Verksamhetsrapport. efter granskning av platsgaranti och kvaliteten i förskolans pedagogiska uppdrag vid förskolan Svalan, Huddinge kommun

Transkript

1 Bilaga 1 efter granskning av platsgaranti och kvaliteten i förskolans pedagogiska uppdrag vid förskolan Svalan, Huddinge kommun

2 1 (12) Innehåll Inledning Bakgrundsuppgifter om förskolan Resultat Syfte och frågeställningar Metod och material Inledning Skolinspektionen genomför en kvalitetsgranskning av platsgaranti och kvaliteten i det pedagogiska uppdraget i förskolan under hösten och vintern 2015/16. Granskning av platsgaranti genomförs i 19 kommuner och granskning av kvalitet i det pedagogiska uppdraget genomförs i 11 av dessa kommuner. Utifrån en riskanalys, som bland annat innefattar andel förskollärare, gruppstorlek och personaltäthet, har 43 förskolor valts ut i de 11 kommunerna. Förskolan Svalan, i Huddinge kommun ingår i detta urval. Förskolan Svalan besöktes den 10 och 11 november Ansvariga inspektörer har varit Andrés Brink Pinto och Lena Godin. I denna rapport redovisar inspektörerna sina iakttagelser, analyser och bedömningar. Förutom en redogörelse av kvalitetsgranskningens resultat ges även en kort beskrivning av granskningens syfte, frågeställning och genomförande. När kvalitetsgranskningen är avslutad i sin helhet, redovisas de samlade resultaten. För de förskolor som ingått i granskningen ger rapporten en referensram och en möjlighet till jämförelse med förhållanden på andra förskolor. Den enskilda rapporten kan därmed sättas in i ett större sammanhang. Begreppet undervisning i förskolan I förarbetena till den nya skollagen (Prop. 2009/10:165) tas begreppet undervisning upp. Här framgår att regeringen anser att det är angeläget att begreppet undervisning definieras på ett sådant sätt att alla skolformer kan omfattas. I förskolans läroplan talas i dag inte om undervisning. I stället beskrivs den process som syftar till utveckling och lärande. Begreppet undervisning ska enligt regeringens uppfattning ges en definition som är anpassad för såväl förskola och fritidshem som skola och vuxenutbildning. Definitionen av undervisning måste vara relevant för alla skolformer. Undervisning blir med regeringens ställningstagande ett nytt begrepp i förskolan och fritidshemmet. Det är därför viktigt att klargöra att begreppet undervisning ska ges en vid tolkning i dessa

3 2 (12) verksamheter. I förskolan bildar omsorg, utveckling och lärande en helhet i undervisningen. Det är förskollärares och annan personals uppgift att följa, stimulera och utmana barnens utveckling och lärande. Att förskolan och fritidshemmet omfattas av begreppet undervisning förändrar inte verksamhetens uppdrag och innebär inget ifrågasättande av den pedagogik som används där. Användandet av begreppet undervisning i dessa verksamhetsformer syftar således inte på något sätt till att förändra verksamheterna eller arbetssätten. 1 Bakgrundsuppgifter om förskolan Svalan Förskolan Svalan ligger i Skogås i Huddinge kommun. På förskolan finns tre avdelningar, avdelningen Lönneberga för de yngsta barnen, avdelningen Junibacken för barn i åldrarna 2 till 3 år och avdelningen Bullerbyn för barn i åldrarna 4 till 6 år. Avdelningarna har 14, 18 och 24 inskrivna barn. Det finns två legitimerade förskollärare med behörighet att undervisa i förskola och totalt finns det 10,5 heltidstjänster på förskolan. Skolinspektionen har besökt avdelningen Junibacken, som har 18 barn i åldrarna 2 till 3 år. På avdelningen arbetar en legitimerad förskollärare med behörighet att undervisa i förskola, två barnskötare och en resursperson. Personalen genomför arbetet tillsammans, med fokus på olika områden utifrån intresse och kompetens. Det är förskolläraren som har det övergripande ansvaret och ska se till att arbetet genomförs utifrån läroplanen. Förskolan ligger i en friliggande byggnad där de tre avdelningarna ryms. Avdelningen som besöks har tre mindre rum och ett större rum med öppen yta. I tre av rummen finns bord som används som matbord vid måltiderna. De olika rummen innehåller olika material som inbjuder till olika typer av aktiviteter, till exempel konstruktion, musik och rytmik samt rollekar. Det stora rummet används också för vila. Tamburen är relativt trång och används i huvudsak till på- och avklädning, samt för tvätt av händer. Förskolans gård är ganska stor och präglas av en markant höjdskillnad mellan två nivåer. I direkt anslutning till förskolebyggnaden finns bland annat en större öppen yta och en sandlåda. Sedan delas gården av en bergsknalle och på den övre delen av gården finns bland annat klätterställning och gungor. Förskolans arbete ska, enligt förskolechefen, vara utforskande och det sker till stor del i projektform. Det är vanligt att barngruppen delas i mindre grupper. 1 Prop. 2009/10:165 Den nya skollagen för kunskap, valfrihet och trygghet s

