EXAMENSARBETE. En ny värld öppnar sig. Förskollärares erfarenheter av inskolningsmodeller i förskolan. Gunhild Lindmark 2014

Transkript

1 EXAMENSARBETE En ny värld öppnar sig Förskollärares erfarenheter av inskolningsmodeller i förskolan Gunhild Lindmark 2014 Lärarexamen, grundnivå Lärarexamen, 210 hp Luleå tekniska universitet Institutionen för konst, kommunikation och lärande

2 Luleå tekniska universitet Institutionen för konst, kommunikation och lärande Höstterminen 2013 En ny värld öppnar sig Förskollärares erfarenheter av inskolningsmodeller i förskolan A new world is opening Preschool teachers' experiences of introduction models in preschool Gunhild Lindmark Förskollärarprogrammet Kurs: A0010P, 15 hp Vetenskapliga handledare: Elisabeth Lundmark

3 Abstrakt Syftet med denna studie är att utifrån förskollärares erfarenheter belysa inskolningsmodeller som tillämpas på förskolan. Studien har utgått från fyra frågeställningar för att kunna besvara syftet; Vilka inskolningsmodeller förekommer på förskolorna? Vilka är skillnaderna mellan dem? Vilka för- och nackdelar framhålls med olika inskolningsmodeller? Vad är enligt förskollärarnas erfarenheter centralt vid inskolning? Studien är baserad på kvalitativa intervjuer med fyra förskollärare som alla arbetar med yngre förskolebarn, 1-3 år, verksamma på olika kommunala förskolor inom en stor kommun i norra Norrland. Som komplement till intervjuerna har jag även gjort en ostrukturerad observation. Bakgrundstexten inleds med studiens teoretiska utgångspunkt, Bowlbys anknytningsteori, där aspekter som trygg bas och anknytningsperson beskrivs som viktiga. Utifrån befintlig forskning och styrdokument beskrivs och jämförs inskolning, olika inskolningsmodeller, samt förskolans samverkan med vårdnadshavare. I resultatet framgår att de inskolningsmodeller som är vanligast förekommande, den föräldraaktiva och den traditionella inskolningsmodellen, inte följer ursprungsbeskrivningen. Förskollärarna har reviderat dessa främst utifrån varje enskilt barns behov och förutsättningar. De har också tagit viss hänsyn till vårdnadshavarnas önskemål. Skillnaderna rör inskolningens plan vad gäller tidsram, grad av vårdnadshavarnas aktivitet, inblick och delaktighet samt omfattningen av vårdnadshavarnas möjlighet att skapa en grupprelation, utbyta erfarenheter och vara ett stöd för varandra vid inskolningen. Förskollärarnas erfarenhet av vad som bedöms som för- och nackdelar med olika inskolningsmodeller är beroende av barnets personlighet och individuella behov samt i vissa fall även vårdnadshavares. Informanterna framhåller flest fördelar med den föräldraaktiva inskolningsmodellen. De faktorer som framhålls som centrala för en lyckad inskolning, oavsett modell, är att skapa kontakt och knyta an till både barnet och vårdnadshavarna för att skapa trygghet. Slutsatsen är att förskollärarna måste vara öppna, flexibla, och lyhörda inför varje familjs behov för att kunna skapa nya trygga relationer med både barn och vårdnadshavarna under inskolningen, för att den ska bli lyckad. Nyckelord: Anknytning, förskola, förskollärare, inskolning, små barn.

4 Förord Jag vill börja med att tacka de förskollärare som deltog i min studie, som svarat på mina intervjufrågor samt förskolläraren som lät mig observera henne vid två tillfällen. Jag vill också tacka min handledare, Elisabeth Lundmark, som hela tiden trott på mig mer än vad jag själv gjort och för hennes stora engagemang, stöd och entusiasm. Framförallt vill jag tacka Celina Lindmark som har lagt ner mycket tid på korrekturläsning och all konstruktiv kritik genom hela arbetets gång, trots att hon har haft fullt upp själv. Ett tack även till klasskamraterna som alltid funnits där som stöd när jag behövt dem i utbildningen. Sist men inte minst, vill jag tacka min familj, min sambo Stefan och släkt, för allt stöd och alla uppmuntrande ord på vägen, utan er hade jag aldrig klarat detta! Jag älskar er! Gunhild Lindmark Mars 2014

5 Innehållsförteckning 1. INLEDNING SYFTE FRÅGESTÄLLNINGAR BAKGRUND STUDIENS TEORETISKA UTGÅNGSPUNKT Anknytningsteorin TIDEN FÖRE INSKOLNINGEN OCH PRECIS I BÖRJAN INSKOLNINGSMODELLER Den traditionella inskolningsmodellen Den föräldraaktiva inskolningsmodellen Gruppinskolningsmodellen Sammanfattning av inskolningsmodellerna FÖRSKOLANS SAMVERKAN MED VÅRDNADSHAVARE METOD METODVAL URVAL FORSKNINGSETISKA PRINCIPER GENOMFÖRANDE Intervju Observation BEARBETNING AV DATA OCH ANALYS RESULTAT Presentation av förskollärarna INSKOLNINGSMODELLER SOM TILLÄMPAS PÅ FÖRSKOLAN SKILLNADER MELLAN OLIKA INSKOLNINGSMODELLER FÖR- OCH NACKDELAR MED OLIKA INSKOLNINGSMODELLER VIKTIGT ATT TÄNKA PÅ VID INSKOLNING Förberedelser Trygghet Tillit Bekräftelse Dialog INTRODUKTION I FÖRSKOLAN VÅRDNADSHAVARNAS DELAKTIGHET OCH INFLYTANDE UTMANINGAR I INSKOLNINGSPROCESSEN Förändring av livsförhållandet Bemötande och förhållningssätt Lyhördhet/ flexibilitet DISKUSSION METODDISKUSSION RESULTATDISKUSSION Vilka inskolningsmodeller förekommer i förskolan? Vad skiljer inskolningsmodellerna åt? Inskolningsmodellernas för- och nackdelar Kännetecken för en lyckad inskolning Övriga betydelsefulla aspekter Sammanfattning... 42

