f(x)dx definieras som arean av ytan som begränsas av y = f(t), y = 0, t = a och t = b, se figur.

Relevanta dokument
Sats 3: Egenskaper. (a) (b) f(x) dx = 2 f(x) dx. (c) (Af(x) + Bg(x))dx. g(x) dx = A. (d) (e) Om a b och f(x) g(x) (f) Triangelolikheten: Om a b

SF1625 Envariabelanalys

Uppsala Universitet Matematiska Institutionen Bo Styf. Genomgånget på föreläsningarna Föreläsning 16-17, 2010:

1 e x2. lim. x ln(1 + x) lim. 1 (1 x 2 + O(x 4 )) = lim. x 0 x 2 /2 + O(x 3 ) x 2 + O(x 4 ) = lim. 1 + O(x 2 ) = lim = x = arctan x 1

Preliminär version 2 juni 2014, reservation för fel. Tentamen i matematik. Kurs: MA152G Matematisk Analys MA123G Matematisk analys för ingenjörer

SF1625 Envariabelanalys

Inför tentamen i Analys I och II, TNA008

19 Integralkurvor, potentialer och kurvintegraler i R 2 och R 3

24 Integraler av masstyp

Samling av bevis som krävs på tentan MVE465, 2018

13 Generaliserade dubbelintegraler

Sidor i boken

Lösningsförslag till tentamen i SF1683 och SF1629 (del 1) 23 oktober 2017

Volym och dubbelintegraler över en rektangel

SF1626 Flervariabelanalys Tentamen 8 juni 2011, Svar och lösningsförslag

9. Bestämda integraler

LINJÄR ALGEBRA II LEKTION 1

Läsanvisningar för MATEMATIK I, ANALYS

H1009, Introduktionskurs i matematik Armin Halilovic. Definition. Mängden av alla lösningar till en ekvation kallas ekvationens lösningsmängd.

Uppsala Universitet Matematiska Institutionen T Erlandsson

Mat Grundkurs i matematik 1, del III

SIGNALER OCH SYSTEM II LEKTION 2 / MATEMATISK LEKTION 1. Fredrik Andréasson. Department of Mathematics, KTH

Några integraler. Kjell Elfström. x = f 1 (y) = arcsin y. . 1 y 2 Vi låter x och y byta roller och formulerar detta resultat som en sats: cos x = 1

Teorifrå gor kåp

V1. Intervallet [a,b] är ändligt, dvs gränserna a, b är reella tal och INTE ±. är begränsad i intervallet [a,b].

Tentamen i Analys B för KB/TB (TATA09/TEN1) kl 08 13

Integraler och statistik

Rationella uttryck. Förlängning och förkortning

V1. Intervallet [a,b] är ändligt, dvs gränserna a, b är reella tal och INTE ±. är begränsad i intervallet [a,b].

============================================================

Generaliserade integraler

Integralen. f(x) dx exakt utan man får nöja sig med att beräkna

============================================================ V1. Intervallet [a,b] är ändligt, dvs gränserna a, b är reella tal och INTE ±.

Definition 1 En funktion (eller avbildning ) från en mängd A till en mängd B är en regel som till några element i A ordnar högst ett element i B.

Tillämpning av integraler

= y(0) 3. e t =Ce t, y = =±C 1. 4 e t.

KOMPLETTERANDE MATERIAL TILL KURSEN MATEMATIK II, MATEMATISK ANALYS DEL A VT 2015

============================================================ V1. Intervallet [a,b] är ändligt, dvs gränserna a, b är reella tal och INTE.

TMV151/TMV181. Fredrik Lindgren. 19 november 2013

Mer om generaliserad integral

TATA42: Tips inför tentan

Modul 2 Mål och Sammanfattning

1 Föreläsning 12, Taylors formel, och att approximera en funktion med ett polynom

9 Dubbelintegralens definition

Där a mol av ämnet A reagerar med b mol av B och bildar c mol av C och d mol av D.

