"Trygghet är en port till lärandet" Förskollärares syn på hur trygghet gynnar barns lärande

Transkript

1 LÄRANDE OCH SAMHÄLLE Barn-unga-samhälle Examensarbete i fördjupningsämnet Barndom och Lärande 15 högskolepoäng, grundnivå "Trygghet är en port till lärandet" Förskollärares syn på hur trygghet gynnar barns lärande "Feeling secure is a gateway to learning" Pre-school teachers' perceptions on how feeling secure enchances young childrens learning Kajsa Brorsson Josefine Lundström Förskollärarexamen: 210 hp Datum slutseminarium: Examinator: Camilla Löf Handledare: Gitte Malm

2

3 Förord Vi skrev examensarbetet tillsammans då vi båda fann sambandet mellan trygghet och lärande intressant samt grundläggande för vår framtida yrkesroll som förskollärare. Arbetsfördelningen delades lika. Vi valde att inte dela upp litteraturen för att på så vis få insyn och förståelse för alla delar utav arbetet. Vi upplevde att diskussionerna sinsemellan var nödvändiga för arbetets kvalité. Under intervjuerna valde vi däremot att dela upp arbetsuppgifterna då en student transkriberade och den andra förde en dialog med intervjupersonen. Utgångspunkten i resultat och analyskapitlet var de fyra frågeställningarna, teori, forskning samt gemensamma tolkningar. Diskussionen var influerad av våra tankar kring det bearbetade materialet. Vi vill passa på att tacka vår handledare Gitte Malm för god vägledning, Camilla Löf för hennes hjälp i slutskedet av arbetet och vi vill även tacka alla de medverkande förskollärarna, utan Er hade detta arbete inte varit möjligt.

4 Abstract Syftet med studien är att undersöka sambandet mellan trygghet och lärande utifrån förskollärares perspektiv. En kvalitativ metod användes i genomförandet av studien. För att få en fördjupad förståelse intervjuades åtta förskollärare om deras tankar kring trygghet och lärande. Resultatet av detta examensarbete kan sammanfattas vid att förskollärarna arbetade dagligen och kontinuerligt med trygghet samt ett hållbart arbetssätt med medvetenhet kring trygghet i en stimulerande miljö. Förskollärarna ansåg att barn känner trygghet när de kan vara sig själva i förskolan, att de vågar anförtro sig till pedagoger samt visa känslor och tycka att det är roligt att komma till förskolan. Denna studie kunde utifrån förskollärarnas perspektiv fastställa att trygghet är en grundläggande faktor som kan gynna lärandet för barn. Avslutningsvis fick förskollärarna reflektera kring ideala förutsättningar för trygghet i förskolan. Sammanfattningsvis önskade förskollärarna mer planeringstid, en stor grundpersonal för att skapa kontinuitet samt en tillåtande miljö som gagnar trygghet och lärande. Nyckelord: anknytning, förskola, förskollärare, lärande, trygghet.

5 Innehållsförteckning 1. Inledning Syfte Frågeställningar Centrala begrepp Teoretisk bakgrund och tidigare forskning Fröbel Bowlby Ainsworth Bygdeson-Larsson Kihlbom Berger och Lahad Hagström Sammanfattning Metod Urval Genomförande Forskningsetiska principer Resultat och Analys Att skapa trygghet Att känna trygghet Att gynna lärandet Att skapa ideala förutsättningar för trygghet Diskussion Relevans för den framtida yrkesrollen Vidare forskning Referenser...40 Bilaga

6

7 1. Inledning Förskolan ska lägga grunden för ett livslångt lärande. Verksamheten ska vara rolig, trygg och lärorik för alla barn som deltar. Förskolan ska stimulera barns utveckling och lärande samt erbjuda en trygg omsorg. Verksamheten ska utgå från en helhetssyn på barnet och barnets behov och utformas så att omsorg, utveckling och lärande bildar en helhet. I samarbete med hemmen ska barnens utveckling till ansvarskännande människor och samhällsmedlemmar främjas (Lpfö98 rev. 2010:5). Med denna studie vill vi med hjälp av förskollärares perspektiv belysa vikten av trygghet samt synliggöra förskollärarnas tankar kring trygghetens påverkan på lärandet. Vårt gemensamma intresse för trygghet började när vi introducerades för begreppet trygg bas. När vi fördjupade oss i begreppet började vi fundera över vad trygghet egentligen innebär. Vi funderade över hur förskollärare såg på trygghet samt hur medvetet detta arbete sker i barngruppen, om det är så att förskollärarna upplever att trygghet är en grund till lärande men även deras tankar kring hur sambandet mellan dessa ter sig. Forskning som redovisas i detta arbete visar på att trygghet är en gynnande faktor för lärande. Vi vill därför undersöka ämnet utifrån förskollärares perspektiv samt vad de har för erfarenheter av sambandet mellan trygghet och lärande. Bowlby (2010) menade att en relation med en nära vuxen är den trygghet som är förutsättningen för att ett barn ska våga utforska. Den trygghet som nära känslomässiga relationer ger oss är grunden för att vi ska våga utforska världen samt lära oss nya saker. I läroplanen för förskolan står det att: "Omsorg om det enskilda barnets välbefinnande, trygghet, utveckling och lärande ska prägla arbetet i förskolan" (Lpfö 98 rev. 2010:5). Vi fann att trygghet endast nämns sju gånger i läroplanen medan lärande nämns trettiosju gånger. Läroplanen är ett dokument som består av strävandemål som ska främja barns utveckling och som alla verksamma i förskolan ska arbeta utifrån. De grundläggande värden som anges i läroplanen ska följas och man ska också ta avstånd från det som strider mot de värden som står skrivna (Lpfö 98 rev. 2010). Dokumentet ska arbetas med kontinuerligt och det ska ge barnet goda förutsättningar inför skolan. Läroplanen fungerar också som ett skydd för barnets identitet, välmående och rättigheter i verksamheten: "Den ska utgå ifrån barnens erfarenheter, intressen, behov och åsikter. Flödet av barnens tankar och 7

8 idéer ska tas till vara för att skapa mångfald i lärandet" (Lpfö 98 rev. 2010:9). Läroplanen beskriver det ansvar som förskolan har gentemot barnens utveckling. I läroplanen för förskolan (Lpfö 98 rev. 2010:6) står följande: "Förskolan ska erbjuda barnen en trygg miljö som samtidigt utmanar och lockar till lek och aktivitet". Detta citat hävdar att likaväl som det är förskollärarens skyldighet att erbjuda en lärandemiljö är det såväl en skyldighet att erbjuda barnet trygghet. Det är mycket fokus i läroplanen på lärandet och detta har vi även upplevt när vi varit ute i verksamheter. Vi funderade på om det innebär att trygghet kommer i skymundan. "Förskolan ska sträva efter att varje barn utvecklar sin identitet och känner trygghet i den" (Lpfö 98 rev. 2010:9). Vi anser att detta examensarbete är relevant för alla som arbetar inom förskolan för att kunna utveckla ett medvetet trygghetsarbete som gynnar barnens lustfyllda lärande. 8

