KVINNOR & MÄN I SVENSK MISSBRUKSBEHANDLING

Transkript

1 SoRAD Centrum för Socialvetenskaplig Alkohol- och Drogforskning Stockholms universitet Sveaplan, Stockholm Hemsida: KVINNOR & MÄN I SVENSK MISSBRUKSBEHANDLING En beskrivning av personalen i Stockholms läns landstings beroendevård och deras syn på missbrukarvården år 2001 Av Jessica Storbjörk SoRAD Forskningsrapport nr

2 Kvinnor och män i svensk missbruksbehandling - En beskrivning av personalen i Stockholms läns landstings beroendevård och deras syn på missbrukarvården 2001 av Jessica Storbjörk SoRAD Forskningsrapport nr SoRADs rapportserie ISSN ISBN-nr

3 Innehåll Lista över tabeller... 2 Sammanfattning Inledning Projektbeskrivning, urval och datainsamling... 9 Beskrivning av projektets delar... 9 Urval, inklusionskriterier och svarsfrekvens...11 Datainsamling...14 Enkäten...14 Metodproblem...14 Rapporten...15 Några viktiga begrepp och hur de används Bakgrundsuppgifter om respondenterna...17 Sammanfattning Attityder...23 Personalens syn på alkoholproblem och vård av alkoholproblem...23 Personalens syn på drogproblem och vård av drogproblem...28 Personalens syn på skillnader mellan kvinnor och män med alkohol- och drogproblem...31 Personalens syn på prioriteringar i missbrukarvården...33 Sammanfattning Personalens uppfattning om patientgruppen...37 Vilka grupper togs emot på enheten?...37 Personalens uppfattning om varför patienterna påbörjar vård...40 Personalens uppfattning om vad patienterna vill få ut av vården...41 Sammanfattning Personalens syn på arbetet med patienterna...46 Sammanfattning Personalens uppfattning om enheten...50 Tillgänglighet och möjligheter att hjälpa...50 Samarbetet med socialtjänsten...51 Personalens uppfattning om arbetsplatsen...53 Hot och våld...56 Sammanfattning Avslutande diskussion...58 Litteraturlista...62 Bilaga 1. Enkät Bilaga 2. Representativitet 1

4 Lista över tabeller Kapitel 2 Tabell 2.1 Enheter i BCN och BCS samt indelning av personalen i två grupper efter enheternas organisatoriska tillhörighet och typ av vårdverksamhet. Tabell 2.2 Antal inkomna svar och antal anställda i olika delar av BCN:s och BCS:s organisation och svarsfrekvens (i procent), efter organisatorisk tillhörighet. Tabell 2.3 Antal inkomna svar och antal anställda i olika vårdverksamheter i BCN och BCS och svarsfrekvens (i procent), efter typ av vårdverksamhet. Kapitel 3 Tabell 3.1 Köns- och åldersfördelning, högsta utbildning, yrke, arbetsuppgifter samt yrkeserfarenhet bland landstingspersonalen, efter typ av vårdverksamhet, procent. Tabell 3.2 Köns- och åldersfördelning, högsta utbildning, yrke, arbetsuppgifter samt yrkeserfarenhet bland landstingspersonalen, efter organisatorisk tillhörighet, procent. Tabell 3.3 Landstingspersonalens fördelning av tid (i procent) mellan olika arbetsuppgifter under en genomsnittlig vecka, medelvärde och median. Tabell 3.4 Landstingspersonalens syn på missbruksarbetets status inom sin yrkeskår, möjligheten för personer med sin utbildning att avancera inom sitt arbetsområde samt variationsrikedomen i sitt arbete, efter typ av vårdverksamhet, procent. Tabell 3.5 Landstingspersonalens syn på missbruksarbetets status inom sin yrkeskår, möjligheten för personer med sin utbildning att avancera inom sitt arbetsområde samt variationsrikedomen i sitt arbete, efter organisatorisk tillhörighet, procent. Kapitel 4 Tabell 4.1 Andel av landstingspersonalen som instämde helt och hållet eller delvis i påståenden om alkoholproblem, efter typ av vårdverksamhet, procent. Tabell 4.2 Andel av landstingspersonalen som instämde helt och hållet eller delvis i påståenden om behandling av alkoholproblem, efter typ av vårdverksamhet, procent. Tabell 4.3 Landstingspersonalens syn på alkoholism/alkoholberoende, efter typ av vårdverksamhet. Flera svar var möjliga, procent. Tabell 4.4 Andel av landstingspersonalen som svarade att alkoholberoende personer är fullt och delvis ansvariga för att ha blivit alkoholberoende (i förhållande till inte ansvariga ), respektive för att bli av med sitt alkoholberoende, efter typ av vårdverksamhet, procent. Tabell 4.5 Andel av landstingspersonalen som instämde helt och hållet eller delvis i påståenden om drogproblem, efter typ av vårdverksamhet, procent. Tabell 4.6 Andel av landstingspersonalen som instämde helt och hållet eller delvis i påståenden om behandling av drogproblem, efter typ av vårdverksamhet, procent. Tabell 4.7 Landstingspersonalens syn på drogmissbruk/drogberoende, efter typ av vårdverksamhet. Flera svar var möjliga, procent. Tabell 4.8 Andel av landstingspersonalen som svarade att drogberoende personer är fullt och delvis ansvarig för att ha blivit drogberoende (i förhållande till inte ansvariga ), respektive bli av med sitt drogberoende, efter typ av vårdverksamhet, procent. 2

