Konjunkurinsiues finanspoliiska ankeram SPECIALSTUDIE NR 16, MARS 2008 UTGIVEN AV KONJUNKTURINSTITUTET
KONJUNKTURINSTITUTET (KI) gör analyser och prognoser över den svenska och ekonomin sam bedriver forskning i ansluning ill dea. Konjunkurinsiue är en salig myndighe under Finansdeparemene och finansieras ill sörsa delen med sasanslag. I likhe med andra myndigheer har Konjunkurinsiue en självsändig sällning och svarar själv för bedömningar som redovisas. Konjunkurläge innehåller analyser och prognoser över svensk och inernaionell ekonomi. The Swedish Economy sammanfaar rapporen på engelska. Analysunderlag besår av e omfaande sifferunderlag i abellform och publiceras i ansluning ill Konjunkurläge. Analysunderlage publiceras endas på KI:s hemsida i samband med Konjunkurläge i juni. Lönebildningsrapporen ger analyser av de samhällsekonomiska förusäningarna för svensk lönebildning. Rapporen är årlig och sammanfaningen översäs ill engelska. I serien Specialsudier publiceras rapporer som härrör från uredningar eller andra uppdrag. Forskningsresula publiceras i serien Working Paper. Flerale publikaioner kan laddas ner från Konjunkurinsiues hemsida, www.konj.se. KONJUNKTURINSTITUTET, KUNGSGATAN 12-14, BOX 3116, SE-103 62 STOCKHOLM TEL: 08-453 59 00 FAX: 08-453 59 80 E-POST: KI@KONJ.SE HEMSIDA: WWW.KONJ.SE ISSN 1650-996X
Förord Denna rappor beskriver hur Konjunkurinsiue gör finanspoliiska bedömningar, bland anna i avvägning mellan sabilisering och offenligfinansiella mål. Rapporen innehåller även en eoreisk och empirisk genomgång av den finanspoliiska lierauren. Den här rapporen kan revideras vid nya eoreiska, empiriska och prakiska insiker. Nya versioner publiceras på hemsidan. E sor ack ill Torben Andersen, Jesper Hansson, Yngve Lindh sam seminariedelagare vid Finansdeparemene och Finanspoliiska Råde för konsrukiva kommenarer på idigare ukas. Rapporen har förfaas av Göran Hjelm. Mas Dillén Generaldirekör Sockholm i mars 2008
.
Innehåll kapiel 1 Inledning...5 2 Definiioner...9 3 Ugångspunker för finanspoliik vid rörlig växelkurs...29 4 Finanspoliik svårigheer och möjligheer...34 5 Finanspoliisk reakionsfunkion: avvägning mellan överskosmål och resursunyjande...55 6 Appendix...77 7 Referenser...90 1
Innhåll kapiel och avsni 1 Inledning...5 1.1 Disposiion och läsips...7 1.2 Avgränsningar...8 2 Definiioner...9 2.1 Fakisk och konjunkurjusera offenligfinansiell sparande...10 2.1.1 Överskosmåle...11 2.2 Finanspoliik...12 2.3 Expansiv och åsramande finanspoliik...13 2.3.1 Tidsdimensionen spelar roll...15 2.4 Akiv och passiv finanspoliik...17 2.5 Finanspoliik och resursunyjande: Några umregler...19 2.6 Vilka ekonomiska effeker har nivån respekive förändringen av reporäna och offenlig sparande?...21 2.7 Pro- och konracyklisk finanspoliik...24 2.8 Permanen och emporär finanspoliik...26 2.9 Konjunkurcykler...26 2.9.1 Begrepp...27 2.9.2 Orsaker...28 3 Ugångspunker för finanspoliik vid rörlig växelkurs...29 3.1 Penningpoliisk respons på finanspoliik...30 3.2 Auomaiska sabilisaorer...30 4 Finanspoliik svårigheer och möjligheer...34 4.1 Argumen mo finanspoliik...34 4.1.1 Beslusfördröjning på grund av idskrävande beslusprocess...34 2
4.1.2 Asymmeri i poliisk beslusfaande...35 4.1.3 Tidsinkonsisensproblem...35 4.1.4 Modeller för opimal penning- och finanspoliik...36 4.1.5 Osäkerhe kring resursunyjande och sparande i realid...37 4.2 Argumen för finanspoliik...40 4.2.1 Penningpoliisk impoens...40 4.2.2 Snabb effek på eferfrågan...40 4.2.3 Många medel...41 4.2.4 Finanspoliiska mål kräver finanspoliik...42 4.3 Regelbaserad och ransparen finanspoliik...42 4.3.1 Mål- och regelbaserad finanspoliik...42 4.3.2 Transparens...43 4.3.3 Inciamensrukur som främjar uppfyllande av mål...43 4.4 Hur änker andra länder och organisaioner kring finanspoliik?...44 4.5 Makroekonomiska effeker av finanspoliik: Muliplikaoranalys...46 4.5.1 Teori...46 4.5.2 Empiriska resula...48 4.5.3 Kalibreringsbeslu i makromodeller...51 4.5.4 Konjunkurinsiues syn på den finanspoliiska muliplikaorn...52 5 Finanspoliisk reakionsfunkion: avvägning mellan överskosmål och resursunyjande...55 5.1 De fundamenala målkonflikerna: fyrfälsdiagram...57 5.2 Finanspoliisk reakionsfunkion: meod och resula...58 5.2.1 Val av variabler i reakionsfunkionen...58 5.2.2 Reakionsfunkion eller förlusfunkion?...62 3
