Den fria lekens betydelse för barns talspråkliga interaktion

Transkript

1 Den fria lekens betydelse för barns talspråkliga interaktion En studie som använder sig av Visual methods, i detta fall The Diamond The importance of free play for children's colloquial interaction An study using a Visual methods, in this case The Diamond Viktoria Nordin Fakultet: Humaniora och samhällsvetenskap Ämne/Utbildningsprogram: Lärarprogramet Nivå/Högskolepoäng: Avancerad nivå/ 15 Hp Handledarens namn: Carin Roos Examinatorns namn: Ann- Britt Enochsson Datum: Löpnummer

2 Abstract The purpose of this study is to find out how some Swedish preschool teacher discussing how children's Swedish colloquial interaction can be enhanced in the free play. In this case where children are aged three to five. My research questions in the study are: - What type of free play do preschool teachers talk about in relation to children's Swedish colloquial development? - What do preschool teachers say about child's colloquial interaction? - How do preschool teachers reason regarding in what environment children s colloquial interaction occurs? In my study I have used an interview with elements of a visual method called The Diamond. The approach is that the participants in the interview will be enhanced to discussing about a wise certain number of images. These images are then to be ranked accordingly with a specific theme and terms. If a child has difficult to speak, you can take help of the interest the child has, the child can tell you and the other children what he or she know about the interest. Safety is also something that is important for children's colloquial development according to some. Some say, that safety and interest are associated and important things to the colloquial development. Key concepts: Play, Children's colloquial development, Interaction, Communication

3 Sammanfattning Syftet med denna studie är att ta reda på hur några svenska förskolepedagoger resonerar om hur barns svenska talspråkliga interaktion kan stimuleras i den fria leken där barnen är i åldern tre till fem. Mina frågeställningar i studien är: - Vilken typ av fri lek talar förskolepedagogerna om i relation till barnens svenska talspråkliga interaktion? - Vad säger förskolepedagogerna om barnens svenska talspråkliga interaktion? - Var sker barnens svenska talspråkliga interaktion enligt pedagogerna? I min studie har jag använt mig av en parintervju med inslag av en visual method som heter The Diamond. Metoden går ut på att deltagarna i intervjun diskuterar kring ett visst antal bilder. Dessa bilder ska de sedan lägga på ett specifikt sätt, så att de på så sätt rangordnar dem. Om ett barn har talsvårigheter så kan man ta hjälp av det barnet är intresserad av, barnet kan berätta om just det han eller hon har som intresse för de andra barnen. Trygghet är även det, något som spelar roll för barns talspråkliga utveckling enligt vissa. Trygghet och intresse hör ihop med den talspråkliga utvecklingen. Centrala begrepp: Lek, Talspråkliga utveckling, Interaktion, Kommunikation

4 Förord Det är många som har hjälpt mig i denna studie och jag vill tacka samtliga, men speciellt så vill jag nämna några som har hjälpt mig extra mycket. De jag intervjuade, tack för att ni deltog i min studie. Min handledare Carin Roos, för allt stöd och det bollplank du varit under studiens gång. Min familj som stått ut med långa samtal. Viktoria Nordin Karlstad i januari 2013 Dikt av Loris Malaguzzi Barnet har hundra språk hundra händer hundra tankar hundra sätt att tänka att leka och att tala på hundra alltid hundra sätt att lyssna att förundra att tycka om hundra lustar att sjunga och förstå hundra världar att uppfinna hundra världar att drömma fram Ett barn har hundra språk (och därtill hundra hundra hundra) men berövas nittionio. Skolan och kulturen skiljer huvudet från kroppen.

5 Innehållsförteckning 1. Inledning Syfte Frågeställning Centrala begrepp Läroplanen för förskolan.2 2. Litteraturstudie Talsvårigheter Barns utveckling Talsvårigheters påverkan på barn Talsvårigheters problematik Barnen och den fria leken Variation och imitation Rolleken Improvisation i lek En livslångprocess Metod Val av metod Planering Genomförande Bearbetning och analys Etiska ställningstaganden Presentation av deltagare Reliabilitet och validitet Generaliserbarhet Beskrivning av resultat Fysiska lekar Rolleken Ipadar Material och aktiviteter Samspel och trygghet Böcker och spel Något som genomsyrar alla bilder Diskussion Metoddiskussion Resultatdiskussion Avslutande reflektion och framtida forskning Referenser 30 Bilaga 1 och 2.

6 1. Inledning Leken och språket är en stor del av förskolan och som framtida pedagog så tycker jag att barns svenska talutveckling är väldigt fascinerande. Att leken är en aktivitet som kan underlätta lärandet av talutvecklingen har man hört många gånger. Men vad betyder det, att lära genom lek. De yngre barnens språkliga utveckling är något som har intresserat mig länge. Jag hade själv svårt med språket när jag var yngre. Under min tid på universitetet så har jag lärt mig att leken har en stor betydelse för barnens hela språkliga utveckling. Eftersom barnens fria lek och svenska talutveckling kommer att vara en stor del av min vardag i framtiden, så tycker jag att det är av stor betydelse att jag fördjupar min kunskap om ämnet. Alla barn är i behov av stöd någon gång under sitt liv, men det finns ju de barn som är i behov av stöd mer än andra barn. För dessa barn, speciellt de yngsta, så kan leken vara ett utmärkt hjälpmedel för dem. Om ett barn till exempel har svårigheter i sin svenska talutveckling, kan språklekar och fri lek vara ett stort stöd. En pedagogs uppgift är väl ändå att se varje barns unika möjligheter och resurser. Att föra fram några förskolepedagogers syn på den fria lekens betydelse för barnens svenska talspråkliga utveckling i ljuset är ett mål med denna studie. Även om studien sker på bara några få förskolepedagoger, tycker jag även att den har relevans. För när dessa förskolepedagogers syn kommer fram, kan nya frågor ställas och nya områden kan komma upp som är intressanta att studera. Att göra en studie handlar trots allt om att undersöka något som inte har undersökts förut. Att bygga en ny kunskap. Men inte i första hand för att det ska komma till nytta i verksamheten, utan just för att det är nytt, att vi lär oss något vi förut inte visste något om. 1.1 Syfte Syftet med denna studie är att ta reda på hur några svenska förskolepedagoger resonerar om hur barns svenska talspråkliga interaktion kan stimuleras i den fria leken där barnen är i åldern tre till fem. 1

