Kartläggning av fallriskfaktorer för äldre i ordinärt boende inom landstingen Västmanland och Uppsala län (underlag för intervention)

Transkript

1 UPPSALA UNIVERSITET Institutionen för neurovetenskap Uppsatskurs i sjukgymnastik Fördjupningsarbete 30 hp Avancerad nivå Rättad efter granskning Kartläggning av fallriskfaktorer för äldre i ordinärt boende inom landstingen Västmanland och Uppsala län (underlag för intervention) Författare: Marie Sandström Leg sjukgymnast Uppsala Kommun Redovisad 11/2010 Handledare: Karin Hellström Dr, Med Vet, klinisk lektor Uppsala Universitet, Institutionen för neurovetenskap, Sjukgymnastik Examinator: Birgitta Lindmark leg. Sjukgymnast, PhD, Prof. Emerita Uppsala Universitet, Institutionen för neurovetenskap, Sjukgymnastik

2 Sammanfattning Syfte: Att kartlägga förekomsten av riskfaktorer för fall samt grad av fallrelaterad self-efficacy och livskvalitet hos personer 75 år eller äldre som bor i ordinärt boende inom Uppsala och Västmanlands län. Ett ytterligare syfte var att identifiera samband mellan riskfaktorer på person- och omgivningsnivå och fall. Design: En icke experimentell, deskriptiv, komparativ och korrelativ design i form av en enkätbaserad tvärsnittsstudie. Urval: Deltagarna rekryterades från Uppsala och Västmanlands län. Ett slumpmässigt urval på 525 personer gjordes, via ett befolkningsbaserat stickprov, i de ingående kommunerna. Undersökningsgrupp: Slutligen deltog 378 (73 %) personer i studien. Medelåldern för undersökningsgruppen var 81,7 år, 55 % var kvinnor. Datainsamlingsmetod: 1. En enkät med frågor om bakgrundsdata samt frågor baserade på tidigare visade riskfaktorer för fall, skickades till undersökningsgruppen. 2. Fall related selfefficacy mättes med Falls Efficacy Scale, Svensk version (FES(S)). 3. Självskattad hälsa och hälsorelaterad livskvalité mättes med European quality of life questionnaire 5 dimensions (EQ-5D). Resultat: Studien visade att signifikant fler av de som fallit det senaste halvåret hade hjälp av hemtjänst, hade högre medelålder, hjärt- kärlsjukdomar, diabetes och ofrivilligt urinläckage/kateter samt använde vätskedrivande läkemedel, sömnmedel och lugnande medel. Antal läkemedel/dag var högre i gruppen som föll. De som inte föll hade signifikant högre aktivitetsgrad och självskattad minnesförmåga. Den logistiska regressionen visade att behov av hjälp med vardagliga sysslor, hur man ansåg sig klara sin hygien och FES(S) Instrumentell ADL (IADL) signifikant predicerade fall. Konklusion: Vid en intervention för att förebygga fall hos äldre personer boende i ordinärt boende blir det särskilt viktigt att hitta de personer som börjar få behov av hjälp med vardagliga sysslor, har svårt att klara sin hygien samt upplever rädsla för fall i IADL-aktiviteter. Key words: Falling, risk factors, fear of falling, elderly, avoidance of activities

3 Abstract Objective: To investigate the occurrence of and the risk factors for falls and to investigate level of fall-related self-efficacy and health-related quality of life in people living in community living, 75 years or older within Uppsala and Västmanlands county. A further aim was to identify predictive risk factors for falls. Design: A cross-section study with a descriptive, comparative and correlative design based on a questionnaire was used. Participants: The participants were recruited from Uppsala and Västmanlands county. A random selection on 525 individuals was done, from a population based sample, in the detailed municipalities. Subjects: The final number of participants was 378 (73 %) individuals in the study. The mean age was 81,7 years, 55% were women. Methods: 1. A questionnaire with background variables and questions that was based on earlier shown risk factor for falls was included in the method. 2. Fall related self-efficacy was measured with the Falls Efficacy Scale, Swedish version (FES (S)). 3. Self -estimated health and health related life quality was measured with European quality of life questionnaire 5 dimensions (EQ-5D). Results: This study showed that of those who had fallen in the last six months, significantly more had help of home service, had higher mean age, cardiovascular diseases, diabetes and urinary incontinence and used hypnotic medicines, diuretics and sedatives. People that had not fallen had significantly higher activity level and selfestimated ability to remember. The logistic regression analysis showed that needs of help with everyday activities, self care and FES(S) Instrumental ADL (IADL) significant predicted falls. Conclusion: In an intervention to prevent falls in older people in community living it becomes particularly important to find the individuals that begin to need help with everyday activities, self care and experience fear of falling in IADL-activities. Key words: Falling, risk factors, fear of falling, elderly, avoidance of activities

4 Innehållsförteckning INNEHÅLLSFÖRTECKNING... 0 BAKGRUND... 1 Åldrandet... 1 Fall... 2 Riskfaktorer... 2 Konsekvenser av fall... 3 Bedömningsinstrument... 4 Förebyggande åtgärder/intervention... 4 Problemformulering... 5 Syfte och frågeställningar... 6 METOD... 7 Design... 7 Urval... 7 Datainsamlingsmetod... 8 Genomförande... 9 Databearbetningsmetoder Etiska överväganden RESULTAT Antal fall, tidpunkt och plats för fall samt behov av sjukvård i samband med fall Hjälpbehov av hemtjänst eller anhöriga Användning av läkemedel Diagnosticerade sjukdomar Självskattad minnesförmåga Självskattad aktivitetsförmåga, rädsla för fall och undvikande av aktivitet på grund av rädsla för fall Användande av gånghjälpmedel Grad av fall-relaterad self-efficacy mätt med Falls Efficacy Scale (FES-S) Hälsorelaterad livskvalitet mätt med EQ-5D Samband mellan riskfaktorer och fall DISKUSSION Resultatsammanfattning Resultatdiskussion Metoddiskussion Klinisk relevans Konklusion REFERENSER Bilaga 1

5 BAKGRUND Fall och fallolyckor bland äldre personer är en mycket stor angelägenhet för samhället, då hälsa och trygghet hos en stor andel av de äldre påverkas av fall (1). Fall kan innebära ett stort personligt lidande och mycket stora kostnader för samhället (1). Var tredje person över 65 år (1,2) och varannan över 80 år i ordinärt boende faller varje år (3). Två tredjedelar av de som faller kommer att falla igen inom 6 månader (4). Fall står för 70 % av skadeorsakerna som föranleder sjukhusvård för personer år och 90 % i gruppen 80 år och äldre (5). Över 1000 äldre personer omkommer varje år till följd av ett fall (6). Åldrandet Åldrandet medför en nedsättning av rörelseförmåga och balans. Ryggradens förmåga till flexibilitet avtar och kan leda till en framåtböjd och flekterad hållning, vilket kan ses hos många äldre (7). Denna hållning medför en förändrad tyngdpunkt då mer vikt läggs på hälarna. Fotledens rörlighet, som är viktig för den posturala kontrollen, avtar med 50 % för kvinnor och 35 % för män från 55 till 85 års ålder. Även muskelstyrkan minskar med stigande ålder. I nedre extremiteterna kan muskelstyrkan avta med så mycket som 40 % från 30 till 80 års ålder. Synen påverkas med stigande ålder då det sker många fysiologiska förändringar i det åldrande ögat (7). I en studie gjord på personer som fallit visade sig nedsatt syn vara en bidragande orsak till fall (8). Äldre människor är en mycket heterogen grupp och kronologisk ålder är därför inte det bästa sättet att beskriva en äldre person. Det är dock vanligt i epidemiologiska studier att använda ålder för att klassificera grupper av personer i en population. Internationellt klassas en person som äldre från 60 års ålder (9) medan den vanligaste klassifikationen av äldre i Sverige är från 65 år. Personer över 80 år kan också benämnas som äldre äldre till skillnad från yngre äldre som innebär äldre mellan år (9). Ett ytterligare sätt att gruppera äldre är via deras boendeform, såsom ordinärt boende (i egen bostad) och boende i särskilda boendeformer (i äldreboende där personal finns tillgänglig). 1

