Att förebygga mobbning i skolan To prevent bullying in school

Malmö högskola Lärarutbildningen Examensarbete 10 poäng Att förebygga mobbning i skolan To prevent bullying in school Maria Rosqvist Sarah Sjöstrand Lärarexamen 140 poäng Barndoms- och ungdomsvetenskap Höstterminen 2005 Handledare: Fanny Jonsdottir Examinator: Annika Månsson

2

Abstract Titel: Författare: Att förebygga mobbning i skolan Maria Rosqvist och Sarah Sjöstrand Syftet med detta examensarbete är att skapa kunskap om hur man i skolan kan arbeta för att motverka mobbning. Insamlandet av empiriskt material till undersökningen har skett på en kommunal skola i en mellanstor skånsk kommun. Biträdande rektor samt två lärare på skolan har medverkat som intervjupersoner. 64 elever från skolår 3 och skolår 6 har medverkat genom att delta i enkätundersökning. Av dessa medverkade fyra elever från respektive skolår även som intervjupersoner. De frågor som vi sökt svar på i syftet att skapa kunskap om hur man i skolan kan arbeta för att minska risken för utanförskap och mobbing är: - Hur kan man i skolan arbeta för att minska risken för utanförskap och mobbning? - Går det att utläsa effekt av skolans metod i form av trivsel och god gemenskap i klasserna? - Hur uppfattar elever skolans arbete mot utanförskap och mobbning? - Hur skulle skolan, enligt eleverna, mer effektivt kunna arbeta för att främja gemenskap och minska risken för utanförskap och mobbning? Genom vår undersökning har vi kommit i kontakt med metoderna rastvakter, kamratstödjare och kompissamtal. Övergripande har resultatet av intervjuerna och enkätundersökningen visat att dessa är bra metoder för att förebygga utanförskap och mobbning på skolor, under förutsättningen att de används på ett medvetet och genomtänkt sätt. En slutsats som vi kommit fram till är att lärares förhållningssätt och beteende är den primära faktor som ligger till grund för den gemenskap eller utanförskap som skapas bland elever. Nyckelord: mobbning, förebyggande arbete, rastvakter, kamratstödjare, kompissamtal 3

4

Innehåll INTRODUKTION...7 SKOLAN OCH MOBBNING...8 SYFTE...9 KUNSKAPSBAKGRUND...11 VAD ÄR MOBBNING?...11 KONSEKVENSER AV MOBBNING...12 BEHOVET AV TRYGGHET OCH SOCIALT SAMSPEL...12 FÖREBYGGANDE ARBETE...13 Kompissamtal...14 PROBLEMPRECISERING...15 METOD...17 METODVAL...17 Intervjuer...17 Enkätundersökning...18 UNDERSÖKNINGSGRUPP...19 De vuxna deltagarna...19 Eleverna...19 FRÅN PLANERING TILL GENOMFÖRANDE...20 BEARBETNING...23 FORSKNINGSETISKA ÖVERVÄGANDEN...24 RESULTAT...27 HUR KAN MAN I SKOLAN ARBETA FÖR ATT MINSKA RISKEN FÖR UTANFÖRSKAP OCH MOBBNING?...27 Rastvakter...27 Kamratstödjare...27 Kompissamtal...28 GÅR DET ATT UTLÄSA EFFEKT AV SKOLANS METOD I FORM AV TRIVSEL OCH GOD GEMENSKAP I KLASSERNA?...29 Elevernas trivsel...29 Elevernas rädsla...31 Elevernas kamratrelationer på rasterna...32 Sociogram...32 HUR UPPFATTAR ELEVER SKOLANS ARBETE MOT UTANFÖRSKAP OCH MOBBNING?...33 Rastvakter...33 Kamratstödjare...33 Kompissamtal...34 HUR SKULLE SKOLAN, ENLIGT ELEVERNA, MER EFFEKTIVT KUNNA ARBETA FÖR ATT FRÄMJA GEMENSKAP OCH MINSKA RISKEN FÖR UTANFÖRSKAP OCH MOBBNING?...35 SAMMANFATTNING AV RESULTATET...37 SLUTSATS...37 ANALYS OCH DISKUSSION AV RESULTATET...39 METODER FÖR ATT MINSKA UTANFÖRSKAP OCH MOBBNING...39 Rastvakter...40 Kamratstödjare...40 Kompissamtal...41 ELEVERNAS TRIVSEL OCH GEMENSKAP...43 Resultat av enkätundersökning...43 Gemenskap bland eleverna...44 ELEVERS TANKAR OM ARBETE MOT UTANFÖRSKAP OCH MOBBNING...46 SLUTORD...49 5

KÄLLFÖRTECKNING...51 BILAGOR...53 INTERVJUFRÅGOR TILL ELEVER...54 EXTRA INTERVJUFRÅGOR TILL ELEVER SOM ÄR KAMRATSTÖDJARE...54 ENKÄT OM ELEVERNAS TRIVSEL PÅ SKOLAN, SAMT UNDERLAG TILL SOCIOGRAM...55 INFORMATIONSBREV...56 EXEMPEL PÅ SOCIOGRAM...58 6

Introduktion Höstterminen 2002 började vi, Maria Rosqvist och Sarah Sjöstrand, studera på Lärarutbildningen vid Malmö Högskola. Nu är vi i slutet av vår sjunde och sista termin, och texten du just nu läser är vårt examensarbete. Examensarbetet, som är det sista arbete man gör i utbildningen, är en c-uppsats med syftet att ge en fördjupning i ett yrkesrelevant ämnesområde. När det gällde att välja ett ämnesområde var vi snabbt överens. Vi ville göra ett arbete som handlar om hur man kan arbeta för att motverka mobbning och utanförskap i skolan. En anledning till att vi valt detta ämnesområde är att vi vill skapa oss kunskap om hur vi som lärare medvetet och aktivt kan arbeta för att undvika uppkomsten av utanförskap och mobbning i skolan. Vi tror nämligen att kamratskap och känsla av samhörighet är viktigt för en individs utveckling av en positiv självbild. Vidare tror vi att när en människa känner sig trygg i det sociala samspelet med andra underlättar detta utvecklingen av andra områden så som motorik, kognition och nyfikenhet för kunskapsinhämtning. Psykologen Abraham Maslows menar att människan har fem grundläggande behov, som han ordnat i en hierarkisk pyramid om fem plan. Ju längre ner i pyramiden behoven befinner sig, desto nödvändigare är de för individens välmående och överlevnad (Evenshaug & Hallen, 2001). Som bilden till vänster visar är trygghet, social anknytning, uppskattning och positiv självuppfattning viktiga komponenter för människans välmående. Vi som är författare till detta arbete har båda, vid många olika tillfällen genom hela livet, upplevt en känsla av trygghet i att ha vänner i vår närhet. Det är till stor del genom samspelet med andra människor som vi blivit dem vi är, och skapat oss den självbild som vi har. Här har känslan av tryggheten bland våra vänner, där vi vet att vi är accepterade för dem vi är, hjälpt oss vid flera tillfällen att våga prova nya saker, att våga lyckas och att våga ta risken att misslyckas. Med vetskapen om att vi har vänner som 7