7 1.1.2 Frågeställning Mina frågeställningar i studien är: - Vilken typ av fri lek talar förskolepedagogerna om i relation till barnens svenska talspråkliga utveckling? - Vad säger förskolepedagogerna om barnens svenska talspråkliga utveckling? - Var sker barnens svenska talspråkliga utveckling enligt pedagogerna? 1.2 Centrala begrepp I den här studien så är följande begrepp betydelsefulla och läsaren kan nedanför läsa betydelsen för dessa begrepp ur studiens synvinkel. - Lek: Barnens fria lek, då de själva får bestämma vad de ska leka, till exempel rollek, bygga med klossar och spela spel. - Talspråklig utveckling: Barns talspråkliga utveckling, deras ordförråd och kommunikationen till andra människor. - Interaktion: Samspelet i den fria leken och barns talspråkliga utveckling samt samspelet mellan barn - barn och barn vuxen. - Kommunikation: Tal, gester, ögonkontakt 1.3 Läroplanen för förskolan Läroplanen för förskolan, som även kallas Lpfö98 (rev2010) är ett av de styrdokument som finns för förskolan och i den står det bland annat vad förskolan ska sträva emot. I Lpfö98 (rev2010) kan man läsa att: Leken är viktig för barns utveckling och lärande. Ett medvetet bruk av leken för att främja varje barns utveckling och lärande ska prägla verksamheten i förskolan. I leken stimuleras fantasi, inlevelse, kommunikation och förmåga att samarbeta. Barnet kan i den gestaltande leken få möjligheter att uttrycka och bearbeta upplevelser, känslor och erfarenheter (Skolverket 2010 s.6) Det står även att språket och lärandet hänger ihop och att förskolan ska lägga stor vikt på att stimulera barns språkliga utveckling. Förskolan ska även arbeta för att alla barn utvecklar sitt talspråk, ordförråd och sin förmåga att kommunicera med andra. 2

8 2. Litteraturstudie Samtliga forskare i denna studie är bland de främsta inom lekens och språkutvecklingens områden. Jag har valt att ta med dessa forskare på grund av att jag tycker att det de skriver är relevant för studiens syfte. Jag är även väl medveten om att forskningsfältet inom studiens område är mycket större än det jag har tagit del av. 2.1 Talsvårigheter Rygvold (2001) skriver att talsvårigheter hos barn är ett vanligt förekommande dilemma och att det är vanligast att pedagoger märker det först när barnen är i fyra- eller fem årsåldern, då de märker att barnen förstår vad alla säger till dem men själva inte säger så mycket. Om man har talsvårigheter, skriver Rygvold, avviker talet så mycket att det tilldrar sig andra människors uppmärksamhet och själva kommunikationen med andra försvåras. Brodin och Hylander (1997) nämner att en av de större uppgifterna en förskolepedagog har, är att stimulera barns hela språkutveckling, vilket stämmer om man tittar efter i läroplanen för förskolan (Skolverket 2010). Hansson (2003) skriver att tal och kommunikationskompetens anses som nyckelförmågor, vilket kan förstås i och med det informationssamhälle vi lever i idag och att detta ställer stora krav på dessa förmågor. De som har svårigheter med talet eller kommunikationens aspekter, blir på så sätt en riskgrupp. De barn som befinner sig i denna riskgrupp, ska få ett så stort stöd som möjligt för att utveckla och lära sig så mycket som möjligt innan detta blir ett större problem. Det är viktigt att de som vistas ofta i närheten av barn är uppmärksamma på om barnen har stora problem med sin talspråkliga och/eller kommunikations utveckling, på grund av att man då tidigt kan förebygga om barnen skulle befinna sig i riskzonen. Något man måste tänka på skriver Hagtvet (2004), är att varje barn är en individ, ett barns svårigheter är inte exakt samma som någons annans, man kan tolka det så att Hagtvet tycker att det är viktigt att pedagogerna är medvetna om detta och ständigt planerar verksamheten så att varje barn får möjlighet att synas genom den fria leken. Hagtvet (2004) påpekar att talspråket är något som utvecklar sig mer eller mindre självt och nämner att samspel med andra människor som finns i barnet omgivning är viktigt för den talspråkliga utvecklingen. Vilket måste stämma, för man kan ju inte lära sig att tala om man inte får chans att använda det. Något annat som är viktigt 3

9 för den talspråkliga utvecklingen enligt Hagtvet, är de erfarenheter som barnet har, barn måste få olika erfarenheter att använda språket och detta kan ske genom till exempel leken. 2.2 Barns utveckling Sawyer (1997), Löfdahl (2002) och Pramling Samuelsson och Johnsson (2006) skriver alla om samspelets betydelse för talutvecklingen, vilket stärker övertygelsen att det verkligen är så. Bland annat så säger Sawyer (1997), att när barn är i åldern tre till fem så sker det många viktiga saker i deras utveckling, till exempel utvecklas barns fantasilek och barns interaktion förmåga till andra människor och Sawyer påpekar att barnens talspråkliga utveckling är en viktig del i dessa faktorer. Han nämner även att barn lär sig mer tillsammans med andra barn när de leker än om de leker tillsammans med vuxna. Då barnen improviserar mer när de leker med andra barn. Löfdahl (2002) skriver även hon, att barns lek är beroende av samspel med andra barn, för att det är genom interaktion med andra som de kan skapa mening i leken så att den kan utvecklas och bli varaktig. Pramling Samuelsson och Johnsson (2006) påpekar också de att det är när barnen är tillsammans med andra barn och när de leker som de lär sig, för barn lär sig av varandra. 2.3 Talsvårigheters påverkan på barn Barn med talsvårigheter reagerar olika skriver Rygvold (2001), för några av dessa barn så spelar det ingen roll, men andra barn kan bli mycket frustrerade över att de har talsvårigheter och kan dra sig undan. Svensson (2005) skriver att barn med talsvårigheter kan märka om han eller hon inte talar som sina vänner och på grund av detta, kan han eller hon bli retad. Vilket kan leda till att barnet kan få dåligt självförtroende och på så sätt kan barnet även bli mindre benägen att försöka bli bättre på att tala. Nettelbaldt och Salameh (2007) skriver att om man inte behärskar talet och kan kommunicera med andra så hamnar man ofta utanför. Svensson (2005) poängterar att denna negativa utveckling av att bli retad och bli utanför inte behöver uppstå. Det hela beror på hur barnet i fråga agerar, barnet kanske inte tar åt sig de retliga kommentarerna och kan för övrigt vara ett väldigt socialt barn. Svensson (2005) skriver att språket är en källa till glädje och om barn har ett dåligt uttal när de är i fyra- till sexårsåldern kan det leda till att barnen får problem i de sociala kontakterna. Vilket enligt Rygvold (2001) kan vara negativt, för att tala, är något man lär sig tillsammans med andra, man lär sig inte att tala endast genom att få höra ordet upprepas gång efter gång. Barn måste få använda språket 4