4 3 (12) Undervisning i förskolan På förskolan Svalananvänds begreppet undervisning för att beskriva den egna verksamheten. I synnerhet gäller detta olika utforskande aktiviteter som barnen och personalen genomför i projektform. Vid tidpunkten för Skolinspektionens besök kretsade mycket av undervisningen kring förskolans val av tema som var ljus.

5 4 (12) Resultat 1. Den språkliga och kommunikativa interaktionen mellan barn och personal används för att stimulera och utmana barnet Inom detta område granskas hur förskolläraren och annan personal stimulerar och utmanar barnets utveckling och lärande. Barnen ska uppleva att det är roligt och meningsfullt att lära sig nya saker och stimuleras till att använda hela sin förmåga. Förskolläraren, som ansvarar för undervisningen, ska se till att arbetet utförs på ett sådant sätt att barnen ställs inför nya utmaningar som stimulerar lusten att erövra nya färdigheter, erfarenheter och kunskaper. Detta förutsätter att personalen är lyhörd och uppmärksam. Vidare granskas hur personalen tar tillvara barnens vetgirighet och nyfikenhet och hur de stärker barnets tillit till den egna förmågan. Undervisningen granskas med fokus på hur personalen använder språk och kommunikation i interaktion med barnet/barnen så att det leder till ett förändrat kunnande och en ny förståelse hos barnet. Därutöver granskas hur personalen använder barns lek som verktyg för lärande. Förskolechefen har som pedagogisk ledare ansvar för förskolans kvalitet och det övergripande ansvaret för att verksamheten bedrivs enligt uppdraget som helhet. Lyhördhet och uppmärksamhet Observationerna visar att personalen genomgående är lyhörd och uppmärksam på barnens behov och att de på olika sätt anstränger sig för att ta reda på barnens intentioner. Många av barnen kommunicerar i huvudsak på olika ickeverbala sätt vilket personalen uppmärksammar i sin kommunikation med dem. Ett exempel kan vara ett barn som blir mycket ledset vid lämningen. En ur personalen lyfter direkt upp barnet och bär barnet i sin famn under det att de tillsammans tittar på olika material som finns i innemiljön. När barnet inte signalerar intresse för något av materialen öppnar personalen fönstret till gården där ett antal barn från avdelningen genomför en strukturerad aktivitet kring rörelse och dans. Barnet visar intresse för att delta varpå hen får hjälp att klä på sig och följs ut till aktiviteten av en ur personalen. Vid intervjuerna återkommer både arbetslaget och förskolechefen till det pågående projektet kring ljus för att ge exempel på hur personalen är lyhörd och uppmärksam på barnen i undervisningssituationer. Arbetslaget beskriver bland annat ett konkret exempel där ett barn är i det stora rummet och overheadapparaten är på. Barnet pratar inte, flera andra barn springer runt i rummet samtidigt som hen lägger stenar i ett mönster på OH-apparatens glas. En

