Infrasrukur och illväx En meaanalyisk sudie av infrasrukurinveseringars påverkan på ekonomisk illväx Infrasrucure and growh A mea-analyical sudy of he effecs of invesmens in infrasrucure on economic growh Johan Olsson Linköpings Universie Insiuionen för Ekonomisk och Indusriell uveckling Magiseruppsas i Naionalekonomi Juni 2007 LIU-IEI-FIL-A--07/00134--SE
Sammanfaning Ekonomisk illväx är cenral för e samhälle och en hög levnadssandard är eferrakad. En sor mängd forskning har bedrivis kring ekonomisk illväx, och lierauren inom område är omfaande. De finns flerale eorier som försöker förklara uppkomsen av illväx, den exogena illväxeorin och den endogena illväxeorin är huvudinrikningarna inom forskningsområde. A infrasrukuren har en fundamenal beydelse för e samhälles funkion är uppenbar. E väl fungerande infrasrukurnäverk för ranspor av varor och människor är en av grundsenarna för e land eller en region. Dock är de omdebaera i vilken usräckning infrasrukuren påverkar den ekonomiska illväxen. De finns en relaiv sor mängd sudier som behandlar ämne, illvägagångssäen skiljer sig i många fall från varandra och även resulaen skiljer sig i hög grad å. Den här uppsasens syfe är a uvärdera infrasrukurinveseringars påverkan på ekonmisk illväx. Uppsasen ska även ge en förklaring ill varför genomförda sudier inom område når så vi skilda resula. Med hjälp av meaanalyisk meod kan en förvänad oupuelasicie för e specifik geografisk område beräknas. Denna elasicie bygger på så vis på resulaen från genomförda sudier och ar hänsyn ill de olika sudiernas skillnader. I uppsasen visas a infrasrukurinveseringar ger posiiva effeker på e lands ekonomiska illväx. Uppsasen visar även a nivån av infrasrukurmängd och BNP per capia i e geografisk område har beydelse för hur sor effek en infrasrukurinvesering kan förvänas generera. De går även a konsaera a illvägagångssäe är av sor vik för en sudies resula, beroende på vilka daa och vilken meod som används erhålls olika resula.
Innehållsföreckning 1 Inledning 2 1.1 Bakgrund...2 1.2 Syfe och frågesällningar...3 1.3 Meod...3 1.4 Definiioner...7 1.4.1 Ekonomisk illväx...7 1.4.2 Infrasrukur...8 1.5 Disposiion...9 2 Tillväxeori 10 2.1 Ekonomisk illväx...11 2.1.1 Neoklassisk illväxeori (Solow-modellen)...11 2.1.2 Endogen illväxeori...15 2.1.3 Offenlig kapials påverkan och beydelse för ekonomisk illväx...18 2.1.4 Sambande mellan infrasrukur och ekonomisk illväx...19 3 Empiri 24 3.1 Tidiga produkionsfunkioner...24 3.2 Vidareuveckling av produkionsfunkionsansasen och kriik mo denna...26 3.3 Alernaiva ansaser...28 4 Analys 31 4.1 Oupuelasicieer...31 4.2 Meaanalys...32 4.3 Förvänade oupuelasicieer...36 5 Slusas 39 5.1 Diskussion...40 Källföreckning 42 Appendix 1 Appendix 2 I IV
1 Inledning Are highways economically producive? Recen research gives wha appears o be an embarrassingly large number of answers, ranging from an enhusiasic yes o an emphaic no. (Boarne, 1995, s. 1) 1.1 Bakgrund Ekonomisk illväx har i mång och mycke kommi a bli den cenrala frågan för många av världens länder, en ökad levnadssandard efersrävas av majorieen av världens ekonomier. BNP har, ros a de är omdebaera som välfärdsmå, kommi a bli de universella måe för hur sark och framgångsrik en ekonomi är, allså hur krafig illväxen är i lande. Genom en ökad ekonomisk illväx så kan en höjd levnadssandard uppnås. Därför är frågan av cenral beydelse för världens alla länder. De senase decennie har världens ekonomier både upplev ider av sark illväx och ider av krafiga depressioner. Vad är de då som påverkar hur sark illväx som uppnås, och vad är egenligen illväx? De är framför all de senase våhundra åren som världen har upplev någon illväx över huvud age, och i synnerhe sedan 50-ale har den ekonomiska illväxen i delar av världen vari väldig sark. Från romariden fram ill 1500-ale fanns de ingen ekonomisk illväx a ala om, de beror givevis på de sora anale arbeare som var sysselsaa inom jordbruksprodukion och den sark begränsade eknologiska uvecklingen. De våhundra åren som följde var ine heller någon ljus framgångssaga om vi har fokus på ekonomisk illväx. Tillväxaken per capia låg omkring 0,1 procen och fram ill 1820-ale seg den ill 0,2 procen. Den indusriella revoluionen bidrog ill en ökad illväxak, järnvägen och förbärade kommunikaioner visade sig spela en avgörande roll, men de är som sag framför all sedan 50-ale som illväxaken har vari väldig hög (Blanchard, 2006, kap. 10). A infrasrukuren påverkar, och är en vikig förusäning i många delar av samhälle är självklar, a den även har en sor övergripande inverkan på den ekonomiska illväxen orde också vara give. De är dock svår a exak besämma infrasrukurens påverkan på ekonomisk illväx. De har visa sig a infrasrukuren ine har samma beydelse på alla plaser och de finns även variaioner över iden (Wärmark, 2004, s. 7). Skillnader uppäcks både mellan och inom länder och även mellan regioner av länder. Olika undersökningar ger olika resula, men många kommer fram ill a infrasrukuren har någon form av posiiv beydelse för den ekonomiska illväxen. 2
De är cenral för en ekonomi a på e effekiv sä kunna ransporera personer och varor, uan en illfredssällande infrasrukur skulle e modern samhälle ine fungera. Infrasrukuren blir på e sä nave för ekonomin, en fakor som är av sor beydelse. Flerale fakorer bidrar ill illväx och de är svår a rangordna dessa och isolera en enskild fakor för a på så sä mäa dess specifika inverkan. Levnadssandarden i Sverige är hög på grund av a produkiviesnivån är hög. För en ökning av välsånde är de aken i produkiviesillväxen som har beydelse. Hög illväx innebär ine a levnadssandarden är god och välsånde hög, men genom en ökad illväx förbäras hela iden förhållandena. Tillväxaken i väsvärldens ekonomier minskade från 1970-ale och framå (Kranz, 2000, s. 9) och anledningen ill denna sagnaion har vari omdebaerad, och förklaringar har söks inom e sor anal områden. E av dessa områden är infrasrukuren och minskade inveseringar i infrasrukuren har vari en av förklaringarna som lanseras (Aschauer, 1989). 1.2 Syfe och frågesällningar Syfe med denna uppsas är a analysera infrasrukurinveseringars påverkan på ekonomisk illväx. Uppsasen ska även bidra med en förklaring ill varför genomförda sudier kommer fram ill väldig varierande slusaser. Till dea syfe kopplas följande frågesällningar: Vilka fakorer har beydelse i en sudie av infrasrukurinveseringar på ekonomisk illväx? Vilken beydelse har de geografiska områdes iniiala nivå, vad avser BNP-nivå och infrasrukurähe, på effeken av infrasrukurinveseringar? 1.3 Meod De finns idag e sor anal sudier som försöker a uvärdera effekerna av infrasrukurinveseringar på ekonomisk illväx, och slusaserna skiljer sig i många fall från varandra. Den vanligase meoden är a ugå från en uökad produkionsfunkion, som innefaar någon form av variabel för offenlig kapial eller en infrasrukurvariabel, och genomföra en ekonomerisk analys för a på så sä uröna effeken av inveseringar i infrasrukur. I och med 3
