Ljuvliga sommar! Förväntningarna på årets sommar kan vara stora och många. Många vill hinna med allt det där som man längtat efter men inte hunnit med hittills, eller så vill man kanske bara ha lite lugn och ro och längtar efter att få tillbringa så mycket tid som möjligt såsom man själv vill. Många njuter också av att få byta sin vardagsmiljö mot något annat. Som att till exempel få vistas vid sin sommar- eller kolonistuga, som Merja Martin i Åminne, Malax, och som du kan läsa om i det här numret. Knappast är jag är ensam om att tycka att det inte vore helt fel att själv ha en kolonistuga vid en närmare titt på de fina bilderna från hennes trädgård.
Att leva betydligt mer primitivt än man gör under resten av året kan också ge den rätta tjusningen under sommarvistelsen, i alla fall är det så Benita och Reijo Rantamäki föredrar att ha det då de reser omkring med sin husbil. Under de här turerna lever de ett enkelt och fritt liv på somrarna. Till deras favoritresmål hör i synnerhet de norska fjällen, men de far även gärna till fjälls i Sverige. Kanske deras naturnära och enkla livsstil även kommer att locka allt fler att göra detsamma? För dig som däremot tycker att sommaren är som allra bäst då du får möjlighet att lägga dig i hängmattan i sällskap med en riktigt bra bok, föreslår jag att du tar en närmare titt på Evelina Wilsons förslag på spännande böcker att läsa. I bästa fall får du förslag på både spännande böcker som du aldrig läst förut och läsvärda författare. I vårt sommarnummer bjuder vi också på charmig läsning om två par som hittat varandra via Kurirens kontaktannonser och som också tidigt kände att de hade hittat rätt då de lärde känna varandra. Om du läser artiklarna så får du även veta vad det var hos varandra som de föll för. En del läsare har också tyckt att det känns tomt då Frejvid Weegars Kurirpost till läsarna av naturliga skäl inte mera finns med i tidningen, och det har kommit önskemål om att vi skulle publicera lite av hans skriverier från förr. Därför, och med tanke på Kurirens 60-årsjubileum i år, hittar du i det här numret valda delar ur Weegars tidigare alster. Också Frejvid Weegars dotter och Kurirens nuvarande ansvariga utgivare, Ragna Weegar, medverkar i detta nummer med en kortare text.
För varje månad som går kommer vi även allt närmare Kurirens 60-årsjubileum, så missa inte fortsättningen på vårt spännande jubileumsår i höst! Sedan en tid tillbaka kan du även köpa enskilda nummer digitalt via Kurirens webbsida. Ha en skön sommar, vi ses igen den 16 augusti! Rosita Holtlund redaktör Kuriren förde dem samman Sonja Silander i Pargas hade inte svarat på en kontaktannons tidigare, men det var något med Mikael Borgmästars annons som
tilltalade henne. Snart är det 18 år sedan hon svarade och blev Essebo i Österbotten. Sonja Silander var ensamstående med tre små barn och bodde i lägenhet i Pargas. Hon var inte Kurirenprenumerant, men den här dagen då hon kom hem hade hon fått Kuriren via sitt brevinkast. På den tiden sändes Kuriren ibland ut gratis till hushållen. Om det var en sådan gång eller om det var någon annan som gav henne en gåva vet ingen. Det ledde i alla fall till att Sonja bläddrade i tidningen på kvällen, då barnen somnat, och ögonen föll på en kontaktannons som hon tyckte verkade trevlig. Han, en jordbrukare från Österbotten, sökte en kvinna i 25 35-årsåldern och barn var inget hinder. Sonja svarade samma kväll. Och hon blev mycket förvånad då hon bara några dagar senare fick svar. För Mikael Borgmästars var det andra gången han lade in en kontaktannons i Kuriren. Första gången fick han också svar, men det förhållandet blev inte långvarigt. Jag hade skruvat med traktorn hela kvällen, kom in och skrev en ny kontaktannons halv ett på natten utan att tänka desto mer på formuleringarna. Ett första besök i Esse De första breven (som finns i behåll!) ledde till fler brev, telefonsamtal och sms och förstås en första träff. Sonja
