Alternativ julkalender

Alternativ julkalender I adventstid är det många som tycker om att få öppna en lucka i en kalender varje dag ända fram till jul. Barnen kanske uppskattar att få en choklad- eller leksakskalender och en och annan vuxen vill gärna ha en egen kalender, som till exempel en tekalender. Prästen Katrin Nymberg i Svenska kyrkan i Umeå fick i fjol en idé om att göra en alternativ julkalender för gudstjänsten i den församling där hon arbetar. Hon utgick från andra liknande församlingars alternativa julkalendrar och lät trycka upp 100 exemplar av sin egen i hopp om att det skulle inspirera församlingsmedlemmarna till att bidra till en varmare och medmänskligare december. Nymberg var övertygad om att det numera finns ett sug i samhället efter mera medmänsklighet, en vilja att med gemensamma krafter få avsluta året lite mer medmänskligt som

en motreaktion på alla hemskheter som sker i världen. Och det var efter att Nymberg i fjol lade ut sin alternativa julkalender på Svenska kyrkans facebooksida som spridningen tog rejäl fart och det blev en enorm efterfrågan på kalendern den första december hade den delats redan över 10 000 gånger! Bakom varje lucka i Nymbergs alternativa fjolårskalender fanns en uppmaning om att göra en god gärning, liksom i församlingens alternativa julkalender i år. Första december uppmanas lucköppnaren att hålla upp dörren för någon, andra december att skriva en positiv kommentar på nätet och den tredje december att tända ett ljus och be för någon som har det tungt. Resten av luckorna innehåller olika uppmaningar om att göra något som på olika sätt kan glädja en medmänniska eller bara annars är en bra insats för samhället eller miljön. Också här i Finland skulle vi mer än gärna kunna ta till oss budskapet i Svenska kyrkans alternativa julkalender och bidra till mer medmänsklighet, åtminstone i adventstid. Kalendern kan mycket väl återanvändas år efter år eftersom innehållet i den inte föråldras. Du som vill bidra till ett mer medmänskligt samhälle i adventstid i år, följ gärna så många uppmaningar som möjligt i kalendern. Blir vi många kan vi åstadkomma mycket! Text: Rosita Holtlund Foto: Svenska kyrkan

Strömming boquerones 1,5 msk fint havssalt 2 dl citronsaft 2 dl olivolja bladpersilja (2 msk limesaft och skalet av 1 lime) kärnfria, gröna oliver skurna i skivor Ta bort skinnet på strömmingsfiléerna och salta dem. Skinnet tas enklast bort genom att dra bort det med fingrarna. Häll citronsaft över och marinera en stund, tills filéerna ljusnat. Häll bort överflödig citronsaft och lägg filéerna på ett fat. Häll olivolja över så att den täcker filéerna helt. Lägg plastfolie över och låt filéerna stå och dra åt sig smak i kylen. Ta fram den mängd strömming som ska serveras och låt den stå i rumstemperatur. Strö över finfördelad persilja och svartpeppar och dekorera med gröna oliver. Servera strömmingen med knaprigt, nybakat bröd. Recept och foto: Pro Kala Elins etiska klänningar på slottsbalen även i år Elin Sandholms målsättning är att designa och sy kläder som kan förändras efter kroppstyp, personlighet och tillställning, vilket gör att de kan användas i många år. Elin syr sina

kreationer av tyg i naturmaterial av god kvalitet. En klassisk silhuett går före mode och trender i alla hennes kreationer som sys upp i egen studio i Raseborg. Studion finns i ett vackert tegelhus i Åminnefors, nära Karis. Där skapar kläddesigner Elin Sandholm stilrena, etiska och funktionella kläder. Målsättningen i hennes klädskapande är att kläderna ska vara snygga i dag och kunna användas flera år framöver. Det är ett ovanligt koncept i dagens slit-och-slängsamhälle. För att lyckas med detta satsar Elin mera på stil än på trend. Viktigt för henne är att kläderna är hållbara, närproducerade och att produktionen sker under översikt av henne själv. Grundade E/S Design År 2011 avslutade Elin Sandholm sina designstudier till Formgivare YH med inriktning på beklädnad vid Yrkeshögskolan Novia i Åbo och några år senare startade hon sitt företag E/S Design. Efter några lärorika år som designassistent i Helsingfors grundade jag mitt eget företag och jag kan nu konstatera att allt har gått över förväntan. Jag har egentligen mera beställningar än jag har tid med. Eftersom jag är mammaledig ännu har jag faktiskt varit tvungen att bromsa lite och marknadsför mig därför endast via sociala medier och rekommendationer från nöjda kunder. I april 2016 lanserade jag dessutom en egen nätbutik. Även nätbutiken har gått över all förväntan. Mitt mål var att sälja åtta plagg per månad via nätet, men nu under sommaren har det kommit in sextio beställningar per månad, främst via nätbutiken, och sammanlagt har jag tillverkat och sålt över tusen produkter, säger Elin nöjt. En hållbar livsstil och etisk klädtillverkning ligger Elin nära hjärtat. I dagens läge köper vi finländare 13 kilogram kläder per person och slänger över 90 miljoner kilogram kläder årligen. Den ökade konsumtionen bekymrar Elin, för den är definitivt inte hållbar i längden. Vi köper mer och mer kläder utan att ens hinna använda alla

