Omvårdnadspersonalens kunskap kring munhälsa och tandvård

Transkript

1 Linköping Omvårdnadspersonalens kunskap kring munhälsa och tandvård Rapport 2006 Maria Andersson Tandvårdsgruppen 1

2 1. INNEHÅLLSFÖRTECKNING 1. INNEHÅLLSFÖRTECKNING SAMMANFATTNING INLEDNING Bakgrund Målgrupp Omfattning Uppsökande verksamhet inom Landstinget i Östergötland Upphandling av den uppsökande verksamheten Munhälsobedömning Munvårdsutbildning för omvårdnadspersonal Personalkompetens Samarbete med kommunerna i Östergötland Avvikelserapporter SYFTET MED UPPFÖLJNINGEN MATERIAL OCH METOD Urval Enkäten Frågekonstruktion Utskick Enkäthantering kodning och avkodning Inläsning Resultatbearbetning och redovisning RESULTAT Svarsfrekvens Omvårdnadspersonalens kunskap och attityder kring munhälsa och tandvård Munvårdsutbildning Omvårdnadspersonalens kunskap Tandläkarvård Munhälsobedömning Använder omvårdnadspersonalen kunskapen de förvärvat Tandvårdspersonalens och omvårdnadspersonalens insatser Omvårdnadspersonalens möjligheter att använda sig av kunskapen Munvårdskort Hinder för att omvårdnadspersonalen hjälper de boende med munvård Största hindret för att kunna hjälpa de boende med munvård Samarbetet med tandvårdspersonalen Avvikelserapporter Omvårdnadspersonalens synpunkter på den uppsökande verksamheten Positiva kommentarer om den uppsökande verksamheten Negativa kommentarer om den uppsökande verksamheten DISKUSSION Svarsfrekvens Omvårdnadspersonalens kunskap och attityder kring munhälsa och tandvård Använder omvårdnadspersonalen kunskapen de förvärvat Hinder för att omvårdnadspersonalen hjälper de boende med munvård Omvårdnadspersonalens synpunkter på den uppsökande verksamheten

3 8. SLUTSATSER. 27 BILAGA 1 Munvårdskort. 29 BILAGA 2 Avvikelserapport 30 BILAGA 3 Enkäten till omvårdnadspersonalen BILAGA 4 Följebrev 37 BILAGA 5 Påminnelse BILAGA 6 Påminnelse

4 2. SAMMANFATTNING Fr.o.m. den 1 januari 1999 har ett reformerat tandvårdsstöd införts som bl.a. innebär att vissa äldre och funktionshindrade är berättigade till uppsökande verksamhet och nödvändig tandvård. Detta administreras av landstingen. Omvårdnadspersonalens insatser i munvård till de boende är viktigt. En enkätundersökning riktad till de särskilda boendena genomfördes. Genom urval togs fyra jämnstora särskilda boenden för äldre i fyra olika stora kommuner i Östergötland fram. Detta för att kunna få fram om det föreligger skillnader mellan en stor (Norrköping), en medelstor (Motala), en mindre (Finspång) och en liten (Ydre) kommun. Svarsfrekvensen i denna undersökning hamnade på 91,5 procent, vilket är ett högt deltagande. Uppföljningen syftar till att undersöka om omvårdnadspersonalens kunskap kring munhälsa och tandvård har förbättrats i och med införandet av tandvårdsreformen samt om de får möjlighet att använda sig av och även använder sig av den förvärvade kunskapen i det praktiska arbetet. Att omvårdnadspersonalens kunskap kring munhälsa och tandvård har förbättrats i och med införandet av tandvårdsreformen går att utläsa ur svaren på denna enkät. 88,0 procent av omvårdnadspersonalen anser att de har tillräcklig teoretisk utbildning, praktisk instruktion och tillräcklig kunskap för att hjälpa de boende med den dagliga vården av mun, tänder, eventuella broar och proteser samt att kunna förstå när någon av de boende har problem med sin mun eller sina tänder och behöver få tandläkarvård. På frågan om omvårdnadspersonalen vet var de ska vända sig om en boende behöver tandläkarvård har samtliga personer svarat ja. Omvårdnadspersonalen får i stort möjlighet att använda sig av kunskapen de förvärvat. Det är ca. 50 procent av omvårdnadspersonalen som anger att de hinner hjälpa de boende med munvården två gånger per dag. De övriga anger att de hinner hjälpa de boende med munvården en gång per dag eller färre än en gång per dag. Önskvärt är att samtliga boende ska få hjälp med munvården två gånger per dag. Det största hindret för att kunna hjälpa de boende med munvården är i 80,0 procent av fallen att den boende inte vill ha hjälp. 8,4 procent svarar att de inte har tid och 10,5 procent svarar annat. Samtliga personer som erhåller tillräcklig kunskap kring munhälsa och tandvård använder sig av kunskapen men det skiljer mellan omvårdnadspersonalen hur ofta de använder sig av kunskapen. Det som tydligt kan utläsas är att vad omvårdnadspersonalen tycker om munvårdsutbildningen återspeglas i vad de anser om sin kunskap och hur ofta de hinner hjälpa de boende med munvården. Skillnader förekommer mellan kommunerna. De beror dock inte i huvudsak på storleksskillnaderna mellan kommunerna utan snarare på utförandet av den uppsökande verksamheten, i form av munvårdsutbildning för omvårdnadspersonalen och munhälsobedömningar, mellan tandvårdsutförarna. Tandvårdsgruppen skall framöver arbeta med att ta fram material till munvårdsutbildningarna, ordna möten för erfarenhetsutbyte, kvalitetssäkra munvårdsutbildningarna, ordna vidareutbildning om bl.a. demenssjukdom och nutrition, informera om avvikelserapporten. En ny enkätstudie bör genomföras inom två år för att se resultaten av detta arbete. 4