9 2. Syfte Syftet med studien är att undersöka sambandet mellan trygghet och lärande utifrån förskollärares perspektiv. 2.1 Frågeställningar Hur arbetar förskollärarna för att skapa trygghet för barn i förskolan? På vilka sätt kan förskollärarna uppleva att ett barn känner sig tryggt? Hur anser förskollärarna att trygghet kan gynna lärandet? Hur beskriver förskollärarna ideala förutsättningar för trygghet i förskolan? 2.2 Centrala begrepp Dessa begrepp är återkommande i studien och förtydligas härmed för att öka förståelsen för innehållet. Anknytning- Ett betydelsefullt band mellan ett barn och en vuxen (Broberg, Hagström och Broberg 2012:20). Anknytningsteorin- Denna teori innefattar samspelet mellan anknytning och omvårdnad (Hwang och Nilsson 2011:127). Bindningsbeteende/Bindningsperson (anknytningsperson)- En form av beteende som är tydligast i den tidiga barndomen vilket leder till att en person bibehåller närhet till en annan person som uppfattas vara i bättre stånd att klara av världen. Detta beteende blir mest påtagligt när personen är rädd, hotad eller sjuk och kan lugnas med tröst och omvårdnad. Att veta att denna person finns tillgänglig och mottaglig ger individen en stark och genomträngande känsla av trygghet (Bowlby 2010:46). 9

10 Trygg bas- En bas där barnet kan återvända, få emotionell och fysisk närhet för att sedan frångå den trygga basen för att utforska världen (Bowlby 2010:28). I denna roll föreligger främst att finnas till hands. 10

11 3. Teoretisk bakgrund och tidigare forskning I detta avsnitt ges en historisk tillbakablick på hur trygghet har utvecklats inom förskolan samt vilka personer som har haft inflytande inom området. Detta för att ge en förförståelse för trygghet och dess betydelse i förskolans verksamhet. 3.1 Fröbel Tallberg Broman (1995) skriver att redan på 1800-talet fanns det barnkrubbor i Sverige. Behovet av denna barninstitution var att tillgodose barnet med omsorg medan mödrarna arbetade. År 1843 uppkom gamla småbarnskolorna som beskrev sitt ändamål på följande sätt: "Såsom första länken i uppfostran, bör skolan främst befordra utvecklingen av barnets fysiska, moraliska och intellektuella anlag, samt med synnerlig omsorg söka att i deras hjärta framkalla goda böjelser" (Tallberg Broman 1995:17). Föregående citat beskriver den omsorg som skulle genomsyra dagarna i skolan samt den uppfostran som skulle tillhandahållas av personalen i småbarnsskolan. Skolan skulle fostra barnen till goda medborgare och ge barnen god omsorg. Författarna skriver vidare att en kritiker av dessa barnanstalter var den tyska pedagogen Fröbel ( ) som inspirerade den socialpedagogiska barnträdgårdsrörelsen. Fröbel förespråkade barnet som en unik varelse som kräver både goda utvecklingsbetingelser och omsorg. I sin bok, Människans fostran (1995), skriver han om sin syn på hur läraren ska bemöta barnet. För att som vuxen kunna ge sig in i barns lek menar han att man måste ha ett stort engagemang samt visa tilltro och tillit till barnet. Han skriver även att läraren måste hänge sig barnet vilket innebär att kunna ta emot och ge lika mycket, alltså en ömsesidig relation. Fröbel menade vidare att vistelsen i barnträdgårdarna skulle bli mer meningsfull för barnen vilket innebar naturupplevelser, musik, sagor samt uppfostrande sysslor. Fröbels idéer spreds till Sverige och många andra delar utav världen. Den fröbelinspirerade pedagogiken utvecklades till praktisk pedagogik vilket gav upphov till seminarier. I början av 1900-talet var Fröbels pedagogik en framgångsrik sed som togs till Sverige av systrarna Moberg med flera. I Sverige hämtades både den pedagogiska och 11

12 den ideologiska inspirationen från fröbelpedagogiken och den första generationen av trädgårdslärare gav barninstitutionerna livskraft som genomsyrade hela 1900-talet. Dagens verksamheter har samma synsätt som de hade på den tiden då dagsrytmen och metoderna är ett levande arv efter den fröbelpedagogiska bakgrunden. Sammanfattningsvis började fröbelpedagogiken som tankar och idéer som sedan har vuxit sig till en omfattande samhällelig yrkesutövning. Ett känt citat av Fröbel lyder: "Kommt, lasst uns unsern Kindern leben!" som kan översättas till: "Kom, låt oss leva för barnen!" (Tallberg Broman 1995:24). 3.2 Bowlby Hwang och Nilsson (2011) skriver om Bowlby ( ) som var en brittisk psykoanalytiker och barnpsykiater. Bowlby baserade sina huvudsakliga teorier på biologi och systemteori. Han fick även uppskattning från utvecklingspsykologer som vid tillfället sökte efter varianter till psykoanalys och behaviorism. Bowlby började tidigt få intresse för barn på institutioner samt barnhem och deras emotionella problem. Han menade att de störningar barnen fick hade sin grund i att de inte hade en vuxen person i sin omgivning att knyta an till, alltså att få en anknytning till. Hwang och Nilsson skriver vidare att Bowlby menade att barn föds med ett behov av att finna trygghet hos andra människor och en konsekvens av detta är att de inte kan låta bli att hitta någon att knyta an till utan gör detta omedvetet. För att förstå detta hävdade Bowlby att människans biologi fungerar på så sätt att barnets överlevnad beror på dess förmåga att hitta en skyddande vuxen. Bowlby påstod att barnets utveckling sker i fyra stadier, så kallade inre arbetsmodeller. Det första stadiet innebär att barnet relaterar till andra oberoende av person, efter det etablerar barnet relationer till speciellt utvalda individer, sedan visar barnet kontaktbeteende mot de utvalda individerna och till sist har barnet målinriktade relationer som innebär att barnet förstår andra personers avsikter och känslor. Bowlby ansåg att ett barn måste gå igenom dessa stadier för att få ett moget och socialt beteende. Har barnet stöttande föräldrar som hjälper barnet genom denna utveckling kommer det att utvecklas väl (Hwang och Nilsson 2011). Bowlby (2010) menade att kontakten med bindningspersonen är den trygghet som är förutsättningen för att barnet ska våga utforska, det är denna trygga bas barnet ständigt återvänder till. Följaktligen 12