10 på sitt sätt, de måste få tid att upptäcka det genom lek och anpassa det till sin egen förmåga. Nettelbaldt och Salameh (2007) skriver att barns talspråkliga utveckling inte sker i ett vakuum utan i ett samspel med barn och vuxna. De behöver variation och chans till att använda språket i olika situationer och med olika samtalspartners. De konsekvenser som kan uppstå om ett barn har talsvårigheter är många och det är viktigt att forskarna tar upp de negativa sakerna som hör till och inte bara hur man löser svårigheten och det är viktigt att man som pedagog är mer medveten om de problem som kan uppstå om ett barn har en svårighet. 2.4 Talsvårigheters problematik När blir då talsvårigheter ett problem, Rygvold (2001) skriver att det är när människor i personens omgivning börjar reagera och har svårighet att förstå vad han eller hon säger. Dessa ska i sin tur vara försiktiga och medvetna om att barnet i fråga är mitt uppe i sin utveckling. Man ska inte rätta barnet hela tiden då detta kan leda till att barnet tappar motivationen. Man ska istället ge barnet bra förebilder när det gäller talet, man ska inte ställa för höga krav och utnyttja vardagliga situationer som barnens fria lek. I den fria leken så kan talet övas på ett lättsamt och roligt sätt. Arnesson Eriksson (2009) menar att barn behöver få chans att använda språket genom att tala för att lära sig. Rygvold (2001) skriver att barn kan i deras fria lek, leka att de är en orm och väsa s-s-s-s och de kan prata utan att behöva känna sig tvungna att svara. Men det är viktigt att detta sker på deras egna villkor, att de själva får leka med orden och inte öva ett visst ord bara för övningens skull. Lillemyr (2002) skriver att man inte får glömma barnens perspektiv, vilket han påstår är att lek är roligt och det är när barn får leka fritt och själva bestämma lekens ramar, process och innehåll som de verkar ha mest roligt. Man har ofta hört att man lär sig lättare genom lek och man kan tolka det som om dessa forskare är medvetna om detta, i barns lek, kan vad som helst hända och det är nog det de menar när barn leker fritt och inte har några gränser, då är de mer öppna och motagliga för att lära sig saker. Gottberg (2007) hävdar att om barn ska få utveckla och lära sig att tala, så måste de tillåtas att pröva sig fram i till exempel den fria leken. Hon påpekar att barn själva behöver känna att det är roligt att tala och att lära sig nya ord. Förskolan skall inte lära ut hur man gör det på rätt sätt, utan lära och visa barnen lusten till att lära sig nya saker, vilket man även kan läsa om i Lpfö98 (rev2010) (Skolverket 2010). Det är angeläget att pedagoger aldrig glömmer bort vikten av att barnen ska känna lust vid lärande. Gottberg (2007) skriver även av stor vikt att 5

11 pedagogerna på förskolan fångar upp och stimulera barnen i deras egna lekar. I den fria leken så finns det något speciellt, en tradition som säger att vuxna inte ska lägga sig i det barnen leker. Men Gottberg framhåller att vi inte får sluta vara närvarande pedagoger eller vuxna. För den fria leken får mening först när den tas på allvar av barnen. Lillemyr (2002) i sin tur skriver att när en vuxen ska vara med i barns fria lek tar den vuxne oftast med sig sin egen grundsyn och uppfattning om barn och lek. Detta kan komma att påverka barnens fria lek påpekar han, så det är viktigt att fråga sig själv om man klarar att gå in i barnens fria lek på barnens villkor och utan att riskera att ta över leken. Om en vuxen ska gå in i barnens lek ska det ske med försiktighet. Lindqvist (1997) skriver att leken ska skyddas inte bara från vuxna utan även ifrån andra barn som inte kan leka. De vuxna ska vara närvarande menar hon, men de ska inte märkas. Man kan se att Gottberg (2007), Lillemyr (2002) och Lindqvist(1997) är medveten om de vuxnas betydelse för barnens lek, men att de alla tycker att den vuxna ska vara försiktig och medveten om att en inblandning kan ändra leken. 2.5 Barnen och den fria leken Löfdahl (2004) skriver om vad fri lek egentligen är och påpekar att det är svårt att förklara, hon nämner att många har forskat om just vad lek är och samtliga har kommit fram till att leken har ansetts viktig för barnens egna lärande. Öhman (2003) skriver även hon om vad fri lek är för något och framhåller att den styrda leken som pedagogen ibland har även den är fri, på grund av att man inte kan tvinga barn att leka och att barn bara leker om de själva vill och har lust. Lillemyr (2002) skriver i sin tur att lek är en vanlig aktivitet för barn, det är något som är frivilligt. Lek är även spänning och glädje och är oftast förlagd till en viss tid och plats. Hagtvet (2004) skriver att det är svårt att beskriva vad lek är men den knyts oftast till frivillighet och denna frivillighet som finns i leken kopplas i sin tur oftast till lust och glädje. Johansson och Pramling Samuelsson (2007) karaktärisera leken med ord som fantasi, spänning, kommunikation och samspel, man kan säga att de är ihop vävda. Lindö (2002) skriver att leken är lustfylld och kan bara uppstå i frihet och när barnen känner sig trygga. Hon pratar om den äkta leken och säger att denna är frivilligt och blir till på barnens egna initiativ. Lindö skriver att det inte är självklar vad lek är för något men nämner att många pedagoger och forskare är överens om att leken är barns viktigaste kunskapsform och har stor betydelse för språket. Barn behöver flera platser att leka på så att de på så sätt lär sig olika ord 6

