Storkprojektet Under årets Falsterbo Birdshow fick vi på Snusmumriken kontakt med Emma Ådahl från Naturskyddsföreningen i Skåne, som är projektledare för storkprojektet. Emma introducerade oss i storkprojektets syfte och mål och vi ansåg att ett intresse från vår sida skulle bli en fortsättning på vårt fågeltema som vi arbetat med under ca 4 år. Storkprojektets målsättning är att återfå den vita storken som en naturlig del av den svenska faunan. Vi hoppas alltså att genom projektet kunna återupprätta en storkstam som både häckar och flyttar helt utan människans hjälp. Detta mål innebär alltså att vi strävar efter att få en livskraftig population av storkar. Arbetsmålet är att nå upp till 150 fritt häckande par. (http://www.skof.se/stork/metoder.htm) Vår förskola, Mumindalen, har precis också ansökt om att få certifieringen Grön flagg (Håll Sverige rent) och har som mål att arbeta med hälsa och livsstil under det närmaste året. Därför ansåg vi att i Storkprojektet kunna arbeta med dessa mål med en metod som skulle engagera barnen och oss förskollärare och som skulle kopplas till bl.a. hälsa, miljö, livsstil, naturvetenskap och matematik. Förskolan har även sedan sex år tillbaka haft Skolverkets utmärkelse skola för hållbar utveckling och omcertifierades i november 2011. Även i detta arbetet kommer storkprojektet att bli en naturlig del. Att bli faddrar till en stork kostar 1000 kronor per år. Då ingår ett årligt besök i hängen och även tillgång till att få personlig information om sin egen stork. För att få barnen engagerade i storkarna och betydelsen av att bli faddrar, köpte vi in en bok som handlar om storkarnas historia i Skåne och varför de har försvunnit här ifrån. (När storken kom tillbaka till Skåne av Berith Cavallin, 1996). Mer information fann vi även på storkprojektets hemsida: http://www.skof.se/stork/forsvann.htm. Boken introducerades för barnen under flera tillfällen och ett intresse började växa fram för storkens levnadsöde. Vi berättade om storkprojektet och att man kunde bli faddrar för att hjälpa en stork. Barnen ville gärna hjälpa till, men hur skulle vi kunna få in 1000 kronor? Tillsammans med barnen diskuterades hur mycket pengar 1000 kronor egentligen var. Samtalen gick över till handlande och vad pengar är och hur man får tag på dem. Barnen hade lite olika förslag. Någon visste att deras föräldrar arbetade för att kunna tjäna pengar. Någon berättade att man var tvungen att betala med pengar när man skulle handla i affären. Ett annat barn berättade då att hennes föräldrar betalade med ett kort. Det blev långa samtal om pengar, kreditkort, värden, kronor och tusenlappar. Något barn nämnde att hans föräldrar kunde ge oss pengar till storkprojektet. Det hade kanske kunnat vara en lösning att be föräldrarna om bidrag, men då ansåg vi att barnen inte blivit så engagerade i projektet som vi hade som mål att de skulle bli. Nellie tyckte att man kunde sälja jultidningar och på så sätt tjäna pengar. Anna sa att hon trodde att barnen på Snusmumriken var för unga för att få lov att sälja jultidningar och då tyckte Nellie att man kunde be de stora barnen att sälja till oss. Eftersom vi under många år arbetat med hållbar utveckling på vår förskola, kom vi på idén att panta flaskor och burkar tillsammans med barnen för att samla in dessa pengar. Barnen hade vid ett flertal tillfällen hittat burkar och flaskor både vid förskolan och under promenader i närområdet. Vi hade en låda där burkarna och flaskorna samlades i, men vi hade aldrig tagit