6 6.3 STUDIENS TILLÄMPNING FÖR KOMMANDE YRKE FÖRSLAG TILL VIDARE FORSKNING REFERENSLISTA BILAGA 1

7 1. Inledning Jag har själv jobbat några år inom förskoleverksamheten där jag har ansvarat för några inskolningar utifrån den traditionella inskolningsmodellen. Jag vet därför hur viktigt det är med att få en bra start tillsammans med barnet och vårdnadshavarna, där trygghet och tillit är några viktiga aspekter för att det ska fungera i verksamheten och där barnet och vårdnadshavarna ska trivas. Jag kommer ihåg när jag inskolade mitt första egna barn med den traditionella inskolningsmodellen. Det var en lustig känsla. Jag var van att ha en annan roll under inskolningen och nu stod jag där i en helt främmande roll som jag trodde att jag kände till. Men det gjorde jag inte! Jag kände mig vilsen i en annars så trygg miljö. Jag visste helt plötsligt inte vad som förväntades av mig. Fast jag innerst inne visste hur jag borde bete mig som vårdnadshavare så var det jättesvårt att lämna över ansvaret för mitt barn till främmande människor. Jag var förvånad över mina egna känslor under den första tiden av inskolningen men jag har nu genom den inskolningsperioden fått en större insikt i hur vårdnadshavare verkligen kan känna. Sedan blev det dags för mitt andra barn att inskolas och då fick jag möjlighet att välja en annan inskolningsmodell än den traditionella, vilket jag också valde att göra av nyfikenhet. Valet föll på föräldraaktiv inskolning, men det visade sig att för mitt barn var inte det den bästa modellen. Studien visar att förskollärarna har väldigt lite med sig i ämnet inskolning från förskollärarutbildningen. De beskriver att de har fått sin erfarenhet främst genom alla år de arbetat, samspel med kollegor och förtrolighet inför uppgiften, det vill säga genom kollegialt lärande och beprövad erfarenhet. Jag som utbildar mig i dagsläget, år senare, saknar också erfarenhet av någon kurs innefattande inskolning i utbildningen. Detta är en brist och därför anser jag att redan i utbildningen borde få möjlighet att följa en förskollärare under en inskolning för att få se hur det fungerar i praktiken. Detta är ett mycket viktigt ämnesområde som lägger grunden för en bra start för barnen på förskolan. Jag blev nyfiken på att veta mer om olika inskolningsmodeller som tillämpas i förskolorna och valde därför att göra en studie för att belysa dem men även ta del av förskollärares erfarenheter kring inskolning. Förskollärare med många år i yrket har förmodligen stor kunskap om just inskolning eftersom de förmodas ha genomfört ett flertal inskolningar genom åren. De modeller jag belyser är traditionell inskolning, föräldraaktiv inskolning och gruppinskolning, där anknytningsteorin utgör utgångspunkt för studien. Jag har i denna studie valt att använda mig av benämningen vårdnadshavare i stället för föräldrar. Däremot använder sig informanterna av benämningen föräldrar, alternativt mamma eller pappa. 1

8 2. Syfte Syftet med studien är att utifrån förskollärares erfarenheter belysa inskolningsmodeller som tillämpas på förskolan. 2.1 Frågeställningar Vilka inskolningsmodeller förekommer i förskolan? Vilka är skillnaderna mellan dem? Vilka för- och nackdelar framhålls med olika inskolningsmodeller? Vad är enligt förskollärarnas erfarenheter centralt vid inskolning? 2

9 3. Bakgrund När barnet har blivit ett år är det oftast dags att börja på förskolan, vilket innebär inskolning. Det är ett nytt liv som öppnas och ett stort steg för både barnen och deras vårdnadshavare, vilket innefattar en ny miljö och många nya ansikten menar Niss och Söderström (1996). Caldenius (2008) som är beteendevetare/förskolechef beskriver i sin bok att vårdnadshavarna tycker det känns jobbigt att lämna över det bästa och viktigaste de har, till några helt främmande förskollärare de aldrig träffat tidigare. Oftast kan vårdnadshavarna uppleva att de förlorar den allra närmsta kontakten med sitt barn vid överlämning, som i stället ersätts av förskollärarna. Likafullt är det trots allt vårdnadshavarna som är de mest betydelsefulla personerna för barnen, menar författaren. Enligt Halldén (2007) kommer dagligen tusentals barn och deras vårdnadshavare till förskolan. Förskolan är en mötesplats för barn, vårdnadshavare och förskollärare där samspel och kommunikation står i centrum. Alla parter har olika roller, förväntningar och uppdrag och är beroende av varandra på olika sätt, menar Halldén. Enligt Kihlborn, Lidholt och Niss (2009) spenderar flertalet ettåringar 40 timmar i veckan i förskolan, vilket innebär en stor del av deras vakna tid. Därför är det enligt Caldenius (2008) otroligt viktigt att förskollärarna, vårdnadshavarna och barnen får en bra start redan från början, känner sig trygga tillsammans och får möjligheten att bygga upp en tillit till varandra. En inskolning på en förskola ska anpassas individuellt efter varje barn menar Arnesson Eriksson (2010). Vidare menar hon att förskolan i möjligaste mån ska försöka möta vårdnadshavarna och barnets behov, men samtidigt balansera detta mot den övriga verksamheten. Det är varje förskolas uppgift att komma fram till vad som är det bästa alternativet för barnet, enligt Arnesson Eriksson. I läroplan för förskolan, Lpfö 98 (Skolverket, 2010) finns riktlinjer som visar att det är förskolläraren som ska ansvara för att varje barn tillsammans med sina vårdnadshavare ges en bra introduktion i verksamheten. Enligt Arnesson Eriksson (2010) handlar inskolning om mycket mer än bara de dagar eller veckor som barnet och vårdnadshavarna besöker och lär känna förskolan. För vårdnadshavarna kan inskolningen vara en lång process med nya vardagsrutiner och en ny livssituation. Även för barnet är inskolningen en lång process som handlar om att spendera tid utan vårdnadshavarna och istället tillsammans med andra barn och vuxna utföra mer eller mindre nya aktiviteter. För förskollärarna handlar inskolningen om att på ett bra sätt välkomna nya personer in i gemenskapen och anpassa verksamheten efter dessa, enligt författaren. 3.1 Studiens teoretiska utgångspunkt Inskolning handlar bland annat om att skapa kontakt, knyta an med både barnen och vårdnadshavarna och därför har jag valt att använda mig av anknytningsteorin i den här studien. Nedan följer ett avsnitt om anknytningsteorin. 3

