C-UPPSATS. Kartläggning av upplevd stress hos sjukgymnaster inom öppenoch slutenvård i Norrbotten

Transkript

1 C-UPPSATS 2010:013 Kartläggning av upplevd stress hos sjukgymnaster inom öppenoch slutenvård i Norrbotten Filippa Bartoletti Johanna Forsberg Luleå tekniska universitet C-uppsats Sjukgymnastik Institutionen för Hälsovetenskap Avdelningen för Sjukgymnastik 2010:013 - ISSN: ISRN: LTU-CUPP--10/013--SE

2 LULEÅ TEKNISKA UNIVERSITET Institutionen för hälsovetenskap Sjukgymnastprogrammet, 180hp Kartläggning av upplevd stress hos sjukgymnaster inom öppen- och slutenvård i Norrbotten Filippa Bartoletti Johanna Forsberg A survey regarding the experience of stress among physiotherapist working in care center and hospital in Norrbotten, Sweden Examensarbete i sjukgymnastik HT2009 Handledare: Universitetsadjunkt Tommy Calner Examinator: Universitetslektor Peter Michaelson

3 Abstrakt Inledning: Stress som pågår under en lång period utan återhämtning kan bli skadlig och personer som utsätts för stress på sitt arbete får ofta minskad motivation och mindre respekt till sitt arbete. Hos sjukgymnaster brukar de psykiska stressymtomen yttra sig i form av oro, trötthet, huvudvärk och koncentrationssvårigheter. Syfte: Syftet med studien var att undersöka upplevd stress och stressymtom hos sjukgymnaster inom öppen och slutenvård i Norrbotten. Metod: En webbenkät som innehöll frågor om stressupplevelsen, fysiska, psykiska och känslomässiga symtom och besvär, samt frågor om personal- och arbetsbörda användes. Försökspersonerna bestod av sjukgymnaster verksamma inom öppen- och slutenvården i Norrbottens läns landsting. Resultat: Av de 63 sjukgymnaster som ingick i studien var 10 % mycket stressade och 46 % lite stressade och resterande inte stressade. De vanligaste negativa psykiska och känslomässiga upplevelserna bland sjukgymnasterna var: spändhet, svårt att sova på grund av oro, samt känsla av värdelöshet. En hög andel av sjukgymnasterna ansåg att det skulle behövas fler arbetskollegor. Vanliga psykiska och fysiska besvär var trötthet; värk i skuldror, nacke eller axlar och huvudvärk eller migrän. En signifikant skillnad fanns mellan mycket stressade (MS) och inte stressade (IS) vid arbetsbelastning och uppskattning av vad de gjorde på dagarna. Det fanns en signifikant skillnad mellan öppen- och slutenvården gällande arbetsbelastning och nedskärningar på arbetsplatsen. Konklusion: Sjukgymnaster i Norrbottens läns landsting upplever inte mer stress i förhållande till Sveriges befolkning i allmänhet. Det fanns en signifikant skillnad mellan MS och IS gällande hög arbetsbelastning och uppskattning av vad de gjort. Det fanns ingen signifikant skillnad mellan LS och IS. Det var signifikant fler sjukgymnaster inom öppenvården som ansåg att arbetsbelastningen var för hög och att nedskärningar gjorts, i övriga frågor förelåg ingen signifikants skillnad mellan grupperna. Nyckelord: fysiska symtom, norrbotten, psykiska symtom, sjukgymnast, stress. 2

4 Vi vill tacka följande personer som på olika sätt har underlättat vårt arbete med rapporten och gjort den genomförbar: Tommy Calner, vår handledare som har väglett oss genom processen. Peter Michaelson, vår examinator som även har hjälpt oss att använda Evasys. Christina Aasa-Bygdell, samordnare inom Norrbottens län som har gett oss alla deltagarnas mailadresser. Stig Nilsson, IT-pedagog, som har guidat oss i användandet av Evasys funktioner. Alla sjukgymnaster som har deltagit i studien. 3

5 Innehåll 1. Inledning...s Syfte...s Frågeställning...s Material och metod...s Undersökningsgrupp...s Procedur...s Mätmetod...s Statistiska verktyg...s Bortfall och internbortfall...s Analys av svarsalternativ...s Etiska överväganden...s Resultat...s Öppen- och slutenvården...s Hälsa och stressnivå...s Symtom och besvär...s Arbetsplatsfrågor...s Stressade och inte stressade...s Hälsa och stressnivå...s Arbetsplatsfrågor...s Symtom och besvär...s Diskussion...s Metoddiskussion...s Resultatdiskussion...s Konklusion...s Referenser...s. 30 Bilagor Bilaga 1. Informationsbrev Bilaga 2. Enkät 4

6 1. Inledning Stress beskrivs som ett tillstånd som gör att en rad fysiologiska funktioner aktiveras vid utmaning eller ett hot. Stressförloppet följer tre faser; aktivering av sympatiska nervsystemet, ökad mobilisering av kroppens energiförråd, utmattning på grund av nedsatt motståndskraft i olika organsystem (Höök, 2001). Stressreaktioner kan klassificeras som psykologiska, fysiologiska och beteendemässiga. Stress kan även ses som positiv då den under en begränsad tid kan leda till en tillfällig kick som bland annat kan ge upphov till ökad prestations- och koncentrationsförmåga. Trots dess positiva antydan kan även denna stress i längden vara skadlig om möjlighet till återhämtning inte ges mellan stresstopparna (Friberg & Ljung, 2004). Faktorer som framkallar stress kallas för stressorer. Alla uttalade stressorer behöver inte framkalla stress hos alla individer, utan kan tolkas olika (Waersted, 2000; Michie, 2002; Candy & Stansfeld, 2006). Exempel på arbetsrelaterade stressorer är tidspress, hög arbetsbelastning och liten delaktighet i beslutsfattanden (Michie, 2002). Vid stress kan personer uppleva symtom som: ökad muskelspänning, hjärtklappning, svettning och blekhet (Ottoson, 2000). Stress kan om det pågår under en längre tid ge upphov till diabetes, högt blodtryck, hjärtinfarkt, stroke och depression (Marmot et al., 2003). Kroppsliga symtom som kan uppkomma vid stress är diarré, bukfetma och andra negativa metaboliska reaktioner. Nedstämdhet och ängslan är exempel på mentala och känslomässiga stressymtom (Lyngstam, 2009). En bra arbetsmiljö är en förutsättning för att personalen ska må så bra som möjligt på sitt arbete (Höök, 2001). Om personerna utsätts för stress på sitt arbete kan de få minskad motivation och mindre respekt till sitt arbete (Carayon, Smith & Haims, 1999) och kan även öka risken att bli sjuk (Marmot & Wilkinson, 2003). Omständigheter på arbetet som påverkar stressnivån och hälsan är organisationen och relationerna på arbetsplatsen. Även vilket inflytande personen har på arbetsplatsen påverkar stressnivån. Personer som känner sig delaktiga och använder sina färdigheter på ett bra sätt upplever en bättre hälsa (Marmot & Wilkinson, 2003). 5