5.2.3 Val av paramerar i reakionsfunkionen...63 5.3 Skäl för a avvika från reakionsfunkionens finanspoliik...71 5.3.1 Onormala konjunkurella siuaioner...71 5.3.2 Små målavvikelser...72 5.3.3 Undvika finanspoliik av små och sora magniuder...73 5.4 Applicering av reakionsfunkion i verkliga ekonomiska siuaioner...73 6 Appendix...77 6.1 Finanspoliik och resursunyjande: Exempel och umregler...77 6.1.1 Ex. 1: Finanspoliik som påverkar fakisk men ine poeniell BNP...77 6.1.2 Ex.2: Finanspoliik som påverkar fakisk och poeniell BNP...79 6.2 Konjunkurella variaioner och välfärd...81 6.3 Finanspoliisk reakionsfunkion: försa ieraionen...83 6.4 Finanspoliisk modell: effeker på sparande och resursunyjande...84 6.4.1 Resursunyjande och sparande exklusive finanspoliik...85 6.4.2 Lämplig finanspoliik enlig reakionsfunkion...87 7 Referenser...90 4
1 Inledning Konjunkurinsiue kommenerar finanspoliikens inrikning regelbunde i den kvaralsvisa publikaionen Konjunkurläge. Från och med publikaionen i januari 2008 görs prognoser på framida finanspoliik i syfe a förbära såväl de realekonomiska som de offenligfinansiella prognoserna. För de år i prognosperioden de ine finns någon besluad (eller föreslagen) sasbudge ugörs den prognosiserade finanspoliiken i normalfalle av Konjunkurinsiues bedömning om vad som är en lämplig finanspoliisk inrikning med beakande av de finans- och sabiliseringspoliiska mål som regeringen har. 1 I syfe a Konjunkurinsiues bedömning ska präglas av konsisens, ransparens och god pedagogik beskriver föreliggande Specialsudie den grund vilken Konjunkurinsiues bedömningar kring finanspoliik baseras på. Medan penningpoliiken endas har e sabiliserande syfe kan finanspoliik bedrivas av flera olika orsaker. En möjlig uppdelning är (i) fördelningspoliik, (ii) effekivie, (iii) sabilisering av resursunyjande och (iv) budgepoliiska mål (.ex de s.k. överskosmåle och ugifsaken). När Konjunkurinsiue gör en bedömning av lämplig finanspoliisk inrikning fokuseras på avvägningen mellan (iii) sabilisering och/eller (iv) de offenligfinansiella sparande i relaion ill överskosmåle. Avvägningen är dock ine allid oproblemaisk efersom målkonfliker ofa uppsår. Nedansående fyrfälsdiagram belyser principiell de fyra möjliga kombinaionerna som kan uppså. 1 För de år för vilke de finns en föreslagen (eller besluad) sasbudge syr innehålle i denna den finanspoliiska prognosen. Konjunkurinsiue kan dock för dea år ge en rekommendaion om a finanspoliiken bör läggas om i en viss rikning i de fall sasbudgeen avviker markan från vad Konjunkurinsiue bedömer som en lämplig finanspoliik. Tros en evenuell rekommendaion kommer i normalfalle den föreslagna (eller besluade) sasbudgeen ugöra Konjunkurinsiues prognos. Som nämns i huvudexen ugörs den finanspoliiska prognosen i normalfalle av Konjunkurinsiues bedömning om lämplig finanspoliisk inrikning för de år en föreslagen (eller besluad) sasbudge ine finns. De sisnämnda innebär e anagande om a regeringen så småningom kommer a göra samma bedömning av lämplig finanspoliisk inrikning som Konjunkurinsiue för dessa år. Se fördjupningen Konjunkurinsiues finanspoliiska prognoser i Konjunkurläge, januari 2008, för en uförlig beskrivning av den prakiska illämpningen. 5
