KOMET2020 KOMPETENS OCH MENTORSKAP FÖR UNGA BAKGRUNDSANALYS. Baserar sig på den pågånde kartläggningen inom det ESF- finansierade KOMET- projektet

KOMET2020 KOMPETENS OCH MENTORSKAP FÖR UNGA BAKGRUNDSANALYS Baserar sig på den pågånde kartläggningen inom det ESF- finansierade KOMET- projektet KONFIDENTIELLT MATERIAL P.G.A. FÖRESTÅENDE PUBLICERING Lotta Keskinen Föreningen Luckan rf

BAKGRUNDSANALYS... 1 SYFTE... 4 Material och metod... 5 Målsättning... 5 Termer och definitioner... 6 OMVÄRLDSANALYS... 10 Ungas behov av stöd... 10 Svenskspråkigas språkliga rättigheter... 20 Finlandssvenska språkmiljöer... 21 Vikten av att bli betjänad på modersmålet... 21 Ungdomsgarantin... 24 Tredje sektorns aktörer som verkställare av garantin... 26 Förverkligandet av ungdomsgarantin - behovet av samordnade tjänster... 27 UKM: Strategiska mål för att utveckla livslång vägledning... 27 Målen för livslång vägledning i Nyland... 28 Resultatet av EDU- vuxen... 29 Utbildningsstyrelsens kriterier för god handledning... 32 Handledning inom den grundläggande utbildningen, gymnasieutbildningen och yrkesutbildningen... 33 Lärarnas roll inom livslång vägledning... 33 Lärarnas behörighet... 34 Lärarnas köns- och åldersfördelning... 35 Läraryrkets dragningskraft... 35 Behovet av lärare och studiehandledare... 35 Behovet av samservicekontor... 37 Luckan - centret för svenskspråkiga informations- och vägledningstjänster... 38 Framtidens medborgarkontor på svenska... 39 Behovet av tydlig ansvarsfördelning... 40 Strukturell nonchalans motarbetas av fungerande stödtjänster... 43 INTRESSENTANALYS... 44 Kartläggningens resultat i korthet... 47 Unga finländares problemlösningsförmåga... 49 Unga svenskspråkigas utmaningar i problemlösning... 50 Ungdomarna som informationssökare... 50 Vägledning av svenskspråkiga ungdomar... 51 2

Målanalys... 52 GENOMFÖRBARHET... 54 Planeringen av aktiviteterna... 54 åtgärdssplan... 58 1 Implementering av mentorskap som vägledningsmetod... 58 1.1 Språkmentorskap med fokus att höja kompetensen i finska språket... 58 1.2 Mentorskap för livslångt lärande... 59 1.3 Mentorskap för främjande av livslång vägledning hos beväringar och civiltjänstgörare... 60 2 Handledningstjänst inför värnplikten... 61 3 Införandet av svenskspråkig social- och hälsorådgivare som betjänar ungdomar tillhörande sexuella minoriteter och könsminoriteter... 61 4 Stöd inför studiestarten bland högskolestuderande... 62 5 Motverkan av utanförskap genom kamratstödsgrupper... 62 5.1 Kamratstödsgrupp för studerande med bristande studiemotivation... 63 5.2 Svenskspråkiga nyutexaminerade med yrkes-, yrkeshögskole- och högskoleutbildning som söker arbete... 63 6 Utvecklande av ekonomihandledningstjänst för att förebygga skuldsspiraler och betalningsstörningar bland unga... 64 7 Utveckling av vägledningshjälpmedel i form av mobilapplikation och servicebroschyrer... 65 7.1 Utveckling av mobilapplikation som hjälpmedel i vardagen för att hitta stödtjänster... 65 7.2 Servicebroschyr över de svenskspråkiga stödtjänsterna i regionen... 65 7.3 Servicebroschyr med behövlig information för övergången från andra stadiet till arbete eller fortsatta studier... 66 Nyhetsvärde... 66 Resursplan... 67 Uthållighet och bärbarhet... 69 Riskanalys och riskhantering... 70 Förankring av projektet... 77 KÄLLOR... 78 Författningar... 86 BILAGOR... 87 Seminarier... 87 Intervjuer / möten... 88 3

SYFTE Syftet med KOMET2020 är att stöda svenskspråkiga nyländska ungdomars väg genom studierna ut i arbetslivet. Fokus ligger på övergångsfaserna i utbildningen och till arbete; främjandet av lika möjligheter till utbildning och arbete, vilket även innefattar att arbeta för en minskad segregering av kön inom utbildningar, samt effektivera utexamineringen och främja förankringen i arbetslivet bland svenskspråkiga ungdomar i Nyland. Särskild fokus ligger på åtgärder som främjar jämlik behandling av ungdomar samt stöd för deras personliga utveckling. Integreringen av könsperspektivet är centralt i aktiviteternas planering för att uppnå könsmedveten verksamhet. Målsättningen nås genom införandet av ändamålsenliga väglednings- och stödtjänster. Europeiska socialfonden via Närings-, trafik- och miljöcentralen i Tavastland beviljade Föreningen Luckan rf delfinansiering för projektet KOMET Kompetens och mentorskap för unga under programperioden 2007 2013 för projektperioden 1.1-31.12.2014. Projektets syfte är att utarbeta - en kartläggning över de nuvarande stödtjänsterna som finns för ungdomar i huvudstadsregionen som saknar utbildnings- eller arbetsplats, eller på annat sätt står i risk att marginaliseras, samt en jämförelse över vilka skillnader det finns mellan de olika språkgrupperna; - en vidaregrund för förslag om hur implementera mentorskap och de befintliga organisationernas vägledningstjänster inom ramen för en arbetsmodell för vägledning i regionen; - en grund för projektplan för verkställandet av projektambitionerna från och med år 2015. Projektet KOMET:s pågående materialinsamling och analys ligger som grund för Föreningen Luckan rf:s aktuella ansökan för det nya projektet KOMET2020. Projektet KOMET:s material sammanställs för närvarandet till en slutrapport som planeras publiceras i november 2014. Materialet är således vid tidpunkten för ansökan i råformat och kan enbart till viss del medfogas i denna bakgrundsanalys. Materialet för KOMET- utredningen består av intervjuer med sakkunniga, fokusgruppintervjuer med unga samt en webbenkät som besvarats av sammanlagt 31 elev- och studerandevårdsgrupper från olika svenskspråkiga läroinrättningar i huvudstadsregionen. Utredningen tyder på att det inte finns orsak att skapa en ny stor punktinsats i Nyland på svenska, utan bristerna i stödtjänsterna är utspridda. De planerade åtgärderna för projektet KOMET2020 fyller således de luckor som just nu finns i nätverket av stödtjänster på svenska i Nyland. Projektet stöder även Finlands nationella program inom Europa 2020- strategin, där tidig handledning och personligt stöd lyfts fram som de mest centrala åtgärderna i förebyggande av utestängning av unga samt förebyggande av hopningen av ungas sociala och hälsomässiga problem. På flera olika håll i Finland har åtskilliga EU- finansierade projekt enligt lokala premisser jobbat med att utarbeta modeller för hur man kan förhindra utslagning bland unga. KOMET2020 tar i beaktande beprövade metoder och lösningar kombinerat med det behov av tjänster som specifikt svenskspråkiga ungdomar och yrkesverksamma, som arbetar med unga inom alla sektorer i Nyland, efterlyser. Det ligger i vårt gemensamma intresse att de befintliga stödtjänsterna utvecklas effektivt så att ungdomarna kan få rätt hjälp i tid och att dessa tjänster erbjuds könsmedvetet. Därtill tas i beaktande övriga studier och forskningar som gjorts beträffande vägledning och stödtjänster för unga samt beträffande svenskspråkig service i regionen för att ta till vara den kunskap som finns angående utvecklingsbehovet av stödtjänsterna. 4

