Borcilac, en vasslebaserad foderkomponent i smågrisfoder

Transkript

1 Borcilc, en vssleserd foderkomponent i smågrisfoder Smmnfttning - Tillsts v,5% Borcilc i ett konventionellt smågrisfoder ökde den dglig tillväxten under två veckor efter vvänjningen med melln 50 och 00 grm per dg - En höjning v fodrets energi- och proteinhlter gv ingen ytterligre tillväxtökning från vvänjning frm till och med två veckor efter vvänjning - I en esättning där kontroll- och försöksfoder utfodrdes frm till och med fyr veckor efter vvänjning, noterdes en ökd dglig tillväxt med 50 grm per dg under perioden två till fyr veckor efter vvänjning för försöksfoder med högre energi- och proteininnehåll jämfört med försöksfoder - Dirreförekomst och smågrisdödlighet efter vvänjning vr i huvudsk relterd till esättning och inte till foder - med tillsts v,5% Borcilc hde ett mervärde på melln 0,30 och 0,60 kr per kg foder jämfört med kontrollfodrets pris under perioden från vvänjning till och med fyr veckor efter vvänjning Inledning Svensk grisr hr vid en interntionell jämförelse högre vvänjnings- och förmedlingsålder smt högre dödlighet efter vvänjning. Ett vällnsert smågrisfoder ökr smågrisrns möjlighet tt klr den stressitution som vvänjning inneär. I Sverige nvänds oftst smm foder från strt frm till förmedling. Dett är inte optimlt med hänsyn tget till grisrns näringsehov vid olik åldrr. Utomlnds nvänds oft mjölkprodukter i smågrisfoder på grund v ders god egenskper eträffnde smklighet och näringsinnehåll. Borcilc är ett lktosreducert vsslepulver med tillsts v slkterifett och surgörnde komponenter. Enligt deklrtionsvärden innehåller Borcilc 3,5% lktos, 9,8% råprotein, och 7,3 MJ omsättr energi per kg foder. Målsättningen med försöken vr tt: - undersök hur en tillsts v Borcilc till ett konventionellt smmnstt svenskt smågrisfoder påverkr viktsutveckling och häls efter vvänjning - studer viktsutveckling och häls efter vvänjningen vid utfodring med ett smågrisfoder med högre energi- och proteininnehåll jämfört med det konventionellt smmnstt svensk smågrisfodret, men när åd innehåller,5% Borcilc.

2 I jämförelsen ingick ett kontrollfoder och två försöksfoder. Kontrollfodret vr ett konventionellt smmnstt svenskt smågrisfoder med fettillsts för tt höj energiinehållet till motsvrnde nivå som i försöksfoder. utgjordes v ett smågrisfoder med motsvrnde näringsinnehåll som kontrollfodret, med tillsts v,5% Borcilc. utgjordes v ett smågrisfoder med högre energi- och proteininnehåll jämfört med kontrollfoder och försöksfoder, med tillsts v,5% Borcilc. Deklrtionsvärden frmgår v tell. Tell. Deklrtionsvärden för kontroll- och försöksfoder, per kg foderprov Borcilc, % -,5,5 Energi, MJ,7,7 3,7 Råprotein 6, 5,8 9,0 Lysin,04,03,30 Metionin 0,4 0,39 0,5 Metionin+cystein 0,65 0,65 0,79 Treonin 0,66 0,66 0,85 Tryptofn 0,8 0,8 0,5 Råfett, 5,83 5,57 7,6 Växttråd 5,38 4,99 3,37 Kontroll- och försöksfoder tillverkdes v Vänfor i Lidköping. Fodret levererdes till försöksvärdrn i säckr som vr kodde med olik färg. Koden vr okänd för försöksvärdrn. Genomförnde Försöken genomfördes i tre smågrisproducernde esättningr. I vrje esättning indeldes kullrn slumpmässigt i tre grupper. Grisrn tilldeldes kullvis kontroll- eller försöksfoder från - veckors ålder. Smågrisrn vvndes vid c fem veckors ålder. Besättning A: Besättning B: Smågrisrn flyttdes till ett slktsvinsstll vid veckors ålder Kontroll- och försöksfoder utfodrdes frm till och med 4 veckor efter vvänjning. Smågrisrn flyttdes på vvänjningsdgen kullvis till en tillväxtvdelning med konventionell tillväxtoxr. Kontroll- och försöksfoder utfodrdes frm till och med veckor efter vvänjning, därefter skedde en övergång till lötfoder.