de sora anale sudier inom ämne finns de e sor behov av a skapa sig en översik över de illgängliga maeriale, a sammansälla resulaen och undersöka vilka slusaser forskningen har kommi fram ill. Lieraursudier kan ses som insrumen som används för a sammanfaa befinlig lieraur och uppmärksamma en specifik frågesällning. Probleme med klassiska lieraursudier är a de riskerar a bli subjekiva och endas förklara de som är av inresse för individen som genomför sudien (Andersson, 2003, s. 18-20). Beroende på vad som önskas förklaras och vilken eoribildning som önskas södjas, keynesianism, monearism, neoklassicism med mera, går svaren på problemen a hia med rä yp av lieraur och de finns en risk a resulaen kan bli missvisande (Sanley och Jarrel, 1989). De klassiska lieraursudierna riskerar på grund av dea a påvisa briser i objekivie och ingen som ine redan idigare var överygad om resulae överygas. En meod som kan användas för a minska denna problemaik, och a öka illförliligheen i resulae är a använda sig av meaanalys. Meaanalys är en av re nivåer som daaanalys kan uföras på: Primärnivå => den ursprungliga analysen av daa Sekundärnivå => åeranalys av daa Meanivå (meaanalys) => analys av analyser (Andersson, 2003, s. 15) Denna uppsas huvudsakliga meod och syfe är allså a uföra en daaanalys på meanivå av sudier som behandlar infrasrukur, offenlig kapial och någon definiion av ekonomisk illväx. Meaanalys är en saisisk meod som kan ses som en kvaniaiv lieraursudie. Meoden användes ill en början framförall inom psykoerapiforskningen och medicinsk forskning men även spridi sig ill andra områden. Meoden använder resula från sudier som är oberoende av varandra för a analysera effeken av en viss insas. Poängen med meaanalysen är a resulae från flerale sudier analyseras och på så sä minskar risken för felakiga slusaser, genom meoden reduceras även risken för a rena illfälligheer påverkar resulaen. E sor problem vid jämförelse av sudier och resula inom alla ämnen är a illvägagångssäen kan skilja sig krafig å (Andersson, 2003, s. 15-20). De gäller även för de sudier som ligger ill grund för denna uppsas. De finns exempelvis eoreiska skillnader i hur modellen ska specificeras, vilka empiriska meoder som ska illämpas och hur daa ska definieras, genom a applicera en meaanalyisk meod underläas dea arbee. Efersom meaanalysen kan ses som en yp av lieraursudie uppvisar den ill viss del samma problemaik med objekivie som de mer radiionella lieraursudierna. Vilka sudier som inkluderas avgörs i sluändan av förfaaren själv, därav finns en risk för a ine heller 4
meaanalysen ger en korrek och rävis bild av verkligheen. Kvaniaiva sudier, oavse form, kan aldrig ill fullo eliminera behove av bedömningar, och ine heller risken för subjekivie. Dels ska rä maerial hias ill sudien och dels ska rä skaningsmeod användas. Meaanalysen har dock den fördelen a den ill sor del baseras på saisiska meoder vilke gör den mer illförlilig (Sanley och Jarrel, 1989). b j K = β + α Z + e j = 1,2, L. (1.1) k = 1 k jk j Generell se så kan en meaanalys sällas upp som ovan i (1.1), där bj är den rapporerade esimaionen av β för den j:e sudien i den observerade lierauren, inom e viss ämne, som besår av L sycken sudier. β är de sanna värde av den suderade parameern. Z jk innefaar de variabler som mäer relevana egenskaper hos en empirisk sudie och förklarar den variaion som finns genemo andra sudier inom samma forskningsområde. α k är den mearegressionskoefficien som åerspeglar den påverkan som ges av en viss sudies egenskaper, och e j är mearegressionens slumpvariabel (Sanley och Jarrell, 1989, s. 301-303). Genom meaanalys idenifieras vikiga egenskaper eller modellspecifikaioner i de empiriska maeriale som sedan redovisas i Z jk. Sanley och Jarrell (1989) nämner även olika egenskaper som de empiriska sudierna besier, och som leder ill a så vi skilda resula kan erhållas. Dummyvariabler som åerger om poeniell relevana oberoende variabler har uesluis ur, eller inkluderas i, sudien. Specifikaionsvariabler som svarar för olikheer i de funkionella formerna, yp av regression, definiion av daa eller källor. Daamaeriales sorlek. Valda egenskaper av förfaarna ill den primära lierauren. Kvalieen på daamaeriale eller graden av forskning (Sanley och Jarrell, 1989, s. 301-303). Sanley och Jarrell (1989) beonar även viken av a alla illgängliga sudier inom de valda område innefaas i meaanalysen. De är möjligvis även där den sörsa kriiken ill denna uppsas ligger. De är e sor anal sudier som berör ekonomisk illväx, offenlig kapial och infrasrukur och de hade vari önskvär a en sörre andel, hels samliga, redovisades i denna uppsas. På grund av de ren prakiska probleme med a få ag i samliga sudier, publicerade 5
och opublicerade, så har anale även begränsas av illgänglighesproblem och uppsasens idsram. Dea kan innebära a, ros a uppsasen innehåller e relaiv sor anal resula, så finns en risk för a relevana och beydelsefulla sudier kan ha uelämnas. Visserligen blir effeken av denna bris mindre på grund av den meaanalyiska meod som använs, i jämförelse med ill exempel klassisk lierauranalys, men om samliga sudier inom ämne inkluderas så finns de en möjlighe a resulae blivi någo annorlunda. De hade vari önskvär a e sörre anal av de genomförda sudierna redovisade mer av si maerial. Framför all hade de vari ill sor nya i denna uppsas a erhålla sandardavvikelser på framräknade oupuelasicieer. På så sä hade oupuelasicieerna kunna vikas med hjälp av sandardavvikelserna och e mer illförlilig resula kunna uppnås i denna uppsas. På grund av svårigheer med a erhålla hisoriska daa från infrasrukurnivåer i länder har e genomsnisvärde från senare år använs. Dea borde ine förändra resulae på någo avgörande vis, men de gör a den förvänade oupuelasicieen kan ha underskaas någo. På grund uav a de är en relaiv sor mängd sudier som ligger ill grund för denna uppsas finns ingen möjlighe a redovisa samliga. De sudier som behandlas i empirikapile ska framför all ses som exempel på hur infrasrukurens påverkan på ekonomisk illväx kan behandlas. Sudierna är medagna i denna