12 och begrepp. De behöver även andra barn att leka med för det är i samspel med andra barn de lär sig lättast. Löfdahl (2002) i sin tur nämner att man ska sluta försöka definiera vad lek är för något och lämna det till de lekande barnen att avgöra. Johansson och Pramling Samuelsson (2007) skriver att den fria leken i förskolan har ett värde i sig själv medan leken i skolan oftast kopplas till en viss metod. Lek skriver de, är inte bara en aktivitet barnen gör, själva leken gör också något med barnen. Leken är en central del i deras meningsskapande. I leken lär sig barn av varandra, detta lärande utmanas på olika sätt genom att barnen leker med andra barn som är i olika åldrar som i sin tur har olika erfarenheter. Löfdahl (2002, 2004) skriver att det är i leken som saker får mening genom det innehåll barnen ger leken. Brodin och Hylander (1997) skriver också om mening, men de menar att mening inte kan skapas utan ett språk. Barn behöver mening och sammanhang för att bredda sin kunskap. De skriver att trots alla sätt man kan kommunicera på så är det verbala det viktigaste sättet att kommunicera på när det gäller att göra sig förstådd och förstå. Öhman (2003) skriver att alla barn behöver stimulans för att utveckla sitt tal, den fria leken påpekar Öhman är ett sätt att göra detta. För det är i leken och i samspel med andra som barn utvecklar sin talförmåga. Löfdahl (2002,2004), Öhman (2003), Lillemyr (2002) Hagtvet (2004) Johansson och Pramling Samuelsson (2007) Lindö (2002) tycker alla att det är svårt att benämna vad fri lek är, men samtidigt så tycker alla att leken är viktig för barnens utveckling, vilket den måste vara för ingen har påvisat motsatsen. 2.6 Variation och imitation Lindahl och Pramling Samuelsson (2002) skriver att barnet söker variation i sitt lärande men även att de är beroende av vad de redan själva har för erfarenheter. De menar att det är i möten och i samtal med andra barn och vuxna som barnet möter denna variation som de behöver för att lära sig mer. Björklund (2008) skriver att man ofta kan se yngre barn härma de äldre när de leker för att på så sätt lära sig nya saker. Denna imitation är både av tal och kroppsliga rörelser och imitationen ses av många som betydelsefull när det gäller barns talutveckling och lärande. Hagtvet (2004) i sin tur hävdar att den imitation barnen gör i leken har en central roll i språkutvecklingen. 7

13 2.7 Rolleken Brodin och Hylander (1997) skriver att lek är ett sätt att tala och berätta, de skriver att om barn ska leka en avancerad rollek, så behöver barnen först förstå sammanhanget. Men det är inte alla barn som deltar i leken som behöver förstå detta sammanhang påpekar de. Man kan ofta se att barn deltar i samma lek fast på helt olika villkor. De talar på olika sätt och olika mycket beroende på hur långt gångna de är i sin talutveckling och ålder. Det är oftast de lite äldre barnen som styr medans de andra barnen tar de roller de blir tilldelade eller imiterar dem som styr i leken. Löfdahl (2004) skriver att det är i rolleken barnen ges möjlighet att gå in i en låtsasvärld och där lära sig att vara rädda, modiga, elaka och snälla. Det är i denna fantasivärld som de får erfarenheter och möjligheter att tolka och förstå sin omvärld. Lillemyr (2002) beskriver rolleken som en lek då barnen antar sig en roll eller fler och oftast så sker detta i samspel med andra barn. Kleptad Faerevaag (2005) skriver att rolleken är en lek barn oftast leker tillsammans med andra. I denna form av lek så blir språket viktigare än själva innehållet i leken, detta på grund av att de då gör något tillsammans med andra. Interaktionen mellan dem som leker blir då en betydelsefull förutsättning för att upprätthålla leken. Wagner (2005) skrivet att det är tillsammans med andra barn och vuxna som barn utvecklar sitt tal. Förskolan skriver Espenakk (2005) är en verksamhet som skall erbjuda aktiviteter så som lek där språket kan befrämjas. För det är i leken skriver Kleptad Faerevaag (2005) barn använder språket för att till exempel dela ut roller, förklara teman och situationer och för att föra handlingen i leken framåt. Löfdahl (2004) skriver att barn som leker använder talet som ett verktyg för att handla i en social situation. När barn leker så inbegriper det alltid någon typ av kommunikation. Alla forskarna är övertygade om att rolleken är positiv, att den ger barnen möjlighet att pröva på saker som de annars inte skulle våga, i och med att de går in i en roll. Man förstår att rollekens betydelse är stor, inte bara för talets utveckling, utan även för leken. 2.8 Improvisation i lek Sawyer (1997) skriver att leken ofta är improviserad och en av de största improviserade aktiviteter för ett barn i åldern tre till fem, barns fantasi kan flöda fritt i deras fria lek och när barnen leker fritt och är i en fantasivärld är även deras tal mer improviserad än när man talar med barnet när det inte leker. Löfdahl (2002) skriver att för att barn ska kunna leka fritt så krävs det att leken ska kunna utvecklas, bestå och delas av dem som deltar. Detta kräver att 8

