Examinationsuppgift 3: Förskolläraren och barns lek

Transkript

1 Förskollärarprogrammet Förskollärarroll i utveckling 15hp HT 2015 Maria Hedefalk Examinationsuppgift 3: Förskolläraren och barns lek Grupp 21: Amanda, Majda, Julia, Miranda och William Inlämningsdatum:

2 Inledning Vi har undersökt ett fall som äger rum på förskolan Jollen, en fyra-avdelningsförskola i en större stad i Sverige. Fallet heter Maskaffären och rör sig om en lek som utspelar sig på förskolans gård som barnen själva har initierat. Lekens medverkande är barnen Hedda, Mina, Sandra, Reza, Josef och andra barn som senare deltar som kunder. Barnen är i åldrarna mellan tre till fem år. Pedagogerna som arbetar på förskolans avdelning är Per och Parvaneh tillsammans med banskötaren Britta. Leken byggs på att barnen säljer maskar där det är tjejerna Hedda, Mina och Sandra som håller i affären samt finns det en bank med pinnar som ska föreställa pengar som Reza och Josef sköter. En olyckshändelse sker under lekens gång och då träder barnskötaren Britta in som har stått och solat runt hörnet, hon hjälper till med att hålla igång leken. Pedagogen Per avslutar leken med att skälla på barnen för att de har tagit och använt sax, papper och tejp från kontoret. Vi har analyserat fallet utifrån tre olika perspektiv: samspelsperspektiv, lärandeperspektiv och pedagogperspektiv. 2

3 Samspelsperspektiv Detta perspektiv går att se från tre olika aspekter. Barnens samspel med varandra, samspelet mellan barnen och lärarna och samspelet mellan lärarna. Barnen som finns med i fallbeskrivningen samspelar med varandra utan konflikter och problem trots att de är i olika åldrar. Alla barn bjuds in till leken och får vara med, man hjälps åt och alla får vara delaktiga i leken på olika sätt. De äldre barnen samspelar fint med de yngre barnen genom att förklara och visa för de yngre barnen hur saker går till. Detta gör att leken flyter på bra och den utvecklar sig ständigt. Från att först endast vara en maskaffär till att det sedan uppstår en bank, till tigrar som kommer och slutligen istället utvecklas till att bli tjuv och polis. Här ser vi samspelet mellan läraren Parvaneh samt barnen. I fallbeskrivningen kan vi läsa att Parvaneh låter ett av barnet en sax, tejp och papper ut på gården för att utveckla deras lek. Hon intresserar sig i vad barnen gör och frågar vad de ska ha materialet till. Pedagogen ser utifrån barnens perspektiv och ger utrymme för att barnen ska utvecklas och lära genom leken. Varje förskola ska sträva efter att varje barn utvecklar sin nyfikenhet och sin lust samt förmåga att leka och lära. (Läroplanen 98/10) Ännu ett exempel på bra samspel mellan de vuxna och barnen är när barnskötaren Britta kommer fram till barnen när ett av barnen gjort illa sig på saxen. Först avbryter hon leken trots att den stannat till på grund av skadan för att se vad som har hänt men när hon har situationen under kontroll får hon igång leken igen. Barnen fortsätter leka med varandra och här kan vi konstatera att samspelet mellan barn och lärare fungerar ypperligt. Det står i läroplanen: Lärandet ska baseras såväl på samspelet mellan vuxna och barn som på att barn lär sig utav varandra (Lpfö 98/10, s.8) Läraren Per får syn på barnen lekandes med materialet utomhus. Han är inte medveten att barnen fått tillåtelse till detta av Parvaneh. Detta är ingenting som uppskattas av Per. När barnen försöker berätta och förklara för läraren hur det ligger till får de inte tala till punkt och han vill inte lyssna. Här ser vi tydligt att samspelet, framförallt kommunikationen mellan lärarna sinsemellan saknas. Leken avbryts här med en dålig stämning medan barnen plockar i ordning. Det är dags att gå in och prata om myror fast än barnens intresse just nu ligger i maskar. Här hade man istället för att gå in och prata om myror kunnat låta barnen fortsätta med sin lek. Man man kunde även fångat barnens intresse genom att fortsätta med ämnet de själva valt, i detta fall maskar. På så sätt samspelar barnen och lärarna tillsammans för barnens lärande på bästa sätt. Barnen har rätt till att påverka arbetet på förskolan. Förskollärare ska ansvara för att alla barn får ett reellt inflytande på arbetssättet och verksamhetens innehåll. (Läroplanen 98/10 s.12) ''Verksamheten ska ge utrymme för barnens egna planer, fantasi och kreativitet i lek och lärande såväl inomhus som utomhus.'' (Lpfö 98/10, s.7) 3

