Bilaga 1 Verksamhetsrapp Verksamhetsrapport efter granskning av platsgaranti och kvaliteten i förskolans pedagogiska uppdrag vid förskolan Wadköpingsgatan 157 i Göteborgs kommun
P [1:S. Pin J7i 1(11) Innehåll Inledning Bakgrundsuppgifter om förskolan Resultat Syfte och frågeställningar Metod och material Inledning Skolinspektionen genomför en kvalitetsgranskning av platsgaranti och kvaliteten i det pedagogiska uppdraget i förskolan under hösten och vintern 2015/16. Granskning av platsgaranti genomförs i 19 kommuner och granskning av kvalitet i det pedagogiska uppdraget genomförs i 11 av dessa kommuner. Utifrån en riskanalys, som bland annat innefattar andel förskollärare, gruppstorlek och personaltäthet, har 43 förskolor valts ut i de 11 kommunerna. Förskolan Wadköpingsgatan 157, i Göteborgs kommun ingår i detta urval. Förskolan Waclköpingsgatan 157 besöktes den 11 12 november 2015. Ansvariga inspektörer har varit Marie Sjöberg och Monica Axelsson. Vid besöket deltog också Parvaneh Bayat Bayatani. I denna rapport redovisar inspektörerna sina iakttagelser, analyser och bedömningar. Förutom en redogörelse av kvalitetsgranskningens resultat ges även en kort beskrivning av granskningens syfte, frågeställningar och genomförande. När kvalitetsgranskningen är avslutad i sin helhet, redovisas de samlade resultaten. För de förskolor som ingått i granskningen ger rapporten en referensram och en möjlighet till jämförelse med förhållanden på andra förskolor. Den enskilda rapporten kan. därmed sättas in i ett större sammanhang. Begreppet undervisning i förskolan I förarbetena till den nya skollagen (Prop. 2009/10:165) tas begreppet undervisning upp. Här framgår att regeringen anser att det är angeläget att begreppet undervisning definieras på ett sådant sätt att alla skolformer kan. omfattas. I förskolans läroplan talas i dag inte om undervisning. I stället beskrivs den process som syftar till "utveckling och lärande". Begreppet undervisning ska enligt regeringens uppfattning ges en definition som är anpassad för såväl förskola och fritidshem som skola och vuxenutbildning. Definitionen av undervisning måste vara relevant för alla skolformer. Undervisning blir med regeringens ställningstagande ett nytt begrepp i förskolan och fritidshemmet. Det är därför
Verksam 2(11) viktigt att klargöra att begreppet undervisning ska ges en vid tolkning i dessa verksamheter. I förskolan bildar omsorg, utveckling och lärande en helhet i undervisningen. Det är förskollärares och annan personals uppgift att följa, stimulera och utmana barnens utveckling och lärande. Att förskolan och fritidshemmet omfattas av begreppet undervisning förändrar inte verksamhetens uppdrag och innebär inget ifrågasättande av den pedagogik som används där. Användandet av begreppet undervisning i dessa verksamhetsformer syftar således inte på något sätt till att förändra verksamheterna eller arbetssätten.1 Bakgrundsuppgifter om Wadköpingsgatan 157 förskolan Förskolan Wadköpingsgatan 157 ligger i stadsdelen Norra Hisingen i Göteborgs kommun. Förskolan har tre avdelningar, Myran, Kaninen och Blomman. Ytterligare en avdelning finns, Nyckelpigan, som för tillfället är stängd på grund av minskad efterfrågan av förskoleplats. Barngruppernas storlek varierar mellan 16 och 20 barn. Två grupper har barn i åldrarna 3-5 år och en grupp i åldrarna 1-2 år. Varje avdelning har tre heltidstjänster. Skolinspektionen har besökt avdelningen Kaninen som har 20 barn. På avdelningen arbetar en legitimerad förskollärare med behörighet att undervisa i förskola samt två barnskötare. En av barnskötarna genomgår en valideringsutbildning till förskollärare. Förskolan leds av en förskolechef som också ansvarar för ytterligare en förskola samt en öppen förskola i samma stadsdel. Arbetslaget uppger att de delar på ansvaret för arbetet med barnen