uppsas på grund av a de aningen har spela en avgörande roll inom forskningsområde eller för a de på e represenaiv sä speglar en viss yp av ansas för a uvärdera infrasrukurinveseringars beydelse på den ekonomiska illväxen. Raner var en av de allra försa som analyserade dea samband genom en produkionsfunkion och hans sudier har på så sä spela en beydande roll för eferkommande sudier. Aschauer är roligvis den förfaare som är mes frekven cierad inom forskningsområde. Hans ariklar har både blivi krafig kriiserade och få sor söd och de har lega ill grund för en sor mängd maerial inom infrasrukurområde. Munnell är en av dem som sö Aschauer och hennes ariklar har även de blivi uppmärksammade, föruom egna beräkningar ar Munnell även upp e sor anal meodologiska problem vilke breddar ämnesområde yerligare. Taom framför kriik mo många av de beräknade resulaen och menar a många sudier uppvisar sora briser. Deno, Rovolis och Spence, Kamps och Pereira och Flores de Fruos inar alla en alernaiv ansas ill probleme, deras arbeen skiljer sig på så vis från de sudier som ugår från den klassiska produkionsfunkionen. 6
1.4 Definiioner 1.4.1 Ekonomisk illväx De är vikig a precisera vad som menas med ekonomisk illväx, innebörden kan skifa beroende på sammanhang och vad som ska belysas. En beydelse skulle kunna vara illväxen i bruonaionalproduken (BNP). BNP-måe kan användas för a mäa hur mycke varor och jänser som produceras i e land under en idsperiod, allså den oala produkionen i e land. BNP-måe kan även användas ill a mäa vad produkionen används ill, då är BNP e må på den oala användningen i e land. E lands BNP går med korsikiga meoder a förändra relaiv mycke genom ekonomisk-poliiska ågärder och på så sä blir BNP-måe ibland missvisande och en mer långsikig definiion kan vara lämpligare. Ekonomisk illväx kan även ses som en ökning i BNP per capia, eller en ökning i BNP per arbeare, och har framförall fördelar genemo oal BNP genom a de underläar för jämförelse länder emellan. BNP per capia påverkas dock av flukuaioner i växelkurser och olika prisnivåer och bör därför köpkrafsjuseras vid jämförelse mellan länder. BNP ökar vid ökade insaser av produkionsfakorer eller om en viss mängd produkionsfakorer används mer effekiv. Den del av illväxen som ine kan förklaras med ökade insaser av produkionsfakorer som arbee och kapial ugörs av en ökning i oal fakorprodukivie. Ekonomisk illväx handlar om förändringar både i vad som illverkas och på vilke sä de produceras. Inveseringar i real- och humankapial har sor beydelse för den ekonomiska illväxen, men de krävs också a dessa resurser används rä (Börjesson e al., 2005, s. 6). Den oala fakorprodukivieen ger e uryck för uvecklingen av produkionsvolymen i förhållande ill förändringen av samliga produkionsfakorer och visar den illväx som ine ugår från den illväx som uppnås genom en ökning av de kvaliaiva insaserna av produkionsfunkionerna. Denna illväx kan bero av flerale olika fakorer, den fakor som fliigas används som förklaring är eknisk uveckling, men även en ökning i humankapiale, förbärad organisaion och en effekivare resursallokering ges ofa beydelse (Börjesson e al., 2005, s. 12). I denna uppsas kommer jag a benämna ökningen i BNP per capia som ekonomisk illväx för a skilja den från en ökad BNP eller en ökning i fakorprodukivieen. De är även vikig a skilja mellan nivå och illväxak (Börjesson e al., 2005, s.12). Hög produkivie är de samma som a resurserna som används i produkionen ger e beydande ubye. En ökning i 7
produkivieen innebär a dea ubyesförhållande växer. En ökning i produkivieen ger också en ökad produkion, de vill säga ekonomisk illväx. 1.4.2 Infrasrukur Denna uppsas behandlar infrasrukurens påverkan på ekonomisk illväx, de är då cenral a definiera vad som innefaas i ermen infrasrukur. De finns näsan lika många definiioner av infrasrukur som de finns publicerade sudier inom område. Med dea uppsår en viss problemaik, och om ine anna kan de vara förvirrande. I sudierna menas med infrasrukur all ifrån endas moorvägar ill all offenlig kapial (där infrasrukuren är den sörsa och på så se mes dominana delen) och all däremellan. Naionalencyklopedin definierar infrasrukur som: e sysem av anläggningar och drifen av dessa, som ugör grund för försörjningen och förusäningen för a produkionen skall fungera: bl.a. vägar och järnvägar, flygplaser och hamnar, krafverk, eldisribuion och andra anordningar för energiförsörjningen, vaen- och avloppssysem, eleförbindelser och ubildningsväsen. De är sålunda i sor usräckning fråga om verksamheer som sa eller kommun på e eller anna sä har ansvar för. Med infrasrukur avses även de bakre fasa anläggningarna som flygfäl, oljeledningar och depåer i e försvarssysem. Även Världsbanken har en relaiv bred definiion av infrasrukur. De förklarar ekonomisk infrasrukur dels som samhällsservice som el, elekommunikaion, vaendisribuion, avloppsnä, avfallshanering och gasdisribuion, dels som offenliga kapialinsaser som vägar, dammar och kanalbyggen för bevaning och dränering. Även andra områden inom ransporsekorn innefaas, hamnar, kanaler, flygplaser, sadsrafik och äors- och landsors förbindelser med järnväg (Världsbanken, 1994, s. 2). Olika sudier använder olika definiioner på infrasrukur, men syfe är desamma, a uvärdera dess beydelse för ekonomisk illväx. I denna uppsas kommer infrasrukur, i möjligase mån, a avse en mer snäv definiion och endas innefaa de fysiska icke-miliära infrasrukurella kapial som saen illhandahåller, och bygga på Gramlichs definiion av infrasrukur: The definiion ha makes he mos sense from an economics sandpoin consiss of large capial inensive naural monopolies such as highways, oher ranspor faciliies, waer and sewer lines, and communicaions sysems. (Gramlich, 1994, s. 1177). Urycke offenlig kapial, som också är frekven förekommande i uppsasen, har visserligen en bredare beydelse och innefaar en beydlig sörre del av den saliga verksamheen, men där huvuddelen, och de som är väsenlig för denna sudie, är infrasrukur. 8
