EUROPAPARLAMENTET. Utskottet för utveckling och samarbete FÖRSLAG TILL YTTRANDE. från utskottet för utveckling och samarbete

Transkript

1 EUROPAPARLAMENTET Utskottet för utveckling och samarbete PRELIMINÄR VERSION 2003/2078(INI) 22 augusti 2003 FÖRSLAG TILL YTTRANDE från utskottet för utveckling och samarbete till utskottet för framställningar över skydd och bevarande av människoapor och andra arter som hotas av utrotning genom olaglig handel med bushmeat Föredragande: John Alexander Corrie PA\ doc PE

2 PE /7 PA\ doc

3 ÄRENDETS GÅNG Vid utskottssammanträdet den... utsåg utskottet för utveckling och samarbete John Alexander Corrie till föredragande. Vid utskottssammanträdet/utskottssammanträdena den... behandlade utskottet förslaget till yttrande. Vid detta sammanträde/det sistnämnda sammanträdet godkände utskottet (enhälligt) nedanstående slutsatser med... röster för,... röster emot och... nedlagda röster. Följande ledamöter var närvarande vid omröstningen:... (ordförande/ordförande för sammanträdet),... (vice ordförande),... (vice ordförande), John Alexander Corrie (föredragande),...,... (suppleant för...),... (suppleant för... i enlighet med artikel i arbetsordningen)... och.... PA\ doc 3/7 PE

4 KORTFATTAD MOTIVERING När utskottet för framställningar beslutade att utarbeta ett betänkande om framställning 461/2000 om skydd och bevarande av människoapor och andra arter som hotas av utrotning genom olaglig handel med bushmeat (föredragande De Rossa), ombads utskottet för utveckling och samarbete att avge ett yttrande. Det område som väcker de allvarligaste farhågorna när det gäller jakt på och handel med kött av exotiska djur, s.k. bushmeat, och skyddet av människoapor är Centralafrikas skogsområden, i synnerhet Kongobäckenet, och de skogbevuxna delarna av Kamerun och Ekvatorialguinea. En stor del av befolkningen i detta område är traditionellt beroende av kött av vilda djur som den viktigaste källan för animaliskt protein. Skogsantiloper, svin och primater var de viktigaste arter som man jagade. Man räknar med att jakten på vilda djur i Centralafrika ger upp till 1 miljon ton kött varje år. Stora delar av Kongobäckenet är olämpliga för boskapsuppfödning, särskilt på grund av tsetseflugan, trypanosomias och andra sjukdomar. Situationen var likartad i de skogbevuxna områdena i västra Afrika, men alltför omfattande jakt innebar att många arter decimerades eller försvann så bushmeat är inte längre den huvudsakliga källan för animaliskt protein. Skogsskövling och förlust av livsmiljöer pekas ofta ut som den primära orsaken till att vilda djur utrotas, fastän det faktiskt i stor utsträckning är jakten som har decimerat antalet djur och som är en lika betydande faktor som skogsskövling. Man anser att jakten är den huvudsakliga orsaken till lokal utrotning i Kongobäckenet. Det anses att jakt på vilda djur för att tillfredsställa behovet av protein endast är hållbar i områden där det bor färre än två människor per kvadratkilometer, och där handelsvägarna är få. Den ökade handeln med bushmeat i Centralafrika drivs i huvudsak av marknaderna i byar och städer. Skogsföretag anlägger vägar in i tidigare otillgängliga skogar och banar därmed vägen för jakten på bushmeat. I Centralafrika kan bushmeatjägare tjäna USD på ett år, långt mer än förtjänsterna av andra former av sysselsättning. En bushmeatjägare med ett gevär föredrar att skjuta det största tillgängliga djuret, eftersom det ger den största avkastningen i relation till den dyra ammunitionen. Därför skjuter jägarna större djur som i det närmaste utrotas, även när det finns mindre djur som emellertid skulle ge lägre avkastning. Särskilt oroande är effekterna på primaterna, i synnerhet människoaporna som nu är allvarligt utrotningshotade. Här är sambandet med kommersiell skogsavverkning mycket nära och välkänt. Många skogsföretag gör inte mycket för att motverka bushmeatjakt av det skälet att det ger deras anställda en extrainkomst så att de kan betalas lägre löner av skogsindustrin. Samtidigt som utrotningsrisken hotar ekologiskt viktiga arter som människoaporna, finns det också en allvarlig risk för människors hälsa som har att göra med konsumtionen av primater. Man tror att hiv/aids först drabbade människor genom att man åt sjuka människoapor. Man kan även smittas av Ebola och hepatit genom att äta smittat kött av primater. Det är sannolikt PE /7 PA\ doc

