Uppsala Universitet Matematiska Institutionen Bo Styf. Att repetera.

Relevanta dokument
Uppsala Universitet Matematiska Institutionen Bo Styf. Genomgånget på föreläsningarna Föreläsning 26, 9/2 2011: y + ay + by = h(x)

vara ett polynom där a 0, då kallas n för polynomets grad och ibland betecknas n = grad( P(

Tentamen i Envariabelanalys 1

= (1 1) + (1 1) + (1 1) +... = = 0

c n x n, där c 0, c 1, c 2,... är givna (reella eller n=0 c n x n n=0 absolutkonvergent om x < R divergent om x > R n n lim = 1 R.

H1009, Introduktionskurs i matematik Armin Halilovic POLYNOM, POLYNOMDIVISION, ALGEBRAISKA EKVATIONER, PARTIALBRÅKSUPPDELNING. vara ett polynom där a

EGENRUM, ALGEBRAISK- OCH GEOMETRISK MULTIPLICITET

Ekvationen (ekv1) kan beskriva vågutbredning, transversella svängningar i en sträng och andra fysikaliska förlopp.

TATM79: Föreläsning 3 Binomialsatsen och komplexa tal

Uppsala Universitet Matematiska Institutionen Thomas Erlandsson

vara ett polynom där a 0, då kallas n för polynomets grad och ibland betecknas n grad( P(

Kompletterande kurslitteratur om serier

Induktion och Binomialsatsen. Vi fortsätter att visa hur matematiska påståenden bevisas med induktion.

Uppsala Universitet Matematiska Institutionen Bo Styf. Sammanfattning av föreläsningarna 1-6, 29/10-8/11, = m n

NEWTON-RAPHSONS METOD (en metod för numerisk lösning av ekvationer)

UPPSKATTNING AV INTEGRALER MED HJÄLP AV TVÅ RIEMANNSUMMOR. Med andra ord: Vi kan approximera integralen från båda sidor

Föreläsning 3. Signalbehandling i multimedia - ETI265. Kapitel 3. Z-transformen. LTH 2015 Nedelko Grbic (mtrl. från Bengt Mandersson)

Tenta i MVE025/MVE295, Komplex (matematisk) analys, F2 och TM2/Kf2

NEWTON-RAPHSONS METOD (en metod för numerisk lösning av ekvationer)

Stokastiska variabler

Svar till tentan

TATM79: Föreläsning 2 Absolutbelopp, olikheter och binomialkoefficienter

Inledande matematisk analys. 1. Utred med bevis vilket eller vilka av följande påståenden är sana:

Räkning med potensserier

Vad är det okända som efterfrågas? Vilka data är givna? Vilka är villkoren?

Analys av polynomfunktioner

Borel-Cantellis sats och stora talens lag

Inledande matematisk analys (TATA79) Höstterminen 2016 Föreläsnings- och lekionsplan

APPROXIMATION AV SERIENS SUMMA MED EN DELSUMMA OCH EN INTEGRAL

NEWTON-RAPHSONS METOD (en metod för numerisk lösning av ekvationer)

I den här stencilen betraktar vi huvudsakligen reella talserie, dvs serier vars termer ak

Multiplikationsprincipen

F4 Matematikrep. Summatecken. Summatecken, forts. Summatecken, forts. Summatecknet. Potensräkning. Logaritmer. Kombinatorik

1.1 Den komplexa exponentialfunktionen

b 1 och har för olika värden på den reella konstanten a.

Föreläsning 10: Kombinatorik

4. Uppgifter från gamla tentor (inte ett officiellt urval) 6

Om komplexa tal och funktioner

Ett system är asymptotiskt stabilt om det efter en övergående störning återgår till sitt begynnelsetillstånd.

c k P ), eller R n max{ x k b dx def lim max n f ( def definition. [a,b] om

TENTAMEN I MATEMATISK STATISTIK Datum: 13 mars 08

Rekursionsformler. Komplexa tal (repetition) Uppsala Universitet Matematiska institutionen Isac Hedén isac

EXAMENSARBETEN I MATEMATIK

TATM79: Föreläsning 7 Komplexa exponentialfunktionen och binomiska ekvationer

Inklusion och exklusion Dennie G 2003

Problem 2 löses endast om Du hade färre än 15 poäng på duggan som gavs arctanx sin x. x(1 cosx) lim. cost.