KOMET2020 samarbetar med andra aktörer inom ramen för Ohjaamo- modellen för att trygga den svenskspråkiga servicen för unga. MATERIAL OCH METOD Materialet för utredningen består av intervjuer med sakkunniga, fokusgruppintervjuer med unga samt en webbenkät som besvarats av sammanlagt 31 elev- och studerandevårdsgrupper från huvudstadsregionens olika läroanstalter. Därtill tas i beaktande olika projekt, studier och forskningar som gjorts inom fältet särskilt under de närmaste åren. Projekt som baserat sig på utveckling av handledningstjänster för unga inom ramen av ungdomsgarantin ligger särskilt i fokus. Som metod för utredningen har använts The Logical Framework Approach, den s.k. LFA- metoden, som används av bland annat SIDA och FN. LFA- planeringsprocessen indelad i nio steg: 1. Omvärldsanalys (bakgrundsinformation) 2. Intressentanalys (individer och aktörer som påverkas och påverkar ) 3. Problemanalys (vilka problem ska lösas) 4. Målformulering (vad vill man uppnå på kort och lång sikt) 5. Aktivitetsplan (vilka åtgärder ska genomföras för att uppnå målen) 6. Resursplanering (tid, personal inklusive ansvar, budget, utrustning) 7. Indikatorer och verifikationskällor (metoder för att mäta resultat) 8. Riskanalys och riskhantering (faktorer som kan påverka resultat negativt) 9. Analys av antaganden/förutsättningar (vad andra aktörer hanterar) MÅLSÄTTNING KOMET2020 fokuserar på förebyggande verksamhet av marginalisering och utanförskap bland svenskspråkiga ungdomar i regionen. Målsättningarna är följande: - främja förverkligandet av ungdomsgarantin och utbildningsgarantin - främja en jämlika utbildning för unga - öka tillgängligheten och främja synligheten av befintliga stödtjänster likväl för de metoder och koncept som skapas inom projektet - främja lågtröskelprincipen vid alla stödtjänster som riktar sig till svenskspråkiga unga - minska andelen avbrutna studier - effektivera utexamineringen av studerande - integrera könsperspektivet genomgående i all verksamhet som berörs av projektet och således motarbeta könsblindhet - stöda övergångsfaserna i utbildning - stöda nyutexaminerades förankring i arbetslivet - förbättra vägledning och stödtjänster för ungdomar tillhörande olika specialgrupper såsom funktionsnedsatta, partiellt arbetsföra, oliklärande personer, invandrare, sexuella minoriteter och könsminoriteter - höja kompetensen och stöda personlig utveckling hos unga som tillhör olika specialgrupper - stöda företagarfostran hos ungdomar tillhörande olika specialgrupper - främja likabehandling av specialgrupper hos aktörer som erbjuder utbildning, stödtjänster, vägledning och sysselsättning för ungdomar 5

TERMER OCH DEFINITIONER Då man diskuterar stödtjänster för unga och vägledningstjänster är det viktigt att alla samtalsparter uppfattar terminologin på samma sätt. Europeiska kommissionen uppmärksammade problemet kring terminologi, definition och kvalifikation inom vägledningsområdet som ett resultat av Lissabonkonventionen år 2000. Cedefop 1 utgav år 2005 en publikation som definierar vad livslång vägledning innebär. ELGPN 2 har även definierat flera termer inom vägledningsområdet och dessa definitioner är även de som KOMET och KOMET2020 använder som referensram. Vissa begrepp har definierats i den nationella lagstiftningen och i de fall som dessa finns förlitar sig KOMET och KOMET2020 till dessa. Övriga termer definieras enligt hur de förts fram i etablerade studier och forskning på området. LIVSLÅNG VÄGLEDNING fi. elinikäinen ohjaus, eng. lifelong guidance Med livslång vägledning avses den vägledning som anknyter till livslångt lärande enligt Cedefops (2005) definition: Med vägledning i samband med livslångt lärande avses aktiviteter som gör det möjligt för medborgarna i alla åldrar och i olika livsskeden - att identifiera sin kapacitet, sin kompetens och sina intressen - - att fatta ändamålsenliga beslut om utbildning och yrke och att göra sina egna, individuella val när det gäller studier, arbete och annan liknande verksamhet Vägledningen sker i olika verksamhetsmiljöer: i utbildning, vid övergången mellan utbildning och arbete och på arbetsplatserna. Vägledningen ges av aktörer inom både den offentliga och privata sektorn. (Regionalförvaltningsverkens svenska enhet för bildningsväsendet, 2014) VÄGLEDNING fi. opastus, eng. guidance Karriär- eller yrkesvägledning kallas av många enbart för vägledning. Termen vägledning innefattar handledning, men även informationsgivning, coaching, undervisning, bedömning och uppmuntran. (ELGPN, 2014, baserat på definitionen av Hawthorn, 1991) HANDLEDNING fi. ohjaus, eng. counselling Handledning är interaktionen mellan en professionell och en individ för att hjälpa individen lösa ett specifikt problem. Handledning innebär att aktivt lyssna till individen och förmedla förståelse, respekt och empati. Handledningen innebär att ställa upp mål och hjälpa individen i processen att fatta ett självständigt beslut. Oftast ges handledning individuellt, men handledning kan även ske i grupp. (ELGPN, 2014) 1 Centre Européen pour le Développement de la Formation Professionnelle 2 European Lifelong Guidance Policy Network 6

