), 0 < x < π. 1 (2k 1) 2. f(θ) 2 dθ, (Bessel s olikhet I).



Relevanta dokument
1. f är en två gånger deriverbar funktion på intervallet (a, b) och π 1 f är dess linjära interpolant. Visa att π 1 f f L (a,b) (b a) 2 f L (a,b).

ω L[cos(ωt)](s) = s 2 +ω 2 L[sin(ωt)](s) =

1. Använd Laplacetransformen för att lösa differentialekvationen (5p) y (t) y(t) = sin 2t, t > 0 y(0) = 1

= y(0) 3. e t =Ce t, y = =±C 1. 4 e t.

7. Låt f(x) vara en 2π-periodisk, integrerbar funktion. Visa noggrant att om

1. Använd Laplacetransformen för att lösa differentialekvationen (5p) y (t) + 3y (t) + 2y(t) = 1, t > 0 y(0) = 1, y (0) = 1

Introduktion till Laplacetransformen

LINJÄR ALGEBRA II LEKTION 1

5B1816 Tillämpad mat. prog. ickelinjära problem. Optimalitetsvillkor för problem med ickelinjära bivillkor

Föreläsning 7b Längdskalan är L = 2 3

Uppsala Universitet Matematiska Institutionen Bo Styf. Genomgånget på föreläsningarna Föreläsning 21, 27/1 2010:

Kontrollskrivning i Linjär algebra ,

Tentamen i Linjär algebra (TATA31/TEN1) ,

Tentamen i Eleffektsystem 2C poäng

Gripenberg, Pohjonen, Solin. Mat Grundkurs i matematik 1 Tentamen och mellanförhörsomtagning

Övningshäfte Algebra, ekvationssystem och geometri

Mat Grundkurs i matematik 1, del III

Kapitel 6. f(x) = sin x. Figur 6.1: Funktionen sin x. 1 Oinas-Kukkonen m.fl. Kurs 6 kapitel 1

Lösningsförslag till tentamen i SF1683 och SF1629 (del 1) 23 oktober 2017

f(x)dx definieras som arean av ytan som begränsas av y = f(t), y = 0, t = a och t = b, se figur.

TAOP61/TEN 1 OPTIMERING AV REALISTISKA SAMMANSATTA SYSTEM

0 a. a -Â n 2 p n. beskriver på sedvanligt sätt en a-periodisk utvidgning av f. Nedanför ritas en partialsumma av Fourierserien.

TATA42: Tips inför tentan

Preliminär version 2 juni 2014, reservation för fel. Tentamen i matematik. Kurs: MA152G Matematisk Analys MA123G Matematisk analys för ingenjörer

Addition och subtraktion

konstanterna a och b så att ekvationssystemet x 2y = 1 2x + ay = b 2 a b

1 e x2. lim. x ln(1 + x) lim. 1 (1 x 2 + O(x 4 )) = lim. x 0 x 2 /2 + O(x 3 ) x 2 + O(x 4 ) = lim. 1 + O(x 2 ) = lim = x = arctan x 1

Flervariabelanalys E2, Vecka 2 Ht08

SF1625 Envariabelanalys

Allmän teori, linjära system

Ekvationssystem, Matriser och Eliminationsmetoden

Tentamen i Analys B för KB/TB (TATA09/TEN1) kl 08 13

SF1625 Envariabelanalys

Några integraler. Kjell Elfström. x = f 1 (y) = arcsin y. . 1 y 2 Vi låter x och y byta roller och formulerar detta resultat som en sats: cos x = 1

Tentamen TAIU07 Matematiska beräkningar med MATLAB för MI

SF1625 Envariabelanalys

9.3. Egenvärdesproblem

Tentamen i matematisk statistik (9MA241/9MA341/LIMAB6, STN2) kl 08-13

Institutionen för Matematiska Vetenskaper TENTAMEN I LINJÄR ALGEBRA OCH NUMERISK ANALYS F1/TM1, TMA

23 mars 2006, kl Inga hjälpmedel, förutom skrivmateriel. Betygsgränser: 15p. för Godkänd, 22p. för Väl Godkänd av max. 35p.