eftersom de "har exakt samma uppgifter". Förskolechefen har, vid chefens medarbetarsamtal med förskolläraren, tydliggjort att förskolläraren har ett uttalat ansvar. Men det har inte tydliggjorts till övriga medarbetare på avdelningen, enligt arbetslaget. Enligt förskolläraren arbetar alla lika mycket i barngruppen men när personalen reflekterar kan förskolläraren anknyta till läroplanen. Förskollärarens ansvar behöver tydliggöras i hela stadsdelen, menar förskolechefen, som också uppger att "det känns som" förskolläraren på avdelning Kaninen har en bra uppfattning och att de pratat om förskollärarens roll och ansvar. Förskolechefen tror vidare att arbetslaget "är ganska medvetna om det". Förskolan är en fristående byggnad i vinkel med två avdelningar på vardera sidan om gemensamma utrymmen såsom personalrum och kök. Avdelningen som besöks har fyra rymliga rum och ett mindre rum som inretts som hemvrå samt en tambur som också är rymlig och ljus. Ett stort rum har en köksdel och två bord där man äter och har andra aktiviteter. Rummet är avdelat med hyllor mellan borden. I rummet finns också bland annat en hörna med småpyssel, 1 Prop. 2009/10:165 Den nya skollagen för kunskap, valfrihet och trygghet s 217-218
Verksamhetsrapport 3(11) företrädesvis pärlor av olika slag. Ett annat rum är inrett som ateljé med skapande material såsom färger, papper och diverse pysselmaterial. Ytterligare ett rum kallas bygg- och konstruktionsrum. Ett fjärde rum är inrett med en stor matta för samling, en hörna för lego och en läshörna. Här är också avdelat med hyllor. Ett "mobilt" lekbord med bilar, garage och matta med vägar finns i detta rum. Personalen har nyligen tillsammans med barnen byggt upp miljöerna inomhus och ska framöver utvärdera hur dessa används. Enligt personalen är det miljön inomhus som används för att stimulera och utmana barnens utveckling och lärande eftersom utemiljöerna ännu inte är uppbyggda. Förskolans gård är stor och kuperad. Det finns asfalterade gångar, sandlådor, gungor, ruschkana och klätterställningar. Det finns både träd och buskar så att barnen kan leka avskilt. Undervisning i förskolan Arbetslaget uppger i intervju att förskolan inte får bli "skolifierad" och att lärandet sker i leken och hela tiden på ett lustfyllt sätt, och att undervisning är mer "fyrkantigt". Förskolläraren menar att de inte använder begreppet men att de ändå undervisar. Inte heller förskolechefen använder begreppet i samtal med pedagogerna vilket framkommer i intervju. Förskolechefen menar att de inte behöver tänka skola om undervisning, och att de behöver jobba med detta begrepp. Resultat 1. Den språkliga och kommunikativa interaktionen mellan barn och personal används för att stimulera och utmana barnet Inom detta område granskas hur förskolläraren och annan personal stimulerar och utmanar barnets utveckling och lärande. Barnen ska uppleva att det är roligt och meningsfullt att lära sig nya saker och stimuleras till att använda hela sin förmåga. Förskolläraren, som ansvarar för undervisningen, ska se till att arbetet utförs på ett sådant sätt att barnen ställs inför nya utmaningar som stimulerar lusten att erövra nya färdigheter, erfarenheter och kunskaper. Detta förutsätter att personalen är lyhörd och uppmärksam. Vidare granskas hur personalen tar tillvara barnens vetgirighet och nyfikenhet och hur de stärker barnets tillit till den egna förmågan. Undervisningen granskas med fokus på hur personalen använder språk och kommunikation i interaktion med barnet/barnen så att det leder till ett förändrat kunnande och en ny förståelse hos barnet. Därutöver granskas hur personalen använder barns lek som verktyg för lärande. Förskolechefen har som pedagogisk ledare ansvar för förskolans kvalitet och det övergripande ansvaret för att verksamheten bedrivs enligt uppdraget som helhet.
