Waldorfpedagogiken. Ta emot barnet med vördnad, fostra det med kärlek, lämna det i frihet. - Rudolf Steiner

Transkript

1 Waldorfpedagogiken Ta emot barnet med vördnad, fostra det med kärlek, lämna det i frihet. - Rudolf Steiner Ia Jungenholt Lars Samuelsson Martin Henriksson Rebecca Roxvret IT-pedagoglinjen Tärna folkhögskola HT 2009

2 Innehåll Inledning... 1 Rudolf Steiner... 1 Waldorfpedagogiken... 1 Fria individer... 1 Observationer... 2 Studiebesök Västerås Waldorfskola... 2 Waldorfpedagogiken utanför skolan... 4 Intervju med Waldorfförälder... 4 Forskning och kritik... 6 Skillnad i kunskap?... 6 Vad händer sen då?... 7 Waldorfelevernas attityder till undervisningen... 7 Sammanfattning och reflektioner... 8

3 Inledning Vi har med detta grupparbete haft som målsättning att bilda oss en uppfattning om Waldorfpedagogiken som just pedagogik. Det har emellertid inte varit det enklaste då det är svårt att hålla isär begreppen antroposofi och Waldorfpedagogik. De tenderar att flyta samman och misstolkas för varandra. Men vi har genom studiebesök, eget forskande och andras forskande, lyckats skapa en förståelse för pedagogiken som sådan. Rudolf Steiner Rudolf Steiner grundade i början av 1900-talet, efter oenigheter inom teosofins rådande idéer, sitt skötebarn, antroposofin. Antroposofin är en spiritualistisk tankeriktning som förklarar människans andlighet som en enda och inte som ande och materia. Steiner var övertygad om att de två övergick i varandra, men att man behövde rätt andliga organ för att se det, och människan hade inte förutsättningarna. Han trodde dock bestämt att de andliga organen fanns inom oss, men att övning var ett tvång för att utveckla dem till fullo. Bland dessa övningar märks den kreativa friheten, fantasin och rörelse (eurytmi). Ett viktigt inslag i antroposofin är reinkarnationen. Enligt Steiner kan andliga egenskaper och erfarenheter vandra mellan inkarnationerna och han ansåg därför det vara extremt viktigt att bejaka reinkarnationen. Han delade därför in människans första tjugoen levnadsår i sjuårsperioder där varje period krävde sin egen form av skolning för att utvecklas i takt med reinkarnationen för att en dag återfå sitt jag och sin själ. Waldorfpedagogiken Antroposofin som andlig tankeriktning ligger till grund för Waldorfskolornas pedagogik, men den är inte en del av undervisningen skapades den första fria Waldorfskolan efter att Emil Molt, ägare av cigarettfabriken Waldorf-Astoria, öppnade den första fria Waldorfskolan och erbjöd Steiner att ta ansvar för utbildningen av de fabriksanställdas barn. Skolan kom sedan att stå som förebild till Waldorfrörelsen och idag finns det Waldorfskolor över hela världen startade den första Waldorfföreningen i Sverige och nio år senare öppnade den första skolan som dock fick läggas ner 1939 på grund av dålig ekonomi fick man åter fart på föreningen och denna gång gick det bättre. Idag finns det runtom i världen 900 Waldorfskolor och Waldorfförskolor. I norden finns idag runt 115 Waldorfskolor men siffran i Sverige har inte stått att finna. Enligt rapporten vi återkommer till senare fanns det år Waldorfskolor i Sverige. Fria individer Pedagogiken baseras som sagt på den antroposofiska bilden och förståelsen av människa, en kroppslig, själslig och andlig varelse. Man lägger lika stor vikt på den tankemässiga som den känslomässiga och viljemässiga utvecklingen hos ett barn. I Waldorfpedagogiken delas undervisningen upp i antroposofins tre sjuårsperioder. Under de första sju åren är rörelse och fantasi de viktigaste momenten, medan man mellan sju och fjorton år arbetar mer med känsla och de sista sju åren upp till tjugoett handlar mer om intellektet. Waldorfpedagogiken eftersträvar att möta varje barn i dess egen utvecklingsfas och att vägleda dem till att bli fria individer. 1

