Är staten löneledande? En ekonometrisk studie av löneutvecklingen för statligt anställda och privata tjänstemän

Transkript

1 Är saen löneledande? En ekonomerisk sudie av löneuvecklingen för salig ansällda och privaa jänsemän

2

3 Innehåll Förord 5 Inrodukion 6 Tidigare sudier 8 Den saliga lönebildningens uveckling 10 Daa 12 Beskrivning av daa 12 aionariesvillkor och koinegraion 14 Finns de e samband mellan lönebildningen i den saliga sekorn och lönebildningen i den privaa jänsemannasekorn? 16 Grangerkausalie 17 Resulaen av en vekorbaserad felkorrigeringsmodell 18 lusaser 19 Referenser 20 Bilaga 1: Tes av daa 23 Bilaga 2: Empirisk analys 28 Tabellföreckning Tabell 1. Naiv grangerkausalieses...29 Tabell 2. Grangerkausalieses där linjär rend avlägsnas...29 Tabell 3. Besämmande av åerblickshorisonens längd, p...31 Tabell 4. Besämmande av åerblickshorisonens längd, p...32 Tabell 5. Besämmande av rank( π ) och deerminisiska komponener...34 Tabell 6. Esima på ˆα och ˆ β Figurföreckning Figur 1. rocenuell löneökningsak för salig ansällda och jänsemän i priva sekor, Figur 2. Genomsnilig månadslön för salig ansällda och jänsemän i priva sekor i logarimisk skala,

4 4

5 Förord De salig förhandlande parerna kom i bilaga 11 ill RAL överens om a under avalsperioden bedriva e cenral arbee ill söd för den lokala lönebildningen. En del av dea arbee ugjordes av parsgemensamma sudier av den lokala lönebildningen. Denna sudie genomfördes inom ramen för amarbesrådes verksamhe. Bland de frågor som sudien särskil belys var hur den lokala lönebildningen inom den saliga sekorn påverkas av lönebildningen i andra sekorer. I föreliggande rappor belyses denna fråga genom resula från ekonomeriska idseriesskaningar av löneuvecklingen för de privaa och saliga jänsemännen under perioden Rapporen är skriven av Roger Vilhelmsson, verksam vid Arbesgivarverke, och Mahew Lindquis, verksam vid Naionalekonomiska insiuionen, ockholms universie. En engelsk akademisk version är också anagen för publikaion i den inernaionella idskrifen Applied Economics. ockholm, april

6 Inrodukion Under 1960-ale uformade de cenrala arbesmarknadsorganisaionerna den s.k. EFO-modellen 1 som en norm för den svenska lönebildningen. Modellen syfade, liksom dess norska förlaga, den s.k. RIM- modellen (rice Income Model), ill a beskriva lönebildningen och dess förenlighe med samhällsekonomisk balans. 2 I EFO-modellen delas ekonomin upp i vå sekorer. Den ena sekorn som konkurrerar med ulande, den inernaionell konkurrensusaa K-sekorn, besämmer urymme för löne- och vinsökningar i ekonomin. Den skyddade -sekorn är den sekor som ine är usa för konkurrens från ulande och som anas följa den löneledande K- sekorn i sin lönebildning. Enlig modellen är de därmed lönekosnaderna och produkivieen i K-sekorn som besämmer landes inernaionella konkurrenskraf. Modellen kan därför ine illåa a lönekosnadsökningar i -sekorn driver upp lönerna i K-sekorn. Lönebildningen i den offenliga sekorn, som är en del av -sekorn, får således ine påverka lönesäningen i den privaa sekorn. Redan i slue av 1940-ale alade Rehn och Meidner om exporindusrins löneledande funkion 3, men de var förs i EFO-modellen som anken formaliserades på e mer uförlig sä. I samarbesavale för de saliga avalsområde som slös år 2000 anammade parerna denna norm. I avale sår följande: arerna är vidare ense om a förloppe och ufalle av löneförhandlingarna på de saliga avalsområde ska bidra ill samhällsekonomisk balans och ine söra de konkurrensusaa näringslives srävan mo en kosnadsuveckling i nivå med vår omvärld. ar denna inenion uppfylls? yfe med denna sudie är a analysera huruvida de finns e samband mellan lönebildningen i den saliga sekorn och lönebildningen i den privaa jänsemannasekorn ar den privaa jänsemannasekorn anpassa sina löner efer den saliga sekorns löner? 1 Modellens namn är en sammanfogning av den försa boksaven i de re upphovsmännen efernamn, Gösa Edgren (TCO), Karl-Olof Faxén (AF), Clas-Erik Odhner (LO). e.ex. Edgren m.fl. (1973). 2 RIM-modellen uvecklades i mien av 1960-ale av Odd Aukrus (se Aukrus, 1970 och 1977). Modellen blev också förebild för den finska s.k. Inpu-Oupu Framework. e alunen & Molander (1972). De re modellerna gick under namne he candinavian model. e också Faxén, Odhner & pån (1988) för den s.k. FO-modellen, som är en senare version av EFO-modellen. 3 e.ex. Meidner (1952), Rehn (1952) och Meidner & Rehn (1951). 6

7 De empiriska resulaen, där både de långsikiga och korsikiga sambanden mellan de bägge sekorernas lönebildning analyseras, baseras både på radiionell och modern idseriekonomeri. 4 I sudien används årlig lönesaisik för perioden som srukurrensas och periodiseras av de arbesgivarorganisaionerna vensk Näringsliv och Arbesgivarverke. Resulaen är oveydiga. De finns ingening i de skaade modellerna som anyder a den saliga sekorn skulle vara löneledande. Resulaen indikerar i sälle a de är den privaa jänsemannasekorn som påverkar den saliga lönebildningen och ine värom. udien visar a den genomsniliga lönen för privaa jänsemän, under hela den suderade perioden från år 1970 ill år 2002, lega över den genomsniliga lönen för sasansällda. Tros a löneskillnaden mellan de bägge sekorerna flukuera över iden så finns de en endens a åergå ill en speciell nivå på denna löneskillnad. Denna nivå brukar kallas för den långsikiga jämvikslöneskillnaden. Om den långsikiga jämvikslöneskillnaden rubbas är de allid saen som anpassar sin lönebildning så a den långsikiga jämvikslöneskillnaden åerigen nås. De privaa jänsemännen anpassar aldrig sina löner i syfe a nå den långsikiga jämviken. Den id de ar a åerigen nå den långsikiga jämvikslöneskillnaden, den s.k. anpassningsiden, är kor. Cirka re fjärdedelar av den oala anpassningen klaras av redan under de försa åre. Åeranpassningen är fullsändig förs efer cirka 3 år. Vidare indikerar resulaen a de för sekorerna ine finns någon lönekonvergens mo någon gemensam lönenivå över iden. Rapporen är upplagd enlig följande. I näsa avsni diskueras de idigare sudier som gjors på område. I avsnie därefer ges en beskrivning av hur de saliga lönesyseme uvecklas. En sådan beskrivning ger en bäre försåelse för hur daaserierna uvecklas. Dessa daaserier som använs i analysen beskrivs i avsnie därpå. I de eferföljande huvudavsnie diskueras den empiriska analysens resula (preseneras också i dealj i bilaga 1 och 2) och sluligen sammanfaas sudien i de sisa avsnie. 4 I sudier lik denna, där den långsikiga relaionen mellan variablerna anses vikig, brukar därför en speciell yp av dynamiska modeller, s.k. Felkorrigeringsmodeller (Error-Correcion Models), som de också benämns, användas. Felkorrigeringsmodellen mäer bl.a. hur sor del av avvikelsen från föregående periods långsikiga jämviksrelaion (se ovansående ex) som juseras i nuvarande period. Vidare används es av exogenie (om en sekors lönebildning påverkas av den andra sekorn), grangerkausalie (om en löneförändring i sekor x kan användas ill a förklara eller prognosisera löneförändringen i sekor y uöver y:s nuvarande och idigare perioders löneförändringar) och homogenie (om lönebildningen i de bägge sekorerna konvergerar mo en gemensam lönebildningsnivå). 7

