Förskolan som trygg bas

Examensarbete i fördjupningsämnet Barndom och lärande 15 högskolepoäng på grundnivå Förskolan som trygg bas Preschool as a Secure Base Maria Thilander och Paulina Rhawi Förskollärarexamen, 210 hp Slutseminarium 2014-10-21 Examinator: Martin Kjellgren Handledare: Nils Andersson 1

2

Abstract Under vår utbildning upplever vi att vi har läst mycket om barns lärande i förskolan medan omsorgen inte alls har fått lika stor plats. Vi vill med denna undersökning ta reda om förskolan arbetar med att barn ska känns sig trygga i förskolan. Ser förskollärarna svårigheter med det uppdraget? Vi ville också att utomstående beteendevetare skulle bidra till undersökningen med sina tankar, förhoppningar och förväntningar på förskolan. Vi intervjuade därför fyra förskollärare, två psykologer och en socionom. Ett insamlat empiriskt underlag analyserades från ett anknytningsperspektiv. Det vi kan se är att de förskollärare vi intervjuade strävar efter att alla barn ska känna sig trygga i förskolan och att de ska lämna förskolan med positiva erfarenheter från personalen som arbetar där. Psykologerna och socionomerna ansåg att förskolan kan verka kompensatoriskt för barn med dålig anknytning. Det är relationen till personalen som är viktig för anknytningen. De ansåg att det var viktigt för barns utveckling och anknytning att personalen hade kunskap om anknytning och hur olika former av otrygg anknytning kan visa sig. Vi kan se att förskollärarna arbetar på ett sätt som stämmer överens med de utomstående beteende vetarnas förhoppningar om förskolan. Nyckelord: Förskola, trygghet, omsorg, anknytning, anknytningsteori 3

Förord Det har varit en lång process, vi har fått kämpa, vissa dagar har skrivande flytet på medan andra har det stått helt stilla. Men som tur är har vi peppat varandra. Vi vill tacka alla som har ställt upp på intervju. Det är ni som utgör grunden i vårt arbete. Vi vill också tack alla som har hjälpt oss att förbättra arbetet, kommentarer och ny vi vinklar. Till sist vill vi tack vår handledare Nils Andersson som har hjälpt oss även om våra handledningstimmar egentligen var slut. Vi har gjort arbetet tillsammans men resultatdelen samt analysen hade Maria huvudansvaret för. Maria Thilander & Paulina Rahwi Malmö 2014 4

ABSTRACT... 3 FÖRORD... 4 INLEDNING... 6 SYFTE OCH FRÅGESTÄLLNINGAR... 7 SYFTE... 7 FRÅGESTÄLLNINGAR... 7 LITTERATURGENOMGÅNG... 8 TRYGG ANKNYTNING... 9 UNDVIKANDE ANKNYTNING... 9 AMBIVALENT ANKNYTNING... 9 ANKNYTNING I FÖRSKOLAN... 10 FÖRSKOLANS RELATION TILL FÖRÄLDRAR... 11 TIDIGARE FORSKNING... 12 FÖRSKOLANS BETYDELSE FÖR BARNS LÄRANDE, UTVECKLING OCH HÄLSA... 12 KOMPLETTERANDE ANKNYTNINGSPERSONER PÅ FÖRSKOLAN... 13 TEORETISKA SLUTSATSER... 14 METOD... 15 ETNISKA PRINCIPER... 15 AVGRÄNSNINGAR I STUDIEN... 15 METODVAL... 16 GENOMFÖRANDE... 17 RESULTAT... 19 TRYGGHET OCH OMSORG I FÖRSKOLAN... 19 SAMSPEL MED HEMMET... 21 UTOMSTÅENDES TANKAR OM FÖRSKOLAN... 23 ANALYS... 25 TRYGGHET OCH OMSORG I FÖRSKOLAN... 25 SAMSPEL MED HEMMET... 28 UTOMSTÅENDES TANKAR OM FÖRSKOLAN... 29 AVSLUTANDE DISKUSSIONER... 32 SLUTSATSER UTIFRÅN FRÅGESTÄLLNINGAR... 32 RESULTATDISKUSSION... 33 METODDISKUSSION... 34 REFERENSLISTA... 35 BILAGA 1... 36 5

Inledning Under vår utbildning har fokus legat mot lärandet i förskolan. Både Sven Persson och Magnus Kihlbom tar upp vikten av omsorg och trygghet i förskola. Med detta som inspiration vill vi i denna studie lyfta fram förskolan som en viktig omsorgsplats. Hur kan pedagoger bli viktiga kompletterande anknytningspersoner, inte minst för barn med en otrygg hemmiljö? Att hemmet kan vara en otrygg miljö kan bero på många olika saker, exempelvis bråk mellan föräldrar, våld i hemmet, skilsmässa, missbruk, ekonomiska problem och dylikt. Eftersom förskolan är en plats där barn vistas utöver hemmet kan den bli en plats där barnen får känna trygghet och knyta kontakter till vuxna såväl som barn. I studien kommer vi undersöka hur pedagoger arbetar för att barnen ska känns sig trygga och sedda i förskolan. Studiens fokus kommer ligga på vikten av trygg anknytning och omsorg i förskolan från förskollärares och andra relevanta yrkesgruppers perspektiv. Det vill säga andra personer som i andra verksamheter arbetar med barns ohälsa. Förskolan kan påverka barns utveckling även senare i livet. Det är därför viktigt att alla barn får tillgång till en verksamhet av god kvalité och kompetent personal. Magnus Kihlbom, barnpsykiater skriver i en artikel i Läkartidningen år 2004 att det är de första levnadsåren som är avgörande för barns psykiska hälsa. Han skriver i sin artikel att för stora barngrupper gör att barnen inte får den uppmärksamhet de behöver av vuxna (Kihlbom, 2004). Att personalen ofta byts ut verkar också negativt för barn. Framförallt för trygghetsrelationen som små barn bör bygga upp Kihlbom (2004). eftersöker mål i läroplanen som ska främja barnens psykiska hälsa, inte bara mål angående deras lärandeutveckling. Idag anses också barns känslor och välmående viktiga för den personliga utvecklingen. Sven Persson skriver i sin rapport från 2004 att förskolan kan bidra till en utveckling i positiv riktning, både när det gäller barns lärande och hälsa. 6