Verksamhetsrappor: 4(11) Lyhördhet och uppmärksamhet Under de två dagar som verksamheten observeras noteras att personalen till viss del är lyhörd för barnens behov och uppmärksammar barnens intentioner. Det motsatta noteras dock vid flera tillfällen. Vid ett tillfälle när barnen kommer in från utevistelse är ett barn ledset och frågar efter sin mamma. En vuxen leder barnet till sin plats där barnet ska hänga sina ytterkläder. Den vuxne går och barnet klär av sig men är fortfarande ledsen och snyftar. Efter en stund går barnet och stannar till vid en vuxen men blir inte uppmärksammad. Barnet går småsnyftande in på avdelningen och är fortfarande till synes mycket ledsen. Ett annat exempel är i en matsituation när två barn sitter med var sitt bröd i handen. Det ena barnet ber om smör och får det medan det andra barnet räcker upp armen med sitt bröd i handen utan att säga något. Den vuxne uppmärksammar inte detta och efter några minuter äter barnet sitt bröd utan smör. Ytterligare exempel är när en vuxen engagerar sig i några barns lek med lego. Bakom den vuxnes rygg sitter ett barn och bygger själv med klossar. Efter en stund tittar den vuxne upp och uppmärksammar några barn som springer runt och jagar varandra. Barnet med klossarna får ingen uppmärksamhet utan hamnar "bakom ryggen" igen när den vuxne vänder sig om. Flera liknande tillfällen noteras under observationerna. Personalen uppger i intervju att det gäller att ha "ett öra hit och ett öra dit, lyssna och snappa upp". Enlig personalen kan det vara så att det så gott som varje dag kan finnas något barn som inte blivit uppmärksammat. Personalen hänvisar till att det är för många barn för att de ska kunna tillgodose alla barns behov. Förskolechefen uppger att det pågår en utvecklingsprocess inom området men har själv ingen klar bild över om alla barn blir uppmärksammade eller hur lyhörd personalen är. "Nej, jag kan inte säga exakt hur det är". Stärka barnets intresse för att lära och erövra nya erfarenheter, kunskaper och färdigheter Vid observationerna noteras flera tillfällen då barnens intresse för något tas tillvara. Oftast svarar dock personalen utan att ställa frågor som vidgar perspektiven och utmanar tänkandet. Vid matsituationer initierar barnen vid flera tillfällen olika samtalsämnen som inte tas tillvara av de vuxna. Exempelvis blir det vid ett tillfälle tal om Pippi och om Bamse. Barnen associerar till pengar och att vara stark. De vuxna vid bordet tar inte vara på tillfället att ställa frågor kring detta eller föra samtalet vidare. Barnen uppmanas istället att äta sin soppa. Vid ett annat tillfälle berättar ett barn om sin släkting som åkt hem till sitt hemland efter att ha hälsat på. Den vuxne ger ingen respons på det barnet berättar utan uppmanar istället barnet att äta sitt knäckebröd.
Verksarinhetsrapport 5(11) Även i tambursituationer är det vanligt att de vuxna ger uppmaningar och direkt hjälp istället för att ställa utvecklande frågor eller ge stöd i att klara något nytt. Ett exempel är när ett barn försöker dra av en stövel på stövelknekten. Detta går inte trots flera försök. En vuxen kommer och ser att barnet försöker och frågar om barnet behöver hjälp. Barnet svarar inte men den vuxne lyfter upp barnet i sitt knä, drar av stövlarna med händerna, sätter ner barnet och säger "så". Det finns tillfällen då barnen får stöd av en vuxen för att erövra nya färdigheter och insikter. Ett barn som har svårt att dra av overallen får hjälp först genom att den vuxne öppnar upp dragkedjan lite och drar av över axlarna en bit. Därefter vägleder den vuxne barnet hur man först kan dra ur armarna och sedan dra ner overallen. Barnet lyckas och får bekräftelse på sin nyvunna färdighet. Ett annat exempel är från en samling då alla barn samlas