minns den långa resan. Hon steg på bussen klockan åtta på morgonen i Åbo, men först vid halv fyra ungefär kom bussen till Jakobstad. Den sista sträckan var vi inte många i bussen. Busschauffören bad mig komma längre fram i bussen och prata. Han undrade vad en Pargasbo skulle göra uppe i Österbotten. Jag berättade och då vi kom till stationen i Jakobstad stod en man lutad mot en blå Volvo. Det är nog han som står och väntar på dig där, gissade chauffören. Han hade inte bara rätt. Det kändes också rätt från första början både för Sonja och Mikael. Hon visste då inte mycket om Österbotten och orten Esse var helt ny till och med ortnamnet för henne. Mikael visste å sin sida inte mycket om Pargas heller. Men under de senaste 17,5 åren har de båda lärt sig mycket om varandras hemorter. Språket har egentligen aldrig varit några problem. Men jag kan fortfarande tycka att det är lite lustigt att hon säger inga i stället för inte, säger Mikael. Sonja hade svårt med dialekten som de äldre på orten pratade, främst Mikaels farmor som hon umgicks en del med. Men med tiden lärde jag mig. Jag är tvåspråkig själv och barnens pappa var finsk så jag har talat finska med barnen. Men med Mikael talar vi svenska. Barnen ett plus
Hennes tre barn var under skolåldern när de flyttade och speciellt sonen var förtjust. Han hade ju från första stund gillat Mikaels traktorer och kossorna i ladugården. Han lärde sig Essedialekt efter cirka två veckor! Egentligen borde det kanske ha stått barn är ett plus i Mikaels kontaktannons för han har verkligen tyckt om att han fick bli pappa samtidigt som han träffade sin livspartner. Sonjas pappa sa när hon berättade att hon första gången skulle åka upp till Österbotten och träffa en man att hon genast skulle komma hem om det är en omöjlig en. Jag visade foton på honom och sa att han inte verkar omöjlig. Senare blev pappan och Mikael också goda vänner och hennes syskon tyckte från första början när de träffade Mikael att Sonja fått en lottovinst. Köpte Volvon tillbaka Att svara på en annons som en jordbrukare från Österbotten skrivit var inte främmande, kanske dels för att Sonja gått i husmodersskola och därmed varit på Brusaby och bland annat lärt sig mjölka. Mikael hade 25 mjölkkor då de träffades. Mikael jobbar oftast ensam i skogen, men då det kommer till skogsplantering brukar Sonja vara med.
Text och foto: Harriet Jossfolk-Furu Läs mera i Kurien nr. 10-11-2019
Alla kan enkelt minska sitt koldioxidutsläpp på Alla måste bidra till att minska växthuseffekten för att effekterna av den framtida globala uppvärmningen ska bli så liten som möjligt. Det gäller inte bara oss alla har vi ansvar för att även framtida generationer ska kunna leva ett så drägligt liv som möjligt. Det budskapet kanske kan kännas ganska övermäktigt och svårt att veta hur man ska göra det i praktiken, men det finns trots allt ganska enkla saker vi alla kan göra för att bidra till ett lägre koldioxidutsläpp.
På till exempel webbsajten klimatbalans.se kan du hitta enkla och konkreta tips på vad vi alla kan göra för att åstadkomma betydande koldioxidinbesparingar. Bara genom att till exempel se till att man har god luftcirkulation bakom kyl och frys och inte placerar dessa apparater vid spisen eller i solsken och dammsuger och rengör bakom både kylen och frysen, ökar luftcirkulationen och man beräknas kunna spara in ett koldioxidutsläpp på 250 kilogram på ett år. Genom denna enkla åtgärd till att börja med kan vi bidra till en betydande inbesparing. Man kan även byta ut elapparater som kyl, frys, spis och tvättmaskin till mer energieffektiva. Det beräknas kunna ge en inbesparing på 280 kilogram koldioxid på ett år i bara ett hem. Undvik standbylägen på teve, video, stereo och parabolantenn. Tvätta lättare smutsad tvätt i 40 grader istället för i 60 så minskar du din klimatpåverkan med hälften. Bara detta sägs kunna ge en inbespring på 100 kilogram koldioxid på ett år. Genom att sätta in snålspolande munstycken i badrum och kök kan du minska både vattenförbrukningen och energiåtgången för vattenuppvärmningen. Det beräknas kunna minska koldioxidutsläppet med 250 kilogram på ett år. Byt alla lampor till lågenergilampor som förbrukar en femtedel så mycket energi som vanliga glödlampor och håller ungefär tio gånger längre. Kör bil miljövänligt så kan du minska din bränsleförbrukning, dina kostnader och utsläpp av koldioxid med 4 10 procent. I Klippt och skrivet i kan kompensera för de konsumtion som vi som ett minskat matsvinn i detta nummer kan du läsa mer om hur du växthusgaser som släpps ut genom den konsumenter gör. Genom att bidra till vardagen bidrar vi också till ett lägre
