:e årgången. Häfte N:r 6

Transkript

1 :e årgången. Häfte N:r 6

2 -327- Befäsförhåandena i Medehavet under värdskriget. (Forts från h. 5, sid. 314.) :Ministern påpekade nu, att detta visade hur nödvändigt det var att amänna anvisningar bevoutfärdade genom HBM:s försorg och tistäda cheferna för de aierade stridskrafterna så att en effektivare samverkan kunde komma ti stånd. Vika svårigheter, som härvidag voro att övervinna, visar b. a. föjande händese: Under jakt efter en ubåt, som var på återväg ti sin bas i Adriatisk a havet, kommo några franska jagare in i den zon, som enigt överenskomnieserna avsetts för de itaienska sjöstridskrafterna. Ett par dagar efter denna tidragese hänvände sig den itaienska överbefähavaren ti HEM under påpekande av nödvändigheten att förhindra varje ri<skfyt sammanträffande mean oika aierade sjöstridskrafter, nwd begäran, att de franska sjöstridskrafterna skue beordras undvika att överskrida gränsen m ean df: oika z merna. HBM ovade efterkomma denna framstäning. Men det skue vara mycket förargigt, om franska fartyg nödgades avbryta ett förföjande av en ubå t vid gränsen, och det där ej funnes itaienska fartyg, som kunde fortsätta jakten. HBM skue för sin de uneer omvända förhåanden finna det het naturigt, att itaienska fartyg, som jagade en ubåt, förföjde densamma även in i den franska zonen, ända ti dess de kunde biva avösta av franska fartyg. Tidskrift i Sjöväsencet. 23

3 00 k Frågan ordnades sutigen upp genom förhandingar e. an franska och itaienska sjöministrarna i enighet m ed den uppfattning, som företräddes av HBM. Det bev därjiitnt' bestämt, att för den händese HBM med sina stridskrafter för någon betydande operations genomförande inkomme i Ad riatiska havet, skue den itaienske fottchefen träda under hu ns befä. Befäsförhåandena vid den i Otrantosundet etaberade spärren föranedde också vid fera tifäen tvister mean cc aier ade makterna. Vid spärren funnos; des en geska fartyg för sjäva nätspärren, des itaienska jagare och tråare, d's sutigen franska ä tta fartyg, aa uneer oika befäh avure. Vid en konferens, h åen i Tarento (okt. 1916) mean n 'prpsentanter för de itaienska, franska och engeska sjöstridskrafterna under edning av den ituhenske överbefähavaren i Adriatiska havet och med egentig uppgift att studera skyddet gent em ot de fientiga ubå tarna, bragtes frågan om en Pnh etigt befä i Otrantospärren under diskussion. Som förhaandena vid konferensen utveckade sig, ansågo fransmännen sig em eertid icke kunna framföra sina krav p å att chefen för dc franska ätta stridskrafterna där skue utöva edningen av operationerna, utan at fick biva vid det gama. Som befähavaren för de franska stridskrafterna vid spärr en visade sig icke vara persona grata för vissa av dc itaienska marina myndigheterna, bev han en tid efter denna konfercm och, givetvis, efter en de notväxing, ersatt m ed en annan sjöofficer. Ungefär samtidigt byttes även een engeska bcfiih avaren, varmed de en geska stridskrafterna förstärktes med några jagar e. Även om n ågot enh etigt befä icke åstadkoms vid spärren, bev det engesmännen, som drogo vinsten av sitningarna m ean de båda övriga makterna. I förhåandena JJ m c an c e aierade nw k te rna och Grek - Jane! kom H B :'II att spea en betrcande f a t ; t".. J, "s an or am1ra Dartige personigen Icke så adees yckosam, ro. " Ti en,början endast på avstånd inbanda d i händese.. ko1 han, p a grund a v frän frans] a.... " rna.. ~ 1 e ger m gen er haen order att personigen utöva cdninacn över dc... t. e k ' d. 0 samman rat>1b h! de "rcoska far. tt..,... t> < va nen, I ancan1a att.. ~ SJOS I S rafter, som sk ydda ode r Saomki andsatta trupperna och därjämte t"!ryck pa Grekand. Detta var i måna't och Jnycket ut ~:'a ~]] ons an, som an11ra Dartioe med -itl f. k o o o " no. J e.... ::-> ~ - L.aggs epp begav sia ti Gr ek an. Hans ovnua uppaiftcr f. f". 0 0.,. t> o b r am or at eean det av k11t> et m ot ubatarna voro S' omfatt d.. < ~m e, at h an an sia det vara oamphgt att han dirj'ämtc.. t. o. over og c et du-ck ta befäet 1.. v pa denna de a v sjökrigsskådcjja tscn D......, f o c 3IJam e 1ade han tcc.an 1a t svart a tt drao a en. At h -äm t d f.. 1. to n me ran ska sandebudct Det var emeertid ino-entino ana order. ' 0 o t> h annat att g-öra än yda er-- Att i d.. J,. en anc e sernas virve, som utveckade sia i Gr ek - and, atrd kunna bedöma vad som var r a t t o ' t>t' or a J ev rckc atid möjigt för HBM. I stä t f"- t>... g". J 1. c 1 n i ro-ast att som ett stöd f". d u c e or att tjana kiska.. or e a Jerade dipomaternas aktion mot «rer egermgen, viken a ktion Frankrike f ö.... t - ~ med m era k..... I ovr 1g forde kom I--fB\1 s arpa an Engand egcnigcn via vara med på att atmera h and! o ' Underhand}' o o.. a pa egen hand och direkt föra nun"en moar sava ~ personigen med den grekiska Kot> sorn r ned greoska rco erin "'C11 Då den av HBi\1 f" d r t> h o där fart a A o_r vissa y~ens andstrgmngstrupper nnviinccs för att besätta a po rtrken ti sut, vid ett företag, H (tjga punkter a v '\t' 1 1 Jed rrre. k. en, cc dc ti sanunan stö tnin o ar t> o s a trupper och df" d. t> och. o m c or e a v sevärda föruster i dö sarace utan att, a... c a kisk sida d'.. o na~_ia avgorande m edgivanden från grede, to f. ant> enom ~ rhoos, m en bott nya förhaanden fö'- g I an ska re o-en g "' J tppdra o-a d t> :1 en S.Ja v edningen för att sedermera o ensamma at genera S:nrai ch f f" S.. c, e en or aom k1 -

4 D t' a' terkaades ti Frankrike och hans arrnen. Amn a ar 1ge. befä överämnades i andra händer. V. 1 Gatc1 1et den nyutnämnde chefen för de fran. Icean11ra,.. ska Nedehavssjöstridskrafterna och föja~_tig:n även h_ogste '. de aierade makternas sjostndskrafter 1 :\[e. be f a 1avm e over dehavet överto Y sitt befä i decebmer För~åande~ ti Brekand var då så spänt, att frans_ka.... k d,ed att Grekand eventuet skue regermgen ra na e 11. träda i kriget mot Franknke. Under dessa förhåanden ansåg den nye HBM at~ hans P' tan 1 spetpats vore, ick e i farvattnen vid Saamis- Iraeus, u n'.. sen för de franska huvudstridskrafterna. Detta med,r\. sa småninuom. regeringen och HBM ersattes av en a_nnan n ce-. b h f för de aierade s jästridskrafterna 1 Grek:md. mnira 1 son1 c e... f Trots de Den nye HBi\1 var framför ~:t eskaderche... o a. synpunkter, som tidigare anförts for att_ HBM m_ed ~:tt ~L 1 _M skepp skue manövrera oberoende av far tygen _stndshnjen, vidtou amira Gauchet nu den förändringen, att fa?gskeppet inrant>gerades i en av sagskeppseskadrarna, ö_ver viken ~1~~ även tog befä i egenskap av eskaderchef. At den taktisk, skoninuen av de understäda eskadrarna och divisionern~... d \..:rbm det mesta av sin verksamhet, omsorgen om or agna e ".. F 11 nade. d t av SJ'öfartsskyddet mot ubatarna over at ' gamseran e '.. 1 Jntn han åt en interaierad kommission. Sjäv forb ev an ' f Ud o föua krann pa den vid sina sagskeppsförband oc 1 o y e sa. t>.. '1Wien en höaste befähayare, att det under ar 1918 vid fera_ t ' d b.... t att centrasera e även i Frankrike fram.stod som ons "var. k ningen av sjökrigsoperationerna i Niedehavet unde~: en e ~~ ~:k. '.. Det bev också en HBM underst,id ei,., am1ra f ao n man 1ssnnus. som. i oktober 1918 kom att direkt,.. d ' rades e a 1 e _, bb ' ' t o d t cd i t~'.. der harcinaarna OD' vapensi es an e 111 nmnn, f or un ' t> a rna I den fortsatta utveckingen av händeserna i Grekand tog franska fottan även efter ombytet av HBM ivig de. I övrigt bevo fransmännen här ämnade atmera att på egen ]1and r eda upp affärerna; engesmännen gå v o dem reativt fria händer, men hänvisade ti att så mycket som möjigt använda fr ediga mede för att tvinga Grekand ti underkastese; någon engesk miitär hjäp vore i varje fa knappast att påräma. Mean de högsta antmiitära franska befähavarna i Grekand och HBM uppstodo vid fera tifäen konfikter, som sjöministern fick söka reda ut. BL a. hade chefen för den franska miitära kontroen i A ten direkt ingripit i de franska patrufartygens verksamhet samt även åtit deras besättningar verkstäa uppdrag i and, viket framkaade dagomå från HBM. Vid ett tifäe beordrade sjöministern HBM att med fartygens tihjäp söka spärra Korintiska näset. Häremot reste amiraen starka invändningar, förkarande att det på grund av de omgivande bergens stora höjd var mycket svårt att utföra en sådan avspärrning, samt att riskerna för fartygen voro stora, då de ej kunde erhåa tiräckigt skydd mot ub. Han ät emeertid förmå sig att insätta några kryssare, men vägrade bestämt att använda sagskeppen, och förkarade att sagskeppsesk adrarna måste håas intakta så änge den österrikiska fottan existerade. Amira Gauchets sätt att utöva sitt befä, eer rättare hans sätt att icke utöva befäet såsom HBM, framkaade, som förut antytts, så småningom atmera utbrett missnöje hos vederbörande på högre ort i Frankrike. Våren 1917 var det avsikten att håa en konferens mean d.~ aierade makternas sjömiitära befähavare i Medehavet for att studera resutaten av dittisvarande verksamhet beträffande sjöfartsskyddet och så fast det i fortsättningen