De kan även uppså skillnader i hur infrasrukuren definieras beroende på vilken aggregerad geografisk nivå sudien uförs på. Naionella sudier kan innefaa en bredare och mer diversifierad yp av infrasrukur jämför med regionala sudier, eller sudier på delsasnivå. De finns även en vikig skillnad i vilke land som ligger ill grund för analysen. Då äganderadiioner och ägandesrukur skiljer sig länder emellan kan en yp av infrasrukur vara offenlig ägd i e land medan samma yp av infrasrukur i e anna land kan vara privaägd. 1.5 Disposiion I kapiel vå kommer den eoreiska referensram som uppsasen grundas på a preseneras. I kapile kommer både exogen illväxeori och endogen illväxeori a redovisas för a ge en så god försåelse för dynamiken i ekonomisk illväx som möjlig. I slue av kapile preseneras sambande mellan infrasrukur och ekonomisk illväx. I kapiel re ges dels en korare genomgång över de mes inflyelserika sudierna och dels en genomgång av sudier som anar alernaiva ansaser och ugångspunker, dea för a ge en bred översik och visa på a de finns e fleral olika illvägagångssä för a ureda infrasrukurens påverkan på den ekonomiska illväxen. I kapiel fyra analyseras de maerial som framagis under uppsasens empiriska del. Med hjälp av meaanalys ureds vilken förvänad effek infrasrukuren kan änkas ha på den ekonomiska illväxen, de ges även en förklaring ill varför genomförda sudier erhåller så skilda slusaser. Kapiel fem avsluar uppsasen och här preseneras de slusaser som uppsasarbee resulera i, här förs även en vidare diskussion om hur forskningsområde kan änkas uvecklas. 9
2 Tillväxeori De senase 20 åren har en sor del av naionalekonomin fokusera på frågor kring ekonomisk illväx och de har vari e av de mes akiva och produkiva områdena inom naionalekonomisk forskning. Vissa hävdar a dea har bidragi ill a försåelsen och insiken om ekonomisk illväx öka markan och forskningen har medverka ill a öka försåelsen om de bakomliggande fakorerna ill fenomene, andra hävdar a vi knappas ve mer nu än för 20 år sedan (Wacziarg, 2002). Den klassiska ugångspunken för a sudera fenomene ekonomisk illväx är Rober Solows illväxsmodell, den har lega ill grund för många års sudier inom ämne. Även om de på senare år illkommi e anal modeller, och Solows modell har ifrågasas och uvecklas, så används den än idag som läroboksexempel. Den har många gånger visa sig vara en användbar modell (Mankiw e al., 1992, s. 407-409). Solows eferföljare har vari många och de finns idag en omfaande och gedigen lieraur i ämne som under 1980- och 1990-alen ill sor del fokuserade på endogena illväxmodeller. De som har få sörs genomslagskraf inom den endogena illväxeorin är bland andra Paul Romer och Rober Lucas. Inresse för ekonomisk illväx går ändå relaiv lång illbaka i iden, ieln på Adam Smihs välkända bok An Inquire ino he Naure and Causes of he Wealh of Naions visar a inresse för ämne var sor redan hos den person som sägs ha grunda naionalekonomin. Thomas Malhus kan sägas ligga bakom uppfaningen om a naionalekonomin är en pessimisisk veenskap genom lanseringen av sina ankar om ekonomisk illväx och sin populaionseori i början på 1800-ale. Idéerna och eorierna om ekonomisk illväx har naurligvis uvecklas över åren och den person som har sor del i ämnes uveckling är Rober Solow. På mien av 1900-ale uvecklades en eori för exogen illväx som skulle förklara vägen ill e öka välsånd och vad de var som gjorde a länder skilde sig å i dea avseende. Solow menade a den enda fakorn som kan bidra ill en ökad illväx är en ökning i kapial per effekiv arbeare (Jones, 2002, kap. 1). Under 1980-ale bidrog Paul Romer och Rober Lucas ill a inresse för ekonomisk illväx åer ökade när de bland anna vidareuvecklade humankapiales beydelse i analysen, Romer illförde även en endogen förklaring ill eknologins uveckling ill eorin. Dea eoreiska arbee gjorde de möjlig a för andra ekonomer som ill exempel Rober Barro a uföra prakiska experimen och på så vis esa eorierna (Jones, 2002, kap. 1). 10
De cenrala frågorna, både förr i iden och idag, är desamma. Varför är vissa länder rikare än andra? Varför har vissa länder en sark ekonomisk illväx och uvecklas snabb medan andra har en låg ekonomisk illväx och uvecklas långsam? De senase åren har forskningen inom ekonomisk illväx uvecklas ill a bli e mer homogen forskningsområde. Efer andra världskrige var ämne uppdela inom flera olika inrikningar. Till exempel sorerades ekonomisk illväx in under makroekonomi, produkiviesillväx placerades under indusriell organisaion och ekonomisk hisoria behandlade hur och varför rika länder hade blivi rika (Weil, 2004, preface). 2.1 Ekonomisk illväx 2.1.1 Neoklassisk illväxeori (Solow-modellen) De försa neoklassiska modellerna för ekonomisk illväx predikerade fullsändig konvergens över iden mellan världens länder, de länder som låg på en låg ekonomisk nivå skulle växa forare och förr eller senare skulle alla länder uppnå samma ekonomiska nivå på grund av den avagande skalavkasningen. Med iden reviderades den neoklassiska modellen och hänsyn ogs ill länders olikheer, som befolkningens illväxak, sparbenägenheen och eknologiska framseg. Dessa skillnader ses som exogena fakorer i ekonomierna och de är illgången ill eknologiska framseg som gör a illväxaken för en ekonomi ine behöver ava (Barro, 1997, kap. 1). En sor del av lierauren om ekonomiska illväxeorier ar sin ugångspunk i Rober M. Solows neoklassiska modell för illväx. En modell som i sin allra enklase form förklarar illväx med exogena variabler för sparande, befolkningsillväx och eknologisk uveckling. Solows illväxmodell är en vikig hörnsen i försåelsen för vad som genererar illväx och ros a vissa anaganden som görs i modellen kan ses ligga lång ifrån verkligheen ger den en god förklaring ill fakorerna som påverkar ekonomisk illväx (Jones, 2002, kap. 2). Solows modell södjer ine konvergenseorin mellan länder men visar a varje land konvergerar ill sin egen jämviksnivå, och visar a de går a höja oupunivån men lande kan ine uppleva koninuerlig illväx (Mankiw e al., 1992, s. 422-424). Solows modell är uppbyggd kring vå ekvaioner, en produkionsfunkion och en funkion för kapialackumulaion, och de är endas en vara som produceras, Y. En konsan del av 11
