Cenralbankers självsändighe och hur de kan påverka ekonomin Maria Nilsson C-uppsas Naionalekonomiska insiuionen Handledare: Ponus Hansson Inlämnad den 7 augusi 004
Absrac Cenralbanker, inflaion, produkionsgape, självsändighe, inflaion bias Uppsasen ser ill vad som sker med inflaionen och produkionsgape (skillnaden mellan den fakiska produkionen och den poeniella produkionen) när en cenralbank blir självsändigare genom a Rogoff-konservaism införs. Försa delen av uppsasen avhandlar vå modeller inom dea moneära ämne och huvudfokus ligger på den nykeynesianska modellen. Efer en redogörelse för modellens uppbyggnad ses hur Rogoff-konservaism påverkar en ekonomi om de finns inflaion bias och därefer vad som sker med chocksabiliseringen om cenralbanken blir självsändigare. Den andra delen behandlar cenralbanker i empirin och visar på cenralbankers självsändighe i förhållande ill inflaionen, variansen för inflaionen, produkionsgape och variansen för produkionsgape. Teorin menar a om de finns inflaion bias medför Rogoff-konservaism ill lägre inflaion och chocksabiliseringen blir bäre. Empirin visar på samband mellan hög grad av självsändighe sam låg och sabil inflaion. De är däremo svårare a säga vad som sker med produkionsgape vid Rogoff-konservaism och de gäller påför eorin och empirin.
. Inledning... 4. Problemformulering... 4. Cenralbanker i eorin... 6. Barro-Gordon modellen... 6.. Barro-Gordon modellen och inflaion bias... 6... Barro-Gordon modellen i korhe... 7..3. Kriik mo Barro-Gordon modellen... 9.. En Nykeynesiansk Modell... 9... Inrodukion ill den nykeynesianska modellen... 9... Eferfrågesidan.....3. Ubudssidan... 3..4. Cenralbankens välfärdsfunkion... 4..4. Sabilie... 5..6. Lösning under diskreion... 5..7. Inflaion bias... 8..8. Rogoff-konservaism... 9..9. Rogoff-konservaism och chocksabilisering... 3. Cenralbanker i empirin... 4 3.. Mäa självsändighe... 4 3.. Genomsnisnivån för inflaionen och produkionsgape... 6 3.3 Flukuaioner i inflaionen och produkionsgape... 3 3.4. Sammanfaning och Slusaser... 34 Appendix... 36 A.. Barro-Gordon modellen... 36 A.. Skriva om marknadsjämviken... 37 A.3. IS-kurvan... 37 A.4. Inflaionen och produkionsgape uan förplikelser och uan k... 38 A.5. Inflaionen och produkionsgape uan förplikelser och med k > 0... 40 Källföreckning... 43 Publicerade källor... 43 Elekroniska källor... 44 Övriga Källor... 44 3
. Inledning. Problemformulering Cenralbankers självsändighe och hur de påverkar ekonomin. Flera cenralbanker har lik Riksbanken blivi självsändiga under de senase åren. Den Europeiska Cenralbanken ECB, är självsändig genemo EU och de naionella cenralbanker som är med i ECB skall även de vara självsändiga. Samidig som a allfler cenralbanker har blivi självsändiga har även inflaionsnivån under de senase åren vari lägre. Den lägre inflaionsnivån kan bero på en mängd olika saker men den as ofa upp i samband med självsändiga cenralbanker. Leder självsändiga cenralbanker ill lägre inflaionsnivå vad säger eorin? Inom moneär eori förekommer de ofa en rade-off vid chocksabilisering mellan inflaionen och produkionen (eller snarare produkionsgape som är skillnaden mellan den fakiska och poeniella produkionen), blir denna rade-off bäre, sämre eller påverkas den ine alls om cenralbanken blir självsändig? Självsändiggörande av cenralbanker har ofas sin grund i a man vill öka cenralbankens rovärdighe. De finns e anal olika definiioner av rovärdighe (se Blinder 000 för en diskussion om dea) men i den här uppsasen syfar rovärdighe främs på huruvida cenralbanken är rovärdig i si inflaionsbekämpande. Men varför är rovärdighe vikig för cenralbankerna och vad säger den moneära eorin om rovärdighe? Meningen med denna uppsas är a se hur den eori som är idag (och med huvudfokus på den nykeynesianska eorin) ser på cenralbankers självsändighe och hur självsändighe kan påverka ekonomin vilke här är inflaionen och produkionsgape. Försöka förså hur och varför rovärdighe är vikig och om, och i så fall hur, inflaionen och produkionsgape förändras om en cenralbankens rovärdighe ökas genom a den görs självsändig. Jag kommer a inleda med e kapiel som behandlar eorin, där jag förs kor presenerar Barro-Gordon modellen för a sedan gå vidare ill en nykeynesiansk modell som är den modell jag har val a använda för a besvara eoridelen av mi problem. De redje kapile 4
ser ill cenralbanker i empirin, om de finns någon skillnad i inflaion och produkionsgap mellan länder vars cenralbanker har olika grader av självsändighe och om de sker någon förändring ifall cenralbanken blir självsändig. Därefer följer en sammanfaning och slukonklusioner och sis finns e maemaisk appendix. 5
. Cenralbanker i eorin. Barro-Gordon modellen.. Barro-Gordon modellen och inflaion bias I arikeln A Posiive Theory of Moneary Policy in a Naural Rae Model som publicerades 983 skrev Rober J. Barro och David B. Gordon om idsinkonsisens i opimal moneär policy. Denna modell har blivi känd som Barro-Gordon modellen och dess huvudkonklusion är a om de som bedriver moneär poliik saknar rovärdighe eller möjlighe a följa en regel uppsår inflaion bias. En policy som är idsinkonsisen är opimal ex ane men ine ex pos. Säg a cenralbanken vid iden 0 aviserar en policy som är opimal jus då för iden och den privaa sekorn formar sedan sina förvänningar uifrån den angivna policyn. Den privaa sekorns förvänningar gör så a den aviserade policyn ine längre är opimal när väl kommer, uan de opimala beeende för cenralbanken är a följa en ny policy. Policyn som aviserades vid är då 0 är idsinkonsisen och är ine rovärdig. I Barro-Gordon modellen är den aviserade policyn idsinkonsisen och de uppsår inflaion bias. Om de finns inflaions bias så är inflaionen onödig hög, uan a arbeslösheen eller produkionen påverkas. Inflaion bias kommer från a den moneära aukorieen vill höja produkionsnivån över den naurliga nivån eller med andra ord, minska arbeslösheen så a den är under den naurliga nivån för arbeslöshe. Cenralbanken kan göra dea genom a överraska agenerna med en högre inflaion så a föreagens pris kommer närmare deras marginalkosnader. Men om föreagen är raionella förvänar de sig a cenralbanken vill höja inflaionen och de kommer a höja sina priser så a priserna ligger över deras marginalkosnad ros den ökade inflaionen. Därför får man en högre inflaion uan a produkionen påverkas. A cenralbanken vill göra dea kan aningen bero på monopolisisk konkurrens (vilke den högre produkionsnivån skulle kunna kompensera) eller en mer populisisk grund (lägre arbeslöshe kan öka chanserna för a bli omvald eller för a få behålla si arbee). 6