101. och sista termen 1

= x 1. Integration med avseende på x ger: x 4 z = ln x + C. Vi återsubstituerar: x 4 y 1 = ln x + C. Villkoret ger C = 1.

MA2047 Algebra och diskret matematik

Följande begrepp används ofta vid beskrivning av ett statistiskt material:

LINJÄRA DIFFERENTIALEKVATIONER AV HÖGRE ORDNINGEN

Ekvationen (ekv1) kan beskriva en s.k. stationär tillstånd (steady-state) för en fysikalisk process.

DEL I. Matematiska Institutionen KTH

RESTARITMETIKER. Avsnitt 4. När man adderar eller multiplicerar två tal som t ex

Binomialsatsen och lite kombinatorik

Anmärkning: I några böcker använder man följande beteckning ]a,b[, [a,b[ och ]a,b] för (a,b), [a,b) och (a,b].

i de fall de existerar. Om gränsvärdet ifråga inte skulle existera, ange i så fall detta med motivering.

TNA001- Matematisk grundkurs Tentamen Lösningsskiss

Visst kan man faktorisera x 4 + 1


TNA001 Matematisk grundkurs Övningsuppgifter

ENDIMENSIONELL ANALYS B1 FÖRELÄSNING VI. Föreläsning VI. Mikael P. Sundqvist

Trigonometriska polynom

Tentamenskrivning, , kl SF1625, Envariabelanalys för CINTE1(IT) och CMIEL1(ME ) (7,5hp)

Lösningar till övningstentan. Del A. UPPSALA UNIVERSITET Matematiska institutionen Styf. Övningstenta BASKURS DISTANS

Del A. x 0 (1 + x + x 2 /2 + x 3 /6) x x 2 (1 x 2 /2 + O(x 4 )) = x3 /6 + O(x 5 ) (x 3 /6) + O(x 4 )) = 1 + } = 1

EXAMENSARBETEN I MATEMATIK

Tentamen i Flervariabelanalys F/TM, MVE035

Matematisk statistik

4x 1 = 2(x 1). i ( ) får vi 5 3 = 5 1, vilket inte stämmer alls, så x = 1 2 är en falsk rot. Svar. x = = x x + y2 1 4 y

Något om funktionsföljder/funktionsserier

Väntevärde för stokastiska variabler (Blom Kapitel 6 och 7)

Lösningsförslag, preliminär version 0.1, 23 januari 2018

Linjär Algebra (lp 1, 2016) Lösningar till skrivuppgiften Julia Brandes

Bertrands postulat. Kjell Elfström

den reella delen på den horisontella axeln, se Figur (1). 1

v0.2, Högskolan i Skövde Tentamen i matematik

Kryssproblem (redovisningsuppgifter).

Euklides algoritm för polynom

Kontrollskrivning 2 till Diskret Matematik SF1610, för CINTE1, vt 2019 Examinator: Armin Halilovic Datum: To Σ p P/F Extra Bonus

Genomsnittligt sökdjup i binära sökträd

Digital signalbehandling Digital signalbehandling

Komplexa tal: Begrepp och definitioner

Betygsgränser: För (betyg Fx).

Potensserier och potensserieutvecklingar av funktioner

Förslag till övningsuppgifter FN = Forsling/Neymark, K = Kompendiet Vektorer, linjer och plan, ÖT = Övningstentamen

3 Samplade system. 3. Samplade system. Vad är ett samplat system? I ett tidskontinuerligt system är alla variabler x (t), y (t)

H1009, Introduktionskurs i matematik Armin Halilovic. använder vi oftast induktionsbevis.

