EUROPAPARLAMENTET. Utskottet för sysselsättning och socialfrågor FÖRSLAG TILL YTTRANDE. från utskottet för sysselsättning och socialfrågor

Transkript

1 EUROPAPARLAMENTET Utskottet för sysselsättning och socialfrågor PRELIMINÄRT FÖRSLAG 31 maj 2001 FÖRSLAG TILL YTTRANDE från utskottet för sysselsättning och socialfrågor till utskottet för kvinnors rättigheter och jämställdhetsfrågor över lika lön för likvärdigt arbete 2000/2312(INI) Föredragande: Elspeth Attwooll PA\ doc PE

2 PE /7 PA\ doc

3 ÄRENDETS GÅNG Vid utskottssammanträdet den 4 april 2001 utsåg utskottet för sysselsättning och socialfrågor Elspeth Attwooll till föredragande. Vid utskottssammanträdet/utskottssammanträdena den... behandlade utskottet förslaget till yttrande. Vid detta sammanträde/det sistnämnda sammanträdet godkände utskottet (enhälligt) nedanstående slutsatser med... röster för,... röster emot och... nedlagda röster. Följande ledamöter var närvarande vid omröstningen:...(ordförande/ordförande för sammanträdet),... (vice ordförande),... (vice ordförande),... (föredragande),...,... (suppleant för...),... (suppleant för... i enlighet med artikel i arbetsordningen),... och.... PA\ doc 3/7 PE

4 KORTFATTAD MOTIVERING Inledning Principen om lika lön för män och kvinnor som uträttar lika arbete inrättades genom artikel 119 i 1957 års fördrag. Europeiska gemenskapernas domstol har tolkat principen som "lika lön för likvärdigt arbete". Principen uttryckt i denna form fastslogs i artikel 141 i Amsterdamfördraget. Tack vare detta har många kvinnor vunnit rättstvister och erhållit rätt till samma lön som män. Trots detta kvarstår sammantaget en stor löneklyfta mellan könen och den uppskattas till mellan 17 och 25 procent. En undersökning som Eurostat offentliggjorde i augusti 2000 visade också att 77 procent av låglönetagarna i EU är kvinnor. Det är knappast någon mening att sätta upp målet att 60 procent av kvinnorna skall befinna sig i aktiv sysselsättning, vilket beslutades vid toppmötet i Lissabon förra året, om majoriteten av dessa kvinnor kommer att anställas i undervärderade låglönearbeten. Föredraganden välkomnar det initiativ som tagits av utskottet för kvinnors rättigheter och jämställdhetsfrågor att ta upp frågan om lika lön i syfte att lägga fram förslag för kommande åtgärder på gemenskapsnivå. Yrkesmässig segregation och arbetsvärdering Det finns en mängd bevis på att kvinnors lön är lägre än mäns inom alla yrken trots principen om lika lön för likvärdigt arbete. Dessutom förvärras problemet av yrkesmässig segregation, det vill säga, av att kvinnor främst arbetar inom områden där arbetet traditionellt sett har ansett vara mindre värt. Två andra faktorer är bidragande. För det första arbetar påtagligt fler män än kvinnor inom den privata sektorn än inom den offentliga, medan kvinnor är jämnare fördelade mellan de två sektorerna. För det andra är en mycket större andel av kvinnorna än av männen deltidsanställda. I båda dessa fall missgynnas kvinnorna med avseende på lönenivåerna. Det är därför uppenbart att man fortfarande måste ta upp frågan om lika lön för likvärdigt arbete, när kvinnor och män arbetar inom samma yrke. Det är emellertid också lika uppenbart att man måste bekämpa könsfördomar avseende det värde som olika yrken anses ha. Undervärderingen av kvinnors färdigheter måste stoppas. Redan 1975, i samband med antagandet av det första direktivet som grundade sig på artikel 119 (direktiv 75/117/EG om tillnärmningen av medlemsstaternas lagar om tillämpningen av principen om lika lön för kvinnor och män), erkändes att arbetsvärdering (kallat "arbetsvärderingssystem" i direktivtexten) kan vara ett viktigt verktyg i detta sammanhang. Det är emellertid viktigt såväl att sådana värderingssystem grundar sig på objektiva kriterier och inte på könskriterier, som att det finns garantier mot diskriminering vid deras administration. Det är särskilt nödvändigt att se till att mäns arbete inte längre är den norm mot vilken kvinnors arbete värderas. Med tanke på bristen på framsteg anser föredraganden att det nu har blivit tid att skärpa ordalydelsen i 1975 års direktiv, eventuellt till och med till den grad att arbetsvärderingar görs obligatoriska. Föredraganden kan emellertid godta att det med tanke på den snabba utvecklingen av arbetsmarknaden som erkändes i Lissabon - med en förändrad organisation av arbetet och den ökande användningen av blandade arbetsuppgifter - kan bli allt svårare att fastställa en viss arbetsbeskrivning för en viss anställning. PE /7 PA\ doc