7 Psykosociala faktorer såsom; sociala faktorer i barndomen, social klass, miljö, personlighet och livsstil samspelar med biologiska riskfaktorer som sedan resulterar i en hälsostatus (Orth-Gomér & Perski, 1999). Det är troligt att den psykosociala arbetsmiljön påverkar stressnivån och den mentala hälsan (Agervold, 2001). Tidigare studier har kunnat påvisa att kombinationen för höga krav och för lågt beslutsutrymme, stora ansträngningar och liten ersättning kan öka risken att utveckla psykisk ohälsa (Candy et al., 2006; Ahlborg, Hadzibajramovic, Hultberg & Petterson, 2009). Om symtom som ängslan och brist på kontroll över arbetet och i hemmet pågår under lång tid kan det ha negativ påverkan på hälsan (Marmot et al., 2003). I Norrbottens län finns det 33 vårdcentraler och 5 sjukhus. Båda dessa instanser ligger under Norrbottens läns landsting. Vid sjukdom vänder sig den drabbade i första hand till primärvården och får antingen vård på plats eller blir remitterad till sjukhus. På sjukhusen har vårdpersonalen, där sjukgymnaster ingår, oftast en specialiserad kompetens för att kunna möta olika diagnoser. Patienterna som vårdas på sjukhus är antingen remitterade eller akut intagna (Holmgren, 2004). Syftet med sjukgymnastik beskrivs som att främja hälsa och rörelse. Detta sker genom olika insatser för att förbättra, bibehålla eller kompensera för nedsatt hälso- och funktionstillstånd som kan uppstått på grund av fysisk eller psykisk sjukdom och skada. Sjukgymnastens uppgifter är att göra självständiga bedömningar av rörelse- och funktionsförmåga, planera och genomföra olika hälsofrämjande åtgärder, som sedan ska utvärderas (Broberg, 1997). Sjukgymnastens förväntning på sin yrkesroll inom primärvården har visat sig vara komplex, vilket innebar en bred och specialiserad kometens. Enligt sjukgymnasterna förväntades de fungera som diagnostiker, behandlare, pedagoger, vägledare, konsulter och samordnare med andra vårdyrken (Bergman & Sandborgh, 1997). De sjukgymnastiska åtgärderna kan vara förebyggande, rehabiliterande och behandlande och sker inom öppen och/eller slutenvården (Socialstyrelsen, 2000). I yrkesuppgifterna ingår också att undervisa och handleda patienter (Broberg, 1997). 6

8 Förändringar på arbetsplatsen, så som ökat antal patienter eller ökad arbetsbelastning, har visat sig öka stressen hos sjukgymnaster (Beal et al., 2002). Det är framför allt den korta behandlingstiden med patienterna som upplevs som en stressande faktor (Curtis & Martin, 1993; Beal, Blau, Bolus, Carolan, Jette, Kramer & Mahoney, 2002). En stor arbetsbörda, perioder med ökad aktivitet, personalnedskärningar och patienter med komplicerade skador upplevs också som stressande faktorer. De vanligaste psykiska stressymtomen som sjukgymnaster upplever är oro, trötthet, huvudvärk och koncentrationssvårigheter (Hanson, Lindsay, McBurney & Taylor, 2008). Det har inom sjukvården gjorts enkätundersökningar för att kartlägga hälsan och stressnivån inom vården (Karlson & Östberg, 2006; Ahlborg et al., 2009). Dock är det inte någon som endast inriktar sig på stress hos enbart sjukgymnaster. Under år 2009 har det inom Norrbottens läns landsting varslats om nedskärningar inom vården (Holmgren, 2009) och eftersom tidigare vetenskapliga studier uppger nedskärningar som en orsak till stress (Beal et al., 2002; Hanson et al., 2008), är det troligt att sjukgymnasterna upplever stress där nedskärningar har gjorts. Det skulle därför vara intressant att se om denna tes verkligen stämmer och om sjukgymnasterna upplever stress och eventuella symtom på stress. Författarna har dessutom genom sin utbildning fått den uppfattningen om att stress är förekommande hos sjukgymnaster och de vill därför veta om denna föreställning verkligen stämmer och om den gör det i sådana fall se om den yttrar sig olika beroende på vilken sektor sjukgymnasterna jobbar i. 7

9 2. Syfte Syftet med studien var att undersöka upplevd stress och stressymtom hos sjukgymnaster inom öppen och slutenvård i Norrbotten. 3. Frågeställningar Upplever sjukgymnaster inom Norrbottens läns landsting stress? Vilka stressymtom upplever sjukgymnaster vid stress? Upplever sjukgymnaster inom öppenvården och slutenvården stress i samma utsträckning? Finns det någon skillnad mellan öppen- och slutenvården gällande psykiska och känslomässiga upplevelser? Finns det någon skillnad mellan öppen- och slutenvården gällande fysiska besvär och psykiska besvär? Finns det någon skillnad mellan öppen- och slutenvården gällande personal- och arbetsbörda? Skiljer sig de psykiska och känslomässiga upplevelserna mellan stressade och inte stressade? Skiljer sig de psykiska och fysiska besvären mellan stressade och inte stressade? Skiljer sig personal- och arbetsbördan mellan stressade och inte stressade? 4. Material och metod 4.1 Undersökningsgrupp Undersökningsgruppen bestod av legitimerade sjukgymnaster, verksamma inom öppenoch slutenvården. Inklusionskriterierna: Legitimerade sjukgymnaster med tillsvidareanställning inom öppen- eller slutenvård i Norrbotten, det vill säga sjukhus och vårdcentral. Exklusionskriterierna: Sjukgymnaster inom privata sektorn och kommunanställda. 8

10 Det fanns inga begränsningar gällande ålder, kön eller anställningsform (hel- eller deltid). 4.2 Procedur En provenkät gjordes för att få en uppfattning om enkätens innehåll var relevant och om utformningen var förståelig med hänsyn till studiens syfte. Denna gjordes på sjukgymnaster som arbetade inom den privata sektorn, kommun och öppenvården. Provenkäterna sammanställdes och mindre korrigeringar genomfördes, bland annat en del omformuleringar på frågorna och svarsalternativen. Därefter utformades en webbenkät med hjälp av programvaran Evasys (Alcom System AB, 2009). Den skickades ut i ett mail och kunde nås via en länk. Mailet bestod av ett introduktionsbrev (bilaga 1) där syftet med enkäten kort presenterade. Deltagarnas mejladresser erhölls, sammanlagt 79 stycken, av en samordnare inom Norrbottens läns landsting. Samordnaren samarbetade med Luleå tekniska universitet (LTU) och de aktuella enheterna i Norrbotten. Av dessa 79 adresser exkluderades två på grund av att de inte uppfyllde inklusionskriterierna (den ena var inte sjukgymnast och den andra hade en vikarietjänst). 4.3 Mätmetod Författarna använde sig av enkätfrågor som skapats av Folkhälsoinstitutet (2007), Hälsa på lika villkor? En undersökning om hälsa och livsvillkor i Sverige 2007 och omfattade frågor som rörde den fysiska och psykiska hälsan, samt stress. Enligt Hanson et al. (2008) hade nedskärningar och många patienter med komplicerade skador, påverkan på den upplevda stressen hos sjukgymnaster. Två frågor som belyser detta lades därför till (fråga 20-23). Fråga 1-4 är generella och berör arbetsplatsen, kön, ålder och tjänst. Fråga 5-19 berör hälsa och stressnivå. Fråga handlar om arbetsplatsen. Enkäten som användes var ursprungligen skapad av Folkhälsoinstitutet (2007), Hälsa på lika villkor? En undersökning om hälsa och livsvillkor i Sverige 2007 och omfattade frågor som rörde den fysiska och psykiska hälsan, samt stress. Samma enkät tog också 9

