Alla problem syns i håret Många av de kunder som kommer till Hiusakatemia i Helsingfors är kvinnor som tappar betydligt mer hår än sina medsystrar, men allt fler män med begynnande flint har också börjat hitta dit. Andra kunder har problem med sin hårbotten och vill reda ut vad det beror på. Genom att undersöka kundernas hårrötter i mikroskop kan man få reda på det mesta om vad som orsakar deras problem. Allt började med att Annikki Hagros-Koski tappade hår. Hon sprang från läkare till läkare. En av dem sa att ja, med
åldern tappar man hår. Men jag var 28 år! Och frisk, förutom att jag ofta hade snuva och ont i halsen. Annikki är en dam som i dag har ett tjockt, svart hår som står ut som en lockig sky runt hennes huvud. Hon har i 42 år undersökt hårrötter och hårbottnar, och det är hon som är grundare, ägare och vd på Hiusakatemia i Helsingfors. Det finns 26 hårkliniker i Finland, en i Sverige och en i Estland som jobbar på franchisingbasis. Personalen utbildas vid Hiusakatemia i Helsingfors. Företaget har inget svenskt namn, men i Sverige finns det flera företag utan koppling till detta som heter Hårakademin. Problem redan som ung Allt startade alltså med Annik kis eget problem. Hon började tappa hår vid 17 års ålder och vid 28 var hon mycket tunnhårig, i pannan nästan skallig. Som sagt var hon också ofta förkyld och hade ont i halsen, och för detta uppsökte hon andra läkare än dem hon besökte för hårets skull. En av läkarna tyckte att jag borde operera bort näsmandlarna. Det hjälpte inte. Följande ville ta bort tonsillerna. Det hjälpte inte heller. Jag föreslogs sedan en läkare som är modern och har åsikter som inte andra läkare godkänner. Denne visade sig vara en öron-näsa-halsspecialist, som inte ens tittade mig i halsen utan genast sa sig vara säker på att det var fråga om allergi. Jag som aldrig varit allergisk för någonting! På prov bad han mig lämna bort citrusfrukter och mjölkprodukter. Jag gjorde så i kanske fem veckor, och under den tiden hade jag inte ont i halsen en enda gång. Efter det prövade jag att äta citrusfrukter inget återfall. Men när jag började äta mjölkprodukter igen fick jag genast problem. På tre och ett halvt år fick jag sedan allt mitt hår tillbaka när jag helt lämnade mjölken! Skribentens egen hårkondition Annikkis högra hand och vice vd är Marika Westerholm-Amin. Hon
föreslår att vi kollar hur det ligger till med mitt eget hårs kondition, detta efter att Annikki helt hastigt tittat på min hårbotten och tyckt att den ser inflammerad ut. Själv har jag inte känt av några problem på sista tiden utom lite klåda, men det har väl alla då och då. Annikki rycker några hårstrån av mig aj och lägger dem under ett mikroskop förenat med en stor monitor. Hon pekar och förklarar. Här ser vi märken av stress. Bindväven har krampat och strypt hårrotskaftet så att det uppstått ett riktigt ärr. Stress behöver inte betyda bekymmer för ekonomin, utan det kan vara vad som helst. Om man har till exempel magproblem så stressar kroppen. Allt syns i håret! Här ser vi tecken på att du inte dricker tillräckligt eller får i dig de rätta fettsyrorna. Och här har vi en hormonell rot. Sköldkörteln, har den undersökts? Det är något som först borde elimineras. Och här hittar vi en ordentlig inflammation. Det här området skall vara sterilt och fyllt med flytande talg, men talgen är kristalliserad. Det sker när det kommit in bakterier. Håret kan sedan inte tillgodogöra sig näring, för det är via talgen näringen kommer. Håret dör av svält. Kristalliserad talg klistrar dessutom fast hårstrået så det inte faller av, och då kan det inte komma fram ett nytt. Tror knappt mina ögon! De dåliga nyheterna kommer slag i slag och just ingenting begriper jag till en början. Men jag lovar, jag kom att lära mig mycket under de följande månaderna, för de dåliga nyheterna blev bara värre: Har du hört om talgkvalster? De rör sig, de är levande. De har fyra ben på var sida med klor i ändan och de har en mun. De äter talg. Den talg som ditt hår skulle behöva som näring. Och de sprider bakterier. Annikki och Marika pekar, och jag ser. Sen skulle jag helst bara springa min väg, för det jag ser är inte roligt. På
