Sagans betydelse i förskolan och skolan

Transkript

1 Lärarutbildningen ULV- projektet Skolutveckling och ledarskap Sagans betydelse i förskolan och skolan Fairytales importance of preschool and school Elvira Cibo Vildana Jugo Praktisk estetiskt ämnesområde Examinator: Nils Andersson Handledare: Ann-Elise Persson

2 2

3 Abstract Elvira Cibo och Vildana Jugo Titel Fairytales importance of preschool and school Syftet med följande arbete är att ta reda på hur pedagoger arbetar med sagor i förskolan och skolans tidigare år. Vår undersökning baseras på kvalitativa intervjuer som genomfördes med sex pedagoger verksamma i förskolan och skolans tidigare år. Utgångspunkten i denna undersökning är Vygotskij utvecklingsteori. De pedagoger som vi har intervjuat har olika syn på sagans betydelse, men samtliga håller med om att det är väldigt viktigt att läsa för barnen. I resultatet kan man bland annat urskilja att pedagogerna anser att sagor är kulturarv och att genom sagor får barnen ett rikt ordförråd. Resultatet av vår studie visar att sagor kan användas som hjälpmedel för att utveckla barnens språk. Det viktigaste målet för pedagoger som arbetar i förskolan är att barnen ska lära sig lyssna och sitta lite längre stunder. Vi anser att pedagogers arbetssätt med sagor är avgörande för hur barnen utvecklar sin nyfikenhet och lust att lära. Nyckelord: Fantasi, pedagoger, sagoläsning, sagoberättande och språkutveckling 3

4 4

5 Innehållsförteckning 1. INLEDNING Bakgrund Syfte och frågeställningar Studies upplägg LITERATURGENOMGÅNG Begrepp Styrdokument Sagor som litteratur Historik Positiva effekter med sagoarbete SPRÅKUTVECKLING Språk Teoretiska utgångspunkter Sagor och språkutveckling Positiva synpunkter med att utgå från sagan som pedagogiskt material METOD Val av metod Undersökningsgrupp Pilotstudie Genomförande Studiens tillförlighet Etik RESULTAT 28 5

6 5.1 Resultat av intervjuer Sagans betydelse Vad har pedagoger för mål när de berättar/läser sagor? Arbeta vidare med sagor?(skapande, drama, lekar, diskussioner ) Arbeta med sagor för att utveckla barnens språkutveckling? ANALIS OCH TEORETISKTOLKNING Sagans betydelse och mål Arbeta vidare med sagor Språkutveckling SLUTSATS OCH DISKUSION Slutdiskussion Studiens tillämplighet Hur kan man vidare utveckla vår studie Sammanfattning...41 Referenslista...43 BILAGOR.44 6

7 1. Inledning I vårt inledningskapitel skriver vi lite om bakgrunden, där framgår det varför vi valde att skriva om sagor som pedagogiskt hjälpmedel. Där tar vi också upp vad det står i litteratur om sagor som pedagogiskt hjälpmedel, våra egna tankar samt vad står det i våra läroplaner. Vi skriver också om vårt syfte och om frågeställningar med vilka vi vill ta reda på hur pedagoger arbetar med sagor i förskolan och skolans tidigare år. 1.1 Bakgrund Arbetet behandlar hur pedagoger i förskolan och grundskolans tidigare år arbetar med sagor för att utveckla barns språk. Vi är två blivande lärare som har jobbat i många olika förskolor och grundskolans tidigare år och vi har sett många barn som blir fascinerade och glömmer allt annat när man berättar sagor för dem. Vi har sett barn som har svårt att sitta stilla en längre stund men som helt plötslig blir lugna och koncentrerade när man börjar läsa sagor för dem. Vårt intresse för sagor gjorde att vi ville skriva vårt examensarbete om hur pedagoger i förskolan och grundskolas tidigare år arbetar med sagor. Vi tycker att barnen utvecklar språk, sin fantasi och kreativitet genom sagor. Vi finner stöd för detta i Lindö (1986) som i sin bok Sagoskolan menar att det samtalet som följer efter sagoberättande är viktig för lärare eftersom lärare kan få stoff åt barnens begreppsträning och språkutveckling. Läraren kan se hur mycket barnen har förstått genom frågor som: Hur började sagan? Vad betyder nyfiken? Hur många personer bodde i huset? Vem knackade på dörren? Hur slutar sagan? Lindö (1986) menar att genom att formulera om och bättra på barnens yttrande efter hand hjälper läraren barnen att utveckla ett grammatiskt mönster. 7

8 Man lär sig som mest när man har roligt. Detta gäller speciellt för barn. Sagor har alltid spelat viktig roll i människornas liv. Rossövik(2002) menar att när vuxna berättar sagor skapas en lust hos barnet att få höra mer. Barnen vill också delta och samtala om det de har hört. Genom att lyssna på sagor får barn nya kunskaper samtidigt som de har roligt. Barn brukar oftast kunna relatera till sagofigurerna och känna igen sig i deras karaktärer. Bara genom att lyssna till sagor väcks barnens fantasi. Sagor kan dessutom locka barnen till aktivt deltagande med små berättelser eller egna kommentarer. När barn lyssnar på sagor, tränas barnens förmåga till koncentration. Stökiga och mycket aktiva barn kan förvandlas till uppmärksamma och stillasittande lyssnare därför att sagor hjälper dem att behålla fantasin inom sig istället för att aktivt leva ut den. (Granberg, 2006 s.44) Rossövik (2002) hävdar att läroplanen hjälper pedagoger att avgöra vilket kunnande som barn ska utveckla och på vilket sätt de ska uppnå målen på. När man arbetar med ett sagotema kan man få in många mål i arbetet. I läroplaner, Lpfö 98 (Utbildningsdepartement, 1998) och Lpo 94,(Utbildningsdepartement, 2006) finns många mål som pedagoger ska sträva efter att varje enskilt barn ska nå. När vi läser våra läroplaner kan vi se att när man arbetar med sagor då kan man uppnå väldigt många av de målen. Förskolan skall sträva efter att varje barn ska: Utvecklar sin förmåga till att lyssna, berätta, reflektera och ge uttryck för sina uppfattningar, Utvecklar sin nyfikenhet och sin lust samt förmåga att leka och lära, Utvecklar ett rikt och nyanserat talspråk och sin förmåga att kommunicera med andra och att uttrycka tankar, Utvecklar sin identitet och känner trygghet i den. (Lpfö 98s.12-13) Skolan skall sträva efter att varje elev: Utvecklar nyfikenhet och lust att lära Utvecklar ett rikt och nyanserat språk samt betydelsen av att vårda sitt språk, Känner trygghet och lär sig ta hänsyn och visa respekt i samspel med andra Lära sig att lyssna, diskutera och argumentera. (Lpo 94s.11-12) Barnen utvecklar bland annat sin nyfikenhet och lust att lära och de lär sig även att lyssna och ge uttryck för sina uppfattningar. Rossövik (2002) menar vidare att sagoarbete även passar äldre barn i skolan. När man arbetar med sagor får man in flera strävande mål. Förutom att eleverna utvecklar nyfikenhet och lust att lära, lär de sig att arbeta både självständigt och tillsammans med andra. Det finns även möjlighet att utveckla sitt skriftspråk, säger Rossövik. Då menar författaren 8