11 upp hur stress- och hälsa påverkades av fysisk aktivitet. Denna enkät har validerats genom teoretiska genomgångar av vad som avses mätas och hur frågorna leder fram till detta. Även analyser har gjorts för att fastställa att frågorna verkligen levererar värdefulla svar och samband. Testpersoner har även fått fylla i formulär om hur de uppfattade frågorna och hur de resonerat när de svarat på frågorna, detta har sedan utvärderats och lett till modifieringar för bästa resultat (Boström & Nyqvist, 2008). Författarna tog de delar av enkäten som ansågs passa syftet, det vill säga upplevd stress, och uteslöt mindre väsentliga frågor som inte var relevanta för ändamålet (bilaga 2). Enligt Hanson et al. (2008) hade nedskärningar och många patienter med komplicerade skador, påverkan på den upplevda stressen hos sjukgymnaster. Tre frågor som belyser detta lades därför till (fråga 20-23). Sammantaget är fråga 1-4 är generella och berör arbetsplatsen, kön, ålder och tjänst. Fråga 5-19 berör hälsa och stressnivå. Fråga handlar om arbetsplatsen. När attityder ska mätas är det vanligt att svaren ordnas i skalsteg, från tillexempel Mycket bra till Mycket dåligt (Ejlertsson, 2005). Med tanke på detta valde vi att behålla våra svar i en skala. Svarsalternativen ändrades på fråga 11 och 8-9 till Mycket bra, Bra, Dåligt, Mycket dåligt. På fråga och 18 ändrades de till Nej, inte alls; Ja, ibland; Ja, ofta; Ja, alltid. På fråga 17 ändrades de till Nej, inte alls; Ja, lite; Ja, mycket. Från början var svarsalternativen till de ovanstående frågorna Bättre än vanligt, Som vanligt, Sämre än vanligt och Mycket sämre än vanligt. För att kunna värdera dessa svar måste personen veta vad vanligt innebär, vilket kan vara olika från person till person. Därför ändrades svarsalternativen. Även detta gjordes efter synpunkter från provenkäten, då begreppet som vanligt var svårt att värdera. 4.4 Statiska verktyg Enkätresultatet bearbetades i Excel och ett signifikant värde räknades ut med hjälp av ett chitvåtest. Brytpunkten för vad som sannolikt inte beror på slumpen anses vara > 95 % (Olsson & Sörensen, 2001), vilket ger p-värdet <0, 05, varför författarna också valde detta p-värde. Chitvåtest används då författarna vill jämföra fler än två proportioner och mer komplex data (Ejlertsson, 2003). För att använda ett chitvåtest ska alla variabler mätas enligt en nominalskala (Gunnarsson, 2005). Stickprovet ska inte vara lägre än 30 10

12 (Ejlertsson, 2005) och de förväntade värdena får inte vara mindre än 5 (Olsson et al., 2001). Författarna använde sig av ett chitvåtest eftersom de ville ta reda på om det fanns någon signifikant skillnad gällande symtom och faktorer mellan både öppen- och slutenvården, de som var lite stressade (LS) och inte stressade (IS), och de som var mycket stressade (MS) och IS. 4.5 Bortfall och internbortfall Totalt hade studien ett bortfall på 18 %. På enstaka frågor uppgick det interna bortfallet till 10 % som mest och som minst 1 %, dock fanns det ett flertal frågor som inte hade något internbortfall. Enligt Boström & Nyqvist (2008) har det tidigare varit vanligt med små internbortfall (1-3 %) i frågorna om symtom (fråga 7 i vår enkät) och frågan om personen känner stress. Frågorna som behandlar det psykiska välbefinnandet (fråga 8-18) har i tidigare studier haft ett varierande bortfall, med alltifrån 12 % på varje enskild fråga till 1 % i en annan. Internbortfall i vår studie berodde delvis på att respondenten valt att inte fylla i frågan och i andra fall på att personen fyllt i mer än ett svarsalternativ. Då personen fyllt i mer än ett alternativ har författarna tagit bort svaret för den frågan då detta omöjligtgjort en korrekt sammanställning. Dessa anses inte påverka det totala resultatet i stort, dock finns risken att bortfallen kan ha betydelse för de mindre resultatgrupperna; öppen- och slutenvården, MS, IS och LS. 4.6 Analys av svarsalternativ När symtomen och faktorerna skulle jämföras mellan öppen- och slutenvården, mellan IS och LS, mellan IS och MS, valde författarna att slå ihop vissa svarsalternativ. Detta för att ett chitvåtest skulle kunna utföras och därmed få fram om någon signifikant skillnad förelåg. Svarsalternativen på fråga 8 och 9 reducerades från fyra svarsalternativ till tre svarsalternativ; Mycket/bra, Dåligt, Mycket dåligt. Författarna valde att göra denna gruppering utifrån en positiv och negativ infallsvinkel. Mycket bra/bra är båda positiva svar och mycket dåligt/dåligt är negativa svar. På fråga och 18 slogs de ihop till Ja, alltid/ja, ofta, Ja, ibland, Nej, inte alls. Denna gruppering gjordes utifrån en kvantitativ infallsvinkel där ja, alltid/ja, ofta anger att påståendet är vanligt förekommande till skillnad från de övriga svarsalternativen. Svarsalternativen för fråga 21 slogs ihop till Inte 11

13 alls, I viss mån/många, För många. Författarna ansåg att svarsalternativen i viss mån/många är relativt neutrala svar och det behöver varken betyda något positivt eller negativt. Däremot för många, anger att det är för mycket för vederböranden och inte alls är snarare ett positivt svar utifrån frågan. På fråga 23 slogs de ihop till För hög, Hög, men tillfredsställande/lagom/låg, men tillfredsställande, För låg. Mittenalternativen anger en positiv skattning, medan de två andra svaren är negativa. 4.7 Etiska överväganden När försökspersonerna blev kontaktade var det viktigt att framhålla att det var frivilligt att delta och om de ville svara på enkäten. Det framgick också tydligt att försökspersonerna som valde att delta var anonyma, de behövde inte uppge sina namn eller kliniken de arbetade på när de fyllde i enkäten. Det var endast författarna och handledaren som hade tillgång till enkätmaterialet. Den slutgiltiga studien innehåller sammanställt material av enkäterna. Uppgifterna om mejladresserna förvarades på författarnas privata datorer och raderades från deras interna mejlkonton då studien avslutades. Författarna var medvetna om att frågorna i enkäten kunde väcka tankar om försökspersonernas fysiska och psykiska tillstånd, både i positiv och i negativ bemärkelse. Det har dock nämnts i tidigare stycke att det var frivilligt att delta. Författarna hävdade att resultatet av studien offentliggjordes kunde upplevelsen av stress för sjukgymnaster i Norrbotten medvetandegöras. Författarna trodde därför att resultatet kunde väga upp för de eventuella personliga negativa konsekvenser som kunde tänkas uppkomma för försökspersonerna. Författarna såg även studien som en möjlighet för berörda sjukgymnaster att uttrycka upplevelsen av fysiska och psykiska tillstånd som indikerar stress. I ett större perspektiv är det även intressant att veta hur sjukgymnasterna idag mår på sin arbetsplats, detta för att kunna åtgärda eventuella problem. 12

