är det färre elever som i dagsläget har så många F med sig. En elev har mer än 10 F i dagsläget. 16 st elever riskerar att inte få sin examen, men arbete pågår just nu för att fler elever ska klara sig. Det slutliga resultatet kommer i juni. Det vanligaste är att eleverna har ett F i något av de gymnasiegemensamma ämnena. Men det förekommer även inom vissa karaktärsämnen, som exempelvis Psykiatri 1 och Medicin 1. Elevbarometer 2015 I Elevbarometern 2015 ökade svarsfrekvensen på VO från ca 32 procent 2014 till ca 72 procent, vilket ger ett bra underlag att dra slutsatser ifrån. Däremot görs inte jämförelser med 2014 då svarsfrekvensen var så låg att resultaten inte är tillförlitliga. I jämförelse med det totala genomsnittet, för alla de tre gymnasieskolorna, sticker VO ut negativt i flera olika aspekter. Gällande Elevernas trivsel och mående så avviker resultaten från genomsnitten genom att eleverna trivs mindre med sina klasskamrater och med andra elever på skolan. Särskilt när det gäller trivseln med andra elever sticker resultaten ut, genomsnittet för alla gymnasieelever är att 60,2 procent instämmer med att de trivs med andra elever på skolan, medan samma siffra för VO är 48,0. De som svarat att de inte instämmer är 8,2 procent, jämfört med 3,3 procent för genomsnittet. Killarna trivs bättre med andra elever än tjejerna. Eleverna trivs också något mindre än genomsnittet med sina lärare, men ligger på samma nivå som Sannarpsgymnasiet i övrigt. 4

5 Eleverna på VO är oftare oroliga och ängsliga på grund av sina studier, än eleverna totalt sett är i Halmstad. I genomsnitt är det 26,2 procent av eleverna som instämmer i påståendet, medan det är 39,8 procent på VO. Tjejer är mer oroliga över sina studier än killar, och framförallt är det tvåor och treor som oroar sig över sina studier. Se resultatet i diagrammet nedan: Eleverna på VO upplever också att de sover sämre och är tröttare under dagarna än genomsnittet. De upplever även att de äter sämre, med en skillnad på 16,5 procentenheter mellan de som totalt i kommunen instämmer i att de oftast äter bra och hälsosamt och VO. De rör sig inte heller regelbundet i samma utsträckning som genomsnittet. De upplever inte heller i lika stor grad att de oftast har en meningsfull fritid som gymnasieeleverna som helhet. Här är dock skillnaden mindre, ca 7 procentenheter. Gällande Likabehandling, mobbning och kränkande behandling, så anger en något större del att de blivit utsatta för någon form av kränkande behandling det senaste året, 7,1 procent jämfört med 5,5 procent. Kränkningarna förekommer mest i årskurs 1 och har i 6 fall av 7 utförts av andra elever. Tre elever har angivit att de blivit kränkta under en lektion, två på skolgården och fem på något annat ställe på skolan. Endast en har angett att det skett via SMS eller Internet. Gällande Undervisningens och utbildningen kvalité finns en del frågor som är kopplade till formativ undervisning. När det gäller påståendet att elevernas lärare tillsammans med eleverna går igenom vad målen för undervisningen innebär, så att eleverna förstår dem instämmer något färre elever än genomsnittet. En skillnad som är markant är dock att tjejer instämmer betydligt mer än killar, 44,0 procent jämfört med 28,6 procent. Åk 2 instämmer också i betydligt större utsträckning än åk 1 och 3. 52,1 procent jämfört med 31,0 procent för åk 1 och 33,3 procent för åk 3. Nästa fråga gäller om lärarna ofta ger personlig information om vad eleven behöver göra för att nå målen med undervisningen. Genomsnittet i kommunen på andelen elever som instämmer är 31,5 procent, medan det på VO är 22,4 procent. Genomsnittet i kommunen för de som inte instämmer var 17,7 procent och på VO var det 27,6 procent. Bland årskurserna är det framförallt åk 3 som inte instämmer, 38,1 procent, därefter åk 2 med 29,2 procent och slutligen åk 1 med 17,2 procent. Frågan därefter rör om eleverna upplever att deras lärare löpande informerar om hur de ligger till i kurserna. Där instämmer 23,4 procent i genomsnittet i kommunen, på VO är samma siffra 5

6 12,2 procent. 32,7 procent instämmer inte, vilket är 9,8 procentenheter lägre än kommunsnittet. År 2 sticker ut där endast 4,2 procent instämmer i påståendet. Resultatet presenterad i diagrammet nedan: På påståendet att elevernas lärare talar om vad de behöver göra för att lära sig mer instämmer 26,2 procent i kommunsnittet och på VO 18,4 procent. På påståendet att läraren utgår från vad eleven redan kan när de ska lära sig något nytt ligger kommungenomsnittet på 26,7 procent och på VO 14,3 procent som instämmer. Gällande frågan om eleverna upplever att deras lärare använder olika undervisningsmetoder inom en och samma kurs är det 19,4 procent av eleverna som instämmer, vilket är 16,1 procentenheter lägre än genomsnittet i kommunen, vilket får anses vara en rätt stor skillnad. Av de elever som svarat att de inte instämmer finns flest i åk 1, där 27,6 procent av eleverna valt detta svarsalternativ, vilket framgår i diagrammet nedan. En annan fråga handlar om lärarna uppmuntrar eleverna att lära sig mer. Här svarar i 39,6 procent att de instämmer av i totalresultatet för kommunen, medan motsvarande siffra på VO 6