Sparande Hög Låg Resurs- Hög Målkonflik höj skaer / sänk ugifer unyjande Låg sänk skaer / höj ugifer Målkonflik Om ugifsake så illåer. I vå av kombinaionerna ger allså resursunyjande och sparande samma finanspoliiska signal, vilke förenklar den finanspoliiska bedömningen även om denna enkla signal i sig ine ger någon vägledning beräffande med vilken magniud finanspoliiken bör förändras. Beydlig svårare är de fall då målkonflik föreligger efersom ågärder som förbärar läge för exempelvis resursunyjande försämrar läge för sparande i relaion ill överskosmåle. De är dock vikig a undersryka a efersom överskosmåle är uryck som e genomsni över en konjunkurcykel, minskar anale poeniella målkonfliker jämför med om överskosmåle skulle vara uryck som e årlig mål. 2 Föreliggande Specialsudie mynnar u i en explici finanspoliisk reakionsfunkion som i genomsni avspeglar Konjunkurinsiues preferenser för den finanspoliiska inrikningen i olika offenligfinansiella och konjunkurella siuaioner. 3 De bör dock 2 Den genomsniliga uformningen av överskosmåle ökar möjligheen a vida finanspoliiska ågärder vid rä idpunk. Anag a resursunyjande i period (.ex. innevarande år) bedöms vara balansera medan a de i period +1 bedöms vara ansräng. Om genomsnilig sparande vid oförändrad finanspoliik bedöms ligga under överskosmåle för båda dessa perioder finns skäl a väna med a genomföra budgeförsärkande ågärder ill +1. Dea efersom båda målen (full resursunyjande och överskosmåle) i period +1 påkallar en åsramande poliik, dvs. ingen målkonflik finns mellan målen denna period. 3 Denna ansas har inspireras av Svenssons (2007) förslag a exrahera och formalisera penningpoliiska preferenser från penningpoliiska beslusfaare (direkionen i Sverige), dvs. främs kring avvägningen mellan inflaionsmål och e balansera resursunyjande i olika konjunkurella siuaioner. 6
beonas a denna reakionsfunkion endas är e hjälpmedel i Konjunkurinsiues bedömning kring den finanspoliiska inrikningen. Dea efersom varje ekonomisk siuaion är unik vilke kräver siuaionsspecifika överväganden som ine kan fångas i en modell. Däremo syfar den finanspoliiska reakionsfunkionen a fungera som en vikig syråra i processen a a fram en bedömning kring den lämpliga finanspoliiska inrikningen ine mins för a bedömningarna ska bli konsisena över id. Reakionsfunkionen främjar även ransparens och pedagogik, bland anna genom a avseg från reakionsfunkionens föreslagna finanspoliik i normalfalle bör moiveras. 1.1 Disposiion och läsips I kapiel 5 preseneras den finanspoliiska reakionsfunkionen, dvs. hur Konjunkurinsiue gör avvägningen mellan överskosmåle och full resursunyjande i olika offenligfinansiella och konjunkurella siuaioner. Denna avvägning (dvs. Konjunkurinsiues preferenser) baseras på den finanspoliiska analys som preseneras i kapiel 2 4. Mer specifik så definieras förs e anal vikiga finanspoliiska begrepp i kapiel 2 som sedan genomgående används i Specialsudien sam i Konjunkurinsiues övriga publikaioner. I kapiel 3 diskueras vilken roll finanspoliik kan spela i en ekonomi med rörlig växelkurs och inflaionsmål. Där kommeneras också relaionen mellan penning- och finanspoliik och hur denna påverkar Konjunkurinsiues finanspoliiska bedömningar. I kapiel 4 analyseras för- och nackdelar med finanspoliik 4 illsammans med en diskussion kring finanspoliiska regler och ransparens. Dessuom ges en kor översik av hur andra länder och inernaionella organisaioner änker kring finanspoliik. Till sis preseneras en eoreisk och empirisk genomgång av finanspoliikens effeker på ekonomin (s.k. muliplikaoranalys). Erfarenheerna från kapiel 2 4 används sedan i kapiel 5 där reakionsfunkionen konkreiseras. E anal Appendix avsluar Specialsudien i kapiel 6. 4 Som framgår i avsni 2.2 avser begreppe finanspoliik förändringar i de offenligfinansiella sparande som kvarsår då effeker från auomaiska sabilisaorer rensas bor. I lierauren brukar dea beecknas som akiv/diskreionär/srukurell finanspoliik. Som diskueras i avsni 2.4 delas begreppe finanspoliik vidare upp i en akiv och en passiv del, där skillnaden besår av i vilken grad poliiska beslu kan härledas ill den uppmäa finanspoliiska inrikningen. 7