5 Tabell 4.9 Andel av landstingspersonalen som instämde helt och hållet eller delvis i påståenden om skillnader mellan könen avseende vårdbehov, uppdelat på män och kvinnor i personalen, procent. Tabell 4.10 Andel av landstingspersonalen som instämde i ett antal påståenden om kvinnor med alkohol- eller drogproblem, ansåg att det inte är någon skillnad mellan könen, eller att det snarare är tvärtom, dvs. att påståendet stämmer bättre för män, uppdelat på män och kvinnor i personalen, procent. Tabell 4.11 Andel av landstingspersonalen som instämde i påståenden om hur det är att arbeta med kvinnor med alkohol-/drogproblem, ansåg att det inte är någon skillnad mellan könen, eller att det snarare är tvärtom, dvs. att påståendena stämmer bättre för män, uppdelat på män och kvinnor i personalen, procent. Tabell 4.12 Andel av landstingspersonalen som svarade att olika patientgrupper borde prioriteras framför andra, efter organisatorisk tillhörighet, procent. Kapitel 5 Tabell 5.1 Andel av landstingspersonalen som uppgav att olika patientgrupper inte togs emot på deras enhet enligt gällande regler i olika vårdverksamheter, procent. Tabell 5.2 Andel av landstingspersonalen som uppgav att olika patientgrupper inte togs emot på deras enhet på grund av resursbrist i olika vårdverksamheter, procent. Tabell 5.3 Andel av landstingspersonalen som uppgav att olika patientgrupper togs emot på deras enhet i olika vårdverksamheter, procent. Tabell 5.4 Landstingspersonalens syn på orsaken till att de flesta eller en del av deras patienter kom till enheten, efter typ av vårdverksamhet, procent. Tabell 5.5 Landstingspersonalens syn på vad de flesta eller en del av deras patienter har för förväntningar, efter typ av vårdverksamhet, procent. Tabell 5.6 Landstingspersonalens syn på vad en typisk patient med alkoholproblem vanligtvis vill få ut av vården i olika vårdverksamheter, procent. Tabell 5.7 Landstingspersonalens syn på vad en typisk patient med drogproblem vanligtvis vill få ut av vården i olika vårdverksamheter, procent. Kapitel 6 Tabell 6.1 Andel av landstingspersonalen som svarade att olika påståenden överensstämde helt och hållet eller delvis med vad de tyckte om sitt arbete med patienterna, efter vårdverksamhet, procent. Tabell 6.2 Andel av landstingspersonalen som svarade att olika påståenden överensstämde helt och hållet eller delvis med vad de tyckte om sitt arbete med patienterna, efter organisatorisk tillhörighet, procent. Kapitel 7 Tabell 7.1 Landstingspersonalens syn på sin enhets tillgänglighet och möjligheter att hjälpa missbrukare, efter typ av vårdverksamhet, procent. Tabell 7.2 Landstingspersonalens syn på sin enhets tillgänglighet och möjligheter att hjälpa missbrukare, efter organisatorisk tillhörighet, procent. Tabell 7.3 Landstingspersonalens syn på samarbetet med socialtjänsten, efter typ av vårdverksamhet, procent. 3

6 Tabell 7.4 Landstingspersonalens syn på samarbetet med socialtjänsten, efter organisatorisk tillhörighet, procent. Tabell 7.5 Andel av landstingspersonalen som instämde helt och hållet eller delvis i olika påståenden om sin egen arbetsplats, efter typ av vårdverksamhet, procent. Tabell 7.6 Andel av landstingspersonalen som instämde helt och hållet eller delvis i olika påståenden om sin egen arbetsplats, efter organisatorisk tillhörighet, procent. Tabell 7.7 Andel av landstingspersonalen som svarade att de utsatts för hot eller våld i olika typer av vårdverksamheter, procent. Tabell 7.8 Andel av landstingspersonalen som svarade att de utsatts för hot eller våld, efter organisatorisk tillhörighet, procent. 4

7 Sammanfattning Det forskningsprojekt som ligger till grund för den här rapporten, Kvinnor och män i svensk missbruksbehandling: en studie av klienter och behandlingsenheter i Stockholms län, är en unikt omfattande studie av missbrukarvården, dess personal och patienter/klienter. Studien kan indelas i en systemnivå och en klientnivå. Det övergripande syftet var att studera vården för alkohol- och drogproblem med fokus på behandling i landstinget och i socialtjänsten. Då studier av detta slag är sparsamt förekommande var avsikten såväl att beskriva vårdsystemet och dess delar som att generera hypoteser. Vissa slutsatser om behandlingseffekter kan också dras utifrån studien. I studien ingick strukturerade intervjuer med närmare 2000 patienter i landstingets specialiserade beroendevård och klienter som av socialtjänsten fick en insats för problem med alkohol eller droger. De som samtyckte deltog i en tolv månaders uppföljningsintervju och en registerstudie. Telefonintervjuer genomfördes också med ett urval av den vuxna befolkningen i länet, dels för att få en jämförelsegrupp till de kliniska populationerna och dels för att få en uppfattning om vilka erfarenheter och vilken syn på missbrukarvården befolkningen har. Intervjuer gjordes även med personer i chefsposition i landstinget och socialtjänsten om vårdens organisation. Slutligen genomfördes en enkätundersökning bland personalen i landstingets och socialtjänstens vård för personer med alkohol- och drogproblem. Föreliggande rapport bygger på den enkätundersökning som riktades till personalen i Stockholms läns landstings specialiserade beroendevård, som vid studiens genomförande våren 2001 var indelat i Beroendecentrum Nord (BCN) och Beroendecentrum Syd (BCS). I rapporten presenteras en övergripande bild av hur personalen ser på alkohol- och drogproblem och behandling av sådana problem, på patienterna de vårdade och på sin arbetsplats. Det var 344 personer som besvarade enkäten. Svarsfrekvensen var 56 procent. Kvinnor dominerade bland de svarande. De flesta var sjuksköterskor eller mentalskötare. De hade en medelålder mellan 40 och 50 år och majoriteten hade lång erfarenhet av missbruksarbete. Av rapporten framkommer att nästan samtliga anser att alkoholister måste sluta dricka helt för att bli av med problemen och närmare 90 procent betraktar alkoholism som en sjukdom. Sjuttio procent menade dock att det är ett socialt problem snarare än ett medicinskt. Endast en femtedel menade att en persons drickande är dennes ensak och inte angår samhället. Vad gäller synen på behandling av alkoholproblem menade över 95 procent att det finns framgångsrik vård men att den som vårdas måste var motiverad för att vården ska fungera. Trots det ansåg en nästan lika stor andel att det ibland är nödvändigt att tvinga någon till vård. Drygt två tredjedelar av personalen ansåg att alkoholister med fördel kan vårdas i öppna vårdformer och att det borde satsas mer resurser på öppenvård, istället för slutenvård. Personalens syn på alkohol och vård av alkoholproblem skiljer sig i vissa avseenden från synen på andra droger och vård av drogproblem. En än större andel av personalen menade att det är än viktigt att sluta helt med droger för att bli av med problemen. De var också mer benägna att för drogproblem anse det nödvändigt att åka hemifrån för att vården ska fungera och att resurser inte i lika hög grad ska omfördelas till den öppna framför den slutna vården. Hur man i samhället ser på och därmed agerar för att åtgärda sociala problem har tidigare kategoriserats av Brickman och hans kollegor (1982) efter hur ansvarig individen anses vara. De separerade det ansvar individen anses ha för att få problem från ansvaret för att bli av med 5