13 menar Bowlby att barnet utvecklas optimalt om den trygga basen är grundad på den vuxnes pålitliga gensvar till barnet samt att dessa erfarenheter påverkar personlighetsutvecklingen genom hela livet. 3.3 Ainsworth Ainsworth ( ) var precis som sin kollega Bowlby en framstående person inom anknytningsteorin. Bowlby (2010) beskriver Ainsworths studier i Uganda där hon upptäckte att så fort ett barn blev så pass gammalt att det kunde röra sig på egen hand gav det sig iväg på små utforskande utflykter. För att detta utforskande skulle ske krävdes det att mamman fanns nära till hands som en trygg bas att återvända till med jämna mellanrum. I sin studie upptäckte hon att vid åtta månaders ålder använde samtliga barn sin mamma som denna sorts trygga bas vid sitt utforskande. Skulle det ske att mamman inte fanns på plats blev utflykterna mindre märkbara eller upphörde helt. Utifrån dessa iakttagelser myntade Ainsworth begreppet trygg bas (Bowlby 2010:28). Det är i den trygga basen relationen mellan barnet och lärandet blir grundat. Enligt Broberg, Broberg och Hagström (2012) gav Ainsworth anknytningsteorin stadga och det empiriska underlag det har. För att visa sin uppskattning tillägnade Bowlby sin sista bok till Ainsworth och gav den titeln En trygg bas (Bowlby 2010). Bowlby menade att detta begrepp finns med människan livet ut som både barn, tonåring samt vuxen och att det är väsentlig för förståelsen av en känslomässigt stabil människa som utvecklas genom hela livet (Bowlby 2010). 3.4 Bygdeson-Larsson Bydgeson-Larsson (2010) bearbetar i sin doktorsavhandling den komplexitet som kan uppkomma då pedagoger har fastnat i ogynnsamma barnsynsmönster. Författaren menar att dessa ogynnsamma barnsynsmönster kan rubba barnets trygghetsuppfattning och skapa oordning i barnets strävan till att uppnå trygghet. Med stöd av författaren fick pedagogerna en nyanserad barnsyn som gynnade hela barngruppen. Bydgeson-Larsson gav en förståelse för samspelet mellan den vuxne och barnet samt relationerna mellan barnbarn och hur detta sampel kan påverka omsorgsklimatet positivt. Avhandlingen baseras 13

14 på hur hon använder PPR (Pedagogiskprocess reflektion) för att personalen skulle förändra sitt sätt att tolka vad som händer i samspelsprocesser med barn. Detta för att i sin tur ge barnen en mer hälsosam upplevelse av förskolan. 3.5 Kihlbom Kihlbom (2003) skriver om hur forskningen ser ut kring samspelsprocesser mellan vuxna och barn. Han skriver att det är när barnet är mellan sex till tjugofyra månader som anknytningen utvecklas med hjälp av de fyra stadier som tidigare nämnts (se Bowlby 3.2). Under denna period är barnets anknytningsutveckling sårbar. Därmed blir betydelsen av att bindningspersonerna visar känslomässig tillgänglighet och inlevelseförmåga det som anses i särklass mest betydelsefullt för barnets utveckling. Kihlbom menar även att barn avlastar jobbiga känslor till sin bindningsperson och då är det viktigt att som vuxen kunna förmedla trygghet till barnet. Barnet behöver en vuxen att kunna samverka med för att på så vis kunna sortera bland intryck och skapa samband i upplevelserna i verksamheten. Det är viktigt att den trygghet som bindningspersonen förmedlar är garanterad och kontinuerlig. Författaren skriver att alla händelser som kan innebära avbrott för anknytningen kan orsaka ett stresstillstånd eller trauma för barnet. Om ett barn befinner sig i ett sådant tillstånd under en längre tid menar Kihlbom att det kan få konsekvenser för barnet både fysiskt och psykiskt. Kihlbom påpekar även att ett barns trygga anknytning till sin bindningsperson vid ett års ålder har ett tydligt samband med bättre känslomässig reglering samt ett mer medgörligt beteende när barnet är tre år. Han skriver även att i NICHD:s studier har de kommit fram till att ett barns anknytning vid femton månaders ålder kan förutsäga hur detta barn kommer att utvecklas språkligt, socialt och emotionellt när barnet är tre år. Kihlbom (2003) menar att om barnet inte erbjuds en anknytningsmöjlighet med en vuxen bidrar det till att barnets anknytningsförmåga kan drabba barnets utveckling. 14

15 3.6 Berger och Lahad Berger och Lahad (2009) skriver om hur förskolläraren har en viktig roll att finnas där för barnets emotionella, sociala och fysiska behov. Berger och Lahad menar att barn går igenom mycket dagligen som kan vara jobbigt att hantera på egen hand. Författarna hävdar att detta i sin tur kan påverka barnets känslomässiga stabilitet då barnen spenderar större delen av deras vakna timmar i förskolan. Berger och Lahad refererar till Winnicott (1995) som påvisar att barnets kontinuerliga förhållande med sin bindningsperson har en viktig roll i den känslomässiga utvecklingen hos barnet generellt. Speciellt när barnet går igenom personliga svårigheter. 3.7 Hagström Hagström (2010) utförde en studie om anknytning under tre års tid. Studien syftade till att undersöka vikten av kompletterande anknytningspersoner för barnen i förskolan. Under de tre år studien pågick följde Hagström fyra pedagoger som under denna tid var anknytningspersoner till vars ett barn. För att undersökningen skulle bli så givande som möjligt ville Hagström att deltagarna skulle vara utbildade inom anknytning för att på så vis bli bättre anknytningspersoner. Därmed anordnade hon fortbildning för dem som bestod utav föreläsningar om anknytningsteorin, utvecklingsteori samt anknytningsmönster. För att ge fortbildningen ett sammanhang samt för att kunna föra in det i praktiken arrangerades grupphandledning, individuell handledning och studiecirklar för de fyra deltagarna. Hagström ville att de skulle kunna sätta den nyinlärda teorin i relation till samspelet med vuxna och barn i verksamhetens vardag. I början utav de tre år studien fortskred var de utvalda barnen tillbakadragna individer som hade svårt att knyta an till anknytningspedagogerna och de hade även svårt att samspela med andra barn. Under studiens gång upplevde samtliga anknytningspersoner att deras anknytningsbarn utvecklades positivt. Pedagogerna försökte bidra med kontinuitet genom att berätta för barnen vad som skulle hända under dagen samt förbereda dessa barn om något oplanerat skulle ske så att oro kunde undvikas. Med tidens gång blev relationen mellan anknytningspersonerna och anknytningsbarnen bättre. Denna relation blev sedan 15