10 3.1.1 Anknytningsteorin Under talet skedde något som Sommer (2005) kallar för ett paradigmskifte, vilket innebar att synen på barnen och deras livsvärldar förändrades på ett avgörande sätt. Vidare menar Sommer att före detta paradigmskifte rådde uppfattningen att familjen och framförallt modern var det viktigaste, och att det var i hemmet barnens personlighet stärktes. Enligt Sommer finns det nu forskning som visar att förskolan påverkar barnens utveckling på ett positivt sätt. Att möta barnen i deras livsvärldar är enligt Johansson (2005) viktigt och att denna pedagogiska syn bland annat innefattar en etisk dimension där hela människan tas i beaktande. Ansvaret menar Johansson ligger hos förskolläraren, som genom dessa möten strävar efter att närma sig barnets livsvärld. För att involvera barnen är det viktigt att förskollärare skapa förutsättningar för samspelsprocesser. Vidare menar Johansson att när förskolläraren möter barnet i dess livsvärld där trygghet bör skapas, möter förskolläraren hela barnet med alla barnets erfarenheter, men att även förskollärarens livsvärld med dennes erfarenheter är involverat i detta möte. Beroende på vilka livsvärldar de inblandade personerna delar, oavsett om det är mellan barn och förskollärare eller barn emellan, påverkar detta hur mötet blir, enligt Johansson. Anknytningsteorin är den teori som förskolan har som bas och är dess viktigaste psykologiska teori där bland annat närhet och omsorg berörs, enligt Broberg, Broberg och Hagström (2012). Grundaren till anknytningsteorin är John Bowlby ( ), utbildad psykoanalytiker och barnpsykiater som intresserande sig för hur separationer från mamman 1 under en längre tid kunde påverka barn tidigt i livet. Han kom fram till att barn som tidigt separeras från sina vårdnadshavare under en längre tid får svårigheter att knyta an till andra människor och kan utveckla negativa beteenden (Bowlby, 2010). Enligt psykiatrikern Carlo Perris (1996) blev Bowlby uppmärksammad för sin studie där han betonade vikten av att barnet vid tidig ålder endast bör ha ett starkt band, speciellt till sin moder. Bowlby ändrade sedan sin uppfattning om detta enligt Sommer (2005) och menade att det inte behövde vara den biologiska modern utan en modersgestalt istället, för att få en god utveckling och god psykisk hälsa. Det Bowlby menade, enligt Perris (1996), är att en trygg anknytning till en vuxen, vilket exempelvis kan vara fadern eller ett äldre syskon, är viktigt för att barnet senare i livet ska kunna utveckla känslor och självständighet. Det barnet behöver få känna är en nära och trygg relation med sin anknytningsperson (Bowlby, 2010). Det som kännetecknar en anknytningsperson, enligt Niss och Söderström (2006) är barnets beroende och trygghet till denna person. Trygg bas är det centrala begrepp som Bowlby använder sig av i anknytningsteorin, vilket betyder att barnet ska våga utforska miljön, människorna runt omkring och med säkerhet veta att den trygga basen, vårdnadshavarna, finns i närheten när barnet behöver känna närhet, stöd och tröst, menar Orrenius (2005). 1 Bowlby (2010) använder sig främst av modern i sina exempel gällande barns föräldrar, eftersom en hel del forskning visade att spädbarn övervägande vårdades av modern. 4

11 Bowlby (2010) menar att barn ska kunna finna en bas i sina vårdnadshavare i form av trygghet och lyhördhet för barnens behov. Som vårdnadshavare ska man fungera som en trygg bas men även vara barnets hamn så barnet vet vart hen ska vända sig vid behov. Vårdnadshavarna ska även uppmuntra eller ingripa om situationen kräver. Om barn har en stark och bra relation med sin närmaste anknytningsperson, har barnet lättare att knyta an till andra människor och lättare för att utforska nya miljöer (Bowlby, 2010; Perris, 1996; Niss & Söderström, 2006). Enligt denna teori styrker Perris (1996) Bowlbys tanke om att det inte måste vara den biologiska modern som fungerar som den trygga basen, utan det kan vara någon annan i barnets närhet. Det kan också röra sig om flerpersonell anknytning, vilket betyder att barnet knyter an till flera personer betonar Sommer (2005) med referens till Bowlbys forskning. Utifrån Bowlbys anknytningsteori tolkar Perris (1996) att det är viktigt att barnet utvecklar starka anknytningar till en eller flera förskollärare, för att lyckas med inskolningen och känna sig trygga under sin tid i förskolan, menar Perris. Detta belyser även Broberg, Broberg och Hagström (2012) där de tillägger att det är viktigt att barnen känner trygghet för att de ska våga utforska den nya miljön och börja leka. Ur ett inskolningsperpektiv är anknytningsteorin central när det handlar om att bygga upp en relation till förskollärarna i förskolan, menar Bowlby (1994). Att ha en ansvarspedagog som tar hand om familjen, lär känna den och kan besvara frågor som kan dyka upp under inskolningens process anser Broberg, Broberg och Hagström (2012) är av stor vikt. Vidare framhåller författarna att vissa förskolor väljer att inte använda ansvarspedagog, utan vill att barnet och vårdnadshavarna ska knyta an till alla förskollärare på förskolan. Bara för att barnet i första hand knyter an till ansvarspedagogen betyder inte det att barnet inte kommer att ges möjligheter att knyta an till de andra förskollärarna på avdelningen, menar Broberg, Broberg och Hagström. Vidare påtalar Bowlby (1994) och Broberg, Broberg och Hagström (2012) att när barnet börjat inskolningen kommer barnet mest troligt att knyta an till den förskollärare som ansvarat för inskolningen. Ju längre tiden går och barnet blir mer trygg i verksamheten desto mer kommer barnet att ty sig till de andra förskollärarna vilket är viktigt för en lyckad inskolning, där barnet känner trygghet, trivsel och kan utvecklas som person. Något annat som framhålls i de allmänna råden för förskolan (Skolverket, 2013) är att en lämplig sammansättning samt att en grupps storlek ska anpassas till den enskilda förskolans förutsättningar, barns behov och personalens kompetens. Här betonas att stora grupper i förskolan framförallt påverkar de yngre barnen i förskolan negativt, eftersom små barn har ett större behov av en nära och trygg relation till en förskollärare som barnet kan knyta an till. I en barngrupp med färre barn och fler förskollärare kan således barnets behov bättre tillgodoses. 5