5 Ett annat sätt att nalkas problemets lösning, endera genom en översyn av 1975 års direktiv eller genom direkt deltagande av arbetsmarknadens parter, skulle kunna vara att samordna ansträngningarna för att undanröja löneskillnaderna mellan män och kvinnor genom kollektiva förhandlingsprocesser. Slutligen vill föredraganden stödja de förslag Europaparlamentet antagit i form av ändringsförslag till direktiv 76/207/EG om likabehandling, i vilka parlamentet efterlyste en uppmuntran till enskilda företag att utarbeta jämställdhetsrapporter årligen, eller åtminstone vartannat år, vilka skulle innehålla statistik om andelen män/kvinnor på olika nivåer i organisationen och om löneskillnader för arbete av lika värde. Denna idé, som redan tillämpats i Sverige under ett antal år, verkar nu dra till sig intresset från andra medlemsstater och skulle vara en välkommen komplettering av de verktyg som står till förfogande för lika lön. Pågående åtgärder på gemenskapsnivå De enda positiva initiativen på gemenskapsnivå som specifikt syftar till att minska löneklyftan mellan kvinnor och män har, förutom 1975 års direktiv och domstolens domar, varit kommissionens och arbetsmarknadens parters uppförandekodex och andra liknande riktlinjer som införts av jämställdhetsorgan i vissa medlemsstater. Riktlinjerna verkar emellertid inte ha någon nämnvärd konkret inverkan på lönesättning eller lönenivåer. I de europeiska sysselsättningsriktlinjerna hänvisas till att medlemsstaterna skall "ta initiativ till positiva åtgärder för att främja lika lön för lika eller likvärdigt arbete och för att minska inkomstskillnaderna mellan kvinnor och män" (riktlinje 17 i rådets beslut om riktlinjer för medlemsstaternas sysselsättningspolitik 2001). De enskilda nationella handlingsplanerna för 2000 visade emellertid att medlemsstaterna inte lade särskilt stor vikt vid denna del av riktlinjerna: i vissa medlemsstaters nationella handlingsplaner nämndes inte överhuvudtaget några åtgärder för att minska löneklyftan mellan kvinnor och män. Andra befann sig fortfarande i det första projektskedet och i ett preliminärt undersökningsskede om sätt att uppnå könsneutral arbetsvärdering. Detta är minst sagt anmärkningsvärt med tanke på att det är 26 år sedan arbetsvärderingssystem först stöddes i direktivet om lika lön. De nyligen offentliggjorda nationella handlingsplanerna för 2001 uppvisar vissa förbättringar, i synnerhet som ett antal medlemsstater har tagit mer omfattande initiativ för att främja lika lön under det senaste året och resultaten av redan förut beställda nationella undersökningar nu har offentliggjorts och tillhandahåller fakta om vissa av orsakerna till de fortsatta löneskillnaderna mellan kvinnor och män. I vissa enskilda nationella handlingsplaner hänvisas emellertid fortfarande inte till denna del av riktlinje 17 och inte heller till förslag för hur löneskillnaderna mellan kvinnor och män skall bekämpas. I kommande nationella handlingsplaner måste man därför ge större vikt åt konkreta åtgärder för att överbrygga klyftan mellan kvinnors och mäns löner. Medlemsstaterna åtog sig i mars i Stockholm att, tillsammans med kommissionen, utarbeta indikatorer för att säkerställa att det inte föreligger några diskriminerande löneskillnader mellan kvinnor och män. Detta är verkligen välkommet, under förutsättning att indikatorerna är tillräckligt breda för att kunna omfatta frågor som anställningssegregation och behovet att PA\ doc 5/7 PE