16 den mest betydelsefulla som därefter ledde till att dessa barn började ta kontakt med andra barn på förskolan. Hagströms studie resulterade i att det gick lättare för barnen att anpassa sig till miljöer i förskolan samt att det var enklare för barnen att komma in i verksamheten efter avbrott såsom sommarledighet. När studien gick mot sitt slut upplevde anknytningspersonerna att de fått en förståelse för anknytningsteorin och att den kunde hjälpa dem i praktiken i förskolan (Hagström 2010). 3.8 Sammanfattning Denna teoretiska genomgång ger en historisk tillbakablick av den process som gett trygghet betydelse i dagens förskolor. Processen från småbarnsskolan i mitten av 1800-talet, behovet av barnpassning och omsorg av barnen till att det skickades föreståndarinnor till Tyskland. Med detta påvisade Sverige ett behov av att utveckla barnomsorgen och tog del av den fröbelinspirerade pedagogiken som utvecklade den förskola som igenkänns idag. Det blev en medvetenhet kring barnet och dess behov. Bowlby och Ainsworth påverkade den rådande barnsynen genom deras forskning som visade att barn behöver trygghet för att lära och våga utforska. De olika artiklar och avhandlingar som skildras beskriver det väsentliga men komplexa arbete som förskollärare kan ställas inför i sin yrkesroll. Denna teoretiska bakgrund och tidigare forskning ger stöd och grund till de frågeställningar som arbetet baseras på samt ger en förståelse för hur forskning kring trygghet har utvecklats och där den befinner sig idag. I nästa kapitel redogörs den metod som använts för den undersökning som ligger till grund för det empiriska materialet. 16

17 4. Metod I detta kapitel beskrivs hur material insamlats, vilka urval som gjorts, vilka metoder som tillämpats och hur omfattande det varit. Avslutningsvis redogörs de forskningsetiska principerna och dess relevans för undersökningen. Syftet med studien är att undersöka sambandet mellan trygghet och lärande utifrån förskollärares perspektiv. Studien utgick från en kvalitativ metod som innebär att få detaljerad information om det valda ämnet (Petersen 2010). En intervju med semi-strukturerade frågor valdes vilket innebär att intervjuaren hade ett formulär med ett antal öppna frågor. Under semi-strukturerade intervjuer har den intervjuade en möjlighet att få inflytande över innehållet under samtalets gång (Alvehus 2013). 4.1 Urval De medverkande förskolorna var kommunala och belägna i centrala Malmö. Det var åtta deltagande förskollärare i studien. Det urval som låg till grund för undersökningen var att endast intervjua förskollärare. Med hänsyn till de forskningsetiska principer som undersökningen vilat på är intervjupersonernas namn samt arbetsplatser fiktiva. Valet av förskollärare från Förskola 1 baserades på att förskollärarna var handledare för studenter på Malmö Högskola. Urvalet för Förskola 2 baserades på att en student hade en anhörig som var förskollärare där, den anhörige frågade vilka förskollärare som var intresserade att delta i studien. Viktoria, Caroline, Lisa och Johan är från Förskola 1 och Karin, Nadia, Maria och Lise-Lotte är från Förskola 2. Förskola 1 har fem avdelningar med ca 20 barn och fyra pedagoger per avdelning. På Förskola 2 är det tre avdelningar med ungefär barn och tre pedagoger per avdelning. 4.2 Genomförande Inledningsvis genomfördes en enkätundersökning men för att få ännu djupare förståelse för trygghet gjordes individuella intervjuer med de deltagande förskollärarna. Svaren på 17

18 enkäterna var ofullständiga och gav studien inget användbart material, därför valdes enkäterna bort. Förskollärarna informerades muntligt om att två studenter skulle skriva ett examensarbete som krävde förskollärares tankar kring trygghet och lärande. I intervjuerna valdes ett deltagande perspektiv för att skapa en direkt interaktion mellan intervjuaren och den intervjuade (Alvehus 2013). Detta för att få givande information om hur förskollärare tänker kring trygghet och lärande. Intervjufrågorna (se bilaga 1) valdes med utgångspunkt i de frågeställningar som arbetet grundas på. Alvehus (2013) menar att vid intervjuer kan åsikter, erfarenheter, känslor och tankar komma fram vilket bidrar till att skapa en förståelse för hur en individ bygger upp sin sociala värld och tankesvär. Alvehus menar vidare att intervjuer erbjuder redskap för att den kvalitativa forskaren ska få sina respondenter att gå på djupet med känslor och motiv. Intervjuerna inleddes med att presentera syftet med intervjun samt att gå igenom de forskningsetiska principerna d.v.s. vad materialet skulle användas till och hur det skulle presenteras i arbetet. Upplägget under intervjun skulle ske genom att en student transkriberade från tal till skrift och den andre studenten skulle ha en dialog med intervjupersonen. Intervjuerna varade i cirka 8-20 minuter. Efter genomförandet av intervjuerna transkriberades materialet. Utifrån förskollärarnas uttalanden identifierades olika kategorier som hörde ihop med de fyra frågeställningarna. Materialet diskuterades och analyserades utifrån teori och forskning för att besvara frågeställningarna. 4.3 Forskningsetiska principer Samtliga deltagande förskollärare var informerade om följande fyra etiska principer (Vetenskapsrådet 2011). Informationskravet Denna princip innebär att syftet med studien måste framgå för deltagarna. Forskaren ska berätta och förklara syftet med studien. Deltagaren ska även få information om att medverkandet är frivilligt och att de har rättighet att avbryta sin medverkan under studiens gång. Denna princip tillämpade vi genom att informera de deltagande innan de tog del utav studien. 18

19 Samtyckeskravet Detta krav innebär att när de deltagande fått information om ovanstående princip ska forskaren få de deltagandes samtycke till studien. Detta fick vi av de deltagande efter att vi hade gått igenom informationskravet. Konfidentialitetskravet Konfidentialitetskravet innebär att forskaren ska förvara det insamlade materialet där ingen obehörig kan få tillgång till det. Detta för att ta hänsyn till den personliga identiteten. Denna princip tillämpade vi genom att informera de deltagande om att deras namn och plats kommer att vara fiktiva i studien samt att vi förvarade materialet otillgängligt för obehöriga. Nyttjandekravet Denna princip innebär att materialet som insamlas endast får användas till studien. Vi informerade om att allt material kommer att slängas efter att studien är examinerad och godkänd. 19