Syfte och frågeställningar Syfte Det är förskollärarens uppgift att se till att alla barn ges goda förutsättningar att bygga upp varaktiga relationer som de kan känna sig trygga i. Vi vill med detta i åtanke ta reda på hur förskollärare arbetar för att slutföra sitt uppdrag. Hur de på olika sätt kan stötta barn med svåra livsvillkor ur ett anknytningsperspektiv. Vilka strategier använder de sig av för att skapa trygga relationer för barnen? Finns det områden som de upplever som mer problematiska? Vi vill också ta reda på hur andra beteendevetenskapliga yrkesgrupper ser på förskolan, vad anser de att förskolan kan göra för att främja barns psykiska hälsa. Frågeställningar Hur upplever förskollärare sin möjlighet att bidra till att barnen ska få en trygg anknytning? Hur reflekterar de kring svårigheter med omsorg och trygghet? Hur ser andra beteendevetenskapliga grupper på förskolan som kompensatorisk omsorgsplats? Vad anser de att förskolan kan göra för utsatta barn? Dessa frågeställningar kan inte ge oss en generell bild av hur förskolan bör arbeta med att barnen ska känna sig trygga i förskolan. Därför bygger undersökningen på enskilda individers erfarenheter. 7

Litteraturgenomgång Vi kommer i vår uppsats utgå från John Bowlbys teori om anknytning. Med hjälp av anknytningsteorin kommer vi analysera och tolka vår empiri. På så sätt vill vi undersöka hur pedagoger kan skapa en trygg miljö för utsatta barn. Med anknytningsteorin som bas kommer vi i våra intervjuer ställa frågor om barns beteende och hur pedagoger bemöter barnen. Utifrån anknytningsteorin ska vi sedan analysera hur pedagogerna bäst kan hjälpa barnen att känna sig trygga och skapa en tillit till pedagogerna. Vi har valt att utgå från Bowlbys teori för vi anser att hans teorier kan öka vår förståelse för hur man på bästa sätt kan hjälpa barn att känna trygga på förskolan. Den här kunskapen är något vi kommer ha nytta av i vårt framtida yrkesliv. Upphovsmannen till anknytningsteorin var barnpsykiatern och psykoanalytikern John Bowlby (1907-1990). Under efterkrigstiden vände sig världshälsoorganisationen (WHO) till Bowlby för att ta reda på hur man kunde förbättra hemlösa barns livssituationer 1951 samanställde Bowlby rapporten Maternal care and mental health vilket blev grunden till anknytningsteorin. Enligt Bowlby är anknytning en viktig faktor för ett barns överlevnad. Anknytning är det känslomässiga band som uppstår mellan barn och föräldern och startar redan i spädbarnsålder. Omvårdnadspersonen är uppmärksam på de signaler barnen sänder ut. Med hjälp av dessa signaler kan föräldern tillgodose barnens behov i form av närhet, hunger och tröst (Broberg, Hagström och Broberg 2012: 36). Barnet sänder ut signaler i form av skrik och gråt, det spelar ännu ingen roll vem som tillgodoser dessa behov, så länge någon vuxen gör det. När barnet är lite äldre blir det viktigare vem som svarar. Barnet har då fått en djupare relation till den personen som spenderar mest tid med barnet och ger barnet omvårdnad. Med anknytningspersonen som trygg bas, vågar barnet upptäcka och utforska sin omvärld. Skulle barnet stöta på något skrämmande kan barnet alltid återvända till anknytningspersonen och den trygga basen. Det är inte föräldern och barnet som anknyter till varandra utan det är barnet som anknyter till föräldern (Broberg, Hagström och Broberg 2012: 37). Beroende på 8

hur barnet får sina signaler besvarade utvecklar de olika anknytningsmönster. Dessa mönster skapas via barnets erfarenheter av vuxna. Erfarenheterna övergår sedan till sanningar om hur barnen ska bete sig i relation till vuxna. (Broberg, Broberg Hagström 2012:73). När barnen kommer till förskolan har de med sig olika erfarenheter om hur vuxna agerar gentemot barnen när de behöver skydd och tröst. Nedan kommer vi presentera tre olika typer av anknytning. Trygg anknytning Trygg anknytning förklaras lättast genom att likna det vid ett gummiband. Föräldern är i ena änden och utgör en trygg bas. Barnet är i andra änden och ger sig ut på upptäcktsfärd. Skulle något hota eller skrämma barnet på upptäcktsfärden, har barnet möjlighet att återvända till den trygga basen och söka tröst (Broberg Hagström Broberg 2012:44). Barnet lär sig då att föräldern förstår och besvarar dess signaler samt uppmuntrar barnet till att ge sig ut efter nya upptäckter och denna gång upptäcktsfärder på längre avstånd (Broberg Hagström Broberg 2012:52). Undvikande anknytning Att ett barn har en undvikande anknytning till sin förälder visar sig genom att barnet inte söker tröst och skydd från sin förälder. När barnet har gett uttryck för att behöva skydd eller tröst har hen inte fått den respons den eftersöker. Föräldern kan ha ignorerat barnet eller förnekat dess rädsla istället för att finnas där med närhet, vilket hade kunnat hjälpa barnet att överkomma sin rädsla (Broberg Hagström Broberg 2012:53). Dessa barn lär sig att det inte hjälper att be om tröst. För det kommer ingen och tröstar, vilket kan leda till barnen får svårt att visa empati för andra människor (Broberg Hagström Broberg 2012:53). Ambivalent anknytning Med ambivalent anknytning menas att barnet kan söka skydd och tröst hos föräldern men hen vet inte hur föräldern kommer svara. Förälderns beteende är oförutsägbart och kan ibland bli för mycket. Föräldern är för överbeskyddande och låter aldrig barnet möta sina rädslor och få chansen att övervinna dem (Broberg Hagström Broberg 2012:53). Detta beteende kan göra 9

barnen passiva och att de inte vågar utforska sin omvärld utan stannar vid den trygga basen (Broberg Hagström Broberg 2012:45). Anknytning i förskolan När barnen kommer till förskolan har de olika erfarenheter med sig. Som pedagog behöver du vara medveten om att alla inte har samma förutsättningar med sig till förskolan. För barn med bra anknytning blir det lättare att skapa en trygghet på förskolan och knyta an till pedagoger. Barn med trygg anknytning förväntar sig att någon tröstar dem när de blir skrämda eller gör sig illa, för så har det alltid varit. Barn med undvikande anknytning har lärt sig att det inte hjälper att visa rädsla eftersom de tidigare inte fått de bemötande de söker efter. Barn med ambivalent anknytning saknar erfarenheter av lyhörda vuxna som finns tillhands därför har de svårt att känna tillit till vuxna. Detta kan hämma barnens utveckling och tillit till sig själv att våga utforska sin omgivning (Broberg, Hagström & Broberg 2012:278). Pedagogen bör också vara lyhörd och alltid bemöta barnets signaler. Genom förutsägbara vuxna lär sig barnet att vuxna utgör den trygga basen. Även barn med en undvikande eller ambivalent anknytning kan lära sig att det finns lyhörda vuxna som kan hjälpa och skydda. Barnen behöver också få sina omvårdnadsbehov tillgodosedda kontinuerligt. Genom att få dessa behov tillgodosedda skapas tillit till de vuxna och den relationen blir starkare (Månsson 2013:86). Som pedagog måste man alltså vara ärligt nyfiken och medvetet lyssna på det barnen gör och tänker i vardagen (Arnesson Eriksson 2010:65). En lyhörd pedagog med bra förhållningssätt skapar trygghet när den svarar på barnets behov. Som pedagog är det därför extra viktigt att kunna tolka olika ansiktsuttryck, blickar och gester. När barn gråter behöver det inte nödvändigtvis bero på att de är arga eller ledsna, i många fall handlar det istället om att de har svårt att kommunicera. En pedagog som bejakar barnets olika signaler och bemöter dem, kan lära barnen att kommunicera bättre (Arnesson Eriksson 2010:66). Idag lever många barn med svårigheter i hemmet, detta skapar oro hos barnet som kan avspegla sig negativt i vardagen på förskolan. Kerstin Strandner menar att det är viktigt som pedagog att våga uppmärksamma de utsatta hemmiljöerna som barnen kan befinna sig i. Strandner anser att förskolan kan bli en kompenserande plats för dessa barn. Strandner beskriver detta som en annan fungerande värld (Strandner 2008:58). Genom att vistas i bra 10