9 att barn kan skriva egna sagor, dikter och manus till pjäser som sedan kan bearbetas och framföras. Vår förhoppning med studien är att den ska ge en klarare bild över hur förskollärare och lärare beskriver sitt arbete med sagor i sin verksamhet. När vi skriver sagor menar vi allt från gamla folksagor, myten, fabeln till bilderböcker. 1.2 Syfte och frågeställningar Syfte med arbetet är att ta reda på hur pedagoger arbetar med sagor i förskolan och skolans tidigare år. Hur arbetar pedagogerna med sagor för att utveckla barnens språkutveckling? Vad finns det för mål när pedagoger läser/berättar sagor? 1.3 Studies upplägg Vi börjar vårt examensarbete med en inledning där vi presenterar ämnet som vi har valt och anledningen till varför vi valde detta. I samma avsnitt redogörs syftet för vårt examensarbete. Sedan följer en litteraturgenomgång och språkkapitlet som handlar om vad tidigare forskning säger om sagor och barns språkutveckling. Där presenteras även vilken syn olika teoretiker har på sagor och barns språkutveckling. Därefter följer en presentation av vårt val av metod. Sedan kommer resultat och en analys som är skriven utifrån våra intervjuer och vår valda teori. På slutet skriver vi en sammanfattning och en diskussion av arbetet. 9

10 2. Litteraturgenomgång I det här kapitalet kommer vi att gå igenom vilken syn på sagor och språkutveckling olika språkforskare har. Vi kommer att presentera sagans begrepp, historia och vad läroplanen för skolan och förskolan tar upp om att arbeta med sagor för att utveckla barnens språk. Vi kommer att presentera positiva effekter med sagoarbete genom fem olika modeller som är gjorda av olika forskare Begrepp Granberg (2006) menar att sagan är en upptäcktsfärd i en värld där fantasin bestämmer vad du ska finna. Med dessa ord inleds katalogen från Skansens utställning om nordiska sagor. (s.13) Lindö (1983) ger några definitioner. Författaren tycker att sagan är en svårdefinierbar term. Sagor kan kallas olika berättelser från de olika tiderna och olika folkgrupper. När Lindö skriver om sagor, tänker hon på den europeiska folksagan, som har gått från mun till mun i århundraden, innan den blev nedskriven. Hon skiljer sagan från folksägen. Lindö (1983) beskriver folksägen som en ganska kort och verklig historia, som kan kopplas till en viss plats, händelse eller person. Plats, händelse och person är inte bestämt i folksagan. Lindö(1983) definierar folksagan som berättelse med flera episoder, som har berättats muntligt i en längre tid och är inte kopplad med verkligheten. Figurerna i folksagan är alltid goda eller onda och vad de gör är viktigt. Sagans huvudperson börjar alltid med äventyr i den vardagliga världen och återkommer till slut lyckligen till samma miljö. Detta gör att sagan är mer tydlig och lättillgänglig för barnen. En äkta folksaga förmedlar en komprimerad levnadsvisdom. Det är viktigt enligt författaren att inte blanda folksagan med konstsaga eftersom konstsaga har en sorglig avslutning och är skriven av en namngiven författare. Medan folksagan kan blandas med 10

11 myten, fabeln och den fantastiska berättelsen. Lindö (1983) nämner vidare att myt överförs också som saga genom muntlig tradition. Myter är korta berättelser som har berättats muntligt i en längre tid. Men den har en sorlig avslutning och är kopplat med religion. Författaren beskriver fabeln som en kort berättelse där huvudpersonerna är djur, växter eller saker. De har mänskliga karaktärer och kan tänka, tycka och tala som människor. De avslutas ofta med en moralisk slutsats som kallas för sensmoral. Den fantastiska berättelsen enligt Lindö (1983) är en modern saga där livsfrågorna är de viktigaste och den har alltid en namngiven författare. 2.2 Styrdokument I Lpfö 98 (Utbildningsdepartement, 1998) kan följande läsas: Förskolan skall lägga grunden för ett livslångt lärande. Verksamheten skall vara rolig, trygg och lärorik för alla barn som deltar. ( Lpfö98 s.8) I Lpo94 (Utbildningsdepartement, 2006) står följande: Kunskap är inget entydigt begrepp. Kunskap kommer till uttryck i olika former - såsom fakta, förståelse, färdighet och förtrogenhet som förutsätter och samspelar med varandra. Skolans arbete måste inriktas på att ge utrymme för olika kunskapsformer och att skapa ett lärande där dessa former balanseras och blir till en helhet. (Lpo94 s.8) 2.3 Sagor som litteratur Lindqvist (1993) nämner hur sagor har många olika syften och hur små folk kunde hävda sig genom att berätta sagor. Han skriver: den som är liten och klok besegrar lätt den som är stor och dum. (s.13) Han nämner också att sagan kan vara ett pedagogiskt budskap och en och samma saga kan ha så många olika betydelser för dem som lyssnar eller läser den. Sagan kan ge insikt, förtroende, heroism men den är ingen pekpinneberättelse. Lindö (1983) skriver om sagan som en utmärkt utgångspunkt för alla moment i svenskundervisningen. Hon skriver: 11