20 5. Resultat och analys Syftet med studien är att undersöka sambandet mellan trygghet och lärande utifrån förskollärares perspektiv. I detta kapitel kommer resultatet att analyseras utifrån studiens fyra frågeställningar: Hur arbetar förskollärarna för att skapa trygghet för barn i förskolan? På vilka sätt kan förskollärarna uppleva att ett barn känner sig tryggt? Hur anser förskollärarna att trygghet kan gynna lärandet? Hur beskriver förskollärarna ideala förutsättningar för trygghet i förskolan? 5.1 Att skapa trygghet Caroline (F1): Främst handlar trygghet om att skapa relationer, försöka skapa en relation mellan barnen som genomsyras av trygghet. Det jobbar man dagligen med, att vara på barnets nivå, lyssna in barnet, visa att det har blivit sett, finnas där vid konflikter, att man tar det på allvar, vara flexibel i sin roll. I ena stunden är man med i leken, då vet barnet att man är den lekfulla pedagogen. I en annan situation blir jag en auktoritet, inte auktoritär, då vet barnet att just då behövdes den rollen. Men det beror lite på vilken ålder man jobbar med, att rent fysiskt skapa en miljö som är trygg. Caroline beskriver hur hon arbetar med att skapa trygghet på sin avdelning, hennes förhållningssätt gentemot barnet men också hur hon agerar i olika situationer med barn. Vi upplever att Caroline är flexibel i sin lärarroll i bemötandet med barnen och hon menar att man kan förändra sin roll gentemot barnen beroende på situationen. Vidare pratar Caroline om hur miljön är viktig för barnets trygghet och att visa för barnen att hon finns där fysiskt och själsligt. Hon menar att det ska finnas tydliga ramar och att barnen ska veta att det finns en början och ett slut i rummet för annars, säger hon att: "barnen känner att det bara är en stor rymd. Enligt Broberg, Broberg och Hagström (2012) är det viktigt för små barns utveckling att lokalerna är anpassade efter barnens behov samt att barnen ska hinna bli förtrogna med miljön innan den successivt kan utmana barnet ytterligare. 20

21 Nedan delar Johan med sig om sina tankar kring hur han arbetar med trygghet i förskolan. Johan (F1): Att vara närvarande hela tiden, inte låta barnen vara själv. Sitter med barnen, vara i närheten. Om det händer något måste man ingripa. De kan försöka själva men man måste hjälpa till om det behövs. Vara lugn, inte skälla om det inte verkligen behövs. Student: Att vara lugn. Johan: Skäller man kan det bli otryggt. Men berätta och förklara. [...] Student: Kan trygghet vara något som grundats men som sedan kan försvinna? Johan: Ja, man kan inte säga att "nu är vi klara med trygghet". Man jobbar med det hela tiden, visar att det är ok att göra fel. Johan förklarar sitt synsätt på en trygg lärandemiljö. Johan berättar att en närvarande förskollärare är det som krävs för att etablera trygghet i en barngrupp. Han menar vidare att förskolläraren inte ska skälla om situationen inte verkligen kräver det. Vi tolkar honom på så vis att tryggheten kan missgynnas om förskolläraren skäller på barnet. Detta tankesätt skulle kunna liknas vid Bygdeson-Larssons (2010) syn på ogynnsamma barnsynsmönster och att barnets trygghetsuppfattning kan rubbas om det utsätts för något som upplevs otryggt. I detta fall kan otrygghet uppkomma vid utskällning från en förskollärare. Därefter frågade studenten: Kan trygghet vara något som grundats men som sedan kan försvinna?. Johan svarade att förskolläraren måste arbeta med trygghet under hela barnets förskolevistelse. Här kan vi se att trygghet är beroende av närvarande förskollärare men också den dagliga rytmen i förskolans vardag. Vi tolkar Johans uttalande på så vis att trygghet inte är något som kan skapas och som förblir densamma, utan det är en återkommande del utav verksamheten som kräver fortlöpande engagemang. Maria förklarar nedan hur hon tänker kring hur förskollärare skapar trygghet för barnen. Maria (F1): Jo, men det är med närvaron och vår medvetenhet kring barnet och barngruppen. Vilka barn som är självständiga och vilka som behöver mer stöd. Inte lämna ett barn i en situation som är otrygg. Medveten om barngruppen och miljön. Maria berättar att medvetenhet är av stor vikt för att förskolläraren ska förstå vad det enskilda barnet samt hela barngruppen behöver. Att det är förskollärarens ansvar att inte 21

22 lämna ett otryggt barn i en situation där barnet inte känner sig trygg. Maria menar att miljön är en viktig faktor för att skapa trygghet. Johan och Nadia pratar i sina separata intervjuer om hur dialogen med föräldrarna kan skapa en god förutsättning för trygghet. Johan (F1): Försöker alltid prata med föräldrarna när de kommer varje dag. Både om bra och mindre bra saker. För en dialog så gott man kan, då bygger man en relation. Den gången barnet slår ut en tand är föräldern trygg ändå. Men har man inte byggt en trygg relation kan världen rasa då. De ska känna att vi berättar allt och att de kan ta upp saker med oss. Nadia (F2): Det är bland det viktigaste som finns, att de får en tillit till att vi gör så att barnet är så tryggt som möjligt. Har föräldrarna ingen tillit till oss kommer det speglas på barnet. Det är viktigt att de får en insyn i vår verksamhet, hur vi gör och förhåller oss. Det är viktigt för hur de i fortsättningen ska förhålla sig till oss. Skapar vi en dialog och släpper in dem är det en förutsättning. I läroplanen för förskolan står det följande: Förskollärare ska ansvara för att ge föräldrarna möjligheter till delaktighet i verksamheten och att utöva inflytande över hur målen konkretiseras i den pedagogiska planeringen (Lpfö 98 rev. 2010:13). Förskollärarnas citat visar enligt oss att de har tagit till sig detta strävandemål och att de också arbetar för att utbytet mellan hem och förskola ska fungera på bästa sätt. Båda förskollärarna påpekar att en etablerad trygghet kan fungera som ett skyddsnät när något händer med barnet, finns det en tillit mellan föräldrar och förskollärare kan olyckan förbli en olycka istället för något fruktansvärt för föräldrarna. Avslutande reflektioner I citaten ovan framgår det att trygghet är något som förskollärarna arbetar dagligen med. Enligt Hylander och Brodin (1998) söker barnet sig till en välkänd vuxen när det känner sig osäker eller tvekar. Utifrån citaten tolkar vi att förskollärarnas närvaro avgör hur etablerad tryggheten blir hos det enskilda barnet i barngruppen. Läroplanen beskriver dessa 22