skärmen ser det ut som ett enormt odjur, som viftar med fyra tassar och svänger på en lång bakkropp, och jag kan, fy sjutton, också se munnen. Och jag lär mig att det rentav finns två sorters talgkvalster, och båda hittas i mina hårrötter! Är det här vanligt? Undrar jag förvirrat. Att folk har kvalster inne i sina hårrötter? Läs mer i Kuriren nummer 3/14. Text och foto: Christine Saarukka Morots- och honungssemlor
50 g jäst 2 tsk salt ½ dl honung 2 3 normalstora morötter, rivna 5 dl vatten 50 g margarin 2 dl havrekli 2 dl grahamsmjöl ca 12 dl vetemjöl Blanda jäst och salt så att jästen smälter. Värm margarin, tillsätt vatten (37ºC). Blanda i honung och morot, sedan vätskan och sist de olika mjölsorterna. Det går bra att till exermpel arbeta degen omkring 5 minuter med hjälp av en köksmaskin. Låt degen jäsa en halvtimme. Baka ut degen till semlor som får jäsa en halvtimme. Grädda i 200 graders ugn ca 15 minuter eller tills semlorna
fått vacker färg. Belgiska våfflor Det finns många sorters våfflor, men bara en äkta sådan; den belgiska. De är inte kompakta och degiga, utan frasiga.
Underbart frasiga och tjocka. Sylt och grädde, kanelsocker, sirap eller smält choklad, frukt, bär och glass ja, det är en smaksak vad man vill ha på sin våffla. Ofta serveras de med choklad och glass i Belgien. De belgiska våfflorna är tjockare än vanliga våfflor, vilket beror på att de gräddas i ett speciellt belgiskt våffeljärn. Med ett vanligt våffeljärn blir de tyvärr inte lika tjocka, men nog så frasiga och goda om du följer receptet här nedan. 125 g smör 2 dl mjölk ½ dl vispgrädde ¼ paket jäst (ca 12,5 g) 2 dl kolsyrat vatten 2 ägg 2 tsk vaniljsocker ¾ dl socker en nypa salt 6 ¾ dl vetemjöl smör till våffeljärnet Smält smöret och blanda med mjölken, grädden och vattnet. Rör ner jästen då vätskan är fingervarm (37 grader). Rör ner äggulorna i vätskan och vispa äggvitorna till hårt skum i en separat skål. Tillsätt salt, vaniljsocker och socker i smeten och rör sedan ner mjölet så att du får en jämn smet. Vänd försiktigt ner äggvitorna i smeten och låt den vila under
bakduk i en halv timme. Pensla våffeljärnet med smält smör och grädda våfflorna tills de är frasiga och guldbruna. Servera genast, helst vartefter de tas ut ur våffeljärnet. Lins- och grisköttsgryta 1 msk olja, gärna ryps
en klick smör 1 stor gul lök 2 vitlöksklyftor ½ tsk paprikapulver 300 g strimlad skinka av griskött (ryps) 2 dl röda, sköljda linser 1 röd paprika 400 g tomatkross 1 msk farinsocker 2 msk söt chilisås 1 röd chili 4 5 dl grönsaksbuljong svartpeppar ur kvarn färsk persilja (salt) Till servering: crème fraiche (laktosfri) Finfördela löken och vitlöksklyftorna. Ta bort kärnorna från paprikan och chilin och finfördela dem. Hetta upp olja och smör i en gryta eller stekkastrull. Tillsätt den finfördelade löken, den krossade vitlöken, hackade chilin, paprikapulvret och paprikastrimlorna. Tillsätt det strimlade köttet och de sköljda linserna, tomatkrosset och sockret. Koka upp en stund. Tillsätt chilisås och den största delen av grönsaksbuljongen. Låt koka på svag värme, tillsätt grönsaksbuljong efter behov. Låt koka tills linserna är mjuka. Krydda med svartpeppar och hackad persilja. Avsmaka. Servera med crème fraiche och batong.