3 Besättning C: Smågrisrn flyttdes på vvänjningsdgen till tre storoxr med djupströ, kullr per ox. En storox per foderslg. Kontroll- och försöksfoder utfodrdes frm till och med veckor efter vvänjning, därefter skedde en övergång till lötfoder. Smtlig esättningr tillämpde kullutjämning under de först dygnen. Smågrisrn vägdes individuellt vid vvänjning smt vid två och fyr veckor efter vvänjning. Död grisr smt grisr med dirre någon gång under perioden vvänjning till och med fyr veckor efter vvänjning registrerdes. Kullresultt från de tre försöksesättningrn frmgår v tell. Tell. Kullresultt från försöksesättningrn Besättning A B C Antl kullr Levnde född per kull 0,4,,,,6 0,6 0,9 9,3 0,5 Kullstorlek efter kullutjämning,,,3,,4 0,7 0, 0, 0,5 Kullstorlek vid vvänjning 0, 0, 9,8 0, 0,7 0, 9,8 9,0 9, Ålder vid vvänjning, dgr 33, 33,0 3,8 33,0 33,3 34,0 33,5 33, 33,4 Resultt och diskussion Viktsutveckling Vid vvänjning fnns ing signifiknt skillnder i grisrns medelvikter melln kontrolled och försöksleden inom esättningr (tell 3). Melln esättningr fnns däremot en signifiknt skillnd för vvänjningsvikt. Medelvikter vid vvänjning smt vid två- och fyr veckor efter vvänjning frmgår v tell 3. I nlysern hr inkluderts effektern v vrition melln suggor inom försöksled för lnd nnt esättning, foder och smspel melln foder och esättning.

4 Tell 3. Medelvikter per gris vid vvänjning smt vid två- och fyr veckor efter vvänjning Besättning A B C Antl kullr Vikt vid vvänjning, kg 9, 8,6 9,4 9,7 9,3 0, 8,3 8,7 8,4 Vikt två veckor efter vvänjning, kg,6,4,5,0,5, 0,, 0,8 Vikt fyr veckor efter vvänjning, kg 6,5 8, 8,9 4,9 7, 6,5 4,4 4,7 5,7 Medelvikter inom esättning vid smm ålder med olik okstv skiljer sig signifiknt I esättningrn A (p<0,0)och B (p<0,00) vr medelviktern vid två- och fyr veckor efter vvänjning signifiknt högre för de grisr som ätit de åd försöksfoderlndningrn jämfört med de som ätit kontrollfoder. I esättning C vr medelvikten två veckor efter vvänjning signifiknt högre för de grisr som ätit försöksfoder jämfört med kontrollfoder (p<0,0) och medelvikten vid fyr veckor efter vvänjning signifiknt högre för de grisr som ätit försöksfoder jämfört med kontrollfoder (p<0,05). Genomsnittlig dglig tillväxt från vvänjning till och med två veckor efter vvänjning i de tre esättningrn frmgår v figur och från vvänjning till och med fyr veckor efter vvänjning v figur. Skillndern i dglig tillväxt melln esättningr vr större än skillndern inom esättning melln de tre olik foderlndningrn. Generellt konstterdes tt i esättningrn A och B växte under hel försöksperioden grisrn som ätit försöksfoder signifiknt ättre än de som ätit kontrollfoder. g/dg A B C Figur. Genomsnittlig dglig tillväxt (grm per dg) från vvänjning till och med två veckor efter vvänjning i esättningrn A, B och C. Angivn okstäver nger signifikns inom esättning.