miljö, med pedagoger som ser och uppmärksammar barnen, gynnas deras erfarenheter av vuxna och skapar grund för ett fortsatt förtroende. Vuxnas närvaro kan hjälpa barnen att finna ett lugn och koncentrera sig. Det är även vuxnas fysiska närvaro som påverkar. I boken Att bli sig själv (2000) tolkar Marianne Brodin och Ingrid Hylander, Daniel Sterns teori om utvecklingspsykologin. De menar att vissa barn behöver sitta i en vuxens knä eller hålla en vuxen i handen för att känna ett lugn och kunna koncentrera sig (Brodin & Hylander, 2000:43). Lene Lind skriver också att fysiskt stöd och uppmuntran från en pedagog främjar barns lärande. Pedagogen stöttar barnet samtidigt som hen utmanar barnet (Linde 1989:37). Förskolans relation till föräldrar Det dagliga mötet mellan föräldrar, pedagog och barn ska kännas naturligt. När föräldrarna lämnar barnet en måndagsmorgon bör pedagogerna ta reda på om det har hänt något ut över det vanliga. På så sätt kan pedagogen anpassa sig efter barnets behov för dagen (Arnesson och Eriksson 2010:124). Vid hämtning är det viktigt att man som pedagog visar föräldrarna att man sett deras barn exempelvis genom att berätta att Lisa har varit en bra kompis som tröstade Benjamin när han var ledsen. Istället för att fokusera på vad gruppen gjort under dagen, bör man fokusera på individen. När en pedagog visar att hen har sett barnet, skapar det en trygghet hos föräldrarna, som sedan avspeglar sig på barnet. Har det uppstått något problem med barnet under dagen är det viktigt att ha en öppen och enkel dialog med föräldrarna där man inte dömer deras föräldraskap. [ ].pedagoger ska vara lite försiktiga med att ge generella råd. Vi må vara experter på barn, men det är trots allt föräldrarna som är experter på sitt barn (Arnesson Eriksson 2010:130). Som pedagog ska man finnas där för föräldrarna och försöka stärka deras föräldraroll för att göra det bättre för barnen. Istället för att ge råd till föräldrarna kan man prata om problemet och på så sätt tillsammans komma närmare en lösning (Arnesson Eriksson 2010:130). Det är också viktigt att inte använda sig av för svåra ord när man pratar med föräldrarna. Språk är makt och som förskollärare befinner du dig redan i en viss maktposition gentemot föräldrarna. Enö menar om man använder svåra ord och termer, kan föräldern känna sig underlägsen och kanske inte vill dela med sig av sina bekymmer i framtiden (Enö 2013: 43). 11

Föräldrarnas förmåga att kunna svara på barnets signaler påverkas av deras välbefinnande. Om föräldrarna lever ett stabilt liv med ett arbete och stadig ekonomi, kan föräldern lägga mer tid och energi på sitt barn. Det blir då lättare för föräldrarna att vara lyhörd för sitt barns behov och tillgodose dem. En stabil förälder orkar och kan ägna mer tid åt sitt barn (Broberg, Broberg & Hagström, 2012:125). Till exempel har föräldrar med knapp ekonomi inte alltid tid att engagera sig i sina barns skolgång då de försöker få vardagen att gå runt (Harju, 2013:113). Tidigare forskning Förskolans betydelse för barns lärande, utveckling och hälsa Sven Persson skriver i sin rapport, Förskolans betydelse för barns lärande, utveckling och hälsa (2012) om hur viktig förskolan är. Inte minst för barn från resursfattiga miljöer och utsatta barn. Han menar att det finns kopplingar till hälsorisker från familjers sociala status och socioekonomiska förutsättningar. Han skriver också att forskning visar att förskolan verkar socialt utjämnande för dessa barn då alla får samma förutsättningar. Barn från sårbara socioekonomiska förhållanden och utsatta barn gynnas mest av att gå i förskolor av hög kvalitet med professionella lärare och av att vara i grupper med barn från skilda socioekonomiska bakgrunder. Förskolan kan begränsa effekterna av bristande sociala levnadsförhållanden, ge barn möjlighet till bättre skolstart, förhindra social exkludering och bryta negativa cykler. (Persson 2012:27). I utdraget ovan beskriver Persson vikten av en bra förskola för barn som har det mindre bra i sin hemmiljö. Han menar att en bra start i förskolan på sikt kan gynna barnet i sitt fortsatta liv, då det kan bryta olika negativa cykler. I rapporten beskriver också Persson hur barnens behov av omsorg och goda relationer riskeras när barngrupperna blir för stora. Ett av hans största bekymmer med stora barngrupper är hur pedagogen kan missa barn i behov av särskilt stöd och utsatta barn. Forskningen ger belägg för att tidiga insatser för dessa barn är speciellt betydelsefulla i tidiga åldrar. (Persson 2012:29). Persson menar att förskolor som har god relation till föräldrarna kan i större utsträckning hjälpa barn som visar tecken på psykisk ohälsa. En nyckelfaktor för att detta ska fungera bra är personalens utbildning och kompetens i dessa frågor (Persson 2012:27). 12

