Malmö högskola Lärande och samhälle Kultur, språk, medier KME kurs 3:2 Barns uppmärksamhet En studie om att fånga barns uppmärksamhet och behålla den. Självständigt arbete på grundnivå, SAG, del III Farzaneh Foroghi Examinator: Els-Mari Törnquist 12-01-23
Innehållsförteckning 1.Inledning.........2 2. Frågeställning.2 3. Metod och material... 3 4. Resultat...... 3 5. Analys/Diskussion..4-6 6. Källförteckning...7 1
Barns uppmärksamhet Inledning Jag läste ett av mina sidoämnen på distans (det lilla barnet: att arbeta med de småbarnen). En av uppgifterna var att jag skulle göra en aktivitet med barn mellan 1-3. Aktiviteten skulle jag videofilma och analysera filmen därefter. Syftet med videoanalysen var att jag skulle få syn på min didaktik. Det var väldigt intressant men kort. Vi fick skriva bara en sida och en av frågorna handlade om barns uppmärksamhet som jag inte fokuserad på just då. Nu när jag har fått chansen att göra en videoanalys av en aktivitet, tänkte jag fokusera på barns uppmärksamhet. Som KME student och även generellt har jag fått en förståelse för att barn lär sig på olika sätt. Det är just det som gjort att jag valde skriva om barns uppmärksamhet. Om hur jag som KME- student kan fånga barns uppmärksamhet, när barn lär sig på olika sätt. I boken Titta här! En bok om barns uppmärksamhet står det att, om vi påstår att ett barn är uppmärksamt t.ex. när hon/han sitter och petar i en hög vissna löv, menar vi att barnet har inte bara märkt något i lövhögen utan har till och med uppmärksammat något. Barnet har inte bara tagit emot impulser från omvärlden passivt, utan det har konstaterat att några av impulserna eller sinnesintrycken är mer värda att syssla med än andra. Barnet har valt bland de olika intrycken från omvärlden (Fischer, Leich Madsen 1984:77). Fischer och Leich Madsen menar att en lyckad aktivitet är den då barnen verkligen är engagerade, uppmärksamma, aktiva och är med i det som sker. Det är självklart att barn som inte är uppmärksamma och intresserade av det som sker, inte heller lär sig något av just den aktiviteten. Man kan säga att aktivitetens framgång och misslyckande beror på barnen uppmärksamhet (Fischer, Leich Madsen 1984:77). Frågeställning Hur ska jag planera och genomföra mina aktiviteter så att jag kan fånga barns uppmärksamhet och behålla den? Vad kan fånga barns uppmärksamhet? 2
Metod Jag gjorde observationerna på min förskola. I aktiviteten är 7 barn mellan 3 till 4 år närvarande. Jag gjorde 3 aktiviteter med barnen som jag ska analyser. Temat är könsroller. I en av aktiviteterna är även min mentor och en barnskötare närvarande. Till den här analysen ska jag använda mig av min dagbok som jag har skrivit efter aktiviteten. Jag har tagit foto på barns teckningar men till analysen använder jag mig av dagboken som sagt. Det kan vara till stor hjälp för en lärare att anteckna i dagboksform om vad och hur man tänkte och gjort. Hur gick aktiviteten/undervisningen till? Är det någonting som skall förändras till nästa gång? Hur reagerade barnen/eleverna? Och så vidare. Dessa anteckningar kan vara ett bra underlag för att se sin egen förändring och dokumentation kan man använda till utvecklingssamtal vilken Långström och Viklund (2007) också framhåller. Jag brukar använda mest film- och fotokamera till mina observationer, men den här gången tänkte jag skriva dagbok, dels för att se skillnaden mellan dessa metoder. Dels för att den här aktiviteten har jag inte gjort med syfte på att den skall analyseras skriftligt. Men som i efterhand har väckts funderingar hos mig kring aktiviteterna. Resultat Temat är könsroller och består av tre aktiviteter. Varför jag valde att jobba just med temat könsroller är för att när jag var på min vft åkte vi till Malmö museum. Så tittade vi på målningar som barnen fick rita av. Därefter fick barnen berätta om sina teckningar. Ett barn hade ritat av en man med bröst, när han pratade om sin teckning hade han svårt att förklara om han hade ritat en kvinna eller en man. Samma barn hade diskuterat med några andra barn på gården att flickor inte kunde bli poliser. Jag och min handledare diskuterade detta och bestämde tillsammans att jag skulle göra några aktiviteter om kön och könsroller. Första aktiviteten: I första aktiviteten berättar jag lite om temat könsroller, därefter går jag genom fakta om kön och könsroller. Efter genomgången visar jag bilder på kvinnor och män som har samma yrke och diskuterar vi dessa yrken. När vi diskuterar färdig får barnen välja en bild och rita av den. Barnen får inte prata med varandra när de ritar. När barnen är klara pratar de om sina bilder. 3