Denna jämvik, med inflaion bias, är ineffekiv för samhälle då de innebär en högre inflaion än nödvändig uan a den reella ekonomin påverkas uan a arbeslösheen eller produkionen förändras (Jensen 003). Barro-Gordon modellen åerkommer ofa när rovärdighe och inflaion bias diskueras inom den akademiska världen och den exemplifierar ydlig vad som kan ske om en policy är idsinkonsisen. Men Barro-Gordon modellen har få uså en hel del kriik och då främs av prakikerna för dess överraskningsmomen. Jag har val a ha en kor presenaion av Barro- Gordon modellen som en inledning ill inflaion bias och rovärdighesprobleme, önskar man läsa mer kan jag (föruom själva arikeln av Rober J. Barro och David B. Gordon) även rekommendera Jensen 003 för en lie alernaiv syn på Barro-Gordon modellen.... Barro-Gordon modellen i korhe Barro-Gordon modellen (som är hämad från Barro, Gordon 983 om inge anna anges) besår främs av vå komponener, en ekvaion av Lucas-yp, som beskriver den sängda ekonomin: e ( ) > 0 () n U, U U är arbeslösheen vid iden medan U n är den naurliga nivån av arbeslösheen för ekonomin vid samma idpunk, är inflaionen och e är den förvänade inflaionen. Den andra komponenen är den funkion som den moneära aukorieen (ex. cenralbanken) handlar uifrån. Denna funkion är en förlusfunkion och har följande useende: Z a n ( U ku ) b( ), a, b > 0, 0 k () Både samhälle och den moneära aukorieen vill minimera förlusfunkionen efersom den är en kosnad för samhälle. Från funkionen kan vi se a flukuaioner i pris och avvikelser i arbeslösheen från ku n är en kosnad för samhälle och de är dem man vill minimera. I arikeln av Barro och Gordon anas k <, då dea leder ill en akiv moneär poliik och En aggregerad ubudsfunkion som är av Lucas-yp, visar på relaionen mellan arbeslösheen, den naurliga arbeslösheen, inflaion och den förvänad inflaion. 7
reflekerar a den naurliga nivån av arbeslöshe är samhällig ineffekiv (pga. socialförsäkringar, skaer ec. leder ill en högre naurlig arbeslöshe). Lösningen av Barro-Gordon modellen nedan är någo förenklad och den är hämad från Explaining an Inflaion Bias wihou Using he Word Surprise av Jensen 003. Policy insrumene anas vara inflaionen och den moneära aukorieen har som mål a minimera Z, förlusfunkionen. Den förvänade inflaionen, e, as som given och för a lösa modellen subsiueras () in i (). Ekvaion () deriveras sedan med hänsyn ill inflaionen och säs lika med noll (se Appendix). Dea ger följande försaordersvillkor: n ( ku ) b 0 ( a U 3) Om förvänningarna är raionella borde e, vilke ger U U n enlig ekvaion () och då ger försaordersvillkore följande uryck för inflaionen: a b n ( k ) > 0 (4) U I ekvaionen ovan är inflaionen sörre än noll och man kan se a k < leder ill inflaion bias. Inflaionen är högre än vad som är social opimal ros a delagarna handlar raionell. En viss nivå av inflaion är nödvändig, skulle cenralbanken säa 0 ve vi a denna lösning skulle vara idsinkonsisen, även om den är opimal ex ane. Om 0, så skulle den förvänade inflaionen vara lika med noll, vilke skulle skapa e inciamen för cenralbanken a höja inflaionen uppå då de skulle leda ill en lägre arbeslöshe. e är ingen raionell lösning, efersom en sådan lösning innebär a allmänheen illåer sig a bli överraskade av cenralbanken och en högre inflaion än ulova kan skapas. När allmänheen beer sig raionell får vi allså en högre inflaion än vad som är social opimal uan a arbeslösheen eller produkionen förändras - den reella ekonomin påverkas ine och man får inflaion bias. Inflaion bias finns även i den nykeynesianska modellen och frågan är om man kan minska denna inflaion bias genom insiuionella förändringar eller policy regler. En form av insiuionell förändring som vi har se bland anna i Sverige är a göra cenralbanken självsändig, för a på så sä öka dess rovärdighe och minska inflaion biasen. I makro har vi ofa ugå från en IS-LM modell, i Barro-Gordon modellen och även i den nykeynesianska modellen finns en IS-kurva men ingen LM-kurva. LM-kurvan kan as bor efersom de är ränan som syr och ine penningmängden se ex. Romer Keynesian Macroeconomics wihou he LM Curve, 000.) 8
..3. Kriik mo Barro-Gordon modellen Barro-Gordon modellen refereras ofa ill inom den akademiska världen när man alar om idsinkonsisens, moneär policy, inflaion bias och insiuionell design, men som idigare nämns har den sö på en del kriik och då främs för si överraskningsmomen. En del, främs ekonomer på cenralbankerna, menar a varken freselsen eller viljan a överraska finns agenerna finns. Tros kriiken mo Barro-Gordon modellen, har den sina fördelar och ine mins så ger den en klar inblick i hur inflaion bias uppsår och inflaion bias probleme kommer jag a åerkomma ofa ill senare i uppsasen. Anledningen ill a jag har val en nykeynesiansk modell isälle för den klassiska Barro-Gordon modellen är för a de i den nykeynesianske modellen finns vinser för cenralbanken om de ökar sin rovärdighe fas k 0. Modellerna skiljer sig även beydlig å i deras uppbyggnad och här finner jag den nykeynesianska modellen mer illalande (om än lie svårare a arbea med) med deras framåblickande variabler. Även de som arbear i cenralbankerna ycker bäre om den nykeynesianska modellen än om Barro-Gordon modellen, så de nykeynesianska modellerna har kommi a förena akademikerna och prakikerna... En Nykeynesiansk Modell... Inrodukion ill den nykeynesianska modellen Den modell jag har val a ugå från är hämad från arikeln The Science of Moneary Policy: A New Keynesian Perspecive skriven av Clarida, Galí och Gerler i Journal of Economic Lieraure 999. Modellen som Clarida e al använder sig av är en dynamisk generell jämviks modell, dynamisk syfar här på a modellen sräcker sig över flera perioder. Om inge anna anges så är arikeln av Clarida e al källan. I modellen finns de pengar och en emporär nominell prisrigidie, så när de kommer mer pengar in i ekonomin ändras ine priserna direk och den reella ekonomin kan på kor sik påverkas av moneär poliik. På lång sik finns de däremo inga reella effeker, då en ökning av penningmängden på lång sik hel absorberas i högre priser. Nominell prisrigidie kan 9