plagg. Ibland upplever jag att shoppandet enbart är ett tidsfördriv. Man verkar tänka att det inte spelar någon roll om man kommer att använda kläderna eller inte eftersom man alltid kan sälja dem vidare på lopptorg. Jag köper själv nuförtiden alla mina många gånger helt oanvända kläder på lopptorg. Problemet är att vi överbelastar naturen och skapar avfall vi inte kan göra oss av med på ett vettigt sätt. Enda sättet att vända trenden är att vi alla börjar köpa färre plagg till bättre kvalitet. Ofta tror man att det är dyrt att köpa kvalitet, men eftersom hållbarheten är mycket bättre sparar man ofta på det i längden, säger Elin. Prisvänliga, funktionella kläder av kvalitet För att undvika att kläderna skulle få ett alltför högt pris satsar Elin på kläder som går snabbt att sy. Elin kan sy vissa av sina kreationer klara inom en halv timme, men då räknas inte planering, marknadsföring och förarbete in. Innan en klänning är klar för försäljning ingår många arbetsskeden. Tyget skall klippas, det fyra meter långa tyget som går åt till varje klänning skall tvättas och hållbarheten testas, därefter skall plagget sys och hänga i två dagar varefter det förpackas och levereras. Därtill skall pappersarbetet skötas och webbsidan uppdateras. Det innebär mycket arbete, men det känns ändå bra då jag får jobba med det jag tycker om. Viktigt är att mina kläder är prisvänliga och tillgängliga för alla. Jag är inte ute efter stora vinster utan strävar efter att kunden skall få en hållbar och användbar produkt till ett skäligt pris. Faktum är att flera av mina kunder ansett att jag säljer mina produkter till ett för lågt pris, men jag vill hellre ha nöjda kunder än stor vinst. Bara jag kan leva på mitt arbete är jag nöjd, förklarar Elin. Elin har valt att i huvudsak jobba med materialet viskostrikå. Viskos är en konstfiber som utvinns ur ett naturmaterial, oftast gran. Som

sitt flaggskepp har hon klänningen, infinity dress. Det är fråga om en klänning som går att svepa runt kroppen nästan hur som helst tack vare två tygstycken som sitter fast vid midjan där klänningens överdel egentligen skulle börja. Viskostrikå har ett vackert fall, anpassar sig efter kroppen, andas och är behagligt att bära. Dessutom har tyget en speciell lyster som gör att det passar mycket bra till festligare plagg. I framtiden planerar jag även att ta in andra tyger i produktionen, men för enkelhetens skull har jag hittills hållit mig till ett tyg. Infinity dress är en mycket användbar klänning. Den är klassisk, feminin och stilren. Utgående från modellen har jag själv designat flera andra modeller, vilka finns i mitt sortiment. I framtiden planerar jag ägna betydligt mera tid åt till att designa nya modeller, men för tillfället går den mesta tiden åt till att sy. Till våren kommer i alla fall en barnmodell för åldern 1 6 år att lanseras, ler Elin. Krävande att jobba ensam Elin har valt att starta försiktigt och göra det mesta själv. I framtiden drömmer hon ändå om att kunna anställa några personer, men vill fortsättningsvis vara delaktig i produktionen. Då jag startade mitt företag fick jag rådet att börja försiktigt, vilket innebar att jag inte skuldsatt mig utan investerat först då jag haft råd. Eftersom en maskin kostar runt 1 000 euro har jag långsamt utökat maskinernas antal. Jag har också gjort det mesta själv. Jag beställer tyger från finska grossister, bär själv in mina 60-metersrullar, fungerar som modell och fotograf, printar mina skötselråd och syr det mesta själv. För tillfället har hon i alla fall en sömmerska anställd på timbasis, vilket hon tycker underlättat enormt. Jag klipper och hon syr upp klänningarna. Dessutom har jag haft flera duktiga praktikanter till hjälp. I framtiden