Kompletterande anknytningspersoner på förskolan Birthe Hagström publicerade 2010 en avhandling om kompletterande anknytningspersoner på förskolan. Studien pågick under tre år. Under de tre åren följde Hagström fyra pedagoger som alla blev anknytningspedagoger till ett barn var. Hagströms syfte var att genom fortbildning utbilda pedagoger i vikten av bra anknytning. Fortbildningen skulle bidra till ökad kunskap om anknytning och därmed göra pedagogerna till bättre anknytningspersoner. Utbildningen bestod av föreläsningar om anknytningsteorin, utvecklingsteori och hur olika anknytningsmönster ser ut. För att visa teorin i praktiken, fokuserade Hagström på att sätta teorin i relation till samspelet mellan människor och pedagogernas vardag. Även pedagogernas egna upplevelser blev viktiga och bearbetades i studiecirklar, handledning i grupp och enskilt. Eftersom undersökningen pågick under tre års tid, resulterade det i att alla anknytningspedagoger såg en utveckling i positiv riktning hos sina anknytningsbarn. De barn som valdes ut av pedagogerna var i början av undersökningen tillbakadragna, de visade inget behov av fysisk eller psykisk närhet. Barnen hade svårt att ta kontakt med andra barn och leka med dem. Men under undersökningens gång, började barnen knyta an till sina anknytningspedagoger. I takt med att det bandet blev starkare såg pedagogerna också en tydlig förändring i barnens beteende. De sökte kontakt med andra barn och vuxna även om anknytningspedagogen var den viktigaste relationen. Parallellt med barnens utveckling utvecklades även pedagogerna. De fyra pedagogerna uppmärksammade alla att de genom kontinuitet bidrog till att barnen visste vad som skulle hända och behövde inte oroa sig för vad som skulle hända under dagen. Om något oväntat skulle inträffa förberedde pedagogerna barnen i god tid för att underlätta för dem. Pedagogerna behövde också visa närhet och omsorg för barnen. De dagar barnen var extra känsliga och oroliga var detta extra viktigt. Även om pedagogerna inte visste vad barnens beteende berodde på. Det tog tid för barnen att visa tillit till anknytningspedagogerna. Vid längre avbrott som jul- och sommarledigt gick barnen i början tillbaka till sina ursprungliga arbetsmodeller. Men under undersökningens gång tog det kortare tid för barnen att anpassa sig till förskolans miljö efter längre avbrott med hjälp och stöd av sin anknytningspedagog. Pedagogerna visade att de hade alla fått en ökad förståelse för hur anknytningsteorin fungerade i praktiken och de i vardagen kunde använda sig av teorin (Hagström 2010). 13

Teoretiska slutsatser Med hjälp av Bowlbys teori om anknytning får vi sen förståelse för vad som krävs av vuxna anknytningspersoner för att ett barn ska kunna knyta an till hen. Övriga referenser, anser vi grundas i Bowlbys anknytningsteori, men med en inriktning på förskolan. Där vi närmare ser hur förskolan bör arbeta för att skapa trygghet. Den tidigare forskningen hjälper oss att skapa en bild över hur forskningen om trygghet i förskolan ser ut. Den presenterade forskningen är ny och därför anser vi att den är mycket relevant och visar att detta är ett relevant ämne som behöver utforskas. Det är främst teorin som vi kommer använda som analysverktyg, medan forskningen bidrar till ökad förståelse och hur vår studie ser ut i förhållande till forskningsfältet. 14

Metod Etiska principer I förväg mailade vi ut syfte, frågeställningar och inledningen för att ge intervjupersonerna en inblick i vår studie. Efter det fick personerna avgöra om de ville medverka i vår undersökning eller ej. Detta enligt både informationskravet och samtyckeskravet. Vi frågade även innan intervjuerna om det gick bra att vi spelade in, något alla gav sitt medgivande till. Vi försäkrade även intervjupersonerna om att inspelningen endast var för eget bruk och att deras identiteter och arbetsplatser inte skulle framkomma i texten. Detta enligt konfidentialitetskravet och nyttjandekravet. Avgränsningar i studien Det finns många faktorer som påverkar barns anknytning. Det vi i vår uppsats har valt att fokusera på är de barn som av olika anledningar har det svårt i hemmet. I intervjuerna ställdes frågor som riktade in sig på familjer med svårigheter, så som arbetslöshet, missbruk och dylikt, faktorer som försvårar ett barns liv. Familjer som lever i lägre socioekonomisk standard löper större risk för att inte kunna tillgodose sitt barns omvårdnadsbehov. Även i familjer med hög socioekonomisk standard finns det självklart barn med dålig anknytning, men vi valde att avgränsa oss till familjer med lägre social standard då ämnet blev för stort. Förskollärarna vi intervjuade arbetade alla i områden där det finns sociala problem. 15

Metodval Vi valde att arbeta efter en kvalitativ metod. Vi använde oss av kvalitativa intervjuer då vi ansåg att vi fick en djupare insikt i intervjupersonernas erfarenheter och värderingar. Vi är inte ute efter att få en generell bild av anknytning i förskolan. Vi är ute efter individuella och personliga svar. Hade vi använt oss av en enkätundersökning hade vi inte fått möjlighet att ställa följdfrågor till informanterna. Genom intervjuer fick vi också möjligheten att skapa oss en förståelse av vad informanterna finner extra viktigt med våra frågor, då vi får en möjlighet att se informanternas reaktioner på frågorna, kroppsspråk och betoningar av ord (Johansson 2013:27). I vårt val av intervjuform ville vi ha en semistrukturerad form då vi hade färdiga frågor samtidigt som vi ville ge intervjupersoner utrymme att dela med sig av sina synpunkter (Eliasson 2006:26). Kvalitativa metoder passar bäst för vår studie då vi vill få en inblick ur pedagogernas perspektiv på anknytning. Eftersom svaren inte är självklara anser vi att vi uppnår störst resultat med en kvalitativ intervju metod, då man kan anpassa intervjuerna efter situationen (Eliasson 2006:27). Vi ville leda samtalen med hjälp av några förbestämda frågor, för att kunna besvara våra frågeställningar samtidigt som vi ville vara öppna för nya ingångar Vi har intervjuat nyexaminerade förskollärare samt lite mer erfarna, då vi anser att det gav en bredd till vår empiri. I arbetet kommer det inte att framgå, var pedagogerna arbetar eller vilka de är. Vi var redan från början överens om att vi inte bara skulle intervjua förskollärare. Vi ville också intervjua psykologer eller personer med annan utbildning som i sitt arbete möter barn med otrygg anknytning. Detta för att se vad människor utanför förskolan tänker om omsorgen och dess betydelse för otrygga barns psykiska hälsa. Presentation av intervjupersoner Förskollärare 1. Nyexaminerad, arbetat ca 1år som förskollärare. Förskollärare 2, Nyexaminerad Förskollärare 3, ca 30årserfarenhet av yrket. 16