14 5. Resultat Totalt valde 63 sjugymnaster att delta i studien. Det var dock endast 62 som ingick i jämförelsen mellan öppen- och slutenvården eftersom det inte gick att utläsa inom vilken sektor en av sjukgymnasterna arbetade. Detta motsvarade en svarsfrekvens på 82 %. Av dessa arbetade 69 % inom öppenvården och 31 % inom slutenvården. Av de 63 sjukgymnasterna var 10 % MS och 46 % LS (tabell 1). Könsuppdelningen var 75 % kvinnor och 25 % män. Inom både öppen- och slutenvården var majoriteten kvinnor; 70 % respektive 89 % (figur 1). Deltagarna i studien var som yngst år och som äldst 60 år eller äldre (figur 2). Den största andelen av de sjukgymnaster som deltog i studien var år (40 %) och den minsta andelen var år (3 %). Sjukgymnasterna fick även uppge om de hade en hel- eller deltidstjänst och det visade sig att 71 % hade en heltidstjänst och 29 % arbetade deltid. På frågan om det allmänna hälsotillståndet ansåg 16 % av alla sjukgymnaster att de hade ett någorlunda hälsotillstånd. Det var inga som ansåg att de hade ett dåligt hälsotillstånd. Av alla sjukgymnaster svarade 18 % att de hade en långvarig skada eller nedsatt funktion. A ntal Antal Ålder öppenvården Kvinna öppenvården Kvinna slutenvården Man öppenvården Man slutenvården och äldre Ålder slutenvården Figur 1. Könsfördelning inom öppen- och slutenvården. Figur 2. Åldersfördelning inom öppen- och slutenvården. 13

15 5.2 Öppen och slutenvården Hälsa och stressnivå Tabell 1. Psykiska och känslomässiga upplevelser Totalt (%) öppenvården (%) Slutenvården(%) n=63 n=43 n=19 Signifikant skillnad Känner du dig för närvarande stressad? ns (p=0,68) Nej, inte alls 28 (44) 19 (44) 8 (42) Ja, lite 29 (46) 19 (44) 10 (53) Ja, mycket 6 (10) 5 (12) 1(5) Har du de senaste veckorna kunnat koncentrera dig på det du gjort? **** ** ** ns (p=0,88) Mycket bra/bra 56 (95) 39 (95) 16 (94) Dåligt 3 (5) 2 (5) 1 (6) Mycket dåligt 0 (0) 0 (0) 0 (0) Har du de senaste veckorna känt att du kunnat uppskatta det du gjort om dagarna? ** * * ns (p=0,45) Mycket bra/bra 54 (89) 37 (88) 17 (94) Dåligt 7 (11) 5 (12) 1 (6) Mycket dåligt 0 (0) 0 (0) 0 (0) Har du haft svårt att sova på grund av oro de senaste veckorna? *** * ** ns (p=0,81) Nej, inte alls 39 (65) 27 (64) 11 (65) Ja, ibland 20 (33) 14 (33) 6 (35) Ja, alltid/ofta 1 (2) 1 (2) 0 (0) Har du de senaste veckorna kunnat ta itu med dina arbetsrelaterade problem? ***** *** * ns (p=0,12) Ja, alltid/ofta 42 (72) 26 (65) 16 (89) Ja, ibland 13 (22) 12 (30) 1 (6) Nej, inte alls 3 (5) 2 (5) 1 (6) Har du ständigt de senaste veckorna känt dig olycklig eller nedstämd? *** * ** ns (p=0,58) Nej, inte alls 42 (70) 28 (67) 13 (76) Ja, ibland 16 (27) 12 (29) 4 (24) Ja, alltid/ofta 2 (3) 2 (5) 0 (0) Har du de senaste veckorna kunnat fatta beslut i olika frågor? * * ns (p=0,30) Nej, inte alls 1 (2) 0 (0) 1 (6) Ja, ibland 14 (23) 10 (23) 4 (22) Ja, alltid/ofta 47 (76) 33 (77) 13 (72) Har du känt dig spänd de senaste veckorna? ****** *** *** ns (p=0,10) Nej, inte alls 25 (44) 19 (48) 5 (31) Ja, ibland 27 (47) 16 (40) 11 (69) Ja, alltid/ofta 5 (9) 5 (13) 0 (0) Har du tyckt du varit värdelös de senaste veckorna? *** * ** ns (p=0,39) Nej, inte alls 46 (77) 33 (79) 12 (71) Ja, ibland 12 (20) 7 (17) 5 (29) Ja, alltid/ofta 2 (3) 2 (5) 0 (0) Har du på det hela taget känt dig någorlunda lycklig de senaste veckorna? Ja, alltid/ofta 40 (63) 27 (63) 12 (63) Ja, ibland 23 (37) 16 (37) 7 (37) Nej, inte alls 0 (0) 0 (0) 0 (0) Upplever du att du gjort nytta på arbetet de senaste veckorna? ns (p=0,98) ns (p=0,17) Ja, alltid/ofta 54 (86) 35 (81) 18 (95) Ja, ibland 9 (14) 8 (19) 1 (6) Nej, inte alls 0 (0) 0 (0) 0 (0) * ett bortfall, ** två bortfall, *** tre bortfall. *** fyra bortfall,***** fem bortfall, ****** sex bortfall, n= antal respondenter, ns=ingen signifikant skillnad 14

16 Det visade sig att 10 % av sjukgymnasterna var MS och 46 % LS. Det var få som svarade att de hade svårt att koncentrera sig och cirka en tiondel svarade dåligt på frågan om de kunnat uppskatta vad de gjort de senaste dagarna. När det gäller sömn var det drygt en tredjedel som kände att de i någon grad hade svårt att sova på grund av oro. Ungefär en fjärdedel uppgav att de aldrig eller ibland inte, kunde ta itu med sina arbetsrelaterade problem. Av deltagarna var det 30 % som uppgav att de ibland eller alltid kände sig nedstämda eller olyckliga. Det var få sjukgymnaster som svarade att de inte alls kunde fatta beslut i olika frågor de senaste veckorna. På frågan om de känt sig spända de senaste veckorna angav mer än hälften att de gjort det i någon utsträckning. Det var 23 % som ibland eller alltid kände sig värdelösa (tabell 1). Det fanns ingen signifikant skillnad mellan öppen- och slutenvården på någon av dessa frågor (tabell 1) Arbetsplatsfrågor Tabell 2. Personal och arbetsbörda Totalt (%) öppenvård (%) Slutenvård (%) Signifikant skillnad n=63 n=43 n=19 Har personalnedskärningar gjorts på din arbetsplats? * * s (p=0,003) Ja 40 (65) 32 (76) 7(37) Nej 22 (35) 10 (24) 12 (63) Är du nöjd med antalet arbetskollegor? ns (p=0,10) Ja 28 (44) 17 (40) 11 (58) Nej, det skulle behövas fler 34 (54) 26(60) 7 (37) Nej, det är för många 1 (2) 0 (0) 1 (5) Upplever du att du har många patienter med komplicerade skador? ** * * ns (p=0,22) Inte alls 5 (8) 2 (5) 3 (17) I viss mån/många 53 (87) 38 (90) 15 (83) För många 3 (5) 2 (5) 0 (0) Hur upplever du din arbetsbelastning? * * s (p=0,016) För hög 12 (19) 12 (28) 0 (0) Hög/låg, men tillfredställande eller lagom 49 (79) 31 (72) 17 (94) För låg 1 (2) 0 (0) 1 (6) * ett bortfall, ** två bortfall, s = signifikant skillnad, ns = ingen signifikant skillnad mellan öppen och slutenvården (p<0,05), n = antal respondenter Totalt var det cirka två tredjedelar av sjukgymnasterna som svarade att nedskärningar hade gjorts på deras arbetsplats (tabell 2). På denna fråga fanns det en signifikant skillnad mellan öppen- och slutenvården, där 76 % inom öppenvården svarade att nedskärningar gjorts och 37 % inom slutenvården. Vid frågan om antalet arbetskollegor ansåg mer än hälften att det behövdes fler kollegor (tabell 2). Av sjukgymnasterna var det 87 % som upplevde att de i viss mån/många hade patienter med komplicerade skador. Det var 15