koldioxidutsläpp. Vill du få inspiration så läs gärna artikeln om matsvinnsrestaurang Loop i Helsingfors som serverar mat gjord på råvaror som passerat sin datummärkning. Visst vill vi alla bidra till att minska koldioxidutsläppen! Rosita Holtlund redaktör Fantasi krävs då blir läcker lunch matsvinn Matsvinnet kan minskas genom att inte slänga bort råvaror som kan användas som mat till behövande, samtidigt motarbetas även klimatförändringen. Med detta som målsättning grundades 2016 föreningen From Waste to Taste, som öppnade landets första
matsvinns- restaurang Loop i Helsingfors samma år. Cirka 90 procent av maten som serveras i restaurang Loop tillreds av livsmedel som annars antagligen skulle ha slängts bort. Restaurangen ligger i Lappvikens kulturhistoriska område, intill Gräsvikens gytter av kontorshus och livligt trafikerade vägar. Redan i startgroparna stod det klart att restaurangen skulle ha en bred verksamhet som sträcker sig utöver det vanliga. I början fanns dock en oro över hur konceptet skulle tas emot av restaurangens gäster. År 2016 pratades det inte så mycket om matsvinn eller om klimatet. Grundarna till restaurangen oroade sig för att ordet matsvinn skulle klinga negativt och associeras med gammal mat. Det fanns många skeptiker, men då de blev serverade god mat av bra kvalitet byttes i stället deras förutfattade åsikter mot entusiasm och ett ökat intresse för att motverka det allmänna matsvinnet. Maträddare med miljötänk som ledstjärna En traditionell restaurang väljer sina leverantörer utifrån sortiment och andra kriterier. Loop har miljötänk som sin ledstjärna. Restaurangen har kontaktat affärer, tillverkare och producenter och kommit överens om att ta hand om deras matsvinn. Det rör sig för det mesta om grönsaker och bröd. Det
kan även vara fula grönsaker, som krokiga gurkor och morötter, övermogna bananer, mjuka äpplen och rotsaker. Ibland får Loop fisk. För det mesta är det så kallad skräpfisk som inte anses fin nog att sälja, men de får även ta emot varor som av någon orsak inte gått åt. Felmärkta och felbeställda partier från såväl affärer som producenter landar även här. Loop har även samarbete med några producenter och kan ta emot restprodukter, som kantbitar av till exempel tofu och övrigt matspill som inte kan säljas. För tillfället har Loop tre chaufförer som sköter logistiken för att rädda matvarorna. De kör sina rundor på förmiddagen och på eftermiddagen har köket tillgång till råvarorna som används följande dag. Den mat som inte används av restaurangen doneras till välgörenhet. Det rör sig om cirka 70 procent av all räddad mat som delas ut till 15 aktörer i Helsingfors. Då det kommer in stora mängder av en viss produkt gäller det att vara kreativ för att kunna ta tillvara allt. Välgörenhetsorganisationerna har inte alltid möjlighet att ta emot stora mängder av vissa livsmedel. Vi kan som ett exempel ta stora mängder krokiga gurkor, säger Mirka Korkia-aho, verksamhetsledare för Loop. Bästa sättet är att konservera dem, och på så sätt ta tillvara råvaran. Här gäller det att vara öppen för nya idéer och tankebanor. En gång blev det mat till hundar. I samband med restaurangen finns också ett litet food sharing-ställe där kunderna kan plocka med sig till exempel bröd och frukt. Text och foto: Daniela Salo
LÄS MER I KURIREN nro 9-2019
Salami-rullar, parmaskinkaknyten och caprese Salami-rullar Löjligt enkla små rullar, men alla gillar dem. Jag använde helt vanlig påläggsmedwurst till dessa, men vill du lyxa till det tar du salami! Salami (eller vanlig påläggsmedwurst) philadelphiaost, naturell soltorkade tomater, oliver eller annat piffigt
Lägg ut en skiva medwurst på skärbrädet. Bred på ett generöst lager philadelphiaost. Rulla ihop till en rulle. Upprepa med så många skivor som du tänkt tillreda. Ställ kallt tills servering. Vid serveringsdags skär du rullarna på mitten, sticker ner en tandpetare i varje bit och dekorerar med till exempel en bit soltorkad tomat eller en oliv. Parma- skinkaknyten Parma- skinkaknyten Trevliga rullar med en överraskning inuti! Dessa kan du fylla med precis vad du vill, och du kan ta någon annan skinka också
om du vill det. Fantasi, utbud och humör bestämmer. 1 förp. parmaskinka 1 förp. kronärtskocka kryddad, inlagd 1 förp. soltorkade tomater en bit honungsmelon, skuren i stavar Lägg ut parmaskinkaskivorna på ett skärbräde. Lägg en bit kronärtskocka, en tomat och en skiva melon på varje skiva. Rulla ihop. Blir rullarna väldigt stora kan du dela dem på mitten, då blir de enklare att äta och räcker till fler.