5 ämpigaste tivägagangssättet. HB~ föresog \1ata son:. pbb för konferensen för att sjäv icke behöva vara m ed, forehitrande att han under de förhåanden som rådde icke kunde taoa sit ansvar att ämna sagfottan vid Korfu. Han an-,ag at~ da det var engesmännen, som tagit initiativet ti en fiir. änc rino av or"anisationen av sjöfartsvägarna och deras skydd. så vor: det c~ras skydighet att anordna konferensen. Sjiiv öredro" han at aa utvecdingen ske at efter omståndigheternat> och vie ti en konferens på Mata sända chefen fii r de fra 1 ~ska patrustyrkorna. ' Frans<e!marinministern. var emeertid ej med på att HB\1 på deta sätt sökte kmnma 1 r<\ I en de av sina åigganden, och det bev därför ordnat!>u '\ konferensen hös på Kor f u under -113~1 :s edning (apri \). Ur denna konferens framgick som resutat försaget o m tisättandet av en centra myndighe pa ~'ata, viken skn\\p ha va hand om aa åtgärder rörande sjöfartsvägar, eskorer och patrueringar m. m. i hea Medehavet.. Från franske marinministern framkomma v1d f era tifäen försag ti vissa förändringar och omgrupperingar i de franska Medehavsstridskraferna. :\ien ating strandad ~ 1:å motstånd från HBM, viken icke kunde förm ås att frånga ~ ~n befattning som chef för en av sagskeppseskadrarna, varor saken fick faa. Uppkomsten och utveckandet av det t_ysk a ~insk~.än~t~ ubå tskrinet kom att medföra stora förändnngar 1 bcfas{ m- håanden a i Medehavet, både i vad avser ecnmgen J ' t> <1 a: s]'ökrinförino-en och i utövandet av edningen ti sjös!>.. t> t>. c t n I Frankrike framkaade strävanden a a tt komma a <L tyska ubåtsverksamheten först bi:ande~ av ett -~ä~ skit ~r g. ~: en centra edning av aniubåtsknget, 1 en borjan mec h tydande grad av sjävständighet m en dock städ under ch e~r, ~.. 1 L" f a11 1. au"usti 1917 bev den { JI for n1annsta )en. angre.i 1, r>, koppad från beroendet av marinstaben och städ dired under m arinministern f3- Ett annat resutat av strävandena att intensifiera kampen t de tyska ubåtarna var tisättandet, i sutet a v 917, a v en särskid understatssekreterare i marinministeriet, med specie uppgift at taga hand om å tgärderna för antiubåtskriget S å som händeserna och verksamheten kom a tt utvecka sicr bev marindepartementet härigenom så gott som uppdeat i tvenne departement, och m ed den atmera titagande betydesen av antiubåtskriget, kom uneerstatssekreterarens ve. k ~amh e t att biva at viktigare. fähavaren för sjöstridskrafterna, samtidigt marinstabschef, i sin hand skue sama edningen av försvaret mot ubåtarna. Det tidigare omnämnda försaget från wnferensen på Korfu om skapandet av ett centraorgan för sjöfartsskyddet Yann resp. makters giande och faststädes efter en de förhandingar, Samtidigt (aug. 1917) genomförees beträffande de engeska sjöstridskrafterna i Mede ha vet den förändringen, att samtiga städes under en gemensam chef, i stäet för att de tidigare varit fördeade på ett anta, av varandra fustän digt oberoende sjöstyrkor. Genom detta arran remano fick I Itaien tisattes en inspektör för försvaret av sjöförbindeserna, viken, städ direkt under den itaienske höuste bet> t> t> HBM endast att göra med en engesk amira i st. för fera, viket ur HB\I :s synpunkt innebar en given förde... Vad beträffar centraorganet för handesskydd, så npprattades detsamma en. engesmännens förs a a på \Iata och HBM :s befattning därmed inskränktes ti a~ endast b~ röra frågor av största räckvidd, huntdsaki o en i poitiskt avseend ~ e. Därjämte erhö han myndighet, för den händese så ~-~ndgä_ng igen skue komma at krävas på grund av krigsaget vrd Adriatiska havets inopp, ::tu ti sig sama de i pah uu- oc k t... onvoj Jansen syssesatta fartva som han ansåo C t f... J r>' c t> k order~ga vrd huvucstridskraferna. Ti chef för handes- Yddet r Medehavet hade fransmännen givetvis tänkt sig en t> >

6 av deras egna amiraer. Detta motsatte sig dock engesmän. nen, under motivering des att de engeska sjöfar t sintr es se n~ i Medehavet voro mycket störr e än de franska, des att de festa för handesskyddet använda fartygen voro engeska. Den n yssnänmde chefen för de engeska sjöstridskrafterna i Medehavet bev också förordnad som chef för sjöfartsskycdet. I det organ, där han såunda kom att presidera, ingingo so111 medemmar en fransk amira, en itaiensk kommendör, samt ytterigare en engesk amira, chef för den engeska patrustyrkorna. Ti dessa fogades senare även en japansk am ira, då ti Medehavet förades en de japanska örogsfartyg. Befähavaren för de engeska sjöstridskrafterna i \Iedehavet hade förutom vad nu nämnts under sitt befä cheferna för de engeska marina stridskrafterna i Gibr atar, \1ata. Egypten och Adriatiska havet. Med edning av i Nordsjön och Atanten förvärvade erfarenheter rörande metoderna för sjöfartsskyddet bev nu iiven i Medehavet organiserandet av konvojer för handesfarygei1 det vaniga. Detta system kom givetvis att m edföra åtskiiga förändringar av stor räckvidd. Det bev organisationer i and, som atmera fingo att syssa med arbetet för panäggnin g av konvojerna, deras samansättning, va av vägar, tider för saming och start o. s. v. A v redan bestående franska m arina myndigheter togos härför i anspråk b. a. marinprefekterna i Tonon och Bizerta, åt vika från årsskiftet upp drogs ansvaret för sjöfartsskyddet i h ea västra deen av "\edehavet under HEM :s edning. Vid organiserande t av kon vojer m ean franska och nordafrikanska kusten var m < rinprefekten i Bizerta understäd prefekten i Touon. Enär sistnämnda anordningar vidtagits utan att I-IBi\1 först fått yttra sig om desamma, fann han sig föranåten att i skri vese ti marinministern kaga över bristande förtroende och begärde sitt entedigande, viket i sin tur medförde teegranoch skriftväxing från ministeriets sida m ed påföjd att IIB?-1 stannade kvar Arbetet i and på Mata f"". t.. or s JO artsskyddets h d o en engesk 1 e ranska och ita t. rens m repre- gick ej a hd. som sia borde D an 1a vande vid oika tifäen över att d f e anura en kagar sentanterna icke hade fu 1 ma { att fatta o b att hava rådfråaat sina h.... nagra esut utan o o ogr e myndra h eter s o f 0. '.. a. ramt det ej c1 ga etajer Hanacno o aenser rörande d 1 var fragan om mycket obetydi d k oms ono rga och besväriga f.. d... o. m astador I OJI1n<Tar p å.. t Fransmännen voro dock ob n as an a a hå.. - enagna att I n åaon st..... nmg vrdga fumakten t.. o oue utstrack- I kommissionen på \'fat - pa 1 ata. or sm I ep resentant o w1 < a uppstodo s o o. 1. a smamngom divero c amp Jgaste m etoder r... edande och utövande Å.d.na or SJofarsskyddets ena sr an sodo eno'... paner, faretradare för en. oe sman och Ja- 'd mera cenrahserad d.., ar e oretrada f. ~ ' r a c ett tif"!.,. nmg biva utsaasaivande f. a e a tt ata sm uppfattgripa. o o " ' ann sr g adrig föranå ten att in - sr an fransmän och itar'en. f'.. e mng, a andra fattning. HB!\'[ SO 1a... h d' r e or en motsatt UJ)p- Vi skoa ett ögonbick ta u a en t i o under amira Gauchets tid ob tt p a huru HB\f :s stab, var es mffad för att d 1 nagra uppgifter beträffand t b, se an amna f en för de en o-es k a s... ' -~ d ska ens sam_mansättning hos ch c- Band de o 'f JOs II s rafterna I Medehavet. uppgi er, som behand d. och som voro anförtrodd o t 8 k a es mom HBM:s stab a a apt ' ner f om operationer E d o e ' anus mgenting nämnt,. n av e atta väsendet, eer snar"i'e d'. r ~ ac c and om uneerrätteseh «" rane ormgen h emiga eer konfid t" I., oc registreringen av om oika tekniska de t '. ', o "'. e ovnga hade hand c nundeta ' f. e a Jen, torped-. J en, ygceta J en man ö ve. h.. Jen, minsvepningsdeta'., r- oc sakerhetsccta- en re a mndrn(tar d O h a JCI' sa;,; om artder r d t 1 ibm :s st b f Jen. o. s. v. Eer med andra ord. a a anus egentbcren e d t.. v Underrättesedeta ~- n as en orgamsatwnsdcta j deta Jen var nastan obefintig och een..,... ]en saknades adees L d operativa overämnat h et åt dem. e -~ nd et av operation erna var 11ot Ubåtarna h d, som ut~oi de desamma, och försvaret a e, som nyss namnts överänmats åt en sär-

