Method verification for aldosterone and renin assay a reliable screening test for primary aldosteronism

Relevanta dokument
S-Aldosteron, Malmö. Bakgrund, indikation och tolkning. Införd i rutin Medicinsk service

IGFBP-3 på IDS isys (NPU28268)

S-IGF1, isys, IDS Malmö

S-IGF BP 3, Malmö Immulite2000XPi

Detektion av Borrelia burgdorferi IgG. med hjälp av ELISA

Carotid Artery Wall Layer Dimensions during and after Pre-eclampsia An investigation using non-invasive high-frequency ultrasound

Internationella erfarenheter: Publicerade resultat kring cut off- värden för jordnöt

Utredning och Behandling av Hypertoni. Faris Al- Khalili

Validering och Verifiering: Vad är det och hur bör det utföras? Kerstin Elvin EQUALIS användarmöte 18 april 2013

Diagnostik av subarachnoidalblödning ur laboratoriets synvinkel. Peter Ridefelt Klinisk kemi och farmakologi, Akademiska sjukhuset, Uppsala

Lab-perspektiv på Lupusträsket. Maria Berndtsson, Karolinska Universitetslaboratoriet

Viktig produktsäkerhetsinformation

Analys av U-Graviditetstest med Instalert hcg

Aldosteronism - primär

HbA1c på Architect c 8000

Vårens utskick Fall 1 och 2

Metodutvärdering I. Metodutvärdering -validering. Metodutvärdering II. Metodutvärdering III

The lower the better? XIII Svenska Kardiovaskulära Vårmötet Örebro

Immunteknologi, en introduktion. Hur man använder antikroppar för att mäta eller detektera biologiska händelser.

Analys av hepariner, faktor Xahämmare och trombinhämmare

EUROPARÅDSGUIDEN. Docent Jan Säfwenberg Klinisk immunologi och transfusionsmedicin Uppsala. Equalis okt 2013 Jan Swg

Hög-känslig troponin ett kliniskt perspektiv. Kai Eggers Kardiolog Kliniken Akademiska sjukhuset

Jämförelse mellan 5 patientnära D-Dimer metoder och standard metod på laboratoriet - erfarenhet från ett center

Att kalla för hälsosamtal: Finns det evidens? Levnadsvanor: Vad nytt under solen? Lars Jerdén

Svensk Dialysdatabas. Blodtryck och blodtrycksbehandling PD. Klinikdata hösten 2005 Översikt åren

Quantiferon-TB Gold Plus

Droplet Digital PCR Ny metod för identifiering och kvantifiering av HTLV

Patienter med diabetes typ 2 på Ältapraktiken, uppnår de målblodtryck? Tarek Abdulaziz, ST läkare, Ältapraktiken Vesta 2014

B-HbA1c, DCA Vantage Metodbeskrivning Patientnära analysverksamhet

Sekundärprevention efter hjärtinfarkt- når vi målen?

är en mätmetod som visar hur blodsockret har varit i genomsnitt under de senaste två till tolv veckorna* före prov - tagningstillfället.

Klinisk kemi och farmakologi Giltigt från: Fastställd av: Malgorzata Karawajczyk Erytrocyter sedimentationsreaktion, B- (mikrosänka)

Ylva Hedeland Niclas Rollborn Anders Larsson. Analys av HbA1c metodjämförelse mellan några sjukhuslabb i Sverige

Preanalytiska faktorer inom koagulation och provtagningsrör

Från epidemiologi till klinik SpAScania

Svensk Dialysdatabas. Blodtryck och blodtrycksbehandling HD. Klinikdata hösten 2005 Översikt åren

Fysisk aktivitet och hjärnan

Framtida diagnostik av sepsis. Sanja Jurcevic Biträdande lektor i systembiologi Institutionen för Biovetenskap Högskolan i Skövde

Maria Fransson. Handledare: Daniel Jönsson, Odont. Dr

Verifiering RP500 PNA-instrument Rapport

B-Hemoglobin, DiaSpect (NPU28309)

Nummer Information från Laboratoriemedicin Landstinget Gävleborg

Kvalitetssäkring i laboratoriediagnostik. Kerstin Elvin Allergi och Autoimmunitet; Laboratoriediagnostik Oktober 2016

Salivkortisol på Cobas E. Niclas Rollborn, laboratorieingenjör Yasir Al-saffar, laboratorieingenjör Mats Stridsberg, överläkare

Coatest SP Factor VIII Swedish revision 12/2004

Törstprov och minirintest

FaR-nätverk VC. 9 oktober

Aborter i Sverige 2008 januari juni

Könsfördelningen inom kataraktkirurgin. Mats Lundström

Frågor och svar om Pradaxa & RE LY

RhD immunisering efter transfusion erfarenheter från Uppsala. Barbro Persson Akademiska sjukhuset, Uppsala

Mängden utslag kan avgöra risken. Den som har psoriasis har en ökad risk för hjärtkärlsjukdomar.