komma från a de finns kosnader i a ändra konrak (priser och löner) som har ingås så de gamla priserna kvarsår ills dess a konraken löper u. Dea leder ill a priserna på kor sik ine är hel flexibla, men på lång sik är priserna full flexibla. Modellen ar hänsyn ill dagens förvänningar om hur framidens variabler kommer a se u och dea leder ill a förvänningarna om framidens moneära poliik blir vikiga. Dagens ekonomi påverkas ine enbar av hur exempelvis konsumionen och inflaionen ser u idag, uan även förvänningarna på framidens konsumion och inflaion har beydelse för ekonomin idag. Så cenralbankens rovärdighe idag är cenral då vi formar våra förvänningar för framidens ekonomi (i modellen är ekonomin beskriven genom inflaionen och produkionsgape). Här skiljer sig den nykeynesianska modellen från Barro-Gordon modellen i vilken de är föregående periods förvänningar på den nuvarande perioden som påverkar ekonomin. Dea är en av anledningarna ill a jag personligen har fasna för den nykeynesianska modellen. Jag anser a om vi nu beer oss raionell (vilke kan diskueras) så borde hänsyn as ill hur vi ror a framiden kommer a se u när vi väljer vår konsumionsnivå, vår sparande och vår inveserande idag. Cenralbanken kan jäna på a öka sin rovärdighe även om k 0 (allså även om cenralbankerna ine vill minska arbeslösheen) i modellen av Clarida e al och dea finns ine i Barro-Gordon modellen. Vinsen för cenralbanken ligger i a en ökad rovärdighe leder ill en förbärad chocksabilisering. Efersom de ine bara är den nuvarande ekonomin som påverkar agenernas beeende uan även framidens ekonomi så påverkar både dagens moneära poliik och den förvänade framida moneära poliiken agenernas beeende och dagens ekonomi. De funkioner som beskriver agenernas beeende kommer direk från hushållens och föreagens opimerings problem, vilke gör a modellen är mikrofunderad. Efersom modellen är mikrofunderad borde Lucas kriik ine gälla. Lucas kriik går u på a de esimeringar som görs under en viss policy ine kan används om policyn förändras efersom esimeringarna påverkas av förvänningar. De förvänningar som agenerna har på framiden kan bero på den rådande policyn och skulle policyn förändras så kommer roligen också förvänningarna på framiden a förändras. (Mankiw 997) I de mikrofunderade modellerna försöker man a hänsyn ill a agenernas förvänningar är beroende av den rådande policyn, så a Lucas kriik ine skall gälla. Jag börjar med a se ill modellens eferfrågesida som represeneras av en IS-kurva och sedan dess ubudssida som represeneras av en Phillips-kurva. De kombineras sedan med 0
cenralbankens välfärdsfunkion så a man kan lösa modellen. Förs löses modellen under diskreion vilke ger den inflaion och produkionsgap som man får om cenralbanken ine har några förplikelser och kan handla efer ege godycke. Lösningen under diskreion jämförs sen med vad som händer om cenralbanken försöker kompensera samhälle för den förlus som uppsår om markanden ine fungerar opimal och sis i eoridelen ses hur Rogoffkonservaism, som kan olkas som självsändighe, påverkar modellen.... Eferfrågesidan IS-kurvan är mikrofunderad, vilke beyder a den bygger på hushållens opimerings problem och den visar vad som besämmer produkionsgape. Produkionsgape beror dels på dagens realräna och framidens förvänade realräna och dels på dagens eferfrågechock och den framida förvänade eferfrågechocken. Eferfrågesidan bygger på re komponener, marknadsjämviken, definiionen av produkionsgape och Keynes-Ramsey regeln som beskriver hushållens konsumion. Marknadsjämviken kan skrivas som: Y C G (5) Där Y är produkionen vid iden, C sår för konsumionen och G är de offenliga ugiferna, båda vid iden. All som produceras vid iden konsumeras också vid samma id, anigen av den privaa eller av den offenliga sekorn. Ofa ser man I - inveseringar med i naional budgeen, Y G C I. Inveseringar är ine med här efersom modellen inresserar sig för vad som sker på kor sik i ekonomin och inveseringar ändrar sig främs på lång sik. Uesluningen av inveseringar påverkar ine modellens resula, men de förenklar den. Marknadsjämviken kan skrivas om ill följande uryck som är i logarimisk form (se appendix för uräkningen): c e y e G ln (6) Y Produkionsgape, x är definiera som skillnaden mellan den fakiska produkionen, y, i ekonomin och ekonomins naurliga nivå av produkionen, z. Den naurliga nivån av
produkionen är den produkion som skulle ha vari i ekonomin om löner och priser var full flexibla. x y z (7) Z kan även olkas som en eknologichock. När ny eknologi kommer ar de ofa e ag innan produkionen hinner anpassa sig och sin produkionsnivå ill den nya eknologin. Vid ny eknologi är de därför rolig a produkionen, y, är lägre än den poeniella nivån för produkionen som kommer med den nya eknologin. Keynes-Ramsey regeln är försaordersvillkore för konsumionen som kommer när hushållen opimerar si sparande give marknadsjämviken 3. Kor kan man säga a Keynes-Ramsey regeln visar hur hushållens konsumion över iden. Hushållens val av konsumion är beroende av ränan, hushålles idspreferens (hur de väger nuiden genemo framiden) sam den minskning av konsumionens marginalnya som sker då konsumionen per capia ökar. Keynes-Ramsey regeln i logarimisk form, skriven som avvikelserna från seady sae ger: c Ec ϕ ( ), ϕ i E > 0 (8) c är konsumionen, i represenerar den nominella ränan, är inflaionen och φ mosvarar den ineremporala subsiuionselasicieen. (Jensen 9-04-004) Om man kombinerar Keynes-Ramsey regeln (8) illsammans med urycke för marknadsjämviken, (6) och sedan säer in de i definiionen av produkionsgape (7) får man en IS-kurvan (för mer uförlig beräkning se Appendix): x E x g E z ( i E ) ϕ (9) E e A produkionsgape är beroende av framidens förvänningar syns ydlig i linjen ovan. Även om de är förhållande för eferfrågan som sår i ekvaion (9), så finns elemen från ubudssidan med genom z den naurliga nivån för produkionen. Den nedersa linjen, g är en form av eferfrågechock. Men den är ine en ren eferfrågechock, g < 0 kan även vara a g 3 För en fylligare beskrivning av Keynes-Ramsey regeln kan jag rekommendera Economic Growh av Barro och Sala-i-Marin, 003. eller Romers Advanced Macroeconomics 00. Här är Keynes-Ramsey regeln i diskre id och de kan man även finna i Walsh Monera Theory and Policy 003.