i en ring. Den vuxne frågar "vad har vi fått nu"? Barnen svarar "en ring" varpå den vuxne undrar vad det kan vara mera. Barnen vägleds genom frågor och kommer fram till att det är en nolla och ett 0. Ytterligare exempel på en utmanande fråga ges när ett barn leker med klossar med siffor på. Den vuxne håller upp en sexa och frågar vad det är, varpå barnet svarar sex. "Vad blir det om jag vänder på den"? "Nine", svarar barnet. "Å du kan engelska", säger den vuxne. Samtalet utvecklas emellertid inte vidare. I en annan situation med en vuxen och ett barn trär barnet ett halsband av pärlor. Under aktiviteten initierar barnet flera samtalsämnen. Den vuxne ger respons på vad barnet säger men ställer endast fåtal frågor i syfte att expandera ämnet och leda till vidgade perspektiv och ny förståelse. I aktiviteter som exempelvis att måla med färger blir barnen mer servade än att de utmanas att tänka ut lösningar och få pröva själva. I matsituationer förekommer att barnen servas men också att de får pröva själva. Barnen får ta mat själva och försöka bre smör på brödet men det förekommer också att de blir tillagda mat och brödet smöras utan att de själva får försöka först. För övrigt förekommer det mest uppmaningar och tillsägelser vid matsituationerna och sparsamt med prat om maten eller annat som finns på bordet. Arbetslaget ger en annan bild än vad som observeras. Personalen uppger att de försöker visa uppriktigt intresse och att de ställer frågor såsom "vad tror du"? och "Vad tänker du"? Någon menar också att det är viktigt att svara "så gott man kan". Personalen uppger också att det är en tillåtande miljö och att barnen får pröva själva och att "man får göra fel". Det viktigaste är att barnen blir trygga och därefter kan lärandet byggas på, menar personalen. Det framkommer i intervjun att det är viktigt för personalen att benämna saker och begrepp för barnen, vid maten, i ateljén och i leken. Personalen uppger att de har tänkt börja
Verksamhetsr pp K.- 6(11) med bilder för att förstärka språket, till exempel be dem hämta ett föremål: "Då ser man vad de kan". En utmaning för barnen är att få frågan "hur menar du då"? Utmaningar för de äldsta är, enligt personalen, att de kan få material av mindre storlek som exempelvis "smålego" och "mindre pärlor" än de yngre barnen får. De är intresserade av sina namn i skrift och "räknar gärna hur många vi är", uppger personalen. Vidare uppger personalen att de har reflektionstid där de pratar om vad barnen lär sig och att det nyligen skapats reflektionsprotokoll som de ska fylla i och lämna till förskolechefen. Men detta är nytt och ett sådant protokoll har vid besökstillfället ännu inte fyllts i. Förskolechefen har uppfattningen att personalen inte alltid sätter ord på vad barnen lärt sig eller vad de ska lära sig. Enligt förskolechefen har personalen vissa svårigheter att analysera arbetet och vill gärna planera framåt istället för att reflektera över det de gjort. "Jag vill få in detta i utvecklingsprocessen". Barnens vetgirighet och nyfikenhet Vid observationer noteras att barnen på avdelningen förefaller vara ovana vid att ställa frågor som är av karaktären vetgirighet och nyfikenhet. De frågor barnen ställer handlar mer om vad de ska göra eller praktiska frågor. "Ska vi gå ut efter maten"? "Ska jag ha overall"? "Vad blir det för mat"? Barnen svarar mer på vuxnas frågor än att de frågar själva. "Vad vill du göra"? "Vad gjorde du"? "Vilken färg är detta"? är vanliga frågor som de vuxna ställer. Observationerna visar också att personalen vid flera tillfällen ställer frågor till barnen men att de inte inväntar något svar. Det finns också tillfällen då något barn ställer en nyfiken fråga men att den inte tas tillvara och problematiseras. När barnen skapar med playdohlera