bryr sig om oss har vi också med tiden alltmer vågat lita på vår sociala förmåga, vilket har lett till att vi kunnat skaffa oss nya vänner och bekanta. I detta fungerande sociala samspel utmanas vi ofta kognitivt, och försätts ofta i situationer där vi blir intresserade av att lära oss mer om olika saker. Skolan och mobbning Det svenska skolväsendet har under århundraden genomgått en mängd förändringar. Genom tiderna har dock ett av huvudsyftena med skolan handlat om att eleverna ska utvecklas till goda och ansvarskännande samhällsmedborgare. Vad man menat med detta och hur man gått tillväga för att uppnå det har varierat beroende på de olika tidsepokernas normer (Selander, 2004). I skolans vardagsrutiner hade översitteri länge stor plats. Lärarna använde sig av kränkningar, som exempelvis skamvrån, dumstruten och aga, som en del av sin maktutövning vilket vidare stimulerade eleverna till att kränka varandra (Wester m.fl. 2003). Efter tydliga direktiv från lagar och förordningar ska det svenska skolväsendet idag genomsyras av ett demokratiskt förhållningssätt och en strävan efter att varje elev tar avstånd från att människor utsätts för kränkande behandling (Lärarförbundet, 2002). Trots detta finns det ändå barn och unga som i skolan blir utsatta för mobbing, eller andra typer av kränkande behandling. Sedan 1993 har Skolverket vart tredje år genomfört nationella undersökningar om elevers, skolbarnsföräldrars, lärares och allmänhetens attityder till svensk skola. När denna undersökning genomfördes 2003 deltog 2862 elever från 143 klasser i skolår 4-6. De resultat som framkom vid undersökningen visade att 4 % av dessa elever känner sig mobbade av andra elever. Var sjätte elev uppgav även att de var rädda för en eller flera elever på skolan (Skolverket, 2004a). Att bli mobbad är att bli kränkt som människa och att förlora en del och, i värsta fall, hela sitt människovärde. (Höistad, 1994. s 37). I läroplanen för det obligatoriska skolväsendet, förskoleklassen och fritidshemmet, Lpo 94, står det bland annat skrivet att skolan skall sträva efter att vara en levande social gemenskap som ger trygghet och vilja och lust att lära. (Lärarförbundet, 2002. s 12). Vidare står det skrivet att varje elev ska bli bemött med respekt för sin person, att skolan ska gestalta och förmedla människolivets okränkbarhet, individens frihet och integritet samt alla människors lika 8

värde (Lärarförbundet, 2002). Med utgångspunkt från ovanstående, tycker inte vi det är svårt att se varför mobbning inte hör hemma i skolan. Syfte Syftet med detta examensarbete är att skapa kunskap om olika metoder som kan användas för att motverka mobbning och utanförskap i skolan. Som vi tidigare nämnde har skolan till uppgift att bland annat sträva efter att varje elev tar avstånd från att människor utsätts för kränkande behandling. Skolan ska gestalta och förmedla alla människors lika värde. I läroplanen för det obligatoriska skolväsendet, förskoleklassen och fritidshemmet, Lpo 94, står det också skrivit att varje elev ska bli bemött med respekt för sin person och att ingen i skolan ska utsättas för mobbning (Lärarförbundet, 2002). Eftersom vi tycker att detta är oerhört viktigt, ville vi skaffa oss mer kunskap om hur man kan arbeta för att uppnå dessa direktiv. Avsikten med vårt arbete har därför varit att undersöka metoder som kan användas för att motverka utanförskap och mobbning i skolan. Förutom att få kunskap om metoder som kan användas, ville vi också försöka ta reda på hur effektiva dessa metoder är. Detta har vi försökt göra genom att undersöka hur elever trivs i skolan och hur hög grad av gemenskap och utanförskap som finns i klasserna. 9

10

Kunskapsbakgrund I Skollagen står det skrivet att alla som verkar inom skolan aktivt ska motverka alla former av kränkande behandling (Lärarförbundet, 2002). Lägsta nivån för en skolas arbete mot mobbning är att ha ett handlingsprogram och efter detta aktivt arbeta för att förebygga och motverka alla former av kränkande behandling (Frånberg, 2003). Vad är mobbning? Många människor har med olika ordval formulerat en definition av begreppet mobbning. Utgångspunkten i de allra flesta av dessa definitioner är att en person över en längre tidsperiod blir utsatt för negativa handlingar av en eller flera förövare (Eriksson mfl, 2002). Skolverket (2004b) beskriver mobbningssituationen som sådan att någon vid upprepade tillfällen utsätts för kränkande behandling, samt att det finns en obalans i makt mellan den som mobbar och den som utsätts för mobbning. Kränkande behandling kan vara fysisk, verbal, psykosocial eller text- och bildburen. Med fysiska kränkningar menas handlingar som slag, knuffar och sparkar. Uttalade hot och öknamn är exempel på verbala kränkningar. Till psykosociala kränkningar inräknas handlingar som utfrysning och ryktesspridning. Text- och bildburna kränkningar innefattar klotter, brev och lappar, e-post, sms och mms. Den vanligaste typen av mobbning bland pojkar är en kombination av fysiska och verbala kränkningar, som brukar benämnas direkt mobbning. Flickor ägnar sig vanligtvis mer åt indirekt mobbning, som är en kombination av verbala och psykosociala kränkningar (Eriksson mfl, 2002). 11

