Skapande skola på Ystads konstmuseum. vårterminen 2012

Transkript

1 Skapande skola på Ystads konstmuseum vårterminen 2012

2 Förord Under vårterminen 2012 pågick ett Skapande skola-projekt på Ystads konstmuseum. Projektet var ett samarbete mellan Konstmuseet och grundsärskolan, inriktning träningsskola, i Ystad. Projektets mål var att skapa situationer som aktiverade flera sinnen och som kändes begripliga, meningsfulla och positiva för eleverna i träningsskolan. De utforskade ett samtida konstverk ur Konstmuseets samling och skapade själva i olika material och tekniker tillsammans med konstpedagog Lena Persson. Verket heter Violoncell I (2001) och är gjort av konstnären Anna Wessman som är verksam i Malmö. Det föreställer en cello och är tillverkat i aluminium. Formen har först skulpterats i lera och därefter gjutits av. Cellon är ett fungerande musikinstrument och har varit med i olika utställningar och performances. Förhoppningen är att miljön på Konstmuseet har blivit tillgänglig för elever och personal på träningsskolan, och att de ska komma tillbaka och delta i den ordinarie pedagogiska verksamheten. Cecilia Wallén Utvecklingsledare, Kultur o Utbildning

3 Projektet av Lena Persson, konstpedagog, Ystads konstmuseum Det var viktigt både för eleverna och för mig som konstpedagog att få träffas innan grupperna från träningsskolan kom till Konstmuseet. Därför besökte jag dem på Edvinshemsskolan och Västervångskolan i början av vårterminen. Alla grupper fick ett foto av cellon som kunde användas till att förbereda och återkoppla i skolan. Några av grupperna tog även foton av mig. En grupp besökte Konstmuseet för att se ateljén i förväg. Alla grupper kom till Konstmuseet och arbetade i ateljén vid tre tillfällen. Sammanlagt blev det 21 besök under vårterminen. För varje tillfälle fanns ett tema som relaterade till ett sinne känsel, syn och hörsel. Dessa skapade förutsättningar för både upprepning och variation. Cellons silverfärg återkom i olika material som eleverna jobbade med själva. Vi hade en silverlåda med silverfärgade föremål som julgransprydnader, smycken, ett litet vindspel och en tårtspade. Lådan användes på olika sätt, till exempel som avslutning eller när koncentrationen tröt. Några grupper fick i uppdrag att mellan gångerna hitta egna silverfärgade saker att lägga i lådan. Första besöket känsel Vi kände på cellon, lyfte den och jämförde den med fotot. Ytans struktur, formen och tyngden stod i centrum. Cellon är mycket tung och vi behövde hjälpas åt för att lyfta den. Eleverna gjorde former av silverglittrig lera. Upplevelsen av hur leran kändes var viktig. Den hade också en koppling till cellon, eftersom den ursprungliga formen skulpterats i lera. Andra besöket syn Cellon undersöktes med ficklampor och vi försökte se hur den ser ut inuti. Med hjälp av en spotlight fick vi syn på cellons skugga på väggen. Skuggan växte, krympte och förändrades när lampan flyttades. Alla målade en tavla med silverfärg och glitter. I en grupp fick tavlorna titlar. Tredje besöket hörsel Tidigare hade vi gjort ljud genom att knacka på cellon och knäppa på strängarna. Nu spelade eleverna även på riktigt med stråke. Vid det här besöket tillverkades egna musikinstrument. Instrumenten skulle användas på avslutningen då vi planerat att ha en konsert. Det blev olika varianter av maracas och trummor. En grupp gjorde små celloliknande instrument av plåtburkar och metalltrådar. Alla instrument kläddes i aluminiumfolie eller silvertyg, eller målades med silverfärg.

4 Avslutning Avslutningen var gemensam för alla grupperna och hölls i slutet av terminen på Edvinshemsskolan i Ystad. Musikern Amit Sen kom för att spela på cellon. Anna Wessman som gjort cellon var också där. Konstnären Camilla Backman filmade avslutningen. Eleverna hade vernissage i skolans matsal och visade silvertavlorna de målat. Därefter fortsatte vi till en scen som finns i skolans källare för att lyssna på cellokonserten. Amit spelade själv i början och slutet. I mitten deltog eleverna med sina egna instrument. Avslutningen var både ett sätt att knyta ihop vad vi gjort tidigare och en ny upplevelse av den vid det här laget välbekanta cellon. Eleverna var mycket engagerade i vad som hände och under konserten uppstod en koncentrerad och intensiv stämning. Det var magiskt som en av pedagogerna uttryckte det.