5 g/dg A B C Figur. Genomsnittlig dglig tillväxt (grm per dg) från vvänjning till och med fyr veckor efter vvänjning i esättningrn A, B och C. Angivn okstäver nger signifikns inom esättning. Besättning A vr den end esättning som utfodrde kontroll- respektive försöksfoder frm till och med fyr veckor efter vvänjning. I denn esättning konstterdes i intervllet - 4 veckor efter vvänjning en signifiknt skillnd i dglig viktökning melln grisr som fått de åd försöksfoderlndningrn. Denn vr till fördel för fodret med hög energi- och proteinnivå (försöksfoder ). Grisr som utfodrdes med försöksfoder växte 459 grm per dg medn grisr som åt försöksfoder växte 409 grm per dg (p<0,05). Grisr som åt kontrollfodret växte under motsvrnde period 35 grm per dg. Även i esättning C fnns en signifiknt skillnd i dglig viktökning i perioden melln två och fyr veckor efter vvänjning till fördel för grisr som åt försöksfoder. Grisr som utfodrdes med försöksfoder växte 343 grm per dg medn de grisr som åt v försöksfoder växte 54 grm per dg (p<0,00). Smtlig kullr i kontrollfodergruppen i esättning C medicinerdes mot dirre i tre dgr under perioden, och en jämförelse är därför svår tt värder. Dirreförekomst och dödlighet I esättning A dog tre grisr i kontrolledet. Ingen ntiiotikehndling förekom. Det vr dessutom den esättning där smågrisrn totlt växte äst. I esättning B dog tre grisr i kontrolledet smt två som fick försöksfoder. I ll tre försöksled ehndldes en tredjedel v kullrn mot dirre. I esättning C dog sex grisr i kontrolledet, två grisr som åt försöksfoder och två grisr som åt försöksfoder. I esättning C hölls de vvnd smågrisrn i tre storoxr med djupströ, en ox för vrje försöksled. Det vr prktiskt omöjligt med riktd ehndling v enskild individer, så därför lev smtlig grisr ntiiotikehndlde mot dirre i tre dgr under ndr veckn efter vvänjning. Behovet v ntiiotikinsts vr störst i storoxen med grisr som åt kontrollfoder. Under tredje veckn efter vvänjning fick grisrn med kontrollfoder åter dirre, och ytterligre en tredgrs ntiiotikehndling utfördes v kontrolledet. Smågrisdödlighet från vvänjning till och med fyr veckor efter vvänjning frmgår v tell 4.

6 Tell 4. Dödlighet från vvänjning till och med två respektive fyr veckor efter vvänjning Besättning A B C Antl grisr vid vvänjning Dödlighet från vv.till och med veckor efter vv. %, ,6, - - 0,9 - Dödlighet från vv. till och med 4 veckor efter vv. %,5 - -,7, - 5,,9,8 Inom esättning fnns ing signifiknt skillnder i dödlighet. Vid tolkning v dödligheten i esättning C sk hänsyn ts till tt grisr med dirre hr ntiiotikehndlts. förrukningen melln vvänjning frm till och med fyr veckor efter vvänjning i esättningrn A och B frmgår v tell 5. förrukningen registrerdes inte i esättning C. förrukning är justerde för död grisr. Tell 5. förrukning i esättningrn A och B Besättning A B åtgång: Kg foder per kg tillväxt,4,08,85,7,06,3 MJ per kg tillväxt 30,6 6,4 5,3 34,4 6, 30,6 Mervärde för försöksfodren jämfört med kontrollfodret, kr per kg - +0,30 +0, ,60 +0,40 Med hänsyn tget till priset på kontrollfodret, dglig viktökning smt foderåtgång kn de två olik försöksfodren värders i esättning A och B (tell 5). Kontrollfodret kostde,0 kr per kg och försöksfodrens mervärde vrierde melln 0,30 och 0,60 kr per kg foder.