Till sis några läsips. Målgruppen för Specialsudien är ekonomer och ekonomijournaliser som ar del av Konjunkurinsiues finanspoliiska bedömningar. Även om läsning av hela Specialsudien rekommenderas kan möjligen den mer insae läsaren hoppa över kapiel 3 4. Definiionskapile (kapiel 2) bör dock samliga läsa, dels efersom finanspoliiska begrepp ibland används fel i den ekonomiska debaen, dels för a Konjunkurinsiue definierar några cenrala begrepp annorlunda än vad som är bruklig i lierauren. 1.2 Avgränsningar Förhållningssäe i ankeramen är genomgående pragmaisk. Med de menas a de analysverkyg som används är framagna i syfe a fungera i den siuaion som Konjunkurinsiue befinner sig i vilken bland anna karakäriseras av ofullsändig informaion och begränsad id mellan daabearbening, analys och publicering. Ingen, ur välfärdssynpunk, opimal finanspoliik härleds i Specialsudien (se exempelvis Benigno och Woodford, 2005, för e sådan angreppssä när de gäller penning- och finanspoliik). Som diskueras i avsni 4.1.4 är lierauren kring opimal penning- och finanspoliik, jämför med övrig finanspoliisk eori, relaiv ny och de är forfarande en öppen fråga vilka policy-relevana slusaser den landar i. Isälle appliceras en s.k. revealed preference-approach där ledande personer vid Konjunkurinsiue få avge sina preferenser angående avvägningen mellan full resursunyjande och uppfyllande av överskosmåle i fikiva och verkliga experimen. I dessa experimen har relaionen mellan penning- och finanspoliik beakas på flera sä. Dels genom a kalibreringen av den finanspoliiska muliplikaorn har anpassas med hänsyn ill penningpoliiska responser på finanspoliiken. Dessuom beräknades effekerna av finanspoliiken på resursunyjande vid framagande av reakionsfunkionen vilke vingade delagarna a (implici) beaka finanspoliikens effeker på inflaionsrycke. Resulae av dea angreppssä mynnar u i en finanspoliisk reakionsfunkion (se kapiel 5). 5 5 De bör noeras a evenuell avvikelse från de s.k. ugifsaken ine beakas i föreliggande sudie. Analysen av lämplig finanspoliisk inrikning beakar resursunyjande, nivån på de offenliga sparande i relaion ill överskosmåle sam nivån på de konjunkurjuserade sparande (se kapiel 5). 8
2 Definiioner Enkel uryck förs penningpoliik med e sabiliseringspoliisk syfe, där målen i Sverige är 2 procens inflaion och e sabil resursunyjande. Inom finanspoliiken finns fler syfen och de är därför vikig a slå fas vilken yp av finanspoliik som avses i föreliggande Specialsudie. En möjlig indelning av olika syfen med finanspoliiska ågärder är följande: 1. Fördelningspoliik Syrs av värderingar. 2. Effekiviessrävanden Öka ekonomins långsikiga produkionsförmåga,.ex. genom infrasrukur, ubildning och uformningen av skae- och bidragssysemen. 3. Sabiliseringspoliik Uppnå e hög och sabil resursunyjande. 4. Offenligfinansiell siuaion Överskosmåle ska nås (kan olkas som fördelningspoliik mellan generaioner). 6 Ugifsaken får ej överskridas. Punkerna 1 och 2 kräver en specificering över vilka skaesaser och ugifsslag som bör ändras vilke ine ligger i Konjunkurinsiues uppdrag. 7 När Konjunkurinsi- 6 Efersom överskosmåle är uryck som e genomsni över en konjunkurcykel kan de sägas vara e inermedier mål som syfar ill a skuldkvoen ska uvecklas på e önskvär se; se även avsni 2.1.1 nedan. 7 Beräffande punk 2 bedömer Konjunkurinsiue naurligvis koninuerlig om finanspoliiska ågärder har effekivieseffeker. För de år som de ine finns någon föreslagen eller besluad sasbudge, dvs. de år då Konjunkurinsiues bedömning av lämplig finanspoliisk inrikning ugör prognosen (se fono 1), fördelar även Konjunkurinsiue u den föreslagna förändringen i de offenliga sparande på ugifer och inkomser; se fördjupningen Konjunkurinsiues finanspoliiska prognoser i Konjunkurläge, januari 2008. 9