8 dem och formulerade fyra perspektiv för detta. Denna studie tyder på att en majoritet av personalen anser att individer med alkohol- eller drogproblem själva är delvis ansvariga för att ha fått problemen och fullt ansvariga för att bli av med problemen. Utifrån de fyra modellerna kan det tolkas som en moralisk inställning, enligt vilken individen anses ansvarig både för att få och bli av med problemen, men också som en kompensatorisk syn, enligt vilken individen inte anses ansvarig för att få problem men ansvarig för att bli av med dem. Personalen tillfrågades också om de anser att det finns skillnader mellan kvinnor och män med alkohol- och drogproblem. Personalen menade i ungefär hälften av fallen att det inte finns några skillnader mellan könen. Vidare framkom att det oftare är kvinnor i personalen som menar att det finns könsskillnader och att mäns och kvinnors vårdbehov är olika. För att få en bild av hur tillgänglig vårdsystemet är för olika patientgrupper fick personalen för olika grupper med olika svåra problem och attribut ange om de togs emot, inte togs emot enligt reglerna eller på grund av resursbrist. Svaren visade att de flesta patientgrupper, enligt omkring 80 procent av personalen, togs emot på enheterna men att patienter som bara kunde komma under kvällar eller helger, inte beställt tid, var aggressiva eller inte talade svenska kunde hamna utanför vården eftersom resurserna inte räckte till. Personalen fick också besvara ett antal frågor om sina uppfattning om de patienter som de vårdade. Av svaren framkom att en tredjedel av personalen trodde att patienterna inte tror behandlingen ska påverka dem. Personalen menade också att patienternas behandlingsmål avseende deras alkohol- respektive drogbruk ser något olika ut. Nästan 60 procent av personalen menade att patienter med alkoholproblem hoppas kunna minska sitt drickande och få kontroll över det. Endast en femtedel trodde att detta är det mål patienter med drogproblem har. De vill snarare sluta helt med droger (enligt ca 30 % av personalen) eller påbörja någon form av underhållsbehandling, som metadonunderhållsbehandling (ca 30 %). Avslutningsvis redovisas i rapporten hur personalen såg på sitt eget arbete och sin arbetsplats. Åttio procent av personalen var optimistiskt inställda till sin enhets möjligheter att hjälpa personer med alkohol- eller drogproblem. I den slutna vården, och framför allt i akutsjukvården, fanns dock en något mindre optimistisk syn. Två tredjedelar menade vidare att deras enhet hade ett nära samarbete med socialtjänsten som fungerade bra. Det fanns dock en del arbete kvar att göra innan samarbetet, enligt de anställda, skulle ligga på en lämplig nivå. Överlag tyder svaren på att personalen trivdes på sin arbetsplats. Omkring 90 procent av personalen kände att de i sitt arbete gjorde något bra, var nöjd med kompetensen på enheten, samarbetet med medarbetarna och stödet från arbetsledaren. De problem som lyftes upp berörde arbetsbelastning och resurstillgång. Åttio procent tyckte att arbetsbelastningen var för hög och 40 procent tyckte inte att resurserna motsvarade behoven. En annan negativ aspekt var att en tredjedel av personalen någon gång utsatts för hot och en tiondel hade utsatts för våld i arbetet. Sammantaget tyder rapporten på en relativt homogen personalgrupp, i alla fall avseende deras kön, yrke, arbetserfarenhet och syn på alkohol- och drogproblem och behandling av sådana problem. En del skillnader framkommer dock i personalens syn på alkohol respektive droger samt mellan kvinnor och män med problem. 6

9 1. Inledning Behandling av missbruk och beroende kan studeras på många olika sätt och med många olika utgångspunkter. Det finns en rad studier om behandlingars effekter, eller relativa effekter baserade på randomiserade studier, där SBU-rapporten (2001) är ett exempel. En annan gren är uppföljande longitudinella studier. Mindre vanliga är studier om behandlingsprocesser. Ytterligare en gren består av studier av behandlingssystem. Vad gäller denna typ av studier har man i Sverige huvudsakligen använt sig av registerdata över patienter eller klienter från olika vårdgivare för att jämföra klientkarakteristika. Föreliggande studie är en undersökning av behandlingssystem, men har ett annat perspektiv, nämligen vad som kallats alkohol- och drogbehandlingens sociala ekologi (Weisner, 1986). Weisner definierar begreppet social ecology som:... behandlingens sociala miljö och processerna runt den, oavsett hur den genomförs. Begreppet riktar uppmärksamhet på generella mönster för problemhantering och insatser i samhället hur personer kommer till systemen samt interaktions- och hänvisningsprocesser mellan olika samhällssystem. Termen hänvisar också till interaktionen mellan formell behandling utförd av olika myndigheter och de informella processer som utspelar sig i samhällets vardag. (Weisner, 1986:204, förf. övers.) Den här typen av studier är ovanliga i Sverige. Studien Kvinnor och män i svensk missbruksbehandling: en studie av klienter och behandlingsenheter i Stockholms län är en nationellt och internationellt unikt omfattande studie av missbrukarvårdens behandlingssystem och klienter. Studien, som genomfördes i Stockholms län år , är i linje med det bredare behandlingsforskningsperspektiv som Humphreys och Tucker (2002) förespråkar. De menar att mer fokus borde läggas på naturalistiska studier, på olika faktorer inom systemen, samt på olika processer genom vilka individer söker hjälp, väljer vårdgivare m.m. Projektet finansierades av Socialdepartementet. En del av projektet, som rörde opiatmissbrukare, var EU-finansierad. Projektet godkändes efter forskningsetisk prövning vid regionala forskningsetikkommittén vid Karolinska Institutet, Stockholm. Projektledare var prof. Robin Room, övriga forskare var fil. dr Kerstin Stenius, prof. Anders Romelsjö (anslöt sig till gruppen hösten 2001) samt doktoranderna fil. mag Jessica Palm och fil. kand Jessica Storbjörk, samtliga vid SoRAD (Centrum för socialvetenskaplig alkohol- och drogforskning), Stockholms universitet. Intervjuerna genomfördes av särskilt skolade intervjuare och intervjuarbetet koordinerades fr.o.m. april 2001 av fil. kand Jenny Cisneros 1. Studien är såväl beskrivande som hypotesgenererande. Projektets syfte var att studera den svenska vården för alkohol och drogproblem, såväl landstingets som socialtjänstens. Projektets omfattning och möjligheter till jämförelser såväl mellan olika grupper av patienter/klienter och personal, som mellan olika områden och system medförde att även mindre delprojekt startades upp. Bland annat anslöt sig socialtjänstens Forsknings- och 1 I projektets referensgrupp ingick med.sc.dr Caroline Adamsson-Wahren, f.d. Beroendecentrum Syd, prof. Anders Bergmark, Socialhögskolan, Stockholm, fil. dr Kajsa Billinger, FoU-Nordväst, Sollentuna, fil.dr Jan Blomqvist, FoU-enheten, Stockholms stad, fil. dr Sam Larsson, Beroendecentrum Stockholm, överläkare, med. dr Tom Palmstierna, Beroendecentrum Stockholm, docent Leif Öjesjö, Beroendecentrum Stockholm (Öjesjö lämnade referensgruppen efter år 2001). 7