12 Broberg, Broberg och Hagström (2012) anser att ett barn med en otrygg anknytning kan anpassa sig passivt till den nya miljön utan att protestera eftersom det har lärt sig att dess behov inte blir tillgodosedda, medan det tryggt anknutna barnet kan protestera högljutt när vårdnadshavaren lämnar eftersom barnet upplever sig bli felaktigt behandlat. Under inskolningen kan detta leda till att barnet antingen inte vågar lämna vårdnadshavaren, eller att barnet inte visar något behov av vårdnadshavarens närvaro, enligt Broberg, Broberg och Hagström. I förlängningen innebär detta att ett barn med en otrygg anknytning hemifrån kan behandlas felaktigt i en inskolning, där förskollärarna inte ser barnets behov. Å andra sidan kan barnet främjas av att det på förskolan finns vuxna som tillgodoser behoven, vilket understryker vikten av att förskolläraren har kunskap om anknytningen (Broberg m. fl., 2012). Vidare framhåller författarna att ett litet barn har förmågan att som mest knyta an till fem personer som står i relation till varandra. Det är oftast någon av vårdnadshavarna som kommer på första plats. Att det inte är fler än fem beror på att anknytningsförloppet tar lång tid och kräver mycket engagemang. Förskollärare som blir den trygga basen på förskolan är därför, enligt Broberg m.fl., inte utbytbar, men när barnet fått möjligheten att utveckla en nära relation till ytterligare personer, kommer barnet tillslut att känna sig trygg även med de andra förskollärarna. Det är förskollärarna som ska starta och driva anknytningen eftersom detta är inte barnets ansvar. Förskollärarna ska se till att anknytningssystemet hålls i viloläge, så att barnet kan koncentrera sig på andra saker än att hålla uppsikt över pedagogerna eller på vad som ska hända (Broberg m. fl., 2012, s. 287). Teorin som Hårsmans (1994) avhandling vilar på är Bowlbys anknytningsteori (2010), där avhandlingen fokuserar på små barn och vårdnadshavares separationer vid förskolestarten. Författaren beskriver att om barn separeras från sina vårdnadshavare under längre tid än vad barnet orkar med, kan barnet uppvisa beteenden av någon form, som till exempel gråt, gnäll, bristande aptit, protest eller svårigheter att somna. Detta kan då avspegla sig i barnens behov av att få sitta i knäet hos förskolläraren för att få tröst. Hårsman belyser även hur den nya främmande miljön på förskolan kan bidra till att barnets reaktioner blir starkare om den skiljer sig mycket från hemmiljön. Har modern och barnet en mycket stark bindning blir separationen vid förskolan svårare än om bindningsrelationen är svag. Förskolläraren ska ersätta eller ta vårdnadshavarens plats, och barnet ska skapa en nära och trygg relation till en eller flera av förskollärarna, då vårdnadshavarna inte finns tillgängliga. I förskolan blir samspelet mellan förskolläraren och barnet det centrala eftersom det hjälper barnet att anpassa sig till den nya miljön och underlättar separationen från vårdnadshavarna. Sammanfattningsvis visar Hårsman (1994) på betydelsen av trygga vårdnadshavare och barn så att förskollärare kan bli bra ersättare till vårdnadshavarna under den dagliga separationen. Hårsman betonar också att det är viktigt att tänka på att barn är olika. Barn påverkas och reagerar olika vid inskolning på förskolan. 6

13 En del barn reagerar med nedstämdhet under de första veckorna efter att ha börjat på förskolan. Detta kan enligt Hårsman, dels bero på att personalen inte tar barnets signaler på tillräckligt allvar, dels på att inskolningsperioden är för kort för att barnet ska hinna anpassa sig till den nya miljön. Om modern dessutom inte är känslig för barnets reaktioner kan detta också vara en orsak till barnets ledsamhet, enligt Hårsmans studie. 3.2 Tiden före inskolningen och precis i början Granberg (2002) beskriver att innan det är dags för ett barn att börja på förskolan, får vårdnadshavarna ett besked i brevlådan att deras barn har fått förskoleplats. Wessman (2010) menar att förskollärarna har många praktiska åtaganden att förbereda. Det gäller att bestämma vem av förskollärarna som ska sköta inskolningen, ringa och välkomna familjen till förskolan, göra plats och sätta upp kort i hallen för barnet, ordna en egen pärm till barnet, stol vid matbordet och så vidare. Dessa förberedelser är viktiga även för de barn som redan går på förskolan, för att de ska få känna sig delaktiga och för att känna igen barnet som kommer till förskolan för första gången. När familjen kommer första dagen har den så kallade ansvarspedagogen förberett så att de ska känna sig välkomna till förskolan, och veta att någon har tänkt särskilt på dem. Detta skapar trygghet och lust att börja på förskolan, enligt Wessman (2010). Under de första dagarna ger förskollärarna vårdnadshavarna information om förskolans verksamhet och hur inskolningen kommer att gå till. Här får även vårdnadshavarna möjlighet att berätta om sitt barn och diskutera inskolningen utifrån barnets behov och förutsättningar (Kihlbom, Lidholt & Niss, 2009). Förskollärarna visar vårdnadshavarna runt på förskolan för att de ska känna sig mer hemma. Som vårdnadshavare ska man kunna fråga om allt, även sådant som kan känns som dumma frågor, menar Wessman (2010). Förskollärarna ger vårdnadshavarna dokument att fylla i, såsom schema, telefonnummer till hem och arbete samt utbyter information kring barnet som kan vara av vikt för förskollärarna att känna till, såsom exempelvis allergier och sovrutiner (Caldenius, 2008). Självklart kan det variera stort hur olika förskolor gör med förberedelserna inför inskolningen men oftast sker det på liknande sätt enligt Wessman (2010). 3.3 Inskolningsmodeller På förskolan kan inskolningar av barn genomföras på olika sätt, med hjälp av olika inskolningsmodeller. Arnesson Eriksson (2010) gör antagandet att det troligen finns lika många inskolningsmodeller som det finns förskolor, men framhåller att hon inte har någon teoretisk grund för detta antagande eller vad som kan anses vara en bra inskolning. Hennes bok baseras på egna tankar och erfarenheter med vissa kopplingar till läroplanen. Vidare menar författaren att förskolorna har utgått från samma grundidé när det gäller inskolning och utifrån den idén utvecklat en egen variant som passar just deras förskola. Detta är dock något som de flesta vårdnadshavarna inte vet någonting om. 7