med barnen för att panta dem. Nu passade det bra att ta fram dem och även ge sig ut att hitta fler. Anette och Anna tog barnen i det röda huset på en promenad för att hitta burkar och flaskor. Barnen diskuterade och ansåg att det var bäst att leta i buskarna eller i papperskorgar för där slänger folk flaskor och burkar. En sopsäck knöts fast på vagnen för at stoppa eventuella fynd i. Under promenaden sprang barnen in i alla buskage de såg och hittade en del burkar. Tillsammans tittade vi på dem och upptäckte att det stod PANT 1KR på någon medans det inte stod någonting på vissa. Anette berättade att om man köpt burkarna utomlands så kan man inte panta dem i Sverige. En ny påse fick knytas fast så burkar utan pant kunde tas med till Snusmumriken för att slängas. Även annat skräp som barnen hittade i buskarna plockades upp och togs med hem för att hamna i soporna. Förskolan ska lägga stor vikt vid miljö- och naturvårdsfrågor. Ett ekologiskt förhållningssätt och en positiv framtidstro ska prägla förskolans verksamhet. Förskolan ska medverka till att barnen tillägnar sig ett varsamt förhållningssätt till natur och miljö och förstår sin delaktighet i naturens kretslopp. Verksamheten ska hjälpa barnen att förstå hur vardagsliv och arbete kan utformas så att det bidrar till en bättre miljö både i nutid och i framtid. ( Lpfö 98, rev 2010, sid 9) Veckan efter hade vi en lärarstudent hos oss som går sista terminen och har matematik som huvudämne. När vi berättade om vårt storkprojekt och våra insamlade flaskor och burkar kom studenten med idén att vi kunde göra stapeldiagram över de olika sorterna. Hon samlade barnen i det gråa huset eftersom de var flest äldre barn där och visade att man kunde titta på märket hur mycket pengar man får i pant. Barnen började sortera flaskor med 1kr och flaskor med 2 kr i olika högar. En av tankarna var att barnen skulle upptäcka att små flaskor gav 1 kr och stora flaskor gav 2 kr. Barnen skulle även upptäcka att det behövdes färre antal 2kr:s flaskor än 1kr:s flaskor för att få mer pengar för dem. Tillsammans staplade de duploklossar som symboliserade antalet kronor de olika flaskorna skulle ge oss när vi gick till affären och pantade dem. Barnen i det grå huset gick sedan till affären och alla fick stoppa in flaskor i automaten och titta på hur den räknade upp hur mycket pengar vi skulle få. När alla flaskor var instoppade tryckte Anna på kvitto och fick en papperslapp. Hon undrade om vi inte skulle få pengar och en pojke berättade att man måste ge lappen till honom i kassan, för så hade han gjort när han när han pantat med sin mamma. Alla gick till kassan och såg hur lappen byttes mot pengar och vi gick tillbaka till Snusmumriken för att äta. Efter maten återkopplade studenten till stapeldiagrammen och barnen jämförde tillsammans antal kronor men antal duploklossar. Lärarstudenten provade samma aktivitet dagen efter men med barnen i det röda huset. Analys av stapeldiagrammen När studenten gjorde stapeldiagram var det vissa barn som var aktiva hela tiden medan Gustav var aktivt i början för att sedan sätta sig vid sidan och som Anna tolkade det funderade över vad de gjorde. Efter en liten stund kom han tillbaka och var aktiv igen och hjälpte till att stapla duploklossar. När de räknade de stora flaskorna räknade studenten två steg i taget och det var svårt för de flesta i början men ganska snabbt greppade de hur man tyst i huvudet kunde räkna ett steg och sedan säga nästa tal. När alla klossar var uppstaplade frågade studenten hur mycket pengar vi skulle få tillsammans och Julia svarar snabbt 23. Hur tänkte du, frågade Anna. Julia berättar då att hon började på 13 (1kr flaskor) och fortsatta räkna 10 till (2kr flaskor). Studenten berättar då för Julia att det hon gjorde kallas addition.