14 det finns någon typ av kommunikation, antingen med talet, gester eller ögonkontakt. Hagtvet (2004) skriver att leken ger frihet att göra fel. I leken finns det inget som är svårt på grund av att den ger en möjlighet att träna på det som är svårt. Vejleskov (1995) hävdar att det är beroende på vad barnen leker i den fria leken, så kommunicerar de olika mycket. Evenshaug och Hallen (2001) skriver att när man kommunicerar på något sätt så skapas något gemensamt i det man gör. De nämner att för att bli bra kommunicerare, krävs det inte bara att det ska kunna tala bra, men även att de kan lyssna. Barn behöver även samspela med andra barn i samma ålder, då de tänker på ungefär samma sätt, de behöver även samspela med äldre människor som kan anpassa sitt tal till deras tankenivå. För det är i samspelet som språkinlärningen äger rum menar de. Om barn inte får interagera med andra barn och vuxna så kan barnens talspråkliga utveckling hämnas. 2.9 En livslång process Arnesson Eriksson (2009) skriver att man måste ge barn tid och utrymme att utveckla sitt tal och hjälpa dem att sätta ord på saker som de inte vet vad de heter. Hon skriver även att barn behöver få leka fritt, leka länge och mycket för att göra detta. Grove (2005) påpekar även han att barn behöver tid, för tid menar Grove är en grundläggande förutsättning för att barnen ska få stimulera sin talutveckling. Grove påpekar även att leken är viktig för talets utveckling. För det är genom leken barnen får ny kunskap och nya erfarenheter. Det Arnesson Eriksson (2009) och Grove (2005) skriver om att barn behöver tid måste stämma, för man lär sig ju inte saker pang bom. Gottberg (2007) hävdar att språkutvecklingen är en livslång process och som ständigt förändras, vilket stämmer i och med att man först jollrar och sedan lär sig de första orden när man är ca ett år och sedan ständigt lär sig nya ord ända tills man dör. Gottberg (2007) påpekar även att alla pedagoger ska lära barnen att de känner att de duger i sitt egna språk och att deras språkutveckling tas på allvar. Vilket kan liknas i det Arnesson Eriksson (2009) säger, att pedagoger måste lära barnen att hitta glädjen i att tala. Gottberg (2007) menar att detta ska ske genom att förskolepedagogerna möter barnen i deras fria lek. De ska uppmuntra barnen att tala och leva sig in i olika roller och prata om sådant de vill och tycker om, de ska låta barnen styra samtalet och kanske lära den vuxne något. För att barnen ska kunna utveckla sitt tal, så menar Gottberg, att barnen behöver ges möjligheter till att använda alla sina sinnen, för man 9

15 kan varken tala, läsa eller skriva utan att använda sin fantasi, det är pågrund av detta som språkutvecklingen hör ihop med leken. Pramling Samuelsson och Johansson (2006) tar upp att leken har pekats ut som en stor och viktig del i barnens lärprocess och att det är pedagogernas skyldighet att se till att barnen både får lära sig saker och att de har chans till fri lek. 10

16 3. Metod Här presenteras den metod som studien genomförs med. Läsaren får även reda på hur planerandet och genomförandet av studien gick till, samt vilka etiska aspekter som behövts göras under studiens gång. Läsaren kan även se om studien är gjord på ett tillförlitligt sätt och om metoden passade i denna typ av studie. Metoden och de etiska aspekterna som behövts göras diskuteras i slutet. 3.1 Val av metod Som metod för denna studie valdes en fokuserad gruppintervju eller som Thomsson (2002) kallar det en parintervju. Detta på grund av att hon skiljer på en gruppintervju och en intervju då det är ett par som intervjuas. Fokuserad blir den på grund av att det finns ett tydligt tema att diskutera. Temat i intervjun är denna studies syfte, det vill säga hur barns talspråkliga interaktion kan stimuleras i barnens fria lek. Parintervjun kommer även att vara ostrukturerad då de förskolepedagoger som deltat i intervjun själva får styra över vad som sägs och diskuteras. Parintervju har även inslag av The Diamond som är en så kallad visual method. En intervju valdes dels pågrund av det Patel och Davidsson (2003) skriver i sin bok. De menar att en intervju är mer personlig då intervjuaren träffar intervjupersonen öga mot öga. Vid en intervju kan man även ställa följdfrågor och fråga om det var något man tyckte var oklart. Även Bjorndal (2005) skriver om intervjuns positiva aspekter. Han skriver att en intervju ger en undersökare flexibilitet att undersöka att man förstått allt rätt och klara ut missförstånd. En intervju ger även möjlighet att ta del av en annans persons tankar och upplevelser. En intervju kräver även mycket tid, dels till förberedelser och genomförande men även bearbetning av svaren påpekar han. Bjorndal varnar även att man som intervjuare kan påverka den som man intervjuar så att informationen man får präglas av ens egna uppfattningar. Genom att vara medveten om detta, kan man emellertid begränsa så att effekten blir så liten som möjligt. Clark (2012) skriver att The Diamond är en metod som man gör tillsammans med någon/några. Den kräver även att man tänker, detta på grund av att själva metoden lockar till diskussion och ska utföras på ett visst specifikt sätt. Styrkan i metoden menar Clark är att när människor ska värdera saker så som bilder eller objekt och sedan förklara varför de tycker just på det sättet, måste de lägga fram sina åsikter på ett sådant sätt att andra människor förstår. 11

17 The Diamond skriver Clark (2012) kallas även The Diamond`s 9 på grund av att metoden går ut på att man blir tilldelad nio bilder eller objekt och sedan ska organisera dessa föremål på ett speciellt sätt, som i detta fall är som en diamant. Mest De nio föremålen ska först diskuteras i grupp om två och två eller tre och tre. Föremålen ska Mellan sedan läggas ut som figur 1 visar. Kriterierna för hur man ska sortera föremålen skriver Minst Clark (2012) är ord som viktig, intressant och mindre viktig. Figur 1 Beskriver hur man ska lägga objekten Längst upp lägger man det föremål som är viktigast i dem fråga man ställer sig och på rad två så måste två föremål ligga och dessa föremål är de som är näst viktigast. På rad tre ska det ligga tre föremål som varken är viktiga eller oviktiga, de föremål som man tycker passar som mellan. På rad fyra så ska man lägga de lite mindre viktiga och dessa måste vara två stycken och avslutningsvis så lägger man det föremål som man tycker är minst vikig på rad fem, längst ner. När man gör The Diamond skriver Clark (2012) måste man ha i åtanke att varje position inte har ett rätt eller fel. Metoden går ut på att man ska diskutera, reflektera, lyssna och ta in de andras åsikter och tillsammans komma fram till ett resultat. Clark (2012) skriver att om man använder sig av bilder och fotografier i The Diamond så gör man det till en visuell metod och detta har visat sig att vara framgångsrikt. Då många idéer kan komma fram som inte skulle ha gjort det, utan bilderna då fokuset ligger på dessa och inte dem själva menar Clark. 3.2 Planering För att få tag i förskolpedagoger som kunde tänka sig att medverka i intervjun, ringde jag först runt till några förskolechefer som ansvarade för de förskolor dit jag tänkt gå. Sedan ringde jag till de förskolor som hade barn i åldern tre till fem och frågade om jag fick komma. Efter att 12