6 Fler äldre personer bor idag kvar hemma jämfört med tidigare. I dagsläget bor ca 85 % av alla äldre personer i ordinärt boende utan stöd av hemtjänst och 8 % med stöd av hemtjänst (6). Fall En vanligt förekommande definition på fall är: En händelse då en person oavsiktligt hamnar på golvet eller marken, oavsett om fysisk skada uppstått eller inte och oavsett orsak (10), vilket också är definitionen på fall i denna studie. Vid skador är fallolyckor den vanligaste dödsorsaken i Sverige för gruppen 65 år och äldre (1). Höftfraktur är den vanligaste allvarliga skadan efter ett fall. Endast en tredjedel av dem som drabbas återfår sin funktionella förmåga och en fjärdedel kan inte återvända till sitt hem. Varje höftfraktur beräknas kosta minst en kvarts miljon kronor första året efter frakturen (1). Svenska beräkningar visar att vårdplatser för personer med höftfraktur beräknas fördubblas inom de närmaste decennierna (1). För äldre personer i ordinärt boende är fall den dominerande skadeorsaken. Fallskadorna ökar med stigande ålder för att i gruppen 80 år och äldre utgöra 90 % av alla skador (5). För samhället uppgår de fallrelaterade kostnaderna till 5 miljarder kronor om året och om nuvarande trend kvarstår kommer denna kostnad att öka till 8 miljarder inom de närmaste 30 åren (6). Kostnaderna ökar med stigande ålder och är högst för personer över 75 år (11). Riskfaktorer Det finns många orsaker till att ett fall kan ske. Det har rapporterats mer än 400 olika orsaker till att fall sker (12) och risken att falla ökar med antalet riskfaktorer (12,13). Riskfaktorerna för fall kan indelas i interna faktorer som anknyter till personen och externa faktorer som är beroende av omgivningen. Interna orsaker (personfaktorer) Hög ålder är en riskfaktor (12), då personer över 90 år står för de flesta av fallen samtidigt som de är en snabbt ökande grupp av äldre (14). Även tidigare fall, bland personer från 60 år och uppåt (12,8) samt bland personer över 90 år (14) 2

7 har visat sig vara en stor riskfaktor för att falla igen. Flera studier har visat att ett upprepat fall är den viktigaste faktorn för framtida fall (4,15). Gång- och balansproblem (16), är en riskfaktor liksom synnedsättning (8,16). När det gäller medicinska diagnoser är fall en av de vanligaste ospecifika symtomen vid akut sjukdom hos äldre (12,17). Det finns flera sjukdomstillstånd som ökar risken för fall såsom epilepsi, Parkinsons sjukdom, stroke, perifera neuropatier, myelopatier, demens och cervikal spondylos (17). Även vid diabetes, hjärtarytmier och sinus caroticus syndrom ses en ökad fallrisk (2,17). Osteoporos är en av de vanligaste orsakerna till att äldre människor som faller ådrar sig en fraktur (18). Även vid kognitiv nedsättning ses en ökad fallrisk (16). Rädsla för att falla har visat sig vara en oberoende riskfaktor för fall (4,19,20). Externa orsaker (omgivningsfaktorer) Sedativa läkemedel är en stor riskfaktor för fall (12,21) liksom användande av antidepressiva läkemedel (8,21) och psykofarmaka (21). Vid fall bör personens mediciner och eventuella biverkningar av dessa ses över (8). Det finns fortfarande många läkemedel som är vanliga för äldre personer, där inte några systematiska studier har gjort angående riskfaktorer för fall (21). Ensamboende har en mer än fördubblad risk för upprepade fallolyckor än sammanboende (1). Vid en jämförelse mellan sammanboende och ensamboende äldre personer har det visat sig att ensamboende är signifikant associerat med fall (22). Olika faktorer i miljön påverkar fallrisken (12). För sammanboende personer har det visat sig att miljömässiga hinder kan vara en ökad fallrisk. Behov av hjälpmedel för den ena parten kan leda till att dessa utgör ett hinder i hemmiljön även för den andra parten (22). Att gå barfota eller i strumpor inomhus anses öka fallrisken (23). Konsekvenser av fall Flera studier har rapporterat både fysiska och psykologiska konsekvenser av fall hos äldre såsom gång- och balansrubbning, undvikande av aktiviteter, nedsatt förmåga att klara aktiviteter i dagliga livet (ADL), förlorat oberoende, ökad risk att 3

8 falla igen och rädsla för att falla (4,12). En ond cirkel av fysisk inaktivitet, social isolering, oro och depression kan följa, vilket leder till ökad risk för fall (19). Bedömningsinstrument Syftet med de olika bedömningsinstrumenten, när det gäller fallprevention, är att hitta personer som har en ökad risk för att falla. Olika bedömningsinstrument finns för att mäta en persons förmåga och förutsättningar att klara sitt dagliga liv. Det kan t ex gälla balans, mobilitet, hälsa och tro på den egna förmågan att utföra en aktivitet (self-efficacy). Timed Up and Go (TUG) (24) är en enkel och billig metod för att bedöma normal mobilitet. Personen sitter på en stol, reser sig upp till stående, går 3 meter, vänder och går tillbaka och sätter sig i stolen igen. Sjukgymnasten mäter den tid det tar att utföra uppgiften. Ett maximum på sekunder har rapporterats som normalvärde för funktionell rörlighet hos äldre personer. (24,25) TUG är en bra mätmetod för att identifiera personer med höftfraktur som har ökad risk för nya fall, med ett cutoff-värde på 24 sekunder (26). TUG rekommenderas av såväl brittiska som amerikanska geriatriska föreningar för screening av fallrisk (27). Tidigare fall har ofta kallats en golden standard när det gäller fallrisk i kliniska riktlinjer (27). Det är dock oklart om detta även omfattar oberoende väl fungerande äldre. Studier har gjorts på friska hemmaboende äldre med interaktiv gång (utföra 2 aktiviteter samtidigt), där det visar sig att förändrad stegbredd i kombination med ytterligare en aktivitet kan ge en vägledning om att utesluta eller bekräfta en hög fallrisk (28). Falls Efficacy Scale (FES)(29) mäter tilltron till den egna förmågan att utföra en aktivitet utan att falla. Självskattad hälsa och hälsorelaterad livskvalitét rekommenderas att hos äldre mätas med European quality of life questionnaire 5 dimensions (EQ-5D) (30). Självskattad hälsa har visat sig överensstämma väl med den faktiska hälsan (30). Förebyggande åtgärder/intervention Det är viktigt att hitta åtgärder som förebygger fall. En multifaktoriell intervention rekommenderas när det gäller att minska antal fall (2,12,31). En intervention som innehåller fysisk träning kan minska fallrisken och antalet fall (2) 4