Konsekvenser av mobbning Att bli mobbad kan påverka en individ väldigt mycket både psykiskt och fysiskt. Mobbade personer har i större utsträckning ont i huvudet, magen och ryggen. Andra symptom är depressioner, nervositet och sömnproblem (Frånberg, 2003). Det finns studier som visar att flickor som blir utsatta för indirekt mobbning ofta upplever starkare emotionell stress än pojkar som blir utsatta för indirekt mobbning (Eriksson mfl, 2002). Det som de mobbade regelbundet möter från mobbarna, att de exempelvis är fula, dumma och oönskade, kan leda till att de utvecklar en negativ självbild (Høiby, 2004). De som blir mobbade har också ofta svårt att få nya vänner, vilket kan leda till lägre självkänsla (Frånberg, 2003). Utöver detta kan mobbning även påverka individers lärande. I en grupp där mobbning förekommer är stämningen spänd och otrygg, vilket kan leda till att elever undviker att vara aktiva på grund av rädsla för att bli förödmjukade av mobbarna (Høiby, 2004). Behovet av trygghet och socialt samspel Många teorier och mycket forskning visar på att barns utveckling sker i samspel med den sociala omgivningen. En av dessa teorier är Daniel Sterns teori om självutveckling, som baseras på uppfattningen av att människan har behov av socialt samspel redan från födseln och att anknytning till och samspel med vuxna under spädbarnstiden lägger grund till både social och personlig utveckling (Stern, 1985). Efter spädbarnstidens behov av samspel med vuxna, börjar barn bli mer och mer intresserade av samspel med jämnåriga kamrater. Genom att leka med andra utvecklas barnen både intellektuellt, emotionellt, socialt och motoriskt. I leken tränar barnen sig på att hantera relationer, problem och konflikter. De övar sig i att uttrycka känslor, och tränar även sin kommunikativa förmåga och sin fantasi (Knutsdotter, 1992). Undersökningar som gjorts visar att elever i skolåldern ofta grundar sin självbild på sin kognitiva och sociala kompetens. Detta innebär att det för många elever är väldigt viktigt att göra bra ifrån sig i skolan och att ha många vänner (Evenshaug & Hallen, 12

2001). Eriksson mfl, (2002) menar att flickors kamratrelationer ofta är mer intima än vad pojkarnas är. I vissa fall kan flickor försöka hindra att andra blir vän med deras kamrater, av rädsla att deras nära kamratrelation ska förstöras. För många flickor kan en förlorad kamratrelation innebära att hemligheter som delats sprids ut och de blir föremål för skvaller och uteslutning (Eriksson mfl, 2002). När det gäller elevernas identitetsbildning och socialisering kan lärares beteende ha stor betydelse. Både Lamer (1991), Høiby (2004) och Evenshaug & Hallen (2001) skriver om den informella sida av skolans socialiseringsfunktion som kan kallas medinlärning, eller dold inlärning. Här menar man de erfarenheter eleverna gör som en följd av det samspel som sker i klassrummet och skolsamhället. Lärarens förhållningssätt, beteende och bemötande av eleverna kan ligga till grund för vilka elever som anses vara smarta eller dumma och om de är populära eller inte. Om en lärare har svårt att acceptera någon elev uppfattas detta snabbt av eleverna, och kan leda till att ingen vill vara med denna elev. Förebyggande arbete Dan Olweus, som är professor i psykologi i Norge, har under många år forskat om mobbning. Olweus forskning, som är psykologisk och positivistisk i sin utgångspunkt, framhåller bland annat att det är viktigt att vuxna i skolan är auktoriteter och har ett gemensamt förhållningssätt där det snabbt och tydligt visas att kränkningar är oacceptabla (Olweus, 1991). Att det förebyggande arbetet mot mobbning integreras som en naturlig del i skolans övriga arbete samt att arbetet baseras på kunskap om förekomsten av kränkande behandling och kunskap om elevernas trivsel är vidare rekommendationer som ges i Allmänna råd och kommentarer för arbete med att motverka alla former av kränkande behandling (Skolverket, 2004b). Det finns många olika metoder som kan användas för att minska risken för utanförskap och mobbning i skolan. Rastvakter och kamratstödjare, som kommer att beskrivas i Resultatavsnittet, är metoder som för eleverna är synliga och konkreta. Andra typer av metoder kan inrikta sig mer på att eleverna lär sig att samverka i grupp, att lyssna på och prata inför varandra, att utveckla empatisk förmåga och att hantera konflikter. Exempel 13

på sådana metoder är värderingsövningar och forumspel, som bland annat beskrivs i böckerna Gruppen som grogrund (Wahlström, 1993) och Du har huvudrollen i ditt liv (Byréus, 1990). Kompissamtal Syftet med kompissamtal är att eleverna ska lära sig reda ut konflikter och bli medvetna om sina egna roller i det sociala samspelet. Under kompissamtalen får eleverna berätta om konflikter de kommit i kontakt med och sedan fundera och diskutera för att försöka komma fram till lämpliga lösningar på dessa. Utgångspunkterna i kompissamtal är att eleverna får berätta om de själva klarat ut något bråk, om de gjort något fel mot en kamrat och om de råkat ut för att någon behandlat dem illa. Lärarens roll under kompissamtalen är att hjälpa till med att reda ut och förtydliga de situationer som eleverna tar upp. Då kompissamtal bör vara ett forum där eleverna får öva sig i att uttrycka sina tankar och känslor om konfliktsituationer, bör läraren undvika att moralisera över det som tas upp vid dessa tillfällen. Vad läraren däremot bör vara noga med att eftersträva är att eleverna respekterar och lyssnar på varandra och inte avbryter när någon annan pratar. Vid behov bör läraren påminna eleverna om att de under kompissamtalen inte får skvallra på varandra. Under kompissamtalets sista utgångspunkt, där eleverna får berätta om någon gjort något dumt mot dem, handlar det om att den drabbade får berätta sin upplevelse av det som hänt utan att nämna namn på andra som varit inblandade. Målet är här att de inblandade ska känna igen berättelsen och sedan själva få tillfälle att delge hur de upplevt situationen. En förutsättning för att kompissamtal ska fungera är att det finns en trygg och positiv stämning i elevgruppen, så att alla elever vågar prata (Edling, 1992). 14

Problemprecisering Syftet med vårt examensarbete är att skapa kunskap om hur man i skolan kan arbeta för att motverka mobbning. I läroplanen för det obligatoriska skolväsendet, förskoleklassen och fritidshemmet, Lpo 94, står det bland annat skrivet: Ingen skall i skolan utsättas för mobbning. Tendenser till trakasserier skall aktivt bekämpas. (Lärarförbundet, 2002, s. 9). Då vi ville ta reda på hur man kan gå tillväga för att uppnå detta i praktiken, formulerade vi fyra frågor som vi hade som utgångspunkter när vi införskaffade empiriskt material till vår undersökning. Dessa frågor är: Hur kan man i skolan arbeta för att minska risken för utanförskap och mobbning? Går det att utläsa effekt av skolans metod i form av trivsel och god gemenskap i klasserna? Hur uppfattar elever skolans arbete mot utanförskap och mobbning? Hur skulle skolan, enligt eleverna, mer effektivt kunna arbeta för att främja gemenskap och minska risken för utanförskap? 15