18 ha försökt att få ett helt arbetslag att ta emot mig på ett flertal förskolor så bestämde jag mig att gå ner till två eller tre förskolpedagoger. Men även då kunde många av dem jag ringde inte ta emot mig men till slut hittade jag en. Efter att ha ringt förskolechefen för det specifika området där förskolan ligger, ringde jag förskolan och berättade som det var, att jag skrev på mitt examensarbete som handlar om barnens talspråkliga interaktion och vilken betydelse den fria leken har för denna. Jag frågade om fick komma till förskolan och intervjua tre pedagoger som arbetade med barn i åldern tre till fem. De bad mig att ringa upp dagen efter, vilket jag gjorde och de svarade då att jag kunde komma och intervjua två förskolpedagoger. Jag var då medveten om att det inte skulle bli lika stor bredd på det de skulle diskutera som om de skulle vara flera. När det blev dags att planera och förbereda parintervjun, valde jag först ut de bilder som behövdes för att genomgöra metoden. Väl medveten om att det bara ska vara nio objekt i själva utförandet av The Diamond, valde jag att använda mig av fler bilder, då jag ville ge de förskolepedagoger jag intervjuade möjlighet att själva välja ut de bilder de ville använda sig av. Bilderna jag använde mig av är: - Fem barn spelar fotboll - Två barn som bygger med stora - En lekplats kuddar - En dockvrå - Fyra barn pysslar - Två barn bygger med klossar - Tre barn sitter framför en bok - Tre barn framför en IPAD - Fem barn som klätt ut sig - Fem barn spelar spel - Två barn bakar - Matbord situation då barnen håller i samtalet - Ensam lek Syftet skrevs även på ett papper som las framför dem så att de hela tiden kunde titta på den när de kände att de behövde det. The Diamonds modellen ritades även upp på ett papper så att de skulle kunna se hur de skulle lägga bilderna utan att fråga hela tiden. Parintervjun skulle även spelas in, då det är viktigt att ha något som man kan stödja sig på förutom de anteckningar som skrevs under samtalet. Detta gjordes även på grund av att analysen av arbetet skulle bli lättare att göras. 13

19 Jag skrev även ett informationsblad om vad min studie gick ut på och vad syftet var, jag presenterade även mig själv och belyste de etiska ställningstaganden som kom med studiens utförande, samt mina och min handledares kontaktuppgifter. Jag skrev även att de som deltog i studien kan få ett exempel av den färdiga rapporten skickade till sig om de så ville. Detta kan leda till att deltagarna känner att deltagandet då är mer meningsfyllt (Vetenskapsrådet, 2002) 3.3 Genomförande Det började med att jag kom in till förskolan och då hälsades jag välkommen av de pedagoger som jobbade på de två avdelningarna på förskolan där jag utförde parintervjun. Jag hälsade och presenterade mig själv och efter en liten stund så gick jag och de två förskolepedagogerna till personalrummet och satte oss. Jag började med att presentera syftet återigen och pratade lite om det brev jag skickade till dem innan, där jag berättade om studien. Jag hade med mig ett ex av det och bad dem skriva under så att de godkände sitt deltagande innan jag började intervjun. Efter det så berättade jag att jag inte skulle utföra en vanlig intervju utan att jag skulle använda mig utav en metod som kallas The Diamond. Jag berättade hur man gjorde den och att det inte var resultatet som var det viktigaste utan det de diskuterade. Jag berättade även att jag själv inte skulle vara deltagande i diskussionen. Jag frågade om de gick bra att spela in det de sa och sa att denna inspelning bara var för mig och min handledare och skulle förstöras när studien var klar. De godkände detta, så jag började inspelningen och började med att presentera de bilder de skulle diskutera. Efter det berättade jag återigen studiens syfte och la fram ett papper där detta stod skrivet. Jag höll även fram ett papper där jag hade ritat upp modellen, detta papper lade jag även framför dem så att de skulle komma ihåg hur de skulle lägga bilderna. De började diskutera fram och tillbaka och när de till slut var klara så ställde jag några följdfrågor för att se att jag förstått allt och för att få dem att tala lite mer om sådant jag tyckte inte kom fram under tiden de diskuterade. Efter parintervjuns slut så tackade jag för mig och gav dem var sin ask choklad som tack för deltagandet. 14

20 3.4 Bearbetning och analys När jag kom hem efter intervjun, satte jag mig och lyssnade igenom den inspelade intervjun flera gånger, för att kunna transkribera det pedagogerna sagt. Jag gjorde detta med en gång, på grund av att jag då hade själva intervjun färsk i huvudet. När jag hade gjort detta, lyssnade jag åter igen igenom det hela, för att se om jag fått med allt. När bearbetningen av själva intervjun var gjord, läste jag igenom det jag skrivit ner, för att se om det fanns några mönster, det vill säga om det fanns några likheter eller skillnader i det pedagogerna sagt. Jag strök även under det som jag tyckte skulle passa in i studien. Jag analyserade de mönster jag hittade och det pedagogerna sagt och delade sedan in det, i olika underkappitel i resultat delen. 3.5 Etiska ställningstaganden Vetenskapsrådet (2002) skriver att inför varje vetenskaplig studie man gör ska den ansvarige för denna undersökning väga de kunskaper man får in från studien mot de negativa konsekvenser för de som deltar i undersökningen. Dessa konsekvenser ska betraktas både långsiktigt och kortsiktigt. Vetenskapsrådet skriver även om individskyddskravet och delar in detta i fyra olika allmänna huvudkrav. Kraven och dess betydelse är: Informationskravet Informationskravet går ut på att den som utför studien ska informera de som deltar i undersökningen om studiens syfte. Man ska meddela deltagarna att det är frivilligt och att de har rätt att avbryta sin medverkan (Vetenskapsrådet, 2002). För att uppnå detta krav så skrev jag ett brev som förklarade syftet med studien samt att de när som helst kunde dra sig ur studien om de så önskade. Samtyckeskravet Samtyckeskravet går ur på att de som deltar i studien har rätt att bestämma över sin egen medverkan i undersökningen. Man måste alltså få ett godkännande och om de medverkande är yngre än 15 år så behövs deras vårdnadshavares godkännande. Man ska också informera deltagarna att de när de vill så kan de avbryta deltagandet i studien utan negativa följder för 15