de nuvarande saliga ugifer är lägre än de genomsniliga saliga ugiferna, vilke driver produkionen över dess naurliga nivå. De kan även vara a dagen eknologichock höjer eknologin över dess genomsni vilke gör a produkionen är högre än den naurliga nivån. (Jensen 9-04-004) I den nykeynesianska modellen ser man ill produkionsgape isälle för arbeslösheen, men inuiionen är den samma. Om produkionen är högre än produkionens naurliga nivån får man också en lägre arbeslöshe, så a driva produkionen över den naurliga nivån är de samma som a pressa arbeslösheen under dess naurliga nivå...3. Ubudssidan Ubudssidan av modellen besår av en Phillips-kurva och den Phillips-kurva som används i Clarida e al är mikrobaserad vilke gör a Lucas kriik ine bier här. Här skiljer den sig från idigare Phillips-kurvor som ofa var ad hoc baserade. I de ad hoc baserade Phillips-kurvorna kan Lucas kriik börja gälla efersom de empirisk besämda konsanerna kan vara beroende av varandra. Ubudssidan bygger på en segvis prissäning på en varumarknad som är karakeriserad av monopolisisk konkurrens. Föreagen väjer si nominella pris när illfälle ges och de säer si pris så a de maximerar föreages vins idag och föreages framida förvänade vins. Men de nominella prise säs även uifrån hur länge föreage måse bibehålla de valda prise och hur länge dess konkurrener har samma priser, en yp av segvis prissäning sker. Denna segvis prissäning går u på a sannolikheen för a e föreag kommer a hålla si pris konsan i en given period är θ och sannolikheen för a föreag kan ändra si pris i en given period är -θ. Sannolikheen för huruvida föreage ändrar si pris eller ine i en given period är oberoende av när prise ändrades sis. (Frågeecken kan visserligen säas kring dea hisorieoberoende då föreagen vid prissäning roligen ar hänsyn ill när prise senas ändrades.) Den genomsnilige iden som e föreag behåller e viss pris blir då: (-θ). 4 Så om inflaion förvänas imorgon kommer de föreag som kan ändra si pris idag a göra de. Prise höjs efersom föreage ror a dess konkurrener som kan höja si pris imorgon också kommer a göra de, dagens prishöjningar gör a inflaion uppsår redan idag. 4 Denna form av segvis prissäning kallas Taylor-Calvo och mer om der kan man läsa i Walsh 003 kapiel 5.3. 3
För a få fram Phillips-kurvan görs en linjär approximaion, (se ex kapiel i Walsh 003 för hur man gör en linjär approximaion) och man approximerar produkionsgapes och inflaionens avvikelser från seady sae. Dea ger följande log linjära Phillips-kurva: βe u ρu û x, u, 0 < ρ < > 0, 0 < β <, (0) Ekvaionen påminner om en radiionell förvänningsbaserad Phillips-kurva, men här är de dagens förvänningar på morgondagens prisnivåinflaion som påverkar dagens prisnivå, (vilke är de som skiljer dess useende från den Phillips-kurva som används i Barro-Gordon modellen). Här är de E isälle för E - som är de man annars ser i en sandard Phillipskurva. Den nedersa linjen, u, är en cos-push-chock och den besår av sådan som påverkar de förvänade marginalkosnaderna uan a de är med i Phillips-kurvan och chocken beror på förändringar i föreages produkionskosnad...4. Cenralbankens välfärdsfunkion Cenralbankens välfärdsfunkion visar hur avvikelser från de valda inflaionsmåle och de valda produkionsgape leder ill en kosnad för samhälle. Välfärdsfunkionen som anas är ad hoc baserad och har ingen mikrobaserad grund, men de är den yp som ofas förekommer inom lierauren. Funkionen är de samma som en minus förlusfunkion. { β [ x ]} () max E i Diskoneringsfakorn är β, medan visar på den relaiva vik som läggs på produkionsgape jämför med inflaionen Målsäningen för produkionsgape brukar anas vara noll, så a produkionen i ekonomin skall mosvara den naurliga nivån av produkionen. Men om de skulle finnas sörningar i ekonomin som ex imperfek konkurrens eller ska, så kan målsäningen för produkionen vara högre än den naurliga nivån av produkionen. I välfärdsfunkionen har nivån för inflaionens rend ingen beydelse. De är de procenuella avvikelserna från renden som ger en välfärdsförlus. De finns en växande konsensus om a 4
prissabilie bör vara den moneära poliikens huvudmål, men oenighe råder om vilken nivå inflaionen bör ha och en sörre oenighe råder om hur den moneära poliiken bör bedrivas...4. Sabilie Syseme eller modellen som Clarida e al använder besår allså uav de vå ekvaionerna: x E x βe ϕe x Den nominella ränan är ine med, då den här as för given. Om föreagen ror a inflaionen i näsa period kommer a bli högre så kommer de a leda ill a denna periods produkionsgap höjs. Föreagens höjda förvänningar på framidens inflaion gör a de väljer a höja sina priser idag, vilke gör a dagens inflaion blir högre. Dea sker oavse om de förändrade förvänningarna är fundamenal grundade. Syseme är självuppfyllande vilke gör a de finns e oändlig anal olika inflaionsnivåer och olika produkionsgap som kan lösa modellen. Dea beyder a syseme ine är sabil och uräkningar som visar dea finns i Jensen 9-04-004. Om syseme hade vari sabil så hade de endas funnis en inflaionsnivå och e produkionsgap som hade le ill seady sae. Förvänningar har ingen beydelse om de endas finns en unik lösning ill modellen efersom man ve a de bara finns en inflaion och e produkionsgap som passar ill modellen...6. Lösning under diskreion Jag börjar med a finna värdena för inflaionen och produkionsgape när cenralbanken handlar under diskreion. Dea beyder a cenralbanken ine har några förplikelser, inga regler eller besämda policys som de skall handla uifrån när de försöker maximera välfärdsfunkionen, uan cenralbanken kan handla efer ege godycke och opimera på ny för varje period. Så under diskreion behöver cenralbanken ine följa en viss policy över flera perioder, uan kan handla uifrån vad de anser vara bäs jus nu. 5
Cenralbankens mål för sin ekonomiska poliik är a minimera den förvänade diskonerade summan av produkionsgape och inflaionens avvikelser från deras långsikiga jämviksvärde. För a bedriva sin moneära poliik använder cenralbanken den nominella ränan. De säer den nominella ränan så a de får de önskade produkionsgape som leder ill en viss inflaionsnivå. Produkionsgape, x, kan därför ses som cenralbankens policyinsrumen, då de själva kan ändra produkionsgape direk via den nominella ränan, så ills vidare kan IS-kurvan ignoreras. Välfärdsfunkionen maximeras give bivillkor som är Phillips-kurvan. De opimala värde för produkionsgape kan nu finnas och genom IS-kurvan finner man den nominella räna som cenralbanken skall säa för a få de önskade produkionsgape. Probleme kan skrivas om så a modell blir någo läare a lösa. Nyofunkionen i varje period har följande useende: x > 0 () Den kommer från vår välfärdsfunkion () och vi kan nu skriva om maximeringsprobleme ill följande: max x x F (3) Och (3) maximeras med hänsyn ill produkionsgape x, give bivillkore som är Phillipskurvan: x f (4) F och f as som givna och mosvaras av: F f i E β i βe u [ x ] i i och (5) F är de förvänade värde på framida perioders nyofunkioner, vilka är diskonerade med fakorn β och f är en förenkling av Phillips-kurvan. Maximeringsprobleme löses genom a man säer in bivillkore (4) i (3) och man får då: max x x ( x f ) F (6) 6