7 e. viken HB~1 utövade bott obctydii,! skid organsatjon, ov r edning på ångt avstå.nd.... t ~ t J 17 officerare jän c nagra I at syssesatte HBM s ~n.s a) ' t ' d de cbifferspecrahster. särskit ~ ).~ ] \cdehavsstridskraftcrna förfoe eie1 for de enge s -..a J 7 8 officerare Jam te gade däremot samtidgt over en sta J om ~n de annan persona. Denna stab var upddad cn. föjande: rt' och cbifferbyrå. En cxpec JOn. d. '" a fråoor. u f conunodare avg]or e sja v a o Stabsc 1e en, ~ f Han ~ ar dessutom automatiskt om de mest bcty c ~e u a.f o t denne var borta, vih't stäföreträdare för sm chc ' sa snar ofta bände..... dcrrättc1scdetar en kommumt"\ En operativ detaj ; en un.... detaj fii r. d ' för försök av ohka s ag, en " tiansdetaj; en e ta J. f". teriefråo or innefattand' f.k. en detaj or n1a o, handesira I en, h., ade fartyo samt.. f"r bär()'andct av averer o även organ~:a twnen o.. ~. o d a, aa sag ävensom ut hi <fartygens forseende med fon a ningsfrågor. den en reskc befäbava Vid sidan av sjäva staben h ade g.. [". o sio direkt understada, b. a. OJ ren därjämte nagra organ o.... frå"or rörande fygvasendel handaggtung av 0 ' o. o ()' 1 ~ i d ()'anisationen, son sa smannoom '. Den nu antyu a 01 o.. 'tetcts order fram ur erfarenheterna, J.. bev efterhand pa amua 1 härför utfärdade. f" d för aa de engeska staberna. I den. ',. t m or... tt stabschefens uppgtt ':u.t instruktionen framhas J a., a. 11 befii.ha. o n att hänskjuta dem tj sm avgöra detajfragorna u a.. <>nna ; tn I)rinripfra:.'(r 1 d J)cfatta q.-r mec ' ' v '.. a omfattande arcndcn. Jans are Yiken ej JOr e ' b.. 'f"' te n na och bott mgnpa J m~r d t officer Yikcn sun J e vara sa ordna, a en ' att cet ear or J '" hest, skue kunna vara bor~a uf'a~ ' or o IJcrsoni >cn ans' a. t... t n DetaJC 1e crna ' o oäo enhet 1 JUnS e... dctaj jcr.. o f f" verksamheten mom esp...' no a mfor stabsc 1e en or t' 'Js ha 'ia inom en sta J s U, " f". J e\'c I1 't" on o. d Lan e pa bott egen c e a.. och skue arbeta, ej me ' ". c dc ta jd' utan för det hea. \inst en gan g vec "an s "u, ferna sammanträda för att redogöra för vad som bivit gjort och vad som skue göras. J u färre hemigheter, dess bäre. Häer m an at hemigt, sa minskar man förutsättningarna för ett gott samarbete. En de av dc principer, som kommo i tiämpning i staben på Mata, väckte de franska amiraernas förvåning, b. a. att stabschefen >> Pft befaning >> avgjorde vissa ärenden, då hans befähavare i särskida ärenden befann sig på inspektionsresor ångt borta från \Iata fera veckor i sträck. Såunda skrey en fransk amira, som mottagit ett på dyikt sätt avgjort ärende f. v. b. ti HBM, ti denne, att han trots at ansåg sig böra översända handingen, men a han givetvis vid den engeske amiraens återkomst skue vända sig ti denne i frågan. Han satte i ansutning ti den verksamhet, som den engeske stabschefen utveckade, i fråga, huruvida man ej skue passa på, medan hans befähavare var borta, och söka regera några svävande probem. I början av 1917 gjordes från itaienskt hå försök att bringa befäsförhåandena i Adriatiska havet på gid mot en mera utprägat itaiensk överedning. Anspråk framstädes på faststäande av en zon, inom viken under aa förhåanden de itaienska m arina befähavarna skue utöva edningen av sjökrigsoperationerna, även om HBVI sjäv konune att uppträda där, och denna zon, borde omfatta icke bott Adriatiska havet, utan hea området norr om injen Siciiens sydsepts - Km fns sydspets. Försöken rönte emeertid ingen framgång, förhåandena bevo i stort sett vid dc gama. De yckade österrikiska framstötarna mot Otrantospärrcn ~åvä som dc itaienska motgångarna på andfronten i oktober H1 7 utövade ett betydigt infytande på operationerna i :\.d riatiska h avet och medförde stora krav på förstärkning av sjökrigsmaterie, främst jagare och minor från Frankrike och Engand. 1\Iinor och äwn några uijatar kunde ämnas, men

8 d d t 1 cpunkten eftersökta nog och kunde ej jagare voro v1 en avvaras på något hå. Efter det itaienska nederaget på andfronte~1 hösten \)1 7 t 11. d ednin cr hade en 111 era 1e1 a o av O)erationerna ti ands. k om- mit ti stånd, och den frågan togs snart därpå upp 1 En g m~~. icke tiden vore inne att på samma sät nu skapa en SJOokn~ d g En dyik ansågs nödvändig, framför at med ngs 1 e mn. hänsyn ti förhåandena i Mede:havet..... _..' Vad som också kom ti stand var ett 1~1te.~~hera t rad för handäcwande av ärenden rörande sjökngfonn~en., Dc,. ' s 0 främst (J anuari 1918) bevo föremå for r adets s po sn1a, o t h k t Voro aivetvis frå<'orna rörande antmbatsknge oc ver smn1e o " f, s 'öfartsskyddet. Men därjämte kommo ett par a~dra r ~g o r :u spea en stor ro både vid överä?gningarna.. 111~: r ac:e ~ och vid förhandingarna mean reger111garna, namhoen ccb möjigheterna av att de ryska fartygen i Svarta ~avet eft: r Ryssands sammanbrott skue komma att, ta~as 1 ~ruk f o~~ cantrajmakternas räkning, des huru man pa battr~ satt sk u ~.: kunna d 1sponera. d e ti förfogande stående sjöstndskrafterna i Medehavet. För att möta ett befarat utbrytande vid Dardaneern a.. av de tysk-turkiska sjöstridskrafterna, förstärkta.~ned rysk ~ : a r~ tyg, ansågs det nödvändigt att i avsevärd grad ok~ d~. a ~r:d~ stridskrafterna i Egeiska havet. VIen dessa forstarknm t>ar. främsta för att icke säga enda, rurnmet komm a att s k u e < ' er ' J)- on de franska huvudstridskrafterna, VIka VOrO t>i t agas f ra.. en perade med hänsyn ti mötande av en ev. utbr ytm~g av ' d.. t. k'sk a fottan. HBM, viken anmodats yttra sg, y r~a e os en1 b ' t.. t E cre1ska o ett vidsträckt användande av m111or och u a sna 1 o... pa d... da overhavet samt därjämte på sammandragan e av avsevar -attens- och undervattenssjöstridskrafter ti detta far v a tt e ~i v HBM gjorde i detta sammanhang några utta~nd ~~. t:1t sjöministern om att här anföra: S.I1a aierade, viket det kan vara 111h ess a I fråga om de engeska stridskrafterna i Medehavet, så stodo de visserigen under hans befä, men det vore föga mera än en artig gest. Praktiskt taget kunde han icke utöva någon verksamhet i den riktningen utan att framkaa misstänksam- het och motstånd, framför at om det rörde sig om förhåandena i norra deen av Egeiska havet, som engesmännen syntes vija undandraga från at annat infytande än sitt eget. Det yar så gott som omöjigt för HBM att kunna få utnyttja några engeska fartyg i enighet m ed dc träffade överenskommeserna. Officiet voro engesmännen atid mycket artiga och timötesgående, men i praktiken visade de sig fukomigt oberoende. Vad itaienarna beträffar, så undandroga sig de itaienska sjöstridskrafterna het hans edning. HBM hade icke ens någon bestämmanderätt över de franska fartyg, som voro stationerade nord om (innanför) Otrantospärren, och ej h eer hade han något att säga ti om beträffande denna spärr, som devis t. o. m. befann sig i sikte av hans egen bas vid Km fu. Ti h ans kännedom hade vidare kommit, att för den händese österrikiska fottan sökte verkstäa en utbrytning ur Adriatiska havet, ämnade den itaienska amiraen icke ingripa. Det hade ihågasatts att en de större fartyg skue ägga upp, framför at för att ämria besättningar ti fartyg, som voro insatta i antiubåtskrigct. Detta visade sig stöta på b e tänkigheter, framför at hos HBVI, som därjämte mycket be kagade sig över den mängd officersförfyttningar, som i början av 1918 ägt rum. Frågan om omgruppering av stridskrafterna i Medehavet ned hänsyn ti det befarade övertagandet av de ryska fartygen återkom gång efter annan, m en n ågon sutig ösning åvägabragt'es icke. Det var för varj e t"' nå. n b o svårigheter från itaiensid hå, som omöjiggjorde övcr:enskommese. Först var det frågan om att de itaienska sagskeppen skue förena sig 1ed den franska huvudstyrkan vid Korfu för att möjiggöra