21 dem själva (Vetenskapsrådet, 2002). För att nå detta krav bad jag de som deltog i studien underteckna med sin namnteckning som ett godkännande om deltagande. Konfidentialitetskravet Konfidentialitetskravet, säger att deltagarna i forskningsstudien skall erbjudas så stor konfidentialitet som möjligt. Personuppgifter och liknande ska förvaras på ett sätt så att obehöriga inte kan nå dessa. De medverkande ska avidentifieras och samtliga namn ändras så att ingen utomstående kan ta reda på vem som deltar (Vetenskapsrådet, 2002). För att uppnå detta krav har jag i min intervjustudie fingerat namnen på pedagogerna som deltar i studien. Detta för att jag vill säkerhetskälla att inget kan kopplas till dem utan deras samtycke. Nyttjandekravet Nyttjandekravet säger att den kunskap som kommer fram i studien endast användas för forskningsändamål, samt att informationen aldrig kommer att användas emot dem (Vetenskapsrådet, 2002). För att nå detta krav skrev jag i det brev jag skickade till dem att den information som kom fram ur intervjun bara ska användas till forskningsändamål. Bjorndal (2005) skriver att man ska visa respekt för det, den eller dem man studerar. Han skriver att i de situationer där man tar ett etiskt ställningstagande ska man betrakta och fundera över vilka normer, regler och värderingar som styr hur man ska agera som pedagog. Det är självklart att man ska erbjuda trygghet för de som deltar i en studie. En studie kan röra ett känsligt ämne men oavsett detta så ska denna säkerhet erbjudas och finnas. Saker kan komma fram under intervjun som kan vara känsliga inte bara för deltagarna/deltagaren utan även för andra människor Presentation av pedagoger Jag har bytt båda namnen och ett kön på de förskolepedagoger som deltog i studien. I beskrivningen av resultatet så kommer pedagogerna att heta. Pedagog 1: Stefan, har jobbat som förskolepedagog i 15 år Pedagog 2: Charlotte, har jobbat som förskolepedagog i 25 år. 16

22 Stefan och Charlotte arbetar på samma förskola men på två olika avdelningar. Förskolan de arbetar på har fyra olika avdelningar, varav Stefan och Charlotte både jobbar med äldre barn. Förskolan de är verksamma på ligger i en medelstor typisk stad i Sverige. 3.6 Reliabilitet och validitet Reliabilitet undersöker om studien är gjord på ett tillförlitligt och pålitligt sätt. Jag är väl medveten om att denna studie bara bygger på en parintervju. Om fler skulle deltagit, skulle självklart resultatet se annorlunda ut. Då det inte är resultatet utan själva diskussionen jag ville få fram, anser jag att den utfördes på ett pålitligt sätt, på grund av att metoden jag valde går ut på att man ska diskutera fram något tillsammans. Jag läste in mig på metoden så jag visste hur man skulle genomföra den. Jag tyckte även att det skulle bli lättare att få fram förskolepedagogernas tankar och åsikter om de öppet fick diskutera om ämnet utan att behöva svara på frågor. Studien har hög validitet enligt Thomsson (2002) om den kunskap jag har fått från metoden är giltig, hållbar och välgrundad. Svarar bilderna på studiens syfte? Ja det tyckte jag. Bilderna jag använde mig av i undersökningen var fler än vad jag egentligen behövde. Samtliga bilder ansågs beskriva studiens syfte. 3.7 Generaliserbarhet Jag är medveten om att det i studien är få respondenter och att resultatet innehåller en begränsad insamlad datamängd och på grund av detta så kan jag inte generalisera hur det faktiska resonemanget hos pedagoger är. Men det skulle kunna vara så här. På grund av att jag tycker att deltagarna har stora erfarenheter om studiens syfte, då de båda har arbetat inom förskolan i många år. 17

23 4. Beskrivning av resultat De bilder pedagogerna resonerar om under intervjun är: fem barn som spelar fotboll, två barn som bygger med stora kuddar, en lekplats, en dockvrå, fyra barn som pysslar och två barn som bygger med klossar, samt tre barn som sitter framför en bok, tre barn framför en IPAD, fem barn som klätt ut sig, fem barn spelar spel, två barn bakar, matbord situation då barnen håller i samtalet och ensam lek. Det färdiga resultatet kan ses i bilaga 2. Charlotte som är en förskolepedagog som har jobbar inom förskolan i 25 år tycker att det är svårt att sortera vad som är viktigast i barns fria lek när det gäller barns talspråkliga utveckling. Hon påpekar att många av bilderna är viktiga och skulle själv vilja välja fler av dem och lägga dem högst upp. Stefan som jobbat i 15 år som förskolepedagog håller med. Om man måste sortera bilderna enligt modellen (Figur 1) så tycker båda att det är enklast att börja med den som är minst viktigast. De börjar med att tycka att ensamleken är den som är minst viktigast för den talspråkliga interaktionen just på grund av att barnet då leker ensamt. För även om barnet talar, är det till döda ting och då utvecklas inte språket lika bra. Figur 1 Beskriver hur man ska lägga objekten Charlotte: - Barns språk stimuleras i alla samspel Stefan: - Barn lär ju barn 4.1 Fysiska lekar Charlotte och Stefan gick sedan över till att prata om fysiska lekar och när det kommer till fysiska fria lekar som till exempel när barnen spelar fotboll, så tycker båda Charlotte och Stefan att det inte är vidare viktigt för barnens talspråkliga utveckling. Charlotte: - I de fysiska fria lekarna är det inte så mycket tal, som i fotboll, så biter de ihop och kämpar och kämpar, det blir mer fokus på motoriken. Stefan: - Det blir inte så mycket verbalt All form av sport så som fotboll säger Stefan, borde komma långt ner eller inte alls vara med. De bestämer sig för att sätta fysiska lekar längst ner i ställer för ensam leken (Bilaga 2). 18