Läsanvisningar för MATEMATIK I, ANALYS

Institutionen för Matematik TENTAMEN I LINJÄR ALGEBRA OCH NUMERISK ANALYS F1, TMA DAG: Fredag 26 augusti 2005 TID:

Arbeta bäst där du är Dialect Unified Mi

Uppsala Universitet Matematiska Institutionen Bo Styf. Genomgånget på föreläsningarna Föreläsning 16-17, 2010:

Introduktion till Komplexa tal

Linjära system av differentialekvationer

Tentamen SSY041 Sensorer, Signaler och System, del A, Z2

Exempel på tentamensuppgifter i LMA100, del 1

m 1 + m 2 v 2 m 1 m 2 v 1 Mekanik mk, SG1102, Problemtentamen , kl KTH Mekanik

Institutionen för matematik Envariabelanalys 1. Jan Gelfgren Datum: Fredag 9/12, 2011 Tid: 9-15 Hjälpmedel: Inga (ej miniräknare)

Linjära system av differentialekvationer

SF1620 Matematik och modeller

Observera att alla funktioner kan ritas, men endast linjära funktioner blir räta linjer.

Ett förspel till Z -transformen Fibonaccitalen

INLÄMNINGSUPPGIFT 2 (Del 2, MATEMATISK STATISTIK) Kurs: MATEMATIK OCH MATEMATISK STATISTIK 6H3000

1. Frekvensfunktionen nedan är given. (3p)

Lösningar till Tentamen i Matematisk Statistik, 5p 22 mars, Beräkna medelvärdet, standardavvikelsen, medianen och tredje kvartilen?

Kurs: HF1012, Matematisk statistik Lärare: Armin Halilovic Datum: Måndag 30 mars 2015 Skrivtid: 8:15-10:00

Modul 6: Integraler och tillämpningar

14. MINSTAKVADRATMETODEN

Lunds tekniska högskola Matematikcentrum Matematisk statistik

FACITSKISSER version (från och med sidan 5)

SEPARABLA DIFFERENTIALEKVATIONER

Inför tentamen i Analys I och II, TNA008

Tillämpad medicinsk teknik. Hösten, 2012

100318/Thomas Munther IDE-sektionen/Högskolan i Halmstad. Formelsamling Reglerteknik

Facit med lösningsförslag kommer att anslås på vår hemsida Du kan dessutom få dem via e-post, se nedan.

TILLÄMPNINGAR AV INTEGRALER. VOLYMBERÄKNING.

19 Integralkurvor, potentialer och kurvintegraler i R 2 och R 3

Ï x: 0 Æ 1 Ì [ ] y > 0, 0 < y <1 y växande, 0 < y < 1

ANTECKNINGAR FRÅN KURSEN ODE

729G04 - Hemuppgift, Diskret matematik

1 Navier-Stokes ekvationer

Smakstart. Effektmätning. Rapport 2013

Sats 3: Egenskaper. (a) (b) f(x) dx = 2 f(x) dx. (c) (Af(x) + Bg(x))dx. g(x) dx = A. (d) (e) Om a b och f(x) g(x) (f) Triangelolikheten: Om a b

Mätning av effekter. Vad är elektrisk effekt? Vad är aktiv-, skenbar- reaktiv- medel- och direkteffekt samt effektfaktor?

Lathund, procent med bråk, åk 8

9. Vektorrum (linjära rum)

Kemisk bindning II, A&J kap. 3

Statistiska metoder för säkerhetsanalys

FEM2: Randvärdesproblem och finita elementmetoden i flera variabler

Studiehandledning till. MMA121 Matematisk grundkurs. Version

David Wessman, Lund, 30 oktober 2014 Statistisk Termodynamik - Kapitel 5. Sammanfattning av Gunnar Ohléns bok Statistisk Termodynamik.

Föreläsning 14: Försöksplanering

Möbiustransformationer.

Tentamen i Tillämpad matematisk statistik LMA521 för EPI och MI den 14 dec 2011

EN BÄTTRE KREDITAFFÄR

Kängurun Matematikens hopp Benjamin 2006 A: B: C: D: E:

Montage-, drift- och underhållsanvisning för brand-/brandgasspjäll FK-SE

Varför är det så viktigt hur vi bedömer?! Christian Lundahl!

R AKNE OVNING VECKA 1 David Heintz, 31 oktober 2002

Flöde i nätverk. Flöde i nätverk. Specialfall av minkostnadsflödesproblemet. Specialfall av minkostnadsflödesproblemet. Slutsats.

Block 4 - Funktioner. Funktionsbegreppet Definitionsmängd

Laborativ matematik som bedömningsform. Per Berggren och Maria Lindroth

Steg a) 0,129 b) 1,72 c) 2,05 7 a) 960 kr b) 1600 kr c) 14 kr 8 30% 9 a) 32% b) 60% c) 12% 10 20% 11 a) b) c) a) 135 b) c) 6 ( )

Projekt Finit Element-lösare

Kryssproblem (redovisningsuppgifter).