16

Metod Vi genomförde vår undersökning på en kommunal skola i en mellanstor skånsk stad. För att ta reda på hur skolan arbetar för att motverka utanförskap och mobbning samtalade vi med och intervjuade biträdande rektor och två lärare på skolan. Vi ville undersöka om skolans metoder verkade effektiva, genom att ta reda på hur eleverna trivs och synliggöra den gemenskap eller utanförskap som finns i klasserna. För att försöka ta reda på detta genomförde vi enkätundersökning och intervjuer med elever i skolår 3 och skolår 6. Metodval För att söka svar på våra frågeställningar har vi kombinerat metoderna intervjuer och enkätundersökning. Både Repstad (1999) och Johansson & Svedner (2001) menar att en kombination av olika metoder ger ett bredare dataunderlag och därmed också ett mer tillförlitligt underlag för tolkning och slutsatser. Intervjuer Vid intervjutillfällena använde vi oss av två olika intervjumetoder. Vi genomförde kvalitativa intervjuer med de vuxna på skolan och strukturerade intervjuer med eleverna. Kvalitativa intervjuer innebär att frågeområdet är bestämt men att frågorna kan variera beroende på hur den intervjuade svarar. Vid strukturerade intervjuer har man fasta frågor som ställs till alla deltagare i undersökningen (Johansson & Svedner, 2001). Med personal på skolan genomförde vi kvalitativa intervjuer för att kunna få en så uttömmande förklaring som möjligt om de metoder som skolan använder för att minska risken för utanförskap och mobbning. Vi hade förberett fem frågor som fungerade som utgångspunkter i intervjuerna. Det vi främst ville veta var vilka metoder skolan använde sig av och vad som var positivt och negativt med dessa. Vi var även intresserade av att veta hur nöjda de vuxna var med metodernas funktion samt hur ofta och på vilket sätt de utvärderar sitt arbete mot utanförskap och mobbning. 17

När vi intervjuade eleverna använde vi oss av strukturerade intervjuer med fasta frågor (se bilaga A) för att försöka få en sammanfattning av elevernas uppfattning av skolans arbetssätt. Repstad (1999) menar att gruppintervjuer ibland kan innebära en felkälla. Om intervjupersonerna inte känner varandra tillräckligt väl, eller av någon anledning inte känner sig trygga i gruppen, kan detta leda till att bara acceptabla och tillåtna synpunkter kommer fram. På grund av detta valde vi att genomföra enskilda intervjuer med eleverna. Vi var båda två närvarande under alla elevintervjuer, men turades om att leda dem. Den av oss som ledde intervjun var den som var mest aktiv och ställde de flesta frågorna. Den av oss som under en intervju var minst aktiv hade som huvuduppgift att vara extra uppmärksam på att väsentlig information tydligt framkom, och fånga upp eventuellt lösa trådar i elevernas svar. För att vara säkra på att all information dokumenterades spelade vi in intervjuerna med bandspelare, vilket rekommenderas av Repstad (1999). När intervjuer spelas in med bandspelare behövs inte anteckningar av allt den intervjuade säger. Detta ger större möjlighet till att intervjun kan genomföras mer som ett avslappnat samtal och intervjuaren kan vara observant på den intervjuades kroppsspråk, mimik och gester. Ibland överensstämmer inte en människas kroppsspråk, mimik och gester med orden som sägs. Är man som intervjuare observant på detta kan man försöka ta reda på vad den intervjuade verkligen tycker genom att ställa följdfrågor (Repstad, 1999). Enkätundersökning Utöver intervjuerna genomförde vi även en enkätundersökning där alla elever från skolår 3 och skolår 6 på skolan blev ombedda att delta. Vi valde att utforma vår enkät med hög standardisering där samma frågor ställdes till alla deltagare (se bilaga B). Denna typ av enkätform ger ofta bra möjligheter till jämförelser mellan svaren, vilket underlättar om man vill använda svaren som ett mätinstrument (Trost, 1994). Våra förhoppningar med att använda en enkätundersökning i vårt arbete var att få en överblick av elevernas trivsel i skolan. För att försöka få en tydlig bild över elevernas gemenskap i klasserna ville vi också använda delar av enkätsvaren till en sociometrisk undersökning som underlag för ett sociogram, det vill säga en kartläggning över den gemenskap eller utanförskap som finns i elevgrupperna. 18

Undersökningsgrupp Till tio kommunala skolor i en skånsk kommun skickade vi via e-post en förfrågan om vi fick genomföra våra undersökningar hos dem. Av dessa svarade fyra skolor att de var villiga att låta oss ta del av deras arbete. Det var dock bara två av dessa fyra skolor som hade tid att ta emot besök av oss under den tidsperiod på fem veckor som vår undersökning behövde utföras. Våra besök på den ena av dessa två skolor blev tyvärr i sista stund inställda, på grund av sjukdom. På grund av tidsbrist fanns det sedan inget annat tillfälle som passade för genomförandet av vår undersökning på denna skola och därför genomförde vi bara vår undersökning på en skola. Skolan som vi genomförde vår undersökning på är en kommunal skola i en mellanstor kommun i Skåne. På skolan, som ligger i en förort till en större stad, arbetar 28 lärare. Det går 313 elever på skolan uppdelade i 14 klasser, från förskoleklass till skolår 6. De vuxna deltagarna Den som vi först träffade på skolan var biträdande rektor. Biträdande rektor på denna skola är en 56-årig kvinna som är utbildad grundskollärare och i nuläget även studerar en treårig rektorsutbildning på distans. Under denna första intervju fick vi information om vilka metoder det bestämts att skolan ska använda. Vi intervjuade sedan även en kvinnlig lärare som arbetar i skolår 3 och en manlig lärare som arbetar i skolår 6, för att ta reda på om dessa arbetade med ytterligare metoder utöver de som bestämts för hela skolan. Den kvinnliga läraren i skolår 3 är 62 år och utbildad lågstadielärare. Den manliga läraren i skolår 6 är 33 år och utbildad 1-7 lärare med inriktning ma/no. Eleverna Vi valde att intervjua och genomföra vår enkätundersökning med elever i skolår 3 och 6. Dessa åldersgrupper valde vi för att alla eleverna här har ganska lång erfarenhet av den vänskap och utanförskap som finns i skolan. Vi var dock nyfikna på om elevernas svar skulle variera beroende på deras ålder. Flertalet av eleverna i dessa åldersgrupper är läs- och skrivkunniga vilket underlättade deltagande i enkätundersökningen. 19