När (6) deriveras med hänsyn ill x fås: x x Försaordersvillkore kan även skrivas som: ( f ) 0 (7) x x eller (8) Om inflaionen är högre än önska, så minskas den genom a man minskar produkionen så a man producerar under sin kapacie, x < 0. Dea görs genom a man höjer ränan för a på så sä minska eferfrågan och vice versa gäller om inflaionen är lägre än önska. Hur mycke man behöver ändra på produkionen beror på och. Den nominella prisrigidieen i ekonomin mäs i omvänd proporionalie uav (ju högre θ är deso lägre är ) och här leder en hög nominell rigidie ill en sämre rade-off mellan inflaionen och produkionen. En minskning av produkionen ger en mindre minskning i inflaionen. Den relaiva viken som läggs på produkionsgape i förhållande ill inflaionen, visar a ju sörre vik man lägger på produkionen deso mer variaion får man i inflaionen. (Jensen 9-04-004) För a få fram e uryck för inflaionen och e för produkionsgape säer man in försaordersvillkore i Phillips-kurvan, så a man sen kan eliminera produkionsgape. Som idigare nämns har modellen ine en unik lösning, uan de finns e oändlig anal möjliga lösningar för inflaionen och produkionsgape som leder ill seady sae, därför gissar man en möjlig linjär lösning. Dea görs genom användande av en meod med obesämda koefficiener (för själva uräkningarna se appendixe) och de ger följande uryck för inflaionen: ( βρ ) u Urycke för inflaionen säs in i försaordersbeingelsen och ger följande uryck för produkionsgape: x u ( βρ ) (9) (0) (Jensen 9-04-004) Den enda chocken som påverkar både inflaionen och produkionsgape är cos-push-chocken u och här finns de en rade-off på kor sik för den moneära policyn. Cenralbanken kan välja hur mycke av chocken som skall as upp i inflaionen och hur mycke som skall 7
absorberas av produkionsgape. Om cenralbanken ine bryr sig om variaioner i produkionsgape kan man ändra policyn direk vid en chock så a hela chocken absorberas av produkionsgape så a inflaionen förblir sabil. Den lösning som man får ovan, då cenralbanken ine har några förplikelser och handlar efer ege godycke, är en subopimal lösning. Då vi har framåblickande variabler, finns de en skillnad mellan den policy som är opimal ex ane och den policy som är opimal ex pos. Lösningen under diskreion är subopimal och policyn som följs är idsinkonsisen efersom den opimala policyn ine är den samma idag och imorgon. Kan då cenralbankens policy ändras så a man får en lägre inflaion eller en bäre rade-off vid chocksabilisering, så a de behövs en mindre ändring av produkionsgape för a sabilisera inflaionen? En av anledningarna ill den subopimala lösningen kan vara a cenralbanken saknar rovärdighe då den handlar efer ege godycke. De finns inge inciamen som ger agenerna anledning ill a ro på cenralbankens aviserade policy, vilke gör a agenerna handlar raionell och man får en sämre lösning. Näsa seg blir nu a se ill vå nya ing som kan påverka lösningen. Förs kommer cenralbanken a införa k > 0, för a kompensera samhälle för a markanden ine fungerar perfek och hur denna lösning påverkas av Rogoff-konservaism. Införande av k > 0 känns igen från Barro-Gordon modellen och Rogoff-konservaism kan användas i båda modellerna för a förbära inflaion bias. Näsa seg blir a se hur Rogoff-konservaism påverkar modellen om k 0, vilke ine finns i Barro-Gordon modellen och här skiljer sig de båda modellerna från varandra...7. Inflaion bias Om de finns monopolisisk konkurrens på marknaden kommer produkionen ine a vara lika sor som den har poenial ill a vara. Cenralbankens välfärdsfunkion är sådan a de kommer vilja a försöka kompensera samhälle för denna förlus som kommer från a markanden ine fungerar samhällig opimal genom a välja z k isälle för z som mål för produkionsgape och produkionen kommer nu vara k sörre än den naurliga produkionen. (Jensen 6-04-004) Produkionsgape blir då: x y z k 8
Probleme löses precis som idigare men förlusfunkionen för varje period kommer nu även a innehålla k: ( x k ), k > 0 () Probleme löses förs under diskreion, vilke beyder a cenralbanken ine har några förplikelser och uan kan handla efer ege godycke. Segen för a lösa probleme är de samma som idigare och en fylligare uräkning finns i Appendixe. När k inroduceras i modellen får inflaionen och produkionsgape följande värden, k är index för variablernas lösning under diskreion och med k > 0, och: x k k ( βρ ) k u ( βρ ) u () (3) Produkionsgape är de samma som idigare medan inflaionen blir sysemaisk högre med ()*k. Resulae uppvisar en inflaion bias av samma yp som den i Barro-Gordon modellen och källan ill inflaion bias probleme är precis de samma som i Barro-Gordon modellen. (Jensen 6-04-004) Inflaion bias probleme kommer från a cenralbanken vill öka produkionen över den naurliga produkionsnivån och då allmänheen handlar raionell kommer deras förvänningar skapa en inflaion som är så hög a de ine finns urymme för cenralbanken a överraska med en högre inflaion. Cenralbanken kan ine överraska med högre inflaion efersom deras marginalkosnader då blir för höga. Dea gör a produkionen ine heller här kommer a påverkas efersom den förvänade inflaionen kommer vara de samma som den reella inflaionen. Precis som i Barro-Gordon modellen leder införande av k > 0 ill inflaion bias med en högre inflaionsnivå uan a produkionen förändras...8. Rogoff-konservaism Om cenralbanken kan skapa rovärdighe, så a agenerna ror på a de väljer en lägre inflaion som ulova och ine överraskar dem med en högre inflaion finns de vinser för samhälle a göra. E sä för cenralbanken a öka sin rovärdighe och minska inflaion bias 9