Antitrombin-Labmetoder. Karin Strandberg Klinisk kemi, Malmö Laboratoriemedicin, Skåne

Patientmedian. Equalis allmän kemi-möte tors 15 nov Peter Ridefelt, Klinisk kemi och farmakologi, Akademiska sjukhuset

Mätosäkerhet. Tillämpningsområde: Laboratoriemedicin. Bild- och Funktionsmedicin. %swedoc_nrdatumutgava_nr% SWEDAC DOC 05:3 Datum Utgåva 2

Sören Andersson. Professor, prefekt, överläkare. Institutionen för medicinska vetenskaper Örebro universitet & Laboratoriemedicin, Region Örebro län

Delprov 3 Vetenskaplig artikel

Vad är värdet/faran med att operera tidigt? Sofia Strömberg Kärlkirurg Sahlgrenska Universitetssjukhuset

Meddelande 8/2010. Från Unilabs Laboratoriemedicin Sörmland. Klinisk kemi. Hantering av spinalvätskeprover.

RAD. Torsten Schwalm, PCI lab

Kardiovaskulär primärpreven2on i kri2sk belysning vad håller vi på med egentligen?

Analys av D-dimer på patient med misstänkt HAMA

Högt blodtryck. Med nya kostvanor, motion och läkemedel minskar risken för slaganfall och sjukdomar i hjärta och njurar.

OFFENTLIG SAMMANFATTNING AV RISKHANTERINGSPLANEN

Viktigt säkerhetsmeddelande

Viktigt säkerhetsmeddelande

Economics - questions, methods, data and the aim for results KATARINA STEEN CARLSSON, INST KLINISKA VETENSKAPER, MALMÖ

Koncentrationsbestämning med hjälp av spädningsteknik och spektrofotometri

Vätskebalansen och syra-basbalansen. Vätske- och syra-basbalansen. Innehåll Människan: biologi och hälsa SJSE11

Graviditetsdiabetes hälsokonsekvenser för mor och barn i ett längre perspektiv

Stroke. Trombocythämning och antikoagulantia efter stroke. - en folksjukdom! Per Wester, Umeå Strokecenter

Equalis/SFKK rekommenderar harmonisering av måttenheter vid. vård.

Graviditetstest, U- (Instalert hcg)

- Sänkt pris för B-PEth den bästa alkoholmarkören. - Ändrade referensintervall för barn och vuxna: P-Kreatinin P-Ferritin P-Järn P-Transferrin

Landstinget Dalarna 1(8) Laboratoriemedicin Nyhetsblad nr 5 OKTOBER 2011

Försättsblad tentamen Fakulteten för hälsa och samhälle

EPIPAIN. Den vidunderliga generaliserade smärtan. Stefan Bergman

Våra studier. Den friska stressfysiologin. UMS-patienters stressfysiologi. ISM Institutet för stressmedicin

Njurfunktionsskattning och njursjukdomsepidemiologi i SLL (SCREAM) Peter Bárány

Pre exam I PATHOLOGY FOR MEDICAL STUDENTS

Laboratorienytt. Nr 3, Maj 2017, version 2 med tillägg från klinisk kemi, NUS. Innehåll: Klinisk Mikrobiologi

Screening av fetalt RHD i maternell plasma. Åsa Hellberg BMA, PhD Klinisk immunologi och transfusionsmedicin Labmedicin Skåne

HAGOS. Frågeformulär om höft- och/eller ljumskproblem

Kvalitetssäkring och Validering Molekylära Metoder. Susanna Falklind Jerkérus Sektionen för Molekylär Diagnostik Karolinska Universitetslaboratoriet

Åldersberoende beslutsgränser för D-dimer Maria Farm, ST-läkare

Positiv direkt antiglobulintest (DAT)

Tunga metaller / Heavy metals ICH Q3d & Farmakope. Rolf Arndt Cambrex Karlskoga

Method Validation of IGF-1 with ECLIA on COBAS e601 System

fpt-glukoselimination, po

Vad är. Patient Reported Outcome Measures och andra begrepp. Kerstin Hagberg. RTP, PhD, Docent

Vad är. Kliniska utvärderingsmetoder Kliniska utfallsmått. Patient Reported Outcome Measures och andra begrepp. Kerstin Hagberg RTP, PhD, Docent

Nya kriterier för graviditetsdiabetesvad innebär det?

Bättre hjärtsviktsvård på Vårdcentralen Hertig Knut. Anders Åkvist Specialist i allmänmedicin Chefläkare Närsjukvården Region Halland.

INTERNATIONAL SPINAL CORD INJURY DATA SETS - QUALITY OF LIFE BASIC DATA SET Swedish version

Graviditetstest, U- (Instalert hcg)

Svenske erfaringer med kvalitetsudvikling vha. patientrapporterede oplysninger

DNA FRÅN BLOD & KINDCELLER

Torbjörn Kjerstadius Klinisk mikrobiologi Karolinska universitetslaboratoriet, Solna

EQUALIS kvalitetsmål

Validering av kvalitetsregisterdata vad duger data till?