24 4.2 Rolleken De går sedan över och pratar om rollekar och Charlotte säger att det är en lek barn leker överallt, både ute och inne så länge det är fler än ett barn som leker. Charlotte: - Språket stimuleras ju hela tiden, men just i rolleken så får barnen samtala och samspela, språket stimuleras i allt samspel Stefan: - I den här åldern så är det otroligt mycket rollek Charlotte: - Men även konstruktions lek Stefan: - Båda två vävs ihop, de leker någon roll lek och tar in saker i leken Charlotte: - Rolleken kommer fram överallt Stefan påpekar att det sedan är några barn som har det lättare i olika situationer, en del är väldigt verbala. De kommunicerar och leker och detta sker först och främst i rolleken oavsett miljö. Han påpekar att rollspel kommer in i alla bitar. Om vi har haft en samling av något slag säger Charlotte, till exempel språksamling så vill barnen gärna använda sig av materialet som vi använt oss av i deras fria lek och då blir det ju ett rollspel. De leker ofta fröken påpekar Stefan. Charlotte säger att hon nästan blir lite mörkrädd när hon ser barnen leka fröken, för man hör ofta sig själv i deras lek. Så man måste passa sig för vad man säger för det kommer oftast fram när barnen leker fröken. Stefan påpekar att rolleken inbegriper väldigt mycket, de kan leka fröken, mamma pappa och barn eller använda sig av en nalle och ha rollek med den. De bestämmer sig gör att lägga bilden med rollek högst upp (Bilaga 2). 4.3 Ipadar Charlotte tar bilden som visar en Ipad och säger att det beror helt på hur pedagogerna ser till att den används och lägger bilden i mitten av modellen. Hon säger att det kan finnas risk till att det blir så att barnet/barnen sitter framför den hela tiden och om det blir så som när de hade en dator då ett barn spelade och de andra ser på så blir det ju ingen talspråkstimulans. Men Ipadar kan även vara positivt tillägger Stefan, man kan använda den till att resonera kring bilder och ta reda på saker. Men även låta barnen ta kort och själva dokumentera det de gjort/gör i den fria leken (Bilaga 2). 19

25 4.4 Material och aktiviteter Stefan resonerar att barnens språk utvecklas lättare menar om det finns saker barnet gillar att leka med eller om barnet får möjlighet att göra sådant som han eller hon gillar. Det är upp till oss pedagoger att se till att de material/leksaker barnen har ett intresse av finns på förskolan, men även erbjuda barnet att göra sådant han eller hon gillar. Stefan och Charlotte kommer överens om att lägga bilden då två barn bakar näst längst ner. För bakning innebär en hel del kommunikation resonerar de, men även mycket annat och bestämmer sig för att lägga bilden näst längst ner (Bilaga 2). 4.5 Samspel och trygghet När det kommer till bilderna där barnen pysslar, bygger med klossar och med stora kuddar (Bilaga 2), kommer talspråket och den fria leken fram väldigt mycket resonerar båda två. När de pysslar kan de berätta sagor om det de ritar och när de bygger med klossar eller kuddar pratar de också mycket med varandra, hur de ska bygga och så. Stefan påpekar att det finns en koppling mellan trygghet och om det finns några leksaker som barnet är intresserad av. För om det finns något som barnet gillar, så får barnen det lättare att trivas och det leder till att barnen börjar tala och tala mer. Om man har ett barn som är väldigt tystlåtet påpekar Stefan, ska man försöka hitta något som får barnet att kommunicera och oftast så sker detta genom ett intresse. De bestämmer sig för att sätta dessa tre i mitten och flytta ner bilden på en Ipad, så att den ligger näst längst ner. 4.6 Böcker och spel Något som borde vara med och relativt högt upp säger Charlotte, är när barn tittar i en bok. All form av läsning stimulerar språket, både eget tittande och gemensamt på pekar hon och Stefan håller med i detta. De funderar först att lägga den på den mellersta raden, men ändrar sig sedan och lägger den på rad två (Bilaga 2). Något som de båda tycker är viktigt och ska vara på rad ett eller två är när barn spelar spel och leker olika rollekar. Stefan menar att barnens tankar då går igång och Charlotte tillägger att de resonerar mycket just under rollekar och när de spelar spel. Spel kan man även användas på flera olika sätt inlägger Charlotte och ger förslaget Memory. Man kan till 20

26 exempel tala om bilderna, hur de ser ut och vad som händer på dem. Detta får barnen att resonera menar hon. Men Stefan påpekar även att spel kan vara svårt för barn i åldern tre till fem. Det hela beror på hur långt de har kommit i att förstå spelet. Det kan ju vara så att ett barn har lärt sig reglerna och vill tala om det för alla de andra barnen. Charlotte tillägger då att det dock kan riskera att bli en monolog, då de andra barnen frågar lite frågor men det är det barnet som kan reglerna som håller i samtalet. De lite äldre barnen tillägger Stefan, kan oftast reglerna och ibland är det ju så att de kan olika regler för samma spel, då talar de oftast om det och diskuterar fram och tillbaka Charlotte och Stefan vill först lägga bilden med barnen som spelar spel högst upp, men bestämmer sig sedan för att lägga den på rad två. Något som dock måste påvisas, är att de skulle vilja lägga den på rad ett tillsammans med bilden där barnen leker rollekar, men i och med metodens utformning som kräver att man lägger EN bild på varje plats så bestämmer de sig för att lägga bilden där barnen spelar spel på rad två och bilden när barnen leker rollekar på rad ett (Bilaga 2). 4.7 Något som genomsyrar alla bilder Det viktigaste när det gäller barns talspråkliga utveckling resonerar Stefan i slutet av intervjun, är ändå trygghet, att barnen känner att de vågar tala, att det inte är något som är fel. Charlotte tilläger att hon tror att det krävs att barnen själva måste får välja för att det ska bli språkutveckling och lustfyllt. Barnen måste få pröva sig fram, leka i olika grupper och med olika barn. För det är ju mer stimulerande för barnen om de känner att det är positivt än om de känner att här sitter jag och behöver göra det här, då är det inte längre roligt och inte längre fri lek. Sedan är vissa situationer mer stimulerande för barnens talspråkliga utveckling än andra påpekar hon. Charlotte och Stefan är även överens om att den fria leken och talspråket genomsyrar alla bilder som de använder sig av. De resonerar så att man förstår att de tycker att den fria leken och talspråksutvecklingen framhävs mer när det är flera som leker eller gör något tillsammans. Trygghet, intresse och samspel är även något som egentligen genomsyrar alla bilder på olika sätt och nivåer. 21