produkionen sparas och den andra delen konsumeras, neoinveseringarna är förändringen i kapialsocken, dk/d, och kan uryckas som (Solow, 1956, s. 66): dk / d = sy (2.1) Oupu produceras av vå produkionsfakorer kapial (K) och arbeskraf (L). För a Y ska vara sörre än noll krävs inpus av både K och L, uan insasvaror erhålls heller ingen produkion. Produkionsfunkionen kan uryckas som (Solow, 1956, s. 66): Y = Oupu/inkoms K = Kapialsock L = Arbeskraf α = Produkionselasicieen för kapial 1- α = Produkionselasicieen för arbeskraf α 1 α Y = F( K, L) = K L (2.2) Där delen ill höger om de sisa likheseckne i ekvaionen (2.2) är i formen av en Cobb-Douglas produkionsfunkion som är en av de vanligase och mes frekven använda formerna för a urycka en produkionsfunkion. Cobb-Douglasformen ger en godagbar approximaion av produkionsfunkionen på lång sik (Sørensen och Whia-Jacobsen, 2005, s. 63). I normalfalle anar vi a alla föreag srävar efer vinsmaximering, föreag kan visserligen ha andra mål med sin verksamhe, men a se vinsmaximering som de övergripande måle borde ine vara någo sor, om ens någo, avseg från verkligheen och ges av (Jones, 1997, kap. 2): max F( K, L) rk wl (2.3) Där r sår för prise på produkionsfakor K och w för prise på produkionsfakor L. Föreag kommer a ansälla personal ills dess a marginalproduken för arbeskraf är lika med lönen och ills dess a marginalproduken för kapial är lika med prise för kapiale. Dea ger också a wl + rk = Y och a vid konsan skalavkasning kommer insaserna i produkionsfakorerna exak mosvaras av uppnådd oupu. Vad som är inressan i sammanhange är hur mycke oupu som genereras per arbeare, per capia oupu. Från ekvaion (2.2) ges a oupu per arbeare är y Y/L och kapial per arbeare är k K/L (Jones, 1997, kap. 2). α y = k (2.4) Med mer kapial per arbeare kommer föreag a producera mer oupu per arbeare, men föreage kommer även a uppleva posiiv men avagande skalavkasning och varje exra arbeare kommer a bidra ill en mindre och mindre mängd oupu, förhållande ges av produkionskurvan i graf 1 nedan. 12
Den andra cenrala ekvaionen i Solows illväxmodell kan även skrivas som dk / d = sy dk (2.5) Där förändringen i kapial beror på den inveserade delen av oupu minus deprecieringen av realkapiale. Om vi låer n så för illväxaken i befolkningen och a full sysselsäning råder, samidig som vi är inresserade av kapialackumulaionen per arbeare, erhåller vi från ekvaion (2.5) (där gemenerna beyder a de är per capia formen vi är inresserade av): dk / d = sy ( n + d) k (2.6) Inveseringar per arbeare, sy, kommer a bidra ill e ökad dk/d medan både deprecieringen och illväxen i befolkningsmängden kommer a bidra ill en minskad nivå kapial per capia (Jones, 1997, kap. 2). Y/(AN) sf(k) f(k) K/(AN) Figur 1. Produkionsfunkion och sparfunkion i Solows modell för exogen illväx. I Solows illväxmodell kommer ekonomin sräva mo, och nå, e jämviksläge där oupu per capia och kapial per capia ine längre förändras. Den enkla Solow-modellen visar således ingen ökande ekonomisk illväx av den anledningen a oupu per capia är konsan i jämviksläge och a Y endas växer med samma ak som befolkningsillväxen, illväxaken är med andra ord konsan. Tros a modellen visar konsan skalavkasning kommer varje enskild fakor uppvisa avagande marginalavkasning när de andra fakorerna hålls konsana vilke gör a ökningen i oupu per capia blir mindre och mindre längs med produkionsfunkionskurvan och a illväxen endas kan växa ill en viss nivå (Blanchard, 2006, kap. 10). Lägger vi ill eknologisk uveckling, A, i modellen, som även de ses som en exogen variabel, kommer produkion per effekiv arbeare a växa med g A, illväxaken i A, plus g N, illväxaken i N, i seady sae. De innebär a den ekonomiska illväxen blir lika med illväxaken i den eknologiska uvecklingen 13
och på så sä finns de ine längre någon begränsning för den ekonomiska illväxen. Tillväxen i Y sker då från år ill år genom Y + 1 = (1 + gy ) Y där illväxaken i oupu per capia då ges av g A. α 1 α Y = F( K, AL) = K ( AL) (2.7) När illväxaken i A ökar kommer produkionsfunkionskurvan a flyas uppå och vi uppnår en ökad oupu och når en högre nivå, vi kan producera mer med samma resurser som idigare (Jones, 1997, kap. 2). Y/(AN) (δ+ g A + g N )*k y* B A sf(k) f(k) k* K/(AN) Figur 2. Seady sae i Solow-modellen. Denna Solow-modell, i sin enklase form, gör inga anspråk på a redovisa någo anna än resula från en neoklassisk synvinkel. Modellen går relaiv enkel a bygga u för a inkludera fler effeker och inroducera fler aspeker så a den blir mer verklighesrogen. Möjliga förändringar skulle kunna vara a läa på anagande om den konsana andelen arbeskraf, även a inroducera humankapial som på samma sä som realkapiale då skulle kunna ackumuleras genom a samhälle sparade genom a invesera i ubildning, och då erhålla en högre kvalie på arbeskrafen. Även implemeneringen av olika former av policys och osäkerhesbegreppe i inveseringsverksamhe skulle kunna införas (Solow, 1956, s. 85-94). Den uökade Solowmodellen har få uså kriik för a den underskaar inveseringar i human- och realkapial. De är dock rolig a de, som Solow-modellen menar, är skillnaden i sparande, humankapial och befolkningsillväx som är den sörsa bidragande orsaken ill a olika länders ekonomiska illväx skiljer sig från varandra (Mankiw e al., 1992, s. 432-433). 14
Y S r w K K +1 L L +1 A A +1 Figur 3. Dynamiken i Solow-modellen, exogen illväx. Förbesämda variabler i rekanglarna och endogena variabler som kan förändras inom perioden i cirklarna. Ovan visas den dynamiska uvecklingen av de ekonomiska variablerna (Sørensen och Whia-Jacobsen, 2005, s. 132). 2.1.2 Endogen illväxeori The phrase endogenous growh embraces a diverse body of heoreical and empirical work ha emerged in he 1980s. This work disinguishes iself from neoclassical growh by emphasizing ha economic growh is an endogenous oucome of an economic sysem, no he resul of forces ha impinge from ouside. (Romer, 1994, s. 3). Den sörsa delen av kriiken mo Solows illväxmodell är haneringen av eknologiska framseg, som i modellen behandlas som hel exogen och förklaringen ill den eknologiska uvecklingen ligger således uanför modellen. I Solows modell kan jämviksnivån ökas, så a illfällig ökning i illväxaken uppnås, genom a öka aningen kapial- eller humankapialinveseringarna. Dock kommer ökningen i illväxaken a sanna upp när jämviksläge är nå, och BNP per capia växer åerigen med samma ak som illväxaken i eknologisk uveckling, g A. Som alernaiv ill de exogena modellerna har de framagis endogena modeller där förklaringen ill den ekonomiska illväxen går a finna inom modellen. De endogena modellerna känneecknas av a de genererar en koninuerlig illväx även uan, exogena, eknologiska framseg, och beror av samidiga ökningar i kapial- och humankapialinveseringarna (Blanchard, 2006, s. 240-242). 15