Förskollärare 4. Barnskötare i grunden, som förra året tog förskollärarexamen Socionom som arbetar inom barn psykiatrin Psykolog 1, arbetar på en mödravårdscentral Psykolog 2, arbetar på en mödravårdscentral Förskollärare 3 och 4 har arbetat på samma arbetsplats under många år. För tillfället arbetar de på samma avdelning. Genomförande När alla intervjuer var bokade, skickade vi ut ett mail som innehöll vår texts inledning, syfte och frågeställningar. Frågorna var inte färdiga när intervjuerna bokades men genom detta uttryck kunde intervjupersonerna få en överblick och introduktion över ämnet anknytning i förskolan. Vårt mål med att skicka ut en introduktion var att ge intervjupersonerna en chans att tänka över ämnet, för att sedan ge oss mer genomtänkta svar. Innan vi gav intervjupersonerna frågorna fick en person som arbetar på en förskola läsa och besvara frågorna. Vi ville att någon utomstående från studien, men inom barnomsorgen skulle läsa frågorna innan för att se om de var svåra att förstå. Johansson skriver att det kan vara bra att testa frågorna innan, för att slippa missuppfattningar. (Johansson 2013:61) När frågorna var färdigställda och godkända fick intervjupersonerna även dessa via mail. Alla förskollärare intervjuades enskilt, detta gjorde vi för att vi ville veta mer om deras olika tankar och inte låta dem påverkas av varandras svar. Första intervjun med en förskollärare var den mest strukturerade, då vi höll oss väldigt noga till frågorna. Efter denna intervju kände vi oss mer avslappnade så då vi hade med oss intervjupersonens kunskap och tankar. Efter vår andra intervju insåg vi att våra följdfrågor hade påverkats av den första intervjupersonens svar, vilket också fick oss att inse att många av våra följdfrågor kunde tolkas som ledande. Till nästkommande intervjuer var detta något vi aktivt tänkte på och försökte undvika. Inför intervjun med socionomen (inom barnpsykiatrin) samt intervjun på mödravårdscentralen hade vi ungefär samma frågor som till förskollärarna. Vi anpassade dock frågorna så att de ställdes till någon som ser verksamheten utifrån. Ett exempel på detta är, att vi istället för att fråga hur arbetar ni.., ändrade vi om frågorna 17

till hur anser du att man bör arbeta. Men utöver dessa små ändringar pågick intervjuerna på liknande sätt. Dessa intervjuer blev inbokade väldigt sent. Till skillnad från förskollärarna pratade de mer i termer om barns anknytning. Hade vi haft dessa intervjuer i början av studien, hade vi inte varit lika pålästa eller haft den förkunskapen om ämnet som behövdes för att förstå. Intervjun med mödravårdscentralen skedde i grupp, då psykologen vi kontaktade, på egen hand kopplade in sin kollega. Vi såg enbart detta som positivt då vi fick intervjua två personer istället för en. I märkte snabbt att de förstärker varandras svar. De tyckte lika om mycket och förstärkte varandras svar. Vi spelade in intervjuerna samtidigt som en av oss tog små minnesanteckningar. Genom att ha inspelat material är det lättare att gå tillbaka, lyssna och bearbeta, samtidigt som enbart anteckningar tar fokus från själva intervjun. Men att föra anteckningar under inspelningen kan vara bra om tekniken inte fungerar som den ska (Johansson 2013:60-61). 18

Resultat I detta avsnitt kommer vi presentera vårt empiriska underlag. Vi har valt att dela upp det i tre olika kategorier, trygghet och omsorg i förskolan, samspel med hemmet och hur andra ser på verksamheten. Under de två första kategorierna presenteras främst förskollärarnas svar och under den sista presenteras psykologernas och socionomens svar. Trygghet och omsorg i förskolan Under denna rubrik har vi sammanställt svaren från förskollärarna som berör trygghet och omsorg i förskolan. Våra intervjupersoner var väldigt eniga om att förskolan är eller kan bli en viktig omsorgsplats för barn, inte allra minst för barn med en svår hemmiljö. Alla informanter nämnde vikten av lyhörda vuxna som kan tillgodose barnens olika omvårdnadsbehov. De ansåg att förskolan kan eller ska, verka som en kompensatorisk plats för barn med bristande omsorg i hemmet. Barn i förskoleåldern behöver mycket omsorg. De behöver rutiner och trygghet för att kunna skapa nya och trygga relationer. -Förskollärare 2 Med bra pedagoger, som ser och bekräftar barnen kan förskolan bli en bra omsorgsplats. Att barn som inte mår bra behöver extra stöttning nämnde alla förskollärare. Förskollärare 1 berättade att hon ibland känner sig otillräcklig, att vissa barn alltid behöver extra stöttning. Samtidigt som hon betonade vikten av att hon som pedagog måste finnas där för alla barnen. Man kan kännas sig lite otillräcklig ibland. Man har liksom inte tiden till att verkligen sitta ner med alla barnen. För alla barn behöver stöttning på ett eller annat sätt. -Förskollärare1 Förskollärare 3 tycker att det är för stora barngrupper på hennes arbetsplats. Detta bidrar till att det blir svårt för henne att hinna se alla barn. Hon säger att vissa barn slinker emellan eftersom vissa barn tar mer tid än andra. Förskollärare 3 anser att ett stort problem är att pappersarbetet tar för mycket tid och fokus från barngruppen. Det bidrar till att miljön på förskolan inte är så trygg som hon önskar att den vore. Hon säger ; 19

Möten och papper känns ibland viktigare än att vara med barngruppen. -Förskollärare 3 Liksom Förskollärare 1 påpekar Förskollärare 3 också vikten av att inte glömma bort de barn som har en trygg anknytning. De behöver också uppmärksamhet. Förskollärare 4 tycker också att det är för stora barngrupper. Hon berättar om barn som hon kallar för tysta barn. De tysta barnen söker inte efter vuxnas hjälp eller uppmärksamhet. Hon säger att det är ofta dessa barn som slinker igenom på grund av de stora barngrupperna. Förskollärare 4 tyckte det var svårt att hjälpa de tysta barnen, eftersom hon inte vet vad de tänker hon säger: Det är svårt att läsa barn, (paus) tysta barn, man önskar ibland att man skulle kunna se in i deras huvud. Se vad som rör sig, vilka tankar som styr -Förskollärare 4 Hon tycker det är viktigt att hon visar för dessa barn att hon finns där för dem och att de kan lita på henne. Men utan att pressa dem att komma till henne. När vi frågade hur förskollärarna förhåller sig till barn som mår dåligt av den anledningen att de har otrygg anknytning var Förskollärare 3 och Förskollärare 4 var eniga om att man hade större tolerans emot barn som har en svår livssituation. Förskollärare 3 förklarade för oss att det inte bara gällde barnens beteende utan även föräldrarnas. Hon blev även tolerantare emot föräldrarna angående de tider de får lämna sitt barn, då hon ansåg att i vissa fall har barnen det bättre på förskolan. Jag kan tänja mer på mina gränser, för att barnet ska få ha det bra - Förskollärare 3 För att underlätta för barnen var Förskollärare 4 mån om att andra vuxna också skulle vara medvetna om var barnets beteende grundades, genom att som hon uttryckte det tolka barnets beteenden för andra vuxna. När vi vet att det finns en problematik i hemmet försöker vi medla lite mellan detta barn och andra vuxna och barn när man vet att det finns något som stressar barnet -förskollärare 4. I intervjuerna samtalade vi om att vara en närvarande pedagog. Att visa fysisk närhet genom att till exempel ha barnen i knät eller sitta bredvid när det är vila. Detta tyckte förskollärarna bidrog till trygga barn. Förskollärare 1 lade också stor vikt vid tydliga avsked. Om hon skulle på rast eller liknande, pratade hon med barnen och berättade vart hon skulle samt när hon kom 20