När studenten gjorde om aktiviteten i det röda huset såg hon tydliga skillnader i barnens sätt att tänka. Hon kopplade det till att dessa barn var yngre men det kan också ha berott på att barnen i det grå huset varit i kontakt med stapeldiagram tidigare då Cornelia gjort stapeldiagram, över spadarna och spannarna, tillsammans med Berit. Diagram Barnen har tagit med sig flaskor hemifrån som de tiggt till sig från släkt och vänner. Ibland har barn som blivit hämtade av mormor eller farmor frågat om de kan ge ett bidrag till storken. Allt detta har lett till att vi flera gånger har promenerat till affären och pantat burkar och flaskor. För att synliggöra hur mycket pengar vi har fått in har vi ritat upp en jättestork på rutat papper. För varje 10 kronor vi får ihop skall en ruta färgläggas. Vi har även trätt upp 1000 nabbipärlor på en tråd som hänger i köket. Varje pärla symboliserar 1 krona och flyttas från höger till vänster sida. På så sätt kan barnen visuellt se hur insamlade kronor ökar medan sidan på hur långt vi har kvar minskar. Pärlorna är uppdelade i olika färger där de 10 första är svarta, nästföljande 10 är rosa sedan följer 10 vita osv. samma färger i samma ordning återkommer efter 100 i ett försök att få barnen att få förståelse för mönsterbildning. Genom dessa olika dokumentationer har barnen fått många olika synvinklar på hur mycket pengar vi har samlat in och hur mycket pengar det är kvar att samla in. Även ett diagram med 10 staplar á 100 rutor, finns upphängt på väggen i grå huset. Här får barnen fylla i med kritor för varje krona som samlas in. Analys av diagrammen Syftet med att göra olika sorters diagram och dokumentationer över hur mycket pengar som kommit in är att barnen ska få möjlighet att uppleva mängder på olika sätt. Med pärlorna förändras antalet på både höger och vänstersidan hela tiden, men den gemensamma mängden är alltid detsamma. Här samtalar vi om antal, mängder, mitten, höger, vänster, ental, tiotal, hundratal och tusental, mm. Eftersom snöret sitter långt upp på väggen, har barnen inte själva
fört över pärlorna utan bara varit med och sett på när personalen har gjort det. Med den ritade storken har barnen varit mer delaktiga och själva varit med och målat rutorna. Här är varje ruta värd 10 kronor och då samtalar vi procent, tiotal, hundratal, tusental, antal mm. Eftersom både snöret och storken finns upphängda i köket blir det naturliga samtal om pengar, storkar och tomflaskor vid måltiderna. utvecklar sin förståelse för rum, form, läge och riktning och grundläggande egenskaper hos mängder, antal, ordning och talbegrepp samt för mätning, tid och förändring (Lpfö98,rev 2010, sid 12) Plötsligt en dag när gråa huset har varit och pantat hittar vi inte burken med alla pengar. Vi letar och letar och börjar befara det värsta, någon har inte kunnat låta bli utan tagit burken. Vi frågar barnen men ingen vet Tobias visste dock var burken stod berättar han. Anna kommer på att någon dag innan hade Tobias, Jonte och Gustav lekt skattjakt och ritat karta som de följt utomhus. Anna frågar killarna om det kanske varit så att de använde pengaburken som skatt men de svarar att de hade de inte gjort. Det går en timme till och plötsligt kommer Tobias med burken som han hade hittat i en låda i hallen. Vi gissar att det var så att det hade varit skatten men de var rädda att få skäll så de svarade nej på den frågan. Vi var bara glada att den kommit tillrätta och tyckte det var påhittigt att ha en riktig skatt. Barnen tillverkar ett kollage med storkar Barnen har börjat intressera sig för hur storkar ser ut. Några barn vill rita av storkarna från våra böcker som vi har lånat på biblioteket. Tillsammans kommer barnen och Annica (förskollärare) överens om att göra ett kollage med storkarna. Efter storkarna är ritade vill barnen även göra ett bo och en sjö. Det blir många samtal om var storkarna lever och vad de äter. Även storkboets storlek diskuteras. Kollaget har byggts på hela tiden. När barnen har ritat en stork vill de gärna sätta upp den. Även grodor och maskar är ritade eftersom barnen vill att storkarna ska ha mat så de kan överleva. Barnen gör garnfåglar Nellie kommer och vill göra en garnfågel som hon gjort innan och Annica fixar pappersrundlar och garn. Hon börjar göra den svart och vit och Annica undrar om det är någon speciell fågel hon ska göra. Nellie tittar i fågelboken och tillsammans kommer de fram till att det kan bli en stork för den är ju faktiskt svart och vit. När Nellie börjat sprider sig hennes idé som en löpeld och plötsligt görs det garnbollsstorkar till höger och vänster. Någon vill istället göra den fågeln som sin gata heter och fågelböcker plockas fram. När Nellie skall