7 är 24,5 procent. Genomsnittet för de som inte instämmer är 10,6 procent, medan motsvarande siffra är 21,4 procent på VO. 20,4 procent av VO-eleverna har svarat instämmer i att de är rädda att svara fel på lektionerna. Det är ganska likt genomsnittet i kommunen. Bland de som svarat att de instämmer finns flest i åk 1, med 37,9 procent. 41,8 procent av eleverna på VO instämmer inte i att arbetsbördan är rimlig och jämn över tid. Samma siffra på totalen är 31,7 procent. Framförallt eleverna i åk 2 tycker inte arbetsbördan är rimlig, med 56,3 procent som tycker det är för mycket, medan hela 34,5 procent av åk 1 instämmer i att arbetsbördan är rimlig. När det gäller andelen elever som instämmer i om deras lärare sätter rättvisa betyg på deras kunskaper så sticker VO ut rejält. I genomsnitt i kommunen instämmer 44,2 procent i påståendet, medan samma siffra på VO är 23,5 procent, en skillnad på 20,7 procentenheter. Det är fler på VO än genomsnittet som svarat att de inte instämmer, men där är skillnaden inte lika stor, 17,3 procent jämfört med 10,3 procent. Gällande frågor om Elever i behov av stöd för att nå kunskapsmålen, sticker VO ut genom att ha fler elever som anser att de behöver stöd än totalen i kommunen. 43,9 procent anger att de fått stöd utanför ordinarie undervisning för att få minst ett E i alla ämnen, vilket kan jämföras med 24,0 i kommungenomsnittet. Bland de som svarat att de inte fått extra stöd, menar 32,7 procent att de skulle behöva det för att minst få ett E i alla ämnen. Det kan jämföras med kommunsnittet som ligger på 11,8 procent. 56,1 procent instämmer i att de fått det stöd som de behöver för att minst få ett E i alla ämnen, medan 15,3 procent inte instämmer. Samma siffror för kommungenomsnittet är 68,4 och 7,8 procent. På VO anser 20,7 procent av åk 1 att de inte fått det stöd de behöver. Av de elever som angett att de har fått stöd utöver ordinarie undervisning anser 65,9 procent att deras lärare har förståelse för deras svårigheter, samma siffra för kommunsnittet är 74,6 procent. Det finns en skillnad mellan killar och tjejer, 14,3 procent av killarna tycker inte att lärarna har förståelse för deras svårigheter, medan samma siffra för tjejer är 37,8 procent. Fler elever i åk 3 tycker inte deras lärare har förståelse, 45,5 procent, jämfört med 31,6 procent i åk 2 och 28,6 procent i åk 1. Gällande IKT i undervisningen så har 55,1 procent svarat att de instämmer i att deras lärare använder sig av IKT i undervisningen. Samma siffra för kommungenomsnittet är 65,0 procent. Endast 3,1 procent av eleverna har dock svarat att de inte instämmer i påståendet. Slutligen har Elevbarometern frågor gällande Inflytande och ansvar. Eleverna upplever att de fått information om vilka rättigheter till inflytande som de har som elev på ungefär samma nivå som kommungenomsnittet. 28,7 procent instämmer i frågan, medan 23,4 procent inte gör det. När det gäller påståendet om personal lyssnar och respekterar elevernas åsikter, även om de inte alltid får som de vill, så instämmer 42,9 procent, vilket är likt genomsnittet i kommunen. Men det finns en stor skillnad mellan könen. 28,6 procent av killarna instämmer inte, medan endast 6,0 procent av tjejerna angett samma svarasalternativ. 45,2 procent av tjejerna instämmer, medan 28,6 procent gör det bland killarna. 27,6 procent av VO-eleverna instämmer i att utvecklingssamtalen är meningsfulla. 29,6 procent instämmer inte. Samma siffror för kommunsnittet är 37,3 procent och 21,3 procent. Det är en rejäl skillnad mellan årskurserna där 48,3 procent av eleverna i åk 1 instämmer i att utvecklingssamtalen är meningsfulla, medan samma siffra i åk 2 är 20,8 procent och åk 3 är 14,3 procent. Det omvända är också tydligt där 6,9 procent av elever i åk 1 inte instämmer i påståendet, 37,5 procent i åk 2 och 42,9 procent i åk 3. 7

8 Intervjuer Intervjuer med elever Intervjuerna har genomförts en och en, efter en intervjumall, se bilaga 1. Utifrån svaren som kommit har följdfrågor ställts. Målet med frågorna har varit att få en bild av vad som fick eleverna att välja VO, om eleverna trivs i skolan, hur de upplever arbetsron och tydligheten kring undervisningen på lektionerna, deras uppfattning kring stödverksamheten mm. Det som beskrivs nedan är elevernas egna uppfattning, utan värderingar kring om detta stämmer eller inte. En elev är intervjuad som går i åk 1, två i åk 2, tre i åk 3 och en elev som gått om ett fjärde år. Elever har valts ut i dialog med rektor för att både få elever som klara sin utbildning utan större svårigheter, och elever som har tuffare med studierna. Nedan presenteras resultaten av intervjuerna under ett antal samlande rubriker. Val av utbildning De flesta av eleverna beskriver att de gjort ett aktivt val av utbildning för att de vill jobba inom områden som programmet leder till. Flera nämner att de vill jobba med människor. Det kan vara t.ex. inom sjukvården eller som polis. Några är mer osäkra på varför de valt VO och en hänvisar exempelvis till att föräldern gått samma program. Någon nämner också att det var relativt lätt att komma in på programmet. När eleverna talar om andra elevers val så lyfter flertalet dock att de tror att många valt utbildningen eftersom eleverna trott att det är ett lätt program som inte kräver så mycket arbete. Men att det anser de vara fel. Trivsel De flesta av eleverna säger att de trivs bra i skolan. Tre nämner att de trivs bättre på gymnasiet än de gjorde i grundskolan. Det varierar hur de tycker att det fungerar i klasserna, i vissa klasser umgås alla med alla, medan det är mer grupperingar i andra. Men överlag trivs de i sina klasser. Någon nämner att det var krångel i klassen i början av åk 1, men att det har löst sig nu. Överlag trivs eleverna också bra med sina lärare. Två elever anger att de tycker det är lätt att komma i kontakt med lärarna, att de är tillgängliga. Flera elever beskriver att de trivs bäst med lärare där de upplever att det finns struktur och ordning och reda. Det tycker det är jobbigt med lärare där de tycker det är rörigt på lektionerna och även upplägget känns mindre strukturerat. Mentorer Gällande relationerna till mentorerna ges en mer spretig bild. Vissa elever har mycket höga tankar om sina mentorer, som de upplever är engagerade i elevernas bästa och tar sig mycket tid till dem. Andra beskriver att de inte träffar mentorn så mycket. Någon nämner att de inte har några mentorsträffar på schemat längre. Någon beskriver att hen sökt stöd hos mentor för att följa med till specialpedagog, men att mentorn inte tyckte att hen hade tid att följa med eleven. En annan elev beskriver att mentorn lägger ned mest tid på de eleverna som det går bra för och som inte upplevs som jobbiga. Arbetsro Flera elever beskriver att arbetsron i klassrummet varierar beroende på vilken lärare de har. En elev säger att hen upplever det som bra när lärare märker om eleverna kommer försent och är noga med närvaron. Det gör att hen anstränger sig att komma på lektioner, och 8