har någon gjort en häst vilket ett annat barn uppmärksammar. Ett annat barn undrar "Hur kunde hen veta att det var en häst"? varpå den vuxne genast svarar "Hen kunde se det på formen". Vid samma situation räcker en vuxen fram en kniv till ett barn. Barnet frågar varför kniven är varm. Den vuxne svarar direkt på barnets fråga utan att fråga barnet vad det tror att det kan bero på. Det framkommer inte heller vid observationer att personalen själva stimulerar till nyfikenhet mer än i viss mån i leken. Personalen lyssnar mestadels aktivt på barnen och ger oftast respons på det barnen säger. Denna respons är oftast en komplettering av det barnet säger eller en bekräftelse. Mer sällan verkar avsikten vara att barnet ska bli mer nyfiket eller vilja veta mer. Barnets lek som verktyg för lärande Vid observationer noteras att personalen mestadels är nära barnen när de leker. Det förekommer också att de själva deltar i barnens lek. 1 en hem-vrå leker bar-
VerrksarnhetsrappoK: 7(11) nen och en vuxen. Det bjuds på fika och mat. i leken och den vuxne ställer frågor som handlar om vilka som kommer och om vad som bjuds. Det handlar om att en brandman kommer på besök, vad en brandman gör och liknande. Den vuxne ställer frågor och barnen svarar. I en "doktorslek" leker barnen att de är olika djur som ska undersökas. Vid undersökningen benämner den vuxne på ett tydligt och expanderande sätt de kroppsdelar som undersöks. När ögat undersöks säger den vuxne att doktorn kanske ska "titta lite i örat också" och pekar på örat. I en samling önskar barnen leka "hunden och benet" vilket de gör. I leken får barnen själva välja om de vill vara hund eller något annat djur. Skolinspektionen kan utifrån observationer konstatera att det finns inslag av ett lekfullt förhållningssätt. "Ska vi tävla om vem som hoppar i kläderna först?" uttrycks med betoning på hoppar och med glimten i ögat. Vid ett annat tillfälle går en vuxen runt och påminner om samling. Ett barn håller den vuxne i händerna och går bakom. De hoppar och studsar från en grupp till en annan. Det finns också exempel på när barnen initierar ett lekfullt förhållningssätt. Några barn ska hjälpa till med dukningen och vill då leka att de är kaniner. Detta tar den vuxne emellertid ingen notis om. Vid uteleken som pågår över en timma observeras att vuxna endast vid fåtal tillfällen leker tillsammans med barnen. En kort stund spelar en vuxen fotboll med några barn och ett annat tillfälle är en vuxen med i en "Följa-John lek". Personalen uppger att barnen inte alltid vill att vuxna ska delta i leken men deras uppfattning är att barnen lär sig otroligt mycket i leken. "Vi kan observera och se vad de benämner". I leken, menar personalen, kan de också benämna färger och vad det är man gör. Någon berättar hur hen kan klä ut sig i syfte att hjälpa barnen att också våga. Enligt förskolechefen är någon av personalen delaktig i leken men att de har "tappat lite grann" och att "det är ett utvecklingsområde". Förskolechefens uppfattning är att barnen leker och att när de leker rollekar så "får de med sig personalen". Sammanfattningsvis bedömer Skolinspektionen att personalen i begränsad utsträckning använder språklig och kommunikativ interaktion för att stimulera och utmana barnen. Personalen uppmärksammar inte alltid barnen eller är lyhörda för barnens behov. Till viss del stärker personalen barnens intresse för att lära och erövra nya erfarenheter, kunskaper och färdigheter men det finns också tillfällen som personalen inte tar tillvara. Endast vid ett fåtal tillfällen tas barnens vetgirighet och nyfikenhet tillvara, och personalen stimulerar i liten omfattning barnens nyfikenhet. Barnens lek används i viss utsträckning för att stimulera och utmana barnens utveckling och lärande.