Sektionen för Beteendemedicinsk smärtbehandling

TT091A, TVJ22A, NVJA02 By, Pu, Ti. 50 poäng

Inlämningsuppgift: Introduktionskurs

Transkript:

Mtemtik Chlmer Tentmen i TMA68 Tillämpd mtemtik K/Bt, ; KL 8:3-:3 Telefon: Okr Hmlet: 73-8834. Hjälpmedel: Endt utdeld vänd textlppen) tbell för Lplcetrnformer. Klkyltor ej tillåten. Uppgiftern -4 ger mx 6p vr, och 5-7 mx 8 poäng vr. Giltig bonupoäng tillkommer. Betyggräner: 3: -9p, 4: 3-39p och 5: 4p- Löningr/Grnkning: Se Hemidn, kurdgbok.. Använd Lplcetrnformer och lö ekvtionen: y t)+yt) = t +, y) =, y ) =.. Vi tt om < b, å är f L,b) f L,b) f L,b), där b /p, f Lp,b) := fx) ) p p <, f L,b) := mx fx). x b 3. Använd vribeleprtionmetoden och lö följnde värmeledningekvtion u t = 3u xx, < x < π, t >, u x, t) = uπ, t) =, t >, ux, ) = co x ) 5 co3x ), < x < π. 4. ) Betäm den exkt löningen till rndvärdeproblemet u x) =, < x <, u ) = u ) =. b) Beräkn, om möjligt, den tyckvi linjär, kontinuerlig finit element pproximtionen v löningen på prtitionen : x =, x = /, x = v [,. Är problemet vältält? 5. ) Betäm Fouriererien till följnde, 4-periodik, funktion {, < x <, fx) = x, < x <. b) Använd vret i ) och beräkn ummn k= k ). 6. Anätt Ux) = C inx) + C inx) om en pproximtiv löning till rndvärdeproblemet { + x)u x)) = in x, < x < π u) = uπ) =. Betäm ekvtionytemet för U: coefficienter C och C, m.h.. följnde ortogonlitetvillkor Rx) injx) =, j =, ; där Rx) := RUx)) är reidulen. 7. C n är de komplex Fourierkoefficientern till en π-periodik Riemnn integrerbr funktion f. Vi tt C n fθ) dθ, Beel olikhet I). π π LYCKA TILL! MA n= in inb = [co b) co + b) incob = [in b) + in + b) cocob = [co b) + co + b)

Tble of Lplce Trnform ft) F) ft) + bgt) F) + bg) tft) F ) t n ft) ) n F n) ) e t ft) F + ) ft T)θt T) e T F) f t) F) f) f t) F) f) f ) f n) t) t θt) t n n! fτ)dτ n F) F) n+ e t + coh t inh t cobt in bt t in bt b + b b + b + b ) b 3 in bt bt cobt) + b ) n n k f k ) ) k=

TMA68 Tillämpd mtemtik K/Bt, ; KL 8:3-:3. Löningr.. Lplcetrnformering med y) = och y ) = ger. Y ) y) y ) + Y ) = 3 + = + )Y ) = + 3 + = Y ) = + + + ) 3 + ) = + + + 3 = yt) = cot in t + t. f L,b) = b Alltå vi hr vit tt fx) bx = b b ) / fx) bx {C-S} b = b / b f x)) = b f L,b) b b mx x [,b f x) ) / = b b mx x [,b fx) = b / b mx ) fx) = b ) f L,b). x [,b f L,b) b f L,b) b ) f L,b). Om nu < b ) då är < b, och därför får vi f L,b) f L,b) f L,b). ) / f x) 3. Anätt ux, t) = Xx)Tt) ; inätning i differentilekvtionen ger 3X T = XT eller X X = T 3T = λ = {med rddt}; X = λx, X ) = Xπ) =. T = 3λT. Med X ) = Xπ) = endt λ < ger icke trivil löningr. Sätt λ = µ <, vi får då ) / Xx) = Acoµx + B in µx = X x) = Aµ in µx + Bµ coµx. X ) = = Bµ = = B = = Xx) = Acoµx. Xπ) = = Acoµπ = {A } = µπ = n )π = µ = n ). Alltå egenpr är Xx) = A n co n ) x, λ = n, n =,,.... ) ) För T gäller då T n = 3λ nt n = T n t) = T)e 3 n t, n =,,.... Superpoition ger den llmänn löningen ux, t) = n e 3 n ) t co n ) x. Ur bygynneledt: n= ux, ) = co x 5 co 3x = n= n co n ) x. Identifiering v koefficienter ger tt =, = 5 och n =, n >, och löningen är ux, t) = e 3 4 t co x 5e 7 4 t co 3x.