probleme kan vara a införa Rogoff-konservaism 5. Rogoff menade a cenralbanken skulle väljas så a de i sin välfärdsfunkion lägger sörre vik på inflaion än vad samhälle gör. Cenralbanken skall vara mer konservaiv än vad samhälle ycker är opimal, vilke beyder a cenralbanken värdera sabil inflaion högre än vad samhälle gör. (Walsh 003, kap 5.) Om Rogoff-konservaism införs i modellen av Clarida e al skulle c <, där c är index för en konservaiv cenralbank. Om man i ekvaion (3) byer u de högre mo de lägre c så fås ekvaionen nedan och man kan se a Rogoff-konservaism leder ill en lägre inflaion. c c k k u c < ( βρ ) (4) En Rogoff-konservaiv cenralbank gör a inflaionsnivån blir lägre än vad den skulle ha vari med en cenralbank som handlar under diskreion. Men a göra en cenralbank så konservaiv som möjlig är ine lösningen ill vår problem. Om de kommer en cos-push-chock så sker sabiliseringen uifrån en rade-off mellan inflaionen och produkionsgape. Chocken kan spridas mellan inflaionen och produkionsgape så a effekerna ine enbar påverkar en av variablerna. Men cenralbanken kan även låa produkionsgape a den mesa effeken av chocken för a hålla inflaionen sabil och vice versa. Risken finns a en allför konservaiv cenralbank låer produkionsgape a hela effeken av en chock för a på så sä hålla inflaionen sabil, vilke leder ill sora variaioner i produkionsgape. I välfärdfunkionen ser man a flukuaioner, både i inflaionen och i produkionsgape leder ill en kosnad för samhälle och de finns en risk a de vinser som görs av en konservaiv cenralbanks fokusering på sabil inflaion leder ill en minskning av den oala välfärden. Men ros risken med en allför konservaiv cenralbank så är den sora fördelen med Rogoff-konservaism a den minskar inflaionen genom a minska inflaion bias och de är bäre för ekonomin om inflaionen flukuerar kring den lägre inflaionsnivån än kring den högre. Den högre inflaionsnivå som kommer med inflaion bias ligger längre ifrån inflaionens seady sae värde och är därför en sämre lösning än den man får under Rogoff-konservaism. I eorin går de beräkna den opimala nivån av Rogoff-konservaism hos en cenralbank, men i prakiken är dea någo svårare a införa. Jag har val a se införande av Rogoff- 5 Uppkalla efer Kenneh Rogoff som skrev arikeln The Opimal Degree of Commimen o an inermediae Moneary Targe, 985. 0
konservaism som a låa cenralbankerna vara självsändiga. En självsändig cenralbank kan förhoppningsvis så emo opinionen och poliiska påryckningar så a den ine fresas ill a överraska agenerna med en högre inflaion för a kunna göra vinser i form av lägre arbeslöshe och när cenralbankens syrelse väljs kan preferensen vara a den skall vara mer konservaiv än samhälle. Måle med a göra en cenralbank självsändig är a öka dess rovärdighe, vilke leder ill a cenralbankens inflaionsbekämpning blir rovärdigare. De kan vara svårare för en cenralbank som lyder under en regering a vara rovärdig, då risken finns a cenralbankens kan påverkas av en regering som vill öka ekonomins produkion och minska arbeslösheen...9. Rogoff-konservaism och chocksabilisering Kriiken mo Barro-Gordon modellen gick delvis u på a de ine skulle finnas inflaion bias i verkligheen och a cenralbanker ine bedriver ekonomisk poliik genom a överraska den privaa sekorn. Men oavse om k > 0 eller k 0, finns de i den nykeynesianska modellen vinser a göra om cenralbanken kan öka sin rovärdighe genom införande av Rogoffkonservaism. Enlig Barro-Gordon modellen ligger vinsen i a införa Rogoff-konservaism i a inflaionsnivån minskar, medan nackdelen med Rogoff-konservaism är a man får en sämre chocksabilisering om k 0. Här skiljer sig Barro-Gordon modellen sig från den nykeynesianska modellen. De båda modellerna är eniga om Rogoff-konservaism minskar inflaion bias, men i den nykeynesianska modellen blir även chocksabiliseringen bäre med Rogoff-konservaism. I Barro-Gordon modellen blir chocksabiliseringen däremo sämre med Rogoff-konservaism. Rogoff-konservaism olkas även här som införande av en självsändigare cenralbank som förplikar sig ill inflaionsbekämpning. Efersom en Rogoff-konservaiv cenralbank förplikar sig ill a bekämpa framida inflaion så blir förvänningarna på den framida inflaionen a de skall vara lägre. Dea kan förbära chocksabiliseringen då agenernas förvänningar kommer a göra en del av sabiliseringen efer chocken. Om cenralbankens mål med låg inflaion är rovärdig så kommer agenerna a förväna sig en låg inflaion i framiden även om de kommer en cospush-chock. Säg a ekonomin möer en posiiv cos-push-chock och dessa chocker leder som bekan ill en rade-off mellan inflaion och produkionsgape. Om då cenralbanken har
förplika sig ill en låg inflaion kommer agenerna ros chocken ro a morgondagens inflaion ine kommer a öka. Som bekan så påverkas dagens inflaion av förvänningarna på morgondagens inflaion och om agenerna ror a inflaionen imorgon blir låg så kommer även dagens inflaion a bli lägre. (Om agenerna ine ror a cenralbanken kommer verka för en låg sabil inflaion imorgon kommer den förvänade inflaionen för imorgon a öka, vilke leder ill en högre inflaion idag.) Är cenralbanken rovärdig behövs de en mindre minskning av produkionen för a kunna sänka inflaionen för a moverka chocken än vad som hade behövs om cenralbanken ine var rovärdig i si inflaionsbekämpande. Den nykeynesianska modellen menar allså a om de kommer en cos-push-chock ill ekonomin så kommer inflaionen och produkionsgape a flukuera mindre om cenralbanken är självsändig. Den rade-off som finns mellan inflaionen och produkionsgape vid sabiliseringen av en cos-push-chock blir bäre och dea gäller oavse om k 0 eller k > 0. Efersom en mindre förändring av produkionsgape behövs för a sabilisera inflaionen så borde Rogoff-konservaism leda ill mindre svängningar i inflaionen ocheller i produkionsgape. De går ine med säkerhe säga om man får mindre svängningar i anigen inflaionen eller produkionsgape eller om de båda får mindre svängningar. Om cenralbanken vill ha inflaionen konsan så kommer man låa produkionsgape absorbera chocken och dess variaion kommer då roligen ine a minskas. Variansen för inflaionen ocheller produkionsgape borde bli lägre enlig den nykeynesianska modellen, medan Barro- Gordon modellen hävdar a variansen borde bli sörre ill följd av den sämre chocksabiliseringen...0. Sammanfaning av eorin Om produkionen i e land är lägre än den poeniell skulle kunna vara, kan cenralbanken eller den moneära aukorieen kompensera samhälle för de genom a försöka öka produkionen via expansiv penningpoliik. Om förvänningarna är raionella så kommer dea leda ill inflaion bias och inflaion bias kan förklaras genom följande exempel; i en ekonomi finns de en regering och föreag som verkar under monopolisisk konkurrens. Vid monopolisisk konkurrens kommer föreagen a säa si pris över dess marginalkosnader för a på så sä öka sin vins. Dea leder ill a produkionen i lande är lägre än vad ekonomin