CAPRESE CAPRESE jordgubbar snittar med persikor & Fruktigt och fräscht! Caprese-snittar görs vanligtvis med tomater, mozzarella och basilika, men jag valde persikor denna gång. Sen kunde jag inte hjälpa att jag slängde på några jordgubbar också. 1 bit mozzarellaost persikor, jordgubbar balsamicosås Skölj persikorna och skär dem i skivor. Tänk på att skära runt kärnan. Skär mozzarellaosten i lika stora skivor som frukten. Lägg ut persikoskivorna på ett fat med en skiva ost emellan. Lägg jordgubbarna på tandpetare och stick ner en i varje snitt. Ringla över balsamicosås. Text, recept och foto: Malin Vesterback
Från Kuriren nro 16-2018 Maggi vill gärna höra just din historia Margaretha Maggi Sundkvist skrev en roman redan som tioåring. Den handlade om en cowboy och hans häst. Sedan dess har hon intervjuat många människor, vissa mer kända än andra. I Kuriren har hon medverkat som skribent i fem år. Vi träffas i stadens vardagsrum, Campus Allegro, i Jakobstad. Den här platsen ser nämligen Maggi som sitt andra hem. Jag har ett stort behov av socialt umgänge och träffar gärna
mina vänner i olika sociala sammanhang, som till exempel på kaféer, konserter och teaterföreställningar. Förutom att hon gillar att vara tillsammans med andra människor betyder musik och teater mycket för henne. Som ung ledde hon en teatergrupp inom ungdomsföreningen i Larsmo. Hon har också varit med om att spela både teater och revy. Och musiken, ja, kanske man kan säga att det började med popoch rockvågen på 1960-talet. Hep Stars var hennes favoritband och hon fick faktiskt träffa sina idoler och intervjua dem som 15-årig praktikant på Jakobstads Tidning (JT). Jag var kär i sångaren Svenne Hedlund. I mitt flickrum hade jag skrivit Svenne, I love You med läppstift i taket. När hennes barndomshem såldes på 1980-talet fick texten stå kvar. Sonen i familjen som flyttade in i rummet tyckte om musik och tyckte att texten var cool. Själva intervjun minns hon inte så mycket av, annat än att hon var mycket nöjd och bland klasskompisarna var hon via uppdraget nästan lika populär som Svenne själv! Skrev erotiska noveller Maggi har alltid varit intresserad av det skrivna ordet. Hon läste mycket som barn och utöver romanen om cowboyen skrev hon som 12 13-åring erotiska noveller som hon sände in till tidningen Mitt livs novell. Den första sände jag in under mitt eget namn, fast det var
alltid signaturer i tidningen. Jag kunde inte använda mitt namn igen, så jag frågade om jag fick använda mammas, min systers och svägerskas och till och med en kusins namn. Det fick jag. För varje publicerad novell fick man 100 kronor. Det var mycket på den tiden och stort för en Larsmoflicka. Reporterskapet halkade hon in på som 15-åring. Jag gick åtta år i grundskola i Larsmo. 1968 fick Larsmoeleverna möjlighet att gå nian i Rådmans skola i Jakobstad. Nian var frivillig att gå då och jag tog gärna det nionde året där. Det innebar skola sex dagar i veckan, men hälften av dagarna var praktik. Jag praktiserade på kontor och butik under hösten och hela våren på JT. Jobbade på Radio Botnia På den vägen blev det. Maggi skrev efter praktiken kåserier för JT och rapporterade från bland annat olika larsmoföreningar för Österbottniska posten (ÖP). Hon har efter det återvänt till JT och sedermera Österbottens Tidning (ÖT) i flera repriser. Här emellan har hon också hunnit jobba på kontor, varit verksamhetsledare för Jakobstadsnejdens köpmannaförening (där hon bland annat också gjorde tidning), drivit matvaruaffär med sin dåvarande make och jobbat på Radio Botnia under åren 1991 98. Text: Harriet Jossfolk-Furu Foto: Sebastian Sundlin
LÄS MER I KURIREN nro 8-2019
Upptäck allt sevärt vi har i eget land! Att besöka ett annat land öppnar ofta ögonen för hur mycket fint och värdefullt det finns i eget hemland, ofta sådant som vi i vår vardag ofta tar för givet. Som för en tid sedan då jag besökte Polen och Ukraina, länder jag aldrig besökt förut. Det var mycket intressant på många sätt, och något av det första som slog mig under resan är hur ren och frisk luft vi har i Finland jämfört med i en storstad i de länderna. En annan sak jag blev påmind om är hur rent vårt kranvatten trots allt är eftersom vi kan dricka det direkt och inte behöver köpa dricksvatten på flaska i butik.