Analys grundkurs B lab 1. Stefan Gustafsson Per Jönsson Fakulteten för Teknik och Samhälle, 2013

Area([a; b] [c; d])) = (b a)(d c)

Kapitel 5: Primitiva funktioner

Volum av rotationskroppar. Båglängd, rotationsytor. Adams 7.1, 7.2, 7.3

TATA42: Föreläsning 4 Generaliserade integraler

Självstudiehäfte för förkovring i förmågan att utföra integrationer i olika koordinatsystem

TATA42: Föreläsning 4 Generaliserade integraler

Föreläsning 10, Numme K2, GNM Kap 6 Integraler & GNM 8:3C Richardsonextrapolation

16 Area- och volymberäkningar, areor av buktiga

Analys 360 En webbaserad analyskurs Grundbok. Integralkalkyl. MatematikCentrum LTH

FÖRELÄSNING 2 ANALYS MN1 DISTANS HT06

Mat Grundkurs i matematik 1, del II

Derivata och integral tolkning av definitionerna med hjälp av Maxima. Per Jönsson, Malmö högskola

0 a. a -Â n 2 p n. beskriver på sedvanligt sätt en a-periodisk utvidgning av f. Nedanför ritas en partialsumma av Fourierserien.

EGENVÄRDEN och EGENVEKTORER

1 Föreläsning IX, tillämpning av integral

Mat Grundkurs i matematik 1, del III

Moment Viktiga exempel Övningsuppgifter. t 4 3t 2 +2 = 0. x 2 3x+2 = 0

Kapitel 7. Kontinuitet. 7.1 Definitioner

Integraler. 1 Inledning. 2 Beräkningsmetoder. CTH/GU LABORATION 2 MVE /2013 Matematiska vetenskaper

Anteckningar för kursen "Analys i en Variabel"

ENVARIABELANALYS - ETT KOMPLEMENT

15. Ordinära differentialekvationer

9. Vektorrum (linjära rum)

PASS 1. RÄKNEOPERATIONER MED DECIMALTAL OCH BRÅKTAL

Skriftlig tentamen i Elektromagnetisk fältteori för π3 (ETEF01) och F3 (ETE055)

Svar till uppgifter 42 SF1602 Di. Int.

SAMMANFATTNING TATA41 ENVARIABELANALYS 1

6 Greens formel, Stokes sats och lite därtill

Läsanvisningar till kapitel

FÖRELÄSNING 3 ANALYS MN1 DISTANS HT06

Grundläggande matematisk statistik

Löpsedel: Integraler. Block 4: Integraler. Lärobok. Exempel (jfr lab) Exempel (jfr lab) Integrering i Matlab

M0043M Integralkalkyl och Linjär Algebra, H14, Integralkalkyl, Föreläsning 4

HF1703, Inledande matematik (Byggproduktion) DEN TRIGONOMETRISKA ENHETSCIRKELN OCH TRIGONOMETRISKA FUNKTIONER

14. MINSTAKVADRATMETODEN

Uppgiftssamling 5B1493, lektionerna 1 6. Lektion 1

y > 0, 0 < y <1 y växande, 0 < y < 1

10. Tillämpningar av integraler

Matematisk statistik för B, K, N, BME och Kemister

Oändligtdimensionella vektorrum

Matematiska uppgifter

Diskreta stokastiska variabler

Uppsala Universitet Matematiska Institutionen Bo Styf. Genomgånget på föreläsningarna Föreläsning 21, 27/1 2010:

Tillämpning - Ray Tracing och Bézier Ytor. TANA09 Föreläsning 3. Icke-Linjära Ekvationer. Ekvationslösning. Tillämpning.