23 relationer på följande sätt: Förskollärare ska ansvara för att arbetet i barngruppen genomförs så att barnen ges goda förutsättningar att bygga upp varaktiga relationer och känna sig trygga i gruppen (Lpfö 98 rev. 2010:11). De relationer som läroplanen beskriver ser vi vara de relationer som uppstår mellan barn-barn och barn-vuxen. Bowlby (2010) menade att barn föds med ett behov av att finna trygghet hos andra människor. Vi ser att utan den närvarande förskolläraren kan inte barnet tillgodose sig den önskade tryggheten. En annan gemensam faktor är hur viktig förskollärarna tycker att miljön är samt dess betydelse för tryggheten i verksamheten. Den fysiska miljön ska vara säker men även atmosfären ska kännas betryggande för barnet. Fyra av åtta förskollärare nämnde en tilllåtande miljö som en viktig faktor i arbetet mot en trygg lärandemiljö. Att miljön barnen vistas i ska vara på deras villkor som i sin tur stöttar deras lärande. Enligt förskollärarna är en tillåtande miljö en plats där barnen inte får höra ordet nej för ofta. Ordet nej menar förskollärarna förekommer då det inte finns tid, personal eller ork att hantera de konsekvenser som kan uppstå vid ett ja. Betydelsen av en god föräldrarelation var även en genomgående faktor av vikt hos förskollärarna. Sex av åtta förskollärare pratade om detta som en avgörande komponent för en trygg förskola. En god föräldrarelation finns även förankrat i läroplanen: "Arbetslaget ska visa respekt för föräldrarna och känna ansvar för att det utvecklas en tillitsfull relation mellan förskolans personal och barnens familjer" (Lpfö 98 rev. 2010:13). Utifrån det empiriska materialet uppfattade vi att förskollärarna arbetade med tryggheten i verksamheten dagligen. Förskollärarna ansåg att ett hållbart arbetssätt för en trygg barngrupp innebar ett kontinuerligt arbete med miljön som en trygg plats att vistas i men också att det finns en trygg atmosfär. Med atmosfär menar vi att klimatet på avdelningen ska vara tillåtande samtidigt som det finns en tydlig ram för verksamheten som barnen ska förhålla sig till. Ännu ett annat arbetssätt som förskollärarna talade om för att skapa trygghet för barnen var att ha en god och ständig dialog med föräldrarna. Genom intervjuer har det framkommit att trygga föräldrar ger trygga barn. 23

24 5.2 Att känna trygghet Nedan berättar Caroline om hennes erfarenheter kring när ett barn känner trygghet. Caroline (F1): När man kan plocka fram alla sina sidor är man trygg tycker jag. Även om jag inte visar alla mina sidor på min arbetsplats heller. Men barn har inte de spärrarna. Ett tryggt barn vågar söka stöd. [...] Barnet måste begripa sin dag, veta varför det är med om det. Kunna hantera situationerna det hamnar i och förstå en meningsfullhet. Då tror jag att vi får ett tryggt barn. Caroline menar att barnets hela personlighet ska få ta plats i förskolan, att man kan se att barnet är tryggt i förskolan när det beter sig som det gör när det är hemma. Detta finns det stöd för i läroplanen för förskolan som skriver att: "Förskolan ska ge barnen stöd i att utveckla en positiv uppfattning om sig själva som lärande och skapande individer" (Lpfö 98 rev. 2010:7). Hagström (2010) skriver att som anknytningsperson till ett barn är det viktigt att informera barnen om vad som ska hända härnäst och om något oväntat skulle hända. Detta kan tolkas som den begripbarhet som Caroline pratar om så att barnet förstår vad som ska hända för att barnet ska uppnå trygghet i sin vardag. Nedan beskriver Nadia hur hon uppfattar att ett barn känner trygghet. Nadia (F2): Barnet kan känna förtroende för mig. Det känner jag för det speglar barnets sätt att vara. Att ett barn gråter behöver inte vara att barnet är otryggt, men att barnet känner tillit till mig. Detta sätt att se på trygghet kan liknas vid Kihlboms avhandling om anknytning och utveckling hos barn. Kihlbom (2003) menar att under barnets tidiga år är anknytningspersonens tillgänglighet och inlevelseförmåga av barnets känslor av vikt för barnets utveckling. Sara påvisar att när barnet känner förtroende för henne speglar det den trygghet barnet har. Lisa berättar nedan hur hon upplever att barn känner trygghet. 24

25 Lisa (F1): När de tycker att det är spännande att komma hit. Kan vara spännande under hela dagen. Lisa påpekar att det ska vara roligt för barnet att vara i förskolan, att det är lustfyllt och erbjuder en spännande miljö som barnet trivs i. Detta tankesätt finner vi liknelser i Tallberg Bromans (1995) bok där de skriver om Fröbels tankar om att barnets vistelse i barnträdgården skulle vara meningsfullt. Vänder man på Lisas uttalande kan det tolkas som att ett otryggt barn inte hyser samma glädje för sin dag i förskolan som ett tryggt barn gör. I två separata intervjuer berättar Maria och Johan hur de upplever att barn känner trygghet. Maria (F2): Ett barn som är aktivt eller ja, gör det deras personlighet, som dem vill. Tar fram material dem vill ha, pekar på material dem vill ha. Vågar gråta och skratta. Student: Visa känslor? Maria: Ja, precis. Kan koncentrera sig på aktiviteterna de håller på med och inte behöver se var pedagogen är. Gå in i en lek och befinna sig där. Johan (F1): Ett tryggt barn vågar fråga barn och pedagoger saker, man vågar låta sin röst bli hörd. Men vissa barn vill vara själva och vill inte prata men det är en känsla som är svår att sätta fingret på. Maria hävdar att ett självständigt barn som kan och vågar ta för sig i förskolan samt som kan uttrycka både sorg och glädje är ett tryggt barn. Kihlbom (2013) menar att ett tryggt barn avlastar jobbiga känslor till sin bindningsperson och som vuxen måste man även kunna förmedla trygghet till barnet. Kihlbom menar vidare att barnet behöver en vuxen att samspela med för att kunna sortera i sina intryck och samband i verksamheten. Maria berättar att ett tryggt barn kan och vågar koncentrera sig i lek och aktivitet utan att söka en pedagogs närvaro. Både Johan och Maria menar att trygga barn vågar samspela och anförtro sig till en vuxen. Johan pratar om ett tryggt barn som vågar låta sin röst bli hörd men att det är svårt att beskriva den känsla han får när han ser att ett barn är tryggt. Johan berättar om den komplexitet som uppstår när man till en början lär känna ett barns trygghetsmönster. 25