4 Observationer För att få en djupare förståelse för och inblick i hur Waldorfpedagogiken fungerar i praktiken var ambitionen att vi skulle genomföra flera studiebesök. Detta visade sig dock svårt då flera Waldorfskolor har som princip att inte ta emot studiebesök när barnen är där. Vi fick dock till slut kontakt med två Waldorfverksamheter som kunde ta emot oss och ge den välbehövliga och givande insynen i verksamheten. Studiebesök Västerås Waldorfskola Det är en av sommarens sista varma dagar när vi svänger in med bilen på industriområdet som hyser Västerås Waldorfskola. Byggnaderna är vita och ser faktiskt ganska tråkiga ut och det är inte utan att man funderar på om miljön verkligen kan rekommenderas för pedagogisk verksamhet. När vi kliver in i klassrummet för klass så slås vi genast av att det är otroligt lugnt trots att det är full aktivitet. Alla pratar men ingen skriker. Rummet är behagligt målat i svagt aprikosrosa och i taket hänger de typiska Waldorflamporna. Vi sätter oss på träbänkarna som står i en ring och morgonsamlingen sätter igång. Läraren går runt och tar alla in hand och säger God morgon käre NN. Man känner att här blir alla sedda. Samlingen fortsätter med olika sång- och rörelseövningar och på något märkligt vis känner även vi att vi kommer in i ett lugnare tempo. Ganska snabbt märker vi också att det finns flera barn med speciella behov som förmodligen inte skulle platsa i den vanliga skolan men här smälter de in och alla tar hand om varandra. Många av barnen verkar också våga ta ut svängarna i att klä sig som de vill och inte enligt trenderna. Efter samlingen så känns det lugnt och avslappnat och den första riktiga lektionen tar vid. Läraren gör en enmansteater av en berättelse i den nordiska mytologin och både barnen och vi sitter stumma av förundran. Hela tiden översätts berättelsen också till engelska mest kanske för att det i rummet finns en besökare som inte förstår svenska men säkert görs det också i ett pedagogiskt syfte. Några av barnen har svårt att sitta stilla men läraren lyckas plocka in dem i berättelsen så det känns aldrig störande. Därefter är det rast och mellanmål. Hela klassen går ut på baksidan av skolan och där öppnar sig en helt annan miljö, skogen ligger precis inpå knuten och när barnen ätit upp sina smörgåsar springer de genast ut i skogen. En del klättrar i träd och en del leker andra lekar i skogen, hela tiden finns det många vuxna i närheten. Ola Våge, som vår lärare heter, berättar att han jobbat inom Waldorf sedan i början av 1990-talet och är utbildad förskollärare i grunden. Waldorf sätter goda pedagoger före formell utbildning även om den naturligtvis är välkommen. Hans fyra egna barn har alla gått på skolan men i olika utsträckning. Ett av barnen tröttnade på att ha pappa runt sig hela tiden och gick över i vanlig kommunal skola under höstterminen i åttan. Problem uppstod genast på första provräkningen då resultatet blev noll rätt. Men vid en genomgång visade det sig att problemet inte var okunskap utan brist på rutin vid prov. Waldorf har inga prov men vid vårterminen så var dottern ifatt de övriga eleverna. Efter rasten fick vi lyssna på ett föredrag om späckhuggare av Cornelia femton år med Downs syndrom. Syftet var att lära sig att prata inför grupp men också att lära sig respekt inför människor 2