tillbaka. Hon var tydlig med att berätta vem som nu kunde hjälpa dem om det behövdes. För att detta ska fungera menade förskollärare 1 att det krävs en struktur och ett bra samspel mellan all personal på avdelningen, för att skapa en trygghet för barnen. Barnen ska alltid veta vem de ska vända sig till. -Förskollärare 1 Förskollärare 2 var noga med att snabbt skapa relationer med barnen för att kunna finnas där för dem om de blev ledsna. Hon tycker att det finns mer situationer med de yngre barnen där man får tillfälle att skapa en nära relation, så som vid nattning och blöjbyten. Men med de stora barnen får man prata sig till en trygg relation. Som att hitta gemensamma intressen att som förskollärare 2 säger bonda * över. Förskollärare 2 säger Anknytning för mig är trygga relationer. - förskollärare-2 Förskollärare 4 berättade för oss att för henne var det viktigt att göra ett intryck på barnen så att de även i skolan kom ihåg henne som en bra ansvarsfull förebild och förskolan som något bra. Förskollärare 4 säger också att man måste visa barnet att man är en vuxen man kan lita på, men att man måste låta barnet komma till en på sina egna villkor, men samtidigt inte glömma bort barnet. Även förskollärare 2 säger att det är viktigt att vara en bra förebild för barnen. Alla våra intervjupersoner höll med om att trygga barn lär sig bäst. Intervjupersonerna menade att ett barn som känner sig otryggt och stressat inte tar till sig kunskap och därmed inte utvecklas på ett bra sätt. En annan pedagog berättar att när hemmiljön är förvirrande, ska förskolan vara den trygga platsen där barnet kan andas ut och få struktur i vardagen. Hon menar att förskolan kan bli den plats där barnet får nya relationer, där barnet kan hitta en vuxen att se upp och vända sig till. Förskolan kan därmed bli en erfarenhet för livet, där barnet tar med sig tryggheten från förskolan. *Förskollärare 2s ordval. Vi tolkar detta som att hon skapar en relation över gemensamma intressen. Samspel med hemmet 21

Förskollärarna ansåg att en god föräldrakontakt kan förenkla barnets vardag på förskolan. Hur situationen ser ut hemma avspeglas på barnets beteende. De förskollärare vi intervjuade ville få information från föräldern om något speciellt har hänt hemma. För att lättare kunna stötta barnet. Förskollärare 2 sammanfattade det såhär: Föräldrakontakten är viktig grund för trygga barn, är föräldrarna otrygga med oss som pedagoger reflekterar det sig på barnen. -Förskollärare 2 Att föräldrarnas relation till pedagogerna avspeglas på barnen höll alla informanterna med om. Alla förskollärare sa att de strävade efter att redan från början skapa en trygg relation med föräldrarna. Samtidigt finns det en förståelse för att det kan vara svårt för föräldrarna att blotta sig för personalen. Men för att kunna bli tillmötesgående och visa en förståelse för barnens beteende, ville de förskollärare vi intervjuade få information om händelser utanför förskolan. Genom att ha den informationen ansåg förskollärarna att de sedan kunde hjälpa barnen att bearbeta vad som hänt. En förskollärare påpekade också vikten av att inte döma eller trycka ner föräldrar, för att ha en god relation när det uppstår funderingar kring ett barn. Förskollärare 1 ansåg att hon behövde veta om det hänt något speciellt hemma, för de andra barnens skull. Då barns erfarenheter avspeglas i leken något som andra barn har svårt att relatera till. Förskollärare 1 menade att om hon visste vad som pågick i hemmet, kunde hon tolka och hjälpa barnen vidare i leken. Utifrån hennes erfarenheter säger hon; I leken kommer det ofta fram väldigt mycket saker hemifrån. - Förskollärare 1 Förskollärare 4 säger att en dålig relation till föräldrarna aldrig få gå ut över barnen. Hon berättar utifrån sina egna erfarenheter att föräldrar har blivit arga på henne. En mamma kom inspringandes på förskolan och började skrika och svära inför sitt barn och andras. Förskollärare 4 sa åt henne att gå ut tills hon hade lugnat ner sig. Sedan satte vi oss ner och försökte reda ut problemet. Jag märkte på barnet han hade svårt att lita på mig efter det. (paus)först när han såg att vi var vänner blev vår relation som vanligt. Men han for illa av det. -Förskollärare 4. Vi frågade förskollärare 4 hur hon löste problemet, hon berättade att föräldern och hon satte sig ner enskilt och pratade igenom situationen. Hon säger Vi bestämde att i fortsättningen sätter vi oss ner och pratar igenom problemet, utan att skrika på varandra och inte inför barnen! 22

-Förskollärare 4 Vi frågade hur hon försökte lösa situationen med barnet efteråt. Hon svarade såhär: Jag försökte förklara för barnet att det inte hade med honom att göra. Eller rättare sagt att han inte hade inte gjort något fel. -Förskollärare 4 Hon säger att de alltid försöker sätta sig ner enskilt och prata med föräldrarna. Även om det inte går precis i stunden tar förskollärare 4 sig alltid tid att sitta ner med föräldern vid ett senare tillfälle. Hon säger att det är för barnens skull som hon lägger ner tid på föräldrarna. Utomståendes tankar om förskolan Psykologerna på mödravårdscentralen, trodde att förskolan kan verka som kompensatorisk anknytningsplats om man har en otrygg hemmiljö. Här nedan visas ett citat sagt av psykolog 1. När vi samtalar om förskolan som kompensatorisk omsorgsplats: Det kan ha jättestor betydelse för barn som kanske har en bristande omsorgsmiljö i hemmet och (paus) vara kompensatoriskt. Att få möjlighet till en god omsorg. Och träffa lyhörda vuxna och kan se barnens behov i förskolan. Det kan verkligen fungera kompensatoriskt. - Psykolog 1 De påpekade dock att det är personalen som kan göra den stora skillnaden inte förskolan i sig. De säger; Att faktiskt tänka att det är ju personerna på förskolan som är det viktiga [..] Alltså, de vuxna man träffar, det är den relationen som är viktig. -Psykolog 2 Socionomen sa att hon utifrån hennes erfarenheter var hon övertygad om att förskolan kan verka kompensatoriskt för hemmet och bli en trygg punkt i utsatta barns liv. Hon säger: Jag vet att det kan det. Jag ser det i mitt arbete! - Socionom Hon förtydligar sig genom att säga att förskolor som fungerar bra kan verka kompensatoriska och bli en trygg plats. Med pedagoger som bekräftar barnen och skapa en trygg miljö med rutiner så att barnen får en förutsägbar vardag. Liksom förskollärare 4 pratar socionomen om tysta barn. Hon menar att personalen på förskolor inte få ignorera barnens tystnad. Samma sak gäller när barn slår sig men inte visar 23

