Självständigt arbete på grundnivå del III

Transkript

1 Malmö högskola Lärande och samhälle Kultur Språk Medier Självständigt arbete på grundnivå del III 15 högskolepoäng Att involvera blyga barn till aktiviteter Vivien Mach Lärarexamen 210hp Kultur, Medier, Estetik Datum för inlämning: 5/1-12 1

2 Innehållsförteckning Inledning 3 Metod 4 Resultat 5 Diskussion 6 Källförteckning 9 Bilaga 10 2

3 Inledning I detta arbete skall jag göra en motivering av mitt problemområde utifrån vårt senaste projektarbete. Det var en stor förskola i södra Sverige vi gjorde vårt naturvetenskapliga projektarbete på. Förskolan bestod av sex avdelningar med blandade åldrar. Förskolan låg på ett mångkulturellt bostadsområde med barn som hade olika bakgrunder och etniciteter. Eftersom det var en av mina klasskompisars VFT-plats, fick jag höra från henne att det var en ganska ostabil personalgrupp som jobbade där. Under vårt naturvetenskapliga projekt har vi fått jobba med elva barn som var i fem års ålder med olika bakgrunder. Alla barn kom ifrån olika avdelningar som personalen hade samlat ihop till oss. En del av barnen har endast bott i Sverige i några månader och kunde lite svenska. De barn vi hade under vårt projekt hade inte träffat oss förut, vilket gjorde att de till en början inte kände sig trygga i vår närvaro. Naturvetenskapliga ämnena består av en omfattande mängd kunskap, och vi som lärarstudenter måste göra viktiga val mellan vad som är viktigt och vad som är mindre viktigt för barnen att veta under vårt projekt. Det naturvetenskapliga består inte bara av kunskap, utan det omfattar också metoder, arbetssätt och processer. Därför anser jag att förskolan spelar en viktig roll för att grundlägga den naturvetenskapliga allmänbildningen för barnen. Under två timmar på två förmiddagar skulle vi tillsammans med barnen väcka deras intresse och nyfikenhet för fåglar. Vi valde några fåglar som många känner till och kanske till och med hade sett. Enligt läroplan för 98 reviderad 2010 beskriver man att förskolan ska sträva efter att varje barn utvecklar sin förståelse för naturvetenskap och samband i naturen, liksom sitt kunnande om växter, djur samt enkla kemiska processer och fysikaliska fenomen (lpfö98 revidera 2010:10). Vi hade valt att fokusera på djuren (i vårt fall fåglar) för att göra det mer konkret för barnen. Inför vårt projekt hade vi tillgång till att besöka en kulturinstitution, som var ett bibliotek. Där fick vi besöka deras sagorum samt prata med en barnbibliotekarie. Under besöket fick vi hjälp att hitta några intressanta faktaböcker om fåglar, informationen från dessa böcker valde vi sedan att omformulera till en dramatiserande saga. När jag mötte barnen var de flesta glada men vissa var också blyga inför främmande människor. Jag jobbade mycket med skapande, musik, sagor och bilder med barnen. Under vårt arbete stötte jag på en del problem som till exempel tidsbrist. Vissa av barnen dök inte upp på grund av att personalen glömde bort att skicka in barnen till oss, det hände också att några av barnen var lediga. Det var många brister på olika områden på grund av missförstånd. 3