14 Schad (2011) är legitimerad psykolog och verksam som förskole- och skolpsykolog i Lunds kommun. På förskoleforumet beskriver hon att det inte finns särskilt mycket forskning om just inskolning, men att det trots detta finns en hel del teorier och forskning att inspireras av för att ta fram ett väl genomtänkt inskolningsprogram. Det finns också mycket att hämta kring samspelsforskning mellan små barn. Det man vet är att anknytningens teori är viktig för att nya relationer till andra ska skapas, vilket är en mycket central och betydelsefull del i förskolan. Enligt Schad måste förskolorna hitta den inskolningsmodell som passar dem, tills det finns någon forskning att luta sig mot. Inskolningsmodellen måste vara förankrad, begriplig och hanterbar för alla parter som är inblandade i inskolningen. Som förskollärare måste de vara flexibel inför barnen som behöver lite längre tid på sig för att komma till rätta i verksamheten. Är personalgruppen väldigt erfarna och sammansvetsade så framkallar det en trygghet och tillit hos både barnen och vårdnadshavarna, menar Schad (2011). Inskolningen är en process där det skapas nya relationer för barnen och vårdnadshavarna. Barnet ska även vänja sig vid att spendera mindre tid med sina vårdnadshavare och mer tid på förskolan. Det första förskollärarna måste börja med är att skapa ett förtroende till vårdnadshavarna för att de ska känna sig trygga att lämna sina små barn på förskolan, hävdar Niss och Söderström (2006). När vårdnadshavarna känner sig trygga kommer de omedvetet att ge signaler till sina barn, vilket i sin tur kan göra att barnen börjar utforska den nya värld som öppnar sig och börjar skapa nya relationer med andra barn och vuxna. Att få barnets och vårdnadshavarna förtroende och skapa positiva och goda relationer är därför ett huvudmål med inskolningen, enligt Niss och Söderström (2006). Niss (1988) anser att det inte bara finns en modell som fungerar till punkt och pricka vid inskolning, utan att det finns många olika modeller som man måste testa sig fram med, för att hitta vad som passar just det barn som ska inskolas. Ofta används traditionell inskolning, men även föräldraaktiv inskolning och gruppinskolning tillämpas. Nedan beskrivs de olika modellerna Den traditionella inskolningsmodellen Den traditionella inskolningsmodellen, även kallad individuell inskolning, är den äldsta modellen. Inskolning enligt denna modell pågår ofta under en längre tid, ungefär 14 dagar, menar Arnesson Eriksson (2010). Första gången vårdnadshavarna och barnet hälsar på tillsammans i förskolan är de där cirka en timmes tid. Förskolläraren går igenom information och rutiner med vårdnadshavarna och de tittar runt på avdelningen. Barnet får bekanta sig med avdelningen i en lugn miljö. Därefter gör de tillsammans en gemensam plan för hur inskolningen ska se ut och vilka tider som barnet ska vistas på förskolan. Enligt Caldenius (2008) kan denna ursprungsplan ändras från dag till dag beroende på hur inskolningen fortlöper. I början vistas barnet korta stunder tillsammans med vårdnadshavarna på förskolan, skriver Arnesson Eriksson (2010). 8

15 Efter några dagar utökas både tiden och aktiviteterna på förskolan. Det kan vara att äta frukost, lunch, vara med på vila/läsvila eller att äta mellanmål för att ta några exempel på dagligt förekommande aktiviteter i förskolan. Arnesson Eriksson beskriver att vårdnadshavarnas roll vid inskolning kan se olika ut. Vissa vårdnadshavare är aktiva med sina barn första dagen och följer dem runt på förskolan. En del vårdnadshavare slår sig ner och låter barnet på egen hand röra sig runt i lokalerna för att bekanta sig med förskolläraren. Som Niss och Söderström (1996) uttrycker är det en trygghet för barnen att veta att vårdnadshavarna finns i närheten ifall de behöver tanka trygghet vid behov. När barnet så småningom börjar knyta an och känna tillit och trygghet till förskolläraren, får vårdnadshavarna låta barnet vara själv med förskolläraren och de andra barnen på förskolan under en kortare stund (Arnesson Eriksson, 2010; Granberg, 2002). Stunderna då vårdnadshavarna lämnar förskolan utökas mer och mer tills barnet är redo att vistas på förskolan hela dagen, utan sina vårdnadshavares närvaro (Arnesson Eriksson, 2010; Caldenius, 2008). Om barnet blir ledsen under tiden som vårdnadshavarna är borta är det viktigt att förskolläraren bekräftar barnet och upprepade gånger berättar att mamma/pappa kommer om en stund. Att som barn bli lämnad på förskolan kan vara väldigt jobbigt och då är det viktigt att förskolläraren finns nära tillhands, anser Arnesson Eriksson (2010). Anledningen till att barnet ska vistas korta stunder i början är att barnet inte ska bli för trött och uppleva att det är tråkigt. Tanken med inskolningen är att det ska kännas roligt att vara på förskolan och att barnet ska vilja komma tillbaka nästa dag för att leka och utforska den spännande miljön, menar Niss och Söderström (1996). Under inskolningens gång börjar barnet allt mer få ingå som en del i gruppen med de andra barnen som redan går på förskolan. För varje dag som går lämnar vårdnadshavarna barnet längre stunder på förskolan (Caldenius, 2008). Det Arnesson Eriksson (2010) finner som mest betydelsefullt är att förskolläraren skapar en relation till barnet och håller sig i närheten av barnet för att lättare kunna läsa av barnet och tyda signalerna. Författaren understryker betydelsen av att det är förskollärarna som ska bjuda på sig själva, leka med barnet på dess nivå. Genom att vara öppen och engagerad som förskollärare kan man utveckla en relation till barnet som kan vara gynnsam senare vid inskolningen. Relationen mellan barnet och förskolläraren vid den traditionella inskolningen blir mycket stark, enligt Niss (1988), eftersom ansvarspedagogen bara har ett barn att fokusera på blir det lättare att bygga upp tilliten till varandra. Syftet med denna traditionella inskolning är enligt Niss (1988) att stegvis vänja in barnet till förskolans verksamhet. Målet är att barnet ska knyta an till förskolläraren som håller i inskolningen för att underlätta vid separationen från vårdnadshavarna. Niss betonar dock att det är viktigt att barnet även knyter an till de andra förskollärarna för att få en större trygghet efter att barnet har inskolats färdigt. 9