drömmer jag om att kunna anställa fyra, fem personer. En tanke är att också kunna sysselsätta ortens flyktingar, funderar Elin. Vill gynna inhemsk industri och lokal arbetskraft Det finns väldigt många finländska designföretag i landet, men i allmänhet sys kläderna upp i lågprisländer, vilket inte gynnar vår egen sysselsättning. För mig är det viktigt att vi behåller industrin inom landet. Om dagens trend fortsätter har vi snart ingen inhemsk klädindustri och den utvecklingen vill jag kämpa emot. Jag lägger mycket tid på att hitta bra leverantörer, köper sytillbehör i ortens lokala handarbetsaffär och anlitar ortens tryckeri trots att jag kunde få allt billigare över nätet. För mig är det viktigt att gynna hemorten, jag är nog en liten knutpatriot, ler Elin. För Elin är det oerhört viktigt att kunderna är nöjda och rekommenderar hennes arbete. Att kläderna tillverkas i Finland och på hemorten spelar en stor roll för många av hennes kunder. Det betyder mycket att man kan prova och vid behov få kläderna omsydda. Viktigt är att kunderna får prova både färg och modell på plats. Då har man också möjlighet få olika mått justerade efter eget önskemål, via nätbanken får man endast längden justerad. Dessutom finns det vissa färger som av praktiska orsaker inte ens går att beställa via nätbutiken, utan endast av kunder som personligen kommer hit för provning, säger Elin. Ekvationen barn och jobb Elin är småbarnsförälder med två små barn och hon är vårdledig ännu en tid. Trots stor arbetsbörda försöker hon denna sista tid ta vara på den dyrbara småbarnstiden. Jag har en familj som ställer upp till hundra procent, men jag försöker ändå klämma in arbetet på söndagar då det är tillåtet att jobba som vårdledig, men vissa arbetsdagar dras

mammapengen ändå ner till miniminivå. I december är föräldraledigheten slut, men jag kommer fortsättningsvis att stanna hemma som vårdledig och troligtvis kommer jag att börja jobba heltid först nästa höst. Till dess går verksamheten på halv maskin, berättar Elin. På slottsbalen i fjol hade Elin inte en, utan hela två klänningar. Jag höll mig till mitt eget koncept och tanken var att bägge klänningarna skall kunna förändras och bäras också på andra tillställningar. Den ena klänningen var en maxiklänning i trikå med löstagbar kjol, med en överdel som kunde knytas på över 20 olika sätt. Den andra klänningen kunde också knytas på flera olika sätt. Det som var lite speciellt med den var att hela klänningen var i sammet och jag sydde den på tre dagar innan balen. Jag kan i det här skedet avslöja att jag också i år kommer att ha åtminstone en, men troligtvis två klänningar representerade på slottsbalen. Också i år kommer de klänningarna att följa konceptet om att kunna förändras och bäras vid många senare tillfällen, avslutar Elin. Text och foto: Carola Gustafsson Klänningsbilderna är privata

Feta-spenatpaj (8 10 bitar) 500 g Myllyn Paras smördeg eller bladdeg Fyllning: 1 2 påsar (150 300 g) fryst spenat eller 250 g spenatblad ¾ dl pinjenötter, pumpaeller solrosfrön 1 lök, hackad 2 msk olja 1 dl persilja, hackad ½ dl citronsaft ¾ tsk salt ¼ tsk svartpeppar 200 g feta-, sallads- eller motsvarande ost (fetthalten varierar 3 22 %) Pensling: ägg Skölj spenaten och koka den mjuk 2 3 minuter, kyl av i kallt

vatten, tryck ur vätskan. Om du använder fryst spenat: hacka eller tina upp den och låt överlopps vätska rinna av. Rosta pinjenötterna i het stekpanna under omrörning tills de är gyllengula. Om du använder andra frön kan du också rosta dem eftersom det lyfter smaken på nötterna. Stek löken i olja tills den blir genomskinlig, tillsätt spenat, persilja, citronsaft och kryddor och blanda väl. Rör under uppvärmning tills all överloppsvätska är borta. Tillsätt till sist avrunnen ost (om osten är mycket salt kan den sköljas i kallt vatten) i smulor och pinjenötter. Dela den tinade degen i två delar eller sätt ihop mindre plattor. Kavla hälften av degen till botten (30 x 40 cm) och lyft den på en plåt med bakplåtspapper. Bred ut fyllningen och kavla ut resten av degen till lock. Förslut kanterna väl, pensla bakverket med äggvita och nagga lufthål i pajdegen med en gaffel. Grädda på näst lägsta falsen i ugnen ungefär 20 minuter i 225 grader. Servera med rivna morötter eller en tomat-olivsallad. Recept och foto: Myllyn Paras.