En av de enklase modellerna som visar en endogen illväx är AK-modellen. Den ar sin ugångspunk i a poliiska policybeslu, som subvenioner ill forskning och ska på inveseringar, ine bara påverkar nivån på illväxen på långsik, uan a dessa fakorer påverkar illväxaken i en ekonomi. AK-modellen bygger på konsan avkasning av kapiale, marginalproduken av varje enhe kapial är allid A, ill skillnad från Solow-modellen där kapiale har en avagande marginalavkasning. I modellen är illväxaken i oupu lika med illväxaken av kapial, vilke ges av: g Y Y & Y = sa d (2.8) Där Y & sår för förändringen i Y. AK-modellen ger a illväxaken i ekonomin är en illagande funkion av inveseringsaken och på grund av dea kommer policybeslu som permanen ökar inveseringsaken även öka illväxaken i ekonomin permanen (Sørensen och Whia-Jacobsen, 2005, 230-233). Romers endogena illväxmodell bygger på a kunskap kan ses som en illgång med illagande marginalavkasning, och eknologiska förändringar är endogen givna. På så sä kan illväxen vara illagande över iden (Romer, 1986, s. 1002). Romers modell ar vidare ugångspunk i de eknologiska framseg som även Solow beonar, men skillnaden här är a i den endogena illväxmodellen beror ine de eknologiska framsegen som genererar illväx på exogena variabler. De eknologiska förändringarna är själva drivkrafen i ekonomisk illväx. De eknologiska framsegen garanerar en forsa kapialackumulaion. Dessa vå effeker, eknologiska framseg och kapialackumulaion, sår för en sor del av ökningen i oupu per arbead imme. Teknologiska framseg kommer framför all ifrån a individer reagerar på marknadsiniiaiv. A modellen bygger på endogena fakorer beyder dock ine a alla iniiaiv är marknadsdrivna, men många av de eoreiska uppäcker som framkommer i den akademiska världen med saliga bidrag sprider sig sedan ill marknaden där idéerna uvecklas för a generera vins. Kunskapen om hur råmaerial kan bearbeas och de insrukioner och riningar som arbeas fram skiljer sig från andra ekonomiska varor. När uvecklingen är bekosad, och kunskapen är framagen, är marginalkosnaden för a använda kunskapen om nya ekniker i de närmase obefinlig. Forskning och uveckling blir på så sä a beraka 16
som fasa kosnader och denna egenskap kan ses som en definiion på eknologi. Uppäcker skiljer sig från andra insasvaror i produkionen på så sä a de är möjlig för e obegränsa anal a använda sig av dem samidig (Romer, 1990, s. 72). Sørensen och Whia-Jacobsen (2005) beskriver en generaliserad endogen illväxmodell som ar sin ugångspunk i e makroperspekiv och bygger på Romers illväxmodell. Modellen bygger på a forskning och uveckling (FoU) är en sekor som arbear med a uveckla idéer och nya uppfinningar. Dessa idéer bidrar sedan ill a öka effekivieen och produkivieen i produkionsleden. α (1 α ) ( 1 sr ) A0 * s y = (1 + g E ) g E + δ Ekvaionen ovan visar hur y kommer a konvergera ill sin långsikiga growh pah. Modellen har e anal sora fördelar. Den främsa är a den uppvisar ren endogen illväx; uan a ana exogen given illväx i eknologisk uveckling får vi en posiiv och konsan illväx i eknologisk uveckling. Ovan beecknar s R andelen av arbearna som ägnar sig å forskning och uveckling. De negaiva eckne framför s R visar a de arbeare som ägnar sig å FoU ine bidrar ill produkionen, dock är de så a ju fler arbeare som ägnar sig å FoU deso sörre blir produkivieen (Sørensen och Whia-Jacobsen, 2005, kap. 9). (2.9) Y L Y L A L L +1 K K +1 A A +1 Figur 4. Endogen illväx, dynamiken i en FoU-baserad makromodell. Förbesämda endogena variabler i rekanglarna och endogena variabler som kan förändras under perioden i cirklarna. Arbeskrafen är uppdelad mellan den delen som är verksam inom forskning och uveckling, L A och ine direk bidrar ill produkionen, och den delen av arbeskrafen som är direk delakig i produkionen, L Y (Sørensen och Whia-Jacobsen, 2005, s. 253). 17
Uan a ana någon exogen eknologisk uveckling får vi en konsan, posiiv illväx i eknologisk uveckling, g E, och på långsik konvergerar den ekonomiska illväxen, BNP per capia ill g E. Befolkningsillväx är ine heller någon nödvändighe för ekonomisk illväx. E problem med modellen är a den anar a kunskapssocken, A, har en posiiv oupuelasicie som är lika med e, och dea bidrar ill sora skaleffeker som ine observeras i verkligheen (Sørensen och Whia-Jacobsen, 2005, kap. 9). Diskussionen om huruvida de är exogena illväxmodeller eller endogena illväxmodeller som bäs förklarar den ekonomiska illväxen som vi upplever idag är relaiv sor och konsensus är svår a finna. Båda modellerna har klara förjänser och briser vilke gör de svår a avgöra vilken som bäs beskriver verkligheen. De exogena modellernas sörsa bris, som nämns ovan, är hur de misslyckas med a förklara hur ekonomisk illväx skapas och a de beror på den exogena variabeln eknologiska framseg. De endogena illväxmodellernas sörsa bris är deras samband som ger a en ökad populaion ger en ökad ekonomisk illväx, någo som knappas är realisisk (Sørensen och Whia-Jacobsen, 2005, s. 235-237). 2.1.3 Offenlig kapials påverkan och beydelse för ekonomisk illväx Diskussionerna om huruvida offenlig kapial påverkar ekonomisk illväx eller ine har pågå länge, och någon fullsändig enighe i lierauren är omöjlig a finna. Huruvida den möjliga effeken av offenlig kapial är posiiv eller negaiv, om offenlig kapial ränger undan eller kompleerar priva kapial är omdebaera, men en övervägande del av uförd forskning visar på någon form av posiiv effek av offenlig kapial (Romp och de Haan, 2005). Offenlig kapial kan allså sägas påverka priva kapial på vå sä. För de försa så verkar de som om offenlig kapial höjer produkivieen på priva kapial, på så sä ökar de privaa kapiales rae of reurn och dea uppmunrar ill inveseringar i den privaa sekorn. För de andra så kan offenlig kapial verka som subsiu ill priva kapial, om dea sker kommer mer offenlig kapial bidra ill färre privaa inveseringar. De är svår a finna några verkliga bevis för eller emo en viss såndpunk och de behövs mer forskning inom område för a de ska kunna gå och dra några verkliga slusaser (Munnell, 1990b, s. 20-23). E sor problem är a mäa och kvanifiera den offenliga kapialsocken som är sammansa av vi skilda inveseringar och där deprecieringsaken och livslängden skiljer sig väsenlig å projeken emellan. De kanske sörsa probleme är a många av de inveseringar som sker med offenlig kapial ine direk bidrar ill någon ökad illväx eller någon ökad kapacie i 18