17 ungefär en fjärdedel av sjukgymnasterna som svarade att de upplevde en för hög arbetsbelastning och några få upplevde att arbetsbelastningen var för låg. Det förelåg en signifikant skillnad mellan öppen- och slutenvården på denna fråga då 28 % av sjukgymnasterna inom öppenvården svarade att arbetsbelastningen var för hög och ingen inom slutenvården upplevde detta (tabell 2) Symtom och besvär Tabell 3. Psykiska och fysiska besvär och symtom. Totalt (%) Öppenvård (%) Slutenvård (%) Signifikant skillnad N=63 n=43 n=19 Värk i skuldror, nacke eller axlar? * * ns (p=0,19) Nej, inga besvär 37 (60) 28 (67) 8 (42) Ja, lätta besvär 23 (37) 13 (31) 10 (53) Ja, svåra besvär 2 (3) 1 (2) 1 (5) Huvudvärk eller migrän? ** ** ns (p=0,12) Nej, inga besvär 39 (64) 24 (59) 14 (74) Ja, lätta besvär 21 (34) 17 (41) 4 (21) Ja, svåra besvär 1 (2) 0 (0) 1 (5) Ängslan, oro eller ångest? ** ** ns (p=0,29) Nej, inga besvär 50 (82) 32 (78) 17 (89) Ja, lätta besvär 11 (18) 9 (22) 2 (11) Ja, svåra besvär 0 (0) 0 (0) 0 (0) Trötthet? * * ns (p=0,32) Nej, inga besvär 33 (53) 22 (52) 10 (53) Ja, lätta besvär 28 (45) 20 (48) 8 (42) Ja, svåra besvär 1 (2) 0 (0) 1 (5) Öronsus (tinnitus)? * * ns (p=0,76) Nej, inga besvär 51 (82) 34 (81) 16 (84) Ja, lätta besvär 11 (18) 8 (19) 3 (16) Ja, svåra besvär 0 (0) 0 (0) 0 (0) Återkommande mag-/tarmbesvär? ** * * ns (p=0,76) Nej, inga besvär 44 (72) 31 (74) 12 (67) Ja, lätta besvär 15 (25) 10 (24) 5 (28) Ja, svåra besvär 2 (3) 1 (2) 1 (6) Övervikt/fetma? ** ** ns (p=0,69) Nej, inga besvär 45 (74) 29 (71) 15 (79) Ja, lätta besvär 15 (25) 11 (27) 4 (21) Ja, svåra besvär 1 (2) 1 (2) 0 (0) * ett bortfall, ** två bortfall, ns = ingen signifikant skillnad(p>0,05), n=antal respondenter På frågorna om psykiska och fysiska besvär (tabell 3) svarade majoriteten (53-82 %) av sjukgymnasterna på samtliga frågor att de inte upplevde några av de angivna besvären. Sammanlagt uppgav 40 % av sjukgymnasterna att de besvärades från värk i skuldror, nacke eller axlar, 36 % besvärades av huvudvärk eller migrän, 18 % besvärades av ängslan, oro eller ångest, 47 % besvärades av trötthet, 18 % besvärades av öronsus, 28 % besvärades av mag-/tarmproblem och 27 % besvärades av övervikt/fetma (tabell 3). Ingen 16

18 signifikant skillnad förelåg mellan öppen- och slutenvården på någon av dessa frågor (tabell 3). 5.2 Stressade och inte stressade Nedan följer tre tabeller som visar uppdelningen mellan faktorer och symtom utifrån vilken grad sjukgymnasterna upplever stress; IS, LS, MS (det vill säga utifrån vad de svarade på fråga 19, se bilaga). Den signifikanta skillnaden i avseende faktorerna och symtomen mellan IS och LS, samt mellan IS och MS, redovisas även i tabellerna. 17

19 5.2.1 Hälsa och stressnivå Tabell 4. Psykiska och känslomässiga upplevelser hos inte stressade och stressade. Mycket Signifikant Psykiska och känslomässiga Inte stressade Lite stressade stressade (MS) skillnad Signifikant upplevelser (1S) (%) (LS) (%) (%) mellan LS skillnad mellan n=28 n=29 n=6 och IS MS och IS Har du kunnat koncentrera dig de senaste veckorna? *** * ns (p=0,62) ns (p=0,62) Mycket bra/bra 24 (96) 26 (93) 6 (100) Dåligt 1 (4) 2 (7) 0 (0) Mycket dåligt/dåligt 0 (0) 0 (0) 0 (0) Har du de senaste veckorna känt att du kunnat uppskatta det du gjort om dagarna? * * ns (p=0,32) s (p=0,02) Mycket bra/bra 26 (96) 25 (89) 4 (67) Dåligt 1 (4) 3 (11) 2 (33) Mycket dåligt/dåligt 0 (0) 0 (0) 0 (0) Har du haft svårt att sova på grund av oro de senaste veckorna? * ** ns (p=0,54) ns (p=0,56) Nej, inte alls. 17 (63) 18 (67) 3 (50) Ja, ibland. 10 (37) 8 (30) 3 (50) Ja, alltid/ofta. 0 (0) 1 (4) 0 (0) Har du de senaste veckorna kunnat ta itu med dina arbetsrelaterade problem? *** * ns (p=0,73) ns (p=0,78) Ja, alltid/ofta. 19 (68) 20 (77) 4 (80) Ja, ibland. 7 (25) 5 (19) 1 (20) Nej, inte alls. 2 (7) 1 (4) 0 (0) Har du ständigt de senaste veckorna känt dig olycklig eller nedstämd? * ** ns (p=0,60) ns (p=0,41) Ja, alltid/ofta. 19 (70) 20 (74) 3 (50) Ja, ibland. 7 (26) 7 (26) 2 (33) Nej, inte alls. 1 (4) 0 (0) 1 (17) Har du de senaste veckorna kunnat fatta beslut i olika frågor? * ns (p=0,56) ns (p=0,27) Nej, inte alls. 1 (4) 0 (0) 0 (0) Ja, ibland. 8 (29) 7 (25) 0 (0) Ja, alltid/ofta. 19 (68) 21 (75) 6 (100) Har du känt dig spänd de senaste veckorna? ** *** * ns (p=0,96) ns (p=0,11) Nej, inte alls. 11 (42) 10 (38) 4 (80) Ja, ibland. 13 (50) 14 (54) 0 (0) Ja, alltid/ofta. 2 (8) 2 (8) 1 (20) Har du tyckt du varit värdelös de senaste veckorna? ** * ns (p=0,51) ns (p=0,50) Nej, inte alls. 21 (81) 19 (68) 6 (100) Ja, ibland. 4 (15) 8 (29) 0 (0) Ja, alltid/ofta. 1 (4) 1 (4) 0 (0) Har du på det hela taget känt dig någorlunda lycklig de senaste veckorna? ns (p=0,33) ns (p=0,45) Ja, alltid/ofta. 19 (68) 16 (55) 5 (83) Ja, ibland. 9 (32) 13 (45) 1 (17) Nej, inte alls. 0 (0) 0 (0) 0 (0) Upplever du att du gjort nytta på arbetet de senaste veckorna? ns (p=0,06) ns (p=0,17) Ja, alltid/ofta. 21 (75) 27 (93) 6 (100) Ja, ibland. 7 (25) 2 (7) 0 (0) Nej, inte alls. 0 (0) 0 (0) 0 (0) n= respondenter, ns= ingen signifikant skillnad, s= signifikant skillnad, * =ett bortfall, ** =två bortfall, *** =tre bortfall 18