5 med olika funktionshinder. Det märktes tydligt att de här barnen var vana vid den här typen av verksamhet för de var tysta och mycket uppmärksamma på vad Cornelia hade att säga. När föredraget var slut skulle eleverna avsluta ett arbete från föregående dag som bestod i att rita och skriva om de olika asagudarna. Återigen förvånades vi över att det trots arton elever i klassrummet, som inte var märkvärdigt stort, ändå var lugnt. De gick omkring och hämtade sina papper och färgpennor, vissa färger finns det endast ett begränsat antal av så de får samsas men det hördes inte något knot om detta. Waldorf jobbar mest med grundfärger för att de ska lära sig färglära och för att färg och form är en av grundpelarna i pedagogiken. När de var färdiga med sina teckningar fick de gå till Ola Våge för att få dem bedömda och få hjälp med att kanske förbättra dem. Här märktes en stor skillnad mot den vanliga skolan som vi känner till. Där får sällan en elev konstruktiv kritik för sina teckningar utan mest beröm oavsett vad läraren tycker. Här var Ola Våge rak och tydlig och vår gissning är att det kan göra barnen redo för den verklighet som finns utanför skolväggarna. När det var dags för mat plockades arbetet bort utan att man knappt märkte det och borden ställdes i ordning och dukades. Efter maten gick alla ut, återigen var en del ute i skogen, några på den asfalterade skolgården och någon passade på att få lite egentid med någon av de vuxna. Att Ola Våge är en populär pedagog på skolan är uppenbart då gamla elever sedan flera år tillbaka också sökte hans sällskap. Sen samlades alla runt bordet ute på skolgården för att sedan gemensamt gå upp till klassrummet. Något hade hänt under rasten och det togs genast upp till diskussion hur man är en god kamrat. Inget verkar lämnas åt slumpen när det gäller kamratskap och människosyn. Efter det var det dags att åter gå ut och eleverna fick tälja på sina stavar som på något vis hade anknytning till den nordiska mytologin. De fick åter använda sin konstnärliga sida genom att tälja bort barken och sedan rista in runor eller slingermönster. Ett arbete som lär ta en stor del av höstterminen gissar vi! Skoldagen avslutades med en samling i ring på golvet i lektionssalen med genomgång om vad som skulle hända följande dag. När eleverna lämnat klassrummet fick vi en stund med Ola Våge för att ställa en del frågor som vi dels hade med oss men också frågor som dykt upp under dagen. Vi funderade på hur deras gymnastiklektioner såg ut om det var s.k. vanlig gymnastik eller om det fanns någon speciell pedagogik även där. Han berättade att gymnastiken i sig såg ut som vanligt men att man aldrig hade tävlingsmomenten i gymnastiken utan det är viktigt att alla känner sig delaktiga i slutresultatet. Alla skulle få prova att göra mål om det var någon form av bollsport och att det aldrig delades upp i lag genom val av en elev i taget. En naturlig fråga efter att ha varit med en dag i klassen är om det är vanligt att föräldrar med särskilda behov väljer Waldorfskolan istället för den kommunala verksamheten. Ola Våge svarar att de får många ansökningar som gäller just dessa barn och att de är duktiga på att ta hand om barn med olika funktionshinder. Han berättar vidare att kommunen i ren välvilja faktiskt bett Waldorfskolan i Västerås att vara lite restriktiva med sina intagningar. Det finns dock många föräldrar som väljer Waldorf utifrån sin egen ideologi och utifrån egna sätt att leva. 3

6 En annan fråga var om dessa morgonsamlingar var något som alla klasser hade och svaret var att någon form av samling har alla årskurser men kanske inte lika mycket i de högre klasserna men att det beror nog mest på lite bekvämlighet hos pedagogerna eller lärarna. Ola Våge menade också på att man nästan alltid kunde känna igen sig när man kom till en Waldorfskola oavsett var i världen den låg, samma anda finns överallt. Ett bevis var när det förra året dök upp en elev från Brasilien vars pappa skulle jobba några månader på ABB i Västerås. Hennes spontana reaktion var att allt var precis som hemma i Brasilien, till och med huvudtemat! Waldorfpedagogiken utanför skolan Understudiebesöken tog vi kort upp med lärarna om deras tankar kring Waldorfpedagogiken utanför skolans väggar. Vi har även pratat med Helena Selsfors, rektor på Söderköpings Waldorfskola, om detta. Det hon har märkt på både föräldrar och elever som sökte in på den skolan var att de flesta mer eller mindre redan innan använde sig av någon sorts liknande metod i hemmet. Och många av dem som sökte dit av annan anledning efterhand blir intresserade av metodiken och börjar i olika utsträckning använda sig av den i hemmet. Lite kortfattat kan man säga att det enligt Helena Selsfors fungerar alldeles utmärkt att använda sig av Waldorfpedagogik även utanför skolan (det är eller blir automatiskt så i de flesta familjer som går på den skolan). Intervju med Waldorfförälder För att nå ännu djupare i pedagogiken genomförde vi också en intervju med en person som har ytterligare lite inblick i verksamheten. Intervjun är gjord med Eva som har en dotter som heter Emma som går på Waldorfförskolan i Västerås. Emma är idag sex år och har gått på förskolan i nästan två år. Av vilken anledning valde du Waldorf till Emma? Det fanns flera anledningar till detta. Hon hade nyligen börjat i kommunal verksamhet där det enligt min uppfattning rådde kaos. Personalen fick ingen ordning på barngruppen och många vikarier gjorde att det hände att ingen visste var Emma var när jag kom för att hämta henne. Emma började visa tecken på att hon inte mådde bra där. Eftersom Emmas storebror Daniel redan gick på Waldorf så kändes det som ett bra alternativ. Mindre barngrupper och ytterst sällan eller aldrig vikarier. Emma hade dessutom varit med och hämtat Daniel vid ett flertal tillfällen och visat tydligt att hon gillade verksamheten. Daniel går inte längre kvar på Waldorf, varför? Han fanns i verksamheten i ett år och skulle ha gått kvar i skolan men något blev fel i intagningen och när det var utrett med ansvariga så kunde de inte ta in flera resurskrävande barn. Daniel är en pojke med flera diagnoser. Du har flera barn med diagnoser, tycker du att Waldorf har något att tillföra eller är deras pedagogik hämmande för just dessa barn? Nu kan jag som förälder bara tala för förskoleverksamheten och då tycker jag absolut att det gynnar barn med olika former av handikapp. De vistas mycket ute i naturen och det främjar verkligen motoriken. För Daniels del blev det avsevärd skillnad under tiden han gick på Waldorf. Dessutom tror jag att den fria leken gynnar dessa barn, inte samma strikta krav som på vanliga förskolor. Barn får 4