Transkript:

Institutionen för kvinnors och barns hälsa Biomedicinska analytikerprogrammet Examensarbete 15 hp Method verification for aldosterone and renin assay a reliable screening test for primary aldosteronism Enikö Csonka Praktisk handledare: Markus Lindqvist Odutuyo Plats för utfört projekt: Laboratoriemedicin, Sundsvalls sjukhus Examinator: Anneli Stavreus-Evers Adress: Institutionen för Kvinnors och Barns Hälsa, Akademiska sjukhuset, 751 85 Uppsala telefon: 018-611 28 31 E-post: anneli.stavreus-evers@kbh.uu.se

ABSTRACT Primary aldosteronism (PA) is a common form of secondary hypertension with an international prevalence rates between 5 and 10 %. It is characterized by a high autonomous aldosterone production that causes cardiovascular damage, renin suppression, hypertension, sodium retention, potassium excretion and hypokalemia. The screening of PA is a simple test measuring aldosterone to renin ratio (ARR) with immunoassay method. This test is currently considered as the most reliable screening tool for PA. The main objective of the study was to evaluate an ELISA-method, for detection of aldosterone and renin in blood plasma, to be used for routine analysis in the laboratory. The second aim was to investigate the effect of refreezing samples, considering that cryoactivation of prorenin might occur. One hundred blood samples were analysed, in regard to aldosterone and renin, by using two commercial ELISA assays (DRG ELISA from DRG Diagnostics, Germany) on a Dynex DS2 instrument. In addition, the accuracy and precision of the methods were calculated. The effect of refreezing was investigated with a series of eight samples, which were analyzed twice on the same instrument. Both assays performed well. The resulting data showed good precision and accuracy. The correlation between the original and refreezed samples was good, r = 0.989 and r = 1.0 for aldosterone and renin respectively. Considering that the study only included eight samples, further investigation is recommended. Evaluation showed that both immunoassays are reliable in diagnostic use and the ELISAmethod is suitable to implement in the laboratory for routine analysis. Keywords: ARR, aldosterone to renin ratio, hypertension, immunoassay, ELISA 2

INTRODUKTION Högt blodtryck är ett globalt hälsoproblem och primär aldosteronism (PA) anses vara en av de vanligaste orsakerna till sekundär hypertoni med en prevalens på minst 10 %, enligt flera internationella studier [1,2]. I Sverige uppskattas prevalensen ligga mellan 5-10 %, enligt två olika studier utfört av Westerdahl et al. [3,4]. I dessa studier betonas också relevansen av screening av aldosteron/renin kvot (ARR) hos patienter med hypertoni. Tillståndet är dessvärre fortfarande underdiagnostiserat trots den relativt höga prevalensen. PA orsakas av en överproduktion av aldosteron från den ena eller båda binjurarna. Vid PA är en förhöjd aldosteronkoncentration oberoende av renin-angiotensin-aldosteronsystemet (RAAS) i motsats till sekundär aldosteronism där det föreligger en ökad aldosteroninsöndring som följd av aktivering av RAAS. Ökad koncentration av aldosteron i blodet leder till natriumretention och ökad extracellulärvolym som höjer blodtrycket. Även kaliumutsöndringen ökar vilket kan leda till hypokalemi. Bakomliggande orsak till PA är oftast bilateral binjurebarkshyperplasi eller ett aldosteronproducerande binjurebarksadenom (Conns syndrom). I sällsynta fall kan PA vara ärftlig [5]. Aldosteron är en steroid med mineralkortikoid-aktivitet som bildas i binjurebarkens zona glomerulosa. Dess primära funktion är att öka den tubulära återresorptionen av natriumjoner i utbyte mot kalium- och vätejoner och spelar därför en viktig roll för regleringen av blodtryck och vätskebalans. Renin är ett proteolytiskt enzym som bildas i njurarna i nefronets juxtaglomerulära celler när blodtrycket sjunker. Både renin och aldosteron deltar i RAAS som reglerar blodtryck och vätskebalansen i kroppen. Lågt blodtryck stimulerar frisättning av renin som i sin tur aktiverar hormonet 3

angiotensin I. Angiotensinkonverterande enzym (ACE) omvandlar angiotensin I till den mer effektiva formen angiotensin II som ökar frisättning av aldosteron vilket leder till ökat blodtryck. Mellan renin och aldosteron förekommer ett negativt feedbackförhållande då en primär ökad insöndring av aldosteron leder till sänkt renininsöndring 1. Utredning av överproduktion av aldosteron är viktig, inte bara på grund av dess höga prevalens utan också för att tillståndet medför ökad risk för kardiovaskulära komplikationer [6]. Två europeiska studier visade en ökad förekomst av hjärtinfarkt, kranskärlssjukdom, hjärtsvikt, förmaksflimmer, stroke och typ 2 diabetes hos patienter med PA [7,8]. Indikationer för utredning av misstänkt PA är hyper- och hypoaldosteronism, hypertoni och oklara tillstånd med hyper- och hypokalemi. Ett enkelt screeningtest är mätning av aldosteron/renin kvot (ARR) i plasma vilket också rekommenderas som förstahandsundersökning i utredning av PA [5]. Ett viktigt diagnostiskt kriterium för att skilja primär aldosteronism från sekundär aldosteronism är just en sänkt koncentration av plasmarenin i relation till aldosteronkoncentrationen (ARR). Sekundär aldosteronism förekommer ofta vid vätskeförlust såsom större blödning eller kraftig diarré, och även vid ödem. Därför rekommenderas att komplettera aldosteronanalys med plasmarenin-mätning 2. Det är flera faktorer, som kan påverka aldosteron- och reninkoncentrationen i plasma, som är viktiga att tänka på vid screening. Proven ska helst tas på morgonen mellan kl. 7-10 efter att patienten har varit uppe i minst två timmar. Patientens saltintag under det senaste dygnet bör noteras och patienten ska helst ha normalt kaliumvärde, eftersom ett sänkt värde kan hämma aldosteronproduktionen vilket leder till ett falskt lågt ARR värde. Vissa mediciner påverkar också ARR och kan ge falsk låga eller höga värden. Sådana mediciner är exempelvis ACE- 1 Laurells Klinisk kemi i praktisk medicin, nionde upplagan 2 Laurells Klinisk kemi i praktisk medicin, nionde upplagan 4