COACHING Coaching är en process som fokuserar på att utveckla viss kunskap och modifiera beteende för bättre prestation. Coaching fokuserar på prestation, vilket innebär att individen skall bli bättre inom ett visst område. Coaching är också personcentrerat, vilket betyder att man koncentrerar sig på att individen redan har kunskapen inom sig, men måste lära sig att kunna använda och utnyttja den. Coachen hjälper individen att nå sitt fulla potential inom ett visst bestämt område. Coaching är ett lösnings- och resultatinriktat samarbete mellan coachen och individen. Det är en systematisk process där coachen underlättar förbättring av arbetsprestationen, livserfarenhet, självstudier och personlig utveckling hos individen. (ELGPN, 2014) MENTOR OCH ADEPT En mentor är en person som har en längre erfarenhet och kunskap inom det område som adepten behöver stöd i. Mentorn stöder adepten på ett vardagligt plan genom aktiviteter, diskussioner och genom att fungera som bollplank. Mentorns uppgift är inte att lösa problem, utan finns till för diskussioner med den unga. Mentorn är dock inte en vårdkontakt, rekryterare eller förälder, utan bistår med sitt eget personliga intresse för att stöda den unga utanför skolans verksamhet. Inom mentorskapet fastställer mentorn och adepten tillsammans en målsättning inom ramen för mentoreringen. (Kram, 1985) STÖDTJÄNST Med stödtjänster avses tjänster som stöder ungas välmående direkt eller indirekt. Det kan t.ex. vara talterapi, psykoterapi eller annan tjänst där den unga personligen träffar en professionell för handledning. Det kan även vara gruppverksamhet för unga, information via webbsidor, verksamhet som riktar sig till föräldrarna eller fortbildning för lärare eller annan tjänst, vars mål på långsikt är att stöda den unga i utvecklingen. DISKRIMINERING I samverkan med individer görs en hel del olika slags indelningar. Vissa indelningar är motiverade, men det är viktigt att minnas att indelningar som kan anses vara acceptabla ändras med tiden. Diskriminering är då man delar in människor på basis av deras olikheter. I de mänskliga rättigheterna och den nationella lagstiftningen räknas upp indelningar på basis av olikheter som åtminstone anses vara diskrimerande. Kankkunen, Harinen, Nivala och Tapio (Kankkunen m.fl., 2010:10) påpekar dock att dessa listor inte på något när är uttömmande. I Finlands grundlag 1999/731, 6 fastställs följande grund för jämlikt bemötande: Alla är lika inför lagen. Ingen får utan godtagbart skäl särbehandlas på grund av kön, ålder, ursprung, språk, religion, övertygelse, åsikt, hälsotillstånd eller handikapp eller av någon annan orsak som gäller hans eller hennes person. Barn skall bemötas som jämlika individer och de skall ha rätt till medinflytande enligt sin utvecklingsnivå i frågor som gäller dem själva. 7

De orsaker som i de mänskliga rättigheterna och den nationella lagstiftningen skyddas för diskriminering kan dock anses vara sådana orsaker som är särskilt känsliga. Dessa orsaker är också sådana som en individ inte själv kan påverka, som till exempel etniskt ursprung och fysiskt handikapp. Alla människor är olika och att alla har rätt att vara sig själv. Diskriminering anses vara sådan verksamhet som på grund av åtskillnad behandlar en individ på ett annat sätt än hur andra behandlas. Således är diskriminering inte enbart något som minoriteter kan utsättas för, utan vem som helst kan bli offer för diskriminering. (Kankkunen m.fl., 2010:10) I och med att barn står i en särskilt utsatt position i samhället och lätt är offer för diskriminering på grund av vuxnas maktrelation, är det viktigt att barn erbjuds det skydd de behöver för en trygg uppväxt. Diskriminering sker inte enbart mot vissa befolkningsgrupper utan kan även ske inom dessa grupper. Kankkunen m.fl. kallar detta för inomgruppsdiskriminering (fi. sisäryhmäsyrjintä). En individ som tillhör en viss grupp kan samtidigt även höra till en annan grupp, och därav bli diskriminerad i sin egen grupp. (Kankkunen m.fl., 2010:11) Om diskriminering fastställs ytterligare i Lagen om likabehandling 2004/21, 6, indelningar i direkt diskriminering, indirekt diskriminering samt trakasserier: Ingen får diskrimineras på grund av ålder, etniskt eller nationellt ursprung, nationalitet, språk, religion, övertygelse, åsikt, hälsotillstånd, funktionshinder, sexuell läggning eller av någon annan orsak som gäller hans eller hennes person. Bestämmelser om förbud mot diskriminering på grund av kön finns i lagen om jämställdhet mellan kvinnor och män (609/1986). Med diskriminering avses 1) att någon behandlas mindre förmånligt än någon annan behandlas, har behandlats eller skulle behandlas i en jämförbar situation (direkt diskriminering), 2) att en skenbart neutral bestämmelse eller ett skenbart neutralt kriterium eller förfaringssätt särskilt missgynnar någon jämfört med andra som utgör jämförelseobjekt, om inte bestämmelsen, kriteriet eller förfaringssättet har ett godtagbart mål och medlen för att uppnå detta mål är lämpliga och nödvändiga (indirekt diskriminering), 3) uppsåtlig eller faktisk kränkning av en persons eller människogrupps värdighet och integritet så att en hotfull, fientlig, förnedrande, förödmjukande eller aggressiv stämning skapas (trakasserier), 4) instruktioner eller befallningar att diskriminera. MOBBNING Mobbning är när en eller flera personer medvetet och vid upprepade tillfällen trakasserar en och samma person fysiskt, psykiskt och/eller verbalt. Då diskriminering i form av trakasserier kan handla om engångsföreteelser, är mobbning något som riktas mot samma person upprepade gånger. UTANFÖRSKAP Enligt Stigendal (2004) uppstår utanförskap då det finns ett socialt sammanhang med markerade gränser som ramar in ett innanförskap. Det måste finnas ett innanförskap för att det skall kunna finnas ett utanförskap. Det sociala utanförskapet existerar på olika nivåer. Det är ett innanförskap att 8

vara delaktig i en skola som elev eller studerande, men samtidigt kan man vara utanför de sociala relationerna i skolan. De enklaste sociala relationerna är simpla och kan t.ex. vara pratstunder på rasterna. Delaktigheten med andra i innanförskapet blir mer komplex då den ingår i en social struktur. En skola innehar sociala strukturer då elever/studerande har en viss roll som är anknuten till kompetens, kommunikation, makt och förtroende. (Stigendal, 2004) Klarar man inte av de sociala relationerna kan man bli utanför. Det kan då handla om avsiktlig utestängning, t.ex. mobbning, eller oförmåga att klara av innanförskapets villkor på grund av t.ex. språksvårigheter, svag hälsa eller bristande utbildning. Innanförskapet måste också uppfylla en viss mening för att man skall vilja vara delaktig i det. Utanförskapet kan då uppstå på grund av bristande vilja. Utanförskapet kan även bero på strukturer som försvårar delaktighet, t.ex. funktionshinder. (Stigendal, 2004) Då man talar om utanförskap i samhället handlar det också om strukturellt utanförskap, där den arbetslösa inte har möjlighet att delta i arbetslivet. Likaledes handlar det om strukturellt utanförskap då en ungdom blir utan studieplats. KAMRATSTÖD Kamratstöd är ett omfattande begrepp som kan syfta på varierande verksamhetsformer beroende på ändamålet. Kamratstödets syfte är enligt Fink (2011) att erbjuda deltagarna - erfarenheten att man inte är ensam i sin situation, det finns andra med liknande erfarenheter - erfarenheten att tillhöra en grupp - nya perspektiv, tankar och idéer - praktiska tips för vardagen - professionell kunskap och hjälp i problemlösning - stöd och uppmuntran i svåra situationer - personlig styrka för att klara av utmaningar för att inte svika andra i gruppen - uppbyggande respons på egen social interaktion - redskap för personlig utveckling genom den sociala interaktionen i gruppen. Kamratstöd kan ske både som en utformad gruppverksamhet, men även inbakad i annan verksamhet. Kamratstöd kan även ske oorganiserat t.ex. genom pratstunder under pauser. Kamratstöd kan även ske i par som så kallade buddies, menar Fink (2011). Oragniserade kamratstödsgrupper brukar ha vissa målsättningar och regler. T.ex. brukar stödgrupper för personer med ätstörningar ha som regel att man inte får diskutera vikt i gruppen. Den som leder gruppen är ansvarig för att organisera och leda träffarna. Gruppledaren kan belysa något tema för gruppen, som sedan ligger som grund för träffens diskussion. Kamratstödet är en viktigt del i livslång vägledning, vilket många aktörer ofta glömmer bort. Kamratstödets betydelse för personlig utveckling och som en del av handledningen är lika viktig på alla nivåer och i alla slags ungdomsgrupper under utbildningsstigen. Kamratstödets betydelse inom ramen av livlång vägledning har lyfts fram såväl inom arbetet vid ungdomsverkstäder, vid handledning av ungdomar på andra stadiet liksom i arbetet med högskolestuderande samt beträffande nyutexaminerade (se t.ex. Penttinen, 2011; Tuusa, Pitkänen, Shemeikka, Korkeamäki, Harju, Saares, Pulliainen, Kettunen, Piirainen, 2014; Lavikainen, 2014; Heikkinen, Jokinen, & Tynjälä, 2010). 9