20 Av dem som tillhörde gruppen LS svarade 7 % dåligt på frågan om de kunnat koncentrera sig de senaste veckorna. Det var drygt en tiondel från gruppen LS och en tredjedel från MS som svarade dåligt på frågan om de senaste veckorna känt att de kunnat uppskatta det gjort om dagarna. På frågan om de kunnat uppskatta vad de gjort på dagarna fanns det en signifikant skillnad mellan MS och IS. Nästan en tredjedel av LS och hälften av MS uppgav att de ibland hade svårt att sova på grund av oro. Från gruppen LS var det även 4 % som ofta/alltid hade problem med detta. Från gruppen LS uppgav 4 % att de inte alls hade kunnat ta itu med sina arbetsrelaterade problem. Knappt tre fjärdedelar av LS uppgav att de ofta/alltid känt sig olyckliga eller nedstämda de senaste veckorna, detta uppgav även hälften av MS. Drygt en fjärdedel av LS och en tredjedel av MS svarade att detta hände ibland. Hälften av LS svarade att de ibland känt sig spända de senaste veckorna och 8 % att detta inträffade alltid eller ofta, även en femtedel av MS uppgav detta. Av de sjukgymnaster som tillhörde gruppen LS svarade 29 % att de ibland känt sig värdelösa de senaste veckorna och 4 % svarade att detta hände alltid/ofta (tabell 4). 19

21 5.2.2 Arbetsplatsfrågor Tabell 5. Personal och arbetsbörda hos stressade och inte stressade. Personal och arbetsbörda Mycket stressade (MS) Inte stressade (IS) (%) Lite stressade (LS) (%) (%) Signifikant skillnad mellan LS n=28 n=29 n=6 och IS Har personalnedskärningar gjorts på din arbetsplats? * ns (p=0,39) ns (p=0,84) Ja 20 (71) 15 (54) 5 (83) Nej 8 (29) 13 (46) 1 (17) Är du nöjd med antalet arbetskollegor? ns (p=0,34) ns (p=0,16) Ja 10 (36) 14 (48) 4 (67) Nej, det skulle behövs fler 18 (64) 14 (48) 2 (33) Nej, det är för många 0 (0) 1 (3) 0 (0) Upplever du att du har många patienter med komplicerade skador? ** ns (p=0,23) ns (p=0,32) Inte alls 4 (14) 1 (4) 0 (0) I viss mån/många 23 (82) 26 (96) 5 (83) För många 1 (4) 0 (0) 1 (17) Hur upplever du din arbetsbelastning? * ns (p=0,47) s (p=0,01) För hög 3 (11) 5 (18) 4 (67) Hög/låg, men tillfredställande /lagom 24 (86) 23 (85) 2 (33) För låg 1 (4) 0 (0) 0 (0) n= respondenter, ns= ingen signifikant skillnad, s= signifikant skillnad, * =ett bortfall, ** =två bortfall Signifikant skillnad mellan MS och IS Det var drygt hälften av LS och drygt fyra femtedelar av MS som angav att personalnedskärningar hade gjorts på arbetsplatsen. Knappt hälften av LS och en tredjedel av MS ansåg att det behövdes fler arbetskollegor. Det var 3 % av LS som tyckte att det var för många arbetskollegor. Nästan alla från LS och drygt fyra femtedelar av MS uppgav att de hade i viss mån/många patienter med komplicerade skador. Från MS tyckte även nästan en femtedel att de hade för många sådana patienter. På frågan om upplevd arbetsbelastning tyckte nästan en femtedel av LS att arbetsbelastningen var för hög, motsvarande siffra var drygt två tredjedelar hos MS. Det fanns en signifikant skillnad mellan MS och IS vid upplevelsen av arbetsbelastningen (tabell 5). 20

22 5.2.3 Symtom och besvär Tabell 6. Psykiska och fysiska besvär och symtom bland stressade och inte stressade. Mycket stressade (MS) Psykiska och fysiska Inte stressade (IS) Lite stressade (LS) Signifikant besvär och symtom (%) (%) (%) skillnad mellan LS N=28 n=29 n=6 och IS Värk i skuldror, axlar eller nacke? * ns (p=0,16) ns (p=0,59) Nej, inte alls. 17 (63) 15 (52) 5 (83) Ja, lätta besvär. 8 (30) 14 (48) 1 (17) Ja, svåra besvär. 2 (7) 0 (0) 0 (0) Huvudvärk eller migrän? ** ns (p=0,52) ns (p=0,75) Nej, inte alls. 17 (61) 19 (70) 3 (50) Ja, lätta besvär. 10 (36) 8 (30) 3 (50) Ja, svåra besvär. 1 (4) 0 (0) 0 (0) Ängslan, oro eller ångest? * * ns (p=0,95) ns (p=0,92) Nej, inte alls. 22 (81) 23 (82) 5 (83) Ja, lätta besvär. 5 (19) 5 (18) 1 (17) Ja, svåra besvär. 0 (0) 0 (0) 0 (0) Trötthet? * ns (p=0,44) ns (p=0,40) Nej, inte alls. 16 (59) 15 (52) 2 (33) Ja, lätta besvär. 10 (37) 14 (48) 4 (67) Ja, svåra besvär. 1 (4) 0 (0) 0 (0) Öronsus (tinnitus)? * ns (p=0,91) ns (p=0,06) Nej, inte alls. 23 (85) 25 (86) 3 (50) Ja, lätta besvär. 4 (15) 4 (14) 3 (50) Ja, svåra besvär. 0 (0) 0 (0) 0 (0) Återkommande mag- /tarmbesvär? ** ns (p=0,22) ns (p=0,09) Nej, inte alls. 23 (82) 17 (63) 4 (67) Ja, lätta besvär. 5 (18) 9 (33) 1 (17) Ja, svåra besvär. 0 (0) 1 (4) 1 (17) Övervikt/fetma? * * ns (p=0,58) ns (p=0,16) Nej, inte alls. 19 (70) 21 (72) 5 (100) Ja, lätta besvär. 8 (30) 7 (24) 0 (0) Ja, svåra besvär. 0 (0) 1 (3) 0 (0) n= respondenter, ns= ingen signifikant skillnad, * =ett bortfall, ** =två bortfall Signifikant skillnad mellan IS och MS Symtom som LS upplevde var lätta besvär av var: värk i skuldror, axlar eller nacke (48 %), huvudvärk eller migrän (30 %), ängslan, oro eller ångest (18 %), trötthet (48 %), öronsus (tinnitus) (14 %), återkommande mag-/tarmbesvär (33 %) och övervikt/fetma (24 %). Det som LS hade svåra besvär av var återkommande mag-/tarmbesvär (4 %) och övervikt/fetma (3 %). Hos MS upplevdes lätta besvär av värk i skuldror, axlar och nacke (17 %), huvudvärk och migrän (50 %); ängslan, oro eller ångest (17 %), trötthet (67 %), öronsus (tinnitus) (50 %) och återkommande mag-/tarmbesvär (17 %). MS upplevde endast svåra besvär av återkommande mag-/tarmbesvär (17 %) (tabell 6). 21