hämmare, betablockerare, kaliumsparande diuretika eller NSAID preparat. Även östrogen och graviditet påverkar ARR, och vissa livsmedel som lakrits [5]. Provet får inte förvaras i kyla på grund av risken för kryoaktivering av prorenin som kan leda till falskt förhöjt reninvärde. Provet ska frysas ner om det inte ska analyseras inom 4 timmar efter provtagning. Använda prover bör inte frysas om igen 3. De flesta laboratorier i Sverige använder immunkemiska metoder såsom kemiluminiscens immunoanalys (CLIA) eller traditionell enzymkopplad immunadsorberande analys (ELISA), men den patologiska aldosteron/reninkvoten kan variera mellan olika laboratorier. De flesta anser dock att ett ARR värde över 60 pmol/mie tillsammans med ett aldosteronvärde över 400 pmol/l bör utredas vidare. Ett ARR värde mellan 30-60 pmol/mie betraktas som en gråzon. Vid tolkning av ARR hos en patient med misstänkt PA bör hänsyn tas till vilka analysmetoder som används och vilket referensintervall som gäller vid det lokala laboratoriet [9]. Det rekommenderas att patienter med ett förhöjt ARR värde utreds vidare. I nuläget finns det fyra bekräftande test som ofta utförs på en specialenhet. Dessa test är fludrokortisonhämningstest, oral eller intravenös saltbelastning och kaptopriltest. Alla fyra test hämmar kroppens egna aldosteronproduktion vilket inte är möjligt för patienter med PA eftersom aldosteronproduktionen är autonom i deras tillstånd. För att fastställa underliggande orsak ska patienter med konstaterad PA undersökas med datortomografi av binjurarna. Beroende på orsak kan behandlingen vara kirurgisk eller medicinsk [9]. För närvarande analyseras varken aldosteron eller renin vid laboratoriemedicin på Sundsvalls sjukhus, inkomna prover skickas vidare till laboratoriemedicin på Karolinska 3 https://www.drg-diagnostics.de/files/eia-5125_ifu--renin_2015-12-09_endeites.pdf https://www.drg-diagnostics.de/files/eia-5298_ifu--aldosterone_2017-02-02_endees.pdf 5

universitetssjukhuset. Med tanke på det ökande behovet för screening av aldosteron och renin skulle det vara fördelaktigt att kunna analysera dessa på plats vid Sundsvalls sjukhus. Det skulle också betyda mindre kostnader för verksamheten. Vid laboratoriemedicin på Sundsvalls sjukhus kommer det införas traditionell ELISA-metod med två olika mätprinciper, sandwich-elisa för renin och kompetitiv-elisa för aldosteron. Metoden är väl validerad och enkel att utföra med hjälp av ett automatiserat ELISAinstrument. Kalibratorer, kontroller och patientprover tillsätts till en 96 mikrotiterplatta som är coatade med antikroppar som fångar in renin respektive aldosteron. Efter en inkubation tvättas obundet material bort. För reninanalys tillsätts detektionsantikroppar kopplade till pepparrotsperoxidas (HRP) med funktionen att upptäcka och binda in till reninmolekylerna. För analys av aldosteron tillsätts HRP-antikroppar som konkurrerar med aldosteronantigen genom att binda in till antikroppar i brunnarna. Efter ytterligare ett tvättsteg tillsätts ett kromogent HRP-substrat kallat tetrametylbensidin (TMB) som framkallar ett blått färgomslag i provbrunnarna. Reaktionen avbryts med en sur stopplösning (0,5 M svavelsyra) som ger ett gult färgomslag efter vilket absorbans mäts vid 450 nm. Färgintensiteten är proportionell mot reninkoncentrationen i provet medan det är omvänt proportionell mot aldosteronkoncentration 4. Syftet med denna studie var i första hand att verifiera en ELISA-metod för aldosteron respektive renin med hjälp av instrumentet Dynex DS2, så att analysen kan tas i bruk vid Sundsvalls sjukhus. I studien ingick verifiering av två ELISA-kit för aldosteron respektive renin, samt undersökning av variationskoefficient vid två nivåer och riktighet för föreslagna referensintervall inklusive referensintervall för aldosteron/renin-kvot. I samband med studien 4 https://www.drg-diagnostics.de/files/eia-5125_ifu--renin_2015-12-09_endeites.pdf https://www.drg-diagnostics.de/files/eia-5298_ifu--aldosterone_2017-02-02_endees.pdf 6