9 avsevärda detacheringar ti Egeiska havet, men detta motsatte sig itaienarna på grund av otiräckiga möjigheter ti för. rådskompettering samt överhuvudtaget motvija mot att använda sagskeppen utanför Adriatiska havet. Senare fram. hös att om sagskeppen förades ti Korfu, de i varje fa endast finge användas mot den österrikiska fottan, det itaienska foket tiäte ej att fartygen riskerades mot någon annan fiende än den, för vars bekämpande de voro avsedda. Så småningom förkarade sig itaienarna beredda att ata sina fartyg föräggas utanför Adriatiska havet ti Korfu, men endast under förutsättningen, att högsta b efäet atjämt komme att utövas av en itaiensk amira. Innan denna fråga hunnit komma ti avgörande hos franska regeringen, på vars stäning den h et berodde, h ade andra spörsmå trängt sig i förgrunden. Från engcskt hå hade nämigen framkastats tanken på en gemensam chef för aa de aierade sjöstridskrafterna i Medehavet, en chef som icke skue yda under n ågon särskid regering, utan under den interaicradc sjökrigsedningcn. Som dyik chef vie engesmännen för sin de föreså amira J ci coc. Det hade redan visat sig omöjigt att stäa de itaienska stridskrafterna i sin hehet under en fransk befähavare, och då fransmännen givetvis icke kunde gå m ed på at en itaic1 sk amira beve amiraissimus i Medehavet, vore en engesk aira ämpigast, framhöo engesmännen. Beve förhåandena ordnade på detta sätt, vore det ej heer erforderigt att dc itaienska fartygen förades ti Korfu, dc vore ändock under samma högsta edning och den erforderiga samverkan m ean dc franska och itaienska stridskrafterna äte sig ätt ordna. Fransmännen accepterade, itaienarna refuserade detta försag såvä som ett senare, i viss mån modifierat försag i samma r iktning. Frågan om en amiraissimus för de aierade sjöstridskrafterna i Medehavet bev därför icke n ågonsin bragt ti sin ösning Då det icke visade sig möjigt att komma överens med itaienska marinmyndigheterna om hur förhåandena skue ordnas vis-a-vis sjöstridskrafterna vid Km-fu, b esöt sig HB\I i 111aj 1918 att det oaktat sända vissa förstärkninuar ti Eneiska have t under befä av en fransk viceamira. 0 0 Ankomsten av dessa stridskrafter, sagskepp såvä som ubåtar ti Egeiska havet kom återigen att skjuta fråo an om befäsförhåandena där i förgrunden. HBM hade i ins7ruktionen för den franske styrkcbcfähavaren framhåit, att hans uppgift vore att samverka med de engeska stridskrafterna vid fi entiga försök att bryta ut vid Dardaneerna. Han vore hö ~s t e che~. fö~ de franska stridskrafterna, men ej över dc ah: radeo SJO.stndskrafterna i dessa farvatten. Den engeske amira, at viken befäet här vore anförtrott, hade under sin s ~.~ ä.de engeska som de, ti Saonikiförctaget bundna frans! \~ SJOStndskrafterna. Verksamheten skue därför etaberas i samråd med den engeske amiraen. Om dessa direktiv meddeade HB\1 den å Mata varande befähavaren över samtiga engeska sjöstridsk-after i ~1 edchavet. Ä ven de engeska och franska amiraieten vore ense om ~ e. utfärdade direktiven, vika förkarades ansuta sig ti de tidigar e ingångna överenskommeserna och icke på något sätt rubbade det faktum, att Egeiska havet fortfarande var cu en.~ e s k zon. Dock vore iksom förut HB\1 den, som sku:' ~to va. högsta edningen av operationerna i den händese n ågot fienthgt utbrytningsförsök konune ti stånd, och med häns~~ här ti skue een franske viceamiraen i Egeiska havet besamma över det amänna disponerandet av samtiga stridskrafter dä - r k d "".. <I, men or se un ara operationer vore den engeske amiraen r t d" k I.. -~om oru u e t understäd sin högste chef på Mata. bi bojan av oktober 1918, efter Bugariens underkastese..ev det tydigt att det bott var en tidsfråga när även Tur ~ k Iet m åst k ' då o < e ge upp ampen. Franska r egeringen infordrade v fran HBM uppgift på, vika å tgärder i ett sådant fa borde Idtagas S t d... d. am 1 Igt san e Itaien vissa sjöstridskrafter ti

10 Egeiska havet, varjämte Engand ditförde förstärknit~~a r i form a v s a n-skepp från annan krigss-:ådepats. EngesmamL~ n vidtogo dät~ föruton' åtgärden att beordra amiraen. på Maa omedebart begiva sig ti Egeiska havet för att dtrckt e<a verksamheten inom den engeska zonen. Eno ejsmännen h emstäde samtidigt att, för den händr e det sku~c komma ti mera betydande operationer där, ifrågavm-ande amira, på samma sätt som tidigare unce~ Da~ da neerföretaget varit förhåandet, skue få taga bcfaet over smntiga därvarande aierade sjöstridskrafter. Denna fråga hänsköts ti högsta krigsrådet i Versaies. Man kom här ti enighet om a tt ett företag mot Kons t ~I n tinope borde verkstäas av såvä ant- som sjöstridskrafk r, samt att en engesk genera skue föra befäet över anttrupperna.... Frågan om befäet över de aierade sjöstndskrafterna, vi - ket engesmännen ävenedes krävde för sig, kunde man daremot icke enas om. Franska regeringen underrättade HBM om vad som förefait, samt karade i en instruktion vika riktinjer för befäets ti sjöss utövande i Egeiska havet, som sku~e fö _Jas, samt påpekade att HBM atjämt hade högsta ednmgcn <'V operationerna även i östra deen av Medeh~vet,. oc~ at~ han när han så funne ämpigt, sjäv kunde begtva stg drt for att där utöva sitt befä. HBM var, som atid, som fastnitad vid sin eskader, )Ch det dröjde ett tiota mycket betydesefua dagar, innan han underrättade Paris om sin avsikt att begiva sig ti Egeiska a Y et, enär han behövde komma i direkt kontakt _mc~ högste b~fähavaren över de aierades antstridskrafter 1 Onenten.,,u yar det emeertid i Paris, som hinder mot hans färd r c~t cs, detta på grund av nya förhandingar m ed Engand om h ögs ta marina befäets utövande på denna krigsskådepats. Meadn London och Paris såunda diskuterade ett nytt cnrreskt vrkande om fuständigt engesk edning b åde ti nn d; oc~' ti.sjöss i företaget mot Turkiet, och fransmännen p<~ ~ rund h ärav avhöo sig från att åta HBM på ort och stäe ~töva den honom atjämt tikommande myndigheten, h :1_nd Jade emeertid engesmännen och städe de andra inför ett fait accompi. Den engeske amiraen Cathorpe, chef för samtiga engeska sjöstridskrafter i rviedehavet var under de händeserika dagarna i sutet av oktober 1918 den, som på egen hand, i strid mot de order och direktiv, som HEM meddeade, nh-n i fu överensstämmese med den engeska regeringens intentioner, avsutade vapenstieståndet m ean de aierade m,1derna och Turkiet, och de aierade maktern as regeringar hade endast att godkänna de vid tagna åtgärderna. Först sedan vapenvian sutits, bev HBM från Paris underrättad. att inga hinder mot hans färd ti Egeiska havet ängre föreågo. Då fanns emeertid icke ängre någon anedning för honom att begiva sig dit. Förhåandena i Adriatiska havet vid fien tigh ~ te rnas upphörande kommo i högsta grad att infueras av o n'ständi,~h ~ ter, som icke kunnat fö'utses, då överenskommesen träffades om Itaiens inträde i ktiget på de aierade makternas sida. Det pris, för viket Itaiens medverkan köpts, bestod nämigen i tiförsäkrandet om suveräniteten över större deen uv Adriatiska havets östra kust. Men uppkomst-;>n av den s"rhi.skjugosaviska statsbidningen i krigets s i s t::~ timmar kom att giva ett grundskott åt de itaienska strävandena för fustiindig hegemoni i n yssnämnda hav. Såunda bev den österrikiska f ottan vid samm::mbrottet överämnad ti representanter för den nya.-;tatsbi!dningcn. och det Var under jugosavisk fagg som!'.agskeppet Viribus Unitis sänktes i Poa hamn. Poa, som ävenedes övergatt i jngc.saviska händer, bev ändock senare ockuperat av Itaien. Däriätnte yckades Itaien förmå de aierade att förkara, att den ~erbisk-ju gosaviska statsbidningen icke skue erkännas, förran vikoren i vapenstieståndet med Ostcrrikc bivit uppfyda. Tidskrift i Sjöväsendet. 24