16 Om barnet också känner en gemenskap med de andra barnen på förskolan så förstärks känslan av trygghet, menar Niss Den föräldraaktiva inskolningsmodellen Den föräldraaktiva inskolningsmodellen kallas även tredagarsinskolningen, kortinskolningen eller heldagsinskolningen. Modellen är relativt ny och formad utifrån den pedagogiska verksamheten. Exakt hur modellen utformas kan därför se olika ut beroende på verksamhetens utformning menar Arnesson Eriksson (2010). I den föräldraaktiva inskolningen är förskolläraren mer med den övriga barngruppen än med inskolningsbarnet. Förskolläraren finns dock hela tiden tillhands för inskolningsbarnet och håller sig uppmärksam på vad barnet visar intresse för och vilka behov barnet har. Det blir förskollärarens uppgift att hitta bra lösningar som passar, för att barnet ska känna sig som en i barngruppen. Inom den föräldraaktiva inskolningsmodellen har vårdnadshavarna huvudansvaret för barnet, menar Arnesson Eriksson (2010). Vidare är tanken att vårdnadshavarna ska delta aktivt för att kunna visa barnet att förskolan är en trygg och bra plats genom sitt deltagande och genom sina signaler. Vid den här inskolningsformen sker det inga separationer mellan vårdnadshavarna och barnet. Vidare framhåller författaren att en noggrann planering är viktig och förklarar att genom observation och dokumentation skapas kvalitet i verksamheten vid inskolningen. Detta bidrar till att synliggöra de behov det nyinskolade barnet har. Denna inskolning pågår i ungefär tre till fem dagar samt 5-6 timmar per dag och vårdnadshavarna har då det fulla ansvaret för barnet (Caldenius, 2008). Barnet behöver aldrig känna sig orolig för att bli lämnat eftersom vårdnadshavarna är med hela dagen och det blir då lättare för barnet att känna sig trygg samtidigt som barnet lär känna de andra barnen och förskollärarna, menar Arnesson Eriksson (2010). Vidare anser författaren att det under inskolningen är viktigt att barnet får en inblick i de rutiner som förskolan har. Barnen har då lättare att anpassa sig i den miljö de ska vistas i. När de tre fem dagarna gått lämnar vårdnadshavarna barnet på förskolan under en kortare tid som förskollärarna tillsammans med vårdnadshavarna kommit överens om. Vårdnadshavarna bör vara beredda på att snabbt kunna infinna sig på förskolan om barnet behöver hämtas, enligt Arnesson Eriksson. Det är viktigt att vårdnadshavarna som lämnar barnet för första gången säger ett ordentligt hejdå och inte drar ut på det, eftersom barnet måste vara medveten om vad som händer och kunna förstå att mamma eller pappa lämnar förskolan (Arnesson Eriksson, 2010). Den föräldraaktiva inskolningsmodellen har inte som metod att använda specifika kontaktpersoner och ansvarsbarn. Vårdnadshavarna och barnet får istället möjlighet att skapa en likvärdig kontakt till all personal i verksamheten genom denna inskolningsmodell, anser Arnesson Eriksson. 10

17 Fördelarna med föräldraaktiv inskolning är, enligt Arnesson Eriksson (2010), att vårdnadshavarna får en inblick i förskolans verksamhet och avdelningens rutiner men även en större förståelse för det arbete som förskollärarna gör. Många vårdnadshavare anser att det är bra med en relativ kort inskolningsperiod då det underlättar deras vardag. Vårdnadshavarna känner sig trygga i att få ta del av verksamheten och lära sig mer om förskolans rutiner, vardag samt att de får mer kunskap om förskollärarens arbete under de tre till fem dagarna. Detta bidrar till att vårdnadshavarna blir mer tillitsfulla och bekväma med personalen och verksamheten, menar Arnesson Eriksson Gruppinskolningsmodellen I slutet på 1980-talet och början på 1990-talet började gruppinskolning tillämpas vilket innebär att skola in en hel grupp med barn, oftast fyra - fem stycken, samtidigt. Genom att skola in en grupp nya barn kan dessa barn känna trygghet och tillhörighet till varandra, eftersom de delar samma situation, menar Niss (1988). Denna inskolningsmodell begränsas oftast till tre veckor som är indelad i olika perioder; första veckan, mellanperioden och sista veckan. Under den första veckan kommer vårdnadshavarna och barnen som skolas in samtidigt till förskolan. De är tillsammans på förskolan i en timme under tiden som de äldre förskolebarnen är utomhus och leker. Anledningen till detta är att de barn som skolas in tillsammans med sina vårdnadshavare och förskollärare/förskollärarna ska få ha avdelningen för sig själva. Avsikten med att barnen bara är en timme på förskolan är för att de inte ska hinna bli trötta men också vilja komma tillbaka nästa dag, menar Niss och Söderström (2006). Det är två förskollärare som arbetar med gruppinskolningsgruppen, den ena förskolläraren fungerar som en fast resurs och tar fram lekmaterial. Den andra förskolläraren fungerar som en rörlig resurs och är tillsammans med de barn som inte deltar i leken, menar Niss & Söderström (2006). Det bör finnas tid för personalen att också kunna slå sig ned och samtala med vårdnadshavarna. Under gruppinskolningar ges det också möjlighet för vårdnadshavarna att sitta ned och samtala med andra vårdnadshavare i samma situation (Niss, 1988). Niss och Söderström (1996) framhåller vikten av under inskolningsperioden fortsätter med den övriga verksamheten så att den inte stannar av. Författarna menar också att det är bra för barnen att redan från första början få ta del av verksamheten i förskolan så som den är och så som den kommer att vara i fortsättningen. Niss och Söderström (2006) rekommenderar att inskolningen inte bör starta på en måndag. De menar att de barn som redan är inskolade på förskolan, behöver komma in i förskolans rutiner igen efter en hel helg ledigt, innan det kommer nya barn som ska inskolas. Inskolningen bör inte heller avslutas på en fredag eftersom det kan vara jobbigt för barnen att ha en helg hemma och sedan bli lämnad utan vårdnadshavarna på måndagen, enligt Niss och Söderström. När det gäller mellanperioden av inskolningen är vårdnadshavarna och barnen tillsammans på förskolan i två timmar varje dag denna vecka. Under den tiden genomförs det en samling, lek och en avslutning, enligt Niss och Söderström (2006). 11