23 6. Diskussion 6.1 Metoddiskussion Författarna valde att använda en enkät utformad av Folkhälsoinstitutet (2007). Trots att frågorna i enkäten hade analyserats och utarbetats för att nå en god validitet (Boström et al., 2008), valde de ändå att ändra de svarsalternativ som innehöll ordet vanligt då de ansåg att begreppet var svårt att värdera. Denna ändring innebär att validiteten för dessa frågor inte är studerad och det går därför inte att uttala sig om huruvida de nya svarsalternativen verkligen mäter det som avses mätas. Författarna ansåg att enkäten behövde kompletteras med frågor som var kopplade till sjukgymnastens uppfattning om personalstyrkan och arbetsbelastningen, detta eftersom att tidigare studier (Hanson et al., 2008; Beal et al., 2002) har visat på att det finns ett samband mellan upplevd stress hos sjukgymnaster och för hög arbetsbelastning i form av tidspress. Beslutet att ändra enkäten för att matcha författarnas syfte innebar att enkäten blev en pilotenkät vilket ökade risken för felkällor med mera skulle uppkomma. Författarna styrkte beslutet med den provenkät de gjorde, det mest optimala hade dock varit om en skräddarsydd och beprövad enkät hade funnits att tillgå. Författarna valde att göra en webbenkät eftersom den utvalda populationen var spritt över ett större område, Norrbottens län. En webbenkät var det mest optimala tillvägagångssättet ur ett kostnads-, miljö- och tidseffektivt perspektiv. Resultatet av enkäten blir lättare att förvara och behandla i ett digitalt format (Augustsson Bälter & Bälter, 2005), med tanke på att det är lättare att få en överblick över svarsmaterialet. Nackdelen med att alla svar presenteras digitalt är att dessa är kodade. För att sammanställningen ska anses som korrekt förutsätts att de kodade svaren verkligen motsvarar det som deltagarna svarat och att de kodade svaren sedan avkodas riktigt av författarna. Eftersom att det inte gick att granska varje enskild enkät, var författarna tvungna att utgå ifrån att de kodade svaren överensstämde med de riktiga svaren som deltagarna angett, vilket kan ses som en svaghet. Att avkodningen skedde manuellt kan 22

24 också ses som en svaghet, båda författarna deltog dock i processen för att minimera risken för att fel och misstag skulle göras. Författarna anser att svarsfrekvensen på 82 % är väldigt bra. I samhällsvetenskapliga sammanhang anses en svarsfrekvens på minst 80 % som fullt godtagbart. Det är också en förutsättning för att statistiskt kunna bearbeta materialet (Ejvegård, 2009). Denna svarsfrekvens innebar att 63 av totalt 77 sjukgymnaster deltog i studien. Om samtliga 77 hade medverkat i studien kanske resultatet hade sett annorlunda ut. I de uträkningar där svaren summeras kanske inte detta bortfall har så stor betydelse, men när deltagarna delas upp i mindre grupper, kan ett bortfall på 14 personer göra stor skillnad. Om det till exempel skulle visa sig att alla dessa 14 personer var mycket stressade, skulle det innebära att totalt cirka 18 % av sjukgymnasterna upplevde mycket stress istället för 10 %, vilket motsvarar nästan en dubbelt så stor andel. Valet att exkludera vikarierande sjukgymnaster i vår studie är något som vi i efterhand ångrar, då vi anser att anställningstiden är av större betydelse än typ av tjänst. Detta eftersom studier har visat att det finns ett samband mellan anställningstid, erfarenhet och stress (Curtis & Martin, 1993). Det skulle kunna vara så att vikarien har arbetat längre på arbetsplatsen än vissa med tillsvidareanställning och därför hade det varit intressant att veta hur länge deltagna hade arbetat på den nuvarande arbetsplatsen. Från öppenvården deltog 63 sjukgymnaster och från slutenvården deltog 19, vilket gav en ojämn fördelning mellan grupperna. Anledningen till att fördelningen blev sådan är att det faktiskt är fler sjukgymnaster som arbetar inom öppenvården jämfört med slutenvården. Det blev även ojämn fördelningen mellan IS (29 personer) och MS (6 personer). Ejlertsson (2005) menar att nackdelen med att uppge svaren i procentform, när gruppen har mindre än 50 deltagare, är att om tillexempel en deltagare uppger ett visst svar kan det komma att ge att påtaglig skillnad jämfört med om samma svar hade kommit från en större grupp. Om det dessutom var ren slump att deltagaren svarade just så, blir svaret ännu mer missvisande. Exempel på detta blir att 10 % av sjukgymnasterna inom öppenvården motsvarar 4, 3 personer och 10 % av sjukgymnasterna inom 23

25 slutenvården motsvarar 1,9 personer. Detta betyder att procentsatserna inte är likvärdiga i avseendet att motsvara antalet sjukgymnaster, vilket måste tas i beaktande när resultatet mellan öppen- och slutenvården, samt inte- och mycket stressade ska utläsas. Författarna övervägde om de skulle räkna på den signifikanta skillnaden mellan IS och MS, eftersom att det endast var sex personer som var MS. Men eftersom kriterierna för användandet av ett chitvåtest var uppfyllda, valde ändå författarna att genomföra beräkningen. De vill dock lyfta fram att de slutsatser som handlar om MS, endast omfattar just dessa personer och inte alla sjukgymnaster i Norrbottens län som känner sig mycket stressade, detta med tanke på bortfallet och på det knappa antalet på sex personer. 6.2 Resultatdiskussion Totalt var det 57 % av sjukgymnasterna som i någon utsträckning upplevde sig stressade. Utav dessa var det dock endast 10 % som var MS, resterande 46 % var LS. Det är svårt att dra några slutsatser utifrån begreppet lite stress eftersom att det inte framgår under hur lång tid stressen har pågått, inte heller om den är besvärande. Detta hade varit intressant att veta eftersom lite stress kan uppfattas som positiv, men utan chans till återhämtning kan även den bli skadlig och negativ i längden (Friberg et al., 2004). Det hade såklart varit intressant att veta hur länge de som upplevde sig MS känt detta, men i deras fall indikeras ändå att stressen inte är av god karaktär eftersom att mycket stress sällan är positiv. I vår studie finns det ingen signifikant skillnad avseende olika faktorer och symtom mellan LS och IS (tabell 4-6). Det tyder på att upplevelsen av symtom och faktorer inte skiljer sig mellan LS och IS hos sjukgymnaster inom Norrbottens läns landsting. Detta talar också för att det inte finns någon tydlig skiljelinje mellan begreppen inte och lite stressad. Det fanns en signifikant skillnad i den upplevda arbetsbelastningen (tabell 5) och uppskattning de senaste veckorna (tabell 4), mellan MS och IS. Det var en större andel av MS som uppgav att arbetsbelastningen var för hög och att de dåligt kunnat uppskatta det de gjort om dagarna de senaste veckorna, jämfört med IS. Detta pekar på att det finns ett samband mellan hög arbetsbelastning och mycket stress, samt dålig uppskattning av det man själv gör och mycket stress. Kopplingen hög arbetsbelastning och upplevelse av 24