4 De olika problemområden jag har valt att analysera är viktiga för mig som blivande KMEpedagog eftersom det kan påverka mitt framtidsyrke. Under projektarbete funderade jag mycket över hur jag jobbar med små barn. På videofilmerna väcktes fram en fråga som jag har valt att fokusera mig på. Min frågeställning är: Hur är mitt pedagogiska sätt att involvera blyga barn i aktiviteter? Metod Under vårt projektarbete i förskolan hade vi delat in oss i olika ledarroller för att underlätta vårt arbete och för att alla skulle ha möjlighet att leda i de olika rollerna på olika sätt. Vi hade strukturerat arbetet på följande sätt, en dokumentatör, tre ledare som leder olika situationer, en filmade och en fotograferade. Den observationsmetod jag använde mig av var videokameran för att se vad och hur jag ledde en barngrupp i olika situationer i förskolan. De olika situationerna var vid samling, sagostunden, återkoppling och aktivitetskapande. Syftet med detta var att upptäcka och se skillnader hur vi lärarstudenter agerade i undervisningssituationer. Vi hade valt att videofilma alla lärarstudenter i vårt projektarbete för att underlätta beskrivningen om sig själv. Jag ansåg att det blev tydligare att se på sig själv än att någon annan berättade för en. Därefter tittade vi på videofilmerna tillsammans, sedan tittade var och en extra på sin egen undervisningsprocess. Utifrån filmen gjorde jag en granskning på mig själv i samband med olika situationer såsom vid sagostunden, under samlingen och vid bordsplacering under aktiviteten. Idén var hämtad från Aspelin (2011) föreläsningen samt erfarenhet från alla SAG arbeten under lärarutbildningstiden. För att strukturera upp mina intryck av det som hände under dagarna skrev jag loggboksanteckningar vid hemkomsten. Loggboksanteckningarna hjälpte mig att bli påmind om situationerna och att utveckla iakttagelser samt de uttrycken barnen hade använt som jag vid första nedskrivningstillfället inte reflekterat över (Rönnerman 2004). Sedan gick jag vidare med att försöka få svar på mina frågeställningar genom litteratur och läroplanen för förskolan (lpfö98 reviderad 2010). 4

5 Resultat Under videofilmningarna har jag sett att jag har missat min uppmärksamhet för dessa blyga barn. Jag tror att det finns stora möjligheter för mig att lära mig andra arbetsformer och tekniker som kommer hjälpa mig att utvecklas. I början av samlingen presenterade vi oss med en namnlek genom att säga en fågel som barnen hade sett eller känner till. Sedan hade vi skapande aktivitet som vi delade in barnen i två grupper. I den ena gruppen satt fem barn vid det ena bordet medan resterande barn satt vid ett annat bord som var nära utgången. Anledningen till gruppindelningen var att barnen som fick lov att bli fotograferade samlades vid samma bord medan den andra gruppen var vid ett annat. Den placeringen gjorde att det blev stökigt för barnen. Dagen efter ändrade jag om bordsplaceringen, så att alla satt vid samma bord vid fortsättning av aktiviteterna. Det visade sig att hela projektarbetet var mycket fokuserat på vad vi ville att barnen skulle göra. Det var resultatet av skapande vi ville åt, inte mycket av upplevelserna och utforskandet. Det var svårt att stimulera alla barn till att skapa fåglarna och prata om fåglarna. I läroplan för förskola 98 reviderad 2010 står det att i förskolan ska barnen möta vuxna som ser varje barns möjligheter och som engagerar sig i samspelet med både det enskilda barnet och barngruppen ( lpfö 98 revidera 2010:6). Några av barnen hade inget intresse för fåglarna och en del av barnen nämnde därför något annat djur såsom kanin. Men jag bara nickade och gick vidare till nästa barn. När vi frågade barnen från vilket land de kommer ifrån, märkte jag att vissa av dem kände sig obekväma och undvek att svara. Som vuxen tar vi förgivet att det är vanligt att prata om var man kommer ifrån, men barnen kanske inte kände likadant eftersom de kanske ansåg att de är svenskar då de är födda här i Sverige. Vid sagostunden hade jag lyckats fånga barnens uppmärksamhet. Det märkte jag när vi vid återkopplingen pratade om fåglarna, då barnen sa till exempel att gräsanden var en anka, och att de brukade befinna sig vid en damm. Jag anser att sagan har stor potential att kunna användas i bred utsträckning i både förskolan och skolan. Sagan kan hjälpa barnen att utveckla en stabil identitet, främja språkutvecklingen och samspelet. Detta har jag erfarenheter från tidigare SAG-arbeten. Dramatisera sagan var också ett sätt att få in KME-pedagogiken och bryta det traditionella arbetssättet. Sedan hade vi olika rekvisita vid dramatiseringen för att tydligt visa vad vi menade vid en viss fågel till 5