utfördes också en liten korrelationsstudie mellan prover frysta en respektive två gånger för att undersöka omfrysningens effekt på proverna. Proverna skickades även till Karolinska universitetssjukhuset för analys och provresultat jämfördes med resultat erhållna vid laboratoriemedicin Sundsvall. MATERIAL OCH METOD Studiematerial I studien ingick prover från 100 friska blodgivare, 50 män och 50 kvinnor i åldrarna 18-68 år. Blod i EDTA-rör samlades på blodcentralen på Sundsvalls sjukhus i samband med blodgivning. Proverna centrifugerades direkt efter insamling och 1 ml plasma pipetterades över till mikrorör. Därefter förvarades proverna i -20 C till dem skulle analyseras. Etik Ingen etikprövning krävdes eftersom proverna avidentifierades. De markerades endast med löpnummer, och bara kön och födelseår noterades. Enligt hälsodeklaration 5 ger blodgivare skriftligt samtycke att delar av blodet som inte används för transfusion får, efter avidentifiering, användas till forskning. Kemikalier och utrustning I studien användes två kommersiella kit, DRG Aldosterone ELISA och DRG Renin ELISA (DRG Diagnostics, Tyskland). DRG Aldosterone ELISA innehöll en mikrotiterplatta belagd med polyklonala antikroppar från kanin, 6 kalibratorer med koncentrationerna 0; 55,48; 5 Laboratoriemedicin Västernorrland, Hälsodeklaration stor, dokumentnr 1791-9 7

221,92; 554,8; 1387; 2774 pmol/l, låg kontroll med koncentrationsintervall 107,465 283,225 pmol/l, hög kontroll med koncentrationsintervall 991,705 2614,495 pmol/l, enzymkonjugat, substratlösning (tetrametylbensidin), stopplösning och koncentrerad tvättlösning. DRG Renin ELISA innehöll en mikrotiterplatta belagd med monoklonala antikroppar från mus, 6 kalibratorer med koncentrationerna 0; 5,76; 23,04; 46,08; 92,16; 184,32 mie/l, låg kontroll med koncentrationsintervall 11,088 23,04 mie/l, hög kontroll med koncentrationsintervall 66,629 138,370 mie/l, assay buffert, enzymkonjugat, substratlösning (TMB), stopplösning och koncentrerad tvättlösning. Analysen utfördes med ett automatiserat ELISA-instrument, Dynex DS2 (Dynex Technologies, USA). Analys med Dynex DS2 För att analysera aldosteron- och reninkoncentration med ELISA-metod på instrumentet Dynex DS2 matades ELISA-protokollet in i mjukvaran DS-Matrix (Dynex Technologies, USA) enligt medföljande instruktioner i kitet 6. Analysen genomfördes i fem körningar, där 22 plasmaprover ingick vid varje körning. Plasmaproverna tinades och ställdes i provrackar tillsammans med kontrollerna. Kalibratorer, reagenser och mikrotiterplatta placerades i instrumentet enligt instruktioner av mjukvaran. Instrumentets utformning möjliggjorde parallell analys av renin och aldosteron. Alla analyssteg utfördes av instrumentet Dynex DS2. Jämförelse mellan prover frysta en och två gånger Efter avslutad analys togs plasmaproverna ut ur instrumentet och 750 µl av varje prov pipetterades över till nytt provrör. Nya rör märktes med samma löpnummer som 6 https://www.drg-diagnostics.de/files/eia-5125_ifu--renin_2015-12-09_endeites.pdf https://www.drg-diagnostics.de/files/eia-5298_ifu--aldosterone_2017-02-02_endees.pdf 8

originalrören. Båda rören frystes ner igen. Efter att alla 100 prover analyserats valdes åtta prover ut, med olika renin- och aldosteronvärde för vidare analys. Proverna i originalmikrorör analyserades igen med Dynex DS2 medan proverna i nya provrör skickades till Karolinska universitetssjukhuset för analys. De två provresultaten jämfördes sedan både med varandra och med det ursprungliga värdet. Precision För att kontrollera metodens mätosäkerhet kördes dubbel uppsättning av låga och höga kitkontroller i början och slutet vid varje körning. Resultatet användes för att beräkna variationskoefficient och bestämma konfidensintervall för godkända kontroller. Statistik Standardkurva och provresultat beräknades utifrån absorbans i mjukvaran DS-Matrix. Medelvärde och variationskoefficient beräknades med hjälp av Excel 2013 (v15.0). Alla punktdiagram utformades i Excel 2013 (v15.0). RESULTAT Analys med Dynex DS2 För att bestämma aldosteron- och reninkoncentrationen analyserades 100 plasmaprover med Dynex DS2. Metoden är kvantitativ. Med hjälp av kalibratorer tillhörande kitet konstruerades en kalibreringskurva i mjukvaran DS-Matrix. Utifrån kalibreringskurvan beräknades aldosteron respektive reninhalten i proverna. Kalibreringskurvan kontrollerades efter varje 9

Aldosteron (pmol/l) körning. Provresultatet sammanställdes med föreslagna referensintervall från kitleverantören, se figur 1, 2 och 3. Mätintervallen för aldosteron assayen var 15,8-2774 pmol/l och 1,17-184,32 mie/l för renin assayen. Referensintervallen var 36,89-641,9 pmol/l för aldosteron, 10,86-60,91 mie/l för renin, och 1,31-54,05 för ARR. De erhållna provresultaten av aldosteron- och ARR-värde uppvisade en bra fördelning, där de flesta mätvärden utföll inom referensintervallen, resultaten av reninkoncentration visade dock flera höga värden utanför den 95 % percentilen. 900 800 700 600 500 400 300 Kvinnor Män Referensintervall 200 100 0 0 10 20 30 40 50 60 70 80 Ålder Figur 1. Aldosteronkoncentration hos 100 friska män och kvinnor i olika ålder och tillhörande referensintervall. 10