5 3. INLEDNING En god munhälsa betyder mycket för välbefinnandet. I samband med sjukdom, medicinering och funktionshinder ökar risken för skador i munnen. Det krävs en noggrann daglig rengöring av tänderna och tandköttet för att det inte skall uppstå karies i tänderna eller tandköttsinflammationer med tandlossning som följd. Skador på tänderna och i munhålan kan utvecklas mycket snabbt. Det kan leda till svåra smärtor och till att det blir svårt att äta och tala på ett riktigt sätt. Livskvaliteten kan försämras Bakgrund Fr.o.m. den 1 januari 1999 har ett reformerat tandvårdsstöd införts som bl.a. innebär att vissa äldre och funktionshindrade är berättigade till uppsökande verksamhet och nödvändig tandvård. Detta administreras av landstingen. Enligt reformen ansvarar landstingen för Uppsökande verksamhet, d.v.s. munhälsobedömning och rådgivning utan avgift, och nödvändig tandvård, med avgifter som för hälso- och sjukvård, till äldre och funktionshindrade. Tandvård som ett led i en kortvarig sjukdomsbehandling under en begränsad tid, med avgifter som för hälso- och sjukvård Målgrupp Den personkrets som den uppsökande verksamheten vänder sig till, och som även har rätt till nödvändig tandvård, finns angiven i Tandvårdslagen (TvL) 8 a. Det är alltså samma personkrets som har rätt till uppsökande verksamhet som till nödvändig tandvård. Grupper enligt TvL 8 a : Uppsökande verksamhet skall bedrivas bland dem som omfattas av lagen (1993:387) om stöd och service till vissa funktionshindrade (LSS-lagen) samt bland dem som har ett varaktigt behov av omfattande vård- och omsorgsinsatser och som 1. kommunen har hälso- och sjukvårdsansvar för enligt 18 första stycket hälso- och sjukvårdslagen (1982:763). Med detta menas personer som bor i särskilda boendeformer för service och omvårdnad, t.ex. sjukhem, ålderdomshem, gruppboenden o.dyl. eller 2. får hälso- och sjukvård i hemmet eller 3. är bosatta i egen bostad och har motsvarande behov av vård eller omsorg som personer som omfattas av punkterna 1-2 ovan. För ovanstående grupper krävs intyg om rätt till uppsökande verksamhet och nödvändig tandvård. De intygsberättigade i Östergötland registreras i en databas. Grundat på intyget utfärdas sedan ett personligt tandvårdskort. Den uppsökande verksamheten är i enlighet med tandvårdslagen avgiftsfri. 5

6 3.3. Omfattning Samtliga personer som är berättigade skall erbjudas uppsökande verksamhet och denna skall innefatta: - munhälsobedömning en gång per år till varje person som är berättigad samt individuell rådgivning, instruktion och handledning om daglig munvård till berörd omvårdnadspersonal och/eller anhöriga, - utbildning i munvård och dess betydelse för mun- och allmänhälsan till berörd omvårdnadspersonal och i förekommande fall anhöriga en gång per år samt, när så efterfrågas, rådgivning till omvårdnadspersonal genom lämplig konsultationsform Uppsökande verksamhet inom Landstinget i Östergötland Inom Landstinget i Östergötland är personer ( ) berättigade till uppsökande verksamhet och nödvändig tandvård. Av dessa berättigade personer tackade personer ja till erbjudandet om att få en munhälsobedömning. Under 2005 erhöll personer munhälsobedömning, vilket motsvarar ca. 64 % av de berättigade. Om hänsyn tas till de personer som tackat nej till munhälsobedömning uppgår andelen som erhållit munhälsobedömning till ca. 80 % av de berättigade. Under år 2005 erhöll av omvårdnadspersonalen munvårdsutbildning, vilket motsvarar 34 procent av det uppskattade totala antalet omvårdnadspersonal i Östergötlands län. Tandvårdsgruppen, som är en grupp inom Landstingets ledningsstab med uppdrag såsom planering och beställningar inom tandvårdsområdet, sköter administrativt den uppsökande verksamheten inom Landstinget i Östergötland Upphandling av den uppsökande verksamheten Landstinget i Östergötland har vid tre tillfällen, varav den senaste var år 2006, upphandlat den uppsökande verksamheten enligt LOU (lagen om offentlig upphandling). Samtliga särskilda boenden för äldre och funktionshindrade, hemtjänstområden samt personer i eget boende omfattas av upphandlingen. Avtal för tiden tecknades med fem leverantörer, Folktandvården i Östergötland samt fyra privata tandvårdsutförare. Fördelningen mellan tandvårdsutförarna av anbudsenheterna var enligt följande: Privata tandvårdsutförare 35 anbudsenheter 56 % Folktandvården i Östergötland 27 anbudsenheter 44 % Numera finns ett nytt avtal för tiden , med möjlighet till års förlängning. 6

7 Munhälsobedömning Av kravspecifikationen för utförande av uppsökande verksamhet till äldre och funktionshindrade som omfattas av det reformerade tandvårdsstödet inom Landstinget i Östergötland framgår följande: Den som är berättigad till uppsökande verksamhet och nödvändig tandvård ska inte behöva känna smärta eller obehag p.g.a. odontologiska problem som går att åtgärda. Det övergripande syftet med uppsökande verksamhet är att de berättigade får en god daglig omvårdnad vad gäller mun och tänder samt varje år erbjuds att få en munhälsobedömning utförd nödvändig tandvård är att ge påtaglig förbättring av förmågan att tillgodogöra sig föda och därmed ge ökad livskvalitet Munhälsobedömning och individuell rådgivning samt munvårdsutbildning för omvårdnadspersonal syftar till att den berättigade själv och/eller med hjälp från omvårdnadspersonal ska kunna utföra god munvård varje dag. Omvårdnadspersonalen ska ges motivation och teoretisk/praktisk kunskap så att munvården blir en självklar del i den dagliga omvårdnaden och bidra till att: minimera besvär från tänder och munslemhinna bibehålla relevant tuggförmåga och utseende munhälsotillståndet inte försämrar den berättigades allmäntillstånd den berättigades munhälsa inte ger upphov till ett utökat omvårdnadsbehov Tandvårdsutföraren skall lämna muntlig och skriftlig munhygieninformation tillsammans med praktiska instruktioner till den berättigade och/eller omvårdnadspersonalen. Uppgifterna skall noteras på munvårdskortet (se bilaga 1). Munvårdskortet är ett samverkans- och kommunikationsdokument mellan tandvårdsutföraren/berörd tandvårdspersonal samt omvårdnadspersonal. Det är inte journalhandling. Vidare framgår av kravspecifikationen att bedömningsjournal skall upprättas vid munhälsobedömning och är journalhandling som tandvårdsutföraren ansvarar för. Aktuell kopia bör finnas i den boendes omvårdnadsjournal, som förvaras på boendet. I samband med munhälsobedömning skall tandvårdsutföraren notera epidemiologiska uppgifter, bl.a. tuggförmåga Munvårdsutbildning för omvårdnadspersonal Tandvårdsutföraren skall enligt kravspecifikationen i samverkan med ansvariga för boendet eller hemtjänstområdet planera, utforma, följa upp och anpassa utbildningsinsatserna så att alla efter genomgången munvårdsutbildning har kompetens att: sköta den dagliga vården av mun, tänder, ev. broar och proteser tolka signaler och symptom som uttrycker behov av odontologiska vårdinsatser förstå behandlingsråd från tandvårdspersonal, bl.a. genom munvårdskortets uppgifter 7