8 Tidigare sudier Endas e fåal svenska sudier har berör frågan om e evenuell samband mellan den saliga och den privaa lönebildningen. 5 Till viss del skiljer sig slusaserna i dessa sudier och ill sor del beror dessa skillnader på val av daa och meod. De försa mer noggran och djupare uförda sudierna gjordes ine förrän i början av 1990-ale. olmlund & Ohlsson (1992) suderade sambande mellan priva och offenlig lönebildning genom a använda kvaralsdaa från Naionalräkenskaperna och aisiska cenralbyrån för perioden Analysen av löneuvecklingen i priva, salig och kommunal sekor bygger bl.a. på s.k. grangerkausalieses. 6 Resulaen visar a löneförändringar i priva sekor påverkar löneförändringar i salig och kommunal sekor. är fanns också en svag effek av de saliga löneförändringarna på de privaa löneförändringarna, men saen ansågs ine ha vari löneledande. Vidare preseneras en felkorrigeringsmodell (error correcion model, ECM), som uvecklas ur analysens grangerekvaion. Modellen visar a högre relaivlön under idigare perioder leder ill högre löneökning idag. udien är ill viss del inakuell då analysen ine innefaar perioden efer 1990 då individuell lönesäning inroducerades i den saliga sekorn. En annan svaghe som sudien delar med många andra sudier på område är a den ine skiljer mellan arbeare och jänsemän vars lönebildning väsenlig skiljer sig å. Yerligare en svaghe som delas av många andra sudier är a den använder kvaralsdaa. robleme med denna yp av korperiodisk daa är a den ine bara innehåller en svårhanerlig säsongsvariaion uan a den också riskerar a få variaioner som bygger på lönerevisioner och periodiseringar. äsongsvarierande daa kräver dessuom andra mer svårhanerliga meodologiska verkyg. I Jacobson & Ohlsson (1994) esas huruvida den privaa sekorns löner är löneledande för den offenliga sekorn. udien var den försa som kopplade ihop EFO-modellen med den s.k. Johansen-meodologin 7 som senare blivi sandard på område. udien undersöker hur lönenivån i priva, salig och kommunal sekor samvarierar på längre sik genom a skaa en felkorrigeringsmodell m.h.a. kvaralsdaa över nominella löner för perioden Till skillnad från olmlund & Ohlsson (1992) använder förfaarna en mulivaria ansas där re sekorer analyseras samidig. De finner e mer enydig orsakssamband där den privaa sekorn är löneledande. Förfaarna använder modern ekonomerisk meod och sudiens svaghe ligger i den låga kvalién på daa. Andersson & Isaksson (1997) använder precis som Jabcobson & Ohlsson (1994) en felkorrigeringsmodell och en Johansen approach för a undersöka om den saliga löne- 5 Om en sekor är löneledande genemo en annan sekor har också suderas i andra länder. e.ex. Bemmels & Mamodd (1990), Erdil (1997) eller Mizala & Romaguera (1995). 6 Tesar om en variabel x kan användas ill a förklara eller prognosisera en annan variabel y uöver variabel y:s nuvarande och idigare perioders värde. 7 En maemaisk meodologi där en maximum likelihood ansas används i en felkorrigeringsmodell för a esa för koinegraion (se bilaga 2 för en uförlig beskrivning). 8

9 bildningen sör den privaa lönebildningen. De använder årlig genomsnilig löneökningsak och lönenivå för perioden 1961 ill Resulaen baserad på saionära daa 8, indikerar a salig lönebildning föregås av lönebildningen i den privaa sekorn. Någo omvän kausal samband finner förfaarna ine. De daa de använder hämas från venska Arbesgivarföreningen och Arbesgivarverke och håller en högre kvalie än de daa som använs i idigare sudier. En bris är a onviken av analysen görs på daa från den cenralisiska perioden och a den individuella lönesäningen precis införs under den suderade perioden. Ingen av de re sudierna drog slusasen a saen på någo sä skulle ha vari löneledande. Under senare år har vå sudier umana denna såndpunk. Tägsröm (2000) vill undersöka vilken sekor som är löneledande m.h.a. en fyrsekorsmodell (indusri, övrig näringsliv, sa och kommun). Till skillnad från idigare sudier är nu den privaa sekorn uppdelad i indusri och övrig näringsliv. Tägsröm använder halvårsvis nominell imlön (beräknas som kvoen av lönesumman inklusive reroakiva bealningar och arbeade immar) för perioden Källan som anges är Konjunkurinsiue och i anale arbeade immar för näringslive ingår även egenföreagare vilke gör a imlönen riskerar a underskaas. Resulaen visar a indusrin är löneledande i förhållande ill sa och kommun medan salig sekor är löneledande i förhållande ill de övriga näringslive. Den allvarligase kriiken mo Tägsröms sudie är vale av meod. Tägsröm har använ sig av e grangerkausalieses som baseras på icke-saionära sorheer. Icke-saionära daa har bevisas leda ill s.k. nonsensresula. Vi åerkommer ill denna kriik mer i dealj i analysavsnien. I Friberg (2003) undersöks om lönesäningen i en rad sekorer påverkar varandra (re sekorer å gången). Friberg konsruerar löneserier genom a använda CB:s årliga srukurlönesaisik sam den månaliga konjunkurlönesaisiken för perioden 1980 ill E frågeecken kan säas för användande av CB:s månaliga konjunkurlönesaisik där löneökningar ofa felperiodiseras. Vidare jämför Friberg (2003) precis som Tägsröm (2000) äpplen och päron när han jämför arbeare med jänsemän. All sedan 1972 har de salig ansällda jänsemannaaval. Därmed är en jämförelse mellan salig ansällda och privaa jänsemän mer adekva. Friberg finner inge enydig kausal samband mellan priva och salig sekor. Resulaen visar a dessa sekorer har en grangerpåverkan på varandra. De beyder dock a den saliga sekorns lönebildning i viss mån sör den privaa sekorns lönebildning. När en finare uppdelning av den privaa sekorn görs indikerar resulaen a den saliga sekorn är löneledande genemo den finansiella sekorn. Friberg baserar sin sudie på de allra modernase idseriemeoder som finns a illgå idag. En uveckling som bl.a. grundlades i Jacobson & Ohlsson (1994). Tros dea finns de invändningar av meodmässig ar. Fribergs es av grangerkausalie är i viss mån ofullsändig då Friberg undersöker om x påverkar z, men ignorerar evenuell påverkan som x kan ha på z genom den redje variabeln y. Vidare uför Friberg yvärr inge explici es av sin modellspecifikaion. Analysen innehåller en mängd alernaiva modeller och de är väldig svår a få en rikig klar bild över hur de egenligen ligger ill och vilken modell läsaren ska ro på. Till viss del ger de upphov ill mosridiga resula. 8 Om en idserie är saionär (.ex. en serie av lönenivåer i en sekor) innebär de a den uppvisar en endens a åergå ill en speciell nivå eller e speciell mönser. En saionär variabel har e konsan medelvärde och har en varians som ine ökar eller minskar över iden. En saionär variabel är ine beroende av iden. 9