Andra aktiviteten: aktiviteten handlar om: Vad ska du bli när du blir stor? Frågan är till barnen, mig själv, barnskötaren och min mentor som sitter och observerar mig. Min handledare är inte närvarande för att hon är sjuk. kl är ca 10:00 och vi sitter i köket vid matbordet (jag och barnen). Sju barn är närvarande. Jag börjar aktiviteten med en kort återkoppling till gårdagens aktivitet. Jag visar en tecknad bild på en pilot och frågar barnen. Vad har den här personen för yrke? Barnen tänker en liten stund och Tina svarar pilot. Jag visar några andra bilder, ställer frågor till barnen och de svarar. Efter återkopplingen börjar jag med introduktionen. Därefter ställer jag frågan, vad ska du bli när du blir stor? till Johan som sitter bredvid mig. Han ska bli Batman svarar han. Jag går vidare och ställer samma fråga till nästa barn. När alla barn svarar kommer det fram att två av dem vill bli polis, två läkare, en racerbilförare och en spindelman. Efter att sista barn svarar på frågan bjuder jag in barnskötaren och min mentor och ställer samma fråga till dem. Nu är det min tur att berätta om vad ska jag bli när jag blir stor? Då tar jag fram en bild som jag hade tagit i Malmö högskolans bibliotek. Jag berättar för barnen att jag läser till förskolelärare och den här bilden tog jag när jag var i biblioteket. Jag berättade för barnen att för att bli den man vill måste man läsa, gå i skolan. Man måste kunna vissa saker osv. I slutet av aktiviteten är det dags för det praktiska. Jag delar ut papper och penna och ber barnen att rita det de har berättat för mig. Barnen börjar rita och de tycker det är roligt. De pratar och berättar för varandra om det de ritar och då säger jag ni får inte prata med varandra, vi pratar om bilderna imorgon. När alla är klara samlar jag in deras teckningar och skickar jag barnen ut en efter en. Tredje aktiviteten: Vi börjar aktiviteten med att barnen pratar om sina bilder som de hade ritat igår. När de berättar färdigt om sina bilder läser jag en bilderbok som handlar om en kvinnlig läkare. Detta gör jag för att det var några barn som ville bli läkare, att jag inte läser böcker om de andra yrken är för att jag inte hittade bilderböcker som handlade om just det yrket men förklarar för barnen. barnen får prata och diskutera under tiden jag läser boken, jag stannar upp då och då och diskuterar om bilderna. 4
Analys/Diskussion Barnen var mer uppmärksamma och engagerade under den pratiska delen i temat könsroller. Så fort jag berättade för barnen att det var dags att rita blev de uppmärksamma och ville välja papper och färgpennor. De pratade med varandra när de ritade. Men det var jag som gjorde de ouppmärksamma genom att inte låta de prata med varandra om sina teckningar. De var intresserad av det de gjorde och vill gärna prata om det med varandra. Enligt Vygotskij är samspel inte bara en metod som kan stödja lärande och utveckling. Han manade att samspel är lärande och utveckling. Barn kommer i kontakt med det som går att veta genom samspel och här spelar språket stor roll. Språket är ett verktyg till det sociala livet och barnet får det genom att samspela med andra barn. Därefter genom dessa språkliga verktyg använder barnet det som instrument till sitt tänkande (Strandberg 2006:47 48). Till att börja med har språket en kommunikativ och social funktion för att sedan även ha en individuell och intellektuell funktion. Det vi gör när vi pratar med varandra skapar ett råmaterial, bildar underlag för vårt inre samtal, det vi dagligt tal kallar tänkande (Strandberg 