10 utvecklingsenhet i nordvästra Stockholm, FoU-Nordväst 2, till studien och genomförde samma klientintervju, uppföljningsintervju och personalenkätundersökning. Studiens intervjuformulär ingick även i en utvärdering av Alfagruppens 12-stegsbehandling av alkohol- och drogproblem i slutna och öppna vårdformer. Patienterna/klienterna i föreliggande studie utgör en jämförelsegrupp i denna utvärdering 3. Hur personalen i missbrukarvården ser på problemen och hur de tror att de bäst kan lösas inverkar på hur de agerar tillsammans med patienterna/klienterna (Nunes-Dinis, 1996). Hur missbrukarvårdens organisation fungerar och hur personalen arbetar är också utslagsgivande för systemets möjligheter att ta emot och vårda personer med alkohol- eller drogproblem på ett adekvat sätt. Syftet med den här rapporten är att presentera en första bild av hur personalen i Stockholms läns landstings specialiserade beroendevård, som vid undersökningstillfället (våren 2001) var indelat i Beroendecentrum Nord (BCN) och Syd (BCS), såg på alkohol- och drogproblem, behandling, patienterna och sin arbetsplats. Rapporten är beskrivande och avser att visa hur personalen svarat, samt på några likheter och skillnader mellan olika personalgrupper. Det här är den första rapporten om landstingspersonalen från projektet och vi hoppas att den, tillsammans med fortsatta analyser, bidrar till att öka kunskaperna om människors, och framför allt personalens, förhållningssätt till alkohol- och drogproblem och missbrukarvård idag. 2 Under ledning av fil.dr Kajsa Billinger. 3 Planerades och genomförs av fil.mag Maria Bodin, under handledning av Anders Romelsjö. 8

11 2. Projektbeskrivning, urval och datainsamling I det här kapitlet presenteras studien Kvinnor och män i svensk missbruksbehandling och denna delstudies del i projektet. Därefter presenteras urvalsförfarande och datainsamling för personalenkäten i Beroendecentrum Nord (BCN) och Beroendecentrum Syd (BCS). Vidare presenteras hur personalen i rapporten indelas i grupper efter deras enhets organisatoriska tillhörighet och typ av vårdverksamhet. Avsnittet innehåller också en redovisning av metodproblem och några begrepp som används i rapporten. Beskrivning av projektets delar Studien Kvinnor och män i svensk missbruksbehandling kan indelas i en systemnivå, som täcker själva vårdorganisationen och personalen inom missbrukarvården och själva vårdorganisationen, och en klientnivå, som avser de individer som vårdas i missbrukarvården, samt den allmänna befolkningen i Stockholm län. På systemnivå studeras missbrukarvårdens organisation och sociala funktioner. Särskild uppmärksamhet ägnas åt relationerna mellan socialtjänstens och landstingets beroendevård. På individnivå studerar projektet karaktäristika hos missbrukarvårdens patienter/klienter samt hur alkohol- och drogproblem bemöts av vårdsystemet, speglat i patienters/klienters erfarenheter och attityder. Vidare kartläggs patienternas/klienternas förväntningar på och erfarenheter av vården, samt hur och varför de kom till vård. Med hjälp av uppföljningsintervjuer, 12 månader efter de initiala intervjuerna, studeras förändringar i patienternas/klienternas alkohol- och drogbruk och sociala situation efter kontakt med behandlingssystemet och i relation till olika behandlingsinsatser. Projektets viktigaste frågeställningar på systemnivå är följande: Vilka organisationsmodeller finns i de olika delarna av vården? Vad karakteriserar olika organisationsformer? Vilken betydelse har resurstillgång (ekonomi, personalresurser) och professionell dominans för vårdinnehåll och målgrupper? Hur tillgängliga är olika former av vårdinsatser för olika klientgrupper? Vilka är motiven för arbetsfördelning och hur ser relationen och samarbetet ut mellan olika verksamheter (med särskild fokus på socialtjänsten och landstinget)? Hur och på vilka grunder görs remitteringar inom vården? Hur ser kontrollaspekten ut i olika delar av vårdsystemet? I vilken mån finns det en gemensam syn på missbruk och på vården inom olika delar av vårdsystemet och bland olika personalgrupper? På klientnivå är några frågeställningar: Vilka vårdas inom de olika delarna av vårdsystemet (social bakgrund, bruksmönster, uppgivna alkohol- och drogrelaterade problem, tidigare vård etc.)? Vilken vård får de? Varierar den systematiskt mellan olika delgrupper av patienter/klienter? Hur påverkas insatserna av vårdens organisation? Vilka är patienternas/klienternas attityder till alkohol- och drogfrågor? Hur beskriver de orsakerna till att de inte tidigare sökt vård och till att de nu sökt vård? Vilka är deras förväntningar på vården, personliga behandlingsmål och intryck av vårdpersonalen? Vid uppföljning av patienterna/klienterna efter 12 månader tillkommer följande frågeställningar: Hur har patienternas/klienternas sociala situation samt alkohol- och drogkonsumtion förändrats sedan första intervjun. Kan eventuelle förändringar kopplas till olika behandlingsinsatser? Vilka är de olika remitteringsvägarna för patienter/klienter inom 9