På undersökningsskolan går det 30 elever, 15 pojkar och 15 flickor, i skolår 3. Vid det tillfälle då eleverna fick delta i vår enkätundersökning var en pojke sjuk, och deltog därför inte i undersökningen. I skolår 6 går det 40 elever, 24 pojkar och 16 flickor. Av dessa deltog 35 elever, 22 pojkar och 13 flickor i vår enkätundersökning. De fem elever som inte deltog i vår undersökning var inte närvarande när undersökningen gjordes. För att få djupare insikt i några elevers uppfattning om skolans arbete intervjuade vi även åtta av de 64 elever som ingick i vår undersökningsgrupp. Vi valde att intervjua två pojkar och två flickor från respektive skolår för att se om det fanns några tydliga skillnader i elevernas svar ur ett genusperspektiv. Vi bad lärarna i de deltagande klasserna att välja ut elever som vi kunde intervjua. Eftersom vi ville ha möjlighet till att få så mycket information som möjligt under våra intervjuer, ville vi helst intervjua elever som inte var alltför blyga eller hade svårigheter att uttrycka sig verbalt. Av de fyra elever som vi intervjuade i skolår 3 var två av dem, en pojke och en flicka, kamratstödjare. De andra två eleverna från skolår 3 var inte, och hade heller inte varit, kamratstödjare. Av eleverna i skolår 6 var en av flickorna kamratstödjare. Den andra flickan hade tidigare varit kamratstödjare. Ingen av de båda pojkarna var, eller hade varit, kamratstödjare. Från planering till genomförande Johansson och Svedner (2001) skriver att man bör försöka undvika att få ett begränsat perspektiv på det ämne man vill undersöka. Vi har förhoppningar om att kunna ge en allsidig bild av hur man i en skola kan arbeta för att motverka utanförskap och mobbning genom att skildra både lärares och elevers syn på detta. Att ta reda på elevernas uppfattningar om skolans arbete ser vi som en väldigt viktig aspekt i vår undersökning. Det är här, som vi ser det, vi kan få en bild över hur väl skolans metoder mot utanförskap och mobbning verkligen fungerar. Ingen annan än eleverna själva kan, enligt vår mening, berätta hur de trivs i skolan och vilka känslor de har för den gemenskap eller utanförskap som finns i deras vardag. 20

När vi först planerade hur vi skulle genomföra våra undersökningar ville vi även ha med elever från förskoleklasserna i vår undersökningsgrupp. Vi tyckte det skulle bli intressant att jämföra likheter och skillnader i elevernas svar, då det var så stor skillnad i åldern på den yngsta och äldsta åldersgruppen. Efter många funderingar och diskussioner bestämde vi oss dock till slut för att inte inkludera eleverna i förskoleklassen i vår undersökning. Den största anledningen till detta beslut är att dessa elever ofta inte är läs- och skrivkunniga, vilket skulle försvåra genomförandet av vår enkätundersökning. Som vi tidigare i detta kapitel nämnde togs den första kontakten med vår undersökningsskola via e-post, med en förfrågan om skolan ville låta oss genomföra vår undersökning hos dem. När skolan gett sitt godkännande till detta bestämdes tider för besök per telefon. Vid detta telefonsamtal gav vi ett grundligt beskrivande om det tänkta upplägget av vår undersökning. Denna information skickades omgående också skriftligt till skolan, i form av ett informationsblad (se bilaga C), via e-post. Vid vårt första besök på skolan träffade vi, som tidigare nämndes, till att börja med biträdande rektor. Vår intervju med henne pågick i ungefär 45 minuter och genomfördes i skolans personalrum, där ingen annan än vi tre befann sig vid intervjutillfället. Under intervjun, som fortgick som ett avslappnat samtal med fokusering på de fem utgångspunkter som vi formulerat, fick vi en övergripande bild av de metoder som bestämts att skolan ska använda sig av för att motverka utanförskap och mobbning. Därefter träffade vi först läraren i skolår 3 och sedan läraren i skolår 6. Eleverna hade vid dessa tidpunkter gått hem för dagen och vi kunde därför genomföra intervjuerna i de respektive lärarnas klassrum utan att störa någon eller bli störda av någon. Under intervjuerna, som pågick ungefär vardera 30 minuter, fick vi ta del av lärarnas syn på de metoder som används för att motverka utanförskap och mobbning på skolan. Även här fortgick intervjuerna som avslappnade samtal. Med de båda lärarna diskuterade vi också upplägget och syftet med vår undersökning. Enligt överenskommelse lämnade vi sedan vår enkät till lärarna, som skulle dela ut den till sina elever dagen efter. Efter vårt första besök på skolan hade vi fått en tydlig bild av hur skolan arbetade för att motverka utanförskap och mobbning. Med denna information som utgångspunkt 21

formulerade vi sedan intervjufrågor till de elever i skolår 3 och skolår 6 som vi skulle träffa vid vårt nästa besök på skolan, två dagar senare. Vid vårt andra besök på skolan var det dags för oss att träffa och intervjua eleverna. För att försöka få en sammanfattning av hur eleverna uppfattar skolans arbetssätt genomförde vi, som vi tidigare nämnde, strukturerade intervjuer med fasta frågor. Vid flera tillfällen under intervjuerna gav eleverna oss väldigt korta och oklara svar. Vi följde då upp dessa svar med följdfrågor för att få en tydligare och mer uttömmande förklarning. Först träffade vi eleverna i skolår 3. När vi kom till deras klassrum möttes vi av läraren som presenterade oss för de fyra elever som skulle medverka som intervjupersoner i vår undersökning. De fyra elevintervjuerna, som pågick ungefär 15 minuter vardera, utfördes sedan i en liten lektionssal bredvid elevernas klassrum. Trots att vi gjorde vårt bästa för att inleda varje intervju som ett avslappnat samtal var alla fyra elever från skolår 3 de första minuterna väldigt blyga och osäkra i sina svar. Det mesta av blygheten och osäkerheten försvann dock ganska snabbt och vi fick en någorlunda tydlig bild av hur eleverna uppfattade skolans arbetssätt. Vi hade gärna velat ha mer utförliga svar på de flesta av våra frågor, men det märktes tydligt att eleverna inte förut hade funderat över de frågor som vi ställde och därför tyckte att många av frågorna var ganska svåra att svara på. Eftersom vi inte ville att eleverna skulle känna sig besvärade och obekväma avrundade vi intervjuerna då vi märkte att eleverna började bli okoncentrerade. När vi, efter ungefär en timme, hade genomfört våra fyra intervjuer med eleverna från skolår 3 samtalade vi en kort stund med elevernas lärare. Vi fick tillbaka vår enkät som eleverna fyllt i och läraren gav oss information om hur många elever som deltagit och inte deltagit i enkätundersökningen. Efter detta träffade vi eleverna i skolår 6. Vi gav klassen en kortare presentation av oss och syftet med vårt besök och fick sedan veta vilka fyra elever som blivit utvalda av läraren och gett sitt samtycke till att medverka som intervjupersoner i vår undersökning. Intervjuerna med dessa fyra elever genomfördes därefter i en avskiljd del av en studiehall utanför elevernas klassrum. Precis som vid intervjuerna med elever i skolår 3 försökte vi inleda varje intervju som ett avslappnat samtal. Ingen av eleverna i skolår 6 uppvisade dock den blyghet och osäkerhet som de yngre eleverna gjort. De verkade alla fyra tycka att det kändes meningsfullt att medverka i vår undersökning och gav uttömmande svar på de flesta av våra frågor. Varje intervju pågick ungefär 30 minuter, och avslutades då vi kände att vi fått användbara svar och när eleverna uttryckte att de inte tyckte de hade 22