Man behöver trots allt inte resa utomlands för att inse att vi har mycket sevärt i eget land, det räcker med att till exempel resa runt i Svenskfinland eller ta en närmare titt i sin närmiljö för att kunna hitta sådana pärlor som vi presenterar i det här numret. Som Qwenselska gården från 1700-talet i Åbo som inrymmer ett apoteksmuseum och ett café, järnvägsmuseet i Hyvinge med sina nostalgiska tåg och järnvägsvagnar från förr, den naturskönt belägna restaurang Hästöskatan i Kronoby liksom det natursköna design- och hantverkarcentret Fiskars bruk i Raseborg och den nya vandringsleden med pilgrimshärbärge på Kökar. Andra pärlor som du hittar i detta nummer är Glasbruket Resort i Munsala som ligger vid ett vackert strandområde och har en historia som sträcker sig tillbaka till 1800-talet, liksom det nya besökscentret Världsarvsporten invid Replotbron i Korsholm. Där kan man kan se De Geer moränerna som är unika för Världsarvet och det närliggande skärgårdsområdet. I artikeln berättas även skrönan om varför skärgården är så stenig i området och runtomkring. I Alvar Härtulls upplevelsepark i Oravais hittas många intressanta mojänger och verk som den skojfriske uppfinnaren och konstnären, med glimten i ögat, själv skapat. Redan nu kan du ta en titt på utbudet av sommarteater runtom i Svenskfinland som presenteras i detta nummer och börja fundera på vilka pjäser du vill se i sommar. Vårt 60-årsjubileum till ära, presenterar vi denna gång Kurirens reporter Margaretha Maggi Sundkvist i Jakobstad som skrivit artiklar för Kuriren i fem år. Hon är en storkonsument av musik och kultur i Svenskfinland och en person som brukar närvara vid de flesta kulturella evenemang på sin hemort, och även då och då runt om i Svenskfinland.
Med önskan om en inspirerande läsning! Rosita Holtlund Redaktör
Focaccia Klassiskt italienskt bröd som kan toppas med olika smaksättningar här med körsbärstomater, fetaost och rosmarin. Receptet ger tre runda bröd, men kan även plattas ut i en långpanna. Focaccia 25 g jäst 3 dl ljummet vatten 1 msk honung 0,5 dl olivolja 7 dl vetemjöl 2 tsk flingsalt 10 körsbärstomater
100 g fetaost rosmarin, färsk eller torkad olivolja flingsalt Rör ut jästen med vattnet. Tillsätt honung, olivolja och salt. Tillsätt mjölet och arbeta ihop till en deg. Knåda degen ordentligt tills den är smidig. Låt jäsa till dubbel storlek under bakduk. Värm ugnen till 225 grader. Dela degen i tre delar på mjölat bakbord. Knåda degbitarna till runda bullar och kavla ut dem till platta bröd. Olja en plåt med olivolja och toppa med lite flingsalt, placera ut bröden ovanpå. Låt bröden jäsa klart under en bakduk. Ringla över olivolja och strö över flingsalt och rosmarin. Grädda brödet tills det har fin färg, cirka 10 15 minuter. Halvera körsbärstomaterna och skär fetaosten i kuber. Tryck hål i bröden med fingrarna och tryck ner tomathalvorna och osten i degen. Text och foto: Jessica Nybacka
Forskarna vill förhindra utvecklingen av typ 2diabetes med fibrer Kan en speciell typ av kostfibrer förhindra uppkomsten av typ 2-diabetes? Det ska Örebroforskare undersöka hos personer som riskerar att drabbas av sjukdomen. Smörsyrabakterier, som är en del av den normala tarmfloran hos människor, spelar en central roll i studien. Smörsyran som bakterierna producerar stärker mag-och tarmbarriären,
vilket i sin tur motverkar inflammation i tarmarna. Smörsyran tros motverka den låggradiga inflammationen som är kopplad till typ 2-diabetes och minskad känslighet för insulin hos cellerna, säger Johan Jendle, professor i medicin vid Örebro universitet som genomför studien tillsammans med forskarna Rebecca Wall och Tatiana Marques. En viss typ av fibrer är ett viktigt näringsämne för smörsyrabakterier. De stimulerar deras tillväxt och produktion av smörsyra. Det är ett enkelt angrepp på problemet. Vi anrikar nyttiga bakterier i kroppen genom att äta en speciell sorts fibrer. Det gör att mag-och tarmbarriären fungerar bättre och utvecklingen av insulinresistens förhoppningsvis bromsas, säger han. Speciella fibrer Totalt har projektet fått 3,5 miljoner i forskningsanslag från bland annat European Foundation for the Study of Diabetes, EFSD, och