Föreläsning 7: Trigonometri

MATEMATIK Datum: Tid: förmiddag. A.Heintz Telefonvakt: Tel.:

Kontinuerliga variabler

S n = (b) Med hjälp av deluppgift (a) beräkna S n. 1 x < 2x 1? i i. och

Vektorn w definieras som. 3. Lös ekvationssystemet algebraiskt: (2p) 4. Förenkla uttrycket så långt det går. (2p)

Denna föreläsning. DN1212 Numeriska metoder och grundläggande programmering FN Linjära ekvationssystem. Repetition av FN3 (GNM kap 4.

Skriftlig tentamen i Elektromagnetisk fältteori för π3 (ETEF01) och F3 (EITF85)

Namn Klass Personnummer (ej fyra sista)

MATEMATIKPROV, LÅNG LÄROKURS BESKRIVNING AV GODA SVAR

Bokstavsräkning. Regler och knep vid bokstavsräkning

Transkript:

Föreläsning. Integrl En förenkl efinition Antg tt f(x) å x b och tt f(x) är kontinuerlig är. Den bestäm integrlen b f(x)x efiniers som ren v ytn som begränss v y = f(t), y =, t = och t = b, se figur. Insättningsformeln Vi efinierr F (x) som ren i figuren. Då är F (x + h) F (x) pproximtivt ren v en sml remsn me t gränser x och x + h. Denn sml rems hr en re pprocximtivt som en rektngel me bre h och höj f(x). Alltså F (x + h) F (x) h f(x) eller F (x + h) F (x) h Vi finner följne troligt. VL är en ifferenskvot och F (x), å h. HL i Approximtionen övergår i likhet å h. VL=HLger tt F (x) = f(x). Speciellt ser vi tt F () = och F (b) =: b f(t)t f(x). En funktion F (x), sån tt F (x) = f(x) klls primitiv funktion till f(x). Antg tt G(x) är eriverbr i ett intervll me erivt =. Då är G(x) = C,.v.s. konstnt. Speciellt om G = F F och G =, så är F F =,.v.s. F = F + C. Två funktioner F och F, som är primitiv funktioner till smm f(x) i ett givet intervll, skiljer sig åt me en itiv konstnt: F (x) F (x) = f(x) f(x) = F (x) F (x) = C F (x) = F (x)+c. Låt F (x) vr en (nnn) primitiv funktion till f(x). Då är F (x) = F (x) + C. F () = = F () + C C = F (), så tt F (x) = F (x) F (). F (b) = b f(x)x = [F (x)] b = F (b) F (), en s.k. insättningsformeln. y y f x F x x x h b x, t b f(x)x klls bestäm integrl och är ett tl.

f(x)x klls obestäm integrl och betyer ll primitiv funktioner till f(x). De är, enligt ovn, F (x) + C, är F (x) är någon primitiv funktion till f(x). x α+ x α α + + C, = ln x, om α om α = x x = rctn x + C, eftersom + x rctn x = x +. tn x x = C ln cos x, eftersom ( ln cos x ) = x cos x ( sin x) = tn x. 9 6 x x = [ln x]9 6 = ln(/), eftersom x ln x = x. x = ln tn(x/) + C, eftersom ln tn(x/) = sin x x sin x. e x x = ex + C. cos x sin xx = x = x sin x + C. 4 sin xx = ( cos x) sin x x = cos x + cos x + C. x x = ln x + C och p.s.s. e k x x = k ek x + C. Bestäm en primitiv funktion till x, bestäm ll primitiv funktioner till 8 x och bestäm x x. (En primitiv funktion) f(x) := (x) / = F (x) = (x)/ = x x. (ll primitiv funktioner) (En bestäm integrl) 8 f(x)x = x x + C [ ] 8 x x = 56. En liten regel Om f(x) hr primtiv funktion F (x), hr f(kx+m) primitiv funktion F (kx + m) för k ; När en inre funktionen är linjär,.v.s. k z = kx + m kn mn kompenser för en inre erivtn genom tt ivier me k, ex.vis x + x) = (x+) / x = (x+)/ +C = (x + ) x + +C. 9 Tre moment vi beräkning v integrl. Omskrivning v integrnen innn integrtion.. Integrtion,.v.s. bestämning v primitiv funktion och eventuellt insättning v övre och unre gräns.