9 dessutom att komma i tid. Det är bra när lärare startar lektionerna när lektionen börjar, och inte väntar in att fler ska komma. Om de gör det så kommer flera att komma sent. Vissa lärare verkar inte ha koll på närvaron alls enligt samma elev. Hen har varit borta från flera lektioner, utan att det har blivit markerat som frånvaro i skola 24. Alla av de intervjuade eleverna anger att det är pratigt inne i klassrummen. Det varierar dock om de upplever detta som störande, eller inte. Flera elever beskriver det som jobbigt att det är stökigt på lektionerna eftersom tiden då inte används till pluggande, och då får eleverna ta med sig arbetet hem och göra det där istället. Undervisningen Generellt upplever eleverna att de får genomgångar om vad målen är för kurserna, i samband med kursstart. Nästan alla anger att betygskriterierna gås igenom, men framförallt vad som krävs för att nå ett E. Vissa lärare är duktiga på att gå igenom kriterierna så att eleverna förstår dem medan andra endast visar Skolverkets kriterier (Skolverkets nomenklatur upplevs som svår att förstå av flera av eleverna). En elev lyfter att det kan vara svårt att veta vad exempelvis nyanserat faktiskt betyder för varje enskild lärare. Vissa lärare går igenom vad målen är för varje lektion, vilket uppfattas som positivt. Det gör det lättare att veta vad eleverna ska göra på lektionen och tiden används bättre. Någon elev lyfter det som positivt när lärare skriver upp vad som ska hända på tavlan och till och med kan ge veckoplaneringar. Detta gynnar särskilt de elever som behöver hjälp med struktur. En elev lyfter att en lärare alltid frågar eleverna vad de själva tycker att de ska få för betyg, vilket hen anser vara bra. En annan lärare använder exit tickets där hen stämmer av vad eleverna förstått i slutet av lektionen, och går sedan igenom det som eleverna inte uppfattat igen på nästa lektion. Det tycker eleven är bra. Flera elever lyfter att lärarna är tydliga med vad som krävs för att nå ett E, men inte för de högre betygsstegen. Flera av de intervjuade eleverna upplever också att undervisningen hos vissa lärare läggs upp på ett sådant sätt att det är svårt att nå längre än till ett E. Stöd Flera av eleverna som är i behov av stöd beskriver att de får ett bra stöd. Flera har varit på elevvårdskonferenser som de upplevt som bra. Någon elev nämner att det är ett bra stöd när lärarna är hårda och ligger på om en uppgift inte blivit inlämnad så skulle hen också sett till att få in mer uppgifter. Hen tycker inte det är bra när lärarna är mer som kompisar. Några nämner att de fått stöd av specialpedagog och arbetsterapeut och det tycker de har varit bra. Någon elev upplever att ett problem har varit att det varit så många inlämningar och prov samtidigt. En elev menar att om man går till lärarna och frågar om de ligger efter med något så säger lärarna först att det inte är något problem, men sedan ändrar de sig längre fram. Flera elever tar på sig ansvaret för att det inte går så bra i skolan, på sig själva. En elev beskriver att hon skolkat mycket, utan att hen fick frågan om varför. Eftersom hen inte uppförde sig illa upplevde hen att skolan inte reagerade så starkt på frånvaron. Ska man tas på allvar kanske man ska vara ett problembarn, säger hen bland annat. En elev beskriver att de fått en diagnos för ett neuropsykiatriskt funktionshinder först i de senare åren på gymnasiet. Hen fick själv söka sig till BUP för att få diagnosen, men fick viss vägledning av skolsköterskan. Efter att hen fick diagnosen har hen fått mycket hjälp. Innan dess var hen avvisande till hjälp och då upplevde hen inte att skolan låg på vidare för att hen skulle få det. Hen upplevde att lärarna tyckte att hen var en slarver. Vissa lärare uttycker 9

10 fortfarande det trots att det är en del av hens funktionshinder. Samma elev lyfter hur viktigt det är att lyfta det positiva och de små sakerna som går bra för motivationen. En annan elev beskriver att hen har dyslexi, men att hen inte fått någon hjälp med detta, mer än i något fåtal ämnen. Utvecklingssamtal Flera elever uttrycker att de är nöjda med utvecklingssamtalen. En elev upplever att om man har synpunkter på någon lärare och dess undervisning, så vet hen inte om det går vidare till denna lärare. Två elever beskriver dock att de inte varit på något utvecklingssamtal under hela sin gymnasietid. Ansvar för att boka om tider har legat på eleven, som inte har gjort det. Bild av varför så stor andel av studenterna 2014 inte fick sin gymnasieexamen En elev lyfter att det är rätt vanligt med psykisk ohälsa bland eleverna, vilket kan vara en förklaring. En annan lyfter att utbildningen har ett ryckte av att vara lätt, vilket påverkar de som söker till VO. Samma elev menar att det är många som inte utnyttjar lektionstiden, och då måste det göras efter lektionen och då blir det lätt mycket som hamnar efter. En annan menar att det kan ha blivit för mycket för dessa elever. När det blir för många uppgifter som eleven hamnar efter med, och för många kurser där eleven riskerar ett F så ger hen tillslut upp. Därför är det viktigt att fånga de som inte lämnar in olika uppgifter tidigt. Möjliga förbättringsområden för att fler ska få sin examen En elev lyfter att det är mycket eget arbete, vilket inte gynnar elever som har olika svårigheter. Flera lyfter att det ligger mycket ansvar på den egna individen för att de inte fått sin gymnasieexamen. Någon elev lyfter att det vore bra om lärarna hade större förväntningar på eleverna. En annan att eleverna behöver få reda på hur de ligger till i kurserna oftare. En elev lyfter att lärarna kunde bli bättre på att samordna sig och planera, så att inte alla prov och tester kommer precis innan jullovet. En elev påpekar att det är viktigt med ett varierat undervisningssätt för att nå många elever. En elev menar att lärarna måste få mer kunskaper om vad olika typer av diagnoser innebär, och kunna anpassa sin undervisning efter det. Samma elev lyfter att det är viktigt att ta reda på orsakerna bakom skolk. Slutligen lyfter en elev att lärarna bör se till att bli bättre på att fler elever får svara på frågor i klassrummet, för att stämma av om alla förstått. Övrigt Någon elev beskriver att hon vet vad hen vill, men upplever inte att hen fått svar från studieoch yrkesvägledaren om vad hen behöver ha med sig för att kunna läsa vidare till det på högskolan. Vilket gör det svårare att planera studierna. Överlag upplevs schemat som bra. De elever som är kritiska är det på grund av att det finns mycket håltimmar i schemat. Då är det lätt att skippa första lektionen menar en av dem. Men flera beskriver också att det har blivit mindre håltimmar, jämfört med hur det var innan, vilket de ser som positivt. 10