6 exempel talgoxe har en svart mössa medan blåmes hade en blå mössa med piratringar runt sina ögon. När jag tittade tillbaka på mina egna videofilmningar har jag faktiskt många brister på den del punkter. Det som var tydligast i videofilmerna var att jag behöver jobbar bättre med min röst, kommunikationen mellan mig och barnen samt samarbete med övriga studentkompisar. Jag behöver tänka på hur man använder rösten för att jobba med små barn. Jag byter förmodligen ofta tonläge helt utan att ens tänka på det. Det är i synnerhet jag som gör det och oftas t, när jag vänder mig till mycket små barn eller barn jag inte känner. Lärarförbundet har tagit fram en tidskrift om rösten, den beskriver att: Rösten är ett av lärarens viktigaste verktyg. Den är unik som ett fingeravtryck och ett instrument som det går att lära sig styra på ett medvetet sätt. Genom en inlevelsefull och övertygande röst skapar läraren uppmärksamhet och intresse hos barn och elever. (Lärarförbundet ) sidan 3. Enligt min handledare rör det sig om ett missriktat och överdrivet tillmötesgående. Även tämligen små barn blir ofta förbryllade om den vuxne pratar i ett tillgjort röstläge. Det kanske är bäst att tala med helt vanlig röst till barnen. Jag ska även tänka på att sätta mig på huk för att komma i ögonhöjd med ett barn för att få bättre kontakt. Barn kan lära sig enkla ord fortare, det är viktigt att jag pratar med förenklade ord och inte använder mycket svåra ord som de inte förstår. Tilltalet och tonfallet är viktigt när man riktar sig till små barn samt våga bjuda på sig själv. Det gör inget om man säger fel ibland för jag anser att det handlar mycket om bekräftelser, barn tycker om att det pratar mycket omkring dem. Diskussion Under samlingen då vi lekte namnleken upptäckte jag att vi hade valt en metod som var en bra tanke fast det saknades en idé om vad man skulle göra, hur man skulle göra och kanske även varför man skulle göra det. Det fanns en pedagogisk tanke kring metoden men hur, det hade vi inte riktigt lyft fram. Där saknades en lek som är en viktig del av barnens meningskonstruktioner. Detta berodde på att barnen inte känner alla på de olika avdelningarna, de förstår inte varandras sociala koder än såsom hur man samspel med andra. Det gjorde att barnen var väldigt blyga och försiktig med varandra. Hos mindre barn rör rädslorna trygghet och säkerhet, till exempel okända människor, och det är också vanligt med rädslor inför nya och okända situationer och miljöer. I den här situationen kände jag redan att 6

7 jag hade tappat en del av barnen. Jag som blivande KME-pedagog borde ha sett detta och skapat en gemensam lek i början med barngruppen så hade allt varit annorlunda. Evenshaug & Hallen (2010:338) menar att leken fyller många funktioner för barnen, den kan till exempel fungera som en form av problemlösning. Här ansåg jag att leken skapar även den gemenskapen och löser spänningen i gruppen. Vid den skapande aktiviteten delade vi in barnen i två grupper. Detta gjorde vi för smidighetens skull samt att vi inte ville blanda in några barn som vi inte fick lov att fotografera. Under aktiviteterna satt jag med en några barn som hade svårt att prata med främmande vuxna. Barnen hade svårt att uttrycka för vad de ville göra. Några var snabba att ta tag i materialet och började skapa, medan några barn satt kvar och inväntade på hjälp. I denna situationen borde jag fångat de tysta barnens uppmärksamhet genom att prata lugnt med dem och frågat vad de ville skapa för saker, till exempel ge på förslag eller visa mallar om fåglar/ fågelholkar som vi hade tagit med hemifrån. Jag ville uppmuntra dem att göra saker tillsammans med sina kompisar, bygga upp deras självförtroende, berätta att han eller hon är allra bäst på att skapa saker samt att ge beröm under skapandet. Om tiden fanns, inväntade jag så att barnen kunde komma på egna förlag, lätt dem utforska saker själva. Enligt läroplanen för förskolan 98 revidera 2010 står det att: Förskolan ska erbjuda barnen en trygg miljö som samtidigt utmanar och lockar till lek och aktivitet. Den ska inspirera barnen att utforska omvärlden. I förskolan ska barnen möta vuxna som ser varje barns möjligheter och som engagerar sig i samspelet med både det enskilda barnet och barngruppen. ( lpfö 98 revidera 2010:6) Förskolans verksamhet ska anpassas till alla barn i förskolan och i vårt läraruppdrag ingår det att skapa de bästa möjliga förrutsättningarna att varje barn utvecklas optimalt. Ett grundläggande synssätt på barns utveckling enligt läroplanen är att barn lär och utvecklas i alla sammanhang och med alla sinnen samt med olika uttrycksformer. Detta är något jag behöver tänka på vid nästa projektarbete. En viktig aspekt jag tänkte på under aktiviteterna var den inre miljön. Det var enkelt för oss att dela barnen i två grupper vid första dag men det ställde också till problematik. Där skapades otrygghet och det blev rörigt för barnen. Därför bestämde vi att ändra bordsplaceringen, så att alla satt vid samma bord under resten av aktiviteterna. Vi pedagoger fanns nära barnen för att stödja och underlätta för att behålla den uppmärksamheten i de aktiviteter de höll på med. Det märktes stora skillnader mellan barnen, då de hjälpte varandra, 7