maximal hade kunna producera. Regeringen kan då skapa inflaion så a priserna skall sjunka och närma sig föreagens marginalkosnader. Då föreagen förvänar sig inflaion kommer de a höja sin priser yerligare och vi får en högre inflaion uan a de sker någon förändring i produkionen vilke ju är innebörden av inflaion bias. Inflaion bias kan minskas om man inför Rogoff-konservaism och de gäller både för Barro-Gordon modellen och den nykeynesianska modellen som Clarida e al använder. Innebörden av Rogoff-konservaism är a man user en cenralbank som värderar sabil inflaion högre än vad samhälle gör och Rogoff-konservaism olkas här som a cenralbanken görs självsändigare. Både Barro-Gordon modellen och den nykeynesianska modellen säger a Rogoff-konservaism minskar inflaionen, men a produkionen ine påverkas. I den nykeynesianska modellen blir även chocksabiliseringen av en cos-push-chock bäre om cenralbanken är Rogoff-konservaiv. Barro-Gordon modellen säger däremo a Rogoffkonservaism leder ill en sämre chocksabilisering. Förbäringen av chocksabiliseringen i den nykeynesianska modellen beror på a den rade-off som finns mellan inflaion och produkionsgap förbäras. Om cenralbanken är Rogoff-konservaiv så behövs en mindre ändring i produkionsgape för a sabilisera inflaionen jämför med den ändring som behövs om cenralbanken ine är Rogoff-konservaiv. Enlig den nykeynesianska modellen som Clarida e al använder ycks de mes finnas fördelar med en Rogoff-konservaiv cenralbank; inflaion bias minskas så a inflaionen blir lägre och chocksabiliseringen vid en cos-push-chock förbäras. 3
3. Cenralbanker i empirin Sedan 980-ale har renden vari a låa cenralbanker bli mera självsändiga, cenralbankers förfaningar har ändras så a deras oberoende från regeringen ha särks. Den yska Bundesbank och den Schweiziska cenralbanken var länge de mes självsändiga cenralbankerna i Europa. (Cukierman 994) Även den relaiv nyskapade Europeiska Cenral Banken ECB har en hög självsändighe och de naionella cenralbankerna som 999 blev medlemmar i ECB blev samidig självsändiga från deras naionella regeringar. Jag kommer förs a se på hur man kan idenifiera och mäa självsändighe och svårigheerna med a mäa de. Näsa seg blir a se på inflaionen och produkionsgape i förhållande ill cenralbankens självsändighe. Jag gör dea genom a förs se ill genomsnie för inflaionen och produkionsgape i 6 olika länder i förhållande ill deras självsändighe, sam gör en lien idsserieanalys av Nya Zeeland, Sorbriannien och Tyskland. Därefer ser jag ill variansen för inflaionen och produkionsgape för de samma länderna under samma idsperiod sam ser lie närmare på variansen för samma re länderna som idigare och de hela avsluas med en sammanfaning av uppsasen och slusaser. 3.. Mäa självsändighe A definiera en cenralbanks självsändighe är ine hel enkel, gränsen för självsändighe är flyande och graden av självsändighe kan variera. En cenralbanks självsändighe kan exempelvis mäas inom olika områden och viken man lägger på de olika områdena varierar. Tabellen nedan är e exempel på e index som kan användas för a mäa en cenralbanks självsändighe och man ser a de ine finns någon enighe om hur man mäer de olika områdena för självsändighe och vilken relaiv vik man skall lägga på dem. Här har man se ill re olika områden för självsändighe. Personalsjälvsändighe syfar på i vilken grad regeringsjänsemän är represenerade i syrelsen, i vilken grad syrelsemedlemmarna är usedda av regeringen och hur länge de sier ec. Finansiell självsändighe mäer hur sränga 4
begränsningarna är för regeringens möjligheer a låna från cenralbanken. Policysjälvsändighe mäer ill vilken grad cenralbanken själva besämmer si policyinsrumen och säer måle för sin policy och de uan regeringens inblandning (Sørensen 003). Index för cenralbankers självsändighe: Tabell. källa: Sylveser C. W. Eijffinger och Jacob de Haan :European Moneary and Fiscal Policy, Oxford Universiy Press, 000. Kopierad från Peer Birch Sørensen 003. Tabell visar a en cenralbanks självsändighe kan vara olika hög beroende på hur de olika komponenerna mäs och vägs, men överlag är rangordningen över självsändiga cenralbanker den samma och i abellen håller alla ECB som den mes självsändiga cenralbanken. Dock är de vär a bemärka a de finns skillnader mellan olika index, i abellen är Canada e exempel på dea som får e beydlig lägre värde av Eijffinger och Schaling än de får av Grilli, Masciandaro och Tabellini. Canadas cenralbank blev självsändig under 980-ale och så de olika värdena som Canada får kan bero på vilken idsperiod som avses och viken man lägger på de olika idsperioderna. 5
3.. Genomsnisnivån för inflaionen och produkionsgape Både Barro-Gordon modellen och den nykeynesianska modellen säger a Rogoffkonservaism leder ill en lägre inflaionsnivå om de finns inflaion bias, men a produkionsgape ine påverkas. Diagram är häma från Alesina 993 och deras daa sräcker sig från 955 ill 988. Skalan för indexe är -4, där fyra är de högsa värde för självsändighe. I abell kan man se den relaiva viken som Alesina lägger på de olika delarna som innefaas i självsändighe. På Y-axeln visas genomsnie för inflaionen och på X-axeln visas e index över cenralbankens självsändighe och om eorin sämmer så ska de finnas en negaiv korrelaion mellan dem. Diagram. Källa: Alesina, A. och Summers L.H. Cenral Bank independence and Macroeconomic Performance Journal of Money, Credi and Banking 993. Korrelaionen är ydlig i digram, en högre grad av självsändighe ycks leda ill e lägre genomsni för inflaionen. Dea kan yda på a de finns inflaion bias och a Barro-Gordon modellen och den nykeynesianska modellen hade rä, både angående inflaion bias och a Rogoff-konservaism minskar inflaion bias. Den generell högre inflaionsnivån under 970- ale anses i den nykeynesianska eorin delvis ha vari driven av agenernas förvänningar på 6