11 - 344.,. För att övervaka detta i den mån ce berörde marina fö r. håanden, tisattes en interaierad kommission i Venedi t;. Här artade det sig från början ti stridigheter mean den franske representanten, nominet understäd!bm, ch den itaienske, under det engeska och amerikanska ombuden 'irhöo sig m era indifferenta. Den itaienska instäningen är icke svår att förstå. O Jugosaviens anspråk skue timötesgås, komme hea den östra kusten av Adriatiska havet att tihöra en annan makt, och aa ansträngningar och offer, som Itaien gjort uneer kriget, hade " arit förgäves. Frankrike å sin sida hade av ju g~ su verna' m ottagit hemstäan om ekonomisk, såvä som pob tisk hjäp, och itaienarna hade at skä att frukta ~n f~.ansk.omfattning och på så sätt komma i ett sämre äge an fore kn gd. 1 kommissionens arbete var HB:rv föga inbandad. D<'n franske representanten hö honom visserigen au jo.r -med förhandingarnas gång; i sjäva verket var det dock een fr:mska såvä som övriga r egeringar, som direkt m eddeade sma ins;ruktioner ti resp. ombud. HBM :s nominea myndighet kunde på intet sätt växas in och göras gäande, varke~1 h_~' r eer annorstädes. Dock strävade både engesmän och Itahc nare, fastän av oika anedningar, att få densa111 ma of:icidt upphävd. Först i miten på maj tikännagavs eme e~-.~i c,. ' t Högste befähavaren över de aierade makte rna~ SJOStnds krafter i Medehavet upphört med sin verksamhet. Så ångt den franske författaren. Han sutar med.:~ tt betona det ofrånkomiga i att samhandet m el:m de m anna och poitiska m yndigheterna biver så intimt som m öjig t. Ejest ber övas cipomaien ett av dess effektivaste o~h ätta ~ ti harids varande instrument, och den miitära ednmgen domes ti overksamhet. Det går ej att undanhåa den miitära operativa edninaen kännedomen om de riktinjer, efter vij;:n det poitiska ha 0 ndandet avses försiggå. Då bir bristande koncentration och tafatt edning resutatet =- Det moderna J..:r iget J..:räu er hea nationens gemensamma ansträngningar inriktade mot ett visst m å. Härför fordras en ständig, starkt koncentrerad organisation, vars stomme, m den ej bidas av hea regeringen, i Ya r je fa bör u tgöras a, stats-, utrikes-, försvars- och finansministrarna. I eensamma böra vidare de högsta miitära cheferna ingå för att kunna bringa de miitära insatserna i bästa samverkan med verksamheten i övrigt inom aa områden. Och detta måste ske redan i fred, de ansvariga miitära högsta cheferna m åste biva insatta i dc poitiska förhåandena och ej bott äana,j r åt de rent miitära spörsmåen. De få visserigen icke biva o t> s. k. poitiska amiraer eer generaer, m en dc måste känna andets amänna poitik och förstå hur ministrarna betrakta de poitiska frågorna. Det m oderna sjökriget.:n'iuer en enhetig, starkt koncen trerad edning. Att som skedde i ;,Jedehavet uneer värdskriget ämna åt en sjögående amira, bunden vid en viss styr ka, att utöva edningen över i vitt skida dear av detta stora vatten opererande sjöstridskrafter, visade sig ateftersom tiden ed, mer och mer ofördeaktigt. Den tiden är för änge sedan förbi, då en fjärran från hemandets kust opererande befähavare ti sjöss, oinskränkt och utan inbandning, hade att ösa aa såvä poitiska som strategiska och taktiska probem; den moderna tekniken h ar undanröjt aa förutsättningar för en så organiserad verksamhet. Den ändamåsenigaste ösningen av frågan om sjökrigsedningen organisation synes utan tvekan vara, att under den poitiska krigsedningen, sammansatt på sätt ovan antytts finnes en i and föragd, centraiserad sjökrigsedning. D~ nn~ åste nämigen stå i oavbruten och nära förbindese m ed den poitiska krigsedningen och vidare är det numera ogörigt att annorstädes än i and kunna på rätt sätt handhava det så betydesefua underrätteseväsendet rörande fienden. Det kan nu ej heer undgås att edningen direkt ingriper i det r ena edandet av operationerna, framför at då sjöstridskrafternas

12 -346- verksamhet är föragd ej för ångt borta från egen kus:. ~ ock måste atid undvikas att sjökrigsedningen bandar s1g sad e ta Jei, dana :. som b a" st avo öras av den i direkt kontakt m ed t>... de oika förhåandena varande befähavaren ti SJOSS...Ledningen måste em eertid atid vara insatt i vad.som.. ~an d~ r och s k er 1n0n1 o 'ka 1 de ar av krio sskådepatsen "' ti SJOSS,.. for. att vid behov kunna vidtaga sådana åtgät der, som 01~1stan d1g - heterna betinga, och vikas ämpighet eer nödvändrghet c0n ensan1 kan bedöma..... För edande av samverkan mean aierade SJOStndsk ~ a f - ter _ om vars utomordentiga svårigheter man efter stuehum av 'refererat arbete får en ivig uppfattning - synes knappast någon annan fut ämpig väg stå öpp~n ~.n skapandet ~v en interatierad sjökrigsecning, stående 1 nara. _och o a vbr u t~n förbindese med en ikaedes interaierad poitisk oc.~ a~ na n höasta krio sedning och - i mång~ fa - kanske amphg.ast bi~sd me~ den största aierade sjömaktens sjökrigsednmg som stomme, förstärkt med persona från övriga makters motsvarande organ.... Krigföringen i Medehavet uneer värds~nget ~er v a~ ~e fa fut tydiga anvisningar på hur denna mteraherade SJOkrigsedning icke ska vara beskaffad. R. W Om radiopejing av kortvågssändare. Atsedan engesmännen under värdskrigets första skede yckades upprätta för praktiskt bruk användbara radiopejstationer, avsedda för radiospaningstjänsten vid kana- och nordsjök usterna, och dessa stationers utomordentiga betydese ur strategisk synpunkt bivit fut karagd, hava ingenjörer och vetenskapsmän i skida änder nedagt ett intensivt arbete på radiopejmaterieens utvecking och tekniska fuändning. En bidragande orsak härti har varit det iviga intresse, med viket handessjöfartens män under senare år föjt hithörande frågor. Ett vittomfattande nät a v radiofyrar vid kusterna värden runt, som f. n. är under byggnad, visar också att radriopejapparater för fartygsbruk, tidigare huvudsakigen utnyttja de för taktisk tjänst inom det miitära förbindeseväsendet, numera kunna utföras så, att de även för navigatoriskt bruk fungera tifredsstäande. Härvid har emeertid intresset utesutande varit inriktat på pejing av radiosändare för ånga och m edeånga vågor, och det må i detta sammanhang erinras om, att radiofyrarna enigt vyashingtonkonferensens bestänuneser tideats frekvensbandet kiocker per sekund (kc/ s) motsvarande ett vågängdsområde från 1,050 ti 950 meter. När de första radiopejapparaterna konstruerades, användes över huvud taget ej korta vågor inom radiotekniken. Visserigen utfördes kortvågssändning redan 1889 av H erz, under de försök genom vika de eektrcmagnetiska vågornas existens påvisades, och av Marconi n ågra år senare, när radiosignaering för första gången demonstrerades. Men på grund av