10 Den saliga lönebildningens uveckling För a få en djupare försåelse för hur de idsserier som preseneras i näsa daa avsni uvecklas kan de vara av inresse a känna någo ill någo om hur den saliga lönebildningen uvecklas. Den saliga lönebildningen har gå från cenralisering, enhelighe, regelsyrning och lönesäning av jänser ill e decenralisera, flexibel, differeniera sysem där individen i sälle lönesäs. Uvecklingen brukar delas upp i re perioder. Den cenralisiska perioden fram ill 1985, en övergångsperiod som avsluades 1990 då en decenralisisk period og över. I de här avsnie beskrivs denna uveckling. 9 E vikig åral för uvecklingen av den saliga lönebildningen var Då inroducerades den förhandlingsräsliga reformen som innebar a parerna gick från e sysem med en offenligräslig reglering ill en privaräslig reglering av lönerna. Reformen innehöll allmän förhandlings- och konflikrä i fråga om löner och ansällningsvillkor. E vikig komplemen var de nya huvudavale, de s.k. losbacksavale, där förhandlingsordningen reglerades. I syseme fanns de löneuvecklingsgaranier som ulöses då löneufalle underseg den privaa sekorns löner med en viss procensas. Införande av förhandlingsräen innebar emellerid ingen synlig förändring av syseme som baserades på en cenral lönesäning av jänser. 10 De nya var a parerna nu fick förhandla om hur den cenrala regleringen skulle se u. amma år inräades aens avalsverk (AV) som svarade för uredningar, lönesaisik och för informaionsfrågor rörande kollekivaval. Enlig de nya huvudavale skulle AV dessuom föreräda saen i löneförhandlingarna och riksdagens lönedelegaion skulle godkänna avalen som AV gjorde upp. De försa rikiga sege mo decenralisering kom 1977 då en differenierad lönesäning bland chefer och specialiser infördes. E anna beydelsefull seg ogs med de s.k. L- ATF-avale som räffades 1978 av de cenrala avalsparerna. Avale innebar a en procen av lönesumman hos den lokala ansällningsmyndigheen fick disponeras i lokala förhandlingar. amma år döps aens avalsverk om ill aens arbesgivarverk. I mien av 1980-ale hamnade personalförsörjningsfrågorna i fokus. Den personalpoliiska proposiionen 1985 är mycke beydelsefull i sammanhange. Tidigare hade den fördelningspoliiska aspeken på lönepoliiken dominera, men nu började i sälle en effekiv personalförsörjning med en mer flexibel lönesäning som resula. 9 För en uförlig beskrivning av de saliga lönesysemes uveckling, se Andersson & chager (1999). 10 yseme baserades på aens allmänna avlöningsreglemene (AAR) som infördes AAR får anses vara en exrem cenraliserad ordning för lönesäande av jänser enlig den s.k. jänseprincipen. De var ine individen som lönesaes uan jänsen. Tjänserna var knuna ill lönegrader och löneklasser via e löneplanssysem. 10

11 Under åre kom regeringen med en skrivelse ill riksdagen som handlade om den offenliga sekorns förnyelse och effekivisering. Individen skulle lönesäas ine jänsen som idigare. Lönen skulle fungera som e syrinsrumen och e inciamen. E av de sora genombroen kom 1989 då löneplanssyseme slopades och ersaes med de s.k. ramavalen (RAL) för Då övergick de saliga myndigheerna ill en mer individuell lönesäning. Avale resulerade i löneökningar på run 10 procen per år vilke låg i nivå med de privaa jänsemännen. lue av 1980-ale och början av 1990-ale var för verige en mycke urbulen period. Inflaionen var mycke hög och arbeslösheen som under många år hade lega run 2 procen seg ill näsan 13 procen. Efer fler s.k. krispake som möe sark mosånd så fick Rehnberggruppen 11 i uppdrag av regeringen a uarbea e sabiliseringsaval för hela arbesmarknaden. Gruppen lyckades bland parerna få illsånd en slags konsensus kring samhällsekonomin. Rehnbergsavalen blev den sora vändpunken i rikning mo en mer ansvarsfull lönebildning. Lönenivån växlades ner ill cirka 3 procen på arbesmarknaden. Inom saen slös krisavale RAL och kor därefer RAL i samma anda. År 1994 skulle komma a bli e händelserik år för saen. Under åre införs de nuvarande ramanslagssyseme. yseme innebär a myndigheen inom en kosnadsram får sora befogenheer a själva besämma hur anslagen ska disponeras mellan löner, lokaler och andra poser. Tidigare fick myndigheerna separaa anslag och enlig den s.k. rollerikungörelsen fick myndigheerna allid full kompensaion i eferhand för de räffade cenrala avalen. I ramanslagssyseme skulle den del av ramanslage som avsåg arbeskrafskosnader räknas upp varje år med hänsyn ill kosnadsuvecklingen för arbeskrafen i illverkningsindusrin vå år idigare. Dessuom skulle myndigheerna göra e avdrag för en anagen produkiviesuveckling som baserades på den genomsniliga produkiviesuvecklingen i den privaa jänsesekorn io år illbaka. Den 1 juli 1994 ombildades de av regeringen syrda AV ill Arbesgivarverke. De nya verke blev en frisående myndighe som finansieras via medlemsavgifer och ine genom anslag som idigare. De nya verke behövde ine längre finansdeparemenes godkännande av sluna löneaval och fick full frihe a sköa förhandlingarna. De eferföljande ramavalen (RAL , 2001, ) forsae a uvecklas mo en mer individuell lönesäning och med gradvis mer och mer lokala lösningar. År 2001 införs den så kallade lönesamalsmodellen och de sifferlösa avale som e resula av förhandlingar mellan Arbesgivarverke och ACO ifferlösa aval innebär a de ine finns några cenral fassällda höjningar av lönen uan a avalen endas innehåller regler kring förhandlingsordningen. Lönesamalsmodellen innebär a lön besäms direk i samal mellan chef och medarbeare i sälle för i förhandlingar med facke. Modellen vinner allmer inseg på de saliga område och finns idag även som en möjlighe för andra fackliga organisaioner. 11 Rehnberggruppen leddes av Beril Rehnberg, f.d. generaldirekör i AM. abiliseringsavale gällde perioden 1 januari 1991 ill 31 mars Avale innehöll e allmän lönesopp de försa halvåre. Därefer lades 1,1 procen u de andra halvåre. Inga lokala aval fick sluas. De sisa avalsåre lades 3,3 procen u. 12 e Ramaval 2001 mellan Arbesgivarverke och ACO-. 11