8 Den teoretiska munvårdsutbildningen skall beröra: etiska och psykologiska aspekter på munvård hur sjukdomar i munnen förebyggs normala och sjukliga åldersförändringar i munnen slemhinneförändringar med speciell tyngdpunkt på svampinfektioner och protesskav olika typer av tandersättningar biverkningar av läkemedel i form av muntorrhet kunskaper om kostens, flourens och munhygienens betydelse för munhälsan munhälsans betydelse för den allmänna hälsan och livskvaliteten vad tandvårdspersonal behöver veta om en patient inför behandling I det praktiska utbildningsinnehållet skall ingå: hur man inspekterar munnen med avseende på arbetsställning, d.v.s. hur man håller huvud och läppar för att kunna se och arbeta i munnen samt vad man ska titta efter munhygienhjälpmedel instruktion om tandborstningsteknik och övrig munvård protesskötsel utifrån både praktiska och psykologiska utgångspunkter åtgärder vid muntorrhet fluorprofylax klorhexidinbehandling åtgärder vid munhåleblödning, vid gingivit, extraktion m.m Personalkompetens Av kravspecifikationen framgår att tandvårdsutförarens personal ska vara svenskspråkig, ha tre års yrkeserfarenhet inom klinisk tandvård och inneha legitimation som tandhygienist eller tandläkare. Munvårdsutbildning och handledning av omvårdnadspersonal kan dock utföras av tandsköterska, tandhygienist eller tandläkare. Särskild utbildning och erfarenhet av tandvård inriktad mot äldre och funktionshindrade för tandvårdsutförarens personal ska redovisas Samarbete med kommunerna i Östergötland Hösten 1998 startade Tandvårdsgruppen en kommungrupp tillsammans med kontaktpersoner, vanligtvis medicinskt ansvarig sjuksköterska, från respektive kommun i länet. Kommungruppen träffas två gånger per år. Landstinget i Östergötland har även skrivit en överenskommelse med respektive kommun i länet om vad kommunen skall vara behjälpliga med kring den uppsökande verksamheten. 8

9 Avvikelserapporter När samarbetet mellan tandvårdsutförarna och omvårdnadspersonalen fungerar dåligt vill Tandvårdsgruppen få in en avvikelserapport om det inträffade (se bilaga 2). Utredning om det inträffade påbörjas och i många fall leder avvikelserapporterna till att journalkopior begärs in från tandvårdsutförarna. Möten anordnas vanligtvis mellan tandvårdsutförarna och Tandvårdsgruppen, men det händer att även möten hålls tillsammans med omvårdnadspersonal och kontaktperson inom aktuell kommun. Avvikelserapporterna kan skrivas såväl av omvårdnadspersonal som av tandvårdsutförare. 4. SYFTET MED UPPFÖLJNINGEN Uppföljningen syftar till att undersöka om omvårdnadspersonalens kunskap kring munhälsa och tandvård har förbättrats i och med införandet av tandvårdsreformen samt om de får möjlighet att använda sig av och även använder sig av den förvärvade kunskapen i det praktiska arbetet. 5. MATERIAL OCH METOD Valet föll på att göra en enkätundersökning riktad till de särskilda boendena för äldre (punkt 1 enligt grupperna som omfattas av TvL 8 a ) Urval Genom urval togs fyra jämnstora särskilda boenden i fyra olika stora kommuner i Östergötland fram. Detta för att kunna få fram om det föreligger skillnader mellan en stor (Norrköping), en medelstor (Motala), en mindre (Finspång) och en liten (Ydre) kommun. Uppgifterna över vilka personer som arbetar med omvårdnad på dessa särskilda boenden erhölls från kontaktpersonen i respektive kommun. Enkäten skickades till 260 personer och dessa personer fördelade sig enligt nedan inom respektive kommun. Figur1 Fördelning av personalen uppdelat per kommun Utskick Antal Finspång 48 Motala 69 Norrköping 72 Ydre 71 Totalt 260 9

10 5.2. Enkäten Frågekonstruktion Enkätfrågorna konstruerades utifrån fem olika delar. Några av frågorna är hämtade från En jämförande uppföljning av arbetet med munvård och uppsökande verksamhet i två landsting som gjordes av Stockholms läns landsting och Landstinget i Kalmar län i september Svarsalternativen är dock omgjorda. Den slutliga enkäten omfattade 6 sidor inklusive en titelsida (Bilaga 3). Sammanlagt 22 frågor uppdelade på fem olika avsnitt Utskick A. Allmänna frågor. Fyra frågor om kön, ålder, yrkestitel och erfarenhet från detta särskilda boende. B. Frågor om munvårdsutbildning och munhälsobedömning. Nio frågor bl.a. om vad respondenterna anser om munvårdsutbildningen, om de haft nytta av munvårdsutbildningen, om de har tillräcklig kunskap för att hjälpa de boende med munvård och om de vet var de ska vända sig om en boende är i behov av tandvård. C. Frågor om rutiner på enhet/avdelning. Fyra frågor om hur ofta respondenterna hinner hjälpa de boende med munvård, vad största hindret är för att kunna hjälpa de boende med munvård, kunskap om var munvårdskorten förvaras och om respondenterna förstår instruktionerna på munvårdskortet. D. Frågor om samarbetet med tandvårdspersonalen. Fyra frågor om hur samarbetet med tandvårdspersonalen fungerar och om hur avvikelsehanteringen till Tandvårdsgruppen fungerar. E. Egna synpunkter. Två frågor med positiva och negativa kommentarer om den uppsökande verksamheten. Enkäten skickades tillsammans med ett följebrev (Bilaga 4) och ett svarskuvert ut till de 260 utvalda personerna måndagen 19 september En påminnelse (Bilaga 5) och en ny enkät med svarskuvert skickades ut måndagen 10 oktober En sista påminnelse (Bilaga 6) och ytterligare en ny enkät med svarskuvert skickades ut måndagen 24 oktober Den 7 november 2005 sattes som sista datum för inkomna enkäter Enkäthantering kodning och avkodning Varje enkät märktes före utskicket med ett unikt kodnummer på förstasidans översta högra hörn. Dessa kodnummer delades upp i fyra olika serier för att skilja mellan de olika kommunerna. För att ha kontroll över inkomna svar skapades fyra avprickningslistor, en för varje kommun. I dessa listor fanns kolumner för kodnummer, utskickad enkät, svar efter utskick, påminnelse 1, svar efter påminnelse 1, påminnelse 2, svar efter påminnelse 2 samt namn och adressuppgifter. När en enkät inkom markerades detta i avprickningslistan och enkäten märktes med kommuntillhörighet, därefter klipptes kodnumret bort. Enkäten var därmed avkodad och kunde inte spåras till respondenten. 10