12 behandlingssystemet? Hur upplever de den vård de fått sedan första intervjun? Hur och varför avslutades vården de genomgick vid initialintervjun? Patienter och klienter rekryterades för intervju från ett urval av Stockholms läns landstings beroendevårdsenheter, och socialtjänstens klienter rekryterades från ett urval kommuner och stadsdelar i länet. De 21 enheterna 4 inom landstinget valdes ut för att representera olika typer av vård och vårdformer, samt olika geografiska områden. De 10 kommunerna och stadsdelarna i Stockholms stad 5 valdes utifrån olika geografiska områden, antal missbrukare, inkomstnivå m.m. Enheten för hemlösa i Stockholms stad inkluderades även i socialtjänststudien. Som ett led i studien intervjuades också ett urval ur den vuxna allmänna befolkningen. Det obundna och slumpmässiga urvalet bestod av 6000 personer, varav samtliga som samtyckte (3556 personer) genomgick en intervju inledd med några screeningfrågor. De som föll ut som högkonsumenter av alkohol, eller som på annat sätt hade förhöjda risker att komma i kontakt med missbrukarvården, eller som hade erfarenheter av behandling deltog därefter i den fortsatta intervjun (384 personer). Intervjuerna utgör en referensram till de patient- och klientintervjuer som gjorts med personer i vårdsystemet, och de frågor de fick besvara påminner om de frågor som även ställdes till patienterna/klienterna. Ett viktigt syfte är att få kunskap om eventuella hinder för vårdkontakt och tidigare vårderfarenheter hos personer som enligt screeningen kan ha problem med alkohol eller droger utan aktuell vårdkontakt. Av dem som inte klassificerades som högkonsumenter besvarade omkring en fjärdedel (800 personer) ett antal attitydfrågor, för att få en representativ bild av hur befolkningen i stort ser på alkohol- och drogproblem och behandling. Studiens delstudier och datamaterial utgörs av: a. Strukturerade face-to-face intervjuer (intervjutid ca en timme) med 942 patienter inom Stockholms landstings missbrukarvård, på ett urval av Beroendecentrum Nords (BCN) och Beroendecentrum Syds (BCS) öppen- och slutenvårdsenheter. b. Strukturerade face-to-face intervjuer (intervjutid ca en timme) med ca 833 klienter inom socialtjänsten som fick en insats riktad mot sitt missbruk. Intervjuerna genomfördes i 11 kommuner och stadsdelar i Stockholms län. c. Uppföljningsintervjuer, vanligtvis per telefon, efter 12 månader med de intervjuade ca 1700 patienter/klienter under punkt a och b som samtyckt. d. En registerstudie med de intervjuade ca 1700 patienter/klienter under punkt a och b som samtyckt. Information inhämtas bl.a. från polisens belastningsregister, SiS tvångsvårdsregister, Dödsorsaksregistret och landstingets vårdregister. e. Telefonintervjuer med 1184 personer från länets vuxna befolkning, rörande deras alkohol- och drogvanor, attityder till alkohol- och drogfrågor och erfarenheter av och förväntningar på vårdsystemet. Intervjuerna gjordes av Statistiska centralbyrån (SCB). f. Personalenkäter till samtliga anställda inom Stockholms läns landstings specialiserade beroendevård (BCN och BCS) och samtliga som arbetade med missbruksfrågor bland socialtjänstpersonalen i de berörda kommunerna och stadsdelarna i urvalet, i Stockholms stad och på Socialtjänstförvaltningens HVB-hem. Från landstinget inkom 344 svar och 574 från socialtjänsten. 4 Se tabell 2.1 för en lista över enheter där patienter rekryterades, anges i tabellen med en stjärna (*). 5 Botkyrka, Huddinge, Järfälla, Solna, Sundbyberg, Täby samt stadsdelarna Maria-Gamla stan, Norrmalm, Skärholmen, Spånga-Tensta i Stockholms stad. 10

13 g. Enhetsbeskrivningar av samtliga enheter där patienter i landstinget (n=20) och klienter i socialtjänsten (n=11) rekryterades för intervju. Beskrivningar samlades in per telefon eller genom besök med hjälp av ett halvstrukturerat frågeformulär riktat till enhetscheferna. h. Skriftliga dokument (verksamhetsplaner och policydokument, verksamhetsberättelser, budgetar, utvärderingar etc.) från de olika delarna av vårdsystemet. Allt intervju- och enkätmaterial (förutom SCB:s intervjuer med den allmänna befolkningen) kontrollstansades, innebärande att varje formulär kodas två gånger och resultaten jämförts, för att reducera antalet felkodningar i materialet. Intervju- och enkätmaterialet bearbetas och analyseras kvantitativt, medan enhetsbeskrivningar och skriftliga dokument analyseras kvalitativt. I den här rapporten presenteras en beskrivning av de 344 personer som besvarade den enkät som riktades till personalen i Stockholms läns landstings beroendevård, BCN och BCS, (punkt f under datamaterial ovan). Urval, inklusionskriterier och svarsfrekvens Till studien rekryterades patienter från ett urval enheter i BCN och BCS, medan organisationens samtliga enheter deltog i enkätundersökningen 6. Personalenkäten delades ut till all landstingsanställd personal, som under april-maj 2001 som arbetade minst en timme i veckan. Utöver sjuksköterskor och mentalsköterskor besvarade även läkare, nattpersonal, sekreterare och receptionister enkäten. På enheter där både kommun- och landstingsanställd personal arbetade delades i detta skede enkäten bara ut till de landstingsanställda. Kommunalanställda fick besvara motsvarande enkät under våren 2002 (se Palm, 2003). Både BCN och BCS rymde vid studiens genomförande akutvårds- och slutenvårdsavdelningar, öppenvårdsmottagningar och specialiserade program i både öppna och slutna vårdformer. Bedömning och akutsjukvård gavs i BCN på avdelning 7/TNE på St Görans sjukhus och i BCS på Mariaakuten. Heldygns- eller slutenvård, främst avgiftning och behandling av svåra abstinensbesvär, erbjöds på flera avdelningar i både BCN och BCS. De öppna beroendemottagningarna var i BCN utlokaliserade i kommunerna och var ofta samlokaliserade med socialtjänsten. I BCS var öppenvårdsverksamheten främst centrerad till Maria-enheten och Huddinge sjukhus, även om en del lokala enheter existerade. BCN rymde även en specialiserad verksamhet, som vårdade personer med läkemedelsproblem (lugnande medel, sömnmedel och smärtstillande preparat) i både öppna och slutna vårdformer. Likaså var Stockholms metadonprogram kopplat till BCN. BCS hade ett behandlingshem för psykiskt sjuka missbrukare, Lövstalunds behandlingshem, och en avdelning för infektionssjuka missbrukare, avdelning I54 på Huddinge sjukhus. Andra specialiserade öppenvårdsprogram fanns också i både BCN och BCS (bl.a. ett veckoprogram för kvinnliga alkoholister och en familjesocial enhet i BCS och ett körkortsprogram i BCN. I rapporten indelas personalen i grupper efter deras enhetstillhörighet. De två indelningar som används baseras på typ av vårdverksamhet (alkoholavgiftning, drogavgiftning, 6 Maria Ungdom exkluderades eftersom studien fokuserade på vuxna med alkohol- och drogproblem. De anställda vid Maria Ungdom ingick vid ett senare tillfälle i studien och besvarade den enkät som delades ut till socialtjänstens personal. Anställda i administrationen uteslöts också, eftersom enkäten i stor utsträckning handlar om patientkontakter och om den vårdenhet respondenterna arbetar på. 11