12 Daa. Beskrivning av daa I de här avsnie beskrivs de daa och idserier som används i denna sudie. I analysen används årlig procenuell löneökningsak, som i rapporen beecknas med % w, och årlig nominell genomsnilig månadslön, som beecknas med w, för helidsarbeande under Daa i denna sudie skiljer sig från de daa som normal används i den här ypen av sudier. Till skillnad från den okorrigerade officiella CB-saisik som ofa använs i andra sudier har denna sudie använ korrigerade lönedaa baserade på förhandlingsufallen av vensk Näringsliv/AF:s och Arbesgivarverkes förhandlingssaisik. Genom a unyja informaion om när lönerevisioner äger rum erhålls kunskap om hur sor de fakiska löneufalle är vid respekive idpunk. Därmed är de möjlig a periodisera löneökningarna på e mer korrek sä. aisiken har också srukurrensas för sörre förändringar inom såväl den saliga sekorn som den privaa sekorn. Löneförändringarna i den saliga sekorn och den privaa jänsemannasekorn har.ex. korrigeras för sora srukurella förändringar som bero på a delar av den saliga sekorn bolagiseras och i sälle flyas över ill den privaa sekorn. Förändringar som få en sörre inverkan på både den saliga och den privaa jänsesekorns genomsnislöner är bolagiseringarna av Televerke, osen, Vaenfall, aens järnvägar sam svenska kyrkans uräde ur den saliga familjen. Dessuom har daa korrigeras för överföringen av grundskole- och gymnasielärare från de saliga avalsområde ill de kommunala område. I idigare sudier har de salig ansällda jämförs med en blandning av både arbeare och jänsemän inom den privaa sekorn. Den 1 januari 1972 fick all salig arbearpersonal en jänsemannaansällning. 13 I figur 1 nedan preseneras hur procenuell löneökningsak uvecklas mellan år 1970 och år De innebär a bl.a. a de allmänna ansällningsvillkoren kom a regleras av samma besämmelser som gällde för löneplansansällda jänsemän (se Kungörelsen 1971:940, aens Avalsverk). Dessa besämmelser gäller ine de s.k. R-jänsemännen som ill viss mån får anses ha arbesuppgifer som mer liknar en arbeares än en jänseman. De handlar om arbesagare hos riksdagen, beredskapsarbeande, arkivarbeande, musikerhjälp, däcks- och inendenurpersonal sam moormän på saens fiskeriundersökningsfaryg. De gäller ej heller verksadspersonal på osen, Televerke, aens vägverk, aens järnvägar och Förenade fabriksverken. Dessa undanas genom de s.k. AT-R avalen. Andra undanag är Försvares maerielverk och Forifikaionsverke som har allmänna besämmelser i försvarsavalen. Dessa var relaiv få och hade endas en marginell beydelse för den saliga lönebildningen. Andelen R-jänsemän låg på cirka 2-4 procen av de salig ansällda under och 1980-ale. 12

13 Figur 1. rocenuell löneökningsak för salig ansällda och jänsemän i priva sekor, rivaa jänsemän alig ansällda Anmärkning: Källa är vensk Näringsliv och Arbesgivarverke. I början av 1970-ale och i viss mån på 1980-ale var svängningarna i löneökningsaken och den saliga efersläpningen sörre än under 1990-ale. I de gamla cenralsyrda syseme var de läare a hålla illbaka andra löneökningar än de cenrala avalade ills skillnaden mellan sekorerna blev för sor så a man måse kompenseras (i salig sekor fanns ingen lokal löneglidning). Efersläpningen mellan sekorerna blev därför längre än vid nuvarande sysem. Dessuom låg den årliga löneökningsaken under 1970-ale på i genomsni 10 procen och hamnade på cirka 8 procen under 1980-ale. I början av 1990-ale blev de sabiliseringsaval som Rehnberggruppen arbea fram den vändpunk som många hoppas på. Lönerna hamnade nu i sälle på nivåer kring 3 procen. amidig og uvecklingen mo en mer decenraliserad lönesäning far på allvar. Tros a svängningarna och efersläppningen minska i omfaning under den nya lönesäningsregimen så finns de ingening i daa som anyder a de forfarande ine skulle finnas en följsamhe mellan sekorerna. Dea kan vi se om vi i sälle suderar den genomsniliga nominella månadslönen uryck i en logarimisk skala 14 (se figur 2 nedan). Av figuren framgår a de salig ansälldas löner i genomsni lega under de privaa jänsemännens löner. De mes inressana är dock den följsamhe som funnis under hela den period som suderas. 14 Den genomsniliga månadslönen är uryck i en logarimisk skala och visar den procenuella skillnaden mellan sekorerna. kulle löneskillnaden i sälle uryckas i kronor så skulle en löneökningsak få sörre uslag vid höga lönenivåer. 13

14 Figur 2. Genomsnilig månadslön för salig ansällda och jänsemän i priva sekor i logarimisk skala, rivaa jänsemän alig ansällda Anmärkning: Källa är vensk Näringsliv och Arbesgivarverke. aionariesvillkor och koinegraion I de här avsnie undersöks en för analysen vikig egenskap, nämligen idseriernas saionarie. Om en idserie är icke-saionär innebär de a den ine uppvisar någon endens a åergå ill någon speciell nivå eller e speciell mönser. En icke-saionär variabel har inge konsan medelvärde och har en varians som ökar eller minskar över iden. En saionär variabel är däremo ine beroende av iden. Används icke-saionära daa uppsår en rad veksamhe run hur våra modeller ska olkas. Granger och Newbold (1974) visade a icke-saionära serier kan ge upphov ill nonsensresula. Icke-saionära serier kan också ge upphov ill felakiga slusaser om vilka samband som fakisk exiserar. De kan.ex. vara svår a särskilja emporära och varakiga samband. Dea problem finns.ex. i Tägsröm (2000). I analysen esas också närvaron av deerminisiska render. 15 Tesen av den procenuella löneökningsaken, % w, dels i den saliga sekorn och dels i den privaa jänsemannasekorn visar a dessa serier är rendsaionära. 16 I grunden är variablerna ickesaionära men om renden avlägsnas erhålls i sälle s.k. rendsaionära variabler som används i sudiens es av grangerkausalie. 15 En deerminisisk rend är en komponen som gör a serien uvecklas på e förusägbar sä. Exempel på idserier där en deminisisk rend inkluderas är 0 1 y = a + a + ε där är en linjär rend eller 2 3 n y = a + a+ a + a a n ε där är en polynomial rend. 16 En idserie är rendsaionär om idserien är saionär när renden avlägsnas (dvs. dekomponeras ill en summa av andra idserier). Anag följande rendsaionära idsserie y = ax+ z där a är en vekor av konsaner, x är en vekor av deerminisiska render och z är en saionär idserie. 14