11 Inläsning Inläsningen av enkäten hanterades maskinellt av Enkätservice, Folkhälsovetenskapligt Centrum i Linköping. Denna maskinella inläsning gjordes varefter enkäterna inkom och upphörde den 25 november Resultatbearbetning och redovisning De statistiska analyserna har utförts i SPSS (version 14.0). 6. RESULTAT 6.1. Svarsfrekvens Efter första utskicket inkom svar från 152 personer (58,4 %), efter första påminnelsen inkom svar från ytterligare 55 personer (21,2 %) och efter andra påminnelsen inkom svar från ytterligare 31 personer (11,9 %). Den totala svarsfrekvensen hamnade på 91,5 % uppdelat mellan de olika kommunerna enligt Figur 2. Figur 2 Svarsfrekvens före och efter påminnelseutskick uppdelat per kommun Svarsfrekvensen är lägst, 85,5 %, i Finspångs kommun. Motala kommun har högst andel svar efter första utskicket och Ydre kommun och Norrköpings kommun har högst andel svar efter påminnelserna. 11

12 Det inkom även två enkäter som inte kunde identifieras p.g.a. att kodnumret gjorts oläsligt och därmed kunde kommun inte utläsas. Dessa har hanterats som bortfall. Några personer skickade in dubbla enkäter. 238 personer har svarat på enkäten. Av olika orsaker tas inte ett antal enkäter med i resultatredovisningen. I Tabell 3 redovisas de framkomna orsakerna. Figur 3 Kända orsaker till att personerna inte tas med i resultatredovisningen Orsaker till att personerna inte tas med i resultatredovisningen Antal Arbetar inte med vård 4 Arbetar på korttidsboende 2 Arbetar på dagverksamhet 3 Långtidssjukskriven 1 Vill inte deltaga 1 Enhetschefer 4 Arbetar natt 13 Totalt 28 Av dem som svarat på enkäten är 2,8 procent män och 97,2 procent kvinnor. Ydre kommun har flest antal svar från män. Svaren från Finspångs kommun uppgår till 13,2 procent av det totala antalet svar. Finspångs kommun är således något underrepresenterad i förhållande till de övriga kommunerna. Av dem som svarat på enkäten är 41,2 procent i åldern år, 40,3 procent i åldern år, 10,4 procent i åldern över 60 år och 8,1 procent i åldern under 30 år. Finspångs kommun särskiljer sig i förhållande till de övriga kommunerna då 71,4 procent av dem som svarat på enkäten är över 45 år. 66,7 procent av männen som svarat är under 46 år. 86,7 procent av de svarande har arbetat mer än 3 år på detta särskilda boende och 95,5 procent arbetar som undersköterska, sjukvårdsbiträde, vårdare eller vårdbiträde. De personer som svarat på enkäten benämns fortsättningsvis som omvårdnadspersonalen. 12

13 6.2. Omvårdnadspersonalens kunskap och attityder kring munhälsa och tandvård Munvårdsutbildning Figur 4 Vad omvårdnadspersonalen tycker om munvårdsutbildningen, fördelat per kommun 100% 80% Vad tycker Du om den munvårdsutbildning Du fått av tandvårdspersonalen? Bra Varken bra eller dålig Dålig Har ej fått utbildning Procent 60% 40% 20% 0% Finspång Motala Norrköping Ydre Kommun Av figur 4 framgår att 64,7 procent av omvårdnadspersonalen uppger att de tycker att den munvårdsutbildning de fått av tandvårdspersonalen varit bra. Motala kommun utmärker sig genom att 46,7 procent av omvårdnadspersonalen där anger att de tycker att munvårdsutbildningen är bra och 48,4 procent tycker att munvårdsutbildningen är dålig eller varken bra eller dålig. 12,1 procent av omvårdnadspersonalen har inte fått någon munvårdsutbildning. Flest av dessa återfinns i Norrköpings kommun där 22,0 procent av omvårdnadspersonalen inte har fått någon munvårdsutbildning. Detta kan jämföras med de övriga kommunerna där Ydre, 11,5 procent, Finspång, 7,4 procent och Motala, 5,0 procent av omvårdnadspersonalen inte har fått någon munvårdsutbildning. Om därefter frågan om vad omvårdnadspersonalen tycker om munvårdsutbildningen ställs i relation till frågan om omvårdnadspersonalen haft någon nytta av munvårdsutbildningen fås följande resultat. 13

14 Figur 5 Vad omvårdnadspersonalen tycker om munvårdsutbildningen i förhållande till nyttan av munvårdsutbildningen 100% 80% Vad tycker Du om den munvårdsutbildning Du fått av tandvårdspersonalen? Bra Varken bra eller dålig Dålig Har ej fått utbildning Procent 60% 40% 20% 0% Mycket stor nytta Ganska liten nytta Ingen nytta alls Om Du har fått munvårdsutbildning av tandvårdspersonalen, tycker Du att Du haft någon nytta av den i Ditt dagliga arbete? 62,3 procent anser att de har haft mycket stor nytta av munvårdsutbildningen i det dagliga arbetet, 36,0 procent anser att de haft ganska liten nytta av munvårdsutbildningen och 1,7 procent att de inte haft någon nytta alls av munvårdsutbildningen. Omvårdnadspersonalen i Motala kommun utmärker sig även här då 58,5 procent anser att de haft ganska liten nytta eller ingen nytta alls av munvårdsutbildningen. Bland omvårdnadspersonalen som tycker att munvårdsutbildningen de erhållit varit varken bra eller dålig är det också flest som anser att de har ganska liten nytta av munvårdsutbildningen i det dagliga arbetet Omvårdnadspersonalens kunskap 88,0 procent av omvårdnadspersonalen anser att de har tillräcklig teoretisk utbildning, praktisk instruktion och tillräcklig kunskap för att hjälpa de boende med den dagliga vården av mun, tänder, eventuella broar och proteser samt att kunna förstå när någon av de boende har problem med sin mun eller sina tänder och behöver få tandläkarvård. Männen utmärker sig åt då de i 72,3 procent av det totala antalet män svarar att de har ovanstående kunskap. 14

15 Figur 6 Anser omvårdnadspersonalen att de fått tillräcklig kunskap, fördelat per kommun 100% 80% Anser Du att Du har fått tillräckliga kunskaper för att kunna förstå när någon av de boende har problem med sin mun eller sina tänder och behöver få tandläkarvård? Ja Nej Procent 60% 40% 20% 0% Finspång Motala Norrköping Ydre Kommun Skillnader framkommer även vid jämförelser mellan kommunerna. Omvårdnadspersonalen i Motala kommun utmärker sig i form av att 78,3 procent anser att de har ovanstående kunskap. Detta kan jämföras med de övriga kommunerna där Finspångs kommun, 92,6 procent, Norrköpings kommun, 95,1 procent och Ydre kommun, 88,5 procent av omvårdnadspersonalen anser att de har ovanstående kunskap. Om därefter frågan om omvårdnadspersonalen anser att de har tillräckligt med praktisk instruktion för att hjälpa de boende med den dagliga vården av mun, tänder, eventuella broar och proteser ställs i relation till frågan om omvårdnadspersonalen har deltagit vid munhälsobedömningar fås följande resultat. Figur 7 Har omvårdnadspersonalen varit med vid munhälsobedömningar i förhållande till att omvårdnadspersonalen anser att de fått tillräcklig kunskap 100% 80% Har Du varit med vid munhälsobedömningar när tandvårdspersonalen instruerat hur man praktiskt ger munvård åt de boende? Ja Nej Procent 60% 40% 20% 0% Ja Nej Anser Du att Du har fått tillräckligt med praktiska instruktioner för att hjälpa de boende med den dagliga vården av mun, tänder, eventuella broar och proteser? 15