7 vara just barn! De har också bestämda måltider för varje veckodag t.ex. soppdag, pastadag, grötdag osv. Det blir struktur i vardagen för just dessa barn och denna struktur gäller även pyssel. Jag tror också att det är positivt för dem att få använda sina sinnen och skapa utifrån det i både lek och pyssel. De har dessutom små barngrupper, aldrig över tolv barn i en grupp och ytterst sällan vikarier. Vad tycker du är största skillnaden från den vanliga förskolan? Är det något som är annorlunda? Jag upplever att de är utomhus mycket mera än andra förskolor, vädret är aldrig något hinder utan de rättar klädseln efter vädret. Visst är det annorlunda att gå på Waldorfförskola, jag brukar säga att det är en lite bohemisk känsla när man kommer dit. Man upplever ett otroligt lugn och man har ingen känsla av att det är ett dagis. Personalen sitter till exempel aldrig och rullar tummarna utan sysselsätter sig alltid med något som barnen kan hjälpa till med, t.ex. stryka handdukar, fixar något i köket. Barnen får använda sin kreativa sida mera, så i leken används mer av det som finns i naturen att leka med som kottar och pinnar. De använder inte tuschpennor utan vaxkritor och färgerna är begränsade, små barn får till exempel bara använda två färger. De har olika pyssel olika dagar och det kan vara ull, bivax eller akvarellmålning. Varje onsdag har de uteaktivitet och då ska barnen ha med sig egen matsäck, något Emma verkligen uppskattar. De har en vila varje dag då de allihop, även fröknarna, ligger på fårfällar framför den öppna spisen medan en fröken berättar en saga eller liknande dock aldrig direkt ur en bok. När man kommer till skolan möts man alltid av ett bord i kapprummet dukat vackert med färska blommor och levande ljus. Alltid förknippat till årstiden. Utemiljön är annorlunda, inga färdiga lekplatser utan man har tagit tillvara på naturen och barnen har fått hjälpa till att skapa en sandlåda av stockar, en gunga av en gren upphängd i en gran och en klätterställning av stockar som är lagda i sicksack. De har även en liten köksträdgård där barnen får vara med att gräva och plantera och givetvis får de äta av det som sedan kommer upp. Varje fredag bakar de och barnen är givetvis med och det är då ett alternativ till olika sorters lera. Ställs det några speciella krav på dig som förälder? Ja, man har städveckor ca två gånger per termin och då ska man städa dagis två gånger under den veckan. På sommaren är det storstädning och då får man ett rum som ska städas från tak till golv. De som har andra talanger som målning och snickrande kan få göra det. De har flera föräldramöten än vanliga förskolor dock är jag inte den som går på dessa möten. Föräldrafika har de 3 gånger per termin och då har kokerskan fixat massor av gott att äta, inte bara kaffebröd utan också goda matbröd. De har även stängt under alla lov, även sommarlovet, och klämdagar så visst ställs det krav på mig som förälder. Tillämpar du något av pedagogiken hemma i vardagen? Nja, det skulle jag inte vilja påstå. 5