11 En elev lyfter att eleverna upplever att det inte är så farligt om de inte är i skolan. Vissa har fått varningar om att få CSN indraget, men det är få som faktiskt får det indraget. Någon lyfter att det är viktigt att se till att matematiklektionerna inte ligger sist på dagen. En annan att det behövs fler samtal om betyg och hur eleverna ligger till i kurserna, mellan lärare och elev. Slutligen lyfter en elev att det är en bra morot med Tanzaniaprojektet, då det är upplagt som så att eleverna måste sköta sig om de ska få vara med. Intervjuer med personal Intervjuer har genomförts med fem lärare, varav tre är lärare i gymnasiegemensamma ämnen (GG-lärare) och två i karaktärsämnen. Intervjuer har också genomförts med specialpedagog, arbetsterapeut, skolsköterska, kurator och studie- och yrkesvägledare (SYV). Samtal har skett kontinuerligt med rektor. Intervjuerna med lärarna har följt samma mall, se bilaga 2. Därutöver har en intervjumall tagits fram för respektive annan yrkesgrupp med vissa särskilda frågor. Se bilaga 3, 4, 5, 6 och 7. Utifrån svaren i intervjun har ibland följdfrågor ställts som ej finns med i mallarna. Personalen har fått intervjufrågorna innan intervjuerna. Syftet med frågorna har varit att få en bild av vilken anledning personalen ser bakom att en så stor andel av avgångseleverna 2014 ej nådde sin yrkesexamen samt att få deras bild på hur de arbetar med elevresultat, stöd, mentorskap, pedagogik mm. Nedan presenteras resultaten av intervjuerna under ett antal samlande rubriker. Bild av varför så stor andel av studenterna 2014 inte fick sin gymnasieexamen Personalen lyfter samstämmigt att många elever på VO har en stor problematik som inte hör till skolan. Det kan vara trassliga familjeförhållanden och att många elever mår dåligt på olika sätt. Det gör det svårt att fokusera på skolan för dessa elever. För en del elever upplevs det som en bedrift att de kommer till skolan över huvud taget. Samtliga bland personalen lyfter att frånvaron är ett stort problem. Flera bland eleverna har redan jobb, och prioriterar ibland arbetet före studierna. Men får de inte någon yrkesexamen, så får de ingen tillsvidareanställning. Men vanligt skolk är också vanligt förekommande. Under läsåret 2014/2015 har totalt 65 CSN-varningar delats ut och fyra elever har fått sitt studiebidrag indraget. Det har inte förts någon gemensam stor diskussion om vad man kan göra åt frånvaron som helhet, det faller på varje mentor att ha koll på och hantera detta. En lärare beskriver att hen upplever att eleverna skjuter upp mycket som de halkat efter med till senare, och när de väl kommer dit är det så mycket som är efter att det inte går att få ihop det. Flera i personalen lyfter att de finns en överrepresentation av elever med olika typer av neuropsykiatriska funktionshinder, eller andra inlärningssvårigheter på programmet. Flera påpekar också att flera elever fått sina diagnoser först när de kommer till gymnasieskolan. Detta kombinerat med stora klasser gör det svårt för lärarna, menar en i stödpersonalen. Ett annat problem som lyfts av en lärare är att kurserna i det individuella valet ligger samtidigt som eleverna är på APL, vilket givetvis ställer till problem. Flera lyfter upp att de tycker att eleverna får erbjudanden om stöd, men att de inte tar dem. 11

12 Någon lyfter att många elever har ett stort behov av struktur, och skolan är inte alltid så bra på att tillgodose detta. Det förväntas att eleverna själva ska ta ett stort ansvar för strukturen. En i stödpersonalen lyfter att det lätt blir en negativ spiral där flera elever drar ner varandra i skolk och i en negativ attityd till studierna. Matematiken lyfts fram som en särskild problematik, då många elever upplever detta som mycket svårt. Stöd Elever i behov av stöd upptäcks på olika sätt. Delvis genom överlämningsinformationen från grundskolan, men också genom att de upptäcker det själva under lektioner eller på annat sätt. Mentorerna får även till sig information via utvecklingssamtalen. Flera bland lärarna upplever att det fungerar bra med överlämnande av information från grundskolan till gymnasieskolan. En beskriver att det är bra att veta vilka det är som haft stöd tidigare, samtidigt som flera lärare lyfter vikten av att bilda sin egen uppfattning av behoven. En del elever som har haft mycket insatser under grundskolan klarar gymnasieskolan relativt bra. En lärare beskriver det som att hen är ovillig att sätta en stämpel på eleven från början. En bland stödpersonalen anser att skolan kunde bli bättre på att använda den information som de får i överlämnandeinformationen. Det finns också en brist i att nya lärare inte får del av informationen. En lärare lyfter fram att det vore önskvärt att alla elever med överlämningsinformation från grundskolan hade en träff med specialpedagogen och/eller arbetsterapeut när de började. Då hade kanske stödinsatser kunnat sättas in på ett tidigare stadium. Elevgenomgångarna uppfattas olika av personalen. Några är nöjda med upplägget och tycker det fungerar bra. Någon lärare menar att det lätt blir att samma elever tas upp gång på gång, utan att det sker några direkta framsteg. Samma lärare upplever att fokus ligger mer på elevens problem, än på lösningar. Någon lyfter att det känns som tiden är för knapp på mötena, det blir att bara de mest akuta eleverna lyfts upp. Lärarna jobbar med extra anpassningar på olika sätt. En lärare menar att alla elever har sin egen anpassning. Vissa elever behöver ha instruktioner utskrivna, andra vill ha det muntligt. En lärare beskriver att hen måste locka ut kunskaperna från många elever, då de inte alltid tycker ämnena är så roliga. Hen upplever inte att eleverna bara kan ges en deadline, det krävs mer engagemang från lärarna än så om många av eleverna ska klara uppgifterna. Någon lyfter att hen försöker hjälpa eleverna mycket med struktur. Om eleven misslyckas med något moment så ger hen tydlig information om vad som krävs för att eleven ska bli godkänd. Flera lärare lyfter att de ger mer tid till vissa elever vid prov, och även möjlighet till muntlig komplettering. Några lärare lyfter att de samråder med specialpedagogen när de ska göra extra anpassningar, särskilt om eleven har någon form av diagnos. En brist som en lärare lyfter är att det kan vara svårt att få tillgång till grupprum, då de upplevs som väldigt få. Arbetsgången kring åtgärdsprogram är inte känd hos vissa av lärarna. Någon lärare menar att flera elever i hens klass borde ha upprättade åtgärdsprogram. Samma lärare efterfrågar tydliga rutiner kring åtgärdsprogram. Alla beskriver det som en process som sker mellan rektorn och specialpedagogen. Det finns få åtgärdsprogram, och någon bland personalen lyfter att detta leder till att uppföljningar och utvärderingar av insatta åtgärder haltar. Flera lärare lyfter att många elever på VO har ett stort behov av vuxenkontakter och mentalt stöd, i sådant som inte har med skolarbetet att göra. I detta beskriver flera lärare att de känner sig otillräckliga. Två lärare lyfter att det erbjuds mycket stöd till eleverna, men att dessa ibland 12