5 Reflektioner från skolan Träningsskolans personal såg i efterhand några aspekter av projektet som särskilt positiva. Dessa var utformningen kring olika sinnesintryck, själva arbetet med cellon, att få komma till Konstmuseet mer än en gång och att projektet var väl förberett. De flesta upplevde även att det var anpassat efter elevernas kunskapsnivå, medan några ansåg att vissa av eleverna kunde getts större utmaningar. Att åka från skolan och att vara på en annan plats var också betydelsefulla delar i helheten. På så vis anknöt projektet även till andra av skolans ämnesområden som vardagsaktiviteter och verklighetsuppfattning. Att eleverna träffat mig i förväg sågs som ett viktigt inslag. och om skolans roll i projektet Eleverna har under de olika aktiviteterna visat skaparglädje, engagemang och förståelse för det vi gjort. Att personalen, som känner eleverna väl, ser projektet som en positiv upplevelse för dem är mycket glädjande. Det är också tack vare det fina samarbetet med skolan som projektet fallit väl ut. I skolan har man knutit an till det vi gjort på Konstmuseet på olika vis, och skapat sammanhang åt eleverna. Personalen har kontinuerligt dokumenterat vad vi gjort med foton och filmer. Det är ett arbetssätt eleverna är vana vid, och i skolan används foton för att komma ihåg och reflektera kring tidigare aktiviteter. Vissa grupper har haft fotot av cellon uppe i klassrummet under projektets gång. Andra har pratat om färgen silver och om cellomusik i olika sammanhang. Några grupper har använt de egentillverkade instrumenten på musikundervisningen i skolan. Avslutningen och konserten upplevdes som bra tillfällen för att återknyta till projektet som helhet. Förberedelse, koncentration och upprepning Dialogen med skolan, och att alla varit införstådda med vad som ska ske, har varit avgörande för att projektet fungerat. Mycket tid har därför lagts på förberedelser. I det praktiska arbetet har fokus legat på ett enda konstverk som kan användas och förstås på olika sätt. Det har gett eleverna möjlighet till koncentration och fördjupad förståelse. Även miljön och omgivningen spelar roll, och för mycket distraktion från annat har i möjligaste mån undvikits. Grupperna har gjort flera besök. Vi har varit på samma plats och upprepat liknande aktiviteter som alla utgått från cellon. På så vis har välkända och nya inslag kunnat komplettera varandra.

6

7 Förklaringar Skapande skola är en statlig kultursatsning som inrättades Syftet är att öka barns och ungas möjligheter till eget skapande samt att stärka kopplingarna mellan skolan och kulturlivet genom olika projekt. Projekten ska ha sin utgångspunkt i läroplanen och genomföras inom ramen för skolans verksamhet. Det är skolornas huvudmän som ansöker om finansiering från Statens Kulturråd antog Ystads kommun en kulturstrategi och en kulturgaranti för barn och unga för att garantera kontinuitet och långsiktighet i arbetet med olika kulturformer. Ystads kommunala kulturinstitutioner, allmänkulturen, biblioteket, Klostret och Konstmuseet, har ambitionen att vända sig till kommunens samtliga elever. Träningsskolan är en inriktning inom grundsärskolan som omfattar fem ämnesområden: estetisk verksamhet, kommunikation, motorik, vardagsaktiviteter och verklighetsuppfattning. Undervisningen anpassas i hög grad individuellt efter elevernas skiftande behov, förutsättningar och intressen. Ämnesområdet estetisk verksamhet ska bland annat ge eleverna möjlighet att utveckla kunskaper om färg, form och struktur samt om ljud, rytm och musik. Träningsskolan i Ystad har sju elevgrupper, sex på Edvinshemsskolan och en på Västervångskolan. Det går tre eller fyra elever i varje grupp. Eleverna är 7-16 år gamla och kommer från kommunerna Sjöbo, Skurup, Tomelilla och Ystad. Projektet utformades av Lena Persson, konstpedagog, och Madelene Oldeman, konstmuseipedagog, i dialog med träningsskolans personal. Det utfördes praktiskt av Lena Persson. Anna Wessman, konstnär, deltog som gäst. Amit Sen, musiker, spelade på cellon och Camilla Backman, konstnär, dokumenterade avslutningskonserten och vernissagen. Cecilia Wallén, samordnare för Skapande skola i Ystads kommun, har stöttat och hjälpt till på olika sätt under projektets gång. Varmt tack till elever och personal på träningsskolan för ert stora engagemang! Alla foton är tagna av personal på träningsskolan förutom omslagsbild som Madelene Oldeman tagit. Projektet är finansierat av Statens kulturråd. Katalogformgivning Peggy Eklöf, 29 media Tryck Vollsjö Tryck Papper Multidesign original 130 g Typsnitt Futura ISBN

8

9 Några tankar kring ord och ordlöshet Inom det konstpedagogiska området finns lite dokumentation gällande samarbeten mellan elever i träningsskolan och konstinstitutioner. Det finns mycket att forska vidare kring och att lära. Att generalisera innebär alltid en risk, oavsett vilken grupp det gäller. I slutändan är det viktigaste att alltid försöka möta varje person som en individ med egna resurser och förutsättningar. Ändå finns några saker att vara uppmärksam på när man samarbetar med träningsskolan. Det finns ofta ett behov av struktur och att olika valmöjligheter begränsas. Som utomstående blir man till viss del beroende av de pedagoger och assistenter som finns runt eleverna. Det går inte alltid att förlita sig på det sociala samspel som man kanske är mest van vid, och kommunikationen med eleverna går ibland via personalen. Att använda kortfattade och koncisa förklaringar är bra, liksom att fundera över vad som verkligen är motiverat att säga i olika situationer. Förmågan att tydliggöra med ord är viktig, inte minst inom pedagogiken. När den inte räcker hela vägen kan utgångspunkter för andra metoder skapas. Att känna, se och lyssna på ljud kan bli viktigare än beskrivningar. Ett ordlöst utforskande av världen omkring oss står i kontrast till vårt informationsspäckade och textbaserade samhälle, och utgör ett värdefullt komplement som bör prövas och vidareutvecklas.