6 5 (12) ur personalen hjälper till att ordna stenarna samtidigt som hon talar om vad de gör, barnet svarar kort. Barnet upptäcker att mönstret som hen format med stenarna projiceras på väggen. Vill du rita av den frågar personalen, och hämtar papper. Den projicerade bilden sitter en bit upp på väggen, barnet når inte upp. Men hen försöker ändå rita av, då kommer andra barn som blir nyfikna. En ur personalen hämtar en pall och barnet når upp. Hen är så stolt över att nu nå upp och att bilden blir så stor. Ytterligare barn vill delta och det får de. När det är tid att bryta rullar de ihop teckningen och lägger undan den. Barnet vet var teckningen finns dagen därpå och kan fortsätta. Förskolechefen uppger att de i sitt utvecklingsarbete strävat efter att synliggöra vikten av ett lyhört förhållningssätt. Hon menar att detta gett resultat, till exempel i personalens förhållande till ljusprojektet. Enligt henne är personalen nu bra på att se det som intresserar barnen, till exempel när ett barn upptäcker sin skugga, och att utifrån barnen fördjupa intresse och kunskaper till exempel genom att vidareutveckla skugglekar och då benämna olika ljusfenomen. Stärka barnets intresse för att lära och erövra nya erfarenheter, kunskaper och färdigheter Vid observationerna framkommer ett flertal exempel på hur personalen stärker barnens intresse för att lära och erövra nya erfarenheter, kunskaper och färdigheter. De flesta av exemplen kopplar på olika sätt till fenomenet ljus och till något estetiskt uttryckssätt såsom dans eller målning. Vid ett tillfälle har förskolläraren en grupp barn i ett rum med öppen yta. Förskolläraren sätter på musik som barnen får tolka i fri dans tillsammans med förskolläraren. Efter några minuters dansande sätter förskolläraren igång en projektor och mörklägger rummet. Projektorn lyser då upp en av rummets väggar och barnen kan se sina siluetter som skuggor mot väggen. Genom att röra sig närmare eller längre bort från projektorn kan barnen förändra storleken på sina skuggor på väggen, vilket förskolläraren också uppmärksammar dem på. I intervjun beskriver arbetslaget hur den observerade aktiviteten byggde på att de tidigare dokumenterat en liknande aktivitet där de projicerade ljus mot ett uppspänt lakan. Ett barn kom och kommenterade att det där är jag, så gjorde hen små rörelser hon härmar mig. Därefter kom andra barn som också upptäckte sina skuggor. De upptäckte att de kunde se storlekar beroende på var de stod i förhållande till kanonen. Efteråt berättade förskolläraren för barnen vad hon hade sett och vad hon hade dokumenterat. De tittade gemensamt på filmen. Några barn kom då på att lakanet och de skuggor de kastade på det kunde användas för att berätta sagor. Några barn gjorde egna sagor, barnen berättade och personalen skrev. Sedan fick barnen återberätta med lakan och skuggor och som en liten samling med andra barn som publik.