13 inte vill ta det stödet som erbjuds. Om inte eleven vill så menar de att det inte spelar någon roll vad skolan hittar på. Såväl skolsköterska som kurator upplever att de har mycket kontakt med VO, jämfört med andra program som de är ansvariga för, möjligen med undantag för Barnoch fritidsprogrammet (BF). Flera lärare lyfter att de får bra stöd från specialpedagog och arbetsterapeut. De är även nöjda med stöd från skolsköterska och kurator. Stödpersonalen upplevs som tillgänglig. Specialpedagogen ger stöd både i klassrummet, enskilt med elev, eller i mindre grupp. En lärare lyfter att hen skulle vilja ha en motivationscoach, en annan att det vore bra med en socialsekreterare på plats. Någon lyfter att det vore bra med någon som snabbt kunde ta itu med elever med frånvaro, att det får konsekvenser direkt. Idag upplever hen att det tar för lång tid innan något händer. Flera lärare lyfter också att de inte kan ge elever som är duktiga, och som strävar längre än till ett E, det stöd och den motivation som de skulle önska. Detta på grund av tidsbrist. Specialpedagogen lyfter att det inte är ovanligt att elever som kommer till dem på VO får skickas iväg för att få en diagnos, som missats under hela elevens grundskoletid. Mentorsarbete Alla intervjuade lärare ser sitt uppdrag som mentor som viktigt. Det framkommer också i intervjuerna med flera av lärarna att de har ett stort engagemang för de elever som de ansvarar för. Flera lärare upplever också att eleverna har ett stort behov av socialt stöd. Lärarna menar att mentorsrollen och mentorstiden används till det som dyker upp och behöver hanteras. Det kan både vara konfliker bland elever eller information från ledningen m.m. Däremot framkommer det att mentorstiden inte används till direkt planerade aktiviteter. Det varierar också hur mentorstiden används. Vissa använder alla tiderna, medan vissa inte använder dem alls. Tid används även till mentorsuppdraget på andra lektioner när behov finns. Arbete med elevernas resultat Lärare beskriver att arbetslaget arbetar med åtgärder utifrån det som framkommer i Elevbarometern och Resultatrapporten. Men en lärare lyfter att arbetet sker där och då, efter att man kommit överens om åtgärder så arbetas inte så mycket med dem under läsåret. Någon lyfter dock att de arbetat med vissa av frågorna som kommit upp i Elevbarometern på mentorstiden. Men då är det på eget initiativ av mentorn. En lärare beskriver att det är svårt att komma bakom resultaten och den verkliga anledningen till att många elever har haft ett F, analysen stannar lätt vid att eleven inte klarat ett prov. En annan lärare beskriver att de ska jobba regelbundet med resultatgenomgångar. Hittills har det dock mest varit att mentorn fyller i ett formulär med de elever som riskerade ett F. Men ingen riktig diskussion uppstod efter det. Pedagogiska diskussioner Lärare beskriver att pedagogiska diskussioner sker i arbetsrummen och på kafferasterna. En lärare upplever att arbetslagstiden inte används till pedagogiska diskussioner. Samma lärare tycker att det är för lite tid till arbetslagstid, och då blir fokus ofta på praktiska frågor. Bilden spretar dock då en annan lärare upplever att arbetslagstiden används till pedagogiska diskussioner. En lärare lyfter vikten av att pedagogiska diskussioner måste vara väl förberedda om de ska fungera på arbetslagsträffar. 13

14 Det finns olika synpunkter gällande kompetensutvecklingen i Bedömning för lärande (BFL). De flesta lärarna anser att det är bra på det sättet att tid avsätts till pedagogiska diskussioner. Några beskriver att det finns en risk att personalen får bilden att BFL är en uppsättning tekniker, mer än ett förhållningsätt till undervisning. En lärare beskriver att de har samplanerat och genomfört lektioner tillsammans med andra lärare. En annan lyfter att det sker en gång per termin då man arbetar ämnesövergripande, vilket upplevs som positivt. Auskultation (att studera yrkesutövning i utbildningssyfte) via observationer mellan lärarna har skett i viss mån inom ramen för BFL-fortbildningen. I övrigt har det inte varit vanligt förekommande. Någon lärare beskriver dock att de gjort det på eget initiativ. Ingen lärare upplever att de har pedagogiska diskussioner med rektor, utan att det mer handlar om enskilda elevärenden. En lärare lyfter också att hen upplever en bra dialog kring utvecklingen av programmet med rektorn. Ledning och organisation Några i personalen lyfter att de saknar ett mer strukturerat utvecklingsarbete på programmet. Såväl lärare som stödpersonal. Dessa upplever idag som att tiden används mer till att släcka bränder, än till ett långsiktigt förändringsarbete. Det finns en blandad syn på rektors ledarskap bland personalen. Flera upplever att rektorn är mycket hängiven eleverna och har en stor tillgänglighet för både personal och elever. Men det finns också de som upplever att det tar lång tid innan det händer något när rektorn ibland ska ta tag i saker och ting. Några lyfter att de uppskattar rektorn eftersom de har stor frihet i hur de vill lägga upp sitt arbete. Flera bland personalen lyfter att rektorn är bra på att lyfta positiva saker och ge positiv feedback. Samtliga personer inom stödverksamheten tycker att samarbetet mellan de olika funktionerna inom elevhälsan fungerar bra. Övrigt Arbetsterapeuten lyfter att en utveckling som hon skulle vilja se är att hon kunde komma ut och vara ett stöd för eleverna även på APL. Men det är svårt att hinna med rent tidsmässigt. En lärare lyfter att hen upplever att på VO får mer tid läggas på efterarbetet, med elever som inte klarat olika uppgifter, än på förberedelsearbetet. Detta upplever hen som en skillnad mot många andra program. Många bland personalen beskriver en stor yrkesstolthet och de är noga med att inte släppa igenom elever som inte klarar att leva upp till kraven i yrket. 14