12 ... att man kan lyssna, samtala, berätta, beskriva, diskutera redovisa, intervjua, dramatisera, illustrera, skriva egna texter individuellt eller i grupp, läsa sagor och egna texter och bearbeta de på olika sätt. Läsa sagor och egna texter och bearbeta de på olika sätt, illustrera dem som sagor. (s. 7). Lindö (1983) benämner vidare att genom sagor dyker de viktiga livsfrågorna upp, till exempel att kämpa mellan ont och gott, att kämpa för att få ett högre mål eller vinna kärlek och personligt integritet. Genom sagor kan man också stimulera läslust hos de barn som har tappat intresse för läsning. De som är också bra med sagor är att man alltid kan hinna läsa sagan under en dag. Eriksson (1995) är kritisk mot sagor som litteratur. Han skriver att sagor ger oss falska bilder av verkligheten och ger näring åt det falska behovet av verklighetsflykt. Sagorna är onyanserade, allt är antingen svart eller vitt. Hon säger också att de styr vårt undermedvetna och ger oss inte inspiration att söka vidare, ingen kunskapslängtan. Erikson (1985) betonar vidare om sagor som god litteratur. Sagor klarar balansgången mellan att stimulera fantasin och vara fast förankrad i verkligheten. De belyser vår vardag och verklighet, förklarar, resonerar, ställer frågor. Författaren nämner också att de utvecklar och frigör oss människor och sätter igång skapande processer för oss att se och inse. Eriksson (1985) påpekar att sagor är både bra och dålig litteratur, medan Lindö (1983) skriver om sagor som bara bra litteratur. 2.4 Historik Det är många människor som undrar hur gamla folksagor är och varifrån de kommer och vem som har berättat dem. Därför vill vi gå igenom sagornas historia. Dejke (2006) påvisar att tack vare sagor får vi inblick i andra tider och andra kulturer. Lindhagen (1993) nämner att den äldsta nedtecknade sagan som man känner till är Sagan om de två bröderna, är återfunnen på en papyrusrulle i Egypten och var ungefär år gammal. Den finns fortfarande i många versioner över hela världen. Lindhagen (1993) skriver om den första europiska samlingen folksagor som trycktes i Italien i mitten av talet, men den spred sig inte till andra länder. I slutet av talet började människorna i Frankrike lägga märke till folksagorna. Sagorna berättades hos tjänstefolk. På den tiden trodde de att de kunde vara skadliga för överklassens barn att lyssna på så de prövade att stoppa sagoberättelserna. Trots att de försökte stoppa 12

13 sagoberättelserna blev de mode i de franska salongerna. Eriksson (1985) menar att de mest spridda och kända sagorna i västvärlden är de som bröderna Jakob och Wilhelm Grimm nedtecknade vid talets början. Eriksson anser att bröderna Grimms sagor fick ett stort inflytande på barn och ungdomslitteraturen. Så småningom anslog bröderna i sina bearbetningar en för tiden barnvänligt sagoton, som skulle få internationell räckvidd. Några av de mest kända enligt Eriksson (1985) av bröderna Grimms sagor är: Snövit, Askungen, Rödluvan, Hans och Greta, Törnrosa, Mästerkatten i stövlar, Tummeliten, Anden i flaskan, Bord duka dig och De två syskonen. Bröderna Grimm fick snart efterföljare i andra länder. Eriksson (1985) skriver vidare att i Norge utgav Asbjörnsen och Moe samlingen Norske folkeeventyr1842. Elias Lönnrot i Finland nedtecknade förutom nationaleposet Kalevala en mängd folksagor. I Sverige var det Gunnar Olof Hyltén Cavallius som tillsammans med George Stephens utgav Svenska folksagor och äventyr Erikson (1985) skriver om en positiv sagoperiod som kom i mitten av 1970-talet. Detta var tack vara Bruno Bettelheims Sagans förtrollande värld, folksagornas innebörd och betydelse. Bettelheim (1976) skriver i sin bok Sagans förtrollade värld följande: Sagor är unika, inte bara som litteraturform utan också som konstvärk, begripliga för barnet på ett helt annat sätt än någon annan konstart. För sagan gäller, liksom för all stor konst, att den har olika innebörd för olika människor och olika innebörd för samma människa vid olika tidpunkter i hennes liv. Barnet läser ut olika saker ur samma saga beroende på vilka intressen och behov det har just då. Om barnet får chansen, kommer att återvända till samma saga när det är dags att breda en gammal innebörd eller att byta ut den mot nya. (s.19) Bettelheim (1976) menar i sin bok Sagans förtrollade värld att enligt hans erfarenhet - alla barn oavsett på vilken intelligensnivå de är får de ut mer av folksagorna än ur några andra berättelser för barn. Sagor är så övertygande för barn för de stämmer in på barnens sätt att tänka på och uppleva världen. Vuxna kan inte alltid trösta barn på samma sätt som sagor kan. Barnen litar på det sagan har att säga. Bettelheim menar att barnen behöver en moralisk fostran. Han menar att genom att sagor tar upp de problem som finns i livet, särskild sådana som berör barn, uppmuntrar de barns utveckling. Bettelheim menar att genom sagor förmedlas vårt kulturarv till barnen. 13

14 2.5 Positiva effekter med sagoarbete Magnusson Klint, (2009) analyserar fem sagomodeller från som används i behandlings - och undervisningssyfte. Vi ska presentera de två modellerna som används i undervisningssyfte. Magnusson Klint (2009) skriver om modellen som heter Saga Upplevelse Språkutveckling utprovas av specialläraren Rigmor Lindö hösten 1982 på två lågstadieskolor i Göteborg. Magnusson Klint (2009) refererar till hur Lindö med den här modellen vill undersöka om sagor som läromedel kan bidra till en harmonisk språkutveckling. För att nå målet en harmonisk språkutveckling krävs ett positiv inlärningsklimat. Magnusson Klint (2009) refererar vidare till Lindö som poängterar att eleverna måste känna sig respekterade och trygga om de ska vara mottagliga för undervisning. De måste också tillåtas utveckla sitt bästa språk vilket inkluderar bild, musik och gestaltning i undervisningen. Det viktigaste är att eleverna arbetar i sin egen takt som ger de möjlighet att lyckas i en tävlan med sig själva. Lindö (1983) menar att genom egna erfarenheter och litteraturstudier att sagan kan vara ett medel för att nå många viktiga mål. Lindö (1983) presenterar det kortfattat: Sagan kan stimulera tanke, fantasi och föreställningsvärld, - ger näring åt barnets inre bildskapande stimulerar kreativiteten, t.ex. att utrycka sig i ord, bild och rörelse är en fin utgångspunkt för samtal hjälper barnet att bearbeta sina egna inre konflikter stärker gemenskapen i gruppen skapar trygghet och lugn tränar uppmärksamhet och koncentration stimulerar det aktiva lyssnandet - stärker barnets självuppfattning är del av vårt kulturarv är en bra inkörsport till skönlitteraturen är en motvikt till skräpkulturen ger inblick i andra tider och kulturer ökar medvetenhet om olika livsvillkor. (s.6) Genom sin modell Saga - Upplevelse- Språkutveckling har Lindö kommit fram till hur barnen upplever sagor och hur deras språkutveckling påverkas. Lindö (1983) nämner att en klassiker på området när det gäller barns upplevelse av sagor har Sagans förtrollande värld av Bettelheim (1976). När det gäller sagans upplevelse kom författaren fram till att barnen uppfattar mycket av sagans budskap. Enligt Lindö kan sagan ha en terapeutisk funktion och ge barnen både identifikations- och projektionsmöjlighet. Om barnen identifierar sig med en sagofigur kan det ske på ett förmedvetet sätt. När det gäller projektionsmekanismer då placerar barnen sig och sina problem i personens eller djurets ställe. Lindö (1983) menar vidare att sagan inspirerar barnen och får dem att öppna sig och uttrycka sina tankar och känslor i tal, skrift, bild och rörelse. 14