7 6 (12) Vid observationerna förekommer också ett flertal tillfällen där barnen på olika sätt målar. I samband med målning namnger personalen genomgående färgerna, uppmärksammar vad barnen ritar och för en viss dialog kring vad barnen upplever att de framställer. Ett exempel på hur personalen expanderar barnens kunskaper är när förskolläraren för en dialog med ett barn kring de linjer som barnet ritat på ett stort papper. Förskolläraren uppmärksammar barnet på att linjerna är parallella och går sedan vidare till att tillsammans med barnet reflektera kring de prickar barnet ritat lite längre upp. det regnar säger barnet varpå förskolläraren svarar men här borta regnar det inte [det finns inga prickar där]. Nej svarar barnet där har det slutat regna. Huvuddelen av de exempel på hur personalen stärker barnens intresse för att lära och erövra nya erfarenheter, kunskaper och färdigheter uppkommer i samband med strukturerade och planerade aktiviteter. Detta gäller både för vad som framkommer vid observationer och vid intervjuer. Observationerna visar några exempel på hur också vardags- och rutinsituationer används för detta ändamål. Till exempel finns delar av avdelningens dokumentation i form av bilder uppsatta i barnens ögonhöjd när de sitter vid matborden. Vid ett tillfälle initierar ett ätande barn en av bilderna varpå personalen vid bordet kopplar på med frågor kring vad barnet ser, vad som hände och vad de lärde sig vid aktiviteten. De observerade tambursituationerna präglas också genomgående av att barnen i relativt stor utsträckning utmanas att själva klä på sig och att hjälpa varandra på olika sätt. Observationerna visar också att personalen genomgående uppmärksammar och bekräftar barnen när de erövrar eller befäster nya kunskaper. Personalen säger ofta saker som titta du kunde och vad bra gjort när barnen till exempel tar på kläder själva, använder sked för att ta upp en adekvat mängd mat eller visar motoriska färdigheter som att hoppa på ett ben. Av intervjuer med både förskolechef och arbetslag framgår dock att de själva identifierat vardagssituationer som ett område där de kan förbättra sitt arbete med att stärka barnens intresse för att lära och erövra nya erfarenheter, kunskaper och färdigheter. De intervjuade lyfter särskilt fram verksamheten som sker i förskolans utemiljö. Där har förskolan under hösten infört en tydligare uppdelning av gården i zoner där det ska finnas en pedagog i varje zon för att erbjuda tydligare alternativ där olika typer av lärande kan ske. Men samtidigt uppger de att hela förskolans personal fortfarande håller på att diskutera hur den konkreta verksamheten ska bedrivas. Både förskolechef och arbetslag uppger att förskolans samtliga arbetslag har fått i uppdrag att ta fram så kallade måltidsdeklarationer där varje arbetslag i skrift formulerat det förhållningssätt som ska gälla vid måltiderna. Detta för att stärka lärandet i vardagssituationer. I Junibackens deklaration, som Skolinspektionen tagit del av vid besöket, lyfts bland annat att barnen själva ska välja plats, ta mat och ansvara för att duka av

8 7 (12) sin tallrik. Observationerna visar dock att det i vardagssituationerna förekommer relativt många tillfällen då personalen kunnat bedriva undervisning, men där det inte sker. Till exempel präglas en del matsituationer av stor tystnad och av att personalens interaktion med barnen endast handlar om hur mycket mat barnen ska ta, om någon vill ha mer och liknande praktiska göromål. Barnens vetgirighet och nyfikenhet Observationerna visar flera exempel på när personalen stimulerar till ökad nyfikenhet genom att uppmuntra barnen att undersöka vidare. Till exempel går en mindre grupp barn iväg på en längre promenad med två ur personalen. Under promenaden lyser solen och ett av barnen upptäcker sin skugga när de går med solen i ryggen. Barnet börjar experimentera med att föra sina armar i stora rörelser längs sidorna. En av pedagogerna uppmuntrar barnet, både verbalt och genom att själv börja med liknande rörelser. När gruppen kommer fram till målet för sin promenad, en tunnel med olikfärgade ljus, uppmanas barnen att undersöka de olika ljusen. Ett barn sträcker ut handen under en färgad lampa, det blir skugga på marken och handen färgas grön. Ser du vilken färg den [handen] blev frågar en av pedagogerna, kan du få din hand att få någon annan färg?. Det kan barnet som snabbt letar upp andra färger och experimenterar med armarna för att dessa ska färgas av ljusen. I intervjun beskriver arbetslaget sitt sätt att arbeta för att stimulera barnens vetgirighet och nyfikenhet som att vi pratar mycket om att kasta puckar. Första pucken var ficklamporna. Det ledde till nyfikenhet, barnen började själva undersöka hur de kunde skapa ljus på olika sätt. De började släcka och tända, samt lysa på olika ställen. Observationerna visar, som beskrivs ovan, exempel på hur personalen tar till vara på och stimulerar barnens nyfikenhet och vetgirighet i vardagssituationer. Men observationerna visar också att huvuddelen av den undervisning som på olika sätt stimulerar barnens nyfikenhet och vetgirighet sker i samband med planerade aktiviteter eller, så som det uttrycks i intervjun, i samband med introduktionen av något för barnen nytt materiea. Observationerna visar också ett flertal vardagssituationer där personalen inte aktivt lyssnar på barnens frågor eller för en dialog som stimulerar till ökad nyfikenhet. Vid flera observerade matsituationer sker detta sällan. Den dialog som sker kring bordet har tydligt fokus på praktiska göromål och inbjuder inte till frågor eller dialog som kan stimulera till ökad nyfikenhet. Vid en observerad tambursituation använder en ur personalen det faktum att ett barn satt fel stövel på fel fot som ett sätt att uppmuntra barnet att utforska. Hur känns det frågar hon varpå barnet svarar bra, till synes tillfreds med att testa detta sätt att sätta på stövlarna. Men huvuddelen av de observerade tambursituationerna tar inte vara på denna typ