4 Lärandeperspektiv En viktig del i barnens lärande är det sociala umgänget, barn lär sig mycket genom leken. De lär sig agera och hur man leker med varandra. De lär sig hur man pratar och diskuterar med varandra. I detta fall lär och förklarar Hedda, som är äldst i gruppen (5,5 år) de yngre barnen hur det går till i en affär. Hon förklarar att det finns en som tar betalt. Hon visar med gester och tal att man står i kö och väntar på sin tur. Hon delar ut olika roller till barnen i gruppen. Exempelvis att Sandra ska hämta papper och tejp medan Mina ska slå in maskarna till kunderna. Barnskötaren Britta ger även Hedda ansvaret att hämta plåster när Kalle får ett litet sår på fingret. Här får Hedda lära sig ansvar medan de yngre får lära sig både affär och socialt samspel. I Läroplanen (Lpfö 98, s.9) står det Förskolan ska sträva efter att varje barn utvecklar sin förmåga att fungera enskilt och i grupp, att hantera konflikter och förstå rättigheter och skyldigheter samt ta ansvar för gemensamma regler. Här kan vi se ett tydligt samband med läroplanen samt barnens lek. Barnen utvecklar sin nyfikenhet och utvecklar sin förmåga att leka i grupp genom att leka med någonting som de finner intressant. De lär sig att förstå rättigheter och skyldigheter genom bland annat kösystemet. Genom kösystemet lär de sig även turtagning. Jensen & Harvard (2009, s.76-77) skriver att under barnens lek håller de sig till tre sociala regler som är samförstånd, ömsesidighet samt turtagande vilket man ser i leken vi kan läsa om i fallbeskrivningen. Något vi även kan se är att barnen lär sig matematik. Mina gräver upp en stor mask till affären och kallar den för en maskpappa, därefter gräver Sandra fram en mindre mask som blir ett maskbarn. Här ser man att de förstår skillnaden på stor och liten vilket man även kan se när det kommer till banken. Barnen bestämmer att de långa pinnarna är mer värda än de korta pinnarna och att man bara kan köpa stora maskar för långa pinnar. Tullgren tar upp i sin avhandling att det är viktigt för pedagoger att uppmuntra och stimulera leken (2004, s.64) vilket är något man märker att Britta gör när Kalle skadar sig. Britta intresserar sig i vad barnen gör och uppmuntrar dem till att fortsätta genom att agera som kund. Sedan avlägsnar hon sig då hon vet att barnen har koll över leken. Däremot så sker det ingen uppmuntran från de resterande pedagogernas håll. Till exempel när Per avbryter leken och sedan startar Parvanhe ett projekt i målarrummet med temat myror som ska vara återkopplande från morgonens samling men blir istället osammanhängande ur barnens synvinkel. Hon försöker uppmuntra barnen till den nya aktiviteten, men uppmärksammar inte vart barnens intresse ligger. Här anpassar hon sig inte efter barnen och de blir oengagerade. 4

5 Pedagogperspektiv Pedagogperspektivet har vi delat in i två olika kategorier bland de olika lärarna. En positiv och en nevativ. Vi börjar med det positiva perspektivet. Ur en positiv synvinkel på fallbeskrivnigen så är barnskötaren Britta ett bra exempel då hon stödjer leken på ett positivt sätt. Vi tycker det är bra att hon uppmuntrar leken till att fortsätta efter att den avbrutits då hon sett barnens fantasi och intresse till denna leken. Britta engagerar sig i barnens lek och hon frågar barnen bland annat om priserna på maskarna. I fallbeskrivningen står det att Britta står och njuter i solen. Vi ser det som att hon ändå har koll på barngruppen som leker maskaffär då hon är snabb på att ta i tu med situationen när Kalle skadar sig. Vi tycker även att exemplet med Parvaneh som låter barnen ta med material ut är positivt. Hon låter barnen, barnens fantasi och barnens lek utvecklas. Vår roll som framtida förskollärare är att utveckla och utmana barngruppen. Jensen & Harvard (2009, s.91) skriver att en av förskollärarens uppgift är att hjälpa barnen att genomföra det de tänker sig vilket vi tycker att Parvaneh gör. Ur den negativa synvinkeln reagerade vi först och främst på de vuxnas kommunikation och samarbete med varandra. Per har inte fått någon information om att barnen fått ta med materialet ut av Parvaneh vilket gör att han får en negativ attityd till leken. Hur hade leken sett ut om kommunikationen mellan lärarna fungerade? Hade Per reagerat på ett annat sätt om han visste om materialet? Hade leken fått fortsätta? Hade lärarna kommunicerat med varandra hade fallbeskrivningen slutat på ett helt annat sätt. Vi tycker att lärarna under samligen efter utevistelsen hade kunnat fråga barnen vad de gjorde ute, om det var roligt och om de ville fortsätta med ämnet. Här skulle de inkulderat barnen i verksamheten. Är det så att Britta inte har koll på barngruppen som leker utan endast står i solen och njuter så har vi ännu en negativ aspekt till fallbeskrivningen. Det är de vuxnas ansvar att hålla koll på barnen och se till att allting fungerar och går rätt till. Man kan göra om i schemat efter barnens intressen istället för att följa den planerade verksamheten. Det handlar om att kunna vara flexibel för barnens bästa. Barnen ger mer uppmärksamhet och lär sig mer när de är intresserade. 5

6 Referenslista Lpfö98 (2010). Läroplan för förskolan. Reviderad Stockholm: Skolverket Tullgren, Charlotte (2004). Den välreglerade friheten: Att konstruera det lekande barnet. Malmö: Lärarutbildningen, Malmö högskola Knusdotter Olofsson, Birgitta (2009). Vad lär barn när de leker? I Mikael Jensen och Åsa Harvard (red), Leka för att lära: utveckling, kognition och kultur, s Lund: Studentlitteratur. 6