18 Om barnet och förskolläraren har fått en trygg relation till varandra kan förskolläraren låta vårdnadshavarna gå iväg en stund och lämna avdelningen. Är det fler vårdnadshavare som går ifrån avdelningen är det viktigt att de har kommit överens om en tid så alla vårdnadshavarna kommer tillbaka samtidigt. Anledningen till detta är att barnen inte ska bli ledsna och besvikna när inte deras, utan någon annans vårdnadshavare kommer genom dörren (Niss & Söderström, 2006). Under den sista veckan av inskolningen har vårdnadshavarna lämnat barnen själv på förskolan där de ska spendera cirka fem timmar. Under dessa fem timmar ska barnen börja äta och vila på förskolan utan sina vårdnadshavares närvaro. Det kan finnas barn som ännu inte blivit trygga utan sina vårdnadshavare och då fortsätter man med de två timmarna för att få jobba vidare med tryggheten mellan barnet och förskolläraren. Niss och Söderström (2006) menar att det är nödvändigt att utgå ifrån varje individs behov även i en gruppinskolning. Vidare betonar författarna vikten av att vårdnadshavarna inte bör leka tillsammans med barnen, utan hålla sig lite på sidan av för att förskolläraren ska få möjlighet att delta i leken och lära känna barnen som inskolas. Den fördel som Niss (1988) såg med denna modell var att barnen genom den gemensamma situationen snabbare finner en samhörighet och trygghet med varandra. Denna modell passar mycket bra in i verksamheten i den förskola som ofta arbetar med hela gruppen och därför blir även detta ett naturligt arbetssätt på förskolan, enligt Niss och Söderström (2006). Arbetar förskollärarna med denna modell blir även de andra barnen på avdelningen delaktiga i inskolningen, vilket hjälper barnen att skapa nya relationer. Något man dock enligt Niss (1988) ska ha i åtanke är att inskolningen bör anpassas efter barnets ålder och tidigare erfarenheter. Barn är olika, en del behöver mer tid än andra för att bekanta sig med den nya miljön och de nya relationerna på förskolan, beskriver Wessman (2010). Fördelen med en gruppinskolning är enligt Caldenius (2008) och Niss och Söderström (2006) att vårdnadshavarna träffar andra vårdnadshavare som också inskolar sina barn men även att barnet träffar andra barn i ungefär samma ålder som också ska börja i förskolan. Enligt Niss (1988) underlättar inte bara gruppinskolningen för den befintliga barngruppen utan även för de barn som skolas in, eftersom inskolningar därigenom inte sker lika ofta som vid den traditionella inskolningen. Gruppen arbetas snabbare ihop till en helhet i jämförelse med vad den hade gjort om det hade kommit många inskolningar under en och samma termin, menar Niss Sammanfattning av inskolningsmodellerna Den traditionella inskolningen går ut på att barnet sakta inskolas, under en tvåveckorsperiod. Till en början hälsar barnet och föräldern på en timme och succesivt blir dagarna längre och längre för barnet och aktiviteterna ökar. Vårdnadshavarens roll vid denna inskolning är mer avvaktande, för att låta barnet skapa en relation med förskolläraren som alltid är med barnet. 12

19 I slutet av inskolningen lämnas barnet en hel dag av sin vårdnadshavare. Under inskolningens gång börjar barnet få ingå som en del i gruppen mer och mer med de andra barnen som redan går på förskolan. Den föräldraaktiva inskolningen går ut på att vårdnadshavaren är tillsammans med sitt barn under tre - fem hela dagar och deltar i förskolans verksamhet. Under denna inskolning är det ingen speciell förskollärare som ansvarar för barnen utan förskollärarna ansvarar för alla barn gemensamt. Genom denna modell har vårdnadshavarna och barnet möjlighet att skapa en likvärdig kontakt till alla förskollärare. Näst sista dagen säger vårdnadshavaren hej då och barnet lämnas på förskolan av vårdnadshavaren. En av fördelarna med denna inskolningsmodell är att vårdnadshavarna får en större inblick i vad förskolans verksamhet erbjuder och vilka rutiner som gäller. Gruppinskolningsmodellen innebär att samtidigt inskola en hel grupp som kan bestå av fyra - fem barn. Barnen finner snabbt en samhörighet och trygghet till varandra genom denna inskolningsmodell som oftast begränsas till tre veckor innehållande olika perioder. Första veckan kommer vårdnadshavarna och barnen tillsammans på förskolan i en timme. Vid gruppinskolning är det två förskollärare som ansvarar för inskolningsbarnen. Här har vårdnadshavarna möjlighet att samtala med andra vårdnadshavare som är i samma situation. Andra veckan är barnen och vårdnadshavarna på förskolan två timmar varje dag och barnen får möjlighet att ta del av vad verksamheten erbjuder, såsom samling, lek och en avslutning. Har barnet och förskolläraren fått en trygg relation till varandra så kan vårdnadshavaren få lämna förskolan för en stund. Under den sista veckan lämnar vårdnadshavarna barnen själva på förskolan där de ska få spendera cirka fem timmar. Under den tiden ska barnen bland annat få äta och vila. 3.4 Förskolans samverkan med vårdnadshavare Det är viktigt med ett bra samarbete mellan hem och förskola för att barns världar ska kunna knytas ihop. Förskollärarnas förmåga att skapa en god relation med varje barn påverkar huruvida de kommer trivas och känna sig trygga i förskolan. Barn känner om förskollärarnas relation är bra och om förskollärarnas relation med deras vårdnadshavare fungerar eller inte. Om barn känner att vårdnadshavarna och förskollärare litar på och visar respekt för varandra skapas bättre förutsättningar för att barn ska känna sig trygga (Kihlborn, Lidholt & Niss, 2009; Niss & Söderström, 2006). Hedin (1987) påpekar att förskollärarnas samverkan med vårdnadshavarna inte kommer att vara lätt alla gånger och många svårigheter kan komma att uppstå. Syftet med inskolningen är att förskollärarna och vårdnadshavarna bygger upp en ömsesidighet och respekt för varandra för att samverkan ska fungera. Förskollärarnas samarbete och samspel med barnens vårdnadshavare är viktigt för att barnens vistelse i förskolan ska bli positiv. Vidare ska förskolan samarbeta med vårdnadshavarna och utgå ifrån att barnet utvecklas efter de förutsättningar barnet har. 13

20 Förskolläraren ska ha daglig kontakt med barnens vårdnadshavare angående barnens trivsel, utveckling och lärande. Detta samarbete sker redan vid det första samtalet innan, under tiden och efter inskolningen och vidmakthålls genom kontakten som sker vid hämtning/lämning av barnen, vid utvecklingssamtalen samt vid föräldramöten senare under terminen (Granberg, 2002; Hedin, 1987; Skolverket, 2010; Skolverket, 2013). I läroplan för förskolan, Lpfö 98, (Skolverket, 2010) framhålls att förskolans uppgift är att vara ett stöd för barnets familj när det gäller barnets fostran, utveckling och lärande. Förskolans verksamhet ska: präglas av en pedagogik där omvårdnad, omsorg, fostran och lärande bildar en helhet. Den pedagogiska verksamheten ska genomföras så att den stimulerar och utmanar barnets utveckling och lärande (s.9). Vårdnadshavarna har det övergripande ansvaret när det gäller barnets fostran och utveckling, men läroplanen betonar vikten av att informera vårdnadshavarna om vilka mål och riktlinjer som den pedagogiska verksamheten vilar på. Detta blir också en förutsättning för att barn och vårdnadshavare ska kunna påverka. Barnet ska tillsammans med vårdnadshavarna ges en god introduktion till förskolan, där barnet ska kunna känna trygghet och tillit och ges de bästa förutsättningarna för att skapa nya relationer (Skolverket, 2010). 14