ue urycker en uppfaning kring den finanspoliiska inrikningen i denna och andra publikaioner är de punkera 3 och 4 som avses, dvs. dels sabiliseringspoliiska överväganden, dels den finanspoliiska inrikningen i förhållande ill besluade mål för de offenliga finanserna (såsom överskosmåle och ugifsaken). 8 De bör redan här noeras a Konjunkurinsiue berakar såväl resursunyjande som överskosmåle symmerisk. De innebär a de principiell se är lika angeläge a sabiliseringspoliiken förs i syfe a dämpa såväl hög- som lågkonjunkurer. På samma sä bör finanspoliiken principiell juseras så överskosmåle varken överskrids eller underskrids över en konjunkurcykel. Den främsa förklaringen ill Konjunkurinsiues symmeriska förhållningssä är a regeringens mål om full resursunyjande och översko i de offenliga finanserna är urycka symmerisk. Konjunkurinsiue bedömer därmed ej i föreliggande sudie om målen i sig är opimal uformade. 2.1 Fakisk och konjunkurjusera offenligfinansiell sparande De fakiska sparande ( FS ) delas vanligen upp en konjunkurberoende del (s.k. auomaiska sabilisaorer, AS, se uförligare diskussion i avsni 3.2) och en del som är oberoende av konjunkuren (s.k. konjunkurjusera sparande, KS ), dvs: Ofa urycks poeniell BNP ( FS = KS + AS. (1) FS i relaion ill (nominell) BNP ( Y ) och Y ) vilke gör a ekvaion (1) kan uryckas enlig: FS KS Y AS Y Y Y Y =. + Förändringen i de offenligfinansiella sparande, Δ ( FS / Y ) KS i relaion ill (nominell), delas vidare upp i de som i lierauren benämns som diskreionär, srukurell eller akiv finanspoliik, (2) 8 Konjunkurinsiue gör normal ingen bedömning av lämplig nivå på ugifsaken. I prognosen av den framida finanspoliiken ugör dock uppsaa ugifsak en resrikion vid fördelningen av förändringar av de konjunkurjuserade sparande på ugifer respekive inkomser. 10
(( KS )( ) ( / Y Y / Y KS / Y / )) 1 Y 1 Y 1 1 9, sam förändring av bidrage från de auomaiska sabilisaorerna, Δ ( AS / Y ), dvs: FS FS 1 KS Y KS 1 Y 1 AS AS 1 = + Y Y 1 Y Y Y 1 Y 1 Y Y 1 FS KS Y KS 1 Y 1 AS Δ =. +Δ Y Y Y Y 1 Y 1 Y (3) Som diskueras i näsa avsni är förändringen i de konjunkurjuserade sparande som andel av poeniell BNP en vikig indikaor för a bedöma om finanspoliiken har en expansiv eller åsramande effek på ekonomin. För a underläa denna analys visas Konjunkurinsiues definiion på KS / Y nedan i ekvaion (4): 10 N U Ti, Bi, + = i= 1, i KS G U G r D. (4) Y B Y Y U Y Ti, / B i, är den implicia skaesasen för ska i, ( B ) i, / Y är jämviksvärde för skaebasen B i, som andel av nominell BNP 11 U, G är arbeslöshesersäning, U, U är arbeslöshe respekive jämviksarbeslöshe, G är offenliga ugifer (uöver arbeslöshesersäning) och rd är ränekosnader. 2.1.1 Överskosmåle Sedan 2000 gäller de s.k. överskosmåle inom finanspoliiken. De innebär a överskoe i de offenliga finanserna i genomsni ska uppgå ill 1 procen av BNP över en konjunkurcykel. 12 Överskosmåle spelar en cenral roll i Konjunkurinsiues 9 Som diskueras i avsni 2.2 har Konjunkurinsiue val a kalla denna del av finanspoliiken, dvs. de som åersår sedan auomaiska sabilisaorer har rensas bor, jus för finanspoliik. 10 Se Braconier och Forsfäl (2004) för en dealjerad beskrivning. 11 E konkre exempel kan förydliga yerligare; lå T i, vara inkomsskaebealningar, B i, vara den illhörande skaebasen löneinkomser. De innebär a ( Ti, / B i, ) är den implicia B Y är löneinkomsernas andel av BNP. inkomsskaesasen och ( i, / ) 12 Överskosmåle var 2 procen av BNP under perioden 2000 2006. Som en följd av beslu i EU:s saisikorgan Eurosa redovisas premiepensionssyseme (PPM) fr.o.m. 2007 i den privaa sekorn isälle för som idigare i den offenliga sekorn. PPM-sparande mosvarar ca 1 procen av BNP varför överskosmåle har ändras ill 1 procen. 11