15 Författaren påpekar att sagan kan inspirera barnen till både politiska och existentiella frågor. Hon skriver vidare att efter barnen har läst sagan Den fattige och rike önskade alla barnen fred i världen och mat åt alla. Enligt Lindös egen uppfattning är sagan ett utmärkt medel för att stimulera barnets tänkande, språk och självuppfattning. Hennes egen redogörelse av de sex eleverna har visat att sagan har stimulerat deras språkutveckling som visade sig genom skriftliga och muntliga redovisningar. Det som är intressant enligt författaren är att även barn med koncentrationsvårigheter orkade lyssna på en saga och sagolyssnandet ger förförståelse som behövs inför läsningen av sagan. Barnet är tvingat att lyssna aktivt för att begripa sagans sammanhang. Genom sin modell kom Lindö (1983) fram till att sagan är en utmärkt modell för att motivera barnet till att berätta, skriva, läsa, teckna och dramatisera. Det som hon tycker är viktigt för att nå positiva resultat i skolan är att man som lärare är engagerad i sitt arbete och medveten om varför man undervisar på visst sätt. Enligt Bettelheim (1976) har sagorna viktiga budskap att ge det medvetna, det förmedvetna och det omedvetna. Han menar att barn omedvetet eller förmedvetet tar till sig sagans budskap, t.ex. att man inte kan slippa undan hårda strider i livet, men om man inte ger upp utan kämpar tappert, kommer man till slut att stå som segrare. Nästa sagomodell enligt Magnusson Klint (2009) handlar om hur sagor föder läsintresse. Modellen är utgiven av Marie Lindhagen (1993) och ingår i ett samarbetsprojekt skola bibliotek som utprövas 1987 i Östra Göinge kommun. Syftet med modellen är att förbereda års kurs ett till biblioteksbesök i års kurs två och locka till boklån så tidigt så möjligt. Lindhagen (1993) anser att sagan kan användas som specialpedagogiskt resurs. Enligt författaren är sagoläsning en specialpedagogisk resurs som genom olika processer främjar sociala, emotionella och kognitiva färdigheter. Lindhagen (1993) presenterar de olika processerna som sagoläsningen ger i en sagoblommas figur. 15

16 Figur 1. Sagoblomman (Lindhagen 1993, s.44). Magnusson Klint (2009) skriver om Lindhagens processer som sätts igång vid sagoläsningen. Magnusson- Klint (2009) poängterar att Lindhagens sagoläsnings betydelse är placerad mellan kulturarvet och litterära processer. Medan psykologisk och filosofisk syn placerar sagoläsning mellan kulturarvet och psykodynamiska processer. Författaren relaterar vidare att sagoläsningen riktar kreativiteten genom att stimulera fantasi, lek och skaparkraft. Magnusson Klint (2009) analyserar Lindhagens litterära process som uppstår när barnen får höra och läsa sagor. Medan den språkliga process förbinds med begreppet modellmening som handlar om de ständiga upprepningarna vilka leder till att meningar, ordvändningar och lyriska formuleringar automatisk nöts in och ökar barnens ordförråd. Författaren beskriver vidare den jagstärkande processen som innebär att barnen med sagans hjälp kan utveckla självkännedom. Barnen utnyttjar fantasi för att upptäcka, bearbeta och lösa sina egna problem. Medan den psykodynamiska processen betyder att sagan bidrar med regler, normer och värderingar som barnen ständigt tillägnar sig. Författaren beskriver att litterära och språkliga processer leder till en skriftlig process, den språkliga och jagstärkande processen leder till en lässtimulerande process. Den sista, den jagstärkande och psykodynamiska processen leder till en psykoterapeutisk process med vilken Lindhagen (1993) uppmanar lärare att inte arbeta som terapeuter. Magnusson Klint (2009) poängterar att Lindhagen med sin modell vill vidga språkbegreppet till att omfatta bild, musik och rörelse. 16

17 Lindhagen själv finner pedagogiskt drama som ett utmärkt sätt att förstärka sagoupplevelserna. Enligt henne är det viktigt att inte förväxla drama med teater som en kommunikation mellan skådespelare och publik. Det gäller istället deltagarnas upplevelser. 17

18 3. Språkutveckling Det här kapitlet handlar om de teorier som är direkt kopplade med språkutveckling och de ligger till grund för vår analys som presenteras i en senare del av uppsatsen. Det här kapitlet är uppdelat efter språk, teoretiska utgångspunkter, sagor och språkutveckling, och positiva synpunkter med att utgå från sagan som pedagogiskt material. 3.1 Språk Ladberg(2003) skriver att språk är bron mellan människor. För att möta andra människor behöver vi språk. Vi kan inte utrycka oss om vi inte har något språk. Vi behöver språk som vi kan använda i alla tänkbara sammanhang. I sin bok Läs och Berätta anser Ekström (2004) att det viktigaste i språkutveckling är samtalet. Det är viktigt att barnen känner sig delaktiga, att de kan leva sig in i berättelsen. Författaren skriver att språket lärs in genom möte och dialoger med andra människor samt genom upprepningar och övningar. Ekström (2004) menar följande: Språklig kompetens är inte bara kunskaper och färdigheter. Språkförståelse är en förutsättning för att kunna utbyta tankar med andra, men också för att kunna fabulera, dikta och diskutera alternativa lekhandlingar innan leken börjar. Förstå och själv kunna ge instruktioner Kunna berätta om sina egna erfarenheter, upplevelser och hypoteser. Använda kvalitativa begrepp (adjektiv), rumsbegrepp, lägesbegrepp och tidsbegrepp. (Ekström, 2004 s.12) Hagtvet (2004) skriver i sin bok Språkstimulering att Vygotskij (1978) menar att barnet konstruerar sin kunskap genom aktiv handling i en social miljö. Vygotskij menar enligt 18