Sonja samlar konstformer på många Ateljén, dit Sonja Backlund bjuder in oss, andas kreativitet och skapande. I ett hörn hänger olika väskor som lika gärna kunde vara tavlor, i taket hänger en minst sagt annorlunda takkrona och här och där på fönsterbräden och andra ställen står små bordslampor, ljushuvuden. Färgpennor och skisser
finns också. Det är varm och gemytlig stämning och visst får man lust att kavla upp ärmarna och börja jobba. Just nu arbetar jag på en trädgårdskollektion inför våren, säger Sonja och visar bulliga fågelmatare och fontändetaljer i keramik. Det ska också bli lyktor, fågelbad och annat. Hon berättar att hennes fritidsintresse är trädgården hemma och att det intresset också har smittat av sig på jobbet. Det är intressant att se hur olika material beter sig utomhus. Avsikten är att kunna visa en kollektion som förutom att den passar in i min egen trädgård också kan intressera trädgårdsplanerare. Intresserad av dockteater Redan under barndomen väcktes Sonjas intresse för hantverk och konst. Jag höll alltid på med en massa saker, byggde och konstruerade. Och så hade jag en snäll mamma som tillät allehanda experiment i hemmiljön. Sonja berättar om hur hon överansträngde elvispen då hon tillverkade egen pappersmassa, hur hela nedre våningen stank då hon skulle prova på marmorering och hur grannarna undrade vad det var hon höll på med då hon grävde en stor grop eftersom hon ville fånga in en hare. Kanske var det alla projekt under barndomen som ledde till att hon ännu i dag gärna jobbar med olika projekt, frilansuppdrag och som egen företagare. Det började med att hon inspirerad av barndomens dockanimerade tv-program efter studentexamen begav sig till Prag för att studera scenografi för dockteater och film-animation under två år. Jag minns särskilt en film som jag såg som barn och som till min stora bedrövelse slutade med att en katt försvann, och jag funderade och grubblade på hur det hade gått för den. Tjugo år senare dök filmen upp igen under studierna, och det visade sig att den hade en andra del som slutade med att allt gick väl för katten. Det var professorn på utbildningen,
Bretislav Pojar, som hade gjort filmen och många av de andra dock-animationerna som visades i barn-tv hos oss på 1970talet. För att få examen i Tjeckien borde Sonja ha lärt sig tjeckiska eftersom det inte fanns möjlighet att slutföra studierna på engelska, så i stället hoppade hon på en engelsk utbildning som hölls i Holland ett år och fick senare sin scenografexamen vid Saint Martins College of Art and Design i London. Och så har jag bland annat praktiserat vid olika teatrar och jobbat på FST i Vasa, berättar hon. Tillbaka i Finland började hon också jobba med grundundervisningen för barn och unga i bildkonst, Taikon, ett uppdrag som hon haft i tretton år. Så bjöd Konstindustriella högskolan ut möjligheten att studera till bildkonstmagister på distans. Jag hoppade på den utbildningen och fick min examen år 2007. Och nu jobbar jag förutom med grundundervisning i konst också med olika gruppverksamheter för exempelvis föreningar och företag och olika frilansuppdrag. Läroplanen inom grundundervisning i konst är verkligen bred och Sonja berättar att man prövar och lär sig en mängd olika tekniker och material och det är intressant att se om det här också kan appliceras på andra grupper. I ateljén tar jag emot grupper på upp till tolv personer och arbetar till exempel med lera. Det är bara att samla ihop en grupp och höra av sig. Läs mer om Sonja Backlunds kreativa handarbeten i Kuriren nummer 2/14. Text: Lilian Westerlund Foto: Laura Pukkinen