4. ) Med upprepd integrtion hr vi tt: u x) = = u x) = = u x) = x + A = ux) = x + Ax + B, där kontntern A och B betäm ur rnddt: ) u ) = + A = = A = u ) = + A = = A =. Dv, problemet knr löning. b) Vritionformulering får vi ur: ) u v = v. Prtiell integrtion och rnddt ger tt [ V L = [PI = u v u v u )v) + u )v) + 3) = v) + v) + u v = v = HL. Vritionformuleringen blir då: ök u V := {v : v + v < } å tt 4) u v = Motvrnde finit element rum är då definierd enligt v v) + v), för ll v V. V h := {v : vär kontinuerlig tyckvi linjär funktion på T h }, u v där T h är prtitionen med I := [, / och I := [/, och b funktioner: { { { x +, I x, I,, I, ϕ x) = ϕ, I, x) = ϕ x +, I, x) = x, I. ϕ ϕ ϕ x = x = / x = Finitelementmetoden FEM): ök U V h å tt 5) U v = v v) + v), för ll v V h. Anätt U = ξ ϕ + ξ ϕ + ξ ϕ i FEM) 5) med v = ϕ i, i =,,. Vi får 6) ξ ϕ + ξ ϕ + ξ ϕ )ϕ = ϕ ϕ ) + ϕ ) ξ ϕ + ξ ϕ + ξ ϕ )ϕ = ϕ ϕ ) + ϕ ) ξ ϕ + ξ ϕ + ξ ϕ )ϕ = ϕ ϕ ) + ϕ ) Styvhetmtrien blir räkn jälv!) A = = 4. h

Det leder till ett linjärt ekvtionytem Aξ = b för den okänd vektorn ξ = ξ, ξ, ξ ) med högerled: ϕ ϕ ) + ϕ ) = /4 + b = ϕ ϕ ) + ϕ ) = / + = 3/4 /. ϕ ϕ ) + ϕ ) = /4 + 5/4 Oberver tt A är inte inverterbr. Efterom det inte finn någr exkt löningr kn mn inte heller förvänt ig tt det pproximtiv metoden kn ge någr löningr. Alltå problemet är ill tält från fört börjn. 5. Enligt figuren f är verken jämn eller udd och vi hr llmänn Fourier erie utveckling ), fx) + n co x n= där n och b n är Fourierkoefficienter: n = L fx) = L L L + b n in x L fx)co x L, {, < x <, x, < x <. b n = L L L fx)in x L. 6 4 4 6 Perioden är L = 4 = L =, värför hr vi L = fx) = + x = L L n = fx)co x = [ = [ in x x + xin = ) co x [x + x co x + in x = n π [ co) b n = fx)in x = [ in x + = [ x co + x x co + [ co + co) 4 co) = Alltå vi hr fx) + n= = + ) =. xco x = ) n π ) n. xin x x co ) n π ) n co x + [ )n = ) n) in x ). ) n). b) Evluering i x = ger ob i x = är f dikontinuerlig, därför är f) = /). = + ) n π ) n = = ) k ) π = k ) = π 8. n= 3 k= k=

6. Vritionformulering: Multiplicer ekvtionen med v H och integrer över [, π, där ) v H := H[, π := {v : v x) + v x) <, v) = vπ) = }. Prtil integrtion ger tt vx) + x)u x)) = + x)u x)vx) π π + Med v) = vπ) =, får vi ) V F) + x)u x) v x) = ) + x)u x) v x). inxvx), v H. Motvrnde Glerkin metoden i ändligt dimenionell rum med bfunktioner in x och inx) är ) GM) + x)u x) ϕ ix) = in xϕ i x), ϕ i x) = inix), i =,. Nu med Ux) = C inx) + C inx) = C ϕ x) + C ϕ x) får vi tt, GM ) + x)c cox) + C cox) i coix) = inx inix), i =,, om vrr mot ytemet Aξ = b, där A = ij ), b = b i ), ξ = C i ), i, j =,, med ij = ij + x)cojx)coix), b i = Nu med prtil integrtion får vi tt = + x)co x) = [ x = + x) + 4 inx) π inix)inx), i, j =,. [ + x) + cox) x + 4 inx) ) = + π) π [ x 4 8 cox) π = + π)π π 4 = π + π 4. [ = = + x)cox)cox) = + x) cox) + co3x) [ = + x) inx) + 3 in3x) π intπ inx) + ) 3 in3x) = [cox) + 9 co3x) π [ ) = + 9 ) = 9 9 = 9. [ = 4 + x)co x) = + x) + co4x) Vidre är, p.g.. ortogonliteten = + x) [x + 4 in4x) π [ x = + π)π 6 co4x) π b = in x) = π, b = Alltå koefficientern få ur ekvtionen: [ 4 π + π ), 9 9 π + π 7. Se Föreläningnteckningr. MA x + 4 in4x) ) = π + π π = π + π. [ C inx)inx) =. = C [ π. 4