9 och Tai chi är en träningsform som visat sig vara effektiv för att minska fallrisken (2). Information/utbildning till pensionärer och anhöriga rekommenderas, särskilt till de personer som bor i samma hushåll (22). Äldre med fallrisk bör få råd att använda skor inomhus (23). Pacemaker reducerar antal fall för personer med sinus caroticus syndrom. Även en första operation av katarakt minskar antal fall (2). Studier har gjorts där D- vitamin har getts som tillskott. D-vitamin minskar inte fallen generellt, men kan göra det för personer med låga D-vitaminnivåer (2). En ny studie visar att varje miljömässigt hinder som identifieras i hemmet minskar fallrisken med 19 % (32). Detta talar för att en intervention som minskar fallriskerna i hemmet är effektivt, särskild för personer med fallrisk (2,32) och för personer med grav synnedsättning (2). De yrkeskategorier som träffar personer över 90 år bör rutinmässigt fråga om personen har fallit någon gång eller mer än en gång under det senaste året, för att identifiera dem som har hög risk för framtida fall (14). Problemformulering Ett fåtal studier om fall är genomförda bland äldre i ordinärt boende (2) och kunskap i större populationer saknas fortfarande i Sverige (1). Hälsofrämjande och fallförebyggande insatser genomförda i större geografiska områden är svåra att utvärdera och saknas i Sverige. Endast ett fåtal internationella erfarenheter finns (1). Enligt Räddningsverket förväntas den äldre befolkningen öka med 27 % under de kommande 10 åren, att jämföra med de gångna 10 årens ökning på 1 %, och ökningen förväntas framför allt i gruppen år. Efter år 2020 kommer gruppen 80 år och äldre öka mest (6). Inom en 10-årsperiod bör det finnas kunskap om hur mycket och varför de äldsta hemmaboende personerna faller, för att om möjligt minska fallrisken för den här stora gruppen av äldre. Det finns inga tidigare studier som undersökt den äldres egen uppfattning om vilka insatser de själva vill ha och tror vara effektiva. Då det är viktigt att individen är mottaglig för fallförebyggande åtgärder (1) måste kunskap genereras kring hur äldre själva ser på dessa åtgärder för att kunna skräddarsy en framgångsrik intervention. 5

10 Kartläggning av fallriskfaktorer för äldre i ordinärt boende inom landstingen Västmanland och Uppsala län underlag för intervention, var första steget i en studie där nästa steg blir en intervention med strategier för att förebygga fall för äldre personer boende i ordinärt boende. Syfte och frågeställningar Syftet med studien var att kartlägga förekomsten av riskfaktorerna för fall samt grad av fallrelaterad self-efficacy och hälsorelaterad livskvalitet hos personer 75 år eller äldre som bor i ordinärt boende inom Uppsala och Västmanlands län. Ett ytterligare syfte var att identifiera samband mellan riskfaktorer på person- och omgivningsnivå och fall. 1. I vilken omfattning hade personer 75 år eller äldre som bor i ordinärt boende inom Uppsala och Västmanlands län fallit det senaste halvåret? 2. Vad utmärkte de personer som fallit respektive inte fallit gällande: a) hur mycket hjälp och vilken typ av hjälp hade personen från hemtjänst respektive hur mycket hjälp hade personen från anhöriga/vänner b) vilka mediciner personen använde c) vilka diagnostiserade sjukdomar hade personen d) självskattad minnesförmåga e) aktivitetsnivå, rädsla för fall samt undvikande av aktiviteter på grund av rädsla för fall? f) användning av gånghjälpmedel 3. Vilken grad av fall-relaterad self-efficacy mätt med Falls Efficacy Scale, Svensk version (FES(S) hade personer över 75 år som fallit jämfört med personer som inte fallit det senaste halvåret. 4. Vilken hälsorelaterad livskvalitét mätt med EQ-5D hade personer över 75 år som fallit jämfört med personer som inte fallit det senaste halvåret. 5. Vilket samband fanns mellan självrapporterade riskfaktorer och självrapporterade fall hos äldre personer över 75 år boende hemma. 6

11 METOD Design En icke experimentell, deskriptiv, komparativ och korrelativ design i form av en enkätbaserad tvärsnittsstudie valdes. Designen valdes för att kunna beskriva predicerande faktorer för fall hos hemmaboende personer 75 år eller äldre, samt att jämföra om någon skillnad förelåg mellan de som fallit och de som inte fallit. Urval Deltagarna rekryterades från Uppsala och Västmanlands län. Ett slumpmässigt urval på 525 personer gjordes, via ett befolkningsbaserat stickprov, i samtliga ingående kommuner i länet. Poweranalys gjordes för att bestämma antalet deltagare i denna studie. För att uppnå 0.80 power och medium effektstorlek för förändring i beroendevariabeln när den oberoende variabeln ökar en standardavvikelse, behövdes totalt 300 personer i studien. För att gardera för ca 30 % bortfall kom 300 personer från Västmanland och 300 personer från Uppsala län att inkluderas. Inklusionskriterier: Personer som var 75 år och äldre och bodde i ordinärt boende Exklusionskriterier: Inga. Undersökningsgrupp Slutligen deltog 378 personer i studien vilket gav en svarsfrekvens på 73 %. Medelåldern för undersökningsgruppen var 81,7 år. Den yngsta personen i gruppen var 75 år och den äldsta 101 år. 55 % var kvinnor och 45 % var män. Flest antal personer i undersökningsgruppen var gifta (47,9%), bodde tillsammans med någon (53,2 %), hade folkskola som högsta utbildning (59,2 %) och bodde i flerfamiljshus (57,7 %) (tabell 1). 7

12 Tabell 1. Karakteristika för undersökningsgruppen (N=378) Karakteristika Värde Ålder,medel +SD (min-max) (n=365) 81,7 + 4,84 (75 101) Kön, antal (%) (n=376) Kvinnor/män 208 (55 )/168 (45) Civilstånd, antal ( %) Gifta/ogifta 181 (47,9) /43 (11,4) Sammanboende 21 (5,6) Änka/änkling 133 (35,2) Högsta utbildning, antal (%)(n=373) Folkskola 221 (59,2) Realskola/flickskola 36 (9,7) Gymnasium/yrkesskola 61 (16,4) Universitet/högskola 55 (14,7) Bostad, antal (%) Flerfamiljshus 218 (57,7) Radhus 27 (7,1) Villa 123 (32,5) Servicehus/lägenhet 4 (1,1) Annat boende 6 (1,6) Boende med helt eller delvis, antal (%)(n=377) Ingen 176 (46,6) Make/maka, partner, sambo 194 (51,3) Barn 5 (1,3) Syskon 1 (0,3) Annan vuxen 1 (0,3) Datainsamlingsmetod 1. En delvis egen konstruerad enkät med bakgrundsdata samt frågor som baserades på tidigare visade riskfaktorer för fall, så som tidigare fall, skador i samband med fall, vilken typ av sjukvård/vård/hjälp från anhöriga personen eventuellt behövde, användning av gånghjälpmedel, bodde personen ensam eller var sammanboende, hur mycket hemtjänst personen hade, vilka mediciner personen använde, vilka diagnostiserade sjukdomar personen hade, behov av hjälp från anhöriga och vilken typ av hjälp personen fick, självskattad 8