16 Omvårdnadspersonalen som deltagit vid munhälsobedömningar anger att de i en högre grad anser att de har fått tillräckligt med praktisk instruktion för att hjälpa de boende med den dagliga vården av mun, tänder, eventuella broar och proteser än de som inte deltagit vid munhälsobedömningar Tandläkarvård På frågan om omvårdnadspersonalen vet var de ska vända sig om en boende behöver tandläkarvård har samtliga personer svarat ja Munhälsobedömning En av frågorna i enkäten var om omvårdnadspersonalen varit med vid en munhälsobedömning. 142 personer, 67,6 procent av omvårdnadspersonalen, har varit med vid munhälsobedömning. Bland omvårdnadspersonalen i Ydre kommun har dock endast 55,7 procent varit med vid munhälsobedömning. Figur 8 Frågar tandvårdspersonalen vid munhälsobedömning om den boende kan äta och om den boende har smärta, fördelat per kommun Procent 100% 80% 60% 40% Frågar tandvårdspersonalen vid munhälsobedömning om den boende kan äta normal kost och om den boende har smärta i munnen? Alltid För det mesta Sällan Aldrig 20% 0% Finspång Motala Norrköping Kommun Ydre Enligt omvårdnadspersonalen frågar tandvårdspersonalen alltid vid munhälsobedömning om den boende kan äta normal kost och om den boende har smärta i munnen i 26,7 procent av fallen och för det mesta i 58,8 procent av fallen. För omvårdnadspersonalen i Norrköpings kommun uppgår siffran för att tandvårdspersonalen alltid frågar om den boende kan äta normal kost och om den boende har smärta i munnen till 40,7 procent. Motsvarande siffror för omvårdnadspersonalen i Ydre kommun och i Motala kommun uppgår till 18,2 procent respektive 18,9 procent. 16

17 6.3. Använder omvårdnadspersonalen kunskapen de förvärvat Tandvårdspersonalens och omvårdnadspersonalens insatser 54,2 procent av omvårdnadspersonalen anser att tandvårdspersonalens och omvårdnadspersonalens insatser har påverkat de boendes munhygien till att bli lite bättre. 34,8 procent anser att de boendes munhygien har blivit mycket bättre och 10,9 procent anser att de boendes munhygien är oförändrad. Ingen har svarat att de boendes munhygien blivit sämre. Omvårdnadspersonalen i form av de som bor i Ydre kommun, de som är män och de som arbetar som sjuksköterskor är något mer positiva till att de boendes munhygien blivit bättre än vad övriga anser. Figur 9 Vad omvårdnadspersonalen tycker om munvårdsutbildningen i förhållande till att insatserna har påverkat de boendes munhygien 100% 80% Vad tycker Du om den munvårdsutbildning Du fått av tandvårdspersonalen? Bra Varken bra eller dålig Dålig Har ej fått utbildning Procent 60% 40% 20% 0% mycket bättre lite bättre oförändrad På vilket sätt anser Du att tandvårdspersonalens och omvårdnadspersonalens insatser har påverkat de boendes munhygien? Den har blivit... Omvårdnadspersonalen som tycker att munvårdsutbildningen var bra är också mer positiva till att tandvårdspersonalens och omvårdnadspersonalens insatser har påverkat de boendes munhygien att bli mycket bättre eller bättre än omvårdnadspersonalen som tycker att munvårdsutbildningen var varken bra eller dålig eller dålig. 17

18 Omvårdnadspersonalens möjligheter att använda sig av kunskapen Figur 10 Hur ofta hinner omvårdnadspersonalen hjälpa de boende med munvården 50% 40% Procent 30% 20% 47,6% 49,0% 10% 0% En gång per dag Två gånger per dag 0,5% Ungefär varannan dag 0,5% Ungefär en gång i veckan Hur ofta hinner Du hjälpa de boende med munvården? 2,4% Någon gång ibland 49,0 procent av omvårdnadspersonalen hinner hjälpa de boende med munvården två gånger per dag och 47,6 procent hinner hjälpa de boende med munvården en gång per dag. I 3,4 procent av fallen hinner omvårdnadspersonalen hjälpa de boende med munhygienen ungefär varannan dag, ungefär en gång i veckan eller någon gång ibland. Figur 11 Insatserna har påverkat de boendes munhygien i förhållande till hur ofta hinner omvårdnadspersonalen hjälpa de boende med munvården 100% 80% På vilket sätt anser Du att tandvårdspersonalens och omvårdnadspersonalens insatser har påverkat de boendes munhygien? Den har blivit... Procent 60% 40% 20% mycket bättre lite bättre oförändrad 0% En gång per dag Två gånger per dag Ungefär varannan dag Ungefär en gång i veckan Någon gång ibland Hur ofta hinner Du hjälpa de boende med munvården? 18

19 Omvårdnadspersonalen som anser att tandvårdspersonalens och omvårdnadspersonalens insatser har påverkat de boendes munhygien till att bli mycket bättre bland dessa är det flest av omvårdnadspersonalen som hinner hjälpa de boende med munvården två gånger per dag Munvårdskort Munvårdskorten är till för att omvårdnadspersonalen ska få hjälp och tips för att kunna hjälpa till med den dagliga munvården för de boende. Omvårdnadspersonalen vet i 98,6 procent av fallen var munvårdskorten finns på enheten/avdelningen. De personer som inte vet var munvårdskorten finns har inte varit med vid munhälsobedömning när tandvårdspersonalen instruerat hur man praktiskt ger munvård åt de boende. Instruktionerna på munvårdskortet förstås av 97,6 procent av omvårdnadspersonalen Hinder för att omvårdnadspersonalen hjälper de boende med munvård Största hindret för att kunna hjälpa de boende med munvård Figur 12 Omvårdnadspersonalens största hinder för att kunna hjälpa de boende med munvård, i procent 8,4 10,5 1, 1 Vad är största hindret till att inte kunna hjälpa de boende med munvård? Vet inte vad jag skall göra Den boende vill inte ha hjälp Har inte tid Annat 80 Det största hindret för att kunna hjälpa de boende med munvården är i 80,0 procent av fallen att den boende inte vill ha hjälp. 8,4 procent svarar att de inte har tid och 10,5 procent svarar annat. Har svaret varit annat har detta särskilt fått beskrivas. Bland svaren anges aggressivitet, brist på personal och stressigt, de boende öppnar inte munnen och förstår inte då de är dementa, det gör ont och blöder samt att inga hinder finns. 19