sätta ben och näbb är hon väldigt bestämd med att benen skall vara långa och mjuka för hon vill kunna kela med den precis som hon gör med sin andra garnbollsfågel hon gjort tidigare. utvecklar sin förmåga att bygga, skapa och konstruera med hjälp av olika tekniker, material och redskap (Lpfö 98, rev 2010, sid 12) En tisdag går 07:or och yngre ner mot affären för att panta. De flesta stannar på lekplatsen och bara Emelie, Vitus och Nea fortsätter med Berit för att panta. När de står och stoppar i burkar försvinner plötsligt Nea och Emelie. Berit hittar dem bakom automaten. Emelie säger nej och de går fram igen. När de tittat på framsidan igen går hon bakom en gång till och säger återigen nej. När Berit undrar vad hon gör berättar hon att hon vill se var burkarna tar vägen men det kan hon inte. De syns inte på baksidan. Analys över pantning När Emelie undrar inser vi får be personalen att öppna baksidan så Emelie kan se hur det ser ut, så hon kan få svar på sin fundering och hela pantprocessen kan bli tydlig för henne. Vi har försökt göra processen synlig genom att vi lånat böcker på biblioteket som i bild och textform visar och berättar var burken blir av efter det att man stoppar den in pantmaskinen. (boken: Efter sista slurken panta burken). Men det räckte inte med att bara läsa om pantprocessen i en bok. Emelie behöver se det på riktigt också. Utforskande, nyfikenhet och lust att lära ska utgöra grunden för förskolans verksamhet. (Lpfö 98, rev 2010) Storkbo bygge Vi förskollärare hade tagit reda på hur stort ett storkbo är. Genom fakta som vi hittade på storkprojektets hemsida fann vi att storkboet hade en diameter på ca 1 meter. Detta ville vi visualisera för barnen för att de skulle få möjlighet att få en uppfattning om storkens storlek och dess bo. Barnen har arbetat med småfåglar och deras bon i några år, i form av att vi har byggt egna fågelholkar. Genom fågelholks byggen har barnen kunnat studera storleken på bona och även kunnat studera vad småfåglarna har byggt sitt bo av. På höstarna efter fåglarna lämnat holkarna tillsammans med sina ungar, har vi någon gång öppnat och studerat innehållet. Fågelbon som hittats bland buskar och dylikt har även samlats in och förvarats i vårt utställningsakvarium. Barnen har genom detta fått uppleva olika typer av fågelbon, men inte ett storkbo. En dag kom några barn bärandes på några pinnar. Då tog vi förskollärare tillfället i akt och frågade om barnen ville vara med och bygga ett storkbo. Det ville de och fler pinnar samlades in. Hur skulle vi nu kunna mäta hur stort det skulle vara? 1 meter i diameter, hur stort är egentligen det? Barnen funderade men ingen visste hur vi skulle kunna mäta upp det. En av oss förskollärare kom då på att barnen är ca 1 meter långa. Det hade vi tagit reda på när barnen skulle åka på bussutflykt med förskolan och även när barnen vid ett annat tillfälle skulle mäta avståndet mellan vår kompost och vårt hus. Barnen började lägga ut pinnarna i en cirkel och jämföra cirkelns diameter med deras egna kroppar. Christopher drog ut cirkeln och gjorde den lite större. När barnen tillsammans hade
byggt ett storkbo som de var nöjda med började de leka i det. Något av barnen tyckte att storkboet passade perfekt för ett barn och nämnde då att storken nog var lika stor som de var. De olika kunskapsområdena kopplade till storkprojektet De olika kunskapsämnena ingår i de olika projekt och teman som vi på Snusmumriken arbetar med. I Storkprojektet ingår t.ex. Språket när vi antecknar hur mycket pengar vi har fått in, barnen läser även på flaskorna och burkarna hur mycket de är värda. Naturvetenskapen när vi samtalar om kretsloppet och vår närmiljö och hur den påverkas av nerskräpningen. Multimedia när vi använder Internet till att ta reda på fakta om storkarna och storkprojektets syfte. Miljö och Hälsa när vi samtalar och lär oss om människans påverkan på vår miljö och hur den lett till att storken har försvunnit från Skåne samt vad vi kan göra för att den ska komma tillbaka. Värdegrund när vi arbetar med olika länder där storkarna övervintrar och samtalar och lär oss om klimatet och människorna där. Teknik när vi tillsammans använder våra olika resurser, tekniker och