2006:47 48). Om vi då separerar socialt liv från individuell utveckling och prat från tänkande hugger vi lärandet (Strandberg 2006:47 48). Det var precis det jag gjorde när jag sa till barnen att de inte fick prata med varandra när de ritade. De var uppmärksamma som sagt och ville prata med varandra om det de ritade. Jag lät de inte samarbeta genom att inte låta de prata med varandra. Fischer och Leicht Madsen (1984) menar att barn har behov av att lyssna på fakta så länge de får undersöka och uppleva materialet. De menar att berättelser har inslag av upplevelse, dramatik och aktivitet som barnen kan lättare förhålla sig till verkligheten än att lyssna bara på förklaring av fakta. Genom att läsa högt och berätta historier känner sig barnen trygga, för de kan ha erfarenheter av högläsning hemifrån. Genom högläsning, dramatisering och berättelser får barnen omedelbara upplevelser. Här ställs inte samma krav som vid kunskapsmässiga fakta förklaringar och barnen kan vara med på sina egna villkor (Fischer, Leich Madsen 1984:85). I första aktiviteten använde jag fakta och bilder som en didaktisk metod som gjorde att jag inte fångade barnens uppmärksamhet. Jag håller med Fischer och Leich och anser att jag hade fångat barnens uppmärksamhet om jag hade omvandlat fakta om könsroller till en saga och dramatiserat den. Dessutom hade det 5
blivit mer konkret för barnen och de hade lärt sig mer. Eftersom barn är så olika när det gäller lärandet hade dramatisering gjort det lättare för dem att komma ihåg fakta om könsroller. Genom att läsa högt ur bilderboken och stanna upp och diskutera bilderna/texten fångade jag barnens uppmärksamhet. De var med och diskuterade med mig och svarade på frågor som jag ställde. Här var det inte bara bilderna och texten i fokus utan de kombinerades och barnen lärde sig bokens handling och budskap. Barnen hade erfarenheter av högläsning sedan tidigare som gjorde att de blev engagerade och vill lyssna och diskutera boken. I andra aktiviteten valde jag diskussion/samtal som didaktisk metod och som gjorde att barnen blev intresserade. De var uppmärksamma under hela aktiviteten. Genom att ställa frågan vad ska du bli när du blir stor till var och en skapades en diskussion mellan mig och barnen. Det blev ett slags informell gruppintervju samtal. Vi samtalade kring frågan som jag ställde och ställde följdfrågor t.ex. om ett barn svarade att hon/han skulle bli polis då ställde jag frågan, berätta för mig vad en polis gör då? Vad innebär informell intervju samtal då? Informell intervju används i etnografiska studier och är den vanligaste intervjutypen enligt Kullberg (2004). Det är liksom ett samtal som pågår mellan intervjuaren och den/de som blir intervjuad. Intervjuaren ställer en fråga och samtalar om det och kommer in på andra frågor som handlar om samma ämne. Intervjuaren samtalar med personer på ett väldigt naturligt sätt att det ser ut som ett socialt samtal i ett informellt socialt sammanhang. För att behålla deras uppmärksamhet använde jag mig av min egen bild och berättade om vad skall jag bli när jag blir stor? När jag visar min bild barnen uppmärksamma och fråga alla tillsammans är det du Farra? Och då berättar jag om min bild (Kullberg 2004:115). Slutligen anser jag att för att fånga barnens uppmärksamhet är det viktigt att man genomför aktiviteten på ett roligt sätt. För att man ska lyckas med sina didaktiska metoder måste man genomföra dem så att barnen blir intresserade och tycker att det är roligt att vara med. Det står även i läroplanen att verksamheten ska vara roligt, trygg och lärorikt för alla barn som deltar (Lpfö 2010:5). 6
Källförteckning Birgitta Kullberg,(2004), Etnografi i klassrummet, upp2: studentlitteratur Lund Fischer Ulla & Leicht Madsen Bent, (1984), titta här: en bok om barns uppmärksamhet, upp5: Börn og unge Långström Sture & Viklund Ulf (2007), Praktisk lärarkunskap, upp1: studentlitteratur Lpfö 98 reviderad läroplan (2010) Strandberg Leif (2006), Vygotskij i praktiken: bland plugghästar och fusklappar, upp1: Norstedts Förlagsgrupp AB, grundad 1823 7
8