9 8 (12) av små möjligheter i vardagen att utmana och stimulera barnens nyfikenhet. I stället kretsar dialogen helt kring de praktiska bestyren. Barnets lek som verktyg för lärande Observationerna visar att större delen av de observerade dagarna fylls av olika typer av planerade aktiviteter. Barnen har möjlighet att välja mellan olika typer av aktiviteter, till exempel dans, skapande eller rytmik. Inom varje aktivitet har barnen en stor möjlighet att påverka vad som ska göras. Till exempel observeras hur en grupp barn som deltagit i dans utomhus kommer in varpå förskolläraren frågar vad de nu vill göra. Måla säger ett barn och resten av gruppen instämmer. När barnen börjar måla på ett stort papper på golvet deltar en ur personalen aktivt och samtalar med barnen kring vad de målar. I intervjun framkommer också att personalen har en medvetenhet kring vikten av att de ibland behöver fungera som länkar mellan olika barn och att de genom sitt aktiva deltagande i leken också formar leken så att alla barn kan delta efter sina förutsättningar. En ur personalen beskriver det som att om jag ser att några barn leker familj och att ett annat barn vill komma in i leken utan att veta hur. Då kan jag och det barnet ha en restaurang som familjen kan komma och äta på. Observationerna visar flera tillfällen där personalen aktivt går in i leken för att forma den så att alla barn i barngruppen kan delta. Under den fria leken som sker i övergångarna mellan olika planerade inslag eller i väntan på något planerat inslag, så som en promenad eller lunch, förekommer inte några exempel på att personal använder barnens lek för att stimulera lärande eller på att personalen vid dessa tillfällen deltar aktivt i barnens lek. Vanligen är personalen i stället upptagen med att plocka undan efter en avslutad aktivitet, eller med att förbereda en kommande. Därmed intar personalen en tillsynes ganska frånvarande roll i relation till barnen och deras lek vid övergångssituationer. Sammanfattningsvis bedömer Skolinspektionen att personalen använder språklig och kommunikativ interaktion på olika sätt för att stimulera och utmana barnen. Det sker företrädesvis i samband med olika typer av strukturerade och planerade aktiviteter. Personalen är lyhörd och uppmärksam och hittar många situationer där de kan ta tillvara och stärka barnens intresse för att lära och erövra nya erfarenheter, kunskaper och färdigheter. Vidare tar personalen i viss mån tillvara barnens vetgirighet och nyfikenhet samt använder barnens lek som verktyg för lärande. I olika typer av vardagssituationer, som till exempel vid lunch eller tambursituationer, sker dock detta sällan.