15 Tidserierna för lönenivåerna, w, är också icke-saionära. Är de möjlig a använda dessa serier? För a svara på den frågan så måse egenskaperna hos dessa icke-saionära idserier undersökas på ungefär samma sä som löneökningsaken undersöks. Dea görs genom a esa den s.k. inegraionsordningen dvs. närvaron av en enhesro (uni roo). De korreka säe a göra dea är a använda Dickey-Fullers sekveniell uvidgade procedur. e bilaga 1 för en uförlig förklaring och e uförande av ese. 17 Tesen av lönenivåerna indikerar a de ine går a förkasa icke-saionarie efersom de ser u a ha varsin enhesro, I(1). Variablerna innehåller dessuom en kvadraisk deerminisisk rend som högs sannolik beror på den höga inflaion som exiserade under och 1980-ale. Under 1980-ale uvecklade bl.a. Granger analysmeoder som kunde förena e korsikig och e långsikig perspekiv. 18 an uppäcke a en kombinaion av fler ickesaionära variabler kan vara saionär. Två variabler kan bindas samman av en jämviksrelaion. Variablerna kan avvika från denna jämviksrelaion på kor sik men anpassar sig illbaks ill jämviken på lång sik. Variablerna sägs då vara koinegrerade. 19 Efersom bägge variabler har en enhesro, är de poeniell koinegrerade. Av denna anledning esas (se bilaga 2) koinegraion sam närvaron av en kvadraisk erm. Enlig analysen är de bägge variablerna koinegrerade. I sudien används försa differensen av månadslönen, w, för a omvandla de koinegrerade variablerna ill saionära serier. Granger kom senare a visa a relaionen mellan vå koinegrerade variabler kan uryckas i en felkorrigeringsmodell. Modellen ger uryck för de vå krafer som driver dynamiken i uvecklingen mellan vå sorheer. En kraf ujämnar avvikelser från jämviksrelaionen samidig som de exiserar en krafig dynamik omkring anpassningsbanan mo den långsikiga jämviken (se bilaga 2). Tros a de finns en flukuaion av sorleken på löneskillnaden mellan de bägge sekorerna innebär dea i vår fall a de finns en anpassning av de bägge löneserierna på e sä som gör a en långsikig jämvikslöneskillnad allid nås. ammanfaningsvis kan man därmed konsaera a variablerna i denna sudie är användbara för våra syfen. 17 En mer uförlig förklaring av e s.k. Uvidga Dickey-Fuller es kan man finna i Enders (1995), sid För dessa bidrag erhöll Clive Granger Riksbankens pris i ekonomi ill minne av Alfred Nobel år E sä a änka på saionarie och koinegraion är a änka på fesprissen och hans valp. Fesprissen är ine den enda som ar en slumpmässig väg hem från krogen. En okopplad valp irrar omkring planlös och varje ny dof som passerar dess näsa dikerar valpens näsa seg. Även om de bägge vännerna ibland kommer ifrån varandra på vägen hem från krogen så kommer fesprissen förr eller senare a änka på den lilla valpen och ropar periodisk efer denna. Valpen kommer då a avbrya si planlösa nosande och skäller. Båda vå lyssnar då och minskar gape och syrs av de vi kallar för en felkorrigeringsmekanism. I vår fall är de endas den ena paren som ropar (privaa jänsemän) medan den andra paren (sasansällda) minskar gape. Dess forsaa vandringar är forfarande icke-saionära och planlösa. Chansen a de kommer ifrån varandra ökar efer e ag. Tros a de bägge vännernas vandrande är icke-saionär och planlös så är de högs sannolik a man finner valpen ine all för lång ifrån husse. Disansen mellan de bägge vännernas vägar är saionär. Därmed säges fesprissens och valpens promenader hem från krogen på morgonkvisen vara koinegrerade. 15

16 Finns de e samband mellan lönebildningen i den saliga sekorn och lönebildningen i den privaa jänsemannasekorn? I dea avsni förs en sammanfaande diskussion kring alla de skaningar som gjors i denna sudie (se bilaga 2 för dealjer). Rapporens empiriska upplägg syfar ill a analysera den evenuella samvariaion som finns mellan lönebildningen i de bägge sekorerna. De övergripande syfe är a avgöra om saen är löneledande eller ine. Löneledarskap har idigare esas genom e grangerkausalieses (se.ex. olmlund & Ohlsson, 1992 och Tägsröm, 2000). I rapporen esas både en naiv form av grangerkausalie, som bygger på e icke-saionär urval, och en mer korrek varian av ese där renden i sälle avlägsnas och man därmed använder saionära daa. De huvudsakliga resulaen i denna sudie baseras dock på esimeringar av en vekorbaserad felkorrigeringsmodell (vecor error correcion model, VECM). För de försa är de möjlig a undersöka om en av eller båda variablerna som inkluderas i modellen fakisk är svag exogen genom a esimera e sysem av ekvaioner. 20 Om vå variabler w och w är koinegrerade, och om variabel w skulle vara svag exogen, och w ine, så kan slusasen dras a variabel w anpassar sig ill förändringar i variabeln w för a åer nå den långsikiga jämviken. I dea fall är w lönen som säs i den löneledande sekorn och w den lön som säs i den sekor som anpassar sig. För de andra medger denna sraegi en djupare analys av löneledarskap där analysen också ar hänsyn ill de långsikig koinegrerade sambande mellan lönerna i de bägge sekorerna. Denna modell illåer en konsrukion av e mer robus es av grangerkausalie mellan w och w. E es som ine lider av a de långsikiga koinegrerade sambande mellan w och w uelämnas. I analysen är de också möjlig a dra nya av a felkorrigeringsmodellen kan gesala både korsikiga och långsikiga samband mellan sekorerna. För de redje finns de en långsikig jämvikslöneskillnad mellan sekorerna. I modellen är de möjlig a erhålla en skaning på hur lång id de ar innan den löneföljande sekorn anpassa sina löner så a den långsikiga jämvikslöneskillnaden åer eableras. 20 Till skillnad från en endogen variabel som besäms av en modells övriga sorheer så besäms ine en exogen variabel av några andra sorheer i modellen. Någo som är exogen uppkommer genom påverkan uifrån. 16