några känslor, hon vill att personalen visar att de bryr sig om barnet genom att finnas i närheten, även om barnet inte vill ha någon fysisk tröst. Genom att visa att man bryr sig och arbeta på det här sättet i alla lägen anser socionomen att pedagoger kan skapa nya erfarenheter för barn med undvikande-eller ambivalentanknytning och på så vis arbeta bort dåliga erfarenheter av vuxna som inte stöttar barnet. Hon har en förståelse för pedagogerna om att det är en balansgång mellan att försöka vara snäll och att tränga sig på. Men hon vill att pedagogerna ska ta tag i dessa situationer för det kan hjälpa barnen på sikt. Om man har ett sådant barn, som slår sig, inte bryr sig, gömmer sig. Ge inte upp! -Socionom Genom att arbeta med barnen på detta sätt tror socionomen att förskollärare kan få en jättestor roll i barns liv, relationen med förskolläraren kan bli en viktig relation även senare i livet. Eftersom erfarenheter bildar sanningar, kan förskolan visa på nya sanningar där vuxna tröstar och finns tillhands. För att personalen ska kunna hjälpa barnen på bästa sätt ville psykolog 2 att personalen hade en kunskap om anknytningsteorin, för att kunna se var man behöver gå in och aktivt arbeta med relationen till barnet. Det är det viktigt att kunna se och tolka saker, beteenden på olika sätt. Så att man inte missförstår ett barn som inte söker hjälp som ett barn som är självständigt och klarar sig själv. - Psykolog 2 Socionomen betonar också vikten av kunskap bland personalen. Hon önskar att all personal i förskolan har kunskap om anknytningsteorin. Detta för att snabbare kunna se olika tecken på otrygg anknytning och höga stressnivåer hos barn. Även om barn ej skriker och gråter, ha exakta koll, se efter olika signaler från barnet. -Socionom När vi samtalar om hur inskolningen i förskolan bör ske, berättar socionomen att hon tycker att alla barn oavsett anknytning, ska erbjudas en lång inskolning. Vi frågar henne vad hon tycker om tredagarsinskolning*. Hon svarar bestämt att hon inte alls tycker om det, då man utsätter barnen för onödig stress och barnen får ingen tid till att lära känna pedagogerna. *Med tredagarsinskolning menas att barnen är på förskolan mellan 9-15 i tre dagar med föräldrarna närvarande helatiden. På den 4:e dagen lämnas barnen själva och föräldrarna åker till arbete. (Arnesson, Eriksson 2010:30) 24

Analys Trygghet och omsorg i förskolan Alla informanter var överens om att förskolan kan verka kompensatoriskt för barn med otrygg hemmiljö. För att förskolan ska bli en trygg plats var alla överens om att pedagogernas förhållningssätt spelade en stor roll. Broberg, Hagström skriver att pedagoger måste vara medvetna om att alla barn kommer till förskolan med olika förutsättningar (Broberg, Hagström & Broberg 2012:278 ). Vi kan se att detta är något som förskollärarna är medvetna om, då de har en förståelse för att vissa barn behöver extra stöttning i förskolan. Förskollärare 3 säger att hon kan tänja mer på sina gränser för dessa barn. Som till exempel mellan vilka tider barnet får vistas på förskolan. Förskollärare 4 tycker det är viktigt att personal från andra avdelningar också är medvetna om varför ett visst barn beter sig på ett speciellt sätt. Hon säger att hon vill medla mellan barnet och andra vuxna. Kerstin Strander menar att eftersom många barn idag lever i svåra hemförhållanden spelar förskolans personal en stor roll. Eftersom de kan ge barnen nya positiva erfarenheter av vuxna. (Strandner 2008). Vi tolkar förskollärare 4s svar som att hon är mån om att barnen ska bli bemötta på samma sätt av alla vuxna. För att få så många positiva erfarenheter av vuxna som möjligt. Månsson säger att genom förutsägbara vuxna kan barn som har undvikande eller ambivalent anknytning lära sig att det finns lyhörda vuxna som de kan lita på (Månsson 2013:36). Så genom förskollärare 4s och hennes kollegors bemötande kan de ge barn flera nya erfarenheter som så småningom kan bidra till tryggare barn. I Birthe Hagströms avhandling (Hagström 2010) tar hon upp vikten av att ha en pedagog som man har en närmare relation till. När den relationen är trygg blir det lättare för barnen att känna tillit till fler pedagoger. Även om förskollärare 4 har den närmaste relationen med barnet kan en förståelse från andra pedagoger också skapa bra erfarenheter. Med detta i åtanke får vi en ökad förståelse för varför förskollärare 3 låter vissa barn vistas längre på förskolan än vad de får. Detta för att barnen kan gynnas av att vara i en miljö med vuxna som tar sig tid och försöker förstå barnen (Strandner 2008:58). 25

Förskollärarna var medvetna om att vissa barn behövde mer stöttning i vardagen. Samtidigt visste de att alla barnen har rätt till uppmärksamhet från pedagogerna. De kände en frustration över att inte kunna finnas där så mycket som de vill för alla barn, främst för de barnen som behöver extra uppmärksamhet. Förskollärare 3 tycker att stora barngrupper var en stor del av problemet. Perssons åsikt angående stora barngrupper är den, att det inte gynnar några barn alls. Framförallt inte de barn som är behov av extra hjälp eftersom de kan bli svårt att upptäcka barnens svårigheter (Persson 2012). Detta är ett fenomen som förskollärare 4 känner till. Hon vet att vissa barn kan slinka igenom, hon kallar dessa barn för tysta barn, barn som inte söker efter vuxnas uppmärksamhet. Enligt Broberg, Hagström & Broberg, är det lättare för barn med trygg anknytning att knyta an till nya vuxna, eftersom de vet vad de kan förvänta sig av relationen. Men barn med undvikande eller ambivalent anknytning förväntar sig ingen assistans från vuxna. Förskollärare 4 vill visa barnen att hon finns där för dem, samtidigt som hon inte vill pressa barnen att komma till henne. Vi tolkar detta som att förskollärare 4 vill att barnen ska veta att de kan be henne om hjälp eller tröst. Men hon är också medveten om att barnen kanske inte vet att de får och att hon kan genom att mena väl, förvärra tilliten till vuxna. Arnesson Eriksson säger att en lyhörd pedagog inte bara ska uppmärksamma tal. Hon måste också reagera på barns ansiktsuttryck, blickar och gester. (Arnesson Eriksson 2010:66). Det finns en balansgång mellan att tränga sig på och att låta barnen vara på sina villkor. Risken med att låta barnen vara kan då bli att de aldrig söker efter hjälp hos en vuxen eftersom barnets erfarenheter säger att det inte gör någon skillnad och att de aldrig får lära sig något annat. Samtidigt som Förskollärare 4 skulle kunna förstöra tilliten till vuxna ännu mer genom att erbjuda sin hjälp på ett sätt som barnet kan uppfatta som skrämmande. Vi kan se att det här exemplet går i linje med anknytningsteorin och det Broberg mf skriver, att pedagoger måste vara medvetna om att alla barn kommer till förskolan med olika erfarenheter. Barn som har en trygg anknytning till sina föräldrar har det lättare att skapa nya trygga relationer medan barn med undvikande eller ambivalent anknytning har skapat sig egna överlevnadsstrategier utan vuxna. (Broberg, Hagström & Broberg 2012:278). Arnesson Eriksson menar att en pedagog måste bejaka och bemöta ett barns alla olika signaler. Även om Förskollärare 4 menar väl och vill barnens bästa måste hon och de andra förskollärarna läsa av varje barn och bemöta dem på ett sätt som de känner sig bekväma med, för att så småningom skapa en trygg 26