10 9 (12) 2. Förskolans material är stimulerande och miljön, såväl inom- som utomhus, är utformad så att den stimulerar barnets utveckling och lärande. Inom detta område granskas om miljön är öppen, innehållsrik och inbjudande och utformad så den stimulerar till utveckling och lärande. Vidare granskas hur personalen använder sig av miljö och material för att stimulera utveckling och lärande. Miljö och material ska vara anpassat till den aktuella barngruppen och vara exponerat så att det är lockande och inbjuder till lek och andra aktiviteter. Förskolechefen har ett särskilt ansvar för att förskolans lärandemiljö utformas så att barnen får tillgång till en bra miljö och material för utveckling och lärande. Miljön är öppen, innehållsrik och inbjudande Innemiljön består av tre mindre rum och ett större rum med öppen yta. Alla rum har olika material som inbjuder till olika typer av lek och aktivitet. Till exempel konstruktion, rollekar eller skapande. Det större rummet är delat i två lika stora halvor med hjälp av tejp på golvet. Den ena halvan är vikt åt rörelse och rytmik och där finns också olika rytminstrument i lådor på golvet och på hyllor i barnens höjd. Den andra halvan av rummet har ett bord som också används som matbord och en stor vägg mot vilken en projektor är riktad. Personalen berättar att denna halva av rummet används vid besökstillfället för att på olika sätt utforska ljus. Rummet har mörkläggningsgardiner eftersom det också används som vilrum. Gardinerna gör det också möjligt att leka med ljus på olika sätt, till exempel med ficklampor i ett mörklagt rum. Väggarna i de flesta rummen är smyckade med bland annat foton på barnen från dagliga situationer, barnens alster och bilder som på olika sätt anknyter till temat ljus. En av väggarna i det större rummet är kal, för att möjliggöra att den används som projektorduk. Ett av de mindre rummen har också i princip kala väggar. Av förskolans dokumentation framgår att de har ett ständigt pågående arbete med att omforma innemiljön så att den ska passa barnens intressen och den undervisning de vill bedriva. Detta bekräftas av intervjun med arbetslaget. Till exempel hade det större rummet vid terminens början flera större bokhyllor som har flyttats ut för att möjliggöra mer rörelse och rytmik då barnen visade stort intresse för att röra sig till musik. Personalen uppger också att de även har ett pågående arbete med att få ett av de mindre rummen att tydligare anknyta till tema ljus genom att gradvis introducera nya material, som ficklampor och overheadapparat.

11 10 (12) De mindre rummen erbjuder möjligheter till lugnare aktiviteter, som att måla, lägga pussel eller titta i en bok. Rummen erbjuder också i någon mån möjligheter till vila, men det saknas möblemang som tydligt inbjuder till vila så som en soffa, läspöl eller liknande. De flesta av barnen sover efter lunchen och då sker det på madrasser som tas fram i det största rummet. Förskolans gård har en bergsknalle som skapar två tydliga nivåer. För att komma upp på den övre nivån finns en trappa. Närmast förskolan finns en större öppen asfalterad yta, en sandlåda och en klätterställning. Uppe på bergsknallen finns en gräsmatta och en gungställning. Miljön i sig är alltså relativt variationsrik men både förskolechef och personal uppger att de upplever utemiljön som undermålig. De menar att det handlar om frånvaron av vissa typer av material, till exempel material för att bygga, och om att skadegörelse på kvällar och helger gör det omöjligt att bygga mer fantasirika miljöer samt att ha material lättillgängligt ute. Material för utveckling och lärande I förskolans dokumentation anges att materialet på förskolan behöver vara rikt och varierat, samt i barnens höjd så att de själva kan välja material. Observationerna visar också att materialet som finns är exponerat på ett sådant sätt att barnen ser vad som finns och placerat så att alla barn kan nå det. Även böcker är placerade så att det syns vad som finns och barnen kan själva ta dessa. Arbetslaget uppger att de värdesätter att allt material är tillgängligt för barnen och att de därför medvetet exponerar det på ett sådant sätt att allt är framme på ett eller annat sätt. Det finns en variation av material, anpassat till åldersgruppen och till olika aktiviteter. Rollek, bygglek, konstruktion och upptäckande samt skapande aktiviteter är några exempel. Personalen uppger att de strävar efter att kunna erbjuda barnen samma material inne och ute. Undantaget är material för att kunna bygga och konstruera som endast finns inne. I utemiljön finns också sandleksaker och cyklar. Av intervjuerna med arbetslaget och förskolechefen framkommer att de gemensamt beslutat att i huvudsak köpa in utforskande material och att de i hög utsträckning väljer bort färdiga leksaker. Detta framgår också av förskolans dokumentation. Under hösten har förskolan köpt in olika material som kopplar till ljus, som exempelvis ficklampor, ljusbord och material med olika form, färg och genomskinlighet för barnen att undersöka. Miljö och material används för att stimulera till utveckling och lärande Av observationerna framgår att de olika rummen och materialen inomhus inbjuder till olika typer av lärandesituationer och att personalen använder miljö