17 För de fjärde är de i felkorrigeringsmodellen möjlig a esa evenuell lönekonvergens på lång sik genom a undersöka besämningsfakorerna för den korsikiga lönebildningen. Grangerkausalie E av syfena med denna rappor är a avgöra om saen är löneledande eller ine. E vanlig sä a undersöka löneledarskap är genom e grangerkausalieses. Tese går u på a undersöka om idigare års saliga löner kan användas för a predicera, dvs. säga någoning om, dagens löner i den privaa sekorn. Om så är falle säger man a saens löner har en grangerpåverkan på den privaa sekorns löner. Om de omvända samidig ine gäller säger man a saen är löneledande. Löneledarskap har idigare esas genom en naiv yp av grangerkausalieses där ickesaionära daa använs. e.ex. Tägsröm, (2000) som använ icke-saionära idsserier på lönenivå och löneökningsak. Tägsröms resula visar a den saliga sekorn har en grangerpåverkan på de övriga näringslive. En del sudier hävdar a denna form av naiva es, då icke-saionära daa används, kan ge upphov ill nonsensresula. (se.ex. Charemza & Deadman, 1992). Vi argumenerar för a de är dea fundamenala problem som driver resulaen i Tägsröms sudie. Kan liknande resula erhållas då periodiserade och srukurrensade daa används? E slags naiv grangerkausalieses kan uföras genom a använda årliga procenuella förändringar i den saliga lönen, % w s, och den årliga procenuella förändringen i lönen hos de privaa jänsemännen, % w (se bilaga 2). Tesen visar a en hypoes om a den privaa sekorns procenuella löneförändringar skulle påverka den saliga sekorns procenuella löneförändringar ine kan förkasas. De omvända kan dock förkasas. lusasen blir då a den saliga sekorn ine påverkar den privaa jänsemannasekorn. Dessuom visar abell 1 i bilaga 2 a de ine spelar någon roll hur lång vi blickar illbaks när vi försöker analysera sambande mellan de vå sekorerna. Om renden i daa avlägsnas erhålls i sälle en saionär idserie. En sådan serie gör de möjlig a använda e mer korrek es. lusaserna förblir dock desamma. Enlig de nya grangerkausaliesese, se abell 2 i bilaga 2, är saen ine löneledande. I sälle är de den privaa jänsemannasekorn som är löneledande och påverkar saens lönebildning. Tros a de senare ese anses vara mer korrek än den naiva formen av es så är de lång ifrån perfek efersom de endas inkludera korsikig informaion. I näsa avsni används därför informaion om de uelämnade långsikiga sambande mellan de vå sekorerna i en s.k. felkorrigeringsmodell. 17

18 Resulaen av en vekorbaserad felkorrigeringsmodell De mes beydelsefulla resulaen i denna sudie grundas på esimeringar av en vekorbaserad felkorrigeringsmodell. I esen av grangerkausalie inkluderas ine de långsikiga koinegrerande sambande mellan variablerna. En naurlig forsäning är a inkludera dea samband i en felkorrigeringsmodell. Därmed används både korsikig och långsikig informaion. ur denna modell är uppbyggd och vilka val som görs beskrivs ingående i bilaga 2. I felkorrigeringsmodellen analyseras i huvudsak vå frågesällningar. Är saen löneledande och ujämnas lönerna mellan sekorerna över iden? Dessa vå frågor formuleras som långsikiga resrikioner i modellen. Dessa frågesällningar kan besvaras genom a esa variablernas exogenie och homogenie. E es av löneledarskap är desamma som a esa variablernas exogenie i modellen. kaningar visar a w är svag exogen, vilke innebär a löneförändringen i den privaa jänsemannasekorn ine besäms av någoning anna än förhållandena i jus i den sekorn 21, och a w är endogen, vilke innebär a löneförändringen i den saliga sekorn ine bara beror på förhållanden i den saliga sekorn uan även påverkas av den privaa jänsemannasekorn. Därmed kan slusasen dras a saen ine är löneledande. ypoesen om a den privaa jänsemannasekorn är löneledande kan dock ine förkasas. E anna bevis för a den saliga lönebildningen ine sör den privaa jänsemannasekorns lönebildning är de es av grangerkausalie som görs i felkorrigeringsmodellen. är används en marginell modell för w som visar a den saliga genomsnislönen, w, ine grangerpåverka den genomsniliga lönen i den privaa jänsemannasekorn, w. Vidare finns de en långsikig jämvikslöneskillnad mellan de bägge sekorerna. Denna löneskillnad ligger på någonsans mellan 6 och 9 procen. I analysen kan vi m.h.a. felkorrigeringsmodellens s.k. anpassningserm visa a cirka 77 procen av anpassningen sker redan under de försa åre efer de a den långsikiga jämvikslöneskillnaden rubbas av löneförändringar i den privaa jänsemannasekorn. De andra åre har cirka 95 procen av åeranpassningen ske och under de redje åre har 99 procen av åeranpassningen illbaks ill jämvikslöneskillnaden ske. Med andra ord ar de i genomsni 2 ill 3 år innan lönerna åergår ill den långsikiga jämvikslöneskillnaden. Den andra frågan som besvaras är om löneskillnaden minskar över iden. ar de privaa jänsemännen förlora lönemässig mark genemo de sasansällda under den suderade perioden? Är de så a de sker en löneujämning mellan sekorerna? Genom a esimera en beingad modell för förändringen av den saliga löneökningen och esa för homogenie är de möjlig a avgöra om de bägge sekorernas lönenivåer närmar sig varandra. Tesen visar a de ine finns någon långsikig löneujämning mellan sekorerna. Dea resula anyder a den premie en arbesagare haf av a jobba i den privaa jänsemannasekorn i sälle för den saliga sekorn besår. 21 Möjligen kan man änka sig a konkurrens från ulande påverkar hur höga arbeskrafskosnaderna illås vara i en poeniell löneledande sekor. De finns åminsone inge som yder på a den privaa jänsemannasekorn skulle låa sig påverkas i någon sörre usräckning av någon annan inhemsk sekor när den säer sin lön. 18

19 lusaser De huvudsakliga syfe med denna sudie har vari a undersöka om saen är löneledande eller ine. Till skillnad från andra sudier används uesluande periodiserade och srukurrensade lönedaa från vensk Näringsliv respekive Arbesgivarverke i denna sudie. erierna som använs håller därför en högre kvalié och kan i vissa fall skilja sig beydlig från de årsdaa som rapporeras ill CB och som i allmänhe använs i andra idigare sudier. Under den suderade perioden har de s.k. ramanslagssyseme införs. Dessuom har inslag av mer individuell lönesäning blivi all vanligare. I jämförelse med de sudier som gjordes på 1990-ale har denna sudie e bäre underlag och kan a hänsyn ill dessa regimskifen. Vidare jämförs ill skillnad från i många andra sudier endas privaa jänsemän med salig ansällda. Denna jämförelse är mer adekva än a, som i andra sudier, jämföra salig ansällda med en kombinaion av både privaa arbeare och jänsemän, efersom samliga salig ansällda haf jänsemannaaval sedan början av 1970-ale. udiens resula är oveydiga. De finns ingening i sudiens analys som anyder a saen skulle vara löneledande. Resulaen pekar i sälle på a de är de privaa jänsemännen som är löneledande och a de salig ansällda anpassar sin lön för a upprähålla en långsikig jämvikslöneskillnad. Resulaen av rapporen sår därför i klar konras ill de vå sudier gjors av Riksbanken där slusaserna snarare pekar på a saen skulle vara löneledande (se Tägsröm, 2000 och Friberg, 2003). I dessa vå sudier är de snarare några mindre lämpliga val av meod och daa som drivi resulaen. Vår sudie visar i sälle a de är den saliga sekorns förhandlande parer som anpassar sig så a den långsikiga jämvikslöneskillnaden mellan sekorerna åer nås då den rubbas. Denna anpassning går relaiv for. kaningarna visar a cirka re fjärdedelar av anpassningen äg rum redan efer e år. kaningarna visar a de dock ar cirka 3 år innan den långsikiga jämvikslöneskillnaden åer full u nås. Vidare visar sudien a de ine finns någon långsikig löneujämning mellan de vå sekorerna. Någon reducering av jämvikslöneskillnaden har ine ske under den mer än 30 år långa period av olika lönebildningsregimer som analyseras. 19