produkivieen som ill exempel simhallar, sadshus och parker. Även om de roligvis skulle gå a argumenera för a olika former av rekreaionsanläggningar som parker och simhallar skulle kunna höja arbearnas produkivie på längre sik och på så vis indirek ha beydelse. Romp och de Haan (2005) menar a de är av inresse a observera hur de ökade offenliga inveseringarna finansieras, för a på så sä kunna uala sig om de bidrar ill ekonomisk illväx eller ine. De finns sudier som yder på a en ökad skaesas har en negaiv inverkan på illväxen. Således kommer den ekonomiska illväxen endas a öka om produkiviesvinserna av de ökade offenliga kapiale översiger de negaiva effekerna som uppsår av de ökade skaerna. En minskning av övriga offenliga ugifer ill fördel för offenliga kapialinveseringar är enlig Romp och de Haan (2005) ine heller någon garani för a den ekonomiska illväxen ska öka. 2.1.4 Sambande mellan infrasrukur och ekonomisk illväx Infrasrucure can deliver major benefis in economic growh, povery alleviaion, and environmenal susainabiliy bu only when i provides services ha responds o effecive demand and does so efficienly. Service is he goal and he measure of developmen in infrasrucure. (Världsbanken, 1994, s. 2). Hur infrasrukuren påverkar den ekonomiska illväxen är omdebaera, a den har någon form av beydelse borde vara relaiv sannolik. Sambande mellan infrasrukur och ransporer och samhälles uveckling i sor orde vara sark. En viss mängd infrasrukur är en förusäning för a en ekonomi ska växa. De är dock vikig a skilja på de korsikiga effeker som ges av själva byggande av infrasrukur, som öka behov av arbeskraf och kapial och är av mindre beydelse, med de långsikiga effekerna som e funkionell infrasrukurnä ger (Wärmark, 2004, s. 16-18). Världsbanken beonar i sin årsrappor 1994 viken av infrasrukur för ekonomisk illväx. Elekricie, elekommunikaion och vaenledningar är av cenral beydelse, men även infrasrukursdelen som är uppbyggd kring ransporer har sor inverkan. Dock beonar rapporen a enbar infrasrukurinveseringar ine kan borga för en varakig ekonomisk illväx (Världsbanken, 1994). Den allmänna uppfaningen ill a de sker offenliga sasningarna i infrasrukur är a den ses som icke-exkluderbar eller a de skulle vara allför kossam för privaa alernaiv a uppnå en illfredsällande exkluderbarhe och på så sä finansiera verksamheen. En annan orsak är även de monopolvinser som kan änkas förekomma beroende av de sordrifsfördelar som råder inom 19
infrasrukursekorn (Lobo och Ranisi, 1999, s. 123-124). Vid privaa alernaiv finns en sor risk för a prise skulle överskrida marginalkosnaden, jus på grund av de sordrifsfördelar och monopolsiuaioner som kan änkas uppså, vilke ine är effekiv. De som vari inressan i många av de sudier om infrasrukurens inverkan på ekonomisk illväx är a skaa någon form av produkionsfunkion för a visa hur en viss regions produkion beror av inveseringar i olika produkionsfakorer. Inresse för dea kan sägas ha sara med Aschauer (1989) som anog a den oala fakorprodukivieen var beroende och kunde påverkas av offenlig kapial (Aschauer 1989). Q = Bf ( K, L, G) (2.10) I produkionsfunkionen ovan är Q produkionen, B visar den oala fakorprodukivieen som ine beror av offenlig kapial, och G beecknar offenlig kapial. De är sedan framförall variabeln G som skiljer sig å i de olika produkionsfunkionerna sudierna emellan. G kan definieras bre, som ill exempel offenlig kapial i allmänhe, snävare som inveseringar i infrasrukuren eller ännu snävare där olika former av infrasrukur delas upp och där deras enskilda bidrag ill ekonomisk illväx mäs (Isacsson och Hulkranz, 2004, s. 4-6). De har även viss beydelse vilken form av definiion av ekonomisk illväx som används i sudien, exempelvis fakorprodukivie eller BNP per capia. Produkionsfunkionen ovan (2.10) visar de radiionella säe a inkorporera offenlig kapial i modellen och är den vanligase meoden a hanera offenlig kapial på, dea illvägagångssä har dock de senase åren vari usa för viss kriik. Kriikerna menar a variabeln G ine borde läggas ill modellen då exempelvis resulae av variabeln ine bidrar ill någon produkion. Meoden srider även mo marginalprodukivieseorin i och med a den förusäer a de enskilda föreage ve den marknadsbesämda syckkosnaden av infrasrukur, efersom infrasrukuren i de allra flesa fall är salig finansierad, därmed genom skaer, har föreage ingen uppfaning om kosnaden. E sä a lösa dea på är a fokusera på de jänser som resurserna från offenlig kapial skapar. Då kan produkionsfunkionen säas upp på följande sä (Romp och de Haan, 2005, s. 43-47): i Qi = U i F ( K i LiTi ( ViG)) (2.11) Där i represenerar varje indusri, och produkionen ine bara beror av kapial och arbeskraf uan även ransporjänserna, T, som produceras inom en sekor. Dessa jänser beror i sin ur av 20
den aggregerade socken av offenlig kapial, exempelvis vägar, och mängden fordon i sekor V. U represenerar den eknologiska nivån (Romp och de Haan, 2005, s. 43-47). I e försök a kringgå problemaiken med marginalprodukivieseorin har vissa sudier, isälle för a använda sig av en produkionsfunkion, fokusera på en kosnadsfunkion. I dessa modeller ses offenlig kapial som en exogen fakor som grais illhandahålls av saen. Produkionskosnaderna för e föreag besäms av kosnaderna på de produkionsfakorer som används, exempelvis arbeskraf och kapial, även produkionsnivån, anale producerade enheer och kosnader för frak och ranspor, infrasrukur har beydelse. Föreage väljer den kvanie och yp av produkionsfakorer som minimerar föreages kosnader för dess produkion, Y. Kosnadsfunkionen ugår aningen från e kosnadsminimeringsproblem där inpupriserna (p i ) är exogen givna: i i i i i C( p, q, A, G ) = min p q Under förusäning a Q = f q, A, G ) (2.3) ( Eller e vinsmaximeringsproblem där såväl inpupriserna (p i ) som oupupriserna (p Q ) är exogen givna och kan då benämnas som en form av vinsfunkion: Q i i Q i i i ( p, p, q, A, G ) = max p Q p q Under förusäning a Q = f q, A, G ) (Romp och de Haan, 2005, s. 52-54). ( E redje sä a sudera infrasrukurens påverkan på den ekonomiska illväxen är a använda sig av vecor auoregression models (VAR). VAR-meoden har e anal fördelar jämför med srukurella ansaser, som ill exempel produkionsfunkionen. En av dessa fördelar är a VAR ine på förhand anar a sambande mellan produkionsfakorerna och oupu går å e viss håll, meoden illåer även en åerföring från oupu ill produkionsfakorerna. Genom VAR-meoden modelleras varje endogen variabel som en funkion av si egna laggade värde, och de laggade värde av andra endogena förklaringsvariabler. Vanligvis ingår inga exogena variabler i modellen (Gujarai, 2005, s. 835-852). VAR-ansasen illåer även för indireka samband mellan modellens variabler. De går a änka sig a en förändring i offenlig infrasrukurell kapial ine har en direk påverkan på oupu, eller den ekonomiska illväxen, uan a den förs påverkar någon eller några av de privaa fakorerna och sedan via dem påverkar beroendevariabeln (Kamps, 2005, s. 533-535). De finns visserligen en del nackdelar med VAR-meoden, en är a den generell se kräver sora mängder daamaerial, någo som kan vara svår a erhålla. En annan nackdel, som bivis går in i den förra, är a de kan vara svår a välja en lämplig lag-längd på daamaeriale, om lag-längden 21