Från överviktig till "för smal" Medan Lotta Sundell var överviktig upplevde hon att hon klassades som mindre värd som person. Nu, 65 kilo lättare, väcker hennes kropp fortfarande känslor. Men nu anses hon vara för smal. Få av oss vill erkänna våra fördomar, men faktum är att de finns där ändå och de märks ofta trots att vi kämpar för att gömma dem. Barnskötaren Lotta Sundell i Karleby var överviktig i många år och upplevde det som ett problem när hon gick med andra besvär till sjukvården. Fast det var återkommande bihåleinflammationer som hon kom för, så ville läkaren till exempel att hon skulle erkänna att hon var ute efter sjukskrivning för att det var för tungt att jobba då hon var

överviktig. Det kändes ibland som att mina andra problem sällan togs på allvar, eftersom jag var så tjock. När hon för cirka sju år sedan skulle genomgå en bröstförminskningsoperation för att hon hade ont i nacke och axlar sade kirurgen att han inte opererar någon som är så överviktig. Så hon beslöt sig för att operera bort en del av sin magsäck för att kunna gå ner i vikt. Ett och ett halvt år senare opererades hon igen. Det lösa skinnet som blivit överlopps sedan hon gått ned i vikt utgjorde en infektionsrisk. Fyra kilo hud opererades då bort. Jag brukar ibland skämta om att jag är 48 år, men har en navel som är bara fyra år gammal! Lotta Sundell har alltid haft lätt för att skämta och roa andra. Hon hör till revyrävarna i Karleby ungdomsförening. Inom teatern tycker hon att hon får utlopp för det hon behöver. Den är mitt rusmedel, livets elixir. I många år har jag tänkt ta ett mellanår men det går inte. Jag tycker inte att jag behöver någon idrottsform. Jag vill inte vara bäst eller tävla. Teater är samarbete. Där får man dessutom uttrycka sig på alla vis. De flesta hade antagligen skrattat åt henne ändå när hon spexar på scenen, men kanske blir det lite roligare ibland när den som är väldigt tjock vågar bjuda på sig själv. Största delen av oss är ju uppfostrade till att inte skratta åt den som är tjock och andras utseende överlag. Lotta Sundell uppför ofta monologer. Ett år handlade en revymonolog om att hetsäta, Haståmaate (snabbmat), och om att vara tjock medan hon ännu var tjock. Lotta satt med en hamburgare i ena handen och en dryck i den andra och skämtade om ätande och vikt. Eftersom jag inte kände igen mig i gottandet i snabbmat var den sketchen inte så svår att göra. Värre tyckte jag en annan sketch var där jag skulle dra på mig strumpbyxor och därmed vara halvnaken. Jag hade sådana komplex för mina armar och

lår. Med en peruk på huvudet var det lättare att gå in i rollen. Då var jag någon annan och inte Lotta. Sen pubertet Lotta har inte alltid varit tjock. Jag var platt som en pannkaka då jag gick ut nian. Då menar jag platt i betydelsen att jag inte ens hade några bröst. Först som 18-åring kom min mens igång. Men den var oregelbunden, tog pauser på två eller tre månader. En läkare ordinerade henne p-piller. Trikvilare hette medicinen. Då började allt växa. Också själva Lotta. När jag var en bit under 30 år var jag rejält fet. Fet är det rätta ordet. När hon ätit p-pillersorten i åtta år började en sjuksköterska, som hon besökte i ett annat sammanhang, att fundera på sambandet mellan medicinen och övervikten. Hon hade läst mycket om medicinen och såg helt klart att jag svällt upp och blivit överviktig som en biverkning. För jag åt inte mer mat eller sötsaker än de flesta andra. Jag köpte inte grillmat varje kväll eller tröståt, vilket de flesta verkade tro. Har du svalt en fotboll? I sitt jobb på dagis fick Lotta då och då frågan av barnen om hon svalt en fotboll eller om hon var gravid. Överlag har jag inte brytt mig om kommentarer från andra. Jag fick heller inte så många. Men när barn använder ordet gravid förstår man att de måste ha hört det av andra vuxna. Sådana kommentarer blev ofta ringande kvar i öronen och då kunde jag känna ilska. Efter att Lotta gått ner så här mycket i vikt är det många som inte känner igen henne längre. Det är på rösten de märker vem hon är, eller genom att hon själv säger vem hon är. Med så här stora viktminskningar har Lotta också varit tvungen att byta ut sin garderob helt. Till och med fötterna gick ned en storlek. Gastric bypass heter det när man opererar bort en del av magsäcken. Lotta opererades 2011 och andra gången ett och ett