RELEVANS OMVÄRLDSANALYS Ungdomstiden har under de senaste årtiondena blivit något av ett ideal och således har ungdomstiden blivit allt mer utsträckt. Barn slutar leka i allt tidigare ålder och övergår till ungdomsfasen genom klädsel, smink, sexdebut och prövning av rusmedel. Samtidigt har ungdomar svårt att lämna ungdomstiden bakom sig för att gå in i vuxenfasen för att stadga sig och bilda familj. Ungdomsfasen sträcker sig ända upp till 30- års åldern nuförtiden. (Salmela- Aro, 2008; Kiilakoski, 2014) Samtidigt som den fysiska mognaden sker tidigare så anser flera insatta (bl.a. Rimpelä, 2014; Ahokas & Ihatsu, 2014) att det nuförtiden krävs mer av den unga för att bli vuxen och övergången har blivit mer komplicerat och utmanande. De individuella skillnaderna är stora och puberteten infaller i olika tider och olika länge för ungdomarna. Övergången från ungdom till vuxen innebär flera stora förändringar och utmaningar då det kommer till hälsa, utbildning, arbete, relationer och hemförhållanden. Ungdomarna i dagens samhälle står jämförelsevis i mycket större risk att bli utanför studier och arbete. Den mentala och fysiska hälsan lider och leder till att problemen hopar sig. UNGAS BEHOV AV STÖD Ungdomsarbetslösheten har redan i flera år varit ett växande problem i Finland. Det har dock varit svårt för ministerierna att bilda sig en helhetsuppfattning om problematikens omfattning. Orsaken till svårigheten att bilda sig en översikt över situationen är den, att de olika ministerierna ser på ungdomarnas risk för marginalisering ur olika perspektiv. Ungdomarna som har studieplats och studerar är en heterogen grupp där vissa studerar heltid, vissa kombinerar studierna med jobb och vissa är inskrivna vid en läroinrättning men arbetar heltid. Dessutom finns det studerande som i teorin borde studera, men i praktiken mår för dåligt och får inga studier avklarade. Till gruppen hör även studerande som är föräldralediga samtidigt och sköter sina barn vid sidan om studierna. Gruppen arbetslösa består i vissa fall också av studerande och föräldralediga. Därtill finns det en andel ungdomar som inte anmält sig som arbetslösa vid TE- byrån och som man helt enkelt inte vet vad de gör. De ungdomar som befinner sig helt utanför studier och jobb är de som man befarar att slås ut ur samhället på långsikt. Den officiella definitionen på utslagna berör dock enbart de ungdomar som varken har studie- eller arbetsplats och som inte har någon annan utbildning efter grundskolan. Det ligger också en stor problematik kring hur svenskspråkiga kunder bokförs vid TE- byrån samt vid Folkpensionsanstalten (FPA). Det har inom ramen av KOMET- undersökningen framgått att TE- byråns register automatiskt utgår från att kunderna är finskspråkiga och kunden själv alternativt den person som betjänar kunden måste komma ihåg att betjäningsspråket måste bytas till svenska i datasystemet. Således är siffrorna över svenskspråkiga arbetslösa endast riktgivande och i praktiken borde siffrorna vara större, men hur mycket större är svårt att uppskatta. På de orter där den svenskspråkiga servicen är knapphändig torde siffrorna vara mest underskattade. FPA:s datasystem utgår från kundens modersmål i befolkningsregistret. Dock är andelen svenskspråkiga kunder större än vad statistiken låter visa av den enkla orsaken att flera kunder valt betjäningsspråk finska bl.a. på grund av att de tycker de förstår de finska facktermerna bättre 10

och/eller varit missnöjda med den svenskspråkiga informationen från FPA. FPA:s statistik är dock mer informativt än TE- byråns eftersom man i FPA:s siffror bättre vet hur många som önskar svenskspråkig betjäning. Myrskylä (2012) har utformat en uppfattning om vem marginaliseringen mer specifikt berör, och denna statistik har ansetts stämma bäst överens med verkligheten. Den grupp som är mest i fokus är den om cirka 32 500 ungdomar och unga vuxna som inte anmält sig som arbetssökande och som inte heller innehar studieplats vid en läroinrättning. Det är dessa ungdomar som man anser vara utslagna. 15-29- åringar totalt 1 005 927 marginaliserade 51 341 5 % Marginaliserade arbetssökande 18 830 övriga 32 511 män 32 871 64 % kvinnor 18 470 36 % urbefolkning 67 % annat modersmål 11 850 23 % Marginaliserade män Marginaliserade kvinnor urbefolkning 25 662 78% annat modersmål 7 209 22 % urbefolkning 13 829 75% annat modersmål 4 641 25 % Källa: Myrskylä (2012) De färskaste uppgifterna om svenskspråkiga arbetslösa ungdomar i Nyland är från juni 2014 och kommer från Nylands NMT- central. Uppgifterna visar att arbetslösheten bland svenskspråkiga ungdomar ökat sedan juni 2013 med 100 personer. 1207. Arbetssökande enligt yrke, utbildning och nationalitet ELY- central 02 NYLAND Arbetslösa arbetslösa totalt Språk svenska Variabler arbetssökande under räkningsdagen Månad 15-19 år 20-24 år 25-29 år Under 30 år i Nyland 2014 Juni 84 333 312 729 2013 Juni 89 272 268 629 Källa: NMT- centralen (2014). 11

Av de 729 svenskspråkiga arbetslösa i Nyland i juni 2014 kom majoriteten (178) från Helsingfors tätt följd av Raseborg (166). Ungdomarna i Borgå (133) och Esbo (89) var därnäst de största grupperna. Samtidigt kan man jämföra den genomsnittliga tiden för arbetslöshet i de olika kommunerna. Av de tvåspråkiga kommunerna är arbetslösheten längst i Sjundeå (30 månader), Lovisa (25 månader) och Kyrkslätt (22 månader). Esbo, med sitt rika näringsliv, har dock en betydande längre arbetslöshet (19 månader) än grannkommunen Helsingfors (11 månader). Arbetslösa svenskspråkiga under 30 år per kommun Arbetslösa svenskspråkiga under 30 år totalt Den genomsnittliga längden på jobbsökningen Månad Kommuner 2014 JUNI 018 ASKOLA Under 5 4 611 BORGNÄS 0 0 638 BORGÅ 113 14 049 ESBO 86 19 235 GRANKULLA 8 9 078 HANGÖ 19 7 091 HELSINGFORS 178 11 106 HYVINGE Under 5 9 224 HÖGFORS 0 0 149 INGÅ 11 16 245 KERVO Under 5 12 257 KYRKSLÄTT 25 22 407 LAPPTRÄSK Under 5 18 444 LOJO 5 7 434 LOVISA 34 25 505 MÄNTSÄLÄ Under 5 4 504 MÖRSKOM Under 5 6 543 NURMIJÄRVI Under 5 7 616 PUKKILA 0 0 710 RASEBORG 166 14 753 SIBBO 30 15 755 SJUNDEÅ 8 30 186 TRÄSKÄNDA Under 5 40 858 TUSBY Under 5 1 092 VANDA 27 11 927 VICHTIS Under 5 10 02 NYLAND 729 15 Källa: NMT- centralen (2014). 12