en hög framida inflaion och a cenralbankernas moneära policy ine svarade på förvänningarna illräcklig aggressiv. (Clarida e al 999) När de gäller produkionsgape så säger både Barro-Gordon modellen och den nykeynesianska modellen a Rogoff-konservaism ine påverkar produkionsnivån. De bör ine finnas någon korrelaion mellan produkionsgape och cenralbankens grad av självsändighe. Dea bör gälla även när cenralbanken försöker öka produkionen som en kompensaion för a produkionen är under sin poenial. Den daa som används i resen av avsnie för produkionsgape och inflaionen kommer från IMF:s The World Economic Oulook (WEO) Daabase April 003 och sräcker sig från 970 ill 004, där de vå sisa åren är approximaioner. För Belgien sräcker sig daa för produkionsgape från 977 och för Sorbriannien sräcker sig daa för produkionsgape från 979, för Tyskland så är de värdena från Väsyskland som används innan åerföreningen. Produkionsgape är beräkna som: fakisk BNP poeniell poeniell BNP BNP De finns en sor osäkerhe i beräknande av produkionsgape efersom de är sora osäkerhesmarginaler i beräknande av den poeniella BNP, se ex Paula R. De Masi, "IMF Esimaes of Poenial Oupu: Theory and Pracice". X-axeln visar genomsnie för produkionsgape mellan åren 970-988, daa sräcker sig här bara fram ill 988 efersom de är der sisa åre som innefaas av indexe för cenralbankernas självsändighe. A använda daa här som sräcker sig längre fram i iden kan bli missvisande efersom många cenralbanker fick en ökad självsändighe under 980- och 90-ale. Y-axeln visar samma index för graden av självsändighe som Alesina e al använder. Visserligen visar indexe graden av självsändighe mellan åren 955 och 988, så de kan vara en smula missvisande men de ror jag ine kommer a påverka resulae i någon sörre usräckning efersom de flesa förändringarna beräffande cenralbankers självsändighe har ske senare. 7
Genomsnie för produkionsgape mellan 970-988 Genomsnie för produkionsgape 0 8 6 4 NZ NET BEL FRA USA ITA 0 SWE JAP UK 0 0,5,5SP,5 3 3,5 4 4,5 NOR SWI AUS GER - DAN CAN Graden av självsändighe för cenralbanken Diagram. De ycks finnas en svag negaiv korrelaion mellan produkionsgape och cenralbankens självsändighe. Vi ve a länder med låg grad av självsändighe har en högre inflaion och den svaga negaiva korrelaionen i diagram skulle kunna bero på a cenralbanken lyckas öka produkionen när de höjer inflaionen, e posiiv produkionsgap beyder ju a den fakiska produkionen är högre än den poeniella. Men Nya Zeeland är en inflyelserik observaion och om man ar bor Nya Zeeland så försvinner den negaiva korrelaionen näsan hel och Barro-Gordon modellen och den nykeynesianska modellen ycks ha rä självsändighe påverkar ine produkionen. För a vara hel säker på om de finns en korrelaion eller ine hade man behöv göra en regressionsanalys. För a se om de sker någon förändring i inflaionen och produkionsgape när en cenralbank blir självsändigare har jag val a sudera Sorbrianniens, Tysklands och Nya Zeelands inflaion och produkionsgap mellan åren 970 och 004. Jag har val a presenera dessa re länder här efersom jag är inresserad av a se om de sker någo, och i så fall vad, med inflaionen och produkionsgape om en cenralbank görs självsändigare. Anledningen ill a jag har val jus dessa re länder är a man skulle kunna säga a de kommer från varsin kaegori. Tysklands Bundesbank har en lång radiion av rovärdighe och självsändighe, den briiska Bank of England är vald efersom den ine har samma höga grad av självsändighe som Bundesbank, så Bank of England represenerar en cenralbank vars självsändighe ine 8
ökar. Visserligen fick Bank of England insrumenell självsändighe 997, men de är så pass sen så a de ine borde märkas i idserieanalysen. Den Nya Zeeländska cenralbanken är vald för a visa vad som sker om en cenralbank blir självsändigare. 989 skrevs lagen om så a den Nya Zeeländska cenralbanken fick en ökad självsändighe och en ökad rovärdighe. Cenralbanken fick självsändighe beräffande policyinsrumen och dess policy mål om en sabil prisnivå skrevs in i he Reserve bank Ac samma år. (Walsh 003, kap 8) Diagram 3 visar inflaionen mellan åren 970 och 004 för Nya Zeeland, Sorbriannien och Tyskland. 30 Inflaion 5 Inflaion Diagram 3. 0 5 0 5 0-5 970 97 974 976 978 980 98 984 986 988 990 99 994 996 998 000 00 004 Nya Zeeland Tyskland Sorbriannien Tyskland är de land som har haf den mes sabila inflaionen och den är beydlig lägre under 970- och 980-ale jämför med de vå andra länderna. Dea sämmer också överens med eorin om a en hög grad av självsändighe leder ill en lägre inflaion. Visserligen går Tysklands inflaion upp någo i början av 990-ale, men de har roligen sin grund i de yska åerförenande. Sorbrianniens inflaion har gå från a ha vari relaiv hög under 970-ale för a från mien på 980-ale och framå variera mer lik den yska inflaionen. Den Nya Zeeländska cenralbanken fick en ökad självsändighe 989 och från slue av 980-ale har dess inflaion vari beydlig lägre. De alar för a både Barro-Gordon modellen och den nykeynesianska modellen som menar a inflaionen blir lägre efersom en självsändig cenralbank minskar inflaion bias. Naurligvis finns de många olika förklaringar ill varför Nya Zeelands inflaion minskar, men cenralbankens ökade självsändighe skulle kunna förklara en del av minskningen. Minskningen börjar visserligen 9
redan innan 989, men de skulle kunna bero på a man redan då förvänade sig a cenralbanken skulle vara uff mo inflaion i framiden, vilke ledde ill a den dåvarande inflaionen också minskade. Fram ill ungefär 983 är både Nya Zeelands och Sorbrianniens relaiv höga, men sedan sjunker den briiska inflaionen medan den Nya Zeeländska inflaionen siger igen. Dea kan bero på a Sorbrianniens minskande inflaion har le ill a Bank of England har kunna bygga upp e ryke om a de verkar för en låg inflaion och på så sä öka sin rovärdighe och undgå inflaion bias. Man skulle kunna föresälla sig a länder som Nya Zeeland och ex Canada med e sämre ryke beräffande inflaionsbekämpning och därför en sor inflaion bias har mer a vinna om cenralbanken blir självsändig än ex Sorbriannien skulle ha. En cenralbank som har lyckas bygga upp e ryke om a vara inflaionsbekämpande har e mindre inciamen ill bli självsändig. Man kan änka sig a en annan anledning ill a inflaionen i Nya Zeeland är högre än inflaionen i Sorbriannien är a k är sörre i Nya Zeeland än i Sorbriannien vilke skulle förklara a Nya Zeeland har en sörre inflaion bias. När de gäller produkionsgape så menar både Barro-Gordon modellen och den nykeynesianska modellen a de ine påverkas av huruvida cenralbanken är självsändig eller ine. Diagram 4 visar genomsnie för produkionsgape mellan 970-980. Produkionsgape 5 3 9 Produkionsgap 7 5 3 Nya Zeeland Tyskland Sorbriannien - 970 97 974 976 978 980 98 984 986 988 990 99 994 996 998 000 00 004-3 -5 Diagram 4. 30