26 Avslutande reflektioner De intervjuade förskollärarna menade att när barnet vågar vara sig själv är det ett tecken på trygghet. Ett annat tecken på trygghet, säger de, är när barnet visar tillit till pedagogerna. Förskollärarna ansåg att trygghetsmönster är ytterst individuellt och det gäller att känna barnet väl för att se när barnet är tryggt eller inte. Förskollärarna anser att barn känner trygghet när de får vara sig själva i förskolan, att deras personlighet får ta plats. Enligt förskollärarna är en indikation på att ett barn är tryggt när barnets hemmabeteende är likadant i förskolan. Förskollärarna menar även att de kan se trygghet hos barn när de vågar ta för sig och koncentrera sig på leken. Tar fram saker på avdelningen och prata under samlingar, att de genuint vågar vara sig själv. En annan gemensam nämnare hos förskollärarna var att de anser att ett barn är tryggt när de vågar anförtro sig till en pedagog och våga visa alla sina olika känslor. Att våga vara både ledsen, arg och glad. Ett kontinuerligt förhållande mellan barn och vuxen där alla emotionella aspekter kan komma fram. Winnicott (1995) i Berger och Lahad (2009) menar att bindningspersonen har en viktig roll i den känslomässiga utveckling som barnet går igenom. En viktig nämnare i Winnicotts och förskollärarnas uttalanden är vikten av en pedagog som är närvarande och som låter barnet visa sina olika sinnesstämningar. En annan faktor som förskollärarna har ansett är ett tecken på ett tryggt barn är när barnet tycker att det är roligt att komma till förskolan. Samtliga förskollärare ovan menar att de upplever trygghet hos barn genom en känsla de får när de vistas med barnet. Det krävs att förskolläraren tar sig tid att lära känna barnet för att på så vis kunna se tryggheten. Hagström (2010) menar att när anknytningspedagogerna i sin studie tog sig tid att lära känna sitt anknytningsbarn resulterade detta i en större trygghet hos barnet som då också hade lättare att anpassa sig till miljöerna i verksamheten. Bowlby (2010) menar likartat att ett barn som inte har möjlighet till en vuxen som kan läsa in dess känslor står inför en risk att utveckla störningar. Både ur förskollärarnas perspektiv och ur ett teoretiskt synsätt kan det alltså tolkas som att ett engagemang att leva sig in i barnets trygghetsmönster är av avgörande betydelse. 26

27 5.3 Att gynna lärandet Viktoria berättar nedan hur trygghet kan gynna lärandet för barn i förskolan. Viktoria (F1): Har de inte den tryggheten kan de inte ta in något. Viktoria menar att om barnen inte känner trygghet i förskolan eller till specifika vuxna kommer de i sin tur inte ta in lärandet. Fokus och energin hos barnen kommer att ligga på att försöka bli trygg. Nedan berättar Caroline om sin uppfattning kring relationen mellan trygghet och lärande. Caroline (F1): Det ska finnas en balans mellan trygghet och att barnet känner sig fritt. [...] Lära gör man hela tiden. Positivt och negativt lärande. Men vill man få till ett positivt lärande då är tryggheten grunden. Negativt lärande är när du är i en situation där du känner dig utsatt, ingen vill leka med dig, du lär dig hur det känns att vara ensam. Du lär dig att bli självständig på ett annat sätt för du är ensam. Lärande finns alltid. Men ett positivt lärande är tryggt. [...] Student: Hur gynnar pedagogernas utbildning barnets trygghet menar du? Caroline: Man kan ge trygghet utan utbildning men jag tror det blir en annan trygghet för du har en annan förmåga att utvärdera och reflektera. Caroline menar att det är viktigt att det ska finnas en balans mellan att vistas tryggt hos en vuxen och friheten att upptäcka på egen hand. Vi tolkar Carolines benämning frihet som en motsvarighet till "eget lärande", att barnet ska känna sig fritt och kunna gå fram och tillbaka mellan pedagog och eget utforskande. Hon hänvisade även till den enkät vi delade ut vid tidigare tillfälle som behandlade begreppet trygg bas. Vi ser att Caroline har fått en förståelse för begreppet och kan koppla detta till balansen mellan bindningspersonen och att barnet kan röra sig fritt på egen hand. Det exempel Caroline tar upp kan liknas vid Ainsworths studie som Bowlby (2010) skriver om, där hon upptäckte att små barn använde sin mamma som en trygg bas att utgå ifrån för sitt utforskande. Detta är intressant då Caroline tar upp ett liknära exempel trots att hon inte läst om Ainsworths studie men trots detta återger en snarlik händelse. Caroline diskuterar senare i intervjun något som 27

28 hon kallar positivt och negativt lärande. För att uppnå positivt lärande menar hon att trygghet är grundläggande, däremot är negativt lärande situationer där barnet känner sig utsatt och ensamt. Detta kan kopplas till anknytning och anknytningsteorin. Enligt Broberg, Broberg och Hagström (2012) handlar anknytning om den vuxnes vilja att finnas där för barnets behov. Att beskydda och ge barnet trygghet i situationer då barnet utforskar världen. Vidare menar Broberg, Broberg och Hagström (2012) att när barnet funnit en bindningsperson utvecklas anknytningen och tillslut skapas mentala bilder hos barnet som kallas inre arbetsmodeller. Kihlbom (2003) menar att dessa inre arbetsmodeller bildas i ett samspel med anknytningspersonerna och kvalitén på modellerna står i direkt relation till den trygghet anknytningspersonen kan ge. De inre arbetsmodellerna fungerar som en kartläggning inför nya relationer utanför familjen. Utan färdiga arbetsmodeller och bindningspersoner påverkar detta barnets anknytningssystem. Detta system innebär att när barnet är tryggt slås systemet av och barnet kan utforska sin omgivning. Är systemet på hämmar detta barns eget utforskande (Broberg, Broberg, Hagström 2012) då energin går åt till att försöka bli trygg. Caroline menar att utbildade förskollärare är en annan faktor som kan gynna trygghet och det positiva lärandet. Hon hävdar att om man är utbildad innehar man en förmåga att reflektera och utvärdera trygghetsarbetet. Med en utbildning kan den vuxne ha ett annat synsätt på trygghet och hur barns trygghetsutveckling sker. Nedan berättar Lisa hur hon tänker kring hur trygghet kan gynna lärandet i förskolan. Lisa (F1): Vad de tycker mest om att göra, att man höjer dom i det. Att vi är som ett hjälpverktyg. Lisa hävdar att som förskollärare ska du vara som ett hjälpverktyg för barnets lärande. Att du ska höja barnen i det dem tycker om att göra och göra lärandet lustfyllt. I följande citat förklarar Johan sin syn på hur trygghet kan gynna ett lärande. Johan (F1): Mänskligheten över lag, först var vi jägare, man letade mat och inte mycket hände. Vi blev sen bofasta och då utvecklades vi. Jag behöver mat, en trygg pedagog och ett ställe där jag kan vara mig själv, då kan jag utvecklas. 28