21 4. Metod Nedan följer ett avsnitt om metodval, där valet av metoderna kvalitativ intervju och ostrukturerad, icke deltagande, observation presenteras som redskap. Därefter presenteras urval, etiska principerna, genomförande, följt av bearbetning av data och analys. 4.1 Metodval När det gäller val av metod så menar Lenz Taguchi (1997) och Stukát (2011) att studiens syfte och frågeställningar är avgörande. Stukát (2011) menar att intervju som metod är ett av det viktigaste och vanligaste hjälpmedel man kan använda sig av. En annan metod är observation som kan vara ett komplement till annan insamlad information som har inhämtats med andra tekniker, såsom intervjuer, menar Patel och Davidson (2003). Denna studie grundar sig på kvalitativa intervjuer och ostrukturerade observationer i form av löpande protokoll. Dessa metoder framstod som mest passande i förhållande till studiens syfte och frågeställningar som utifrån förskollärares erfarenheter belyser vad som är centralt vid inskolning. Kvalitativ intervju Bryman (2011) hävdar att kvalitativ forskning på flera olika sätt skiljer sig från kvantitativ forskning. Det mest uppenbara är att kvalitativ forskning brukar vara mer inriktad på ord än siffror (s.340). En kvantitativ undersökning ger inte samma utrymme för informanten att redogöra för sina upplevelser av situationen, eftersom det är utförliga svar som efterfrågas (Denscombe, 2009; Patel & Davidson, 2003). Det man enligt Bryman (2011) ska ha i åtanke är att den kvalitativa forskningsmetoden är mycket tids- och arbetskrävande. För att kunna ta del av de professionella aktörernas, i detta fall förskollärarnas erfarenheter, uppfattningar, åsikter och känslor är en kvalitativ intervju att föredra. Den kvalitativa metoden är anpassningsbar, vilket innebär att intervjufrågorna kan tolkas på olika sätt beroende på vem frågan är riktad till. På så vis framkommer också olika svar, även om samma frågor ställts till förskollärarna (Kvale, 1997). Bryman (2011) poängterar att det är av vikt att de frågor som ställs är anpassande på ett bra sätt för att personerna som intervjuas ska kunna ta upp allt de har på hjärtat. Vidare menar författaren att vid kvalitativa intervjuer förs ett samtal kring ett förutbestämt ämnesområde där intervjuaren använder sig av intervjufrågor. De kvalitativa intervjuerna kan påminna om vanliga samtal där intervjuaren utgår ifrån ett specifikt ämne och i samtalet ställer frågor och motfrågor. Vidare menar Bryman att i kvalitativa intervjuer eftersträvas så djupa och detaljerade svar som möjligt. Den kvalitativa forskningsmetoden används för att få kunskap om upplevelser och erfarenheter, uppfattningar och attityder som människor har. 15

22 Det är sådant som inte innehåller någon objektiv, mätbar sanning utan är subjektiva data som måste tolkas (Bryman, 2011). Att spela in intervjuerna är något Patel och Davidson (2003) beskriver som en betydande fördel då forskaren kan gå tillbaka och lyssna på vad som sagts under intervjuerna. Det är också en stor fördel om den intervjuade känner förtroende för intervjuaren menar Johansson och Svedner (2006), detta för att uppnå bästa resultat. I vissa fall kan ta det ta tid att bygga upp ett förtroende. Nackdelarna som Patel och Davidson (2003) ser med att spela in intervjuer är att det krävs att man i efterhand transkriberar dem, vilket tar tid. Den andra nackdelen är att vetskapen om ljudinspelning kan påverka svaren genom att personerna kan känna att de har svårt att prata fritt när samtalet spelas in (Patel & Davidson, 2003). Alla studiens intervjuer spelades in med hjälp av en telefon, då det gav mig möjlighet att vara mer aktiv i intervjun. Det gav mig också möjlighet att gå tillbaka och kontrollerar att jag inte hade missat någon värdefull information som kan bli fallet om svaren bara antecknas. Ostrukturerad observation Bryman (2011) beskriver att syftet med en ostrukturerad observation är att få så mycket detaljerad information som möjligt kring ett visst område. Detta betyder att observatören måste anteckna hur observationens deltagare samspelar med varandra och sedan på ett så bra sätt som möjligt beskriva vad samspelet visade. Enligt Bryman (2011) och Patel och Davidson (2003) kan observatören vara antingen deltagande eller icke deltagande. För att vara en icke deltagande observatör krävs att de man observerar inte störs av ens närvaro, utan kan stå bredvid och observera de olika situationer som uppstår. Vid dessa observationer används inte något observationsschema utan man tittar på helheten och registrerar detta genom att skriva ett löpande protokoll. Det insamlade observationsmaterialet kan även användas som ett komplement till annan information som inhämtats med andra tekniker såsom intervjuer (Bryman, 2011; Patel & Davidson, 2003). Att använda observation som redskap är en fördel när man vill ta reda på vad människor faktiskt gör i olika situationer (Stukát, 2005). En nackdel är att observationen kräver mycket tid av observatören och oavsett metodval krävs en omsorgsfull planering dessförinnan. En annan nackdel med observation kan vara att man inte vet om det är ett spontant beteende som den observerade personen visar (Patel & Davidson, 2003). Jag kände till ansvarspedagogen som höll i inskolningen på denna småbarnsavdelning. Barnet som skulle inskolas och barnets vårdnadshavare hade jag dock aldrig träffat tidigare. 4.2 Urval Studiens undersökningsgrupp består av fyra förskollärare som alla arbetar med yngre förskolebarn, 1-3 år, verksamma på olika kommunala förskolor inom en stor kommun i norra Norrland. Valet av dessa förskolor och förskollärare utgick först och främst från att alla är småbarnsavdelningar, men också utifrån min personliga kännedom genom tidigare verksamhetsförlagd utbildning. 16