Hambley avsnitt 12.7 (även 7.3 för den som vill läsa lite mer om grindar)

Kontrollskrivning 3 i SF1676, Differentialekvationer med tillämpningar. Tisdag kl 8:15-10

MATEMATISK FORMELSAMLING

DIAGONALISERING AV EN MATRIS

a k . Serien, som formellt är följden av delsummor

Lösningar till tentamensskrivning i kompletteringskurs Linjär Algebra, SF1605, den 10 januari 2011,kl m(m + 1) =

12. Numeriska serier NUMERISKA SERIER

Av Henrik 01denburg\ Radikaler. För att lösa ekv.: x n = a (n helt, pos. tal) konstruerar man kurvan

1 Tal, mängder och funktioner

x 1 x 2 x 3 x 4 x 5 x 6 HL Z x x x

Lycka till! I(X i t) 1 om A 0 annars I(A) =

Svar till tentan

Transkript:

Uppsala Uiversitet Matematisa Istitutioe Bo Styf rasformmetoder, 5 hp gyl, I, W, X 20-0-26 Att repetera. Vi samlar här e del material frå tidigare urser som a vara avädbart uder urses gåg. Serier. E serie (eller oädlig summa) a är ett försö att addera alla tale i e följd (a ), N. Om försöet lycas säger vi att serie är overget. Om försöet misslycas säger vi att serie är diverget. Försöet består i att ma bildar följde (s ) beståede av delsummora s = a N + a N+ + + a, = N, N +, N + 2,... Försöet defiieras som lycat om S = lim s existerar. Serie med värdet (eller summa) S. Vi sriver då S = a. Försöet defiieras som misslycat om S = lim s ite existerar. Serie a är då di- verget, d.v.s det går ite att addera tale i följde (a ), N. a är då overget Geometrisa serier. Om vi försöer addera tale a = x, =, 2, 3,..., där x är ett reellt tal, så får vi de geometrisa serie x = + x + x 2 + x 3 + = För delsummora s = + x + x 2 + + x har vi xs = x + x 2 + + x + x och ( x)s = s xs = ( + x + x 2 + + x ) (x + x 2 + + x + x ) = x vilet ger s =, då x =, s = x x = x, då x =. ( ) x Med hjälp av ( ) ser vi att de geometrisa serie divergerar om x och overgerar om < x <. I det seare fallet har vi S = x = x. =

Räeregel för overgeta serier. Om a, b är overgeta och A, B är ostater så är (Aa + Bb ) overget och (Aa + Bb ) = A a + B b Om däremot a är overget, meda b är diverget, och A, B är ostater, B = 0, så är (Aa + Bb ) diverget. Sats. Om att serier divergerar. a overgerar så måste a 0. Dea sats a bara avädas för att bevisa Absolutoverges. E serie absolutoverget serie är automatist overget. a sägs vara absolutoverget om a <. E Altererade serier. E altererade serie är e serie där varaa term är positiv och varaa term är egativ. E altererade serie a alltså srivas som ( ) a eller ( ) a ( ) där a > 0 för alla. Leibiz overgesriterium. Om a avtar mot 0 så overgerar ( ). Exempel. Eligt Leibiz riterium overgerar seriera (a) ( ) (b) cos π + l (c) ( ) Partiell itegratio. Detta är balägesvariate av produtregel, (AB) = A B + AB, för derivatio. Atag att F är e atiderivata till f. För de obestämda itegrale av e produt f g gäller f (x)g(x) dx = F(x)g(x) F(x)g (x) dx För e bestämd itegral av f g gäller b a f (x)g(x) dx = [ F(x)g(x) ] x=b x=a b a F(x)g (x) dx. Detta fugerar ormalt bara om g (x) är e elare futio ä g(x). Så är fallet om t.ex. g(x) är ett polyom, g(x) = l x eller g(x) = arcta x. Exempel. Exempel. π 0 te 2t dt = t 2 e2t 2 e2t dt = C + t 2 e2t 4 e2t. π t si t dt = [ t cos t] π 0 ( ) cos t dt = π cos π + [si t] π 0 = π. 0 2