8 Är kosten speciell på er förskola? De har ekologisk inriktning på denna förskola och de tillagar inte kött men det är mycket vällagad mat. Grönsaker av alla de slag och just det är mycket populärt hos Emma. Barnen brukar få hjälpa till i köket. Hur tänker du i framtiden för Emma? Kommer hon att gå kvar på Waldorf? Vad gör att du eventuellt flyttar på henne? Emma kommer inte att gå kvar när skolan börjar för jag tycker att den pedagogiken verkar luddig och jag tycker att hon ska gå i skolan med sina kompisar som hon har i hemmiljö. Jag tror dock inte att kunskapsnivån är sämre på Waldorf än någon annanstans utan bara annorlunda. Forskning och kritik Det finns en hel del kritiska synpunkter kring Waldorfpedagogiken. Det handlar om bland annat om att Waldorfelevers kunskapsnivå skulle ligga lägre än kommunala elevers och att pedagogiken är ett hinder för Waldorfelever när de lämnar skolan och ska anpassa sig till det vanliga samhället. Nedan tar vi upp lite av den kritik som riktas mot Waldorfpedagogiken och redogör för delar av den forskning som finns på området. Kritiken har vi framförallt funnit via olika diskussionsforum på internet. Vi har även läst otaliga artiklar från mer eller mindre nyanserade skribenter. Den forskning vi tar upp har vi hämtat från utvärderingsprojektet Waldorfskolan en skola för människobildning som genomfördes vid Karlstad Universitet på uppdrag av Stiftelsen Kempe- Carlgrenska Fonden under Skillnad i kunskap? En av de största kritiska synpunkterna som framförs rörande Waldorfpedagogiken handlar om att Waldorfeleverna skulle ha en lägre kunskapsnivå än eleverna på en kommunal skola. Detta menar man beror på att Waldorfskolorna inte använder sig av samma kursböcker och kursplaner som i kommunal skola. Waldorfkritikerna har fått vatten på sin kvarn när den naturvetenskapliga fakultetsnämnden på Stockholms universitet ( ) bestämde sig för att förkasta de specifika kursplaner som föreslagits på grund av att kurserna såväl som litteraturen inte var av vetenskaplig grund. Man ogillade även att man på Waldorfskolor inte använder sig av den vanliga tregradiga betygsskalan som man gör i kommunala skolor. Waldorfskolans läroplan med sin egen målbeskrivning är dock godkänd av Skolverket. Frågan kring skillnaderna i kunskap mellan Waldorfeleverna och den kommunala skolans elever är något svår att klargöra men ett sätt att mäta en genomsnittlig kunskapsnivå är att använda sig av de, numera, obligatoriska nationella proven. Proven i utvärderingsprojektet togs av såväl Waldorfelever som kommunala elever i de tre kärnämnena; svenska, engelska och matematik och här nedan följer en kort sammanfattning av provresultaten. I ämnet svenska fanns inga skillnader i antalet elever som inte uppnådde godkänt resultat. Däremot fann man att Waldorfeleverna uppnådde högre betygsgrader än de i kommunala skolor och att könsskillnaderna var mindre. 6

9 I ämnet engelska fann man i de skriftliga och muntliga delproverna att det inte heller där fanns någon skillnad i antalet icke godkända elever. Emellertid kunde man se att i delprovet om receptiv förmåga fanns det en något högre andel Waldorfelever som inte klarade de uppsatta målen. I ämnet matematik fann man att antalet elever som inte uppnådde de godkända målen var något större hos Waldorfeleverna, men även här var andelen elever med högre betygsgrad större hos Waldorfeleverna. I rapportens sammanfattning konstaterar man att skillnaderna i andel elever som inte uppnått målen inte skiljer sig så mycket mellan Waldorfelever och kommunala skolans elever. Vad händer sen då? Kritiker framhåller att Waldorfelever har svårare för att gå vidare med studier i en annan miljö. Detta på grund av att man arbetar i en annan takt och på ett annat sätt i Waldorfskolorna jämfört med i den kommunala skolan. I utvärderingsprojektet framgår dock att elever från Waldorfskolor dels väljer att läsa vidare i ungefär samma utsträckning som elever från kommunala skolor och dels att de upplever studierna som intressanta och stimulerande. Eleverna från Waldorfskolorna väntade dock något längre innan de påbörjade sin högskoleutbildning. Waldorfeleverna i projektet sökte sig till alla möjliga utbildningar och en försvinnande del sökte sig till antroposofiska yrkesutbildningar. Kritiska elevröster fanns dock även i projektet som bland annat menade att Waldorflärarna ibland hade bristande ämneskunskaper, att det fanns ett motstånd mot att använda datorer och att man inte fick samma färdighet i att använda läroböcker som i den kommunala skolan. Waldorfelevernas attityder till undervisningen En synpunkt som vi funnit dels av kritisk karaktär och dels av mer positiv karaktär är Waldorfelevernas egen inställning och attityd till utbildningen. Under såväl grundskoletiden som gymnasietiden verkar de allra flesta Waldorfelever vara riktigt nöjda med utbildningen. Här finns dock ett brett spektra av före detta Waldorfelever som har vitt skilda uppfattningar om studietiden. Vad som framkommit i utvärderingsprojektet är i alla fall att Waldorfeleverna har en mer djupinriktad studiestil. De har med andra ord en attityd kring lärande som går djupare än att bara klara ett prov. De allra flesta Waldorfelever uttryckte en positiv syn på sin tid i Waldorfskolan och menade att den bidragit på ett positivt sätt till deras förmåga att klara högre studier. 7