mer att bidra med. När vi hade genomfört alla intervjuerna hade vi ett kortare samtal med läraren som gav tillbaka vår enkät som eleverna fyllt i och informerade oss om hur många av hans elever som deltagit och inte deltagit i vår undersökning. Bearbetning När vi kommit hem efter genomförandet av våra intervjuer med de vuxna på skolan lyssnade vi på de inspelade intervjuerna och skrev ner en sammanfattning av den information vi fått. När detta var klart bad vi intervjupersonerna läsa vår text för att försäkra oss om att vi inte missuppfattat vad de berättat för oss. När vi hade genomfört våra intervjuer och vår enkätundersökning med eleverna på skolan började vi med att bearbeta materialet enskilt. Enkäterna bearbetade vi genom att sammanställa elevernas svar på de olika frågorna och göra en kategorisering av de övergripande och underordnade mönster vi kunde utläsa i elevernas motiveringar. Intervjuerna bearbetade vi genom att lyssna på inspelningarna och komprimera materialet genom att skriva ner det vi ansåg vara de mest väsentliga svaren på våra frågor. Även här kategoriserade vi in elevernas svar i de övergripande och underordnade mönster som vi kunde utläsa. När detta var gjort träffades vi för att jämföra våra analyser av materialet. Anledningen till att vi gjorde så här var att vi inte ville speglas av varandras tankar och på så sätt eventuellt missa några intressanta detaljer i elevernas svar. Vi upptäckte dock att det inte fanns några större skillnader i våra analyser. Härefter kopplade vi samman våra resultat med den litteratur som vi tidigare läst och använt oss av i vår Kunskapsbakgrund. För att inte riskera att beskriva ett felaktigt resultat kontrollerade vi tillsammans ännu en gång att vi sammanställt summorna av enkätsvaren korrekt. Vi skrev in resultaten i diagram (se tabell 1, 2 och 3) för att kunna ge en tydlig bild av hur eleverna svarat. Därefter diskuterade vi våra analyser av elevernas motiveringar och gjorde en sammanställning av dessa. Med hjälp av enkätsvaren sammanställde vi sedan även sociogram över de deltagande klasserna. Ett sociogram är en kartläggning över elevernas val av lekkamrater, som kan användas för att synliggöra eventuell utanförskap i en klass eller barngrupp (se exempel bilaga D). I boken Mobbning kan stoppas! 23

(Høiby, 2004) beskrivs tillvägagångssättet så att varje elev för läraren får berätta vilka tre andra elever i klassen denne helst leker med. Lekkamraterna ska rangordnas i första-, andra- och tredjehandsval. Läraren skriver ner elevernas svar i ett sociogram och får då en tydlig bild av den gemenskap, och eventuell utanförskap, som finns i klassen. I vårt fall hade eleverna skrivit ner sina svar istället för att berätta för läraren, och vi som är författare till detta arbete sammanställde svaren. När vi tillsammans bearbetade elevintervjuerna läste vi först igenom varandras utskrifter av de komprimerade intervjuerna. Vi hade båda komprimerat elevintervjuerna till ungefär två datorskrivna sidor per intervju. Sedan lyssnade vi tillsammans på inspelningarna av intervjuerna igen, för att försäkra oss om att vi inte missat några viktiga och intressanta detaljer. Efter detta diskuterade vi det material vi fått fram under elevintervjuerna och gjorde sedan en sammanställning av våra analyser. Forskningsetiska överväganden När man ska genomföra forskning genom olika typer av undersökningar måste man visa hänsyn och respekt för alla som deltar (Johansson & Svedner, 2001). Detta har vi varit noga med genom att bland annat följa de huvudkrav om information, samtycke och konfidentialitet som ges av Vetenskapsrådet (2002). För att våra besök på skolan skulle bli så givande som möjligt för både oss och skolan hade vi i förväg lämnat ett informationsblad (se bilaga C) som innehöll en beskrivning av det tänkta upplägget på vår undersökning, vilket rekommenderas av Repstad (1999). När det gäller den del av undersökningen där eleverna var involverade, blev alla elever informerade om att deras deltagande var frivilligt. Vi var noga med att vid varje intervjutillfälle berätta att det var frivilligt att delta och att eleverna inte behövde svara på alla frågorna om de inte ville. Då Vetenskapsrådet (2002) beskriver att samtycke till deltagande i en undersökning även bör beviljas av vårdnadshavare om de tänkta deltagarna inte är myndiga, gavs kortfattad information om vår undersökning till elevernas föräldrar innan undersökningen genomfördes. De båda deltagande lärarna på vår undersökningsskola gav elevernas föräldrar denna information skriftligt. Läraren i 24

skolår 6 hade även telefonkontakt med föräldrarna till de fyra elever som i undersökningen deltog som intervjupersoner. 25

26

Resultat I detta kapitel kommer vi att ge en beskrivning av det empiriska material som vi samlat in på vår undersökningsskola. Materialet har vi sammanställt under underrubriker med utgångspunkter från vår problemprecisering. Hur kan man i skolan arbeta för att minska risken för utanförskap och mobbning? För att få en överblick av den trivsel och gemenskap som finns på skolan genomförs det två gånger per läsår tre olika enkätundersökningar. Två av dessa är det skolans antimobbningsgrupp som ansvarar för. Dessa enkäter, som handlar om hur man trivs och hur man själv tar ansvar för den allmänna trivseln på skolan, ska eleverna svara på. Den tredje enkätundersökningen är det skolledningen som ansvarar för. Denna enkät ska lärarna svara på, och den handlar om hur de uppfattar klimatet på skolan. Rastvakter De har på skolan ett rastvaktssystem som innebär att det under varje rast finns minst en vuxen ute på skolgården bland eleverna. Under de flesta raster är en eller två lärare ute bland barnen, men när det är snö ute är det bestämt att alla vuxna ska vara ute eftersom det ofta uppstår många konflikter i samband med snöbollskastning. Lärarnas roll ute på rasterna är att vara observanta på vad som sker bland eleverna och vid behov hjälpa elever att lösa konflikter. Om lärarna observerar situationer som kan vara mobbning ska detta anmälas till skolans antimobbningsteam, som snarast möjligt utreder fallen. Kamratstödjare En kamratstödjares uppgift är att observera vad som händer på rasterna och rapportera till de vuxna om de lagt märke till utanförskap, bråk eller brott mot skolans regler. Kamratstödjarna har inte som ansvar att själva utreda de problem som de upptäcker, utan detta är de vuxnas ansvar. För att kamratstödjarna ska vara synliga för de andra eleverna på rasten är de klädda i blå jackor med skolans emblem. 27