20 Samarbetet med tandvårdspersonalen Samarbetet med tandvårdspersonalen vid munhälsobedömningar fungerar enligt omvårdnadspersonalen i 78,9 procent av fallen bra och i 19,6 procent varken bra eller dåligt. 1,5 procent har svarat att de tycker att samarbetet med tandvårdspersonalen vid munhälsobedömningar fungerar dåligt. Vid jämförelse av svaren utmärker sig omvårdnadspersonalen i Motala kommun där 41,7 procent respektive 1,7 procent har svarat att de tycker samarbetet med tandvårdspersonalen vid munhälsobedömningar fungerar varken bra eller dåligt samt dåligt. Figur 13 Samarbetet vid munhälsobedömning mellan omvårdnadspersonalen och tandvårdspersonalen, fördelat per kommun 100% 80% Hur fungerar samarbetet med tandvårdspersonalen vid munhälsobedömningar? Bra Varken bra eller dåligt Dåligt Procent 60% 40% 20% 0% Finspång Motala Norrköping Kommun Ydre Samarbetet med tandvårdspersonalen när den boende har behov av tandvård fungerar enligt omvårdnadspersonalen i 87,7 procent av fallen bra, i 11,8 procent av fallen varken bra eller dåligt och i 0,5 procent av fallen dåligt. Svaren från Motala kommun har ett något lägre genomsnitt än svaren från övriga kommuner. I Motala kommun har 71,7 procent av omvårdnadspersonalen respektive 28,3 procent svarat att de anser att samarbetet med tandvårdspersonalen när den boende har behov av tandvård fungerar bra respektive varken bra eller dåligt Avvikelserapporter Endast 26,5 procent vet hur hanteringen med avvikelserapporter fungerar. I Norrköpings kommun och i Finspångs kommun vet 48,2 procent respektive 48,1 procent av omvårdnadspersonalen hur hanteringen med avvikelserapporter fungerar. I Ydre kommun och i Motala kommun vet endast 8,3 procent respektive 14,0 procent av omvårdnadspersonalen hur hanteringen med avvikelserapporter fungerar. 20

21 Det är endast 6 personer, vilket motsvarar 2,8 procent av samtliga svarande, som har skrivit en avvikelserapport och av dessa tyckte 5 personer att utredningen från Tandvårdsgruppen fungerade bra och 1 person tyckte att utredningen fungerade dåligt Omvårdnadspersonalens synpunkter på den uppsökande verksamheten Omvårdnadspersonalen kunde i de två sista frågorna lämna positiva och negativa kommentarer om den uppsökande verksamheten Positiva kommentarer om den uppsökande verksamheten Den är bra för den boende och oss personal. Vi kan ställa frågor och få råd och tips. Bra när alla i personalgruppen får lika information, om tandvårdshjälpmedel. Bra att boende får hembesök i lugn och ro. Bra att man kan ringa tandhygienisten om råd. Vi har fått små tips om hjälpmedel samt en skjuts i baken i att sköta om tänderna mer noggrant. Mycket positivt tycker jag. För dementa är det bra att de kommer ut till oss. Man kan inte åka med dem hur som helst de bli oroliga. Att munhygienen har blivit bättre. Bra att de gamla kan få hjälp på plats, alltid trevlig personal. Bra att vi får vara med vid munhälsobedömning och veta hur det kan kännas för den boende vid olika munproblem. Omvårdnadspersonalen har även lämnat positiva kommentarer om mobil tandvårdsbehandling som utförs inom ramen för den nödvändiga tandvården. Att man även får hem tandläkare till boendet. Hjälp med tandlagning. Det är bra att de boende får tandvård hemma hos sig, istället för att behöva göra besvärliga resor till tandläkaren Negativa kommentarer om den uppsökande verksamheten Tycker att er personal har för lite kännedom om de äldres sjukdomar och beteende (demens). Ibland verkar det som om tandvårdspersonalen inte förstår att det kan vara mycket svårt med dementa pensionärer. De verkar tro att man är lat. Önskar bättre kommunikation om vad vi ska göra vad det gäller boende och deras tandhälsa efter besök hos er. 21

22 7. DISKUSSION 7.1. Svarsfrekvens I denna undersökning hamnade svarsfrekvensen på 91,5 procent, vilket är ett högt deltagande. Det höga deltagandet kan förklaras av att enkäten skickats med två påminnelser, att ämnet upplevs som aktuellt och viktigt, att omvårdnadspersonalen är engagerade i ämnet samt att frågorna är kortfattade och svarsalternativen få. Det finns flera möjliga förklaringar till bortfallet på 8,5 procent. Detta kan förklaras av att det är fler personer än de som svarat på enkäten som arbetar natt. Nattpersonalen erhåller vanligtvis inte utbildning för omvårdnadspersonal då de inte finns på plats när dessa som regel hålls dagtid. Av de 13 personer som svarat att de arbetar natt har 7 personer varit med på utbildningen och endast 2 personer har deltagit vid munhälsobedömning. Det är 2 personer som svarat att de arbetar på korttidsboende. Dessa har varken erhållit utbildning för omvårdnadspersonalen eller deltagit vid munhälsobedömning. Tandvårdsutförarna av den uppsökande verksamheten har inte något specifikt uppdrag att utbilda omvårdnadspersonalen på korttidsboenden. I de fall korttidsboendena finns i samma lokaler som ett särskilt boende erhåller omvårdnadspersonalen vanligtvis utbildning. Individerna som är knutna till korttidsboendena kontaktas i det ordinära boendet för att erhålla munhälsobedömning. Det kan finnas ytterligare personer i urvalet som arbetar på korttidsboende och p.g.a. detta valt att inte svara på enkäten. Omvårdnadspersonalen från Finspångs kommun är p.g.a. svarsfrekvensen något underrepresenterade i resultatredovisningen. De övriga kommunerna blir istället något mer överrepresenterade i resultatredovisningen Omvårdnadspersonalens kunskap och attityder kring munhälsa och tandvård 12,1 procent av omvårdnadspersonalen har inte erhållit någon munvårdsutbildning. Enligt kravspecifikationen till upphandlingen av den uppsökande verksamheten skall omvårdnadspersonalen erbjudas munvårdsutbildning en gång per år. Bland omvårdnadspersonalen i Norrköpings kommun är det 22,0 procent som inte erhållit munvårdsutbildning. Av erfarenhet kan konstateras att omsättningen bland omvårdnadspersonalen i de större kommunerna är något högre än i de små kommunerna. Detta kan vara en orsak till att det är Norrköpings kommun som har den högsta andelen av omvårdnadspersonalen som inte erhållit munvårdsutbildning. Omvårdnadspersonalen i Motala kommun är betydligt mer negativt inställda till den munvårdsutbildning de erhållit än omvårdnadspersonalen i övriga kommuner. Då den uppsökande verksamheten upphandlas hålls munvårdsutbildningen av olika tandvårdsutförare och därigenom håller också munvårdsutbildningarna olika kvalitet. En orsak kan också vara att tandvårdsutförarna har olika bedömningsgrunder och är olika nitiska i genomförandet av uppdragen. 22