13 att radiosignaering m ed ånga v~gor vid denna tid visade '- ig vara ett betydigt m era tä töst probem, aveddes uppmärksuh eten från de korta vågorna, och det var först genom Marcanis uppsecndeväck:mde ångdistansförsök på kortvåg åren som de kora vågornas betydese och i vissa fa stora företräden framför dc ånga vågorna uppenbarades. J )e nya områden och m öjigheter, som härigenom öppnades 'iir värdsradiotrafikcn, har medfört en oanad utvecking av kortvågstekniken och även framtvingat ingående vetenskapiga undersökningar av de oika faktorer, som inverka på de korta vågornas fortpantningsförhåanden och räckvidd. I samband därmed h ar efter av engesmannen Accock angivna principc'' utexperimenterats ett tiföritigt system. för radiopejing å kortvåg, ursprungigen avsett för vetenskapiga ändamå, men från och m.ed sistidet år även tiämpat å marknadsförda radiopejanäggningar. Pejapparater för kortvåg hava visserigen tiverkats av en de radioboag redan för sex a sju ar seean men enigt mindre tiföritiga system, varför deras an vändbarhet varit ytterigt begränsad. Frånsett vika mer eer mindre tiföritiga raciopejanäggningar, som komma ti användning, äro möjigheterna fö r radiopejing av kortvågssändare först och främst beroende av vissa yttre faktorer såsom atmosfärens m.er eer m.indre joniserad~ tistånd vid oika ticer på eygnet och under oika arstider samt förhåandet m ean vågängd och pejdistans. J det föjande ska visas, a t dessa yttre omständigheter äro a v särskit stor betydese å korta distanser, exempevis sådana, som förekomma i Östersjön, och att det är nödvändigt att taga h änsyn ti desamma vid bedömandet av erh åna pejingars tiföritighet. Atmosj'ärens jonisering. De senare årens vetenskapiga undersökningar rörande jordatmosfärens infytande på radiovågornas fortpantning hava medfört icke bott ökad kännedom. om radiofenomenen = utan även om atmosfären sjäv, dess sammansättning och utsträckning. stratosfären, som tidigare antagits sträcka sig från omkring 10 ti 50 kiometers höjd, är ingaunda det yttersta atmosfärskiktet utan tvärtom ett av dc innersta. Utanför stratosfären finnas nämigen ytterigare gasskikt under avatgande tryck med växande h öjd. Det översta skiktet, bestående av heium, antages sträcka sig ti c:a 2,000 km:s höjd -över jordytan. Vad atmosfärens sammansättning beträffar är denna av mindre betydese för radiovågornas fortpantning, men trycket och tryckskinaden mean oika uftager spear däremot en avsevärd ro. Det är nämigen trycket hos en gas, som bestämmer dess edningsförmåga och dieekricitetskonstant, e. v. s. de eektriska storheter, varpå de eektromagnetiska vågornas fortpantningsförhåanden i detta fa bero, och även om uft vid atmosfäriskt tryck får anses såsom en första kassens isoator, kan densamma vid ågt tryck genom jonisering biva edande. Jonisering, som innebär en förfyttning av fria eektroner från atomer och därmed uppkomsten av joner och eektroner, kan erhåas b. a. genom bombardemang av en gas med mycket högfrekventa eektromagnetiska vågor, såsom utravioett jus, eer genom eektronbombardemang. Borttages orsaken ti joniseringen, kanuner gasen, tack vare nybidning av neutraa atomer, s. k. rekombination, att het eer devis återtaga sitt ojoniserace tistånd. Gäer frågan jordatmosfären, har gasen nätmast jordytan ett at för högt tryck för att över huvud taget kunna joniseras, m en på stor höjd, där trycket är avsevärt mycket ägre, äger jonisering rum vid sobeysning, des på grund av utravioett stråning, des genom bombardemang av på c:a 100 km:s höjd beägna kvävgasskikt med från soen emanerande atomer, s. k. kor Puskuarstråning. De experimentea resutaten från förstnämnda vetenskapi?a undersökningar beträffande de korta vågornas fortpant ~1~1~ sförhåanden, utförda av band andra E. V. Appeton, G. et, T. L. Eckersey, T. H. Giianc, L. R. Hafsad och M.

14 ~ A. Tuve, taa för närvaron av åhninstone två bestämda joniserade skikt (jfr fig. 1), ett nedre på omkring 100 kiometers böjd, det s. k. Kenney-Heaviside-skiktet, joniserat genom korpuskuarstråning, och ett övre på 200 a 250 kiom.cters höjd, joniserat genom utravioett stråning från soen. I det första torde jonisering och nybidning av neutraa atomer stå i direkt samband n1.ed soens dagiga rörese, men på större häjd har gasen ett atför ågt tryck för att så ska kunna biva faet. När sobeysningen upphör, kommer därför detta yttre skikt först så småningom och stundom först fera timmar efter midnatt att erhåa minimijonisering. Av samma anedning brukar maximijonisering inträffa först en a två timmar efter middag. Med hänsyn ti att dc joniserade skikten så att säga närma sig jordytan at eftersom joniseringseffekten under dagens opp tränger djupare ned i atmosfären, äro ovannämnda höjdsiffror endast att anse såsom ungefäriga medevärden för een jusa deen av dygnet. Joniseringens inverkan på racioudgor mec hög frekvens. ~ s 'e t: () """' " '-'f--~+---~ t "<.U)/! Jonisering minskar atid uftskiktens eieektricitetskonstant och ökar deras edningsförmåga, ehuru givetvi:; på oika sätt, beroende på oika frekvenser. Inom ett joniserat bäte är joniseringsgraden på grund av det uppåt avtagande gastrycket atid högre i ett öwe skikt än i ett nedre. Dieektricitetskonstanterna inom bätets oika skikt n1.inskas därigenom för växande höjd. För en eektromagnetisk vågrörese, exempevis en radiovåg, som uneerifrån träffar et dyikt bäte, se fig. 2, innebär nämnda förhåande en övergång från ett me dium m ed större edningsmotstånd ti ett annat m ed mindre sådant. Är vågen i övrigt i stånd att intränga i bätet, varom IUera nedan, konuner dess fortpantningsriktning därvid att ändras och på så sätt att brytningsvinken bir större än infasvinken. Det må i samband härmed erinras om, att Hertz redan vid sina kortvågsförsök 188\ bevisade, att radiovågorna föja samma agar som jusvågorna ifråga om såvä refexion

15 ---' som refraktion och fortpantningshastighet Vid varje nytt skikt brytes vågen ytterigare och detta mera ju mera joniseringen ändras. Det kan härunder inträffa, ah bryn ings. vinken bir 90 (se b i fig. 2) eer att totarefexion iig1'r rum (a i fig. 2). Eventuet uppnår :;~ drig vågen denna griins Yinke utan tränger ut ur det joniserade bätet såsom (c) i fi g. 2. I joniserade skikt äro joner och eektroner i ständig rörese, viket givetvis måste m edföra oupphöriga sammanstiitningm mean dem och gasens moekyer. Medetiden mean tvenne dyika på varandra föjande koisioner är beroencip på det rådande gastrycket och har för det ägre joniserade a - t ~ JOniserin' Fig. 2. mosfärskiktet (se fig. ) av T. L. Eckersey beräknats ti a 3, sekunder, eer ika med svängningstiden för en vågrörese m ed frekvensen 3,000 a ~1, 500 kiocyker per sekund, motsvarande en vågängd av OOa 85 meter. Badiovågornas fortpantningsförhåanden äro ytterigt beroe11dc av nämnda koisionsfrekvens, viken stundom o c h bättre benämnes den kritiska frekvensen, enär vågor med ungefär samma frekvens som denna i vissa fa nästan fuständigt absorberas av det joniserade skiktet. Vågor med högre frekvens, d. v. s. kortare vågängd, än koisionsfrekvensen äro i stånd att genomtränga skiktet, ty vid dessa frekvenser hinner en eektron i rege att fuborda fera svängningar, innan koision med en gasmoeky inträffar. För vågor med ägre fre kvens, d. v. s. högre vågängd, än den kritiska verkar däremot skj]det såsom en refekterande yta. Appeton har emeertid nenom experimentea försök påvisat, att det nedre joniserade : kiktet under mörker och svagare sobeysning såsom under aftonen och tidigt på morgonen även passeras av 100-metersvågen. Är joniseringseffekten särskit åg, viket vanigen inträffar under vinternätter n{tgra timmar före dagningen, kunna vågor av ända upp ti 400 mccrs änge beräknas genomtränga ifrågavarande skikt. J varje fa passeras skiktet med at mindre föruster ju kortare vågängden är. Dc radiovågor, som yckats genomtränga det nedre skiktet och där erhåit en första avböjning, fortsätta upp genom atmosfären ti det övre joniserade skiktet, jfr fig.. Joniseringsgraden ändras där avsevärt mycket hastigare än i föregående skikt, varav föjer, au vågböjningen också bir mera markerad. Ju kortare vågängden är, desto mindre ändras emeertid fortpantningsriktningen i varje deskikt (jfr fig. 2) och desto djupare intränger vågen, innan den åter böjes mot jordytan. Avböjningens storek minskas såunda med ökad frekvens, och omfattande experimentea försök hava givit vid handen, att vågor med frekvenser över 37,500 kc/ s, motsvarande vågängeer kortare än 8 meter, under normaa förhåanden adrig böjas så mycket, att de återvända ti jorden. Skipzoner, cifus stråning och raciopefing. Utstråningen från en radiosändare sker des horisontat utmed j orcytm~, des i oika riktningar uppåt såsom rymdstråning. Den förstnämnda stråningen, som benämnes direkt e ~_ er ytstråning, har ifråga om orta vågor mycket begränsad rackvidc, särskit beroende på dessa vågors stora energiför ~ s t er vid jordytan. Rymdstråningen utgår däremot fri från o ej I rac '- 1gt av s ukten utan gar fororad. Vågor ut- JOrden i oika riktningar upp mot det joniserade området. E_?ergi, som utstråar i höga vinkar, se A i fig. 1, böjes måhanda t' 1 I o straade. o t... k e.. ( C c I nago agrc vm " ar aremot B,., D etc. i fig. 1)