finanspoliiska ankeram efersom de illsammans med full resursunyjande ugör de vå vikigase målen inom finanspoliiken som Konjunkurinsiue uvärderar. Hur avvägningen mellan överskosmåle och full resursunyjande enlig Konjunkurinsiue bör göras i olika offenligfinansiella och konjunkurella siuaioner redovisas i kapiel 5. I 2007 års ekonomiska vårproposiion (Prop. 2006/07:100, bilaga 1) preciserade regeringen hur den avser a olka överskosmåle i planeringen av finanspoliiken. Tre indikaorer avser regeringen a använda: (i) e cenrera glidande medelvärde över sju år, där hänsyn as re år bakå, re år framå sam innevarande år, (ii) de konjunkurjuserade sparande (se ekvaion (4)) enskilda år sam (iii) hisorisk genomsnilig offenligfinansiell sparande sedan måle infördes 2000. Konjunkurinsiue anser a indikaorerna (i) och (ii) är mes relevana 13 och dessa ingår därför explici i den finanspoliiska reakionsfunkionen som as fram i kapiel 5. 2.2 Finanspoliik Konjunkurinsiue har val begreppe finanspoliik för a beskriva förändringar i de offenligfinansiella sparande som ine beror av förändringar i bidrage från de s.k. auomaiska sabilisaorerna. De sisnämnda fångar upp förändringar i skaeinäker och ugifer som beror av den ekonomiska akivieen (se avsni 3.2 för en mer uförlig beskrivning). Begreppe finanspoliik används därmed för fakorer som medför a de konjunkurjuserade sparande som andel av poeniell BNP föränd- ras, dvs. ( KS Y ) Δ / 0. 14 Som diskueras i avsni 2.4 nedan kan dessa fakorer vara av såväl akiv och passiv karakär, där de försnämnda.ex. mosvaras av a ändra en skaesas medan de sisnämnda.ex. mosvaras av a ine öka de offenliga ugiferna i ak med poeniell BNP. Båda yperna av fakorer är vikiga a ana- 13 De genomsniliga sparande från och med år 2000 kommer allefersom a i mindre grad spegla de genomsniliga sparande under innevarande konjunkurcykel och i högre usräckning spegla avvikelser från överskosmåle i idigare konjunkurcykler. Sådana hisoriska avvikelser från uppsaa mål fångas i de siuaionsspecifika överväganden (se avsni 5.3) som görs vid sidan av Konjunkurinsiues reakionsfunkion. 14 Olika begrepp används i den inernaionella lierauren. Tre av de vanligase är discreionary/srucural/acive fiscal policy. 12
lysera efersom Konjunkurinsiue bedömer finanspoliikens inrikning (dvs. om en viss finanspoliik är expansiv eller åsramande) med avseende på resursunyjande (ine BNP-illväxen); se avsni 2.3. A dela upp de offenliga sparande i auomaiska sabilisaorer (dvs. den del som beror av uvecklingen av den ekonomiska akivieen) och resen (dvs. den del som beror på andra fakorer än ekonomisk akivie,.ex. poliiska beslu) är dock ine enkel. I prakiken används olika meoder för a separera u auomaiska sabilisaorer från de offenliga sparande. 15 De råder en samsämmighe bland organisaioner såsom EU, IMF och OECD a definiera de som Konjunkurinsiue kallar finanspoliik som förändringen i de s.k. primära konjunkurjuserade sparande som andel av poeniell BNP. 16 De konjunkurjuserade sparande är de offenligfinansiella sparande som skulle uppkommi om ekonomin var i konjunkurell balans, dvs. vid full resursunyjande. Konjunkurinsiue inkluderar dock räneinäker och ränekosnader i de konjunkurjuserade sparande, se ekvaion (4). Den främsa orsaken ill dea är a räneeffeker ingår i uvärderingen av överskosmåle och därmed måse e förändra räneneo beakas då andra finanspoliiska beslu as för a måle ska uppnås. 2.3 Expansiv och åsramande finanspoliik Konjunkurinsiue har val a definiera om en viss finanspoliik är expansiv eller åsramande finanspoliik med avseende på hur resursunyjande (ine BNPillväxen) påverkas 17, dvs: Definiion: Expansiv (åsramande) finanspoliik föreligger då finanspoliiken medför a resursunyjande ökar (minskar). 15 Se Blinder och Solow (1974) för en idig men rigorös genomgång av olika sä a idenifiera finanspoliik. Där diskueras även avvägningen mellan måens enkelhe och relevans. 16 Den vanligase engelska ermen är primary cyclically-adjused budge balance, CAB, där primary syfar på a inäker/kosnader från ränor exkluderas. I Konjunkurinsiues må ingår dock räneinäker och ränekosnader (se ekvaion (4) i avsni 2.1). 17 Effeker på resursunyjande av s.k. auomaiska sabilisaorer (se avsni 3.2) beakas därmed ine i bedömningen av om finanspoliiken är expansiv eller åsramande. 13