23 Tandvårdsgruppen har det övergripande ansvaret för den uppsökande verksamheten och ska tillse att munvårdsutbildningarna för omvårdnadspersonalen och munhälsobedömningarna håller en så jämn kvalitet som möjligt mellan tandvårdsutförarna. Av omvårdnadspersonalens svar kan utläsas att Tandvårdsgruppens arbete med kvalitetssäkring bör intensifieras. Omvårdnadspersonalen som upplever att munvårdsutbildningen varit bra tycker också att de haft nytta av munvårdsutbildningen. Bra och intressanta munvårdsutbildningar är en förutsättning för att omvårdnadspersonalen ska ta till sig kunskapen och sedan använda den i det dagliga arbetet. Tandvårdsgruppen har ett ansvar att se till att tandvårdsutförarna erhåller hjälp med att arbeta fram material till munvårdsutbildningarna och att erfarenhetsutbyte sker mellan tandvårdsutförarna för att få munvårdsutbildningen för omvårdnadspersonalen att utvecklas, varieras och bli bättre. Glädjande är att 88,0 procent av omvårdnadspersonalen anser att de har tillräcklig teoretisk utbildning, praktisk instruktion och tillräcklig kunskap för att hjälpa de boende med den dagliga vården av mun, tänder, eventuella broar och proteser samt att kunna förstå när någon av de boende har problem med sin mun eller sina tänder och behöver få tandläkarvård. Bland omvårdnadspersonalen i Motala kommun har 78,3 procent svarat att de har tillräcklig kunskap. Detta följer även mönstret kring vad de tycker om munvårdsutbildningen. Det kan konstateras att vad omvårdnadspersonalen tycker om munvårdsutbildningen återspeglas även i svaren vad de uppger om sin kunskap. All omvårdnadspersonal vet var de ska vända sig om en boende har behov av tandvård. Informationen kring detta från enhetschefer, intygsutfärdare, kontaktpersonerna i respektive kommun och Tandvårdsgruppen har således nått ut till all omvårdnadspersonal. Därigenom säkras att när de boende är i behov av kontakt med tandvården också får en sådan kontakt. Tandvårdsreformen infördes för att de berättigade skulle få en god daglig omvårdnad vad gäller mun och tänder samt för att ge en påtaglig förbättring av förmågan att tillgodogöra sig föda och därmed ge ökad livskvalitet. 67,6 procent av omvårdnadspersonalen har varit med vid munhälsobedömning. Bland omvårdnadspersonalen i Ydre kommun är det endast 55,7 procent som varit med vid munhälsobedömning. Vanligtvis är det någon ur omvårdnadspersonalen som följer med tandvårdsutförarna vid munhälsobedömning hos de boende. Det händer dock att tandvårdsutförarna själva går runt bland de boende utan att omvårdnadspersonalen följer med. Kravspecifikationen och överenskommelserna med kommunerna i länet kring den uppsökande verksamheten uttalar att omvårdnadspersonalen skall deltaga vid munhälsobedömning. På vissa boenden har omvårdnadspersonalen valt ut representanter för dem som följer med tandvårdsutförarna vid munhälsobedömning. Omvårdnadspersonalen som deltagit vid munhälsobedömning anger att de i en högre grad anser att de har fått tillräckligt med praktisk instruktion för att hjälpa de boende med den dagliga vården av mun, tänder, eventuella broar och proteser än de som inte deltagit vid mun- 23

24 hälsobedömning. Vid munhälsobedömningen instruerar tandvårdspersonalen omvårdnadspersonalen hur de praktiskt ska gå tillväga för att sköta tänder och munhygien för den boende. Omvårdnadspersonalen har också möjlighet att fråga om det är något som är oklart. Därigenom ökar automatiskt den praktiska kunskapen. Det är endast 26,7 procent av omvårdnadspersonalen som svarar att tandvårdspersonalen vid munhälsobedömning alltid frågar om den boende kan äta normal kost och om den boende har smärta i munnen. Då detta är en epidemiologisk uppgift som alltid ska fyllas i på bedömningsjournalen är det anmärkningsvärt att inte tandvårdsutförarna frågar omvårdnadspersonalen om detta. Stora skillnader framkommer också när kommunerna jämförs. Detta är ett ämne som kommer att tas upp med respektive tandvårdsutförare för att få detta att fungera som det är tänkt Använder omvårdnadspersonalen kunskapen de förvärvat 89,0 procent av omvårdnadspersonalen anser att tandvårdspersonalens och omvårdnadspersonalens insatser har påverkat de boendes munhygien till att bli lite bättre eller mycket bättre. 10,9 procent anser att de boendes munhygien är oförändrad och ingen anser att de boendes munhygien blivit sämre. Glädjande nog kan konstateras att en så stor andel av omvårdnadspersonalen upplever att deras egna insatser har påverkat de boendes munhygien positivt. Det är viktigt att omvårdnadspersonalen får ett resultat av sina handlingar för att handlingarna ska kännas meningsfulla och utföras varje dag. Hälften av omvårdnadspersonalen hinner hjälpa de boende med munhygienen två gånger per dag. 47,6 procent av omvårdnadspersonalen hinner hjälpa de boende med munhygienen en gång per dag. Det är endast 3,4 procent av omvårdnadspersonalen som anger att de hinner hjälpa de boende med munhygienen färre gånger än en gång per dag. Då omvårdnadspersonalen arbetar under en del av en hel dag kan svaret på denna fråga vara missvisande. Den boende kan få hjälp av en omvårdnadspersonal med munhygienen på morgonen och av en annan omvårdnadspersonal på kvällen. När omvårdnadspersonalen svarar på den här frågan kan han/hon tänka på hur ofta denne hjälper till med munvården och utesluter då hjälpen från annan omvårdnadspersonal. Bland de av omvårdnadspersonalen som anser att deras och tandvårdspersonalens insatser lett till att den boendes munhygien blivit mycket bättre anger flest att de hinner hjälpa de boende med munvården två gånger per dag. Det är således mycket viktigt att omvårdnadspersonalen ser resultatet av det dagliga arbetet för att de ska motiveras att prioritera utförandet av munvården. Hela 98,6 procent av omvårdnadspersonalen vet var munvårdskorten finns på enheten/avdelningen. Omvårdnadspersonalen som inte vet var munvårdskorten finns på enheten/avdelningen har inte varit med vid munhälsobedömning. Instruktionerna på munvårdskorten förstås av 97,6 procent av omvårdnadspersonalen. Tanken med munvårdskorten är att samtliga omvårdnadspersonal ska veta var munvårdskorten finns samt kunna utläsa instruktionerna på dem. 24