Av de arbetslösa ungdomarna under 30 år kan man se att på ett år har andelen arbetslösa ungdomar med högre högskoleexamen minskat, medan arbetslösheten ökat mest bland ungdomar med ungdomar med utbildning från andra stadiet. Andelen arbetslösa ungdomar I åldern 15-19 hade hållits så gott som oförändrad, medan arbetslösheten ökat märkbart bland ungdomar i åldern 20-29. Andelen arbetslösa ungdomar i åldern 15-19 med enbart examen från grundskolan hölls oförändrad. De svenskspråkiga arbetslösa ungdomarnas yrkesfördelning har inte ändrat märkbart på ett år. Av de olika kategorierna faller den största gruppen arbetslösa ungdomar i kategorin med oklar bransch. För åldersgruppen 15-19 är det byggkunniga som därefter främst är arbetslösa tätt följda av sakkunniga inom servicebranschen. Bland ungdomarna i åldern 20-24 har kunniga inom servicebranschen ökat. Däremot är det bland 25-29- åringar specialsakkunniga som är den största gruppen arbetslösa, tätt följd av kunniga inom servicebranschen. 13

1207. Arbetssökande enligt yrke, utbildning och nationalitet ELY- central 02 NYLAND Arbetslösa arbetslösa totalt Språk svenska Variabler arbetssökande under räkningsdagen Månad Åldersgrupper Utbildning (1): UTBILDNI NG TOTALT 1 LÄGRE GRUNDNI VÅ 2 HÖGRE GRUNDNIV Å 3 MELLANNI VÅ 4. LÄGSTA HÖGRE NIVÅ 5 LÄGRE HÖGSKOLEN IVÅ 6 HÖGRE HÖGSKOLEN IVÅ 7 FORSKARUTB ILD- NINGSNIVÅ 2014 Juni 15-19 år 84 0 23 56.... 0 0.. 20-24 år 333.. 84 212 15 13.. 0 5 25-29 år 312.. 71 151 15 39 26.. 8 Under 30 år totalt 729.. 178 419.......... 2013 Juni 15-19 år 89.. 23 53 5 0 0 0 7 20-24 år 272.. 65 172 11 8.. 0 10 25-29 år 268 0 66 120 8 28 37 0 9 Under 30 år totalt 629.. 154 345 24 36.. 0 26 Fotnot:..= information har ej fåtts, den är för osäker att presenteras eller så faller den under sekretessbestämmelserna 8 UTBILDNINGS NIVÅ OKÄND

1207. Arbetssökande enligt yrke, utbildning och nationalitet ELY- central 02 NYLAND Arbetslösa Språk arbetslösa totalt svenska Variabler arbetssökande under räkningsdagen Månad Åldersgrupper Yrke (1): YRKEN TOTALT 1 CHEFE R 2 SPECIALI STER 2014 Juni 3 EXPERT ER 4 KONTORS- OCH KUNDTJÄNS TPERSONAL 5 SERVICE- OCH FÖRSÄLJNING SPERSONAL 6 JORDBRUKARE, SKOGSARBETAR E M.FL. 7 BYGGNADS-, REPARATIONS- OCH TILLVERKNINGS - ARBETARE 8 PROCESS- OCH TRANSPORT - ARBETARE 9 ÖVRIGA ARBETS- TAGARE 15-19 år 84 0 5.... 11.. 20.... 0 37 20-24 år 333 0 23 17 16 78 8 58 7 13.. 112 25-29 år 312.. 68 27 15 60.. 36 17 23 0 64 Under 30 år totalt 729.. 96.... 149.. 114...... 213 2013 Juni 15-19 år 89 0.. 6.. 15.. 19.... 0 40 20-24 år 272 0 14 15 13 54 9 55 18 13 0 81 25-29 år 268 0 49 25 12 42 5 36 16 18 0 65 Under 30 år totalt 629 0.. 46.. 111.. 110.... 0 186 Fotnot:..= information har ej fåtts, den är för osäker att presenteras eller så faller den under sekretessbestämmelserna 0 MILIT ÄRER X ARBETE EJ HÄNFÖ RBART TILL ANNAT YRKESO MRÅDE Källa: NMT- centralen (2014) 15

Andelen arbetslösa bland nyutexaminerade har hållits så gott som oförändrad. Största gru arbetslösa utexaminerade är 20-24- åringarna, medan arbetslösheten minskat bland nyutexaminerade i åldern 15-19. Med nyutexaminerade avses ungdomar under 30 år som ett arbetsförhållande sedan yrkes-, yrkeshögskole- eller högskoleexamen. 1207. Arbetssökande enligt yrke, utbildning och nationalitet ELY- central 02 NYLAND Arbetslösa arbetslösa totalt Språk svenska Variabler arbetssökande under räkningsdagen Examinering Nyexaminerade Månad Åldersgrupper: 15-19 år 20-24 år 25-29 år Un tot 2014 Juni 31 38 27 96 2013 Juni 40 29 25 94 Fotnot:..= information har ej fåtts, den är för osäker att presenteras eller så faller den under sekretessbestämmelserna Källa: NMT- centralen (2014). Andelen under 30- åringar som deltog via TE- byrån i arbetsprövning och fungerade som alterneringsvikarie minskade avsevärt på ett år då man jämför situationen i juni 2013 och j För alterneringsvikariernas del från 91 till 75 personer, för arbetsprövning från 97 till 75 pe Antalet personer som deltog i arbetsverksamhet i rehabiliteringssyfte var så gott som den Däremot ökade antalet deltagande i frivilliga studier från 55 till 71 personer. Personer i arbetskraftsutbildning minskade med endast några personer.