13 minnesförmåga, samt undvikande av aktiviteter på grund av rädsla för fall kom att ingå i datainsamlingen. Enkäten innehöll även två öppna frågor om vad de äldre själva ansåg vara viktiga fallförebyggande åtgärder och vad de själva ansåg sig behöva för att undvika framtida fall (bilaga 1). Enkäten testades på ett 10-tal personer 75 år eller äldre innan den skickades ut och några formuleringar ändrades efter testningen. 2. Fall related self-efficacy mättes med Falls Efficacy Scale, Svensk version (FES(S) som mäter tilltro till den egna förmågan att utföra 13 vardagliga aktiviteter utan att falla (29). Poäng beräknas i FES(S) Personlig ADL (PADL) (fråga 1-6) och FES(S) Instrumentell ADL (IADL) (fråga 8-13) samt FES(S)total (fråga 1-13). Värdena kan variera mellan 0-60 i FES(S)PADL respektive FES(S)IADL där 0 innebär ingen tilltro alls och 60 helt på sin förmåga att utföra aktiviteter utan att falla. I FES(S)total varierar poängen mellan 0 och 130 poäng. Instrumentet har visats ha hög test-retest reliabilitet och homogenitet (33,34) samt responsiveness (35). FES(S) har god validitet och är testat vad gäller innehålls-, samtidig och prognostisk validitet (34,36). 3. Självskattad hälsa och hälsorelaterad livskvalité mättes med European quality of life questionnaire 5 dimensions (EQ-5D)som består av hälsodimensionerna; rörlighet, hygien, huvudsakliga aktiviteter, smärta, oro och nedstämdhet. Individen skattar sin hälsa i de olika dimensionerna i tre olika svårighetsgrader samt gör en uppskattning av sitt nuvarande hälsotillstånd på en vertikal visuell analog skala (VAS) graderad (30). 0 anger sämsta tänkbara hälsotillstånd och 100 bästa tänkbara hälsotillstånd. Ett viktat indexvärde mellan 0-1 (EQ-5D indexvärde) kan beräknas med hjälp av en syntax där 0 är lägsta värdet av livskvalitet och 1 anger högsta värdet, full livskvalitet. EQ-5D har rapporterats ha god test-retest reliabilitet och validiteten har varit hög i befolkningsbaserade studier (37,38). Genomförande Deltagarna fick en enkät hemsänd, och i samband med det en skriftlig förfrågan om deltagande i studien. Deltagarna tillfrågades att besvara enkätfrågorna inom två veckor från utskicksdatum. Samtliga tillfrågade personer fick ett frankerat svarskuvert och uppmaning att skicka tillbaks enkäten även om 9

14 de inte ville delta i studien. En påminnelse skickades ut till deltagare som inte returnerat sin enkät inom två veckor från första utskicket, samt ytterligare en påminnelse en vecka efter andra utskicket. Konfidentialitet garanterades genom kodade personuppgifter och att listan förvarades så att endast projektansvariga hade tillgång till den. I denna studie redovisas svar på samtliga frågor, utom svaren på de två sista öppna frågorna i enkäten. Databearbetningsmetoder Bearbetning och analys av data utfördes i SPSS (Statistic Package for the Social Sciences). Deskriptiv statistik i form av frekvenser och procent användes för presentation av studiepopulation, fallfrekvens och förekomst av fallriskfaktorer på person- och omgivningsnivå. Chi 2 beräknades för dikotoma data, Mann-Whitney U-test beräknades för ordinaldata och Students t-test för oberoende grupper användes för kontinuerliga data för att beräkna skillnader i variablerna mellan de som fallit respektive inte fallit. Vid analys av skillnader mellan tre grupper använde Kurskall-Wallis test. Samband mellan riskfaktorer och fall beräknades med logistisk regressionsanalys. Modellen (39) testar i vilken utsträckning ett antal oberoende variabler kan förklara variationen i den beroende variabeln; har fallit tidigare (Ja) har inte fallit (Nej). Fall kontra icke fall var den beroende variabeln och endast oberoende variabler som var signifikant korrelerade i den bivariata analysen ingick i den logistiska regressionen. Den slutliga logistiska regressionsmodellen anger huvudeffekten för de ingående variablerna med justerat odds ratio (OR). Signifikansgränsen sattes vid p< 0,05. Etiska överväganden Studien, diarienummer 2010/136, har godkänts av etikprövningsnämnden vid Medicinska fakulteten vid Uppsala Universitet. Deltagarna informerades om frivillighet att delta i studien samt skrev under en samtyckesblankett i samband med återsändandet av enkäten. RESULTAT Interna bortfall förekom i de flesta frågor och redovisas i tabellerna, där antal svarande är angivet. 10

15 Antal fall, tidpunkt och plats för fall samt behov av sjukvård i samband med fall Sammanlagt hade 81 (21,5 %) personer fallit under det senaste halvåret. 50 (13,2 %), personer hade fallit en gång och 31 (8,3 %) personer fallit 2 eller flera gånger. Medelåldern på de som fallit var 82,8 år jämfört med 81,3 år hos de som inte fallit. Skillnaden var statistiskt signifikant. Fallen skedde oftast inomhus på dagtid och av de personer som fallit behövde 20 % uppsöka akutmottagning. Endast två personer av de som fallit två eller fler gånger hade besökt en sjukgymnast och ingen av de som fallit en gång. Vanligaste orsakerna till fall var att personen hade snavat eller hade nedsatt balans eller yrsel. Av de som fallit en gång var även fall vid nivåskillnader och trappor en vanlig orsak (tabell 2). I gruppen övrigt redovisades bland annat oförsiktighet, sömnmedel, åkte cykel, domningar i ben, arbete i skog. Ytterligare fem personer uppgav att de fallit, men inte under det senaste halvåret. Tabell 2. Antal fall det senaste halvåret, plats och tidpunkt för fallet, orsak till fallet samt behov av sjukvård i samband med fallet. 1 2 eller fler Antal fall n=50 (13,2 %) n=31 (8,3 %) Plats Inomhus Utomhus 20 6 Inne/ute 10 Tidpunkt Dag Kväll 8 3 Natt 2 4 Dag o kväll 5 Behov av sjukvård Akutmottagning 10 7 Inneliggande på sjukhus 9 7 Besök på vårdcentral 1 5 Besök hos sjukgymnast 2 Besök hos sjuksköterska 1 Orsaker till fall Halt Snavade Lågt blodtryck Nivåskillnad/trappa Synnedsättning Snö/is Sjukdom Mattor Nedsatt balans/yrsel Övrigt