halvt år senare. För två år sedan utfördes även bröstförminskningen. Operationerna har lett till att hon inte längre har ont i nacke och axlar. Men några andra hälsofördelar har jag inte märkt av. Jag hade inte andra hälsobesvär tidigare heller medan jag var överviktig. Däremot har hon mer ork och lust att röra på sig efter operationerna och gör det gärna. Jag fryser ofta numera. Jag har visserligen alltid varit frusen av mig, men den här sommaren har varit otrolig. I början på augusti hade jag redan strumpbyxor och utebyxor över jeansen. Känner ingen hunger Efter operationen känner Lotta ingen hunger eller doft av mat. (Det senare tror hon beror på alla bihåleinflammationer.) Då hon väl börjar äta kan hon dock känna att hon var hungrig och att maten smakar bra. Matlusten kommer först då hon äter, då hjärnan inte längre ger någon signal om att hon är hungrig. Av den anledningen är det bra att jobba på dagis, då har jag matrutiner. Under lediga dagar kan jag glömma att äta eftersom jag inte känner hunger. Så rent matmässigt är semestern en mardröm. Att ha en förminskad magsäck innebär att Lotta får hjärtklappning om hon äter för mycket, så det undviker hon. Det innebär till exempel att hon vanligen bara äter en fjärdedel av en pizza i normalstorlek, möjligen orkar hon med halva. Jag älskar sallader men därifrån får jag inga vitaminer så jag äter vitamintillskott. Varje år i januari och december har jag dessutom järnbrist, så jag äter så många piller att jag nyligen skaffat mig en dosett för att hålla reda på dem alla! Tidigare hade jag svårt att komma ihåg att ta dem. Det finns en viss bild av hur en kvinna ska se ut som en barbiedocka. Jag har svårt att ta emot komplimanger om min vikt och mitt utseende. Det känns som att jag aldrig kan vara rätt. Först var jag för tjock och nu anser många att jag är för smal. Det är som att några skulle sakna det omfång som

tidigare fanns runtom mig. Enligt mig är det viktigaste att jag själv trivs i min kropp, men visst vore det roligt att kunna ta till sig komplimanger på rätt sätt. Hon hör bisatsen som numera sällan kommer. Den börjar med men, till exempel Oj, vilken fin klänning, men du är för tjock/för smal. Jag har menat de kommentarer jag gett om folks hårfärg, vikt och utseende överlag under de gångna åren, men på något sätt har jag ändå svårt att veta om folk menar vad de säger när de ger mig komplimanger. Spelar och regisserar Lotta har stått på amatörteaterscenen i snart 35 år. Hon har lett barnteatergrupper och regisserat barn- och ungdomspjäser i 19 år inom Karleby uf. Farser för vuxna har hon regisserat sedan sju år tillbaka. I Nedervetil har man traditioner med farser i höstmörkret och de senaste åren är det Lotta som regisserat dem. I augusti i år regisserade hon Ronja Rövardotter utanför Karleby uf:s lokal, Jungsborg, i Karleby. Det är första gången någonsin som vi har uteteater och vi valde medvetet att inte ge pjäsen medan andra sommarteatrars verksamhet pågår. Här deltar många av mina barn och ungdomar från barnteatergrupperna men även vuxna. Vi kallar detta familjeteater. Gillar handarbete Lotta Sundell saknar inte sitt gamla liv och sin gamla kropp. Teatern kan hon inte leva utan och trots att hon satsar så mycket fritid på den har hon ändå tid och behov av att pyssla och handarbeta. Hon gör vikingasmycken om någon vill ha på sena kvällar och nätterna vanligen, eftersom hon jobbar på dagen och ofta spelar eller regisserar teater på kvällarna. Jag älskar att sticka och lärde mig i oktober i fjol, äntligen, att sticka hälen på ett par sockor. Till julen hade jag stickat 15 par. Det var bra för då jag insåg att jag inte hade köpt julklappar till någon kom jag att tänka på att jag hade stickat sockor så att det räckte till alla. Text och foto: Harriet Jossfolk-Furu