20 Referenser Andersson,., & Isaksson, A. (1997), Is rivae ecor ay Formaion Affeced by he Cenral Govermen in weden: A Causal Analysis, encil Arbesgivarverke Andersson,. & chager, N.. (1999), The Reform of ay Deerminaion in he wedish ublic ecor, i ublic ecor ay Deerminaion in he European Union, Elio, R., Lucifora, C. & Meurs, D. (Red.), aris: algrave Macmillan. Aukrus, O. (1970), RIM I: A Model of he rice and Income Disribuion Mechanism of an Open Economy, Review of Income and Wealh, 16, s Aukrus, O. (1977), Inflaion in he Open Economy, Arikler nr. 96, aisisk enralbyrå, Oslo. Bemmels, B. & Mahmodd, A.Z. (1990), Wage Leadership in Canadian Indusry, Applied Economics 22, s Charemza, W.W. & Deadman, D.F. (1992), New Direcions in Economeric racice: General o pecific Modelling, Coinegraion and Vecor Auoregression, Edward Elgar ublishing Lmd., Aldersho, England. Dickey, D.A. & Fuller, W.F. (1979), Disribuion of he Esimaors of Auo-regressive Time eries wih a Uni Roo, Journal of he American aisical Associaion, 74, s Dickey, D.A. & anula,. (1987), Deermining he Order of Differencing in Auoregressive rocesses, Journal of Business and Economic aisics, 15, s Edgren, G., Faxén, K-O. & Odhner, C-E. (1973), Wage Formaion and he Economy, London: Allen and Unwin. Enders, W. (1995), Applied Economeric Time eries, John Wiley & ons, NJ, UA. Engle, R.F. & Granger, C.W. (1987), Co-inegraion and Error Correcion: Represenaion, Esimaion and Tesing, Economerica, 55, s Erdil, E. (1997), A Tes for Wage Leadership ypohesis in Turkish Manufacuring Indusry, Applied Economics Leers 4. Faxén, K-O., Odhner, C-E., & pån, R. (1988), Lönebildning i 90-ales samhällsekonomi, AF, LO & TCO, Rabén & jögren. Friberg, K. (2003), Inersecoral Wage Linkages, Working aper eries 158, Riksbanken. 20

21 Granger, C.W.J. & Newbold,. (1974), purious Regression in Economerics, Journal of Economerics, vol. 2, s alunen,. & Molander, A. (1972), Inpu-Oupu Framework as a ar of a Macroeconomic Model: roducion-rice-income Block in he Bank of Finland Quarerly Economeric Model, Finnish Economic Journal, Vol. 68, s arris, R. (1995), Using Coinegraion Analysis in Economeric Modelling, renice all, London, England. arris, R & ollis, R. (2003), Applied Time eries Modelling and Forcasing, John Wiley & ons Lmd, Wes ussex, England. olmlund, B. & Ohlsson,. (1992), Wage Linages Beween rivae and ublic ecors in weden, Labour, 6(2), s Jacobson, T. & Ohlsson,. (1994), Long-Run Relaions Beween rivae and ublic ecor Wages in weden, Empirical Economics, 9, s Jarque, C.M. & Bera, A.K.. (1980), Efficien Tess for Normaliy, omoskedasiciy and erial Independence of Regression Residuals, Economic Leers, 6, s Johansen,. (1988), aisical Analysis of Coinegraing Vecors, Journal of Economic Dynamic and Conrol, 12, s Johansen,. (1991), Esimaion and ypoheisis Tesing of Coinegraion Vecors in Gaussian Vecor Auoregressive models Economerica, 59, s Johansen,. (1992), Deerminaion of Coinegraion Rank in he resence of Linear Trend, Oxford Bullein of Economics and aisics, 54(3). Johansen,. (1995), Likelihood-Based Inference in Coinegraed Vecor Auoregressive Models, Oxford Universiy ress, Oxford. Johansen, & Juselius, K. (1990), Maximum Likelihood Esimaion and Inference on Coinegraion wih Applicaion o he Demand of Money, Oxford Bullein of Economics and aisics, 52, s Johansen, & Juselius, K. (1992), Tesing rucural ypoheses in Mulivariae Coinegraion Analysis of he and UI for UK, Journal of Economerics, 53, s Kungörelse 1971:940, aens Avalsverk. Lindquis, M. & Vilhelmsson, R. (2004), Is he wedish Cenral Governmen a Wage Leader?, Insiue för social forskning och Arbesgivarverke. Ljung, G & Box, G. (1978) On a Measure of Lack of Fi in Time eries Models, Biomerika 65, s

22 McKinnon, J. G. (1990), Criical Values for Coinegraion Tess, Kapiel 13 i Long-run Economic Relaionships: Reading in Coinegraion, Engle, R.F. & Granger, C.W.J. (Red.), Oxford: Oxford Universiy ress. Meidner, R (1952), The Dilemma of Wages olicy Under Full Employmen, I Wages olicy Under Full Employmen. R. Turvey (Red.), William odge & Co. London. Reviderad version av Lönepoliikens dilemma vid full sysselsäning, Tiden, vol. 40, Meidner, R. & Rehn, G. (1951), Fackföreningsrörelsen och den fulla sysselsäningen, LO, ockholm. Mizala, A. & Romaguera,. (1992), Tesing for Wage Leadership in he Chilean Economy, Applied Economics 27, s Oserwald-Lenum, M. (1992), A Noe wih Quaniles of he Asympoic Disribuion of he Maximum Likelihood Coinegraion Rank Tes aisics, Oxford Bullein of Economics and aisics 54, s Rehn, G (1952), The roblem of abiliy: an Analysis and ome olicy roposals, I olicy Under Full Employmen. R. Turvey (Red.), William odge & Co., London. Reviderad engelsk version av Ekonomisk poliik under full sysselsäning, Tiden, vol. 40, ims, C. (1980), Macroeconomics and Realiy, Economerica, 48, s OU 1985:40, Regeringen, myndigheerna och myndigheernas ledning, huvudbeänkande från Verksledningskommién, Liber, Allmänna Förlage, ockholm. ock, J & Wason, M (1988), Tesing for Common Trends, Journal of he American aisical Associaion, 83, s Tägsröm,. (2000), Lönespridningen mellan olika sekorer i verige, enning- och Valuapoliik, 4, s , Riksbanken. 22