16 passera på ovan beskrivet sätt det iigre skiktet, brytas i det övre och komma åter ti jordytan vid B,, C,, D1 etc. Därifrån refekteras vågorna tibaka mot de joniserade skikten och ny brytning äger rum vid B,, Cc, D2 o. s. v. För n ät: höjdvinken så stor, att een skarpaste böjning, som är fören. Jig med rådande jonisationsförhåanden, erhåes i våghanans toppunkt. Ingen utstråad energi kan atså så ned närmare sändaren än vid B 1 En tyst zon, >> skip >>, konnner härigenom att bidas mean Y, som markerar ystråningens räck vi dd, och B1, där een refekterade vågen först återvänder ti jorden. Avståndet Y - B1 kaas vågens >> s kipeistans >>. Radiopejing såvä som mottagning är givetvis outförbar inom zoner, där stråning över huvud taget ej kan påv i~ as. Ovannämnda skip:wner representera emeertid i amänhet icke några tysta områden, viket man av det föregående skue vara böjd att antaga, utan synas tvärtom utgöra centrum för en diffus, oregebunden stråning. Detta fenomen, som ofta benämnes >> scattering >> (spridning), uppkommer i samband med radiovågornas brytning i de joniserade skikten och förkaras av en de vetenskapsmän såsom eektromagnetisk aterutstråning från skikt, i vika inträngande vågor försatt gasens moekyer i sviingningar. Denna diffusa stråning ugår spridd åt aa h å och kan föreensku iakttagas och oftast även radiopejas från skida patser inom skipzonen utan att rätta riktningen ti een ursprungiga stråningskä an, ra diosändaren, kan utrönas. Riskerna för att erhåa fuständigt fea k tiga pejingar äro därför i amänhet så stora, att radiopejing inom nämnda zon het bör undvikas. Fenomenet påminner osökt om stråkastarsignaering mot ett avägset, högt iggande mon, vars ojämna yta bryter eer refekterar juss tråarna i aa riktningar utan att på något sätt röja stråkastarens verkiga äge. Det är först och främst genom den engeske matematikern och forskaren T. L. Eckersey vi erhåit en mera ingående kännedom om scattering-effckten. I arbetet >> An investigation of short waves >> redogör Eckcrsey b. a. för sina erfarenheter och uneer sökningar rörande den d iffusa stråningens inverkan på radiopejing av kortvågssändare. Vid försöken användes en särskit för ändamået konstruerad Marconi-Adcockradiopejanäggnirg, som trots de refekterade radiovågornas oreg\jbundna poarisationsf-örhåandcn, varom mera nedan under,, Oika P? a r ~:at i onsförhå. andens inverkan på vågors pejbarhet», atid anmade fut tiföritiga pejresutat Dagigen under 9 a 10 månaders tid radiopejades med nämnda an ä ~gni ng ett mycket stort anta kortvå.gsstationcr, beägna des mom, des het utanför r espektive skipzoner. Resutaten av de förstnämnda pejingarna varierade från dag ti dag, och prakiskt taget erhös adrig en sann bäring ti någon enda av dessa in~m sk -~pzon e n beägna staioner. Hadiopejingarna gåvo dock 1 amanhet normaa maxima oeh minima, och endast i un dantagsfa visade det sig omöjigt att erhåa någon bäring as. r k "' E ekerseys ingående uneersökningar rörande scatteringfe nomen ets förekomst utvisade, att diffusa stråningsfät i a synnerhet uppträda inom skipzonen men i en viss o-rad även ore ' Omma utanför densamma. Ifrågavarande diffusa stråni:~ torde därför vara en av anedningarna ti att rättvisande PC.Jmg ~v y tvågcns fortpantningsriktning ofta icke är möjig., -~nh g t Eckersey har diffus stråning observerats på aa vagangder från omkring 50 meter och nedåt men endast obe):_dig sådan på vågängeer inom området 75 ti 100 m. Sist ~:mn~a om rå~~ h_ar. dock ännu_ ej b_ivit sutgiti?t undersökt. n ~1ffu sa str anmgen synes C.J vanera mycket 1 styrka från dag hu dag och är påvisbar även under mörker. Skipcistanser m. m. Genom ovanstående recoaörese för skipzonens och een dänned f"" k. e. "' or ' Hippa c c1ffusa stråningens inverkan på möj"io _ eterna f"" d". 1., "' or ra OpeJ mg a k01 tvåo framn år också nödvänci:! h eten. t> t> ~ Våcri av att kanna skrpzoncns bredd, skipdistansen, för oika :s angeer och under oika förhäbnden.

17 Frånsett den direkta stråningens varierande räckyidder för oika fa bestämmes skipdistansen a v det >> s kip», den in. direkta, refekterade stråningen utför, innan jordytan tr äffas, se fig. 1. I amänhet definieras därför skipdistansen sason1 avståndet, mätt utmed jordytan, från en station, som. sänder på en given vågängd, ti den pats, varest signaerna fö rst biva hörbara. Ju större infasvinken vid dc joniserade skik. ten måste vara för att vågen vid r ådande jonisationsförhåanden ska brytas tibaka mot jorden, desto större bir gi. vetvis skipcistansen. Såsom förut nämnts minskas skik tens brytande förmåga med vågängden och bir uneer n orm aa. förhåanden otiräckig, när denna går uneer 8 m eter. Då vf1gorna därigenom föroras i rymden, k an skipcistanst n i dyika fa sägas vara oändig. Motsatta förbåandet äger rum beträffande. de ängre vågorna inom kortvågsområcet. D < ssa senare gränsvågors frekvens kommer nämigen i nära övcrcnsstämm.ese med een kritiska frekvensen, viken vi torde eri nra oss motsvarade en vågänge av 85 a 100 m. Den indirekta stråningen, rymcstråningcn, är då under dager icke i stand att genomtränga det undre joniserade skiktet, varför omt>tebar refexion äger rum. Dessa vågors >> s kip >> biva då så kor ta, att den refekterade stråningen träffar jordytan r edan inom området för een direkta stråningen. Skipcistanser förekomma i så fa ej, men en tydig sänkning i stationernas fätsyrkekurvor utvisar, att skipzoner kunna bidas, bott betingesen härför - minskad jonisering - uppfyes. Mean bär anförda ytterighetsfa givas skipcistanser av vitt skida vänen, från bott ett hundrata eistansminuter upp ti åtskiiga tusen, beroende p å använd våängd, atm.osfärens joniserin g för tifäet och vågornas infasvinke vid de joniserade skikten- Vad atmosfären beträffar, veta vi av det föregående, att jonisering och rekomhination i undre skiktet noga överens stämma med soens dagiga rörese men i det övre vågbryt a~de skiktet atid äga rum med en Yiss fördröjning. I varj_e fa titager joniseringseffekten och föjakuigen även vågböj ningen med ökad soverkan. Joniseringen börjar vid dagningen, titager snabbt under morgontimmarna och når sitt n 1 aximum en a två timmar efter middag. Därefter avtager den sakta under kväen och förnatten för att under sennatten nännas t fore dagningen ' få sitt ägsta vätde. Men det är icke bott de oika tiderna på dygnet, som förändra joniseriijgsgraden, utan jämvä årstiderna och den geografiska atituden. Såunda bir joniseringen atid större sommartid än vintertid och på åga atituder än på höga. Härav föjer omvänt, att skipcistanserna biva ängst under sennatten och kortast en a två timmar efter middagen. Likaeces ökas de kortare vågornas >> skip >> under vintern och biva störst för orter på höga atituder. Ti sut må nämnas att oregeburidenheter i soens verkan, förorsakade av sofäckar och magnetiska stormar oivetu ' b vis inverkar på atmosfärens jonisering och därför även på skipdistanserna. I amänhet synas de magnetiska störningarnas infytande bestå i att skipzonerna förkortas, viket också är het naturigt, då man betänker, att magnetiska stormar medföra ökad joniseringseffekt och atså ökad förinåga hos skikten att böja rymdstråningen. En översikt av skipzoners ungefäriga omfattning ämnas i nedanstående tabå, som upptager normaa medevärden för några korta vågors skipdistanser under dag och natt, de senare m ed uppgift över sommar- respektive vintercistanser. Tabån utgör en sammanstäning av senaste uppgifter från Marconiboagets Research Departement, jämförda och kompetterade med tidigare av T. L. Eckersey gjorda matematiska beräkni.gar över dyika distanser.