På skolan finns det i varje klass två elever som är kamratstödjare, med undantaget för skolår 6 där fyra elever är kamratstödjare. För att bli kamratstödjare får eleverna anmäla sitt intresse till sin klasslärare och motivera varför de tycker att de passar till uppgiften. Klassläraren och de två speciallärarna som är huvudansvariga handledare för kamratstödjarna väljer sedan ut vem som blir kamratstödjare. Det finns inga regler om hur länge en elev får vara kamratstödjare. De två speciallärare som har hand om skolans kamratstödjare fortbildar sig kontinuerligt inom området genom att ta del av litteratur, kurser och föreläsningar. Ungefär en gång per månad träffas de två speciallärarna och alla elever som är kamratstödjare på skolan. Under dessa träffar ägnas tiden åt diskussioner om vad mobbning är, vad som ingår i kamratstödjarnas uppgift, samt åt värderingsövningar. De två speciallärare som har hand om skolans kamratstödjare är också med i skolans antimobbningsgrupp som kallas TMM, Teamet Mot Mobbning. I detta antimobbningsteam är endast vuxna med. När kamratstödjarna, eller någon annan elev eller vuxen på skolan, observerar någon situation som kan vara mobbning anmäls detta till TMM som sedan utreder fallet. Generellt tyckte både biträdande rektor och de båda lärarna att kamratstödjare är en bra metod för att upptäcka eventuell utanförskap och mobbning. Läraren i skolår 3 uttryckte dock att det kunde vara negativt ibland, då vissa kamratstödjare kunde ta på sig för stort ansvar. Hon berättade att det funnits tillfälle då någon kamratstödjare inte ägnat tid åt egen lek på rasterna utan istället nästan bara ägnat sig åt att övervaka de andra eleverna, vilket lett till att andra elever känt sig förföljda av kamratstödjaren. Kompissamtal I skolår 3 har de kompissamtal varannan vecka och klassråd varannan vecka. Under den tid som är avsatt för kompissamtalen diskuteras konflikter och värdegrundsfrågor. Antingen diskuteras någon eller några händelser som hänt under veckan, eller berättar läraren en fiktiv händelse som eleverna sedan får diskutera hur man bör bete sig i. En regel som läraren är noga med under kompissamtalen är att ingen får avbryta någon annan. Alla får prata till punkt innan någon annan börjar prata. Ibland har de kompissamtalen i helklass, ibland i flick- respektive pojkgrupper. Läraren berättade för oss att en av anledningarna till att eleverna ibland delas upp är för att flickornas 28

konflikter oftast handlar om utfrysning eller skitsnack medan pojkarnas konflikter oftast är mer handgripligt så som sparkar, slag, knuffar och liknande. Vidare menar läraren att kompissamtalen ger bra tillfällen för eleverna att bli medvetna om sitt beteende och våga ta ställning till vad de tycker och varför de tycker så. Negativt med kompissamtal kan dock vara att de måste styras av läraren eftersom det annars lätt blir att eleverna bara skvallrar på varandra. I skolår 6 har de inte kompissamtal lika kontinuerligt som i skolår 3. Läraren menade att det är svårt att få tiden att räcka till allt som måste göras. Om det upptäcks att någon eller några elever behandlar någon annan illa tas dock detta problem tag i omedelbart. För att reda ut denna typ av problem brukar läraren börja med att prata med de inblandade eleverna. Om detta inte hjälper kontaktas elevernas föräldrar, i hopp om att de ska kunna lösa problemet tillsammans. Om problemet trots detta inte upphör anmäls situationen till TMM. När de i skolår 6 har kompissamtal sker detta ibland i helklass, men ofta delar de upp sig i flick- respektive pojkgrupper. Läraren anser att kompissamtal är bra, då alla elever får reda på de konflikter som pågår så att alla tillsammans kan hjälpas åt att försöka lösa dem. Det som ibland kan vara arbetsamt är att få alla elever att förstå allvaret och vikten av kompissamtalen. Läraren utryckte att det fanns några elever i klassen som gärna spelade pajas. Många elever har också svårt att ta åt sig kritik, vilket kan leda till dålig stämning under samtalen. Går det att utläsa effekt av skolans metod i form av trivsel och god gemenskap i klasserna? För att undersöka elevernas trivsel har vi i första hand använt oss av vår enkätundersökning där eleverna blev ombedda att beskriva hur de trivdes, om de brukade känna rädsla samt vem de brukade vara med i skolan. Här nedan följer en sammanfattning av de svar eleverna uppgav i enkätundersökningen, under rubriker efter enkätens frågor. Elevernas trivsel På enkätfrågan Trivs du i skolan? var svarsalternativen som eleverna kunna välja ja, ibland och nej. För att vi skulle kunna få möjlighet till att skapa oss en bild om vilka 29