19 författaren att barns lust att utforska, måste uppmuntras genom lämpliga pedagogiska aktiviteter. Enligt Hagtvet såg Vygotskij (1978) barn och vuxna som löser problem och utmaningar tillsammans. Genom att ställa frågor, föra dialog och genom att ge ledtrådar vägleder det vuxna barnet mot självständig problemlösning Teoretiska utgångspunkter Syftet med vårt arbete var att ta reda på hur pedagoger arbetar med sagor i förskolan och skolans tidigare år. Vi har valt att använda oss av Vygotskij utvecklingsteori. Vi anser att språkets viktigaste funktion är kommunikation i interaktion med andra. Enligt författaren Smidt (2010) hittar man betydelse till språket som kulturellt redskap i nästan allt som Vygotskij skriver. Enligt författaren insisterar Vygotskij på att allt lärande är socialt. Vygotskijs viktigaste bidrag till pedagogiken är den närmaste utvecklingszonen. Det viktiga med den närmaste utvecklingszonen är idén om potential. Potentialen handlar om vad barnet skulle kunna göra med pedagogernas hjälp. Barnet utförskar språket, samverkar med andra och i samtal med vuxna får de det stöd som krävs för att språket skall utvecklas. Enligt författaren var Vygotskij intresserad av att iaktta och analysera hur det gick när barn gjorde intellektuella framsteg. I sin sista redogörelse för den närmaste utvecklingszonen noterade Vygotskij att utveckling och undervisning inte sammanfaller. Smidt (2010) refererar till Vygotskij som uttrycker saken på följande sätt: Undervisning är till nytta endast när den går före utvecklingen. När den gör det driver den fram eller väcker till liv en hel serie funktioner på ett visst mognadsstadium, vilka är på gång att utvecklas. (s.117) Med detta menar Vygotskij enligt Smidt (2010) att när undervisningen lyckas koppla samman till något barn redan kan, blir det kapabelt att gå framåt i sitt tänkande och problemlösande. Smidt (2010) skriver att enligt Vygotskij måste pedagoger planera och underlätta aktiviteter och göra dem tillgängliga och meningsfulla för barnen. Enligt Vygotskij är det viktigt att finna sådant som motiverar barnen och att bygga på vad de redan kan. Att lyssna på sagor är effektiv sätt att lära liksom att klättra, diskutera och ifrågasätta. I boken Barn utvecklar språk skriver Bjar & Liberg (2003) att redan under talen fanns filosofer som intresserade sig för frågor om språk 19

20 och inlärning. Det skulle vara möjligt att via språket få insikt i människans sätt att förstå världen. Rationalisterna tyckte att människan har en medfödd språkförmåga. De bevisade att det var möjligt för människor från olika sociala miljöer att lära sig samma saker. Empiristerna betonade enligt författarna miljöns betydelse och vikten att lära sig via sinnesintryck. De intresserade sig för människans möjlighet att utvecklas genom inlärning. Empirismen kom tillbaka under nittonhundratalets början i form av en skolbildning som kallades behaviorism. Behaviorister betraktade barn som en passiv mottagare. De hävdade att genom tidig träning kunde vilket barn som helst bli vilken form av vuxen som helst.(bjar & Liberg, 2003) I boken Barn utvecklar språk skriver Bjar & Liberg (2003) att Chomsky (1969) var främsta kritiker av behaviorismen. Han menar att språkförmågan är medfödd. Denna skolbildning kallades nativism. Den förespråkar läran att alla människor föds med samma universella språkförmåga. Under sent 1960 tal växte en skolbildning som uppkallades kognitivism. Inom kognitivism studerade man hur människors intellekt påverkar beteende. Bjar & Liberg (2003) skriver att människan föds med vissa specifika resurser och nya erfarenheter assimileras till tidigare uppnådda kunskapsscheman. Människan betraktas som en aktiv sökare av kunskap. Författarna skriver att Vygotskij (1976) hävdar hur all inlärning sker i en zon av proximal utveckling. Zonen är skillnaden mellan vad den lärande kan och vad hon kan lära sig mer med hjälp av någon som kan mer. Den vuxnes vägledning av barnet sågs som en betydande stöd för barnets lärande. Här kan man säga att enligt kognitivismen använder man redan existerande kunskaper för att skapa ny kunskap. Behaviorismen, nativismen och kognitivismen placerar i första hand individen i centrum för studie. De sociologiskt baserade inriktningarna understryker samspelet mellan ut och inlärare och den kultur man lever i, som början till lärande på ett mer individuellt plan. Det är i interaktion med andra som förmågan att utrycka sig själv och att ta till sig andras uttryck växer fram.( Bjar & Liberg, 2003 s.26) 20

21 3.3 Sagor och språkutveckling I sin bok Barn med flera språk betonar Ladberg(2003) att sagor och berättelser tillhör de bästa sätten att ge barnen tillgång till ett rikt språkligt material. Genom berättelserna får barnen nya ord som de inte skulle höra annars. Det är viktigt att barnen förstår och att det blir intressant för dem att lyssna. Lindö (1986) skriver i sin bok Sagoskolan att genom att lyssna till sagor lär sig barnet hur en berättelse är uppbyggd. Sagor skapar också tillfälle till återberättande och samtal. Lärare hjälper barnet genom att formulera om och ställa frågor. Författaren skriver vidare att genom att lyssna och berätta sagor skapar barnen ett ständigt utökat förråd av ord, fraser och satskonstruktioner. Granberg (2006) hävdar att sagor har förutsättningar att förmedla kunskaper till barnen. Han skriver att sagor hjälper barnen att lära sig allt från nya ord och begrepp till förståelse och bearbetande av upplevelser och känslor. Genom sagor får barnet stöd i bearbetningen av sina känslor och förståelse för tillvaron. I sagans värld kan barn möta många förebilder och där blir allt möjligt. Där kan finnas många nya ord som förmedlar känslostämningar. Socialstyrelsen (1990) menar att sagor tar ofta upp moraliska spörsmål men på ett sätt som är lätt för barnen att förstå. Bettelheim (1976) skriver i sin bok Sagans förtrollade värld om sagans betydelse för barnens psykiska utveckling. Författaren skriver att sagor har en betydelsefull funktion för jagutvecklingen eftersom sagofigurerna och sagornas symbolik talar till det undermedvetna hos barnet. 3.4 Positiva synpunkter med att utgå från sagan som pedagogiskt material Dejke (2006) är berättare och pedagog med huvudinriktning på muntligt berättande för barn. Med sin bok ville hon inspirera vuxna att berätta sagor för barnen. Författaren anser att sagor ger oss skratt, tårar och spänning. Hon skriver vidare att barnen bygger upp sitt språk och berikar det med hjälp av sagor. Med sagornas hjälp kan barnen få förståelse för andra människor. Dejke menar att sagorna utvecklar barnens förmåga att lyssna och förstå ett längre händelseförlopp. 21