16 Hjälpbehov av hemtjänst eller anhöriga De flesta deltagarna i studien hade ingen hjälp med vardagssysslor. Av de som inte fallit uppgav 82,2 % att de inte hade någon hjälp. Av de som fallit hade 45,8 % i gruppen som fallit en gång hjälp av hemtjänst eller anhöriga/vänner och i gruppen som fallit fler gånger ökade antalet personer som hade hjälp till 48,3 %. Av de som inte fallit respektive fallit en gång hade flest hjälp av anhöriga vänner (13,1 % respektive 35,4 %) medan i gruppen som fallit två eller fler gånger hade flest hjälp av hemtjänst (32,2 %). Användandet av trygghetslarm ökade från var tionde person av de som inte fallit till var tredje person som fallit två eller flera gånger. Servicetjänsterna ökade markant från 8 % för personer som inte fallit, till 19 % av de som fallit en gång och till 36,6 % av de som fallit två eller flera gånger. En person kunde ha flera typer av hjälp från hemtjänst (tabell 3). Tabell 3. Behov av hjälp med vardagssysslor av anhöriga eller hemtjänst samt typ av hjälp från hemtjänst för personer över 75 år som inte fallit, fallit en gång respektive fallit två eller flera gånger under det senaste halvåret. Antal fall senaste halvåret eller fler n=283 n=50 n=31 Hjälp med vardagssysslor n=282 n=48 n=31 Nej Ja av anhöriga/ vänner Ja av hemtjänst 232 (82,2 %) 37 (13,1 %) 13 (4,6 %) 26 (54 %) 17 (35,4 %) 5 (10,4 %) 16 (51,6 %) 5 (16,1 %) 10 (32,2 %) Av anhöriga Ingen hjälp 1 g/mån Några g/mån Några g/v En g/dag Flera g/dag Av hemtjänst Ingen hjälp 1 g/mån Några g/mån En gång/v Några g/v En g/dag Flera g/dag Typ av hjälp från hemtjänst Ingen hjälp Trygghetslarm Servicetjänst (inköp/städ) Personlig omvårdnad n= (65,3 %) 18 (6,7 %) 33 (12,3 %) 27 (10,1 %) 1 (0,4 %) 14 (5,2 %) n= (90,4 %) 5 (1,9 %) 7 (2,6 %) 1 (0,4 %) 3 (1,1 %) 1 (0,4 %) 9 (3,3 %) n= (83,4 %) 31 (11,4 %) 22 (8,0 %) 7 (2,6 %) 12 n=44 18 (40,9 %) 3 (6,8 %) 11 (25 %) 5 (11,4 %) 1 (2,3 %) 6 (13,6 %) n=48 36 (75 %) 4 (8,3 %) 2 (4,2 %) 2 (4,2 %) - 3 (6,3 %) 1 (2,1 %) n=47 35 (70,0 %) 11 (23,4 %) 9 (19,1 %) 4 (8,5 %) n=28 8 (28,5 %) 5 (17,8 %) 6 (21,4 %) 5 (17,8 %) - 4 (14,2 %) n=29 15 (51,7 %) 1 (3,7 %) 6 (20,6 %) 1 (3,7 %) 2 (7,4 %) 1 (3,7 %) 3 (11,1 %) n=30 14 (46,7 %) 10 (33,3 %) 11 (36,6 %) 3 (10,0 %)

17 Användning av läkemedel Resultatet visade att användning av blodtrycksmediciner var hög både i gruppen som fallit (75 %) och i gruppen som inte fallit (65 %). Vätskedrivande medicin, sömnmedel och lugnande medel användes statistiskt signifikant mer i fallgruppen. I gruppen som fallit var medelvärdet för antal övriga läkemedel/person 2,97 jämfört med 2,56 i gruppen som inte fallit. Skillnaden var inte statistiskt signifikant. Bortfallet var stort i båda grupperna på samtliga frågor (tabell 4). Av övriga läkemedel var Trombyl och Waran vanligast för de som inte föll och Waran för de som föll. Tabell 4. Antal personer över 75 år som använde vissa receptbelagda läkemedel samt antal övriga läkemedel/person i gruppen som fallit respektive inte fallit under det senaste halvåret. Inte fallit Fallit n=283 n=81 p-värde Receptbelagt läkemedel Blodtrycksmedicin n= (65 %) n=69 52 (75 %) 0,114 Vätskedrivande medicin n= (26 %) n=56 26 (46 %) 0,05* Sömnmedel n= (24 %) n=57 25 (44 %) 0,05* Lugnande medel n= (10 %) n=49 11 (22 %) 0,025* Antidepressiva medel n= (6 %) n=43 5 (12 %) 0,324 Antal övriga läkemedel/person Medel + SD 2,56 + 1,891 2,97 + 1,880 0,310 * p< 0,05 Diagnosticerade sjukdomar Högt blodtryck var den vanligaste sjukdomen i både gruppen som inte fallit (67,2 %) och i gruppen som fallit (76,2 %) därefter var hörselnedsättning vanligt, med 54,3 % i gruppen som inte fallit och 67,2 % i gruppen som fallit. I gruppen som fallit återfanns en signifikant högre andel personer med hjärt/kärlsjukdom, ofrivilligt urinläckage/kateter och diabetes än i gruppen som inte fallit (tabell 5). Bortfall fanns i båda grupperna under respektive fråga. 13

18 Tabell 5. Diagnosticerade sjukdomar hos personer över 75 år som fallit respektive inte fallit det senaste halvåret. Inte fallit n=283 Fallit n=81 p-värde Hjärt/kärlsjukdom n=197 n=62 51 (25,9 %) 32 (51,6 %) 0,000*** Högt blodtryck n=241 n= (67,2 %) 48 (76,2 %) 0,220 Diabetes n=195 n=48 24 (12,3 %) 14 (29,2 %) 0,007** Sköldkörtelsjukdom n=196 n=48 21 (10,7 %) 8 (16,7 %) 0,317 Ämnesomsättningsrubbning n=184 n=44 8 (4,3 %) 1 (2,3 %) 1,000 Astma n=189 n=44 19 (10,1 %) 8 (18,2 %) 0,187 KOL n=186 n=44 15 (8,1 %) 2 (4,5 %) 0,538 Depression n=187 n=46 13 (7,0 %) 6 (13,0 %) 0,225 Cancersjukdom n=195 n=46 24 (12,3 %) 9 (19,6 %) 0,232 Sjukdom i mage/tarm n=195 n=44 30 (15,4 %) 10 (22,7 %) 0,264 Ofrivilligt urinläckage/kateter n=197 n=46 43 (21,8 %) 19 (41,3 %) 0,009** Ledgångsreumatism n=190 n=43 14 (7,4 %) 4 (9,3 %) 0,751 Neurologisk sjd n=189 n=43 9 (4,8 %) 5 (11,4 %) 0,149 Hörselnedsättning n=232 n= (54,3 %) Synnedsättning n= (18,4 %) **p<0,01 ***p<0, (64,1 %) 0,200 n=52 16 (30,8 %) 0,058 Självskattad minnesförmåga Personerna i gruppen som inte fallit hade statistiskt signifikant bättre självskattad minnesförmåga än de i gruppen som fallit. Färre personer som fallit skattade sin minnesförmåga som god jämfört med de som inte fallit. Fler personer i gruppen som fallit skattade att de var något glömska eller mycket glömska än de som inte fallit. I båda grupperna skattade flest personer att de var något glömska (tabell 6). 14