18 A pproxim ativa avstånd i distunsminuter från sändaren ti yttre»skip >> -gränsen. Vågängd i Skipdistans, m eter dagar Sommar I S k i p d i s t a n s, JO ? I Oändigt I Oändigt o I I I I *) I '') I so Ingen s kip I 150**) JOO Ingen s kip I 50 ') *) Variabe och stundom mycket kort. *"') Mycket varierande. m ö r k e r--...c::: Vinter - Oändigt Oändigt -- Oändigt () **) 150**) diffusa stråningen, betraktas såsom omöjig eer absout otiföritig. varje fa Såsom jämförese med ovan angivna värden visas i fig. 3 ungefäriga pejdistanser ti en de kända orter i oika bäringar från S Lockhom räknat. Vid eer i närheten av 200' -cirken, som under dager representerar 40-metersvågens approxima tiva yttre skipgräns, under mörker sommartid 50- och eventuet GO-metersvågens, återfinner man b. a. Härnösand, Hesingfors, Reva, Libau och Öands S. udde. Skipgränsen fiir 30 meters vågängd går under dager över Finska vikens m eersta de eer exempevis mean Östersund och Trondhjem, under m örker sommartid däremot vid Berin, '~T arzawa och Hapar anda eer understundom. ända ti närheten av Moskva. Deträffande 60-metersvågen m å nämnas, att densamma uneer mörker vintertid har en skipdistans motsvarande avstancet Stockhom- Danzig. Vi torde i detta sammanhang böra erinra oss, att a pejing av radiovågor inom deras skip7 oncr m åste såsom en föjd av»scattering»-fenomenet, d. v. s. dc 11 Fig. 3. An"' O,.,rådd m~/on cirka,._,;'o k~, ii,.,kt:7$ ~~~ 3 t!n~,.. 0 skit:j-.zon n fcir., radio vå9,vf7"j ys~,..n/,;,9 ha,. <!n riic-rvcd t:rv so. och vars ry,.,dsrånn 9 /~ 'rji rtiffo.- io.-o'yan f>.; 2 o o ' c:r~scind från så"ncor~n. skit n: tydiga skipeffekter, som enigt ovan karaktärisera särvagor under 50 1 d 1 Tid k. m., oc en Ikhet fortpantnincrsför1'-.s Tft i Sjöväsendet. t> < 25

19 anden, vika förefinnas mean Inetersvågorna ocu de ånga vågorna men även de påvisade skijaktigheterna den1 emean, bar nyigen givit anedning ti en m.odifiering :n tidiaare internationet använd vågängdsindening. Enigt de n)~a indeningsgrunder, som antogos av CCH (Comite Con'mtatif Internationa Technique des Comm.unications Radioeectriques) vid konferensen i Haag 19'29, betraktas såunda endast vågor inom. området meter såsom korta vågor. Under 10 m. hava vi såsom förut de utrakorta v ~tgäng de rn a, men vågor över 50 och upp ti 200 m. benämnas nunht ::t mean vågor. Den direkta stråningen begränsas för de utrakorta v{,. gorna i amänhet ti den optiska räckvidden. Visserigen förekomma då och då uppgifter om utförd utrakortvågssignaering även å ängre distanser, men dyika fa synas <ock tihöra undantagen. För vågor mean 10 och 25 m. går den direkta stråningen ti no på 20 a 30 distansminuters, Y stånd från sändaren, stundom tidigare, och för vågbandet m. efter 30' a 60'. Med ytterigare ökad våghi.ngd växer ystråningens område reativt hastigt och kan ifrug_a om 70-metersvågen hava en utsträckning av fera hundra distansminuter. De kan därigenom inträffa, att meanvågornas indirekta stråning återkommer ti jordytan, där den di rekta stråningen ännu giver för mottagning tiräckig signastyrka, varigenom interferens mean rymd- och ytvågorna uppstår. Beroende på de i hög grad varierande skip effektc ~, som. utmärka de ägre meanvågorna, se ovanstående taba. och den å ifrågavarande distanser förhåandevis svaga u_tstråningen, kommer nämnda interferensfenomen att giva ~ ~g tikänna såsom en m er eer mindre bastig förändring av,; tf! nastyrkan, s. k. fading. En iknande effekt utm~r<~r ;i_, en skipzonens yttre gränsområde, beroende på ~tt skp?ts.t :m s ~ t: ätt undergår förändringar vid endast obetydhga vanahonei 1 Kenney-Heavisidc-skiktes jonisationsförbåanden. ~f råg a om. radiopejing giver sig fenomenet tikänna såsom vancrni: de och stundom mycket oskarpa pejminima, viket givei '" är ägnat att i hög grad försvåra och under vissa förhåanden adees omöjiggöra pejingars tagande. Med kännedom om dc korta vågornas fortpantningsförbåanden kan man suta sig ti viket vågband en avsändare konuner att väja för att ernå en viss önskad förbindese, en omständighet av stor betydese för en station, som genom radiopejing vi utröna bäringen ti sändaren ifråga. Omvänt bör det vara möjigt att med edning av den använda vå crängden I v1ss man uppskatta avståndet ti sändaren. Gäer det för sändaren att komma i kontakt med en obetydigt avägsen mottagare, kunna dc kora och inom snävare gränser även de utrakorta vågornus ystråning komma ti använd o ~ ning. För ängre distanser däremot m åste kommunikationen byggas på utnyttjande av r ymcstråningen. 1\iec ednin" av vågängcfätstyrkekurvor för oika distanser, heräknade et ter kw. utstråad energi, har T. L. E ckersey kommit ti föjande resutat beträffande förhånndet mean distans och gynnsammaste vågängd för sändning uneer dager. Ungefärig Gynnsammaste Ungefärig Gynnsammaste distans våg., dager distans våg., dager 70' 120m. 190' 60 m. 90' ' ' 90» 280' 45 > 130' so > 350' 40 > 150' 70 > > fass.. kritisk den gynnsammaste vågängden i varje särskit Av Eckerseys undersökningar kan m an även bedöma hw :n ar. Nedanstående tabe innehåer uträknade värden -'t' va 1 ~. g angesband omkring den gynnsammaste vågängden inom \tka f" o. ' a tstyrkan pa viss eistans varierar med högst 10 %.

20 -362- Ungefärig Gynnsammaste Ungefärig Gynnsammaste distans vågängdsband distans vågängdsband 70' 77 n1.-ångvåg 190' 55 m.-72 m. 90' 74 > - > 240' 46» -68 > 110' 71 > -140 ID. 280' > 130' 67 > > 350' 36 > ' 63 >--85 > 500' 24 > -43 > En sammanstäning av värdena enigt ovanstående tabeer, grafiskt utagda, framgår av fig. 4. Den hedragna kurvan i fig. 4 angiver gynnsammaste vågängder för oika distanser vid sändning under dager. Inom det sektionerade området varierar fätstyrkan med högst 10 %. Beträffande förhåandena under mörker m.å endast framhåas, att skipdistansen för en given vågängd då är stirre än under dager samt att gynnsamm.aste vågängden för sändning över en given distans därför i nmänhet är större n attetid än under den jusa deen av dygnet. I sam.hand hänned och i ansutning ti tidigare redogörese för atmosfärens jonisering genom utravioett stråning från soen och korpuskuarstråning förtjänar det omnämnas, att soens aktivitet ej är ika år. från år utan i viss mån vm ierande. Förutom de kortvariga förändringar, som regebundet återkomma var månad i samhand m ed sofäckar och magnetiska stonnar, undergår nämigen soens aktivitet i.ven en ångsamt skeende förändring under perioder om i nwdeta eva års varaktighet. Då senaste maximum för en dyik evaårsperiod inträffade under åren , befinna vi oss atså f. n. under ett skede m ed avtagande soaktivitet. viket också h ar givit sig tikänna genom minskad joniser ing av atmosfären och därav föranedd ökning av radiovågornas skipdistanser. Detta innehär ifråga om. radioförbindeser över kortare distanser, att högre vågä~1gd måste användas, och s8. --; som exempe kan nämnas, att en d"i- r -b d 7 k d.. J ~ or m e se som år 192 -un eo uppratthåas på 50 m eters vågängd år 1931 o äga rum pa omkring 65 m. I Zeitschrift r. 'H hf maste technik september 1931 säger H P. u~ oc reqt~enz-. f.... ene I sitt arbete >> Dber den Em "t uss der cifjahngen Sonnentäticrk "t. d. a d t> ei speuo c auf che b om band annat föjande:.t> Ie» ard d. - >> U m un Jaue 1931 un m en nachsten Jahren bis etwa Ans rei unt> er Ween in der d. t.,, 4 00 soo MtTER >oo 130 W! 120 1~ ' o 1- ~10 z {O ~I) IIIiT ffinm tnn, m,. )4C ~ jO o "2 ra 1 osen Teeoraph h "" oo wieder giinstige '" r-m!tjjj 1100 i IIII II I IIIIII I III III II ITiimm!rmm~mm "' fi >00 "o "' 0 15TA N S Fig. 4. "-"J.! fj ~ 'f"l!i 1000 KH.,.,., HAV"T. Mi\ qoo 1000 KM. Obertraguncrsb d. a. ängere W t> e mt>ungen zu erzieen, ist es erforderich, etwas J c e en zu nehmen as die vv. ahren 1927/ 98. e en, weche m den - a s optima befunden wurden» Oika poarisationsförhåcmder1., pejbar h et. > inverkan på vågors ti o~1~~ve~ e:g i, ~om utstråar från en radiosändare, m eddeas nmoen I form av des ett eektriskt och d es ett mag-