Konjunkurinsiue har idigare, liksom inernaionella organisaioner och läroböcker forfarande i sor usräckning gör, definiera expansiv och åsramande finanspoliik uifrån dess effek på BNP-illväxen. De visar sig dock a de sammanagna språkbruke för beskrivningen av finans- och penningpoliik blir mer inuiiv med Konjunkurinsiues definiion i de fall finanspoliiken även påverkar poeniell BNP. E illusrerande exempel följer. 18 Anag a en finanspoliisk ågärd, eller e pake av ågärder, bedöms öka poeniell BNP mer än fakisk BNP på kor sik (och därmed minskar resursunyjande och inflaionsrycke). Anag vidare a läroboksdefiniionen skulle användas och därmed beeckna denna finanspoliiska ågärd som expansiv på grund av den högre BNPillväxen. Konjunkurinsiue skulle då i sin kommunikaion hävda a en expansiv finanspoliik ska möas med en expansiv penningpoliik; de sisnämnda efersom resursunyjande de faco bedömdes minska som e resula av finanspoliiken i dea ankeexperimen, ros högre BNP-illväx. Om isälle Konjunkurinsiues definiion appliceras blir beskrivningen a den åsramande finanspoliiken (på grund av a poeniell BNP ökar mer än fakisk BNP på kor sik) ska möas med en mer expansiv penningpoliik. Konjunkurinsiue har därför funni de mer pedagogisk a fokusera på resursunyjande i bedömningen av finanspoliiska ågärders expansiva/åsramande effek på ekonomin. En alernaiv moivering för användande av resursunyjande som måsock på finanspoliikens expansivie är a sabiliseringspoliik, och därmed hur inflaionsaken uvecklas, är i fokus i Konjunkurinsiues analys. Kopplingen mellan resursunyjande och inflaionsak är sarkare både i eori och empiri än kopplingen mellan BNP-illväx och inflaionsak. Med ovansående definiion blir expansiv finanspoliik någo som, all anna lika, hänger samman med högre resursunyjande och högre inflaionsak. Konjunkurinsiue använder förändringen i de konjunkurjuserade sparande som andel av poeniell BNP, Δ ( KS / Y ), som en vikig indikaor på hur finanspoliiken e viss år påverkar resursunyjande. I normalfalle innebär en förbäring av de- a sparande, ( KS Y ) Δ / > 0 (.ex. på grund av lägre offenliga ugifer och/eller högre skaesaser), a resursunyjande minskar; se avsni 2.5 och Appendix 6.1. De 18 Se fördjupningen Effeker av den nya regeringens ekonomiska poliik i Konjunkurläge, december 2006, för en verklighesbaserad analys av finanspoliikens effeker på fakisk och poeniell BNP. 14
beror på anagande om en keynesiansk muliplikaor på kor sik. Omvän gäller a resursunyjande i normalfalle ökar vid ( KS Y ) Δ / < 0. De fakum a en finanspoliisk ågärd kan öka (minska) BNP-illväxen, dvs. de som i läroböcker kallas för expansiv (åsramande) poliik, benämner Konjunkurinsiue på flera olika sä, exempelvis a finanspoliiken driver på (bromsar) eferfrågeillväxen eller finanspoliiken ger e posiiv (negaiv) bidrag ill BNPillväxen. Till sis bör nämnas a i de fall finanspoliiken ine bedöms påverka poeniell BNP sammanfaller Konjunkurinsiues definiion med den som vanligen används i lierauren. 2.3.1 Tidsdimensionen spelar roll Konjunkurinsiues benämning av finanspoliikens expansiva eller åsramande effek på ekonomin syfar i försa hand på hur förändringen i de konjunkurjuserade sparande som andel av poeniell BNP bedöms påverka resursunyjande innevarande år. Vilken idsperiod man väljer är beroende på vilken analys som ska göras av finanspoliikens effeker. I diagram 1 används e fikiv exempel för a exemplifiera dea. Diagram 1 Bedömning av finanspoliikens grad av expansivie/åsramning: Fikiv exempel Procen av BNP respekive poeniell BNP 1.0 0.8 0.6 0.4 0.2 0.0-0.2-0.4 1.0 0.8 0.6 0.4 0.2 0.0-0.2-0.4-0.6 01 05 09 13 17 Konjunkurjusera sparande BNP-gap Källa: Konjunkurinsiue. 21-0.6 25 I diagram 1 exemplifieras en ekonomi som haf e konsan konjunkurjusera sparande på 1 procen mellan period 1 och 13 (se heldragen linje). BNP-gape har under perioden vari noll, bland anna ack vare penningpoliikens sabiliserande funkion (se avsni 2.6 för en diskussion om kopplingen mellan finans- och penningpoliik). Under period 14 16 genomförs ågärder som försämrar sparande 15