19 Tabell 6. Självskattad minnesförmåga hos personer över 75 år som fallit respektive inte fallit under det senaste halvåret. Inte fallit Fallit p-värde Minnesförmåga Medel + SD Median (q1-q3) 1. Gott minne 2. Något glömsk 3. Mycket glömsk *p<0,05 n=283 n=280 1,61 + 0,551 2,0 (1-2) 119 (42,5 %) 152 (54,3 %) 9 (3,2 %) n=81 n=79 1,85 + 0,601 2,0 (1-2) 21 (26,6 %) 49 (62,0 %) 9 (11,4 %) * Självskattad aktivitetsförmåga, rädsla för fall och undvikande av aktivitet på grund av rädsla för fall Den självskattade aktivitetsnivån var högre hos de som inte fallit jämfört med de som fallit. Skillnaden var statistiskt signifikant. Av de som inte fallit var 33 % aktiva minst 5 timmar/vecka. I gruppen som fallit var 28 % aktiva 1-3 timmar/vecka. 24,7 % av de som fallit svarade att de aldrig var aktiva (tabell 7). Tabell 7. Självskattad aktivitetsnivå hos personer över 75 år som fallit respektive inte fallit under det senaste halvåret. Inte fall it (n=283) Fallit (n=81) p-värde Självskattad aktivitetsnivå (n=278) (n= 79) Medel + SD 3,59 + 1,345 2,81 + 1,397 0,000*** Median (q1-q3) 4 (3-5) 3 (1-4) 1. Aldrig 35 (12,4 %) 20 (24,7 %) 2. < 1 tim/v 18 (6,4 %) 12 (14,8 %) tim/v 68 (24 %) 23 (28,4 %) 4. >3 tim < 5 timmar 63 (22,3 %) 11 (13,6 %) 5. Minst 5 tim/v 94 (33,2 %) 13 (16 %) ***p < 0,001 Det fanns en statistiskt signifikant skillnad i rädsla för fall hos de som inte föll jämfört med de som föll. En ökning sågs från 26 % hos de som inte fallit, till 54 % för de som fallit en gång och 68 % hos de som fallit två eller fler gånger. Den vanligaste aktiviteten som undveks på grund av fallrädsla var gång i olika miljöer. 15

20 Fritids- och sportaktiviteter, hushålls- och trädgårdsaktiviteter och lägesändringar undveks i viss mån (tabell 8). Tabell 8. Rädsla för fall och undvikande av aktivitet på grund av rädsla för fall hos personer över 75 år som inte fallit respektive fallit en gång eller två eller flera gånger det senaste halvåret. Antal fall det senaste halvåret 0 n=283 1 n= 50 2 eller fler n=31 p-värde Fallrädsla n=254 n=49 n=31 Nej (%) 180 (64 %) 22 (44 %) 10 (31 %) Ja 74 (26 %) 27 (54 %) 21 (68%) 0,000*** Undviker aktivitet Gång i olika miljöer Fritid/sport Hushåll/ Trädgård Lägesändring ***p<0, Användande av gånghjälpmedel Majoriteten av de som inte fallit gick utan gånghjälpmedel (73,7 %) medan majoriteten i grupperna som fallit använde något eller flera gånghjälpmedel. Skillnaden var statistiskt signifikant. Vanligast i alla grupper var användning av rollator utomhus, därefter följde gång med käpp/kryckor/stavar utomhus. Av de som fallit två eller fler gånger var även användning av rollator/gåbord/betastöd vanligt inomhus (tabell 9). 16

21 Tabell 9. Användandet av gånghjälpmedel hos personer över 75 år som inte fallit respektive fallit en gång eller två eller flera gånger under det senaste halvåret. Antal fall det senaste halvåret 0 n=283 1 n= 50 2 eller fler n=31 Användande av gånghjälpmedel n=278 n=50 n=31 Nej, går utan p-värde gånghjälpmedel 205 (73,7 %) 22 (44 %) 12 (39 %) 0,000*** Ja rollator ute 47 (16,9 %) 18 (36 %) 12 (38,7 %) käpp/kryckor/ stavar ute 37 (13,3 %) 13 (26 %) 8 (25,8 %) rollator/gåbord/ betastöd inne käpp/kryckor inne 15 (5 %) 8 (16 %) 8 (25,8 %) 3 (1 %) 7 (14 %) 2 (6,4 %) Jag går inte alls 12 (4 %) 2 (4 %) 0 ***p<0,001 Grad av fall-relaterad self-efficacy mätt med Falls Efficacy Scale (FES-S) Graden av fallrelaterad self-efficacy visade sig vara signifikant lägre i gruppen som föll. Skillnaden var statistiskt signifikant för såväl PADL, IADL som FES(S) totalt (tabell 10). Tabell 10. Grad av fallrelaterad self-efficacy mätt med Falls efficacy scale, FES(S)hos personer över 75 år som fallit det senaste halvåret, jämfört med de som inte fallit under motsvarande period Inte fallit (n=283) Fallit (n=81) p-värde FES(S) total max p= 130 Median (q1-q3) (n=262) 126,5 ( ) Median (q1-q3) (n=72) 104,5 (69-121) 0,000*** FES(S) PADL max p= 60 (n=274) 60 (55-60) (n=75) 52 (38-60) 0,000*** FES(S) IADL max p= 60 (n=267) 58 (47-60) (n=75) 43 (24-54) 0,000*** ***p< 0,001 17

22 Hälsorelaterad livskvalitet mätt med EQ-5D Signifikanta skillnader fanns mellan de som fallit och de som inte fallit i samtliga delar av EQ-5D. Även vid skattning med VAS för att mäta nuvarande hälsotillstånd framkom en signifikant skillnad mellan grupperna, trots ett stort bortfall i båda grupperna (tabell 11). Tabell 11. Hälsorelaterad livskvalitet mätt med EQ-5D hos personer över 75 år som fallit det senaste halvåret, jämfört med de som inte fallit under motsvarande period. Inte fallit (n=283) Fallit (n=81) p-värde Median (q1-q3) Median (q1-q3) EQ-5D syntax (n=273) (n= 78) max p= 1 0,80 (-0,72-1,0) 0,73 (-0,61-0,000*** 0,80) Hur rörlig personen är (n=281) (n=81) 0,000*** max p= 3 1,0 (1-2) 2,0 (1-2) Hur personen klarar hygien (n=282) (n=79) 0,019* max p= 3 1,0 (1-1) 1,0 (1-1) Hur personen klarar huvud- (n=281) (n=80) 0,000*** sakliga aktiviteter 1,0 (1-1) 1,0 (1-2) max p= 3 Smärtor eller besvär (n=279) (n=80) 0,000*** max p= 3 2,0 (1-2) 2,0 (2-2) Är personen nedstämd eller orolig (n=282) (n=81) 0,004** max p= 3 1,0 (1-2) 1,0 (1-2) Nuvarande hälsotillstånd, VAS mm (n=237) (n=64) 0,000*** max p= (65-90) 70 (50-79) *p<0,05 **p<0,01 ***p<0,001 18