ARR (pmol/mie) Renin (mie/l) 350 300 250 200 150 100 Kvinnor Män Referensintervall 50 0 0 10 20 30 40 50 60 70 80 Ålder Figur 2. Reninkoncentration hos 100 friska män och kvinnor i olika ålder och tillhörande referensintervall. 120 100 80 60 40 Kvinnor Män Referensintervall 20 0 0 10 20 30 40 50 60 70 80 Ålder Figur 3. ARR-värden hos 100 friska män och kvinnor i olika ålder och tillhörande referensintervall. 11

Precision Vid varje analys inkluderades två höga och två låga kitkontroller. För att evaluera analysmetodens precision beräknades medelvärde, standardavvikelse och variationskoefficient (CV) för höga respektive låga kontroller utifrån tio mätningar, se tabell 1 och 2. Ett CV (%) värde <20 % ansågs acceptabelt. Tabell 1. Medelvärde och spridningen för 10 låga och höga kitkontroller för renin assay som analyserades tillsammans med proverna. Prov Tidsperiod Antal Medelvärde konc. (pmol/l) CV (%) Aldosteron låg kontroll 180226 180410 10 216 5,9 Aldosteron hög kontroll 180226 180410 10 1737 12,8 Tabell 2. Medelvärde och spridningen för 10 låga och höga kitkontroller för renin assay som analyserades tillsammans med proverna. Prov Tidsperiod Antal Medelvärde konc. (mie/l) CV (%) Renin låg kontroll 180226 180410 10 20 13,3 Renin hög kontroll 180226 180410 10 108 5,5 Kontrollgränserna för aldosteron var 107,5-283,2 pmol/l (lågt) samt 991,7-2614,5 pmol/l (högt) enligt tillverkaren. För renin var den 11,09-23,04 mie/l (lågt) samt 66,63-138,4 (högt). Nästan alla kontrollresultat föll inom leverantörens föreslagna kontrollgränser och blev godkända. Ett kontrollvärde för låg renin kontroll blev 25,954 och således utanför kontrollgränsen men fortfarande inom ±3s från medelvärdet. 12

Aldosteron fryst två gånger (pmol/l) Renin fryst två gånger (mie/l) Jämförelse mellan prover frysta en respektive två gånger I detta delmoment analyserades åtta prover ytterligare en gång med samma ELISA metod för att jämföra effekten av dubbelfrysning. Resultatet visade lite skillnad mellan mätvärdena med en korrelationskoefficient på 0,99 för aldosteron och 1,00 för renin, medan en större skillnad kunde ses för ARR-värden med en korrelationskoefficient på 0,89, se figur 4 och 5. 800 400 700 350 600 300 500 250 400 200 300 150 200 100 100 50 0 0 200 400 600 800 Aldosteron fryst en gång (pmol/l) 0 0 100 200 300 400 Renin fryst en gång (mie/l) Figur 4. Två korrelationsgrafer mellan en gång frysta och två gånger frysta prover avseende aldosteronkoncentration och reninkoncentration. 13

ARR fryst två gånger (pmol/mie) 25 20 15 10 5 0 0 20 40 60 80 100 120 ARR fryst en gång (pmol/mie) Figur 5. Korrelationsgraf mellan en gång frysta och två gånger frysta prover avseende ARRvärde. Jämförelse mellan ELISA metod och kemiluminescens metod Den erhållna resultat av analys av dubbelfrysta prover med ELISA-metod jämfördes med resultat analyserade med CLIA-metod på Karolinska universitetssjukhuset. Resultatet visade stor skillnad mellan metoderna, vissa värden kunde skilja med upp till 6 gånger i reninkoncentration. Korrelationskoefficient var 0,68 för aldosteron, 0,89 för renin, och 0,82 för ARR, se figur 6 och 7. 14

ARR CLIA (pmol/mie) Aldosteron CLIA (pmol/l) Renin CLIA (mie/l) 600 300 500 250 400 200 300 150 200 100 100 50 0 0 200 400 600 800 Aldosteron ELISA (pmol/l) 0 0 100 200 300 400 Renin ELISA (mie/l) Figur 6. Två korrelationsgrafer mellan prover analyserade med ELISA och CLIA metod avseende aldosteronkoncentration och reninkoncentration. 120 100 80 60 40 20 0 0 5 10 15 20 25 ARR ELISA (pmol/mie) Figur 7. Korrelationsgraf mellan prover analyserade med ELISA och CLIA metod avseende ARR-värde. 15