26 stress är något som tidigare studier (Beal et al., 2002) redan har påvisat hos sjukgymnaster, vilket stärker våra teorier. Detta samband skulle kunna vara representativt för alla sjukgymnaster i Norrbottens läns landsting som upplever mycket stress, men det är inget som kan fastställas med hänvisning till tidigare resonemang kring antal och bortfall (se metoddiskussion). Att inte kunna uppskatta det man har gjort är snarare ett symtom på stress än en utlösande faktor till stress, anser författarna. Detta skulle kunna hänga ihop med den ökade arbetsbelastningen och upplevelsen av mycket stress som skulle kunna innebära liten tid till reflektion och uppskattning av det som faktiskt uträttats. Det verkar dock som den effektiva tiden på arbetet är tillräcklig för MS eftersom att 80 % ofta/alltid hinner ta itu med sina arbetsrelaterade problem och 67 % är nöjda med antalet arbetskollegor (tabell 4-5). Nationella folkhälsoenkäten från 2008 (Karlsson, Paulsson & Wadman, 2008) redovisar den psykiska hälsan för svenska medborgare mellan 16 och 84 år. Vid jämförelser med vår studie visade det sig att sjukgymnaster inte besvärades mer av stress än deltagarna i nationella folkhälsoenkäten. År 2008 svarade 10 % av männen och 14 % av kvinnorna att de kände sig ganska eller mycket stressade och i vår studie var 10 % av sjukgymnasterna upplevde sig mycket stressade. Vid besvär som huvudvärk, trötthet, sömnstörningar och ängslan, oro eller ångest svarade sjukgymnasterna i vår studie och kvinnorna som medverkade i folkhälsoenkäten någorlunda lika, medan männen i folkhälsoenkäten inte upplevde symtomen i lika stor utsträckning. År 2004 genomfördes en enkätstudie på vårdanställda inom Västra Götalands Regionen (VGR) där det visade sig att var sjätte person upplevde sig ganska eller väldigt mycket stressade (Ahlborg, Glise, Hadzibajramovic, Jonsdottir, Ljung, Swan & Währborg, 2006). I vår studie uppgav endast var tionde av sjukgymnasterna att de var mycket stressade, vilket motsvarar en betydligt mindre andel än de anställda inom VGR som uppgav att de var stressade. En anledning till detta kan vara att sjukgymnasterna inte hade exakt samma svarsalternativ, de kunde inte svara ganska stressade, viket gör att den kategorin går bort vid jämförelsen. Om personerna i vår studie hade haft möjlighet att svara ganska stressade så kanske grupperna varit närmare varandra. En annan anledning skulle kunna 25

27 vara att enkätundersökningen i VGR inte bara omfattar sjukgymnaster utan även andra vårdyrken. Det är möjligt att andra vårdyrken har arbetsuppgifter och patientgrupper som påverkar stressnivån mer (Hagberg & Lagerström, 1997; Brolin, Karlsson Håål, Lundberg & Vingård, 2002). Ytterligare ett skäl till att färre sjukgymnaster i vår studie uppgav att de var stressade i jämförelse med de vårdanställda i VGR, kan vara att de i den studien inte bara tog hänsyn till stressupplevelsen på arbetet utan också på fritiden (Ahlborg et al., 2006). De symtom som var vanligast hos MS var huvudvärk, trötthet och öronsus (tinnitus), där de två första stämmer överens med en tidigare studie gjord på sjukgymnaster (Hanson et al., 2008). När det gällde de känslomässiga upplevelserna hade sjukgymnasterna svårt att sova på grund av oro. Oro har tidigare visat sig vara vanligt bland sjukgymnaster och stressupplevelsen (Hanson et al., 2008). En annan studie har även visat att det finns ett samband mellan den psykosociala arbetsmiljön, stress och sömnproblem (Linton, 2004), vilket stämmer överens med resultatet i vår studie. Vår studie har kommit fram till att det inte finns någon skillnad mellan öppen- och slutenvården gällande upplevelsen av stress. De enda frågorna där det fanns en signifikant skillnad var förekomst av personalnedskärning och hög arbetsbelastning (tabell 2). Flera studier har visat att bristfällig personalstyrka kan ge upphov till stress. Även förändringar på kort tid, som personalnedskärningar kan innebära, kan skapa stress för resterande på arbetsplatsen (Bebbington, Johnson, Kuipers, Prosser, Szmukler, Thornicroft, 1997; Beal et al., 2002). Vår studie har emellertid kommit fram till att det inte finns något samband gällande personalnedskärning och arbetsbelastning vid upplevelsen av lite stress hos sjukgymnaster inom Norrbottens läns landsting (tabell 6). Hos MS stämde vår studie överens med tidigare studier gällande arbetsbelastningen, då det visat sig att en signifikant skillnad fanns mellan dessa och IS. Nedskärningar har genomförts inom Norrbottens läns landsting, vilket omfattat olika yrkesgrupper inom både öppen- och slutenvården (Holmgren, 2009). Informationen bekräftas av sjukgymnasterna i vår studie, där de flesta säger att nedskärningar gjorts på arbetsplatsen och att de skulle vilja ha fler arbetskollegor. Studier har kommit fram till att 26

28 nedskärningar och organisatoriska förändringar på arbetsplatsen påverkar stressnivån hos sjukgymnaster (Lopopolo, 2002; Hanson et al., 2008). Detta skulle kunna vara en orsak till att sjukgymnasterna i vår studie i någon grad upplever stress. Beal et al. (2002) säger att vårdpersonal som har en hög arbetsbelastning inte hinner utföra den behandling de vill med varje patient, vilket bland annat kan bero på en underbemanning. Det var 19 % av sjukgymnasterna som ansåg att de hade för hög arbetsbelastning och av dem arbetade alla inom öppenvården. Det var också fler inom öppenvården som uppgav att nedskärningar gjorts men det var inte procentuellt fler inom öppenvården som uppgav att de var stressade (tabell 1), vilket leder fram till den slutsatsen att nedskärningar och ökad arbetsbelastning som ensamma faktorer nödvändigtvis inte mynnar ut i stress. I vår studie upplevde över 30 % av alla sjukgymnasterna (tabell 1) att de hade svårt att sova på grund av oro, att de kände sig olyckliga eller nedstämda eller spända de senaste veckorna. Tidigare studie har även de kommit fram till att sjukgymnaster ofta upplever sig spända på arbetet (Deckard & Present, 1989; Hanson et al., 2008), oro är ett annat känt symtom sedan tidigare (Hanson et al., 2008). Även om detta inte är alla sjukgymnasters gemensamma upplevelse av symtomen anser vi att det var en hög andel som hade dessa besvär och är därför värt att belysa. Det var också en hög andel av sjukgymnasterna som uppgav att de hade återkommande mag-/tarmbesvär (28 %) och övervikt/fetma (27 %). På frågorna om sjukgymnasterna kunde ta itu med sina arbetsrelaterade problem eller känt sig värdelösa de senaste veckorna hade relativt hög andel (mer än 20 %) svarat negativt på de frågorna. Detta kan tänkas påverka upplevelsen av stress och det dagliga arbetet. Vidare kan diskuteras i vilket avseende personerna upplever dessa symtom, är det arbetsrelaterat eller fritidsrelaterat? I en tidigare studie har konstaterats att huvudvärk, oro, trötthet, känsla av spändhet var vanliga tecken på stress hos sjukgymnaster (Hanson et al., 2008). Symtombilden stämde överens med vår studie då det visade sig att de symtom som flest sjukgymnaster besvärats av var just spändhet, därefter trötthet, värk i skuldror, axlar eller nacke och huvudvärk eller migrän (tabell 3). Dessa symtom kunde dock inte ses som mer utmärkande för MS, LS och IS, eftersom det inte fanns någon signifikant skillnad mellan dessa (tabell 6). 27