23 Samband mellan riskfaktorer och fall I den slutliga logistiska regressionsmodellen ingick fall kontra icke-fall som den beroende variabel och hjälp med vardagliga sysslor, hjärt- kärlsjukdom, användning av gånghjälpmedel, fallrädsla, grad av fysiska aktivitet, hur klarar du din hygien ur EQ-5D samt FES(S) IADL som oberoende variabler. Sammanlagt 228 personer ingick i analysen och modellen predicerar signifikant fall (omnibus chi-square = 48,35, df = 7, p <,0001). Modellen förklarar mellan 19,1% och 28,3% av variansen av fall/icke fall och förutsäger korrekt 94,2% av icke fallarna medan 40,4 % av fallarna predicerades korrekt. Totalt var 80,7% av prediktionerna korrekta. Tabell 12 ger koefficienter, Wald statistik med frihetsgrader och OR för de predicerande variablerna. Tabellen visar att endast behov av hjälp med vardagliga sysslor, hur man klarar sin hygien och samt FES(S)IADL signifikant predicerar fall. Koefficientvärdena anger att en enhets ökning av hjälpbehov ökar fallrisken med en faktor av 2,15 (95% CI 1,17-3,96) och att en enhets ökning av förmågan att klara sin hygien minskar fallrisken med en faktor av 0,23 samt att en ökning av FES(S)IADL-poäng minskar fallrisken med en faktor av 0,97. Tabell 12. Logistisk regressionsmodell för fallrisk hos personer över 75 år som fallit det senaste halvåret. Oberoende variabel Coeffient Wald (df) p-värde Odds Ratios (95% CI) B Hjälp med vardagssysslor 0,77 6,07 (1) 0,01 2,15 (1,17-3,96) Hjärt-kärlsjukdom - 0,67 3,27 (1) 0,07 0,51 (0,25-1,06) Användning av gånghjälpmedel 0,14 0,39 (1) 0,53 1,14 (0,75-1,75) Fallrädsla -0,71 3,32 (1) 0,07 0,49 (0,23-1,06) Klara sin hygien -1,48 6,97 (1) 0,01 0,23 (0,08-0,68) FES(S)IADL -0,03 4,10 (1) 0,04 0,97 (0,94-0,99) Grad av fysisk aktivitet 0,04 0,10 (1) 0,76 1,05 (0,79-1,38) CI= Confidence interval 19

24 DISKUSSION Resultatsammanfattning Resultaten visade att 21,5 % av personerna i undersökningsgruppen hade fallit det senaste halvåret. Tjugo procent av dessa personer behövde uppsöka akutmottagning i samband med fallet. Medelåldern för de som föll var 82,8 år jämfört med 81,3 år hos de som inte föll, vilket var en signifikant skillnad. Signifikant fler av de som hade fallit det senaste halvåret hade hjälp av hemtjänst, hade högre medelålder, hjärt- kärlsjukdomar, diabetes och ofrivilligt urinläckage/kateter samt använde vätskedrivande läkemedel, sömnmedel och lugnande medel. Antal läkemedel/dag var högre i gruppen som föll. De som inte föll hade signifikant högre aktivitetsgrad och självskattad minnesförmåga. Både grad av fall-relaterad self-efficacy och hälsorelaterad livskvalitet var signifikant lägre i gruppen som fallit. Den logistiska regressionen visade att behov av hjälp med vardagliga sysslor, hur man upplevde sig klara sin hygien samt FES(S) IADL signifikant predicerade fall. Resultatdiskussion Var tredje person över 65 år (1,2) och varannan över 80 år i ordinärt boende faller varje år (3). I den här studien hade var femte person över 75 år fallit och 38 % av dessa hade fallit två eller flera gånger. I undersökningsgruppen var medelåldern 81,7 år. Detta tyder på att personerna i den här studien hade fallit något mindre än vad tidigare studier visat. Detta kan bero på att personerna som inte fallit i den här studien var relativt friska och fysiskt aktiva i mycket hög grad med ett medel på 3,59 tim/vecka jämfört med 2,11 för personer med låg fallrisk i en tidigare studie (40). Tidigare studier har också visat att fysisk aktivitet kan minska risken för fall (2). En annan förklaring kunde vara att det var de friskaste personerna som svarade på enkäten. De personer som inte svarade var kanske inte så friska att de orkade svara på enkäten och det kan troligen vara en grupp där fall förekom i större utsträckning. Det kan också vara så att inte alla personer uppgav de fall de hade varit med om. Detta kan ha påverkat att fallen i den här studien var lägre än förväntat. Hög ålder är en riskfaktor för fall (12) och medelåldern på de som föll i den här studien var signifikant högre än för de som inte föll. Dock var skillnaden mellan 20

25 grupperna bara 1,5 år (81,3 år respektive 82,8 år), varför åldern i den här studien troligen inte hade någon större betydelse. Endast två av de 81 personer som fallit hade haft kontakt med sjukgymnast. Då sjukgymnasten, med sina specialkunskaper om fysisk träning, balansträning samt att utforma hemträningsprogram, tillhör en yrkeskategori som kan göra mycket för de personer som faller var detta en anmärkningsvärt låg siffra (2,41). Tjugo procent av de som fallit hade uppsökt akutmottagning. Önskvärt vore att det där informerades om att hjälp finns att få hos en sjukgymnast i form av bedömning av styrka och balans och eventuell fallrädsla samt möjlighet till träning för att förbättra dessa funktioner. Läkaren på akutmottagningen borde automatiskt rekommendera personer över 75 år som fallit att ta kontakt med sjukgymnast. Önskvärt vore att det fanns en sjukgymnast att tillgå redan på akutmottagningen för en första kontakt. Då nedsatt balans, enligt personerna själva, var en av de vanligaste orsakerna till ett fall i den här studien, skulle dessa personer kunna ha haft stor nytta av att träna sin balans med hjälp av en sjukgymnast, vilket också har visat sig ha signifikant positiv effekt jämfört med vanliga aktiviteter för äldre personer (41). Liksom räddningsverket visar i sin statistik (6) visade den här studien att de flesta personerna inte hade någon hjälp med sina vardagliga aktiviteter. Av dem som behövde hjälp var hjälp från anhöriga eller vänner vanligast hos dem som inte fallit eller fallit en gång. En betydande del av omsorgen om våra äldre utförs av familjemedlemmar, främst äkta makar och vuxna barn (42). När personerna sedan faller fler gånger ökar behovet av hjälp och det ser ut som om fler personer då behöver anlita hemtjänst för att klara sina dagliga aktiviteter. Då de flesta barn till personer över 75 år idag är i en situation då de själva har barn och arbetar heltid, kan det vara så att de hjälper sina föräldrar så länge behovet inte är så stort, men när behovet av hjälp ökar har de helt enkelt inte möjlighet att hjälpa sina föräldrar lika mycket, varför de då behöver anlita hemtjänst. På samma sätt kan det vara för make/maka, att de hjälper sin partner så länge de själva orkar, men när hjälpbehovet ökar behöver de anlita hemtjänst. Signifikant fler personer som fallit använde vätskedrivande medicin, sömnmedel och lugnande medel än de i gruppen som inte fallit. Tidigare studier har visat att lugnande läkemedel är en riskfaktor för fall (12,21) och att fall kan 21