DISKUSSION Primär aldosteronism är en av de vanligaste orsakerna till sekundär hypertoni med en prevalens på 5-10 % i Sverige. För att screena för denna åkomma beräknas kvoten mellan aldosteron- och reninhalten i plasma vilket är enkelt att utföra. Vid laboratoriemedicin Sundsvall utförs, i skrivande stund, inte denna analys, utan proverna skickas istället vidare till Karolinska universitetssjukhuset. Syftet med denna studie var att verifiera DRG Aldosterone ELISA-kit och DRG Renin ELISA-kit på Dynex DS2 så att analysen kunde tas i bruk i rutinverksamheten. I verifieringen undersöktes metodens precision och referensintervallen som föreslagits av leverantören kontrollerades genom analys av prover från blodgivare. Dessutom jämfördes ett antal provresultat som analyserades båda med ELISA-metod och med kemiluminescens metoden. Utvärdering av analysresultatet visade att ELISA-metoden är pålitlig och presterar bra i laboratorieverksamheten. De erhållna resultaten av aldosteron-, renin- och ARR-värde uppvisade normalfördelning inom referensintervallen som föreslagits av leverantören. Dock uppvisade resultatet av reninanalysen fler höga värden än förväntat, men detta kan bero på olika faktorer oberoende av kitets prestanda. Mätning av renin kräver särskilda åtgärder som är väl dokumenterade [5]. Det är olika faktorer som påverkar reninvärdet i blodet, såsom provtagningstidspunkt, diet, saltintag, olika mediciner, graviditet och ålder. En brist med studien är att blodproverna samlades vid olika tider på dygnet, och eftersom blodgivarna ansågs vara friska så noterades ingen information över eventuell diet eller medicinering. Renin ökar även i lutealfasen hos kvinnor och detta kan också resultera i ett falskt förhöjt värde. Referensintervallen som föreslagits av leverantören skiljer sig inte åt mellan ålder eller 16

kön, även då flera studier har konstaterat att ARR-värde kan påvisa en signifikant skillnad mellan kvinnor och män [10,11]. Det är också bevisat att reninvärde minskar med ålder [12]. Resultatet visar att referensintervallen som leverantören rekommenderar är korrekta, även om de behövs korrigeras lite. Nedre referensvärdet för aldosteron är lite lågt jämfört med referensvärden med andra metoder 7,8, detta kan behöva ändras när analysen tas i bruk. Metodens precision mättes genom att analysera kontroller. Vid varje analys kördes två uppsättningar av kontroller på två olika nivåer. Kontrollernas spridningar visade bra precision inom de kontrollgränser som är satta av leverantören. CV för aldosteron-kontrollerna blev 5,9 % och 12,8 % för låga respektive höga nivåer, och CV för renin-kontrollerna blev 13,3 % och 5,5 % för låga respektive höga nivåer. Ett CV runt 12 % är rimligt för ELISA-metoden enligt erfarenhet från tidigare analyser men en intern gräns s.k. kvalitetsmål kommer bestämmas senare, efter metodutvecklingen. Ett lågt renin-kontrollvärde hamnade utanför kontrollgränsen och detta medförde en högre CV-värde. Kontrollen blev ändå godkänd eftersom den var innanför medelvärdet ±3s. Leverantören har inte angett om kontrollen är godkänd vid ±2 eller ±3s, men utifrån en preliminär beräkning av signifikansnivå för kontrollgränserna tenderar mot att använda ±3s i rutinen men detta ska undersökas vidare innan metoden sättas upp i verksamheten. Jämförelse mellan analys på plats och skickade prover påvisade dålig överenstämmelse när det gäller aldosteron- och reninkoncentration (r=0,68 och r=0,895), men båda resultaten låg inom referensintervallet och de ger liknande resultatsvar. En större skillnad kunde ses vid 7 Laurells Klinisk kemi i praktisk medicin, nionde upplagan 8 https://www.karolinska.se/kul/alla-anvisningar/anvisning/8987 17

korrelation mellan ARR-värde (r=0,82) där vissa värden var låga med ELISA medan patologisk förhöjda med CLIA. En förklaring till detta är att det användes två olika metoder, ELISA-metod i Sundsvall och CLIA-metod vid Karolinska universitetssjukhuset. ELISA och CLIA har väldigt lika analysprincip, båda metoderna utnyttjar en antikroppreaktion. Skillnaden är att vid kemiluminescens används acridinium-inmärkta antikroppar och magnetiska partiklar som binder in till immunokomplexen. Sedan fångas dessa in med en magnet och emitterat ljus från acridiniummolekylerna kan avläsas. Båda metoder anses lämpliga för screening för PA och har bevisats vara effektiva och pålitliga [13,14]. Anledningen till att ELISA valdes som analysmetod för renin- och aldosteronanalys i Sundsvall är att det i nuläget inte finns möjlighet för renin- och aldosteronanalys på instrumentet i laboratoriet som användes för CLIA, däremot var Dynex DS2 tillgänglig. Analysen kommer utföras en gång i veckan med samlade prover och då är det en fördel med Dynex DS2 att två immunoanalyser kan utföras samtidigt. Instrumentet som används vid CLIA-metod (IDS-iSYS) laddas kontinuerligt och fungerar på prov-för-prov basis som passar bättre i ett laboratorium där proverna analyseras omgående. ELISA-metoden är dessutom enkel och välbeprövad analys i laboratoriet, så analysen kan sättas upp relativt snabbt för metodvalidering. Ett delmål med studien var att undersöka omfrysningens effekt på proverna, eftersom båda kitleverantörerna och flera studier avråder från omfrysning då det tidigare dokumenterats aktivering av prorenin som ökar reninkoncentrationen i provet under kyltemperatur 2-8 C [15,16]. Dock visar en annan studie utfört av Pitarresi et al. [17] att prov som ska analyseras för renin faktiskt kan frysas om då prorenin-aktivering tar mycket längre tid än man tidigare trott. 18