8 pratade och hade skoj tillsammans. Den ändringen gjorde stor skillnad, men också för att lära känna barnen fick jag också kunskap om lilla barnens intresse, förmågor men också deras svårigheter. Jag har lärt mig att när man arbetar med små barn utgår man alltid ifrån barnen intresse. Det är viktigt att veta vad barnen är intresserade av för att lära sig. Det betyder inte att man ska lägga upp undervisningen utifrån barnens önskelista, men att man har barnens intresse i minnet när man gör sin planering. Som blivande pedagog måste jag alltid ställa den frågan vad vill jag att barnen ska lära sig. Vad är det ska jag lära ut, varför ska jag lära ut det och vad ska jag som lärare tänka på vid undervisningen. Tham (2008) menar att: Barn behöver kunna förstå och tolka sin värld. De måste hela tiden förstå mer och mer och dessutom kunna föreställa sig vad som finns bakom hörnet. De ska kunna påverka sin värld. Och så småningom göra den till en annan värld än den är idag.(tham 2008:9) Det lärande som sker i förskola har en mycket stor betydelse. Barnen ska få tillgång till den ständigt växande kunskapsmassan och tillsammans med andra finna en helt ny kunskap. Det är min blivande uppgift att se till att barnen utvecklar färdigheter och kunskaper som jag tror kommer att vara viktiga i framtiden. Förutom det ovan nämnda sakerna handlar det också om vad pedagoger har för kunskapssyn. För mig är det mitt ansvar att se och visa ett nyfiket, kompentent barn med kraften och viljan inom sig att lära om livet. Se möjlighet och kompetens hos varje barn istället för brister hos barnen. Jag hoppas att under utbildningstiden få möjlighet att lära mig mer i olika ämnen och ha fler projektarbeten. Jag vill utmana mig själv samt pröva på mina nya kunskaper och erfarenheter. Med erfarenheterna av att arbeta med samma innehåll i flera, likartade barngrupper och genom att diskutera med övriga lärarstudenter har jag haft möjligheter att upptäcka kritiska aspekter och lära mer om hur jag kan förtydliga dem, något som utvecklar min egen lärarkompetens. Men jag kände ändå att jag hade väckt barnens nyfikenhet på naturen och en lust för det naturvetenskapliga ämnet. Jag har fått barnen att förstå deras närmiljö liksom sitt kunnande om djur, alltså jag har sått ett frö som kommer att gro och växa med tiden. 8

9 Källförteckning Skriftliga källor: Evenshaug, Oddebjørn & Hallen, Dag (2001) Barn och ungdomspsykologi Lund: Studentlitteratur. Rönnerman, Karin (red.) (2004) Aktionsforskning i praktiken erfarenheter och reflektioner. Lund: Studentlitteratur Skolverket. Läroplan för förskolan. Lpfö 98(reviderad 2010). Tham, Emelie (2008) Den andra möjligheten- estetik och kultur i skolans lärande. Stockholm: Liber Muntliga källor: Aspelin, Jonas ( ) Föreläsning: Observation som metod, Malmö högskola. Ketonen, Leena ( ) Samtal: Rösten med min handledare, Malmö Byängens förskola. Törnqvist, Els-Mari ( ) Handledning: Introduktion för SAG arbete, Malmö högskola. Internet källor: Lärarförbundet (2004). Rösten-ditt viktigaste redskap - en skrift om förebyggande röstvåld E064/$file/pdf.pdf Hämtad

10 Saker som barnen hade skapat under vårt naturvetenskapliga projekt. 10