12 11 (12) och material i sin interaktion med barnen. Personalen uppger i intervjun att de arbetar medvetet med olika typer av relevant material i sin undervisning. Till exempel samlar förskolläraren en mindre grupp barn för att dansa inomhus. Förutom att sätta på musik hämtar hon också olikfärgade sjalar som barnen får hålla i händerna samtidigt som de rör sig. Barnen upptäcker snabbt att de kan få sjalarna att röra sig på olika sätt som speglar deras upplevelse och tolkning av musiken. Förskolläraren uppmuntrar samtidigt som hon också benämner de olika färgerna sjalarna har. Observationerna visar också hur barnen själva, i den mer fria leken, utmanas och stimuleras av lättillgängligt material. Till exempel går barn vid flera tillfällen och hämtar något de behöver i sin lek och barnen för också vid några tillfällen in nya saker i leken. Av observationerna framkommer några exempel när personalen använder material ute i sina interaktioner med barnen. Till exempel när de gemensamt målar utomhus, eller vid en gemensam rörelseaktivitet till musik. Men av observationerna framgår också att det finns situationer där personalen inte använder miljön och material i sina interaktioner med barnen. Företrädelsevis präglas sådana situationer av att en eller två vuxna intar en mer passiv och övervakande roll i relation till barn som har en friare lek, till exempel kring bergsknallen. Personalen och förskolechefen uppger också i intervjuer att de själva har identifierat sitt arbete med utemiljön som något som behöver utvecklas på förskolan. Förskolechefen uttrycker det som att vi lägger nog mer fokus på innemiljön och har nog jobbat mer med det. Periodvis lägger vi fokus även på utemiljön men intresset går upp och ner och då sjunker kvaliteten. Sammanfattningsvis bedömer Skolinspektionen att miljön inomhus är öppen, innehållsrik och inbjudande och är utformad så att den stimulerar barnets utveckling och lärande. Förskolans material är stimulerande och exponerat så det inbjuder till lek och andra aktiviteter och det är nåbart för alla barn. Personalen använder såväl miljöerna som materialet som finns inomhus för att stimulera och utmana barnens utveckling och lärande. Utemiljön är i viss mån varierad och inbjuder till lek och aktiviteter. Utemiljön och pedagogernas sätt att använda den i interaktionen med barnen utmanar och stimulerar dock inte barnens utveckling och lärande fullt ut.

13 12 (12) Syfte och frågeställning Syftet med kvalitetsgranskningen är att granska om huvudmän som tidigare har haft problem att erbjuda barn plats i förskola i tid numera lever upp till skollagens krav om platsgaranti och om dessa kommuner erbjuder god kvalitet i förskolans pedagogiska uppdrag. Den övergripande frågeställningen är: o Arbetar förskolan med att stimulera och utmana barnen i deras utveckling och lärande så att de får möjlighet att utvecklas? Metod och material Undervisningen i förskolan, det vill säga arbetet med att stimulera och utmana barnens utveckling och lärande, ska genomföras utifrån läroplanens (Lpfö 98) riktlinjer i avsnitt 2.2 Utveckling och lärande. Skolinspektionen bedömer kvaliteten utifrån hur personalen lyckas stimulera och utmana barnens utveckling och lärande genom språklig och kommunikativ interaktion och hur lek, miljö och material används som verktyg för att stimulera lärandet. Aktuell forskning, beprövad erfarenhet, lagar och regler är viktiga underlag för hur granskningen utformas. Granskningen av kvaliteten i det pedagogiska uppdraget i förskolan innebär att inspektörerna samlar in skriftlig dokumentation och under två dagar besöker förskolorna, observerar verksamheten, intervjuar personal och förskolechefer. All information analyseras sedan för varje enskild förskola och sammanställs och redovisas i ett beslut för förskolan och i denna rapport.