29 Johan kopplar sin tanke om trygghet till evolutionen. Att människan först fick tillfredsställa sin hunger sedan blev vi bofasta och då kunde vi utvecklas ännu mer. Detta kopplar han sedan till att man behöver trygghet för att sedan kunna utveckla sitt lärande. Vi tolkar hans exempel på så vis att barnet först måste vara tryggt innan det kan fokusera på att lära. Løkken, Haugen och Röthle (2006) hävdar att barnets utvecklingsmöjligheter är beroende av kvalitén på den trygga basen och enligt dem hänger lek och lärande nära samman. Nedan berättar Maria och Nadia i två separata intervjuer om deras förhållningssätt samt hur de anser att trygghet kan gynna lärandet. Maria (F2): Jo, men det är med närvaron och vår medvetenhet kring barnet och barngruppen. Vilka barn som är självständiga och vilka som behöver mer stöd. [...] Är man trygg och kan koncentrera sig på leken kan man ta in lärandet. De otrygga barnen fokuserar på allt runt omkring och det blir nog en blockering. Det är a och o tror jag. Nadia (F2): För mig är en trygg lärandemiljö där barnens vilja kommer i första rum. Att jag ger barnen förutsättningar att lyckas. Att jag ger dom möjlighet att lyckas på den nivå de befinner sig. [...] Trygghet gör att barnet tar in mer. Är man trygg, hänsynsfull, skapar det en cirkel. Trygghet är grunden till lärandet. Om det inte är tryggt tar det inte in lärandet. Trygghet är en port till lärandet. Maria och Nadia menar att närvaro samt medvetenhet om vart man behövs som förskollärare är viktigt för att barnet ska kunna gynnas på bästa sätt i sitt lärande. Här ser vi en liknelse i Carolines uttalande om det otrygga barnet och dess negativa lärande. Finns förskolläraren inte på rätt plats som en trygghet för barnet skulle det kunna resultera i det som Caroline kallar negativt lärande. Nadia pratar om förskollärarens förhållningssätt som en cirkel av hänsynsfullhet och trygghet. Nadia säger att tryggheten är en "port till lärandet". Detta ser vi som en grundläggande del i verksamheten. Bygdeson-Larsson (2010) skriver att samspel börjar mellan en förskollärare och ett barn. Att ett intresse att lära känna det individuella barnet sedan leder till ett samspel som gynnar barnen. En parallell dras mellan Bygdeson-Larssons tanke till den port av trygghet och lärande som Nadia pratade om. 29

30 Karin förklarar nedan hur hon anser att trygghet står i relation till arbetsmetoder och dess påverkan på barnet. Karin (F2): Arbetsmetoder, så att jag inte gör en sak och en annan pedagog gör något annat för då står barnet mellan. Avslutningsvis säger Karin att det är av stor vikt att arbetslaget har metoder som gynnar trygghet och att förskollärarna är överens om dessa metoder så att inte barnet hamnar mellan. I Bygdeson-Larssons (2010) avhandling kom hon fram till att barnen fick en mer givande vistelse på förskolan när förskollärarna ändrade sitt förhållningssätt och riktade sin medvetenhet mot den känslomässiga närvarons betydelse för barnens utveckling genom att diskutera detta med sina arbetskamrater. När förskollärarna tillämpade ett mer medvetet arbetssätt kring barnens psykiska välbefinnande gynnade detta sedan hela barngruppen med de vuxna som trygg bas. Avslutande reflektioner Majoriteten av förskollärarna ansåg att trygghet kan vara en grundläggande faktor som gynnar lärandet för barn. Förskollärarna menar att det ska finnas en balans där barnet tillsammans med förskollärarna vågar lära men också att barnet är tryggt nog att utforska på egen hand. Finns det ingen tillgänglig bindningsperson för barnet kan det bidra till ett negativt lärande. Vilket innebär att barnet lär sig saker som att vara ensam och utsatt istället för att tillgodogöra sig det positiva lärandet i verksamheten bland annat strävandemålen i läroplanen. För att positivt lärande ska kunna ske skulle det kunna krävas förskollärare som medvetet arbetar med sitt arbetslag med gemensamma arbetsmetoder för att uppnå trygghet i barngruppen. 5.4 Att skapa ideala förutsättningar för trygghet I följande citat berättar Viktoria om sina ideala förutsättningar för trygghet. Viktoria (F1): Om jag hade fått bestämma hade jag kört en, finns ingen budget? Finns bara lärandet? Då hade jag haft möjligheten att ha föräldrarna här som ett öppet hus. 30

31 Vi tillsammans lär ditt barn någonting. [...] Vi sitter och planerar tillsammans, men hade du varit en förälder hade du sagt att "lillkajsa är intresserad av nallar" då hade vi som profession kunnat kombinera detta. Student: Något de är bekväma med och något de är nya med. Viktoria: Då finns mamma där och någon som finns där hela dagarna. Vi hade nått deras identitet och deras utveckling. Viktoria berättar om sin vision kring trygghet om hur hon hade önskat ha ett utökat samarbete med föräldrarna, att ha ett öppet hus där man planerar tillsammans med dem. På detta vis menar Viktoria att man kan förstå barnen och deras utveckling på ett bättre sätt. Eriksson (2010) skriver om sin verksamhet där de hade drop-in kaffe för föräldrarna. Förskollärarna önskade att föräldrarna skulle få ytterligare insyn i verksamheten och de blev inspirerade av en artikel i Förskolan 2/2003. Detta ledde till att de introducerade en föräldravecka som innebar att dörrarna stod öppna för de föräldrar som ville besöka förskolan med syfte att de skulle få mer insyn i barnens vardag. Caroline förklarar nedan sina ideala förutsättningar för trygghet i verksamheten. Caroline (F1): Små barngrupper, utbildade pedagoger, det är främst det. För visst kan man göra mycket med olika material men det mest betydelsefulla är tid att umgås och skapa betydelsefulla relationer. Jag säger inte "antalet pedagoger" för jag tror inte att det är det som är det viktiga. Jag tror att barnet behöver ett fåtal personer att knyta an till. Många vuxna kan bidra till mycket prat istället för fokus på barnet. Mindre barn och några trygga utbildade pedagoger. Män och kvinnor, olika typer. För vissa barn känner sig trygga med mig men vissa inte. Det behövs olika typer, det underlättar. Sen en god miljö förstås också. Student: Hur gynnar pedagogernas utbildning barnets trygghet menar du? Caroline: Man kan ge trygghet utan utbildning men jag tror det blir en annan trygghet för du har en annan förmåga att utvärdera och reflektera. När du ser ett barn utifrån dina utbildade ögon kan du se barnets behov, vilka metoder kan jag använda till det här barnet? Kan jag förändra något för barnet? Kan jag uppmuntra barnet att umgås med några barn för att uppmuntra trygghet? Som outbildad kan man trygghet i nuet. Men som utbildad kan man tänka framåt, vilket håll vill jag att det ska gå? Det är därför jag tror att det är viktigt. 31