26 minskas med utsättandet av lugnande läkemedel (2). Antalet övriga läkemedel var högre i gruppen som fallit. I en studie visades att polyfarmaci (användandet av 4 läkemedel eller fler) där minst ett läkemedel som ökar risken för fall användes varje dag var en riskfaktor för fall (43). Liksom tidigare studier (21) visade den här studien att blodtryckssänkande medicin inte var associerat med fall. Personer med ofrivilligt urinläckage/kateter var signifikant högre i gruppen som fallit. En metaanalys har visat att inkontinens med överaktiv blåsa och trängningsinkontinens är signifikant associerat med fall (44). Effektiv intervention för att komma till rätta med dessa symtom är möjliga och bör ingå i ett fallpreventionsprogram (44). Andelen personer med hjärt- kärlsjukdom var också högre i gruppen som föll. Tidigare studier har visat att pacemaker minskar fall hos personer med sinus caroticussyndrom (2). Även personer med diabetes var signifikant fler i gruppen som föll. Diabetes, hjärtarytmi och sinus caroticussyndrom har rapporterats som kända riskfaktorer för fall (17). Personerna i gruppen som inte fallit hade statistiskt signifikant bättre självskattad minnesförmåga än de i gruppen som fallit, där 42,5 % skattade att de hade gott minne jämfört med 26,6 % för dem som fallit. Fler personer i gruppen som fallit skattade att de var något glömska (62,0 %) eller mycket glömska (11,4 %) än de som inte fallit, där 54,3 % skattade att de var något glömska och 3,2 % mycket glömska. Då personer med nedsatt kognition (16) liksom demens (17) har en ökad fallrisk, skulle dessa patientgrupper eller personer med begynnande demens som ännu inte diagnosticerats kunna finnas här. Rädsla för fall ökade med antal fall från 26 % för de som inte fallit, till 54 % för de som fallit en gång och 68 % av de som fallit två eller flera gånger. Tidigare studier har också visat att de som faller flera gånger är mer rädda för att falla (45) och rädsla för fall har visat sig vara en oberoende riskfaktor för fall (4,19,20,40). Graden av fallrelaterad self-efficacy visade sig också vara signifikant lägre i gruppen son föll. Då så många som en fjärdedel av de personer som inte fallit och två tredjedelar av de som fallit flera gånger var rädda för att falla borde preventiva insatser för att minska fallrädsla göras för alla personer över 75 år. Frågor om fallrädsla borde ingå som rutin när äldre personer uppsöker sin husläkare. FES(S) är då ett användbart instrument (29). 22

27 En fjärdedel av de som föll var aldrig fysiskt aktiva. Då rekommendationen är att alla bör vara fysiskt aktiva minst 30 minuter/dag (46) borde dessa personer fångas upp och beroende på om möjlighet finns, med hänsyn till sjukdom, funktionsnedsättning eller annat, erbjudas stöd för daglig fysisk aktivitet. Undvikande av aktivitet har också visat sig vara en viktig psykologisk variabel vid utvecklande av fysisk svaghet och fall hos äldre hemmaboende personer (47). Undvikande av aktivitet kan på grund av rädsla för fall också predicera framtida fall (40). Som tidigare nämnts i bakgrunden kan en ond cirkel av fysisk inaktivitet, social isolering, oro och depression följa, vilket leder till ökad risk för fall (19). Då majoriteten av de som föll använde någon form av gånghjälpmedel finns en möjlighet för sjukgymnasten som förskriver hjälpmedlet att fånga upp dessa personer och gå igenom och erbjuda fallpreventiva åtgärder i form av bedömning av balans och styrka, hjälp att lägga upp ett individuellt träningsprogram samt att fånga upp rädsla för fall och vid behov stötta personen i vissa aktiviteter för att minska fallrädslan. Studien visade att rädslan för fall var högre i samtliga aktiviteter för de som föll jämfört med de som inte föll. Det är därför viktigt att individanpassa träningen så att de aktiviteter personerna är rädda i blir så säkra som möjligt. När det gällde att mäta livskvalité och nuvarande hälsotillstånd skattade personerna som fallit dessa som lägre än de som inte fallit. Detta blir kanske en följd av ett eller flera fall. En tidigare studie har visat att rädsla för fall kan ge konsekvenser som nedsatt livskvalitet (48). När personen faller ökar fallrädslan, han eller hon blir mindre fysiskt aktiv, får behov av ett gånghjälpmedel och blir då också mer isolerad från aktiviteter i samhället. Detta kan leda till att livskvaliteten inte upplevs som lika hög som tidigare i livet och det egna självskattade hälsotillståndet inte upplevs som lika gott längre. Vid den logistiska regressionen visade det sig att behov av hjälp med vardagliga sysslor, hur man klarar sin hygien och samt FES(S) IADL-poäng signifikant predicerar fall. I en studie av äldre personer som undvek aktiviteter på grund av rädsla för fall var förmågan att utföra IADL signifikant lägre hos personer som i hög grad undvek aktiviteter jämfört med mer aktiva personer (49). 23

28 Särskilda fallkliniker, som finns i andra länder (50), eller en öppen hälsomottagning för äldre bör vara ett fungerande sätt att fånga upp de personer som fortfarande inte har behov av hemtjänst men som skulle behöva stöd i att utföra aktiviteter, minska fallrädsla och kanske därmed öka sin livskvalitet. Metoddiskussion Vid en enkätstudie är alltid risken för bortfall stor. När studien ska besvaras av personer över 75 år finns också en risk för ett större bortfall på grund av olika sjukdomar, inläggning på sjukhus mm. Risken för bortfall har försökt att minimeras genom att en påminnelse gick ut till de som inte svarat efter två veckor och ytterligare en påminnelse efter en vecka till. Frankerade svarskuvert följde med vid samtliga utskick. Svarsfrekvensen var 73 %, vilket får anses som tillfredställande. Generalisering bör kunna dras till en grupp äldre med motsvarande karakteristik. Då personerna i studien visade sig vara relativt friska, med en hög aktivitetsnivå kan det vara så att det var de friskaste personerna som svarade på enkäten. De personer som inte svarade var kanske inte så friska att de orkade svara på enkäten och det kan troligen vara en grupp där fall förekom i större utsträckning. Detta kan ha påverkat att fallen i den här studien var lägre än förväntat. Internt bortfall fanns också då alla personer inte svarade på alla frågor. Då enkäten var omfattande med många frågor fanns en risk att vissa frågor missats. Det kan också vara så att vissa personer inte vill svara på vissa frågor och därför hoppar över dessa. Resultatet tyder även på att EQ-5D är ett användbart mätinstrument för personer över 75 år (30), då svarsfrekvensen var hög på alla frågor (över 95 %) med undantag för VAS (runt 80 %). Ett mått på hälsotillstånd kan dock tas fram utan att VAS inräknas (30). Studien var en tvärsnittsstudie vilket gör att kausala samband inte kan dras. Retrospektiva studier gällande fall ger alltid ett mer ot resultat, då folk kan glömma bort att de fallit eller inte uppger att de fallit, jämfört med prospektiva studier där personerna får fylla i ett formulär varje månad och skicka in, vilket anses säkrare (51). 24