10 Sammanfattning och reflektioner Vi har i detta arbete redogjort för Waldorfpedagogikens stöttepelare, observerat pedagogiken i praktiken och undersökt kritik och fakta kring pedagogiken. Sammanfattningsvis kan man säga att synen på Waldorfpedagogiken beror lite på vad man har för föreställningar om skolans roll och funktion. Kritiken handlar i mångt och mycket om hur man lär ut. Enligt projektet visar siffrorna att skillnaden i kunskap som förvärvats inte skiljer sig särskilt mycket åt mellan Waldorfeleverna och den kommunala skolans elever. Så frågan är då: spelar det så stor roll hur man lär ut, eller rättare sagt hur barnen lär sig? Nedan följer våra egna tankar och reflektioner som formats genom arbetets gång. Min spontana tanke är att här hade jag velat att mina barn hade gått när de var i skolåldern. Grundtanken stämmer bra överens med mina egna grundvärderingar men när jag tänker närmare så innebär det också att jag som förälder får lägga ner en hel del extratid som man kanske inte alltid har när man är småbarnsförälder. Att ha barn i kommunal verksamhet innebär oftast att man har tillgång till skolskjuts om man bor på landet vilket jag gjorde när mina barn var små. Hade jag valt Waldorf hade jag fått sett till att skjutsa dem och vilket inte hade varit möjligt för oss. - Ia Jungenholt Jag har en dotter som började på Söderköpings Waldorfskola c:a 1 månad före sommarlovet. Skolan hon gick på innan var det mycket bråk och mobbning på så hon fick problem att hänga med i skolarbetet och började vantrivas i skolan. Efter att hon bytte skola så har jag bara fått höra hur roligt hon tycker att det är i skolan och efter mitt studiebesök i Västerås så kan jag förstå henne, jag är nog bara positiv till deras metod att lära ut. - Lars Samuelsson När jag började läsa om Waldorfpedagogiken och Waldorfskolan var min initiala tanke att det var en insnöad och inskränkt sektliknande hippierörelse. Idag är min syn på pedagogiken inte lika svart och vit. Jag ser värdet i att främja barnens kreativitet och fantasi. Jag gillar tanken på att man skapar utifrån barnens perspektiv och att man faktiskt låter barnen vara just barn. För mig känns det uppenbart att Waldorfpedagogiken faktiskt finns av omtanke om barnen. - Martin Henriksson Precis som många andra gick jag in i arbetet med en något avig inställning till pedagogiken, och ordet flummig for genom huvudet flera gånger. Men efter att ha tittat närmare på hur pedagogiken fungerar i praktiken har jag funnit flera delar som tilltalar mig. Att låta barnen vara just barn är en del som jag gärna tar till mig som småbarnsmamma. Att lära genom att göra, och att som vuxen engagera sig i barnets utveckling genom att vara en bra förebild är även det något jag kan anamma. Jag skulle absolut kunna tänka mig att låta min son gå i Waldorfförskola, dock skulle jag inte åka långa mil för det. Och helt såld är jag nog ändå inte då jag inte är helt övertygad om att det även i skolåldern är rätt väg att gå. - Rebecca Roxvret 8