15 Observationer Observationer har genomförts på sex arbetslagsträffar, varav tre varit elevgenomgångar, en gång har varit med fokus på extra anpassningar och en gång med fokus på IKT. Fyra lektionsbesök har också genomförts. Inget observationsschema har använts under observationerna, utan observatören har fritt nedtecknat det som han sett. Det innebär att det blir observatörens subjektiva bedömning som presenteras nedan. Observationer på arbetslagsträffar Den övergripande observationen är att det är ett engagerat arbetslag på VO där det är tydligt att elevernas väl står i centrum. Ett exempel på detta är att arbetslaget engagerar sig i framtiden även för elever som inte kommer få sin examen. Detta genom att de försöker skapa en koppling direkt till Arbetsförmedlingen via SYV för dessa elever. Elevgenomgångar På elevgenomgångarna gås klass efter klass igenom och mentorerna ansvarar för att lyfta elever som är i behov av stöd eller särskilt stöd. En osäkerhet i detta system är att om båda mentorerna är borta så riskerar eleverna i denna klass att inte komma upp på den elevgenomgången. Eleverna som gicks igenom föregående gång följs upp på kommande elevgenomgång, vilket ger en bra kontinuitet. Vid sista elevgenomgången för terminen ( ) hade mentorerna tagit fram elevernas frånvaro. En notering är att fokus lätt hamnar på elevens problematik, inte så mycket på åtgärder för att stödja eleven. Flera elever tas upp, utan att någon åtgärd nämns om vad som ska göras för att eleven ska närma sig målen. Det framkommer att många elever inte kommer när de blir kallade till elevvårdskonferenser. Hur detta hanteras är olika. En del mentorer går med eleven för att den ska komma, medan andra tycker att ansvaret ligger på eleven. Specialpedagog ger exempel på hur man kan arbeta med elever med diagnos. Det är dock svårt att avgöra hur detta tas emot av lärarna eller vad det leder till för förändring i klassrummet. En viss spänning finns ibland mellan specialpedagog och vissa lärare. Ett exempel på detta är när en elev omnämns som slarvig, som samtidigt har diagnosen ADD. Det är en problematik som ingår i elevens funktionshinder. Detta förekommer på alla elevgenomgångarna. Extra anpassningar Den träff som handlade om extra anpassningar hölls av specialpedagogen. Hon drog ett Case på en elev som hade behov av extra anpassningar och sedan fick arbetslaget komma med förslag om vilka anpassningar som kunde göras i undervisningen. Detta upplevdes som positivt och det finns en stor samlad kunskap i arbetslaget. I samband med detta kom ett förslag upp om att man borde ha en idébank med olika extra anpassningar. Det uppfattades som en god idé, men det är oklart vem som går vidare med frågan. Struktur Arbetslaget är engagerat och många bra frågor lyfts. Det finns en fungerande och återkommande struktur för elevgenomgångar. Ett problem är dock att många relevanta frågor lyfts, men sedan är det svårt att se vilken fortsättning det får. Exempel är förslaget på idébank kring extra anpassningar. Elevgenomgångarna är bra på det sättet att eleverna hela tiden följs upp. Däremot är uppföljningen sällan av de genomförda åtgärderna, utan mer av karaktären att vissa uppgifter är inlämnade. En försvårande omständighet är att det är svårt att följa upp åtgärder när det upprättas så få åtgärdsprogram. Men även olika extra anpassningar behöver kunna följas upp 15

16 bättre. Anteckningarna kring enskilda elever sker i huvudsak av respektive person, det finns inte en samlad bild och dokumentation kring eleverna, med exempelvis vilka behoven är eller vilka åtgärder som sätts in. Observationer på lektioner Observationer har skett på en lektion i Hälsopedagogik 1 med läraren Britt Lindbladh, en lektion i Matematik 1a med Emma Florén, en lektion i Svenska 1 med Alexandra Erlandsson och en lektion i Medicin 1 med Ann Rydehed. De tre förstnämnda lektionerna var alla i klass VO14A, och den sista i VO13B. Syftet med observationerna har inte varit att utvärdera enskilda lärare, utan snarare att rapportförfattaren ska få en bild av hur vardagen på VO kan se ut. Därmed blir också rapporteringen kortfattad. Överlag kan det noteras att på samtliga lektioner förekommer frånvaro. Särskilt på morgonlektionen och på eftermiddagslektionen. Vid lektionens början på morgonen hade 12 elever av 22 kommit. Vid lektionsslut var det 17. Vid sista lektionen var 19 av totalt sett 27 elever närvarande. Frånvaron har olika orsaker, vissa legitima och andra inte. På lektionerna varierade elevernas uppmärksamhet. Bland de lektioner som observerades med samma klass märktes en skillnad mellan uppmärksamheten beroende på lektionsupplägget. Det varierar också i vilken grad eleverna använder mobil eller ipad till annat än det som är motiverat av undervisningen. Det varierar även mellan lektionerna i VO14A. I VO14A förekommer ganska mycket prat på alla lektionerna, även utanför grupparbetstid. De elever som behöver lugn i klassrummet kan få svårt att göra sina uppgifter på lektionstid. I VO13B var det lugnare på den berörda lektionen. I klasser där det är en hel del liv på lektionerna är det en utmaning för lärarna att se de tysta och lugna eleverna, och se till att de får det stöd som de behöver. 16