23 Bilaga 1: Tes av daa aionarieses I dea avsni redovisas en serie av es för a analysera variablernas saionarie. Ren konkre innebär de a variablernas inegraionsordning (order of inegraion) besäms genom a esa för närvaron av en s.k. enhesro (uni roo). Dessuom esas närvaron av deerminisiska komponener. Enlig nollhypoesen är serien som esas icke-saionär och har en enhesro. För a uföra dessa es används bl.a. Dickey-Fullers uvidgade sekveniella procedur (Augmened Dickey-Fuller es, se Enders, 1995). Ren eoreisk esas närvaron av en enhesro genom a esa om den okända parameern β är lika med 1 i regressionsekvaion y= β y 1 + e (dvs. avviker näsa års ufall från åres). I sälle dras y 1 från bägge sidor av regressionsekvaionen som då i sälle skrivs y= αy 1 + e där α = (1 β ) och y= y y 1 som beecknar försa differensen av y. Gången är därför den a man i sälle esar om α är signifikan skil från noll. ypoeses för icke-saionära variabler kan ine genomföras m.h.a. radiionella -es och F-es. Orsaken är a fördelningen av den använda essaisikan ine är en vanlig sandardfördelning uan fås genom Mone Carlo-simulaion. roceduren försvåras av a en ny simulering krävs varje gång urvalssorlek, anale paramerar och deerminisiska komponener förändras. killnaden är a de kriiska värde blir någo sörre än vid e normal -es. är undersöks dessuom de uvidgade Dickey-Fuller eses gilighe. Dea undersöks genom a analysera residualernas egenskaper. Uppfylls modellens grundläggande anaganden om residualernas fördelning och korrelaion (residualerna ska vara normalfördelade och de får ine finnas någon seriekorrelaion eller ARC) så anses ese vara gilig. om nämns idigare bör man också a reda på vilka deerminisiska komponener som exiserar. är esas därför om variablerna är rendsaionära vilke kan fångas upp m.h.a. en konsan och en rend eller en driferm som i sin ur fångas av en konsan. aionarieses av privaa jänsemäns procenuella löneökningsak För a esa saionarieen esimeras en Dickey-Fuller regression för variabeln, % w. I dessa es beror den lämpliga saisikan på vilka deerminisiska komponener som inkluderas i regressionsekvaionen. är inkluderas en konsan och en idsrend: % w =7.60 0,15+ 0,70 % w + e (2,050) (0,057) (0,174) 1 där % w är den procenuella löneökningsaken för privaa jänsemän (index sår för privaa jänsemän och index för år). I regressionen inkluderas också en idsrend och en felerm e. 23

24 Diagnosiska verkyg som Ljung-Box Q-saisikan 22 visar ine några spår av seriekorrelaion i felermen e (även andra es som.ex. Jarque-Beras es av normalie visar a residualerna uppfyller de krav som sälls på ese). Med hjälp av e hypoeses undersöks närvaron av en enhesro för a fassälla evenuell saionarie. Följande hypoes ger följande resula: 0 : Koefficienen för % w 1 = 0 enhesro A : Koefficienen för % w 1 < 0 ingen enhesro ˆ β (i) Tessaisikan -värde= = -0,70/0,174=-4,02 se( ˆ β ) (ii) MacKinnions kriiska värde = -3,56 (5% signifikansnivå) T-värde når ine MacKinnons kriiska värde 23 och därmed förkasas hypoesen om en s.k. enhesro dvs a β -variabeln är icke-saionär. 24 Vidare kan konsaeras a de dock finns en signifikan linjär idsrend (-värde är -0,15/0,057=-2,63). lusasen är a variabeln för de privaa jänsemännens procenuella löneökningsak, % w när., är rendsaio- aionarieses av sasansälldas procenuella löneökningsak är esimeras en Dickey-Fuller regression för variabeln, % w (sasansälldas procenuella löneökningsak), med en konsan och en idsrend : % w = 9,52 0,19 0,90% w + e 1 (2,057) (0,063) (0,176) Ljung-Box Q-saisikan som erhålls visar ine några spår av seriekorrelaion i felermen e. Även andra es uppfyller de krav som sälls på residualerna. Närvaron av en enhesro esas m.h.a. följande hypoes: 0 A : Koefficienen för % w = 0 enhesro 1 : Koefficienen för % w < 0 ingen enhesro 1 (i) Tessaisikan -värde = -0,90/0,176=-5,10 (ii) MacKinnions kriiska värde = -4,27 (1% signifikansnivå) är förkasas exisensen av en enhesro. Vidare kan de konsaeras a de finns en signifikan linjär idsrend (-värde är -0,19/0,063 = -3,02). lusasen blir a variabeln för de sasansälldas procenuella löneökningsak, w, är rendsaionär. % 22 Ljung & Box (1978) presenerade följande chi-vå fördelade essaisika. s 2 2 Q = T( T + 2) r /( T k ) χ k k = 1 där T är anal observaioner, s är anal frihesgrader, k är åerblickshorisonens längd och där 2 r k är residualernas korrelaion. 23 e MacKinnon (1990). 24 Observera a dea är e sark resula då e låg power of he es erhållis. 24

25 aionarieses av privaa jänsemäns genomsniliga månadslön Esimera en Dickey-Fuller regression för variabeln, w (privaa jänsemäns genomsniliga månadslön), med en konsan och en idsrend : w = ,1+ 0,05 w + e (78,63) (28,27) (0,038) 1 En Ljung-Box Q-saisika visar a felermen e ine är seriekorrellerad. Residualerna uppfyller kraven på normalie, frånvaro av seriekorrelaion och ARC. Därmed är e Dickey-Fuller-es med en konsan och en idsrend är en korrek specificerad regressionen. E hypoeses som undersöker närvaron av en enhesro ger följande resula: 0 A : Koefficienen för w = 0 enhesro 1 : Koefficienen för w < 0 ingen enhesro 1 (i) Tessaisikan -värde = -0,05/0,038 =-1,34 (ii) MacKinnions kriiska värde = -3,21 (10% signifikansnivå) Förekomsen av en enhesro kan dock ine förkasas. Dessuom esas närvaron av en idsrend. Följande hypoes ger svar: 0 : Koefficienen för w 1 = = 0 A : Koefficienen för w 1 = 0 och 0 (i) F -es där DF:s φi -es saisika (se Enders, 2004, s. 440) (ii) F -saisika = 20,06 (iii) Kriisk värde = 10,61 (1% signifikansnivå) Med hjälp av Dickey-Fullers es förkasas De är också möjlig a esa närvaron av en enhesro då en normalfördelning används. För dea es erhålls följande hypoes: 0 A : Koefficienen för w = 0 1 : Koefficienen för w < 0 (i) -värde =-1,34 1 är kan ine 0 förkasas. Enlig esresulaen innehåller deerminisisk rend. w både en sokasisk och en 25 Dickey-Fullers essaisika beräknas precis som e F-es: [ Rr Ru]/ r φi =, där R sår för residualkvadrasumma, r och u beecknar modeller med respekive uan resrikioner. Vidare beecknar T anale användbara observaioner och k anale esimerade parame- Ru /( T k) rar i en modell uan resrikioner. 25