Andelen svenskspråkiga under 30 år som deltar via TE- byrån i utbildning, förberedelse, arbetsprövning och annat Månad Åldersgr upp: under 30 år 02 Alterneringsv ikarier 04 Arbestprö vning på en arbetsplat s 05Arbetsverk samhet i rehabilitering ssyfte 06 Frivill iga studi er Tjäns ter total t Personer i arbetskraftsut bildning under räkningsdagen Sysselsatt a under räkningsd agen 2014 Juni 75 75 40 71 261 31 193 2013 Juni 91 97 42 55 285 37 115 17

FPA, Statistikgruppen, augusti 2014 Sjukdagpenning och FPA:s rehabiliteringstjänster som erhållits år 2013 samt kundernas betjäningsspråk Ålder Sjukdagpenning (inkl. partiell sjukdagpenning) Sammanlagt Yrkesinriktad rehabilitering Svensk- språkiga Sammanlagt Medicinsk rehabilitering för personer med grava handikapp Svensk- språkiga Sammanlagt Behovsprövad rehabilitering Svensk- språkiga Sammanlagt Rehabiliterande psykoterapi Svensk- språkiga Sammanlagt Svensk- språkiga Båda könen Sammanlagt 309 366 12 539 13 385 255 22 943 815 41 199 1 365 22 561 802 0-19 år 2 235 93 2 991 73 11 643 372 1 658 28 1 402 60 20-24 år 16 521 655 2 538 58 1 016 50 372 13 3 147 123 25-29 år 23 292 951 1 316 25 852 51 447 17 4 133 159 30-34 år 27 948 1 071 908 10 822 45 916 39 3 651 107 35-39 år 30 192 1 182 718 12 817 36 1 816 64 3 051 98 40-44 år 31 913 1 353 696 14 836 34 3 337 116 2 204 77 45-49 år 41 834 1 683 916 11 1 100 48 6 294 227 1 936 85 50-54 år 48 203 1 767 1 273 20 1 364 42 8 832 291 1 605 41 55-59 år 51 278 2 040 1 553 25 1 758 54 9 275 320 1 101 40

Män Sammanlagt 129 463 5 143 6 293 118 13 325 441 14 640 483 5 158 185 0-19 år 944 45 1 753 37 7 800 236 1 058 14 319 16 20-24 år 7 177 274 1 371 30 545 28 145 7 688 34 25-29 år 9 675 351 606 9 452 25 177 7 946 30 30-34 år 11 646 397 416 3 412 20 350 15 911 26 35-39 år 12 701 473 317 5 398 16 723 30 737 22 40-44 år 13 329 551 264 6 424 22 1 220 41 497 20 45-49 år 17 386 700 378 4 537 23 2 131 70 401 21 50-54 år 20 060 696 486 5 611 15 2 800 86 332 4 55-59 år 21 301 862 537 14 834 24 2 942 96 239 7 60-64 år 14 009 709 164 5 1 066 25 1 380 53 81 4 65- år 1 235 85 1 0 246 7 1 714 64 7 1 Kvinnor Sammanlagt 179 903 7 396 7 092 137 9 618 374 26 559 882 17 403 617 0-19 år 1 291 48 1 238 36 3 843 136 600 14 1 083 44 20-24 år 9 344 381 1 167 28 471 22 227 6 2 459 89 25-29 år 13 617 600 710 16 400 26 270 10 3 187 129 30-34 år 16 302 674 492 7 410 25 566 24 2 740 81 35-39 år 17 491 709 401 7 419 20 1 093 34 2 314 76 40-44 år 18 584 802 432 8 412 12 2 117 75 1 707 57 45-49 år 24 448 983 538 7 563 25 4 163 157 1 535 64 50-54 år 28 143 1 071 787 15 753 27 6 032 205 1 273 37 55-59 år 29 977 1 178 1 016 11 924 30 6 333 224 862 33 60-64 år 19 299 865 308 2 1 157 40 2 604 69 238 7 65- år 1 407 85 3 0 266 11 2 554 64 5 0 19

Av tabellen över andelen män och kvinnor som nyttjar FPA:s rehabiliteringsstöd får man en översikt över den stora skillnaden mellan män och kvinnor. Därtill kan man skapa en viss uppfattning över hur många svenskspråkiga ungdomar i Nyland som är i tämligen akut behov av stöd och hjälp. Bakgrundanalysen tyder på stöd för flera olika behov hos målgruppen. De största och vanligaste orsakerna till stöd är följande situationer: Stöd i övergångsfaserna: första till andra stadiet, andra till tredje stadiet Motivationsbrist i studierna Behov att få stöd och struktur i livet Stöd i yrkeskompetens Övergångsfas ut i arbetslivet Utanförskap Specialgrupper som är extra utsatta är jämförelsevis i större behov av stöd, bl.a.: Oliklärande personer Funktionsnedsättning Invandrare HBTIQ- unga Personer med partiell arbetsoförmåga SVENSKSPRÅKIGAS SPRÅKLIGA RÄTTIGHETER De finskspråkiga medborgarna utgjorde år 2013 drygt 89,3 % av Finlands befolkning, medan andelen personer med svenska som modersmål uppgick till 5,3 % (Statistikcentralen, 2014). Inom det finländska undervisningssystemet läser alla elever i svenskspråkiga skolor finska på motsvarande sätt som eleverna i finskspråkiga skolor läser svenska. Trots de storleksmässiga skillnaderna språkgrupperna emellan är finska och svenska i egenskap av vårt lands nationalspråk enligt lagen jämställda med varandra. Utgångspunkten för den svenskspråkiga minoritetsgruppens rättigheter i Finland återfinns i Finlands grundlag (731/1999). Grundlagens 17 fastställer att vårt lands officiella nationalspråk är finska och svenska, därtill garanteras ett rättsligt skydd för varje medborgare att i domstolar och andra myndigheter använda någotdera av språken. Vidare bör det allmänna tillgodose landets finskspråkiga och svenskspråkiga befolknings kulturella och samhälleliga behov enligt enahanda grunder. Båda språkgrupperna är berättigade till service på sitt modersmål i möten med kommunala och statliga myndigheter. Användningen av landets två nationalspråk inom den offentliga sektorn regleras mer specifikt av språklagen (423/2003), där det bl.a. stiftas att de språkliga rättigheterna ska förverkligas utan att man särskilt behöver begära om det och att myndigheterna innehar ett allmänt ansvar att främja användningen av båda nationalspråken. I syfte att kontrollera hur språklagstiftningen de facto verkställs ger statsrådet vart fjärde år även en berättelse om tillämpningen av språklagstiftningen. Därtill stipulerar lagen om likabehandling (21/2004) att diskriminering på grund av språk strider mot lagstiftningen samt att det är myndigheternas skyldighet att främja likabehandling i sin verksamhet. Tvåspråkig service inom den privata eller tredje sektorn är däremot inte reglerat i lag. Ur enkäten Språkbarometern 2012 (Herberts, 2012; Justitieministeriet, 2012), där språkservicen i tvåspråkiga kommuner granskas ur ett brukarperspektiv, framgår dock att det bland allmänheten verkar finnas ett stort mått av osäkerhet angående frågor kring språkliga rättigheter som berör tillgången till service samt vem man skall kontakta i dessa ärenden. Denna känsla är större bland 20