Derivt och integrl. Omskrivning/förenkling v svret. I Ex.vis är x x = x +C och ärefter D(x +C) = x. Allmänt är [ ] f(x) x = f(x). x Integrl och erivt tr ut vrnr i en orningen. II Ex.vis är x x = x och ärefter x x = x + C. Allmänt är [ ] x f(x) x = f(x) + C. Derivt och integrl tr ut vrnr i en orningen, nästn. Eftersom erivering hr linjär egenskper, så hr även integrler et: ( f(x) + b g(x))x = f(x)x + b g(x)x. P.s.s. för bestäm integrl. Bevis genom tt eriver bå le. Integrtionsmetoer P.I., som är förkortning för prtiell integrtion. Me en fixr mn en integrn, som är en proukt. Den bygger på tt erivtn v proukt. (u v) = u v + uv. Vi integrerr bå le: (u v) x = u v = u v x + u v x. Vi flyttr om termern och får u v x = u v u v x. Här gör mn ett byte och sätter F (x) = u(x), så tt F (x) = f(x) = u (x) smt v(x) = g(x). Då erhålls f(x)g(x) x = F (x) g(x) F (x) g (x) x () Ex Beräkn π/ x sin x x. Vi väljer x = g(x)m en funktion som är eriver i () och ärme f(x) = sin x. Vi ser tt x sin x x = x( cos x) ( cos x)x = sin x x cos x + C så tt π/ x sin x x = [sin x x cos x] π/ =. V.S., som är förkortningen för vribelsubstitution. f(x) x = f(x(t)) x t. () t Mn sätter lltså x = x(t),.v.s. gör x till en funktion v en ny vribel t. När mn gör V.S. ser et ock inte ut, riktigt som tt mn gör x till en funktion v t. Vi kn enkelt bevis () genom tt eriver bå sior m..p. t. Ex Betäm en primitiv funktion till x + 4.

Vi gör omskrivningen x + 4 = 4 x + 4 x = 4 4 (x/) +. (x/) x = {x = t, x = t} = + t + t = Svr: En primitiv funktion är rctn(x/). Ex Bestäm en primitiv funktion till tn x. rctn t + C. sin x cos x x = { t cos x = t, x = cos x = sin x x t = sin x x,.v.s. täljren me fel tecken. t = ln t + C = ln cos x + C. t } = Svr: En primitiv funktion till tn x är ln cos x. Rtionell integrn En sån funktion r(x) = p(x) skll utveckls. Vi ntr tt p och q är q(x) polynom och tt r är förkortt så långt som möjligt. Om gr p gr q så polynomivision. Om gr p < gr q så uppelning i prtilbråk. x x x + Ex Beräkn integrlen x x. x gr p = gr q =, lltså pol. iv., som ger r(x) = x + + x x. Och nu PBU på en sist termen, ty är hr täljren gren och nämnren gren. Vi fktoriserr nämnren och nsätter x(x ) = A x + B x. Ansättningen i täljren me A och B beror på tt ess hr en gr lägre än respektive nämnre. Genom tt sätt HL på MGN och ientifier täljrn i VL och HL får mn A(x ) + Bx VL HL = x x(x ) x(x ) : = A A =, B =. x : = A + B Alltså kn integrlen skrivs ( x + x + ) x = x + x ln x + ln x + C. x Ex Beräkn () π sin x x, (b) sin x x. 4

() Dett är en bestäm integrl. Vi skriver om integrnen som sin x = cos x. Alltså är π/ [ ] π cos x x sin sin x x x = x = = π 4. (b) Dett är en obestäm integrl. Vi skriver om integrnen som sin x = sin x sin x = ( cos x) sin x och gör V.S. cos x = t sin x x = t, så tt sin x x = ( cos x) sin x x = ( t )( )t = t t + C = cos x cos x + C. 5