25 Tandvårdsgruppen har nu omarbetat munvårdskortet och nya instruktioner över hur munvårdskortet ska fyllas i har också lämnats till tandvårdsutförarna. Förhoppningen är att detta ska leda till att 100 procent av omvårdnadspersonalen vet var munvårdskorten finns samt kan utläsa instruktionerna på munvårdskorten Hinder för att omvårdnadspersonalen hjälper de boende med munvård Bland omvårdnadspersonalen svarar 80,0 procent att det största hindret för att kunna hjälpa de boende med munvården är att den boende inte vill ha hjälp. Övriga svar är att 8,4 procent inte har tid och 10,5 procent har angett annat som orsak. Då annat har specificerats går att utläsa att aggressivitet, brist på personal och stressigt, de boende öppnar inte munnen och förstår inte då de är dementa samt det gör ont och blöder föreligger som hinder för att omvårdnadspersonalen kan hjälpa de boende med munvård. Några har svarat att det inte föreligger några hinder. Att omvårdnadspersonalen inte hjälper de boende med munvården är inte godkänt. Munvården ingår i den dagliga omvårdnaden för de boende och skall utföras av omvårdnadspersonalen. Tandvårdsutförarna har ett stort ansvar vid munvårdsutbildning och munhälsobedömning att instruera omvårdnadspersonalen hur de ska komma förbi de hinder som dyker upp då munvården ska skötas för den boende. Omvårdnadspersonalen i sin tur har ett ansvar att tillse att munvården utförs på den boende. Det handlar inte om att tvinga den boende utan att med enkla medel få den boende att inse att munvården måste skötas och framförallt att omvårdnadspersonalen hela tiden upprepar försöken om den boende vid ett tillfälle eller flera tillfällen inte vill ha munvård. Tandvårdsgruppen som arbetar fram kravspecifikationen har ansvar att se till att skriva ut tydligt vad som skall ingå i munvårdsutbildning och munhälsobedömning. Därefter bör riktlinjer och förslag på utbildningsprogram arbetas fram av Tandvårdsgruppen för att tydliggöra de problem som finns ute i verksamheterna inom kommunerna och att tandvårdsutförarna hjälper omvårdnadspersonalen att kringgå problemen som uppstår. Att samarbetet med tandvårdspersonalen fungerar är en förutsättning för att den uppsökande verksamheten ska fungera. 78,9 procent av omvårdnadspersonalen anger att samarbetet med tandvårdspersonalen vid munhälsobedömning fungerar bra. Motsvarande siffra för samarbetet med tandvårdspersonalen när den boende har behov av tandvård är 87,7 procent. Sämst fungerar samarbetet mellan omvårdnadspersonalen och tandvårdspersonalen i Motala kommun. Omvårdnadspersonalen där tycker att samarbetet fungerar varken bra eller dåligt i mycket högre utsträckning än vad omvårdnadspersonalen i övriga kommuner anser. Tandvårdsgruppen har kontinuerligt träffar med respektive tandvårdsutförare där alla slags frågor behandlas. Det är av stor vikt att Tandvårdsgruppen verkligen får veta vad omvårdnadspersonalen tycker om den uppsökande verksamheten för att kunna reda ut de problem som uppstår. Via den kontaktpersonsgrupp, med representanter från varje kommun som finns, tas ett antal frågor och synpunkter på den uppsökande verksamheten upp. Tandvårdsgruppen försöker lösa de problem som uppkommer. 25

26 För att Tandvårdsgruppen ska få vetskap om de problem som dyker upp har en särskild avvikelserapport utarbetats. På avvikelserapporten beskrivs vad som har hänt, var det hände och när det hände. När avvikelserapporten inkommer till Tandvårdsgruppen påbörjas en utredning av det inträffade. Vanligtvis begärs journaler in för att kunna utröna vad som hänt. Träffar med tandvårdsutförare, kontaktperson inom kommunen samt omvårdnadspersonalen förekommer också. Återkoppling av resultatet av utredningen göres till boendet/omvårdnadspersonalen och tandvårdsutföraren. Endast 26,5 procent av omvårdnadspersonalen vet hur hanteringen med avvikelserapporter fungerar. Av omvårdnadspersonalen är det endast 6 stycken, vilket motsvarar 2,8 procent av samtliga svarande, som har skrivit en avvikelserapport och av dessa tyckte 5 personer att utredningen från Tandvårdsgruppen fungerade bra och 1 person tyckte att utredningen fungerade dåligt. Tandvårdsgruppen har skärpt upp hanteringen kring avvikelserapporterna. Återkoppling sker till samtliga inblandade. Resultatet av utredningen på avvikelserapporten blir dock inte alltid som den som skrivit avvikelserapporten tycker varför ett visst missnöje med utredningarna aldrig kommer att kunna undvikas. Verktyget för att kunna skriva avvikelserapporter är dock mycket bra såväl för omvårdnadspersonalen som för tandvårdsutförarna. En rejäl informationskampanj kring detta måste påbörjas från Tandvårdsgruppens sida. Viktigast är dock hela tiden att kommunikationen mellan parterna är rak och uppriktig. Många av de avvikelserapporter som inkommer till Tandvårdsgruppen handlar om att kommunikationen mellan omvårdnadspersonalen och tandvårdsutförarna fungerat dåligt eller inte alls. Dessa problem borde kunna lösas lokalt. Bristande underlag från tandvårdsutförarna har lett till att kraven för journalföring har skärpts i kravspecifikationen. En första åtgärd som vidtagits är att avvikelserapporten, tillsammans med förnyad information, skickades till samtliga intygsutfärdare Omvårdnadspersonalens synpunkter på den uppsökande verksamheten Omvårdnadspersonalen är överlag nöjda med den uppsökande verksamheten. De får råd, tips och information om hjälpmedel från tandvårdsutförarna och de får vara med vid munhälsobedömning. Omvårdnadspersonalen tycker att det är bra för de dementa som nu slipper åka iväg för att få en bedömning av munhälsan. Bland de negativa kommentarerna framkommer att omvårdnadspersonalen tycker att tandvårdspersonalen har för lite kännedom om de äldres sjukdomar och beteende (demens). Att tandvårdspersonalen går på för hårt mot omvårdnadspersonalen om att sköta munvården och att tandvårdspersonalen verkar tro att omvårdnadspersonalen är lat. En bättre återkoppling efter utförd munhälsobedömning är också önskvärt. Tandvårdsgruppen har det yttersta ansvaret för den uppsökande verksamheten och uppdraget för tandvårdsutförarna definieras i kravspecifikationen. I Tandvårdsgruppens ansvar ingår att säkerställa att tandvårdsutförarna får möjlighet till förnyad kunskap. Temadagar för tandvårdsutförarna bör anordnas där bl.a. demenssjukdom och nutrition tas upp. 26