svenskspråkiga än bland finskspråkiga, vilket redan i sig kan tolkas som ett tecken på att de svenskspråkiga långt oftare tenderar att bli utan service på sitt eget modersmål jämfört med majoritetsgruppen. Tillgången och kvaliteten på svenskspråkig service såväl inom den offentliga, privata och tredje sektorns område varierar kraftigt inom vårt land (Justitieministeriet, 2012; Justitieministeriet, 2013). Kommunerna definieras enligt språklagen (423/2003) som en- eller tvåspråkiga, vilket innebär att då kommunens majoritetsspråk i regel avgör vilka språkkunskaper som lagmässigt krävs av de kommunalt anställda, inverkar landets kommunindelning starkt på hur grundlagens språkliga garantier i praktiken implementeras. Kommunens majoritetsspråk tenderar även att vara det dominerande verksamhetsspråket inom det övriga samhälleliga livet. Undersökningar har också uppmärksammat att minoritetens procentuella andel brukar fungera avgörande för den praktiska utformningen av den språkliga servicen i kommunerna (se t.ex. Herberts 2012). De förvaltningsreformer, nya lagstiftningar samt andra politiska och administrativa förändringar som det finländska samhället genomgått under de senaste decennierna och som vi jämt står inför, utmynnar likväl i språkliga konsekvenser angående kommunala och statsliga serviceenheter. Resultaten som framgår ur Språkbarometern 2012 pekar också på att medborgarna, i synnerhet de svenskspråkiga, är oroade över att servicen på det egna modersmålet försämras i samband med t.ex. kommunsammanslagningar (Herberts, 2012; Justitieministeriet, 2012). Sett ur ett rent demokratiskt perspektiv är det viktigt att i samband med beredningen av t.ex. sådana i nuvarande läge aktuella lagstiftningsprojekt som lagen om metropolförvaltningen och lagen om ordnandet av social- och hälsovården, säkerställa likmässiga verksamhetsförutsättningar för båda språkgrupperna. FINLANDSSVENSKA SPRÅKMILJÖER Utbildningsstyrelsen beskriver rådande finlandssvenska miljöer enligt följande: I den finlandssvenska skolan är en tredjedel av eleverna tvåspråkiga. Dessutom har en del av barnen en dialekt som modersmål. Standardsvenskan kan då ses som deras andra språk. Också många helt finskspråkiga föräldrar väljer den svenska skolan för sina barn. Det här betyder att elevunderlaget i skolan under de senaste åren blivit allt mer brokigt. De finlandssvenska skolorna finns spridda över en stor del av Finland. Dessa områden kan sinsemellan vara mycket olika. Man kan säga att vi har olika slag av finlandssvenska språkmiljöer, nämligen - helt enspråkiga - miljöer med dialekt och standardspråk - balanserat tvåspråkiga - tvåspråkiga med klar finsk majoritet - svenska skolor på helt finska orter - flerspråkiga barn vars förstaspråk är något annat än finska eller svenska, ca 2 %. (Utbildningsstyrelsen, 2014a) VIKTEN AV ATT BLI BETJÄNAD PÅ MODERSMÅLET 21

Att som likvärdig medlem av det finländska samhället bli erbjuden tjänster och service på det egna modersmålet, vare sig det är finska eller svenska, är oerhört viktigt av flera skäl. För att citera professor Marika Tandefelt: modersmålet är individens rikaste språk; det som tjänar honom eller henne bäst i flera sammanhang (Tandefelt, 2003). Det är med andra ord lättare att uttrycka sig på modersmålet, det språk som utgör individens känslospråk. I situationer där det inte är möjligt att föra en diskussion på det egna modersmålet tenderar utfallet av rent praktiska skäl bli att man endast utgår från det vad språkfärdigheterna tillåter, det vill säga att man därmed inte har en fullt så stor möjlighet att ta upp till tals det man egentligen har som syfte att föra fram. För personer som befinner sig i speciellt utsatta situationer är behovet av att bli betjänad på det egna språket desto viktigare. Då man redan har det kämpigt är det i allmänhet frustrerande att t.ex. i sådana kundservicesituationer där även små missförstånd kan få långtgående konsekvenser ställas inför en rad obekanta facktermer på ett annat språk än modersmålet. Tandefelt (2003) betonar tyngden av att finlandssvenskarna skall ha möjlighet att använda sitt modersmål ett av landets två officiella nationalspråk - utanför den privata sfären: Svenskan i Finland skall i likhet med andra samhällsbärande språk användas i domäner utanför hem och skola. Om vi inte använder vårt språk i kommunikation med myndigheterna kommer vi inte att ha ett ordförråd som täcker stora områden av våra liv som invånare i en kommun och medborgare i landet. (Tandefelt, 2003) Det är värt att minnas att tillgången till svenskspråkig service även är betydelsefull för bevarandet av den finlandssvenska identiteten. För att inte förlora denna identitet är det viktigt att de svenskspråkiga medborgarna även i fortsättningen skall kunna ta del av verksamheter på sitt eget språk. Henning- Lindblom (2012) konstaterar i sin doktorsavhandling att den största risken för att identifikationen som finlandssvensk skall försvagas i framtiden är att individens nätverk av språkkontakter blir allt mer finskt. (Henning- Lindblom, 2012: 89). Samtidigt bör det ändå inte förbises att många finlandssvenskar väljer att inte utnyttja rätten till service på det egna modersmålet i sina kontakter med myndigheterna (se t.ex. Allardt, 1997; Tandefelt, 2003). Man kan anta att detta beteende högst troligen bottnar i tidigare erfarenheter med brist på språkkunnig personal eller service tillgänglig på svenska. En annan bakomliggande orsak kan vara att en stor del av finlandssvenskarna behärskar det andra inhemska språket synnerligen bra. Då t.ex. andelen svenskspråkiga barn med tvåspråkig bakgrund i hela landet uppgår kring närmare 40 % (Finnäs, 2012), ger det skäl att tro att många finlandssvenskar relativt bekvämt överskrider språkgränserna inom livets olika sfärer. I och med att andelen som skriver finska i studentexamen fortsätter att ligga på en hög nivå (Takala, 2012), kan man också anta att en stor andel av landets svenskspråkiga befolkning innehar tillräckliga språkkunskaper i det andra inhemska språket för att klara sig i diverse samhälleliga verksamhetsområden. Naturligtvis finns det regionala skillander både vad gäller tvåspråkigheten och språkfärdigheterna i finska mellan de olika områdena i Svenskfinland. En tvåspråkig miljö ter sig även i dagens läge främmande för en stor del av Svenskfinlands befolkning, och speciellt för dessa finlandssvenskar är vardagen i ett samhälle som alltmer fungerar enligt det finska språkets villkor fylld av utmaningar. Det är ingen ovanlighet att som finlandssvensk ofta ställas inför dilemmat vilket väger mera: service som uppfyller de språkmässiga behoven eller tjänster som tillgodoser de kvalitetsmässiga aspekterna. Med blicken riktad mot framtiden är det alarmerande att brister i språklig service, framförallt den svenskspråkiga, fortsättningsvis avslöjas. Med utgångspunkt i resultaten av Språkbarometern 2012 kan man konstatera att det finns stora skillnader angående hur språkminoriteten i en kommun uppfattar den kommunala-, statliga- och privata språkservicen jämfört med gruppen som befinner sig 22