6 förena familje- och arbetsliv. Kommissionen har dessutom tillkännagett att den under 2002 kommer att organisera en kampanj för lika lön som, trots att den till största delen skall tjäna som verktyg för att höja medvetenheten, med kraft kommer att föra upp frågan om lika lön på dagordningen igen, förhoppningsvis på de direkt berördas nivå, och med deltagande av arbetsmarknadens parter på europeisk och nationell nivå. Föredraganden hoppas att kampanjen 2002 också kommer att bilda bakgrund till ett förslag från kommissionen om översyn och uppdatering av direktivet om lika lön. Behovet av förbättrade statistiska uppgifter När det gäller insamling av uppgifter om kvinnors löner blev föredraganden förvånad över att det i en medlemsstats nationella handlingsplan 2000 (och än en gång 2001) uttryckligen nämndes att de statistiska källor som för närvarande står till förfogande inte tillhandahåller någon tillförlitlig information om skillnaderna i lön mellan män och kvinnor. I andra medlemsstater är uppgifterna ofta begränsade och i de flesta fall går de inte att jämföra mellan medlemsstaterna. Om de indikatorer och riktlinjer som fastställts på gemenskapsnivå skall ha någon effekt måste vi se till att medlemsstaterna arbetar för en harmonisering av sina metoder för insamling av statistiska uppgifter. En gemensam definition av "arbetstagare" är avgörande för detta syfte. En hel del av den statistik som används för att visa löneskillnaderna mellan kvinnor och män undantar i praktiken stora sektorer av arbetsmarknaden där kvinnor dominerar, såsom den offentliga sektorn och mycket av det som tidigare brukade kallas "atypiskt arbete", dvs. deltid, tillfälliga anställningar och arbete i hemmet. Det är mycket sannolikt att löneklyftan skulle vara ännu större om man räknade med alla dessa sektorer. Problemet med de siffror som Eurostat för närvarande använder är att det i utgångsuppgifterna (undersökning om inkomststruktur) endast ingår uppgifter från arbetsgivare inom den privata sektorn och att det tar åratal innan de blir tillgängliga (exempelvis arbetar vi för närvarande med uppgifter från ). Den färskare Europeiska gemenskapens hushållspanel har bredare tillgång till uppgifter som omfattar uppgifter om enskilda avseende inkomster, hyresbidrag, ersättningar och pensioner. Den finns att tillgå årligen och snabbare än undersökningen om inkomststruktur, men den innehåller är endast ett litet urval varje år och den är otillräcklig för att utgöra grunden för en korrekt analys av löneklyftan mellan könen. Föredraganden är mycket medveten om att det finns ett brådskande behov av omfattande statistik som är aktuell och omfattar alla sektorer samt tillhandahåller medlen för att utföra analyser på nationell nivå och/eller för hela sektorer av arbetsmarknaden. Föredraganden välkomnar att Eurostat planerar att inrätta en ny databas om inkomststatistik, som skall kallas SILC (Statistics on Income and Living Conditions) och hon hoppas att den skall möjliggöra systematisk övervakning av löneskillnaderna mellan kvinnor och män över hela arbetsmarknaden. De värden som för närvarande ligger bakom arbetsvärdering kan inte bringas fram i ljuset, och inte heller grunderna för lönediskriminering på grund av kön, innan fakta om löneskillnaderna PE /7 PA\ doc

7 kan fastställas på alla nivåer - på EU-nivå, nationell nivå, branschvis och per arbetsplats - och tar hänsyn till såväl ersättningar som löner. SLUTSATSER Utskottet för sysselsättning och socialfrågor uppmanar utskottet för kvinnors rättigheter och jämställdhetsfrågor att som ansvarigt utskott infoga följande punkter i sitt resolutionsförslag: 1. anser att det mål som uppställdes vid toppmötet i Lissabon, att uppnå att 60 procent av kvinnorna skall vara aktiva på arbetsmarknaden till 2010, inte kommer att bidra till lika möjligheter för kvinnor och män om majoriteten av dessa kvinnor har lågt avlönade och undervärderade arbeten, 2. välkomnar kommissionens planer att påbörja en Europatäckande kampanj om lika lön under 2002 och uppmanar kommissionen att i samband med denna kampanj lägga ett fram ett förslag om översyn och uppdatering av 1975 års direktiv om lika lön som i synnerhet bör innehålla större tonvikt på betydelsen av arbetsvärderingssystem som grundar sig på objektiva och könsneutrala kriterier som ett medel att minska löneklyftan mellan könen; uppmanar dessutom kommissionen att överväga vilka andra slags åtgärder eller system i detta syfte som skulle kunna införas och genom vilka medel, däribland främjande av arbetsmarknadens parters delaktighet, 3. uppmanar medlemsstaterna att uppmuntra enskilda arbetsgivare att genomföra årliga jämställdhetsrapporter vari skall ingå statistik om andelen kvinnor och män på olika nivåer i organisationen och om löneskillnader för likvärdigt arbete och om samtliga åtgärder som vidtas för att förbättra likabehandlingen på arbetsplatsen, 4. uppmanar medlemsstaterna att lägga mycket större vikt vid sysselsättningsriktlinjerna i kommande nationella handlingsplaner med avseende på åtgärder för att främja lika lön för likvärdigt arbete och uppmanar kommissionen att betona detta i sina rekommendationer till medlemsstaterna på grundval av detta års nationella handlingsplaner, 5. uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att, när de utarbetar de indikatorer för löneskillnader mellan kvinnor och män som de enades om i Stockholm, se till att dessa indikatorer är tillräckligt omfattande för att ta itu med frågor avseende könssegregation på arbetsmarknaden och åtgärder för att främja förenlighet mellan familje- och arbetsliv, 6. uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att skyndsamt samarbeta med Eurostat för att övervinna den situation där siffror som används för att avgöra löneskillnaderna mellan kvinnor och män undantar stora sektorer inom ekonomin där kvinnor dominerar (inbegripet den offentliga sektorn och de flesta formerna av atypiska arbeten), och att utarbeta ett system för insamling av statistiska uppgifter som kommer att tillhandahålla jämförbara uppgifter, och som skall vara lätt att uppdatera, omfatta hela arbetsmarknaden och erbjuda så mycket ingående information som möjligt. PA\ doc 7/7 PE