Jämförelse mellan prover frysta en respektive två gånger visade en god korrelation mellan aldosteron- och reninkoncentration (r=0,99 och r=1,00) men något sämre korrelation mellan ARR-värden (r=0,89). Det går dock inte att dra några slutsatser då endast få prover (n=8) analyserades. Det behövs ytterligare studier med ett större antal prover för att kunde bekräfta teorin att omfrysningen inte påverkar reninvärdet och ARR. Sammanfattningsvis är primär aldosteronism fortfarande ett underdiagnostiserat och lite bortglömt tillstånd trots den höga prevalensen och den enkla screeningmetoden. Den mest pålitliga och användbara screeningen hittills beräknar kvoten av aldosteron/reninhalten i plasma men saknar tyvärr en internationell standardisering för hur man tolkar resultaten. Olika laboratorier använder olika metoder som också bidrar till olika referensintervall och svårigheter att fastställa en diagnos. Denna studie har visat att ELISA-metoden är lämplig att analysera aldosteron och renin i plasma, och de två immunoanalyserna från DRG Diagnostics presterar bra och med godtagbar precision. Det är dock oklart hur ofta analysen kommer att utföras och om det ska analyseras med enkel eller dubbeluppsättning av prover. Nästa steg blir att utveckla en metodbeskrivning innan analysen kan sättas upp i rutinverksamheten. TILLKÄNNAGIVANDEN Jag vill tacka min praktiska handledare Markus Lindqvist Odutuyo för det skickliga handledarskapet och goda stödet jag fått under arbetets gång. Jag vill också tacka personalen på blodcentralen i Sundsvall för deras hjälp och all personal på Laboratoriemedicin Sundsvalls sjukhus för ett fint mottagande. 19

REFERENSER [1] Gordon RD, Stowasser M, Tunny TJ, et al. High incidence of primary aldosteronism in 199 patients referred with hypertension. Clin Exp Pharmacol Physiol. 1994 Apr;21(4):315-8. [2] Fardella CE, Mosso L, Gómez-Sánchez C, et al. Primary hyperaldosteronism in essential hypertensives: prevalence, biochemical profile, and molecular biology. J Clin Endocrinol Metab. 2000;85(5):1863 1867. [3] Westerdahl C, Bergenfelz A, Isaksson A, et al. High frequency of primary hyperaldosteronism among hypertensive patients from a primary care area in Sweden. Scand J Prim Health Care. 2006 Sep;24(3):154-9. [4] Westerdahl C, Bergenfelz A, Isaksson A, et al. Primary aldosteronism among newly diagnosed and untreated hypertensive patients in a Swedish primary care area. Scand J Prim Health Care. 2011Mar;29:57-62. [5] Funder JW, Carey RM, Fardella C, et al. Case detection, diagnosis, and treatment of patients with primary aldosteronism: an endocrine society clinical practice guideline. J Clin Endocrinol Metab. 2008;93:3266-81. [6] Milliez P, Girerd X, Plouin PF, et al. Evidence for an increased rate of cardiovascular events in patients with primary aldosteronism. J Am Coll Cardiol. 2005;45:1243-8. [7] Savard S, Amar L, Plouin PF, et al. Cardiovascular complications associated with primary aldosteronism: a controlled cross-sectional study. Hypertension. 2013;62:3316. [8] Mulatero P, Monticone S, Bertello C, et al. Long-term cardio- and cerebrovascular events in patients with primary aldosteronism. J Clin Endocrinol Metab. 2013;98:4826-33. 20

[9] Ragnarsson O, Muth A, Johannsson G, Wängberg B. Primär aldosteronism är en underdiagnostiserad orsak till hypertoni. Viktigt hitta odiagnostiserade patienter effektiv behandling finns. Läkartidningen. 2015;112(49):2219-23. [10] Kerstens MN, Kobold AC, Volmer M, et al. Reference values for aldosterone-renin ratios in normotensive individuals and effect of changes in dietary sodium consumption. Clin Chem. 2011 Nov;57(11):1607-11. [11] Ahmed AH, Gordon RD, Taylor PJ, et al. Are women more at risk of false-positive primary aldosteronism screening and unnecessary suppression testing than men? J Clin Endocrinol Metab 2011; 96: E340 E346. [12] Noth RH, Lassman MN, Tan SY, et al. Age and the renin-aldosterone system. Arch Intern Med. 1977 Oct;137(10):1414-7. [13] Perschel FH, Schemer R, Seiler L, et al. Rapid screening test for primary hyperaldosteronism: ratio of plasma aldosterone to renin concentration determined by fully automated chemiluminescence immunoassays. Clin Chem. 2004 Sep;50(9):1650-5. [14] Schaefer J, Burckhardt BB, Tins J, Bartel A, Laeer S. Validated low-volume aldosterone immunoassay tailored to GCLP-compliant investigations in small sample volumes. Practical Laboratory Medicine. 2017;9:28-38. [15] Osmond DH, Ross LJ, Scaiff KD. Increased renin activity after cold storage of human plasma. Can J Physiol Pharmacol. 1973 Sep;51(9):705-8. [16] Rowe J, Gallery ED, Györy AZ. Cryoactivation of renin in plasma from pregnant and nonpregnant subjects, and its control. Clin Chem. 1979 Nov;25(11):1972-4. 21

[17] Pitarresi TM, Rubattu S, Heinrikson R, Sealey JE. Reversible cryoactivation of recombinant human prorenin. J Biol Chem. 1992 Jun 15;267(17):11753-9. 22