22 Författaren skriver att genom att vi läser och berättar för barnen vänder vi intresse och uppmärksamhet mot språket. Granberg(2006) skriver att sagoberättande har flera pedagogiska uppgifter, bland annat: Underhållande. Sagostunden ska locka, engagera och roa barnen. Kunskaper och erfarenheter lär barnen in genom lek, de lär när de har roligt. Gruppstärkande. Sagostunden ger barnen en gemensam, positiv upplevelse vilket stärker samhörigheten i barngruppen. Språkutvecklande. Sagoberättaren blir en språklig förebild både vad gäller uttal, meningsbyggnad, nya ord och begrepp. Jagstärkande. Sagostunden uppmuntrar barnen till att ta initiativ och till att berätta själva. Koncentrationstränande. Sagostunden lockar barnen till att lyssna aktivt till berättarens ord och ta till sig bildspråket. Kunskapsförmedlande. Sagostunden kan förmedla information om människor, djur, företeelser och sammanhang. Kulturbärande. Sagostunden ger barnen en kulturell upplevelse som förmedlar moral och tradition. Intresseväckande. Sagostunden kan skapa intresse för litteratur och kultur hos barnen.( s.47) Författaren anser att genom att vuxna väcker barnens intresse för sagor, får barnen god grund för läs och skrivträning. Enligt Granberg (2006) har barn som tidigt fått höra sagor lättare att känna empati och medkänsla. Författaren anser att dessa barn utvecklar sin fantasi och får lättare att förstå abstraktioner. Granberg menar att barn med fantasins hjälp skapar inre bilder och att barn som har lyssnat på sagor kan utveckla sin föreställningsförmåga. Barnen ska tidigt få stifta bekantskap också med det skrivna språket och det rikedom som finns i böcker. Att lyssna på och samtala om berättelser och sagor utvecklas språket. Det ger nya erfarenheter och stimulans för fantasin och skapar nyfikenhet inför det skrivna språket. (Granberg, 2006 s.41) Ekström (2004) skriver i sin bok Läs och Berätta att när vi läser för barn ger vi dem en kärleksgåva. Författaren anser att genom högläsningen ger vi barn vår tid och vår totala närvaro. Ekström skriver vidare att samtalet kring det lästa är en viktig del. Genom samtalen kring det lästa kan barn bli mer delaktiga, leva sig in i berättelsen. I boken Sagoskolan skriver Lindö (1986) att sagan har en betydelsefull roll i Waldorfpedagogiken. Waldorfpedagogerna lägger stor vikt vid det talade ordet och hela undervisningen byggs upp kring detta. Lindö refererar till Frans Carlgrens Waldorfpedagogik en framtidsmodell? där författaren säger att en äkta saga är en komplett psykologisk bilderbok med sitt eget sätt att berätta om människan. Carlgren betonar enligt Lindö att barn brukar älska sagor. 22

23 De minsta barnen vill sitta nära berättaren och lyssnar andlöst. Att vänja barnen vid ett sådan intensivt lyssnande hör till de viktigaste inslagen i undervisningen. Den som lyssnar kan inte undgå att påverkas och blir medskapande i sin tankevärld. Barnen kommenterar, protesterar, frågar. Berättaren gör utvikningar, gestikulerar och förklarar. Att lyssna på en saga är alltså utvecklande för det inre tänkandet och den yttre kommunikationen mellan individer. (Lindö, 1986 s.25) 23

24 4. Metod 4.1. Val av metod Kvalitativa intervjuer är en metod som vi har använt oss utav. Vi anser att kvalitativa intervjuer är lämpande för oss eftersom vi vill ta reda på hur pedagoger arbetar med sagor i förskolan och skolans tidigare år. Kvale & Brinkmann (2009) nämner hur viktigt den kvalitativa metoden är och genom en kvalitativ intervju kan man inhämta kunskap under hela undersökningen. Under en intervju kan intervjuaren också få en annan uppfattning om sin undersökning. Kvale & Brinkmann (2009) definierar intervju som ett levande social samtal mellan två människor, ansikte mot ansikte. Vi diskuterade också om vi skulle använda oss av observation, men vi valde bort det eftersom vi inte hade så mycket tid på oss att slutföra vårt arbete. Vår undersökning är baserad på sex intervjuer, för att vi ska få en djupare förståelse i hur lärarna och förskollärarna arbetar för att stimulera barnets språkutveckling och för att se vad de har för mål när de berättar sagor. Valet av att intervjua lärarna och förskollärarna ger oss möjlighet att studera deras förhållningssätt när de arbetar med språkutveckling och vi ville få djupare information om deras egna tankar och erfarenhet. Kvale & Brinkmann (2009) menar att genom kvalitativ intervju kan intervjuaren uppmuntra intervjupersonen till att få möjlighet att beskriva vad hon upplever och känner och hur hon handlar. 24

25 4.2 Undersökningsgrupp Vi intervjuade 3 förskollärare och 3 lärare som arbetar med barn i årskurs 1-3 från sex olika förskolor och skolor. En förskola och skola är våra VFT platser, resterande valde vi genom olika kontakter och att de fanns tillgängliga för oss. Enligt Kvale & Brinkmann (2009) finns de inget färdigt svar på frågan hur många som ska intervjuas. Valet av antalet personer som ska intervjuas är bestämt utifrån studiens syfte. Vi är ute efter pedagogernas åsikter om hur de arbetar med sagor och tankar kring detta. De pedagoger som valdes ut att intervjua har lång erfarenhet inom yrket i förskolan och grundskolan. Pedagoger som vi valde till våra intervjuer kände vi redan innan. Två av dem var från våra VFT platser och resterande hade vi träffat innan, när vi arbetat som barnskötare och vikarierande lärare i olika förskolor och skolor. 4.3 Pilotstudie För att ta reda på om undersökningen skulle fungera rent praktiskt gjorde vi en så kallad pilotstudie. Det krävs träning för att bli en kvalificerad intervjuare. Det är många olika aspekter som man måste tänka påt t.ex. tonfall, pausering och skapandet av en god relation i intervjusituationen, allt detta kan skapas bara genom praktik Kvale & Brinkmann (2009). I vår studie utfördes pilotstudien med en pedagog. Resultatet var att pilotstudien visade på att frågorna var i behov av omstrukturering eftersom en del av frågorna var snarlika varandra. 4.4 Genomförande Vi började med att kontakta rektorerna två veckor innan för att få tag i lärare och förskollärare som vill ställa sig upp för intervjuer. Efter några dagar fick vi reda på vilka som ville vara intervjuade och samtidigt bestämde vi tid för intervjuerna. Det var lite svårt att hitta tider att träffas som det skulle passat både oss och pedagoger men slutligen bestämde vi oss för att träffas 25