med 0,5 procenenheer per år (.ex. successiv högre offenliga ugifer) medan ågärder för a förbära sparande med 0,5 procenenheer genomförs period 17. Finanspoliikens grad av expansivie resp. åsramning under perioden 14 17 kan beskrivas på åminsone re olika sä: 1. Den samlade finanspoliiken har sammanage haf en expansiv effek på ekonomin under perioden 14 17 efersom resursunyjande (se sreckad linje) i genomsni blev högre än vad som hade vari falle uan förändringar i de konjunkurjuserade sparande. 2. Den samlade finanspoliiken period 14 17 har i princip neural effek på resursunyjande period 17 efersom resursunyjande inklusive finanspoliik i princip är de samma som resursunyjande exklusive finanspoliik. De beror delvis på a effekerna av den förda finanspoliiken 14 16 har ebba u på grund av avagande muliplikaor (vilke i sin ur bland anna beror på penningpoliiken; se avsni 2.6) och delvis på a den expansiva finanspoliiken period 14 16 moverkas av den åsramande poliiken period 17. 3. Finanspoliiken period 17 (dvs. förbäringen av de konjunkurjuserade sparande dea år) har åsramande effek på resursunyjande period 17 efersom resursunyjande exklusive effekerna av ökningen i de konjunkurjuserade sparande denna period hade vari högre. Konjunkurinsiues användning av begreppen expansiv och åsramande finanspoliik (se avsni 2.3 ovan) avser i allmänhe punk 3 ovan, dvs. fokus ligger på hur finanspoliiken e viss år bedöms påverka resursunyjande innevarande år sam under den kommande prognosperioden. Orsaken ill dea är a den gamla finanspoliiken (dvs. den förd i period 14 16 i diagram 1) redan är inkorporerad i bedömningen av resursunyjande och sparande framöver (period 17 och framå i diagram 1). 19 När Konjunkurinsiue gör en bedömning av vilken finanspoliik som 19 De kan naurligvis vara så a gamla finanspoliiska beslu är uformade så a den påverkar förändringen i de konjunkurjuserade sparande under prognosperioden. I dea fikiva exempel anas dock a de finanspoliiska besluen endas påverkar förändringen av de konjunkurjuserade sparande innevarande år. Nivån på de konjunkurjuserade sparande är naurligvis beroende av förändringar före prognosperioden. 16
är lämplig under en prognosperiod görs den med hänsyn agen ill effekerna av den finanspoliik som bedrivis fram ill åre innan prognosperioden börjar och som har effek under prognosperioden. Uöver dea kan Konjunkurinsiue naurligvis göra en analys av finanspoliikens samlade effek på resursunyjande under en viss hisorisk period när behov av en sådan finns (dvs. alernaiv 1 ovan). Vale av språkbruk är dock ine självklar. Den, enlig punk 3 ovan, åsramande poliiken skulle också kunna beskrivas som a finanspoliiken läggs om i en mindre expansiv rikning (eller nära neural rikning) efersom den samlade effeken av finanspoliiken period 14 17 är svag expansiv eller neural period 17. Dea språkbruk kan vara speciell vikig a beaka vid vändpunker i resursunyjande och finanspoliiken; se vidare diskussion i avsni 2.7 där pro- och konracyklisk poliik definieras. 2.4 Akiv och passiv finanspoliik De fakum a Konjunkurinsiue använder resursunyjande som måsock innebär a såväl akiv som passiv finanspoliik behöver beakas för a bedöma om finanspoliiken är expansiv eller åsramande. Som nämndes ovan använder Konjunkurinsiue förändringen i de konjunkurjuserade sparande som andel av poeniell BNP som en indikaor på om en viss finanspoliik är expansiv e viss år. Genom a använda ekvaion (3) erhålls: 20 KS FS AS Y Δ Δ Δ Y Y Y Y. (5) Akiva finanspoliiska beslu, såsom förändringar i skaesaser och ugifer ( Ti, / B i, respekive G i ekvaion (4)) påverkar naurligvis KS / Y. Men även avsaknad av finanspoliiska beslu, passiv poliik, påverkar KS / Y. En analys av ek- 20 Approximaionen gäller om ( Y 1 Y 1) ( Y Y ) / / / 1. 17