är lång krävs de många frihesgrader och daamaeriale måse vara sor. Modellens onvik bygger på prognoser vilke gör den mindre lämpad för policyanalyser (Gujarai, 2005, s. 853-854). Vad avser infrasrukurinveseringar i Solows exogena illväxmodell skulle de ju ses som kapialackumulaion och på så sä uppvisa en avagande marginalavkasning. Infrasrukurinveseringarna skulle på så vis ge en ny och högre BNP per capia-nivå, men ine påverka den ekonomiska illväxen på lång sik. I Solows modell beror ju illväxaken i BNP per capia på TFP illväx vilke reflekerar eknologisk uveckling och ges exogen i modellen (Lakshmanan och Anderson, 2002, s. 39-40). Visserligen kan man änka sig a en väl ubyggd och väl fungerande infrasrukur skapar möjligheer och förusäningar för a förminska den rumsliga aspeken i ekonomin. Dea kan främja kluserbildning och bildande av kunskapscenrum, på så sä bidrar infrasrukuren ill innovaioner och eknisk uveckling. Dea leder i förlängningen, både i endogen och i exogen illväxeori, ill en ökning av BNP per capia. Den huvudsakliga orsaken, och de sarkase argumenen, ill inveseringar i infrasrukur, och då framför all i ransporinfrasrukur, är a en förbärad infrasrukur ökar effekivieen och reducerar kosnaderna för inpus i produkionen. Kosnad MC 1 MC 2 Pris b c a d e Q 1 Q 2 Oupu Figur 5. Från e mikroekonomisk perspekiv kan effekerna av en väl fungerande infrasrukur visas som sänka kosnader i produkionen (Lakshmanan och Anderson, 2002). MC 1 -kurvan ger marginalkosnaden vid brisfällig infrasrukur och MC 2 -kurvan ger marginalkosnaden vid förbärad infrasrukur. Den förbärade infrasrukuren ger både en lägre oalkosnad och en sörre produkionsvolym. Marginalkosnadskurvan förskjus å höger vilke genererar besparingar i de oala kosnaderna med arean abde vid produkionen Q 1, och en ökning 22
i oupu, bdc, då Q 2 -Q 1 exra enheer kan produceras. De är dessa effeker som efersöks på makronivå med hjälp formulering och esimering av en produkionsfunkion eller en kosnadsfunkion (Lakshmanan och Anderson, 2002, s. 48-51). Oavse vilken funkionsform som väljs, och vilken infallsvinkel som används, så är oupuelasicieen av beydelse. Oupuelasicieen ger den procenuella förändringen i oupu (eller den beroendevariabel som används) vid en en procenig ökning i offenlig kapial. Om exempelvis e PK är oupuelasicieen för infrasrukurkapial så ges den av: e PK = PK Y Y PK För kosnadsfunkioner blir den relevana elasicieen den procenuella redukionen i kosnader för oupu för en procenuell ökning av infrasrukursocken (Lakshmanan och Anderson, 2002, s. 48-51). Holz-Eakin menar a infrasrukur genererar re effeker som de råder konsensus om inom lierauren: 1, För de försa försörjer infrasrukuren invånarna med e anal jänser som ingår i deras varukorg. Nyan av sådana projek rangordnas bäs med cos-benefi analyser. 2, För de andra menar Holz-Eakin a sorskaliga ugifer för offenliga infrasrukurprojek ökar den aggregerade eferfrågan och på kor sik simulerar dea ekonomin. Dea är dock inge specifik för infrasrukurprojek uan generell för sora projek i allmänhe. 3, För de redje anser han a offenlig infrasrukurkapial verkar som en inpu i produkionen för den privaa sekorn och ökar oupu och produkivie. Dock är de oklar, och de råder viss deba om, hur omfaande dessa effeker är (Holz-Eakin, 1993 s. 231-234). Canning och Bennahan (2007) behandlar he rae of reurn o ransporaion infrasrucure, och inar en mer marginalanalyisk ugångspunk. De visar på a he rae of reurn ofas är högre i uvecklingsländerna vilke skulle beyda a ju mindre infrasrukur e land har deso sörre nya gör näsa enhe. Igen blir de då inressan a försöka analysera opimal mängd infrasrukur i e land, för a på så sä minimera risken för under- eller överinveseringar. Mycke av den lieraur som finns illgänglig idag fokuserar ill sor del på ekonomier i Väseuropa eller USA, de vore på så vis inressan med längre idsspann och även en uppdelning av idsperioden för a uröna om en enhe infrasrukur gör lika sor nya idag som de gjorde i början eller i mien av 1900-ale (Canning och Bennahan, 2007, s. 45-51). Yerligare sudier som fokuserar på beydelsen av infrasrukur för uvecklingsländer är även de efersrävansvär. 23
3 Empiri I dea kapiel kommer e anal sudier a redovisas, ill en början är de de idiga klassiska sudierna inom ämne, som anar en produkionsfunkionsansas, som as upp. Vidare i kapile diskueras för- och nackdelar med genomförda sudier, för a på så sä beröra delar av den problemaik som finns. Senare arbeen som använ sig av andra meoder berörs också, för a på så sä få en bred genomgång av de maerial och de meoder som används inom område. De makroekonomiska sudierna som ligger ill grund för denna uppsas kan grov se delas in i re fack. Indelningen kan göras uifrån vilke illvägagångssä, vilken yp av modell, som används i respekive sudie. Många av sudierna använder sig av en produkionsfunkion, vanligvis av Cobb-Douglasyp men även rans-logfunkioner förekommer. En annan varian är a använda sig av en vinsfunkion eller kosnadsfunkion, där e negaiv resula av infrasrukuren ses som kosnadssänkande och dea ger i så fall en posiiv effek. De redje säe a hanera problemaiken på är a använda sig av VAR-meoden. Inom dessa re förhållningssä finns naurligvis skillnader och användande av de olika meoderna, eller funkionerna, ger vissa förrespekive nackdelar. Cobb-Douglasformen får ill viss del uså kriik för a den ine anses illräcklig flexibel, formen innebär e anal resrikioner som bland anna anagande om konsan skalavkasning. Då är rans-logfunkioner och framför all kosnads- eller vinsfunkioner mer flexibla, vilke får vägas mo a Cobb-Douglasformen är relaiv enkel a hanera. Fördelen med rans-logfunkionerna är således dess flexibilie och a de illåer icke-enheliga och icke-konsana subsiuionselasicieer mellan förklaringsvariablerna. E möjlig problem med ranslogfunkionerna är a andragradsermerna kan ge upphov ill mulikollinjärie, vilke också alar för Cobb-Douglasfunkionens mer resrikiva form. 3.1 Tidiga produkionsfunkioner Raners sudie, i början av 1980-ale, är den försa som analyserar sambande mellan infrasrukur och ekonomisk illväx på amerikansk daamaerial. Han använder sig av aggregerade naionsdaa mellan åren 1949 och 1973. Genom en klassisk, logarimerad Cobb- Douglas produkionsfunkion som han esimerar med CORC (Cochrane-Orcu), finner Raner a oupuelasicieen för icke-miliär offenlig kapial är cirka 0,06. Dea resula skapade ingen sor uppmärksamhe, kanske på grund av a oupuelasicieen för offenlig kapial var så pass 24