erksamhetsrapporḷ 8(11) 2. Förskolans material är stimulerande och miljön, såväl inom- som utomhus, är utformad så att den stimulerar barnets utveckling och lärande. Inom detta område granskas om miljön är öppen, innehållsrik och inbjudande och utformad så den stimulerar till utveckling och lärande. Vidare granskas hur personalen använder sig av miljö och material för att stimulera utveckling och lärande. Miljö och material ska vara anpassat till den aktuella barngruppen och vara exponerat så att det är lockande och inbjuder till lek och andra aktiviteter. Förskolechefen har ett särskilt ansvar för att förskolans lärandemiljö utformas så att barnen får tillgång till en bra miljö och material för utveckling och lärande. Miljön är öppen, innehållsrik och inbjudande Miljön inomhus har, enligt förskolechef och personal, nyligen gjorts om och är ännu inte helt färdigställd. Rummen är relativt stora, rymliga och ljusa. Det finns ett rum med dämpat ljus och visst material avsett för bygg- och konstruktion. I det större rummet finns en hörna för småpyssel, spel och pussel med mera. En ateljé finns med bland annat ett väggstaffli där barnen kan stå och måla. Rummen är avdelade med hyllor i olika höjd och längder som skapar rum i rummen. Ett lekrum har en samlingshörna och en hörna med ett "slöjhus" där barnen kan leka lite mer avskärmat. Det finns också ett rum som inretts som "hem-vrå". Miljön inomhus är tillsynes innehållsrik och inbjuder till en variation av aktiviteter. Utomhusmiljön är, på grund av att den är stor och kuperad, utmanande och erbjuder till sin natur många möjligheter. De asfalterade gångarna "slingrar sig" och har flera backar vilket är spännande och utmanande för barnen. Det finns gungor och klätterställningar, sandlådor och en liten bod för material. Förskolechefen uppger att det skett en stor förändring i miljön inne och att den nu är inspirerande och ser rolig ut. Syftet med förändringen är enligt förskolechefen att barnen ska vara självständiga och kunna välja av det som erbjuds. Personalen uttrycker att de nu fått chansen att tänka nytt tillsammans med barnen och ser en jätteskillnad i miljön nu jämfört med tidigare. Utgångspunkten vid förändringen har varit att miljön ska vara tillgänglig, tillåtande och inspirerande. Som exempel nämns att barnen gillar att konstruera och bygga, därför har ett sådant rum skapats. Vad gäller utemiljön menar personalen att den behöver förändras. Personalen liksom förskolechefen uttrycker att de önskar att utemiljön också ska erbjuda
Ve rks m c. 2--A2 rap p 0 rr: 9(11) exempelvis mattehörna och uteatelje. Förskolechefen menar att barnen ändå kan ha roligt med pedagogerna ute på gården så som den nu är också. Material för utveckling och lärande I ateljén finns färger och papper tillgängligt och synligt för barnen. På bänkar och hyllor finns en mängd material att skapa och pyssla med. Materialet för skapande är mest sådan som vanligtvis är "skräp"såsom toarullar, korkar, tomkartonger och liknande. Inköpt material är endast en liten del förutom färger, penslar, kritor och liknande. Förskolechefen uppger att personalen valt att inte använda så mycket färdigt material utan att barnen ska stimuleras att använda sin fantasi och kreativitet. I bygg- och konstruktionsrummet finns några backar med byggmaterial såsom kaplastavar och mindre klossar. I lekrummet finns BRIO-tåg med räls, ett lekbord men bilbana, borg och garage. Lekbordet har hjul och kan flyttas runt. Här finns också lego att bygga med. På väggen ovanför samlingsmattan hänger påsar med olika material avsett att användas vid samlingar. Det finns några spel och pussel som är placerade i en hylla vid ett bord. Hyllan är dock vänd åt ett håll som gör att barnen behöver gå runt hyllan för att se vad som finns där. Det är inget ställe som är naturligt att gå förbi. För övrigt är det mesta materialet exponerat så barnen ser vad som finns och själva kan ta det. Det finns böcker i en stor låda på golvet. Över ett bord hänger mobiler med bokstäver och siffror och i ett fönster hänger flaskor med en bokstav på varje och som innehåller ett föremål som börjar på denna bokstav. För övrigt observeras inget material som direkt kan antas stimulera barnens språk och matematikutveckling. Ute på gården finns det traditionella uteleksaker i en bod. Den står en bit ifrån ingången och är inte öppen så barnen kan se vad som finns. Miljö och material används för att stimulera till utveckling och lärande Under de fyra samlingar