14 akutvårdsavdelning.) och på enhetens organisatoriska tillhörighet (BCN:s öppenvård, BCN:s slutenvård, BCS:s öppenvård ). En jämförelse mellan BCN och BCS är intressant eftersom beroendevården i norra länsdelen vid datainsamlingen var mer decentraliserad och arbetade i nära samarbete med socialtjänsten, medan beroendevården i södra länsdelen var mer centraliserad. I tabell 2.1 anges samtliga enheter samt hur personalen på enheterna grupperas efter de två indelningarna. Efter tabellen anges om enheten bedrev sluten- (slv) eller öppenvård (öv), samt om patienter rekryterades till studien från enheten (anges med *). Tabell 2.1 Enheter i BCN och BCS samt indelning av personalen i två grupper efter enheternas organisatoriska tillhörighet och typ av vårdverksamhet. Organisatorisk tillhörighet ENHETER BCN öv BCN slv BCS öv BCS Maria slv Typ av vårdverksamhet Enheter i varje kategori 1-28, 29, , 31, 32, 33, , BCS Huddinge slv 52, 53, 54 48, 49, 50, 51 Alkohol- avgiftning 32, 50, Drogavgiftning 31, 49, Akutavdelningar 33, Metadonprogram 34, Läkemedel 29, Allmän öppenvård 1-28, 42-44, , Lövstalund/avd. I54 48, 51 48, 51 2 Totalt (N) Enheterna och deras numrering **: Totalt (N) 1. B12:an (körkortsenhet, öv) 28. Magnus Huss, Nya Ewa/Föräldra-barn (öv) 2. Brommamottagningen (öv) 29. Magnus Huss, TUB-mottagningen (öv) * 3. Danderydsmottagningen (öv) 30. Magnus Huss, M43 (slv, tabletter) * 4. Hässelby beroendemottagning (öv) * 31. DS, avdelning 110 (slv, narkotika) * 5. Järfälla (öv) 32. DS, avdelning 131 (slv, alkohol) * 6. Kista-teamet (öv) 33. St Göran, TNE/avdelning 7 (slv, akut) 7. Kungsholmsmottagningen (öv) * 34. Metadonprogram, avdelning 54 (slv) * 8. Lidingö beroendemottagning (öv) 35. Metadonprogram, Danderydsmottagningen (öv) 9. Norra mottagningen (öv) 36. Metadonprogram, Fas ett (öv) 10. Norrtäljes rådgivningsbyrå (öv) 37. Metadonprogram, Huddingeteamet (öv) 11. Nya Stad-mottagningen 38. Metadonprogram, Mottagning 44 + smärtteamet (öv) 12. Psykoterapiteamet (öv) 39. Metadonprogram, Subutexteamet (öv) 13. Rinkebymottagningen (öv) * 40. Metadonprogram, Team 3a (öv) 14. Sigtuna beroendemottagning (öv) 41. Metadonprogram, Utredningsenheten (öv) 15. Sollentuna beroendemottagning (öv) 42. HS, I66 (öv) * 16. Solna beroendemottagning (öv) 43. HS, familjesociala enheten (öv) 17. Sundbybergs beroendemottagning (öv) * 44. HS, Utsikten (öv) * 18. Tensta/ALL-teamet (öv) * 45. Maria-enheten, öppenvården (öv) * 19. Täby/Origo beroendemottagning (öv) * 46. Maria-enheten, behandlingscenter för kvinnor (öv) * 20. Upplands-Bro/Andreamottagningen (öv) 47. Maria-enheten, mobila teamet (öv) 21. Vallentuna rådgivningsbyrå (öv) 48. HS, avdelning I54 (slv, infektion) * 22. Vaxholms beroendevård (öv) 49. HS, avdelning M48 (slv, narkotika) * 23. Upplands-Väsby beroendemottagning (öv) 50. HS, avdelning M87 (slv, alkohol) * 24. Åkersberga/BÅT mottagningen (öv) 51. HS, Lövstalund (slv, dubbeldiagnos) * 25. Östermalms beroendemottagning (öv) 52. Maria-enheten, akuten/intaget (slv, akut) 26. Magnus Huss, farmakologiskt behandlingsprogram (öv) 53. Maria-enheten, avdelning 2 (slv, alkohol) * 27. Magnus Huss, körkortsenheten (öv) 54. Maria-enheten, avdelning 41 (slv, narkotika) * * Enhet där även patienter rekryterades för intervju i studien. ** En enhet i BCN, Familjeterapiteamet, exkluderades ur studien eftersom alla anställda där också arbetade på någon annan enhet i BCN

15 Som framgår av tabell 2.1 bildade personalen på Lövstalunds behandlingshem och avdelning I54 för infektionssjuka missbrukare en egen grupp. Likaså ingår endast två enheter, TUBmottagningen och avdelning M43, i kategorin för vård av läkemedelsproblem. Vid tolkningen av resultaten i denna rapport bör man därför komma ihåg att dessa två grupper innehåller ett mindre antal respondenter än övriga. BCS slutna vårdverksamhet delades upp enheter tillhörande Huddinge sjukhus och Maria-enheten. Det gjordes mot bakgrund av att Mariaenheten numera drivs som ett privat aktiebolag och inte längre tillhör Stockholms beroendecentrum (se bl.a. Stenius & Storbjörk, 2003). Det kan då vara av intresse, för nya Beroendecentrum Stockholm och nya Maria Beroendecentrum AB men även för andra, att se om och hur personalen i de två organisationerna skiljer sig från varandra i olika avseenden. Svarsfrekvens i de olika grupperna Tabell 2.2 Antal inkomna svar och antal anställda i olika delar av BCN:s och BCS:s organisation och svarsfrekvens (i procent), efter organisatorisk tillhörighet. Organisation Antal inkomna svar / antal anställda Svarsfrekvens i varje grupp (%) BCN öppenvård 74 / ,8 BCN slutenvård 78 / ,4 BCS öppenvård 41 / ,4 BCS Maria-enheten slutenvård 62 / ,9 BCS Huddinge slutenvård 61 / ,8 Uppgift saknas 28 - Totalt 344 / ,8 Enligt tabell 2.2 arbetade 617 personer i landstingets beroendevård (281 i BCN, 336 i BCS). Drygt hälften av de anställda svarade på enkäten (56 %, n=344). Svarsfrekvensen var högre i BCN (61 %) jämfört med i BCS (50 %). Av svaren kom dock omkring hälften från BCN respektive från BCS. En stor andel av de svarande arbetade i den slutna vården (58 %), och en tredjedel arbetade i den öppna vården. Tjugoåtta svar gick inte att klassificera, eftersom respondenterna inte angett enhetstillhörighet. Att beakta i resultatredovisningen är att BCS:s öppenvårdspersonal inte representeras särskilt väl. Bäst representerade är slutenvårdspersonalen i BCN, tätt följda av slutenvårdspersonalen på Maria-enheten. Tabell 2.3 Antal inkomna svar och antal anställda i olika vårdverksamheter i BCN och BCS och svarsfrekvens (i procent), efter typ av vårdverksamhet. Typ av verksamhet Antal inkomna svar / antal anställda Svarsfrekvens i varje grupp (%) Alkoholavgiftningsavdelningar, sluten vård 53 / ,9 Drogavgiftningsavdelningar, sluten vård 51 / 82 62,2 Akutvårdsavdelningar 42 / Metadonverksamheten, både öppen och sluten vård 33 / 72 45,8 Läkemedelsverksamheten, både öppen och sluten vård 15 / Allmän öppenvårdsverksamhet 90 / ,5 Lövstalunds behandlingshem och avdelning I54 (avdelning för infektionssjuka missbrukare), vid Huddinge sjukhus 28 / 62 45,2 Uppgift saknas 32 - Totalt 344 / ,8 13