relation (Månsson 2013:86. Arnesson Eriksson 2010:66). Eftersom Förskollärare 4 vet om att det finns tysta barn i förskolan kan vi se att hon strävar efter att uppmärksamma alla barn. Men att de stora barngrupperna försvårar hennes arbete. För att förskolan ska bli en trygg plats för barn pratade förskollärarna om vikten med en närvarande pedagog. De förskollärare vi intervjuade pratar om fysisk närhet som en viktig del till trygghet. Förskollärarna menade att det är svårt för otrygga stressade barn att ta till sig ny kunskap. De valde då att först arbeta med tryggheten. Linde som skriver efter sina egna erfarenheter drar också slutsatserna att fysik närhet påverkar barnen positivt. Om vi kopplar förskollärarnas svar med Lindes erfarenheter, kan vi se att detta är något som Förskollärare 2 också kan se, hon berättar att hon lägger stor vikt vid att bonda med de äldre barnen genom att hitta gemensamma intressen. Detta för att barnen ska upprätta en relation till henne och så småningom känna sig trygga med henne. Utifrån anknytningsteorin kan vi tydligt se ett samband mellan fysisk närhet och trygghet. Bowlby menar, för att spädbarn ska kunna överleva behövs närhet (Bowlby 2010:33). Att förskollärarna då lägger ner mycket energi på att skapa trygghet. Vi anser att trygghet och närhet påverkar barnen positivt även efter att de har lämnat förskolan. För precis som vi tidigare har nämnt så gör alla nya positiva bilder av vuxna skillnad (Broberg Hagström Broberg 2012:52). Även Sven Persson skriver i sin rapport att genom bra omsorg kan förskolan främja barnens utveckling även senare i livet. Han skriver också att det är viktigt att personalen har kunskap om barn som visar tecken på att må dåligt, så att åtgärden kan vidtas snabbt. Barnpsykiatern Magnus Khilbom är inne på samma spår. Genom att ha en god kvalitét på förskolan främjas barnens psykiska hälsa senare i livet. Han tar också upp vikten av kompetent personal på förskolan (Khilmbom 2004). De förskollärare som deltar i vår studie har alla kunskap om hur de på bästa sätt ska skapa trygghet för barnen på förskolor. Vi ser detta i alla exempel de har delat med sig av till oss. Även om förskollärare 3 och 4 har mycket mer arbetslivserfarenhet än vad förskollärare 1 och 2 har, så har 1 och 2 antagligen teorier och forskning närmare till hands eftersom det inte var så länge sedan de avslutade sina utbildningar. Vi kan av detta dra slutsatsen, att i ett arbetslag behövs olika sorters erfarenhet, för att på bästa sätt skapa en trygg vardag för barnen. 27

Samspel med hemmet Alla förskolelärare som vi tog kontakt med ansåg att en god föräldrakontakt kan förenkla barnets vardag på förskolan. Eftersom situationen som ser ut hemma ofta avspeglas på barnets beteende. De förskollärare vi intervjuade önskade att de fick information från föräldern om något speciellt har hänt hemma, för att lättare kunna stödja barnet. De menade att om kontakten mellan pedagog förälder var bra reflekterades dessa goda erfarenheter av på barnet. Sven Persson (2012) menar att pedagoger som har en god relation till föräldrarna, kan i större utsträckning hjälpa barn, och att nyckelfaktor för att detta ska fungera är personalens utbildning och kompetens (Persson 2012:27). Förskollärarna ansåg att det var viktigt att redan under inskolningen försöka börja skapa en trygg relation med föräldrarna. De strävade alla efter en enkel relation där problem kunde tas upp utan att någon kände sig trampad på. De menade samtidigt att de har en förståelse för att alla föräldrar inte kan eller vill öppna upp sig och prata om händelser som skett utanför förskolan. Genom att då, som Arnesson Eriksson säger, försöka att etablera en bra kontakt med föräldrarna redan under inskolning. Detta kan senare gynna relationen mellan förälder och pedagog när ett eventuellt problem/missförstånd uppstår. Arnesson Eriksson menar att om det dagliga mötet mellan föräldrar-pedagog-barn är enkelt och uppstår naturligt, förenklar det pedagogens sätt att anpassa dagen efter barnets behov för dagen (2010:124). Förskollärarna ansåg att informationen om något speciellt hänt hemma, hade kunnat hjälpa dem att hjälpa barnet under dagen, men att det inte var nödvändigt egentligen, då barns erfarenheter ofta avspeglar sig i leken. Detta kunde vara något som andra barn har svårt att relatera till, och som därmed kan skapa konflikter och oenigheter barnen emellan. Hade förskollärarna då redan suttit på informationen om vad som skett under helgen, hade man kunnat undvika konflikterna och istället haft ett extra öga på barnet i fråga och därmed kunnat hjälpa barnen vidare i leken. En av Förskollärarna vi intervjuade förklarade för oss att det är för barnens skull man även måste lägga ner tid på föräldrarna. Förskolläraren menade att det därför av olika skäl är viktigt att veta hur barnen har det hemma samtidigt aktivt visa föräldrarna att man inte dömer deras föräldraskap. Detta är något som även Arnesson Eriksson (2010) skriver om, hon menar att det är viktigt för pedagogerna på förskolan att hjälpa föräldrarna att stärka sitt föräldraskap, utan att döma dem. Hon menar även att man måste finnas där för föräldrarna som man finns där för barnet. Arnesson och Eriksson avråder dock pedagoger att ge direkta och generella råd till föräldrar, istället bör man som pedagog 28