verktyg för att bygga ett eget storkhägn med pinnar. Matematik när vi räknar våra insamlade pengar och gör hypoteser på hur mycket pengar vi kommer att få när flaskorna och burkarna ska pantas. Vi arbetar även med procent när vi sedan gör anteckningar över hur mycket pengar vi har och hur mycket vi har kvar för att komma till 1000 kronor. Flanosagor med koppling till storken Barnen vill gärna lyssna på flanosagor (bilder som man sätter upp på en flanelltavla). En av våra sagor handlar om ett ägg som ingen vet vems det är. Hönan, tuppen, katten och hunden säger alla att det är deras ägg, men när det kläcks så är det en ankunge som kommer ut. Tillsammans med barnen kom vi en dag på att ägget som kläcktes skulle kunna vara ett storkägg. Vi tog ut bilder från Internet och gjorde om slutet på vår saga. Barnen samtalade länge om äggets storlek och storleken på andra djurs ägg. De funderade också på om katter la ägg, men Felicia berättade för oss att kattmammor faktiskt föder kattungar och lägger inte ägg. Återkoppling med Projektets ledare Emma Ådahl I november 2011 hade vi tillsammans pantat flaskor för 500 kronor och kommit halvvägs. Vi tog kontakt med Emma i projektet och berättade hur långt vi hade kommit och hur vi hade arbetat med barnen för att få ihop pengar till vår fadderstork. Vi ställde även en fråga från barnen till Emma som handlade om storkens ägg och storleken. Här följer Emmas svar: Jag blev väldigt rörd när jag läste om och såg bilder på hur barnen arbetar med storken och ett kommande fadderskap. Det är verkligen väldigt inspirerande att höra om ert arbete och det engagemang som har vuxit fram! Jag tog mig friheten att sprida denna nyhet på webben (vår hemsida och facebook), så kanske ännu fler hänger på tåget som ni har satt i rullning. Nu till frågorna: Storkens ägg varierar lite i storlek men är oftast cirka 7 cm långt och 5 cm
brett, det väger mellan 100-130 gram (tappar i vikt under ruvningen som varar 33 dagar), varav skalet väger cirka 10 gram. Jag bifogar en bild på en kull som har börjat kläckas. Undrar ni något mer så bara ställ era frågor! Barnens funderingar kring storkprojektet Barnens frågor och intresse för storken har gjort att vi även lånat böcker på biblioteket om storken. En dag när Jonatan satt och läste en av böckerna och bad en av oss förskollärare läsa valda delar i boken som intresserade honom sa han plötsligt: - Jag har aldrig sett en stork i verkligheten, men när vi har samlat ihop 1000 kronor ska jag få göra det. Christopher frågade en dag om man kunde se hur ungarna ser ut innanför storkmammans mage. Han har ultraljudsbilder på sig själv hemma, när han låg i sin mammas mage. Denna fråga skickade vi vidare till storkprojektets ledare Emma Ådahl. En dag såg Berit (förskollärare) en artikel i en tidning som handlade om storkprojektet i Skåne. Där fanns en bild på några storkar som låg i väskor eftersom de skulle flyttas. När barnen såg bilden frågade de genast hur storkarna kunde få plats i väskan. Deras funderingar var om de låg som sälar med benen vikta under sig. Även denna fråga skickades till Emma. Analys hela projektet Så här långt har de flesta barnen varit aktiva i storkprojektet och vi har funderat på hur vi ska få alla att känna sig delaktiga. Vår tanke är att storkprojektet ska följa våra barn under många år och när vi väl fått ihop pengar till en fadderstork är målet att projektet kommer att bli ännu tydligare för alla barn. Vissa barn behöver längre tid på sig att bli delaktiga och än så länge finns bara storken som ett fiktivt djur. Få av barnen har sett en riktig stork. Ändå har vi haft som mål att visualisera storken, dess storlek och levnadssätt. Genom storkbo bygget fick barnen en upplevelse av hur stort bo en stork bygger och genom bilder på äggen och jämförelser mellan vanliga hönsägg har barnen fått en upplevelse av äggens storlek samt hur stora ungarna kan tänkas vara när de kläcks. Under en utflykt med buss som de äldsta barnen åkte på, körde bussen förbi rondellen i Staffanstorp. Där har någon av oss förskollärare sett storkar vid några tillfällen innan och påpekade detta för barnen. Syftet är bl.a. att göra barnen uppmärksamma på att storkar kan hittas i vår närhet. Just vid denna rondell känner många av barnen igen sig eftersom det är en väg som barnen ofta kör på tillsammans med sina föräldrar. Kanske blir de påminda om storken nästa gång de kör förbi rondellen och håller utkik tillsammans med sina föräldrar.