16 Från den allmänna öppenvårdsverksamheten inkom 90 enkäter. Trots det besvarade bara 44 procent av de anställda i denna grupp enkäten och gruppen är därmed dåligt representerad i rapporten. Detsamma gäller personalen i Metadonverksamheten och på Lövstalunds behandlingshem/avdelning I54 där svarsfrekvensen är omkring 45 procent. Dessa två grupper innehåller också ett litet antal personer, vilket bör beaktas i resultatdelen. Den minsta kategorin utgörs av läkemedelsverksamheten. Bara 15 personer av de svarande arbetade i den verksamheten. Däremot var svarsfrekvensen hög och svaren anses representera personalen även om varje persons uppfattning och erfarenheter ges stor vikt. Datainsamling Enkäterna samlades in under tidsperioden 11 april till 6 augusti 2001, men den huvudsakliga insamlingen ägde rum i maj. Datainsamlingen gick till så att cheferna på enheterna kontaktades per telefon för att informeras om studien och enkätundersökningen. Enkäten skickades därefter med ett följebrev och frankerade svarskuvert per post till de mindre enheterna. Större enheter, med fler än 10 anställda, besöktes och personalen informerades om studien och om enkätundersökningen vid ett informationsmöte. Enkäterna hämtades därefter in efter cirka två veckor av SoRAD:s personal eller returnerades i de frankerade svarskuverten. De enheter där svarsfrekvensen var låg besöktes igen eller påmindes genom ett påminnelsebrev och per telefon vid senare tillfällen. Enkäten Före genomförandet testades enkäten genom att en representant i chefsställning i landstingets beroendevård fick kommentera den. Vidare fyllde två personer i den slutna vården och två personer i den öppna vården i enkäten. Efter ifyllandet gick vi tillsammans med dem igenom deras svar och diskuterade hur de uppfattade enkäten och frågorna, vilka frågor som var svåra att förstå, vad som saknades och vad som kunde läggas till eller ändras. Den tolvsidiga enkäten tog cirka 30 minuter att fylla i. Enkäten är strukturerad och utöver två öppna frågor ombads respondenterna markera sina svar genom att kryssa ett (eller flera) av ett antal fasta svarsalternativ. Enkäten innehåller frågor om personalens syn på alkohol, droger, vård av alkohol- och drogproblem, sin arbetsplats och sitt arbete med patienterna (de sista frågorna besvarades bara av dem som arbetade direkt med patienterna). Vidare frågades vilka patienter som togs emot på enheten, varför de kommer, vad de vill få ut av vården samt hur personalen ser på kvinnor respektive män med alkohol- och drogproblem. Personalen fick även uppge vilka grupper de anser borde prioriteras i förhållande till andra i missbrukarvården. Enkäten finns i bilaga 1 i denna rapport. De attitydfrågor som finns i enkäten är de samma som i studien ställts till patienter/klienter och till personer i den allmänna befolkningen. Likaså är frågorna om varför patienter kommer till vård och deras erfarenheter jämförbara med frågor som ställts till patienterna/klienterna vid den initiala intervjun. Metodproblem Det har redan nämnts att endast 56 procent av personalen besvarade enkäten. Avgörande för bortfallsproblematiken är i grunden inte storleken på bortfallet utan den mycket svårare frågan 14

17 om hur de som inte svarat skiljer sig åt från dem som gjort det. Det är möjligt att resultaten i denna rapport skulle se annorlunda ut om alla anställda hade besvarat enkäten. En bortfallsanalys har emellertid gjorts (redovisas i bilaga 2). Den indikerar att de som svarat på enkäten inte skiljer sig avsevärt från dem som inte besvarade den. Analysen baseras på antal och andel personer i olika yrkeskategorier i BCN och på ett urval enheter i BCS. Uppgifterna för BCN inhämtades från lönestatistik för maj 2001 (Åström, 2002) och för BCS i samband med datainsamlingen. Andelen läkare, sjuksköterskor, mentalskötare m.m. bland de svarande liknar i stort fördelningen bland de anställda. I BCS är läkarna något underrepresenterade medan mentalskötarna är något överrepresenterade. Bland de svarande i BCN är mentalskötarna något underrepresenterade och sjuksköterskorna något överrepresenterade. Från BCN erhölls också uppgifter om köns- och åldersfördelning bland de anställda. Analysen visar att de svarande väl motsvarar de anställda vad gäller kön och ålder. Det fanns i enkätsvaren en del problem med så kallat internt bortfall, det vill säga att respondenter avstår från att besvara enskilda frågor. Möjliga orsaker kan vara att de känner sig osäkra angående sin anonymitet, känner sig obehagliga till mods att göra en bedömning eller tycker att frågan är svår att besvara. Generellt är det interna bortfallet inte stort i denna rapport. En grupp av frågor visade sig dock svår för personalen att besvara. Det gäller frågorna om vilka patientgrupper de anser får den vård de behövde, vilka som prioriteras respektive borde prioriteras (C9 i bilaga 1). Bortfallet är här ovanligt stort. Frågorna om vilka som för tillfället prioriterades har ett internt bortfall på över 30 procent, medan övriga frågor i sektionen har ett bortfall på mellan 12 och 25 procent. Orsaken kan ligga i att personalen missuppfattade anvisningarna. Det är också möjligt att de kände sig osäkra över vilka som faktiskt inte får den vård de behöver, eller att personalen uppfattade det som en mycket svår, och moraliskt förkastlig uppgift, att bedöma vilka personer som borde prioriteras före andra. På grund av bortfallet presenteras bara en liten del av denna frågesektion i denna rapport. Rapporten I den här rapporten ges, som inledningsvis nämnts, en första beskrivning av personalen i BCN och BCS. I rapporten presenteras hur stor andel som svarat på ett visst sätt. Vidare redovisas hur personal i olika grupper, efter enhetens organisatoriska tillhörighet och typ av vårdverksamhet (se tabell 2.1), besvarat frågorna. Skillnader mellan de olika grupperna har inte signifikanstestats och ingen hänsyn har tagits till bakomliggande faktorer som kan tänkas inverka på svaren. Sådana analyser, såväl som mer jämförande analyser, kommer att göras senare. Tabellerna i rapporten följer vanligtvis samma struktur och kommentarer ges alltid efter tabellerna. I tabellerna anges procentandelar, avrundade till heltal. Andelarna anges kolumnvis, vilket betyder att det anges hur stor andel av personalen, totalt eller i en grupp, som svarade på ett visst sätt. Hur många respondenter som ingick i de olika grupperna, efter organisatorisk tillhörighet och typ av vårdverksamhet, anges i alla tabeller under gruppnamnet (i tabellerna står n för antal respondenter). Vidare anges hur många som besvarat varje enskild fråga. I de fall en tabell innehåller flera frågor eller påståenden anges antalet svarande per fråga i en kolumn i tabellen. I de fall en tabell innehåller en enda fråga, med olika svarsalternativ, anges antalet respondenter i tabellens rubrik. I en annan rapport beskrivs på motsvarande sätt hur personalen i socialtjänstens missbrukarvård ser på alkohol- och drogproblem, på behandling och på sitt arbete (se Palm, 2003). Den 15