i majoritetsposition. Tillgången och kvaliteten på det språkliga serviceutbudet uppfattas av finskspråkiga i regel som relativt bra, vare sig de utgör den lokala majoritets- eller minoritetsspråkgruppen i tvåspråkiga kommuner. Samma enhetliga mönster går dock inte att finna på svenskspråkigt håll. Särskilt i de större tvåspråkiga kommunerna i södra Finland, där de som har svenska som modersmål utgör en minoritet, är det svårt att få kundservice på svenska. Finlandssvenskar bosatta i landets svenska språköar är inte heller tillfreds med den svenska servicen, däremot uppfattas servicen på det egna språket av finskspråkiga i enspråkigt svenska kommuner i allmänhet som god. Anmärkningsvärt är också att medan var tredje finskspråkig upplever att servicen på finska har förbättrats, anser däremot de svenskspråkiga som utgör den lokala språkminoriteten i tvåspråkiga kommuner att servicen utvecklats mot det sämre. (Herberts, 2012; Justitieministeriet, 2012). De ställningstaganden och konstateranden som gjorts i statsrådets berättelse om tillämpningen av språklagstiftningen 2013 (Justitieministeriet, 2013) understryker betydelsen av att service bör fås på kundens modersmål, antingen finska eller svenska, men samtidigt framgår det ur berättelsen att det, trots gradvisa förbättringar, även i nuvarande läge råder brist på såväl språkkunnig personal och tjänster tillgängliga på svenska inom den statliga och kommunala regin. Positivt är att statsrådet valt att belysa problematiken med en bristfälligt tilllämpad språklagstiftning genom att initiera en nationalspråkstrategi. Den grundläggande målsättningen som nämns i statsrådets principbeslut om nationalspråksstrategin är att trygga en fungerande framtida tvåspråkig dimension i landet (Statsrådets kansli, 2012). Den grundläggande förutsättningen för att svenskspråkiga överhuvudtaget skall kunna använda samt göra sig förstådda på sitt modermål i vardagslivet är givetvis att minoritetens språk behärskas av de finskspråkiga. En mer än bekymmersam utveckling är därmed att språkkunskaperna i det andra inhemska språket bland de finskspråkiga verkar gå mot en allt negativare inriktning, vilket bl.a. Takalas (2012) rapport redogör för. Efter att det andra inhemska språket gjordes frivilligt i studentexamen år 2005 har allt färre finskspråkiga abiturienter valt att skriva svenskan. Språkfärdigheter i svenska har också visat sig vara sämre bland de finskspråkiga skoleleverna jämfört med motsvarande kunskaper i det andra inhemska språket bland de svenskspråkiga skolungdomarna (Takala, 2012). Bland dessa dystra siffror finns lyckligtvis ändå en liten ljusglimt i och med att dagens unga fortfarande tror sig ha nytta av de båda inhemska språken i framtiden (Takala, 2012). Härvid kan det måhända tyckas konstigt att inte enhälligt gå in för tvåspråkiga servicelösningar för att garantera ett lika brett tjänsteutbud på de båda nationalspråken. Trots att flerspråkiga lösningar i viss mån kan anses vara berättigade, pekar ändå flera undersökningar på den stora risken med att möjligheterna för dem som hör till en språklig minoritet att få tillgång till tjänster på sitt eget språk avsevärt minskar vid tillämpningen av tvåspråkiga modeller. Allardt (1997) nämner i sin undersökning som motivering för enspråkiga lösningar att verksamheten vid en tvåspråkig enhet tenderar att helt omedvetet så småningom bli alltmer finskspråkig, samt att både forskning och erfarenhet visar ganska enstämmigt, att ingen kulturell eller språklig minoritet kan bestå, om den inte har egna institutioner, organisationer och former för interaktion på egna villkor (Allardt, 1997). Henriksson (2011) har analyserat konsekvenserna av en- eller tvåspråkiga lösningar vid sammanslagningar av olika enheter eller regioner, och är inne på samma linje som Allardt (1997) då hon beskriver vilket utfallet av tvåspråkigt utformade verksamheter i vanliga fall blir: i praktiken skapar det en tvåspråkig tillvaro för de svenskspråkiga men möjliggör en fullständigt enspråkig tillvaro för finskspråkiga. (Henriksson, 2011). Därmed kan man dra slutsatsen att den taxellska paradoxen fortfarande är relevant. Likamedtecken kan aldrig direkt dras mellan formell och faktisk språklig jämlikhet, vilket framgår redan i samband med språklagen och existensen av de flexibla möjligheterna att i praktiken organisera den kommunala och statliga servicen som medborgarna erbjuds. För att den faktiska 23

jämlikheten nationalspråken emellan skall uppfyllas kan det ibland vara motiverat att överväga särlösningar och specialarrangemang inom de enheter och tjänster som riktar sig åt de svenskspråkiga invånarna (se t.ex. Allardt, 1997; Henricson, 2014; Statsrådets kansli, 2012). Trots det ur ett internationellt perspektiv sett starka rättsmässiga skyddet för det svenska minoritetsspråket, brister det i den nuvarande språkliga servicen som medborgarna i vardagen möter. Finlands officiella tvåspråkighet är en rikedom, men tvåspråkigheten kan enbart bära frukt på såväl samhällelig som individnivå om den konkret syns i vardagen i form av lika möjligheter för båda språkgrupper att ta del av allt det goda som samhället har att erbjuda. UNGDOMSGARANTIN Ungdomars utbildning och övergång till arbetslivet haft en central roll i regeringsprogrammet för statsminister Jyrki Katainen då man arbetat med bekämpningen av utslagning i samhället. Förberedelsen av ungdomsgarantin fick sin start i och med det nya regeringsprogrammet och garantin trädde i kraft i början av år 2013. I sin presentation i riksdagen av meddelandet om regeringsprogrammet sade statsminister Jyrki Katainen följande: I praktiken innebär det att alla unga under 25 år och nyutexaminerade under 30 år erbjuds en arbets-, praktik-, studie-, ungdomsverkstads- eller rehabiliteringsplats senast inom tre månader från det att arbetslösheten börjat. Varje individ bör ha jämlika möjligheter till framgång, att utnyttja sina talanger, förverkliga sig själv och att ta hand om sig själv och sina närmaste. (Statsrådets kansli, 2011) Målet med ungdomsgarantin är att hjälpa unga komma in på utbildning och ut i arbetslivet. Då Finlands nya statsminister Alexander Stubb tillsattes den 24 juni 2014 betonades i det nya regeringsprogrammet att regeringen fortsätter arbeta för att människornas kompetens skall utnyttjas för fullt i arbetslivet. Regeringsprogrammet betonar även det fortsatta arbetet för att arbetslivet och välfärden skall förbättras. Genom utbildningspolitiska åtgärder, utbildning i arbetslivet och åtgärder som främjar välbe- finnandet i arbetet vill regeringen också inverka på arbetskarriärernas längd. Regeringen stärker åtgärderna för att utveckla kvaliteten på den grundläggande utbildningen med syfte att hejda den nedgång i inlärningsresultaten som har noterats i undersökningar. [ ] Regeringen fortsätter sitt arbete för att minska fattigdom, utslagning och ojämlikhet. För att det ska bli mer lönsamt att arbeta och för att höja sysselsättningsgraden kommer regeringen att förbättra samordningen av arbete och social trygghet. Inom lagstiftningsarbetet och beslutsfattandet kommer regeringen att fästa vikt vid och bedöma familjernas, särskilt barnfamiljernas, ställning. Regeringen fortsätter sitt målmedvetna arbete för att lindra arbetslösheten bland de arbetslösa som är svåra att placera. Förutsättningarna för unga, partiellt arbetsföra och personer med funktionsnedsättning som riskerar att bli utslagna ska förbättras. Den aktiverande sociala tryggheten ska utvecklas. Inom de fortsatta åtgärderna när det gäller ungdomsgarantin betonar regeringen en låg tröskel och tjänster som utgår från de ungas behov. Målet är en smidig samordning av tjänsterna och i synnerhet ett effektivt förebyggande arbete mot marginalisering. De unga som har det allra svårast ska stödjas 24