rigoometrisa formler. Expoetiallage e w e z = e w+z för alla w, z C ( ) gör det eelt att härleda behövliga trigoometrisa formler. Sätter vi, till exempel, w = iϕ, z = iθ i ( ) får vi cos(ϕ + θ) + i si(ϕ + θ) = e i(ϕ+θ) = e iϕ e iθ = (cos ϕ + i si ϕ)(cos θ + i si θ) = = (cos ϕ cos θ si ϕ si θ) + i(cos ϕ si θ + si ϕ cos θ) Idetifiatio av real- och imagiärdelar ger och cos(ϕ + θ) = cos ϕ cos θ si ϕ si θ si(ϕ + θ) = cos ϕ si θ + si ϕ cos θ För att göra dessa härledigar behöver vi äve ua biomialformel (se eda) och Eulers formler cos θ = 2 (eiθ + e iθ ), si θ = 2i (eiθ e iθ ) Problem. Sriv f (x) = 8 cos x cos 2x cos 3x som e summa av termer av type a cos ωx. Lösig. Med hjälp av expoetiallage och Eulers formler får vi f (x) = (2 cos x)(2 cos 2x)(2 cos 3x) = (e ix + e ix )(e 2ix + e 2ix )(e 3ix + e 3ix ) = (e 3ix + e 3ix + e ix + e ix )(e 3ix + e 3ix ) = + + e 2ix + e 2ix + e 4ix + e 4ix + e 6ix + e 6ix = 2 + 2 cos 2x + 2 cos 4x + 2 cos 6x Problem. Sriv g(x) = si 5 x som e summa av termer av type a si ωx. Lösig. Med hjälp av expoetialformel, biomialformel och Eulers formler får vi 32i g(x) = (e ix e ix) 5 = e 5ix 5 e 4ix e ix + 0 e 3ix e 2ix 0 e 2ix e 3ix + 5 e ix e 4ix e 5ix = e 5ix e 5ix 5 e 3ix + 5 e 3ix + 0 e ix 0 e ix = 2i si 5x 0i si 3x + 20i si x Detta ger g(x) = 5 8 si x 5 6 si 3x + 6 si 5x Polär represetatio av omplexa tal. Varje omplext tal z = x + yi har e polär framställig z = x + yi = r cos θ + ir si θ = r e iθ, där r = z och θ är viel som z, sett som e frå origo emaerade vetor, bildar tillsammas med positiva reella axel. 3

z = x + iy θ r = z z = x + iy = r e iθ. Komplexa expoetialfutioe. Dea defiieras, för varje omplext tal w = u + iv, geom e w = e u+iv = e u (cos v + i si v) Sätter vi här u = x, v = 0 så får vi e x = e x+0i = e x (cos 0 + i si 0) = e x ( + 0i) = e x () = e x Ovaståede defiitio ger alltså, för reella variabelvärde, samma resultat som de tidigare defiierade expoetialfutioe. ar vi i stället u = 0, v = θ får vi e iθ = e 0+iθ = e 0 (cos θ + i si θ) = cos θ + i si θ För dessa tal har vi e iθ = cos 2 θ + si 2 θ = (trigoometrisa etta). De omplexa tale e iθ, för reella θ, svarar alltså mot puter på ehetscirel (och omvät svarar varje put på ehetscirel mot ett sådat tal). För varje ollsilt omplext tal z gäller att z/ z har absolutbeloppet ett. Alltså a vi fia θ så att z z = eiθ alltså z = z e iθ vilet ju är de polära represetatioe. De polära represetatioe är ite ui. För varje heltal gäller att z = z e i(θ+2π) För de omplexa expoetialfutioe gäller formel (de så allade expoetiallage). Av ( ) följer diret att (Z betecar heltale). Biomialformel och Pascals triagel. ( + z) = ( + z)... ( + z) = = =0 = ( + z) = + e w e z = e w+z för alla w, z C ( ) (e z ) = e z för alla z C, Z ( 0 ) + ( ) z = ( + z)( + z) ( = =0 (( ) z ) ( + ( ) z + + )) z + z ( ) z + + ( ) z 4