17 Sammanfattande analys och förslag på utvecklingsområden Stort engagemang bland personalen Genomgående i intervjuer och i observationen kan det konstateras att det finns ett stort engagemang bland personalen för eleverna. Det finns en stark önskan om att eleverna ska klara sin utbildning och en omsorg, som ibland sträcker sig långt över elevens studier. Detta gäller elever, rektor och stödpersonal och är en stor styrka att bygga vidare på. Det finns även en stor yrkesstolthet och medvetenhet att eleverna måste uppfylla kraven för utbildningen om de ska kunna arbeta inom exempelvis vården, vilket är bra. Många elever med psykisk ohälsa Elever på VO mår dåligt i större utsträckning än på många andra program. Detta bekräftas av data från Elevbarometern, underlag från elevhälsosamtal och från intervjuer med såväl elever som lärare. Detta medför givetvis en rejäl utmaning för personalen på programmet. Många gånger är utmaningarna som pedagog annorlunda och mer krävande än på exempelvis högskoleförberedande program. Stor frånvaro Samtliga intervjuade bland personalen lyfter fram frånvaron som ett stort problem. Och givetvis är det svårt att nå fram med sin undervisning om eleverna inte är på plats. Trots att det finns en samstämmighet i att frånvaron är ett av de största problemen så pågår inte något strukturerat utvecklingsarbete för att vända detta. Det ligger i första hand på varje mentor att agera om en elev har mycket frånvaro. En elev beskriver också att det inte grävdes mycket i orsakerna till hens frånvaro då hen inte var otrevlig när hen väl var på plats. En annan elev anger att hen varit frånvarande en hel dag, utan att hen blivit kontaktad om det. 65 CSNvarningar har delats ut under läsåret, samtidigt som endast fyra elever har fått sitt studiebidrag indraget, trots att det finns en fortsatt omfattande frånvaro. Givetvis finns det särskilda situationer som gör att det inte är lämpligt att dra in studiebidraget för vissa elever, men det gäller troligen inte alla elever som är aktuella. På en av lektionsobservationerna hörde observatören ett gäng tjejer sjunga en egenpåhittad sång som handlade om CSN-varningar och det framgick tydligt att det inte sågs som något allvarligt. Varningar som inte fullföljs med konsekvenser riskerar att få liten mening och påverkan på elevernas beteende. Det finns flera projekt som varit framgångsrika i att höja närvaron, bland annat Vänd frånvaro till närvaro som Sveriges kommuner och landsting (SKL) ansvarat för. Detta visar att det är möjligt att vända denna situation även på VO. Problemen startar i åk 1 Enligt Elevbarometern oroar sig eleverna på VO mer än genomsnittet för sina studier. Om man ser till resultaten så kan detta vara skäligt. Ett problem är dock att eleverna framförallt börjar oroa sig i åk 2. Resultaten och intervjuerna med personal och elever visar att det är ett problem att eleverna inte är motiverade i åk 1 och då får flera F med sig, vilket sedan kan bli svåra att ta igen under åk 2 och i synnerhet under åk 3. I åk 1 anger också 37,9 procent av eleverna att de är rädda att svara fel på lektionerna. Detta talar för att mycket fokus bör läggas på eleverna i åk 1. (Ett sådant fokus finns delvis redan idag). Information 4,2 procent i åk 2 instämmer i att de löpande får information om hur de ligger till i kurserna. Några av eleverna lyfte även detta som ett utvecklingsområde i intervjuerna. 23,5 procent av eleverna på VO tycker att lärarna sätter rättvisa betyg på deras kunskaper, medan genomsnittssiffran är 44,2 för alla gymnasielever. Även detta tyder på att det någonstans sker en miss i kommunikationen om hur och varför eleverna ligger till som de gör i kurser. 17

18 Undervisningen spelar roll 19,4 procent instämmer i att deras lärare använder olika undervisningsmetoder inom en och samma kurs, vilket är 16,1 procent lägre än kommungenomsnittet. Några elever lyfte också att de trodde att fler elever skulle klara sin gymnasieexamen om undervisningen var mer varierad (även om de också sa att vissa lärare var duktiga på detta). Forskning visar också att varierade undervisningsmetoder har stark positiv påverkan på elevers lärande, särskilt för elever som har det svårare i skolan. Vidare visar observationerna i klassrummen att olika undervisningsmetoder i samma klass, kan ge olika grad av engagemang bland eleverna. Undervisningens upplägg spelar med andra ord roll för elevernas engagemang och resultat, vilket också har ett starkt stöd i forskning (exempelvis Hattie och Lundahl). Enligt intervjuerna sker dock pedagogiska diskussioner primärt på raster och i arbetsrummen. Även delvis på samtalsgrupperna gällande fortbildningen i BFL. Läraren är den enskilt viktigaste påverkansfaktorn på elevernas resultat (under förutsättning att de är närvarande på lektionerna). Gemensamma pedagogiska diskussioner borde ges mer tid. Det förutsätter dock att de förbereds väl. Uppmuntran och ambitiösa elever Drygt en fjärdedel av eleverna upplever att lärarna uppmuntrar dem att lära sig mer, vilket kan jämföras med drygt 40 procent för genomsnittet för alla gymnasieelever i Halmstad. I intervjuer med eleverna så lyfter flera av eleverna som vill nå längre än E att de upplever att det är svårt pga undervisningens upplägg i flera kurser. Flera av de intervjuade lärarna anger också att de upplever att de inte hinner stimulera dessa elever. Stöd I Elevbarometern så kan vi se att av de elever som angett att de inte får något särskilt stöd för att nå minst ett E i alla ämnen så anser 32,7 procent att de skulle behöva det. I intervjuerna framgår att såväl personal som elever upplever att det erbjuds mycket stöd. En problematik är dock att eleverna inte alltid tar det stöd som erbjuds. På elevgenomgångarna märks det tydligt att man har koll på sina elever. Däremot läggs mycket tid på att gå igenom vilka elever som har problem, och mindre tid på vilka åtgärder som behövs för att stärka eleven. Dokumentationen sker av en ansvarig person per gång, men inte på ett samlat enhetligt vis. Undertecknad har fått bilden att dokumentationen mycket är upp till respektive person. Det gäller även på de särskilda genomgångar som rektor, skolsköterska, kurator och specialpedagog har efter elevgenomgångarna. Detta försvårar troligtvis när det är en elev som kräver insatser från flera olika lärare och instanser samtidigt. En försvårande situation för detta är att det saknas ett bra digitalt omdömes- och dokumentationssystem för gymnasieskolorna i Halmstad. Gällande extra anpassningar av undervisningen så är ett arbete påbörjat, men det är oklart vad som är nästa steg. Det finns mycket samlad kompetens i arbetslaget om hur man kan arbeta med extra anpassningar, men pedagogiska utbyten sker främst i arbetsrummen. Specialpedagogen och arbetsterapeuten har god kompetens i hur man kan arbeta med extra anpassningar och denna kunskap skulle kunna användas på ett mer strukturerat och genomtänkt sätt. Det finns mycket få åtgärdsprogram upprättade, trots att det finns en stor andel elever som har en problematik som, även med nuvarande lättnader i lagstiftningen, kräver att åtgärdsprogram upprättas. I intervjuerna med personalen framgår att det finns en ganska vag bild av vilka rutiner som gäller vid upprättandet av åtgärdsprogram inom VO. Det som är gemensamt är att det finns en bild av att det är något som sköts av rektor och specialpedagog. Avsaknaden av åtgärdsprogram försvårar uppföljningen av de åtgärder som sätts in för att stärka eleverna. (Det innebär dock inte att skolan inte arbetar med åtgärder för dessa elever). Av de elever som fått särskilt stöd så anser 37,8 procent av tjejerna att lärarna har förståelse för deras svårigheter, men endast 14,3 procent av killarna tycker samma sak. Vad kan denna 18