26 efter klockan 4 när det inte var många barn i förskolan och barnen i skolan hade redan gått hem för dagen. Vi fick sitta i lugn och ro utan något som avbröt oss och det är vi tacksamma för. Innan vi intervjuade lärarna och förskolelärarna förklarade vi syftet med intervjuerna. Vi förklarade att alla svar skulle vara anonyma så de kan känna sig trygga och avslappnande. Vi kommer också att ändra deras namn så att deras identitet kan skyddas. Kvale & Brinkmann (2009) skriver att det finns flera olika sätt att registrera intervju på. Författaren nämner att man kan antingen spela in på en ljudspelare, videobandspelare, eller föra anteckningar eller komma ihåg. Kvale & Brinkmann (2009) påpekar att det vanligaste sättet att registrera en intervju på att spela in den på en ljudspelare. Det finns flera anledningar till varför vi valde en digital bandspelare som vi kopplade till en dator och fick en bra akustisk kvalitet. Det var smidigt och enkelt att analysera och dokumentera intervjuerna. Vi använde oss av digital bandspelare och det hjälpte oss senare när vi skulle skriva våra intervjuer och koncentrera oss på de viktigaste sakerna. Kvale & Brinkmann (2009) menar att det långa uttalande pressas samman i kortare, där huvudinnebörden av det som sagts formuleras om i några få ord. Vi lyssnade igenom banden många gånger. Texterna skrevs sedan ut och vi började hantera dem genom att stryka under de olika kategorierna i svaren. Genom att använda en digital bandspelare fick vi möjlighet att fånga upp allt som pedagogerna sa och vi kunde gå tillbaka och lyssna på vad som sagts under intervjun. Vi ville också vara delaktiga under själva intervjun och den digitala bandspelaren gjorde att vi inte behövde tänka på skrivandet under intervjuerna. Kvale & Brinkmann (2009) skriver att göra omfattande anteckningar under intervjun kan vara distraherande. Efter att vi fått pedagogernas godkännande och en tidsram bestämd, hade vi också kommit överens om att vi fick höra av oss om ytterligare frågor dykt upp. Vi valde att inte ge frågorna till pedagogerna innan intervjun eftersom vi ville att de skulle svara spontant utan att tänka innan. Vi fick sitta i lugn och ro utan störande moment. Vi började mötet med att samtala informellt och ledigt och när det var dags för själva intervjun började vi att ställa en första fråga av biografiskt karaktär. På samma sätt avslutade vi varje intervju med att fråga om pedagogerna hade något mer att tillägga, vilket de hade. Intervjuerna varade minuter och alla pedagogerna sa att vi kan ringa om det är någonting annat som vi glömde fråga. De namn som vi använder är påhittade och det har vi berättat innan själva 26

27 intervjuerna. Våra påhittade namn till pedagogerna är: Anna, Daniel, Hanna, Alexandra, Robert och Karin. 4.6 Studiens tillförlighet Det är viktigt att påpeka att denna uppsats är baserat bara på intervjuer av sex pedagoger och deras åsikter om hur de arbetar med sagor. Det kan därför inte ses som en generalisering av hur pedagoger arbetar med sagor eftersom den är gjort i en liten skala. Vi påpekar därför att risken finns att resultaten kan skilja sig åt om en undersökning gjorts i en större skala samt inom något annat geografiskt område. Vi har intervjuat pedagoger i ett område där pedagoger arbetar i stora barngrupper och de flesta barnen har ett annat modersmål än svenska som vi tycker har också stor betydelse. Vi anser dock att vi har fått en så pass bra uppfattning av hur pedagoger arbetar med sagor och också hur de skulle vilja arbeta. 4.7 Etik Vi var väldigt noga med att tänka på de etiska riktlinjerna som gäller när man ska göra en intervjuundersökning. Kvale & Brinkmann (2009) skriver att de fyra osäkerhetsområdena informerat samtycke, konfidentialitet, konsekvenser och forskarens roll -kan användas som etiska påminnelser om vad man ska leta efter i praktiken när man bedriver intervjuforskning. Intervjuerna bygger på ett friviligt deltagande från de intervjuade. Vi informerade deltagande pedagoger att banden kommer att förstöras efter avslutat examensarbete, det är endast vi som kommer att lyssna på de inspelade intervjuerna. I boken Den kvalitativa forskningsintervjun skriver författarna om betydelse om informerat samtycke, och vilka risker som kan vara förenade med deltagande i forskningsprojektet. De namn som vi använder är påhittade och det har vi berättat innan själva intervjuerna. 27

28 5. Resultat 5.1 Resultat av intervjuer Nedan finns resultatet från intervjuerna som vi fick från pedagogerna. Vi har i vår resultatgenomgång utgått från studiens syfte, vilket är att ta reda på hur pedagoger arbetar med sagor i förskolan och skolans tidigare år. Vi kommer att presentera de svar vi fått utifrån våra frågeställningar, vilka är: Vad är saga för dig? Vad har du för mål när du berättar/läser sagor? Arbetar ni vidare med sagor?(skapande, drama, lekar, diskussioner ) Hur arbetar ni med sagor för att stimulera barnens språkutveckling? Vi delade frågorna i olika rubriker: sagans betydelse, vad har pedagoger för mål när de berättar/läser sagor, arbeta vidare med sagor och språkutveckling Sagans betydelse De sex pedagoger som vi har intervjuat har olika syn på sagans betydelse, men samtliga håller med om att det är väldigt viktigt att läsa sagor för barnen. Robert menar att sagan är en berättelse med händelser som skildrar verklighet från fantasi. I hans klass brukar de läsa sagor två till tre gånger i veckan. De läser sagor i små grupper då högst elva barn vid varje tillfälle, för att alla elever ska kunna vara med till tals när de samtalar kring en saga. Medan Anna arbetar med sagor en gång i veckan. När hon har tema så arbetar hon varje dag. Hon läser sagor i stor grupp på grund av brist på personal. Hon skulle gärna läsa saga i en liten grupp om det hade funnits möjligheter. Anna påpekade sagans betydelse genom följande citat: 28