som observeras då alla barn deltar används inte något material utöver det personalen pekar på vad gäller veckodag och månad. Däremot i grupperna används olika material. I en grupp som målar benämner den vuxne färgerna och frågar också barnen om dessa. Barnen får också pröva att blanda färger för att se vad det då blir. I en annan grupp används Playdohlera och den vuxne pratar där om antal bitar, hård och mjuk, varm och kall lera. När pärlor används för att trä halsband benämner den vuxne färger och storlekar samt långt/kort halsband. Under de två dagarna besöket genomförs är det inget barn som spelar något spel och inte heller pusslar. Som tidigare beskrivits ligger spel och pussel inte synligt för barnen. Vid ett tillfälle engagerar sig en vuxen i barnens lek med
Verksamhetsrapport 10(11) lego. Tillsammans försöker de hitta delar att bygga ihop en "gubbe". Men tillfället används inte till att utmana eller stimulera ett lärande. Böcker används inte heller under de två besöksdagarna. Undantaget något tillfälle då en vuxen sitter med ett barn och tittar i en bok. Inte heller noteras något tillfälle då personalen uppmuntrar barnen att t.ex. skriva sitt namn eller någon siffra. Personalen uppger att det finns barn som är intresserade av bokstäver och då i samband med hur deras namnbild ser ut. Personalen uppger att miljöerna är uppbyggda för att barnen ska kunna bli självständiga och ta för sig och inte fråga dem om allting. I ateljén ska barnen upptäcka material som kan fungera tillsammans. Barnen behöver mycket stöd i att utveckla språket, uppger personalen. Miljön ska stimulera till lärande menar personalen men beskriver mest vad barnen tycker är roligt i de olika miljöerna och mindre vilket lärande miljöerna syftar till. Utemiljön kan stimulera motorik, uppger personalen, men den används inte fullt ut. Förskolechefen uppger att personalen inte alltid sätter ord på vilket lärande som stimuleras. Förskolechefen bekräftar också att utgångspunkt för vilka miljöer som byggts upp har varit sådant som barnen tycker är roligt. Exempelvis finns bilbanan därför att barnen tycker det är roligt att leka med bilar men det är inte formulerat vilket lärande bilbanan stimulerar och utmanar till. Det är först nu som vi ska se hur barnen använder miljöerna som byggts upp. "Det är en utvecklingsprocess som är på gång". Sammanfattningsvis bedömer Skolinspektionen att miljön inomhus är öppen, innehållsrik och inbjudande. Det finns en variation i utbudet av miljöer för skapande och lek. Utemiljön är öppen och erbjuder utmaningar i uteleken. Med något undantag är det mesta av materialet exponerat så att barnen kan se och själva ta det de önskar. Detta gäller inte utemiljön där materialet finns i en stängd bod. Miljö och material är inte medvetet valt utifrån hur det ska stimulera till utveckling och lärande. Det mesta av materialet kan användas av alla barn men det saknas material som riktar sig tifi och utmanar de äldre barnen. Personalen använder material och miljö i viss utsträckning för att stimulera till utveckling och lärande.
Erks, rfn h cs-e, E, 11(11) Syfte och frågeställningar Syftet med kvalitetsgranskningen är att granska om huvudmän som tidigare har haft problem att erbjuda barn plats i förskola i tid numera lever upp till skollagens krav om platsgaranti och om dessa kommuner erbjuder god kvalitet i förskolans pedagogiska uppdrag. Den övergripande frågeställningen är: o Arbetar förskolan med att stimulera och utmana barnen i deras utveckling och lärande så att de får möjlighet att utvecklas? Metod och material Undervisningen i förskolan, det vill säga arbetet med att stimulera och utmana barnens utveckling och lärande, ska genomföras utifrån läroplanens (Lpfö 98) riktlinjer i avsnitt 2.2 Utveckling och lärande. Skolinspektionen bedömer kvaliteten utifrån hur personalen lyckas stimulera och utmana barnens utveckling och lärande genom språklig och kommunikativ interaktion och hur lek, miljö och material används som verktyg för att stimulera lärandet. Aktuell forskning, beprövad erfarenhet, lagar och regler är viktiga underlag för hur granskningen utformas. Granskningen av kvaliteten i det pedagogiska uppdraget i förskolan innebär att inspektörerna samlar in skriftlig dokumentation och under två dagar besöker förskolorna, observerar verksamheten, intervjuar personal och förskolechefer. All information analyseras sedan för varje enskild förskola och sammanställs och redovisas i ett beslut för förskolan och i denna rapport.