forskningsinstitutet Formas. I samarbete med Lantmännen har forskarna undersökt olika kostfibrers förmåga att öka mängden smörsyra i tarmarna. De kostfibrer som de såg stimulerade produktionen av smörsyra ska nu användas i studien. Personer som ska delta i studien är överviktiga, har lätt förhöjda blodsockervärden och befinner sig i riskzonen för typ 2-diabetes. Under studiens gång ska fibrerna läggas till vid två måltider per dag, säger Johan Jendle. Studien ska pågå i ungefär två månader och förutom kontinuerlig mätning av sockervärden i blodet, ska forskarna även titta på bakteriefloran och tarmens barriärfunktion hos dessa personer. Vår forskning kan på sikt leda till att personer som befinner sig i förstadium till typ 2-diabetes blir friska med hjälp av kosten. Spännande möjligheter I dag lider runt 450 000 människor av diabetes typ-2 i Sverige. Enligt Johan
Jendle kan lika många vara drabbade utan att veta om det. Om studien faller väl ut kommer vi att titta på långtidseffekterna av kostfibrer. Det vore också spännande att se hur tillsatsen av fibrer till kosten påverkar människor som redan har typ 2-diabetes och om denna fiberbehandling går att kombinera med andra läkemedel, säger han. Pressmeddelande från Örebro universitet har
Kuriren fick folkbildningsmedalj SFV:s Det har i skrivande stund varit både glädje och festyra här på Kuriren. Egentligen började den glädjeyran redan i slutet på februari när Svenska folkskolans vänner kontaktade Kuriren och kanslichefens assistent Camilla Nordblad berättade att Svenska folkskolans vänners styrelse beslutat att tilldela Kuriren SFV:s folkbildningsmedalj i år! Folkbildningsmedaljen är en medalj som delas ut till en eldsjäl som spridit kunskap och bildning genom ett ideellt engagemang på svenska. Motiveringen till medaljen som Kuriren mottog den 10 april lyder: Kuriren har i 60 år lyckats med det som många ansett vara omöjligt: att ge ut en finlandssvensk veckotidning med spridning i hela Svenskfinland. Kuriren var den nyligen avlidne Frejvid Weegars livssverk, men den har sedan länge gjorts av en hängiven redaktion som är fast föresatt att fortsätta utgivningen, till glädje för en stor läsekrets runtom i Svenskfinland som uppskattar allt det som i sex decennier gjort Kuriren unik: vardagsnära reportage, kultur, matnyttiga tips och annat av intresse på vårt eget språk. En tidning utan stora åthävor men en kulturgärning av stora mått. Naturligtvis är vi väldigt stolta och glada över den här medaljen. Sorgligt känns det förstås att Kurirens grundare och ägare, Frejvid Weegar, aldrig själv fick uppleva denna erkänsla för sitt långa, gedigna kulturarbete för Svenskfinland.
Under årens lopp är det många som på olika sätt arbetat för Kuriren, både på tidningen och resebyrån, och de har alla lagt grunden för den här officiella erkänslan, därför vill vi även säga stort tack till dem. Ett tack vill vi även rikta till alla prenumeranter som understöder tidningen, antingen med en egen prenumeration eller åt sina vänner. Målsättningen med Kuriren var från början att läsarna ska bli glada när tidningen kommer med posten och det är en målsättning som fortfarande gäller. På redaktionen strävar vi efter att med glädje fortsätta ge ut Kuriren så länge som vi bara får och vi hoppas att den arbetsglädjen även märks i tidningen! Rosita Holtlund Redaktör