18 rapporten följer samma struktur som denna, vilket underlättar jämförelser mellan de två personalgrupperna. I senare rapporter kommer också personalen att jämföras med patienterna/klienterna (se bl.a. Palm & Storbjörk, 2003). Några viktiga begrepp och hur de används Vilka ord man använder när det gäller alkohol och droger speglar hur vi förstår förhållanden och är av stor betydelse för hur vi ska tolka det som sägs. Debatten i Sverige om alkohol- och drogproblem är värdeladdad och det är även de begrepp vi använder om problemen. I denna rapport har vi strävat efter att i möjligaste mån undvika de mest värdeladdade orden. Nedan följer därför en beskrivning av vilka begrepp som används och hur, samt vilka begrepp som undviks och varför. Vi försöker i rapporten undvika ord som alkoholism, missbruk och beroende då dessa ord är värdeladdade och kan definieras olika av olika personer. Vi skriver istället om alkohol- och drogproblem, men definierar dem inte närmare. Dessa begrepp hänvisar enbart till att de intervjuade själva eller personer i deras omgivning upplevt att de har problem. I vissa frågor till respondenterna har dock ord som alkoholism, missbruk och beroende använts och svaren redovisas därför givetvis med dessa begrepp. Droger är det begrepp som används i rapporten för alla droger förutom alkohol. Som droger räknas då även olika lugnande och smärtstillande läkemedel. Inom hälsovården kallar man vårdkonsumenterna för patienter, medan man inom socialtjänsten kallar vårdkonsumenterna för klienter. I denna rapport som handlar om landstingets konsumenter används därför ordet patienter. Ett annat begrepp som används på olika sätt i olika sammanhang och av olika personer är behandling. Inom detta projekt har vi valt att använda en vid definition av begreppet för att täcka in allt som av olika personer kan upplevas som behandling av alkohol- och drogproblem. En vid definition har också varit användbar då vi sökt intervjupersoner som fått någon typ av insats riktad mot problemen med alkohol och droger. Följande definition har använts och är hämtad från Holmberg (1999): Alla medicinska, psykosociala och sociala insatser som inriktas på att initiera eller vidmakthålla att enskilda individer kommer ifrån sitt missbruk och att förhindra återfall, inklusive avgiftning, samt insatser av mera stödjande och vårdande karaktär som syftar till social integrering av den enskilda. 16

19 3. Bakgrundsuppgifter om respondenterna I det här kapitlet beskrivs personalgruppen som besvarade enkäten i dåvarande Beroendecentrum Nord (BCN) och Beroendecentrum Syd (BCS). Köns- och åldersfördelning bland personalen redovisas samt uppgifter om utbildningsnivå, yrke, arbetsuppgifter och arbetserfarenhet. Vidare anges hur personalen fördelade sin tid mellan olika arbetsuppgifter, hur de såg på variationsrikedomen i arbetet m.m. Uppgifterna presenteras separat för respondenter i olika typer av vårdverksamheter och med olika organisatoriska tillhörighet. Tabell 3.1 Köns- och åldersfördelning, högsta utbildning, yrke, arbetsuppgifter samt yrkeserfarenhet bland landstingspersonalen, efter typ av vårdverksamhet, procent. Kön, ålder, utbildning, yrke, arbetsuppgift och yrkeserfarenhet Typ av verksamhet Alkohol avgift. Drog avgift. Akut avd. Metadon Läkemedel Allm. öv Lövstalund/I54 n Kön 327 Man Kvinna Ålder år år år år Över 61 år Utbildning årig grundskola Enstaka gymnasieämnen årigt gymnasium årigt gymnasium Eftergymnasiala studier Universitet/högskola Yrke 299 Alkohol-/drogterapeut Kurator Läkare Mentalskötare Psykolog Sekreterare/receptionist Sjuksköterska Undersköterska Annat Arbetsuppgift 298 Ledarskap Administration Behandling Yrkeserfarenhet 308 Under 2 år år år år Över 15 år Totalt 17

20 Tabell 3.1 visar att den typiske anställde som arbetade i BCN och BCS och som besvarade enkäten var en kvinna. Hon var mellan 41 och 50 år och hade en examen från ett universitet eller en högskola och var sjuksköterska eller mentalskötare. Hon arbetade främst med behandling av patienterna och hade lång erfarenhet, över 15 år, av arbete med missbrukare. En något större andel av personalen i läkemedelsverksamheten var kvinnor, medan andelen var lägre i akutvården och i metadonprogrammet. Ingen av de svarande var under 20 år. Personalens höga utbildningsnivå (närmare 60 % hade examen från universitet eller högskola) överensstämmer väl med antalet sjuksköterskor, läkare och psykologer. Omkring en femtedel saknade eftergymnasiala studier. Tabellen visar dock på en del skillnader i utbildningsnivå mellan olika vårdverksamheter. Över 70 procent i den allmänna öppenvården hade examen från universitet eller högskola, jämfört med under 30 procent i akutsjukvården. Andelen mentalskötare bland de anställda var högst i drogavgiftnings- och akutvårdsverksamheterna samt i metadonprogrammet och alkoholavgiftningen. Andelen sjuksköterskor å andra sidan var hög i läkemedelsverksamheten, men även i den allmänna öppenvården och alkoholavgiftningen. Personalen fick vidare ange om deras huvudsakliga arbetsuppgift utgjordes av ledarskap, administration eller behandling. Huvuddelen av respondenterna arbetade med behandling (86 %), medan hälften av den resterande gruppen arbetade med ledarskap och andra halvan med administrativt arbete. Andelen som svarade att behandling var deras huvuduppgift var störst i akutvårds- och drogavgiftningsverksamheterna. Ledarskap var ett särskilt vanligt svar bland de svarande i metadonverksamheten och Lövstalund/I54. Arbete i administration utgjorde en något större andel av arbetet i den öppna vården. Längst yrkeserfarenhet hade personalen på akutvårdsavdelningarna samt i läkemedels- och öppenvårdsverksamheterna där över 40 procent av de svarande arbetat mer än 15 år med missbrukare. 18