19 skillnad beror på? I intervjuerna lyfter några elever med särskilda behov att de upplever att de inte fått hjälp fullt ut, samt att de upplever att vissa lärare inte riktigt har en förståelse för vad deras funktionshinder innebär. Att exempelvis bli kallad för slarver när man har en diagnos med ADHD, är inte acceptabelt. Det förutsätter ju dock att personalen också får möjlighet till kompetensutveckling om vad olika diagnoser innebär, samt hur man kan arbeta för att underlätta för dessa elever. I intervjuerna med personalen framgår att de inte fått sådan kompetensutveckling förrän alldeles nyligen. Det är svårt och komplext att som lärare anpassa undervisningen i ett klassrum med många elever med flera olika behov, och förvaltning och skolledning måste ge stöd i detta arbete. Ledning och strukturerat utvecklingsarbete Flera i personalen lyfter att de saknar ett målmedvetet och strukturerat utvecklingsarbete på VO. Några anger att de upplever att det handlar mer om att släcka bränder än att arbeta framåt. Med de förutsättningar som finns på VO så är det naturligt att det blir mycket akututryckningar. Rektorn prioriterar också tillgänglighet, för såväl elever som personal, vilket är något som uppskattas av personalen. Det är en positiv egenskap men det får inte stå i vägen för att det samtidigt kan pågå ett långsiktigt utvecklingsarbete. Vilket kräver att tid avsätts för planering. Vid observationerna på arbetslaget så har undertecknad sett att det finns ett stort engagemang att ta tillvara på. Det finns också många och angelägna frågor som dryftas. Däremot släpps frågorna snabbt. Exempelvis frågan om extra anpassningar. Där fördes en diskussion, men vad händer sedan? Hur bygger man vidare på de goda idéer som kommer fram? Vilken ändring innebar diskussionen för eleverna i slutändan? Samma framgår kring hur man arbetar med Resultatrapporten och Elevbarometern. Frågorna diskuteras, men sedan släpps de och arbetas inte vidare med under året. Utveckling kräver uthållighet och att någon ser till att fånga upp frågor och prioritera bland vad som är viktigt. Att ändra invanda vanor är svårt, även för den som har de allra bästa intentionerna att göra det. Det är skolledningens och rektors ansvar att skapa förutsättningarna för ett långsiktigt utvecklingsarbete. Förslag på utvecklingsområden läsåret 2015/2016 När man arbetar med utveckling så går det inte att försöka famna alla områden samtidigt. Nedan föreslås fyra prioriterade områden att arbeta vidare med. Med det engagemang som finns bland all inblandad personal finns goda förutsättningar för att vara framgångsrika. 1. Skapa en hållbar struktur för utvecklingsarbete inom VO Detta handlar om att skapa grunden för utvecklingsarbetet, och är en förutsättning för de utvecklingsområden som föreslås nedan. Här ingår det att skapa forum för pedagogiska diskussioner. En koppling med utvecklingsarbete måste ske med den pågående kompetensutvecklingen kring BFL. Svensk skola ska vila på vetenskaplig grund. Alla satsningar som genomförs måste därför ha förankring i forskning. 2. Arbeta för att vända frånvaro till närvaro Denna problematik lyfts av alla såväl lärare, stödpersonal och flera elever. Det finns projekt och skolor i Sverige där man arbetat framgångsrikt med detta. Att arbeta med att vända frånvaron till närvaro är angeläget och möjligt. 3. Fördjupa arbetet med extra anpassningar (inklusive insikt i kunskap om olika diagnoser) Sedan 1 juli 2014 finns ny lagstiftning gällande elever i behov av stöd och särskilt stöd. Den lagstiftningen lägger ett stort ansvar på respektive lärare genom att de i första hand ska ge stöd till elever med svårigheter, i form av extra anpassningar i undervisningen. Det finns många goda exempel på hur lärare inom VO arbetar med extra anpassningar, men det finns också utvecklingspotential. Lärarna behöver ges möjlighet till att få en mer långsiktig kompetensutveckling och utbyte i hur de kan arbeta med extra anpassningar. 19

20 4. Utveckla dokumentationen och elevgenomgångar av elever i behov av stöd, samt fungerande rutiner för åtgärdsprogram Dokumentationen från elevgenomgångarna behöver utvecklas så att alla har tillgång till samma dokumentation där det tydligt framgår vad som ska göra, när det ska göras och vem som ansvarar för det. Detta kommer också underlätta uppföljningen av elever som riskerar att få F i vissa kurser. De rutiner som finns kring åtgärdsprogram lever inte upp till lagstiftningens krav. Med den problematik som flera elever brottas med på VO så skulle antalet åtgärdsprogram vara betydligt fler. För elever med en stor problematik underlättas uppföljningen om åtgärder och ansvarig för åtgärder finns dokumenterade i ett åtgärdsprogram. Förvaltningen har gemensamma rutiner för elever i behov av stöd, särskilt stöd och åtgärdsprogram som kan vara ett stöd i detta. Klas Jacobsson Kvalitetsutvecklare Halmstad