Potese z, för 0, fås geom att ma i produte ( + z)... ( + z) väljer z frå ( av ) paretesera och ur de resterade paretesera. Ett sådat val a göras på olia sätt, vilet ger oss oefficiete framför z. Vi ser ocså att ( ) ( ) ( ) = + för 0 < <. Detta sambad ger oss Pascals triagel 2 3 3 4 6 4 5 0 0 5... som är avädbar vid beräig av (a + b), för ite alltför stora. Exempelvis eori för partialbråsuppdelig. (a + b) 4 = a 4 + 4a 3 b + 6a 2 b 2 + 4ab 3 + b 4 (a + b) 5 = a 5 + 5a 4 b + 0a 3 b 2 + 0a 2 b 3 + 5ab 4 + b 5 Sats. Om (x), N(x) = N (x) (x) är polyom, sådaa att har lägre grad ä N och N, saar gemesamma ollställe, så fis polyom, 2 sådaa att N = N = N + 2 där har lägre grad ä N och 2 har lägre grad ä. Bevis. Eftersom N, saar gemesamma ollställe fis, eligt Eulides algoritm (se eda), polyom P, P 2 sådaa att P (x) (x) + P 2 (x)n (x) =, för alla x R. Det följer att N = P + P 2 N N = P N + P 2 Här a det häda att P ej har lägre grad ä N eller att P 2 ej har lägre grad ä. Geom polyomdivisio (se eda) får vi då N = P N + P 2 = Q + N + Q 2 + 2 där Q, Q 2,, 2 är polyom, har lägre grad ä N och 2 har lägre grad ä. Här måste Q + Q 2 vara ollpolyomet, för aars följer, om vi multiplicerar lede med N, att har högre grad ä sig själv. 5

Sats. Om N(x) = M(x) m, där m >, och har lägre grad ä N så fis polyom R,..., R m, som alla har lägre grad ä M, sådaa att N = M m = R M + R 2 M 2 + + R m M m ( ) Bevis. Med polyomdivisio får vi M m = M m M = M m ( ) Rm M + Q m = R m M m + Q m M m där R m har lägre grad ä M och Q m har lägre grad ä M m. Geom upprepig (med Q m i stället för och m i stället för m o.s.v) fås ( ). Polyomdivisio. Då polyomet (x) divideras med ett aat polyom N(x) får ma e vot Q(x) och e rest R(x): (x) R(x) = Q(x) + N(x) N(x) (x) = Q(x)N(x) + R(x) Om (x) har lägre grad ä N(x) blir vote oll och R(x) = (x). Uder alla omstädigheter har R(x) lägre grad ä N(x). Divisioe går jämt ut, d.v.s (x) är delbart med N(x), om och edast om R(x) = 0. Exempel. Utför polyomdivisioe i fallet då (x) = 2x 5 3x 4 + 2x 3 x 2 + 2x och N(x) = x 4 2x 3 + 2x 2 2x +. Lösig. E valig divisiosuppställig med liggade stol ger: 2x + 2x 5 3x 4 + 2x 3 x 2 + 2x x 4 2x 3 + 2x 2 2x + 2x 5 + 4x 4 4x 3 + 4x 2 2x x 4 2x 3 + 3x 2 x 4 + 2x 3 2x 2 + 2x x 2 + 2x Vi avläser att Q(x) = 2x + och R(x) = x 2 + 2x. Eulides algoritm. Största gemesamma delare till två polyom N (x), (x) defiieras som det moisa polyomet S(x) (ledade oefficiete är ) av högsta möjliga gradtal som delar både N (x) och (x). Varje polyom som delar både N (x) och (x) måste dela S(x). Av detta följer att de största gemesamma delare är ui. Atag att vi gör polyomdivisioe N (x)/ (x) med resultatet N (x) = Q 2 (x) (x) + N 3 (x) Av detta följer att ett polyom S(x) delar både N (x) och (x) om och edast om S(x) delar både (x) och N 3 (x). Pare N (x), (x) och (x), N 3 (x) har alltså 6

samma största gemesamma delare. Eulides algoritm iebär att ma gör e upprepad polyomdivisio eligt schemat: N (x) = Q 2 (x) (x) + N 3 (x) (x) = Q 3 (x)n 3 (x) + N 4 (x). N 2 (x) = Q (x)n (x) + N (x) N (x) = Q (x)n (x) Ma avbryter då divisioe går jämt ut. De största gemesamma delare S(x) är det moisa polyom som fås då N (x) delas med si ledade oefficiet. Av schemat a ma äve utläsa att det fis polyom P (x), P 2 (x) sådaa att S(x) = P (x) (x) + P 2 (x)n (x) De största gemesamma delare är om och edast om N (x) och (x) saar gemesamma omplexa ollställe. I ett sådat fall gäller alltså att det fis polyom P 2 (x), P (x) sådaa att = P (x) (x) + P 2 (x)n (x) 7