faktorer som påverkade elevernas trivsel, ombads eleverna också att skriva en kort motivering till sitt svar. Tabell 1 elevernas svar angivet i procent: 100 80 60 40 20 0 åk 3 åk 6 ja ibland nej ja ibland nej pojkar åk 3 flickor åk3 pojkar åk6 flickor åk6 83 % av de 64 deltagande eleverna svarade att de trivdes i skolan. 15 % av eleverna svarade att de trivdes ibland. 2 % svarade att de inte trivdes i skolan. Av eleverna i skolår 3 var det 25 elever, 12 pojkar och 13 flickor, som svarade att de trivdes i skolan. Tre elever, två pojkar och en flicka, svarade att de trivdes ibland. Och endast en elev, en flicka, svarade nej. Denna flicka angav inget skäl till varför hon inte trivdes i skolan. Av de tre eleverna som svarade att de trivdes i skolan ibland gav de två pojkarna ingen specifik motivering till sitt svar utan skrev att de oftast tyckte det var roligt i skolan. Flickan skrev jag får ibland vara ensam och ibland med någon. Av de 25 elever som svarade att de trivdes i skolan var det bara fyra flickor och fem pojkar som inte uppgav någon anledning. Alla övriga motiverade sina svar med att skolan är rolig, att man har kompisar att leka med och att lärarna är snälla. Av eleverna i skolår 6 var det 28 elever, 17 pojkar och 11 flickor, som svarade att de trivdes i skolan. Sju elever, fem pojkar och två flickor, svarade att de trivdes ibland. Två av dessa pojkar uppgav ingen motivering till sitt svar. De andra tre pojkarna svarade att de oftast trivs i skolan men att det är tråkigt ibland när någon bråkar eller retas. En av dessa skrev även att han tyckte det var tråkigt att det inte fanns så mycket att göra på rasterna. De två flickor som uppgav att de ibland trivdes i skolan motiverade sina svar med: Många håller på mot en och Jag är ovän med några så det gör så jag bara trivs ibland. Av de 28 elever som svarade att de trivdes i skolan var det bara två pojkar och 30

en flicka som inte uppgav någon motivering. De övriga beskrev skolsituationen som trygg och trivsam, med bra kompisar och bra lärare. Elevernas rädsla Frågan Hur ofta är du rädd i skolan? valde vi att ha med i vår enkät för att ta reda på om det finns någon, några eller något i skolan som elever är rädda för. Att känna rädsla för någon eller något är ju en faktor som kan bidra till att elever inte trivs. Tabell 2 elevernas svar angivet i procent: 120 100 80 60 40 åk 3 åk 6 pojkar åk3 flickor åk3 pojkar åk6 20 0 ofta ibland aldrig ofta ibland aldrig flickor åk6 91 % av de 64 deltagande eleverna svarade att de aldrig kände sig rädda i skolan. 9 % svarade att de kände sig rädda ibland. Fyra flickor i skolår 3 svarade att de ibland var rädda i skolan. Resten av eleverna i skolår 3, 14 pojkar och 11 flickor, svarade att de aldrig var rädda i skolan. Ingen av dessa uppgav någon motivering till varför de aldrig kände sig rädda i skolan. Tre av de fyra flickor som uppgav att de ibland var rädda i skolan beskrev att de kände rädsla för de äldre eleverna på skolan. De skrev: för de stora kan slå mig, jag är rädd för stora killar och ibland när vi spelar fotboll kommer andra större klasser. Den fjärde flickan som uppgav att hon ibland var rädd i skolan skrev att hon var rädd för att inte klara läxan. I skolår 6 var de bara två av eleverna, två flickor, som svarade att de var rädda ibland. De övriga eleverna, 22 pojkar och 11 flickor, svarade att de aldrig var rädda i skolan. Av de elever som svarade att de aldrig var rädda, var det ingen som uppgav någon 31

motivering. De två flickor som uppgav att de ibland var rädda i skolan skrev att de vid några tidigare tillfällen blivit hotade av elever som de varit ovänner med. Det framgick dock inte någon tydligare beskrivning av dessa situationer. Elevernas kamratrelationer på rasterna Det primära syftet med enkätfrågan Vem brukar du vara med på rasterna? var att få veta om någon av de deltagande eleverna inte hade någon kamrat att vara med. Tabell 3 elevernas svar angivet i procent: åk 3 åk 6 100 80 pojkar åk3 60 flickor åk3 40 pojkar åk6 20 0 olika kompisar bästa kompis ensam olika kompisar bästa kompis ensam flickor åk6 69 % av de 64 deltagande eleverna svarade att de brukade vara med olika kompisar på rasterna. 31 % svarade att de brukade vara med sin bästa kompis. Av eleverna i skolår 3 svarade 17 elever, åtta pojkar och nio flickor, att de brukade leka med olika kompisar. Elva elever, sex pojkar och fem flickor, svarade att de brukade vara med sin bästa kompis. En flicka hade inte kryssat i något av de tre alternativen. Av eleverna i skolår 6 svarade de flesta, 17 pojkar och 9 flickor, att de brukade vara med olika kompisar på rasterna. Åtta elever, fem pojkar och tre flickor, uppgav att de brukade vara med sin bästa kompis. En flicka hade kryssat för båda dessa alternativ. Sociogram De flesta elever i skolår 3 blev valda som lekkamrater av mellan en och sex elever. Det var endast en elev, en flicka, som inte blev vald som lekkamrat av någon. 32

Vi kunde inte göra ett fullständigt sociogram över elever i skolår 6. Anledningen till detta är dels att alla elever i klassen inte deltagit i undersökning, dels att några av de deltagande eleverna inte gett fullständiga svar på frågan om vilka klasskamrater de helst umgås med. Tre flickor valde att inte svara på frågan, med motiveringen att de hade många kompisar och inte kunde välja tre av dem. Två pojkar hade valt att endast skriva två kompisar istället för tre. Trots att vi inte kunde göra ett fullständigt sociogram sammanställde vi den information vi fått av elevernas svar. Vi fick då ett resultat som visade att tre elever, en pojke och två flickor, inte blev valda av någon. Resterande elever i klassen blev valda av mellan en och sex elever. Hur uppfattar elever skolans arbete mot utanförskap och mobbning? När vi under elevintervjuerna ställde frågan om eleverna visste vilka metoder skolan använder för att minska risken för utanförskap och mobbning svarade alla elever att det finns lärare som är ute på rasterna. Fem elever berättade också att skolan har kamratstödjare. Av dessa gick tre elever, en pojke och två flickor, i skolår 3 och två elever, två flickor, i skolår 6. Endast en av de åtta eleverna, en pojke i skolår 3, svarade även att de har kompissamtal. Rastvakter Alla åtta elever vi intervjuade tyckte att det var bra att det fanns vuxna ute bland eleverna på rasterna. En pojke i skolår 6 sa: Lärarna är mycket ute på rasterna. Det är bra. Vissa lärare är med och leker och spelar fotboll och sånt --- Det är kul när de är med och spelar fotboll. Och när de är ute med oss kan de ju se mer av vad som händer. En av flickorna i skolår 6 menade: Det är inte många som vågar vara taskiga när vuxna kan se dem. De vet ju att de får tillsägelse då. Kamratstödjare Eleverna vi intervjuade verkade alla ha inblick i och förståelse för kamratstödjarnas uppgift, och tyckte det var bra att ha kamratstödjare på skolan. Tre av eleverna i skolår 3 tyckte inte att det fanns något negativt med kamratstödjare. Den fjärde eleven, pojken som själv var kamratstödjare, svarade: Det är jobbigt att ha jackan på sig. För man 33