29 Saga är ett sätt att fånga barnen. Sagor fungerar i nästan alla kulturer och i alla sammanhang. Hanna anser att sagan är byggd på ett speciellt sätt. För henne är en saga en berättelse som har en början och som har ett slut. Hanna berättade att de läser sagor för barnen varje dag. Barnen får vara med och påverka kring vilken saga som ska läsas. En gång är det så att barnen väljer själva vilken saga som ska läsas och andra gången är det Hanna som väljer ut en saga. Hanna säger: Det som är viktigt med sagor är att barnen hör det skrivna språket eftersom det skiljer sig från det muntliga. För mig saga är berättelse med händelse som skildrar verklighet från fantasi. Karin och Alexandra har liknande uppfattningar kring sagans betydelse. Både Karin och Alexandra tänker på något magiskt när det gäller sagor. Karin utvecklar vidare att sagor är någonting som händer i det verkliga livet. Dock tänker Alexandra även på prinsar, prinsessor och lyckliga slut. Karin menar att det är viktigt att barn lyssnar på sagor minst en gång om dagen. Hon säger att de brukar läsa sagor innan lunchtid. Fastän pedagoger skulle vilja dela barnen i mindre grupper så har de inte resurser för det, så att de är tvungna att läsa för hela gruppen och det brukar inte funka alltid. För de har många små barn som har svårt att sitta stilla och lyssna på. Även i Alexandras klass brukar de läsa sagor åtminstone en gång om dagen för alla barnen, men det händer ofta att barnen kommer spontant med boken och vill att man läser för dem. Då blir det ofta någon kort saga eller berättelse. Daniel som har jobbat med barn sedan 1989, uttrycker sig så här kring sagans betydelse: När jag tänker på sagor då börjar jag direkt tänka på min mormor som brukade berätta sagor för mig när jag var liten. Sagor är ett kulturarv och det är viktigt att förmedla sagor för barnen. Daniel läser sagor för barnen varje dag, minst en gång om dagen men ibland även flera gånger. Daniel och hans arbetskamrater brukar dela in barnen i två grupper. De brukar läsa en lite svårare saga till barn som de tycker klarar lite längre och svårare berättelser och en lättare till barn som har dåligt ordförråd och svårt med uttal. Daniel berättar vidare att de inte arbetar vidare med sagor i form av dramatisering eller skapande men de ser att barn som är intresserade leker själva och klär ut sig i olika kläder. 29

30 5.1.2 Vad har pedagoger för mål när de berättar/läser sagor? Det här är första gången vi kan se skillnad på när pedagoger berättar vad de har för mål när de berättar sagor i förskolan jämfört med i skolan. Två pedagoger som arbetar i skolan säger att de vill att barnen ska höra det skrivna ordet och att de ska känna till sagans uppbyggnad och den röda tråden som finns i varje saga. De säger att de vill att barnen ska lära sig språket, gemenskapen och empati. Det viktigaste mål för pedagoger som arbetar i förskolan är att barnen ska lära sig att lyssna och sitta lite längre stunder. Karin säger också att för henne är det viktigaste att: Barnen känner glädje när de lyssnar på sagor och att de ger spänning och underhållning. Sagor är utmärkta som empati skapare. Robert som arbetar i skolans tidigare år säger att han arbetar med sagor som utgångspunkt när han arbetar med tema. Han säger att barnen ska ha en uppfattning av hur relationer mellan människor kan vara. Det är viktigt att barn kan känna sig i hur en kompis kan vara och att de kan sätta sig i andras roller. Anna nämner att barn kan identifiera sig med vissa personer i sagan. Anna säger att: Den som ofta är vinnare i en saga är den som är svag. Gott och ont är tydligt och det goda segrar i sagor. Fyra av sex pedagoger nämner också att genom sagor får barnen ett rikt ordförråd och genom att lyssna på sagor tränas uppmärksamheten hos barnen Arbeta vidare med sagor?(skapande, drama, lekar, diskussioner ) I vår undersökning kom vi fram att alla pedagoger arbetar vidare med sagor och tycker att det är viktigt att arbeta vidare med sagor för att utveckla barnens språkutveckling och identitet. Det är Daniel och Hanna som använder någon form av rekvisiter när de berättar sagor. Hanna har en nalle som representerar en tredje person som också berättar sagan genom att hon själv ändrar på sin röst. Daniel tycker att det är viktigt att visualisera en saga med konkreta saker. Daniel påpekar sagans visualisering med följande citat: 30

31 Jag använder dockor, bilder och vi sitter på sagomatta när vi läser sagor då brukar det hjälpa barnet på traven. Alexandra, Karin och Hanna brukar dramatisera sagor. Om Alexandra vill veta hur mycket barnen har tagit till sig sagans innehåll så forsätter hon gärna med dramatisering. Medan Karin berättar att i slutet av terminen brukar barnen dramatisera och visa sin dramatisering av sagan för föräldrar. Hanna menar att barnen går in i olika roller genom att klä på sig olika kläder och dramatisera sagorna själva. Hon konkretiserar så här: Barnen tycker om att klä på sig olika kläder och gå in i olika roller. I intervjuerna framkom att två pedagoger, Hanna och Karin arbetar med sagor vidare genom att barnen återberättar, läser och skriver egna sagor när de är mogna för detta. Tre av sex intervjuare diskuterar sagor men på olika sätt. Anna berättar att de diskuterar sagor därför att i sagor vinner nästan alltid den goda. På det här sättet kan barnen utveckla sin identitet. Hon säger: I en saga finns alltid det moraliska dilemmat. Anna förklarade sitt citat genom ett exempel från Snövit där jägaren fick döda Snövit. Men han gjorde det inte. Han hade dödat ett djur istället och hämtat djurets hjärta för att visa det för Snövits styvmor. Han blev en god människa och den händelse visar det moraliska i en saga. Robert och Alexandra diskuterar sagor genom frågor. Robert nämnde de frågor som de brukar använda mest. Vad är det som hände? Hur kan man känna sig i samma situation? Varför hände det som hände? Roberts förklaring att diskutera sagor genom frågor ser ut så här: När man samtalar runt sagor får alla barn reda på något nytt och barnen ser saker ur andras perspektiv. Om Alexandra vill förknippa sagans innehåll med barnens egna erfarenheter inleder hon sagan med frågor där barnen ska hämta svar från egna erfarenheter. Två av pedagoger som vi intervjuade brukar arbeta med sagor genom skapande och de brukar göra små figurer av lera. De figurerarna är sagans roller. Det är en pedagog av de sex intervjuade som har tänkt arbeta vidare med sagor genom att låta elever rita, måla, bygga saker av lera, skriva egna sagor eller skapa en miljö som liknar en miljö från en saga. 31