5 att utbrottet av Ebola, som skapade så stor oro i den norra delen av Kongo Brazzaville tidigare i år, var följden av att man hade ätit sådan bushmeat. Det är uppenbart att det finns ett nära samband mellan å ena sidan fattigdom, ekonomisk och social utveckling och å andra sidan konsumtion av bushmeat. Där människor kan tjäna tillräckligt med pengar har de också råd att köpa andra former av animaliskt protein som fisk och importerat kött. När inkomsterna ökar ändras samtidigt smaken när det gäller mat, och med högre utbildningsnivå ökar även miljömedvetandet. Följaktligen måste det betonas att problemet med bushmeat inte kan angripas isolerat. Det måste inbegripas i en övergripande utvecklingsstrategi. På samma sätt är det inte heller tillräckligt att enbart stifta lagar om reglering av jakten. De flesta länderna i Kongobäckenet där bushmeatjakt är vanlig har redan lagar om skydd av utrotningshotade arter. Ändå finns kött från utrotningshotade djur i överflöd på lokala marknader, och maktens företrädare gör mycket lite för att komma till rätta med denna handel. Detta beror delvis på den allmänna inställningen och bristen på ekologisk medvetenhet, och delvis på den rådande korruptionen, som gör det möjligt för handlare och jägare att muta polisen och armén antingen med pengar eller kött. Därför är det lika viktigt, om inte viktigare, att tillämpa gällande lagstiftning än att stifta nya lagar. Detta väcker hela frågan om lag och ordning, och människors inställning till makten. Endast ett långsiktigt tillvägagångssätt inklusive uppbyggande av kapacitet, en god offentlig förvaltning och utbildning som fullt ut engagerar lokalsamhället kan bli framgångsrikt. Det är emellertid nödvändigt att reglera tillgängligheten till kraftfulla gevär som underlättar dödandet av människoapor och leder till ökad osäkerhet. Dessa omständigheter ökar behovet av utbildning. Utan stöd av lokalbefolkningen blir det aldrig möjligt att reglera jakten på och handeln med bushmeat. Människorna måste bli medvetna till exempel om det potentiella kommersiella värdet för lokalsamhället av den traditionella faunan, särskilt där ekoturism kan utvecklas (framgångsrika exempel på detta finns nära viltparker i södra och östra Afrika). Samtidigt som lokalt deltagande är väsentligt är det också nödvändigt att se till att skogsföretagen samt nationella och lokala myndigheter respekterar gällande bestämmelser. Detta skulle kräva en kombination av övertalning och påtryckningar. I sitt förslag till betänkande uppmanar De Rossa kommissionen att föreslå lagstiftning som skulle sätta ett grönt märke på certifierat virke och ett rött märke på icke certifierat virke, och att inleda förhandlingar med WTO om ett världsomspännande förbud mot import av icke certifierat virke ( bushmeatvirke ). Han uppmanar vidare kommissionen att ta hänsyn till Cites-konventionen och rekommendationerna från den icke-statliga organisationen Forests and the European Union Resource Network (FERN) i dess rapport från december 2002: Controlling imports of illegal timber: Options for Europe. Utskottet för utveckling och samarbete stöder fullständigt dessa förslag och kan ställa sig bakom De Rossas förslag i hans omfattande betänkande, som detta utskott välkomnar. Utskottet skulle emellertid vilja lägga fram en rad ändringsförslag för att ytterligare stärka PA\ doc 5/7 PE

6 förslaget till resolution. SLUTSATSER Utskottet för utveckling och samarbete uppmanar utskottet för framställningar att som ansvarigt utskott infoga följande i sitt resolutionsförslag: 1. punkt 2a (ny) Europaparlamentet betonar sambandet mellan jakt och konsumtion av bushmeat och den ekonomiska utvecklingsnivån, och att jakten på bushmeat och hotet mot utrotningshotade arter, i synnerhet människoaporna, måste motverkas med en övergripande utvecklingsstrategi och en minskning av fattigdomen. 2. punkt 2b (ny) Europaparlamentet anser att de folkgrupper som traditionellt har haft bushmeat som sin huvudsakliga källa för animaliskt protein måste hjälpas att utveckla medlen att köpa andra livsmedel, och att kommersiella nätverk för leverans av andra typer av kött och fisk borde uppmuntras och stödjas. 3. punkt 5a (ny) Europaparlamentet anser att man genom utbildnings- och informationskampanjer kan göra de lokala samhällena medvetna om den ekonomiska potential som finns i biologisk mångfald och behovet av att skydda utrotningshotade arter, i synnerhet människoaporna, som kan utgöra en betydande attraktion för ekoturism och därigenom alstra inkomster för och utveckling av dessa samhällen. 4. punkt 15a (ny) Europaparlamentet påpekar att upprätthållandet av gällande lagstiftning i många fall är otillräcklig, ofta till följd av bristfälliga kontrollmekanismer och tjänstemäns korruption. Europaparlamentet betonar att detta problem bör angripas i samband med god förvaltning på alla nivåer, antikorruptionskampanjer och respekt för lagen. 5. punkt 16a (ny) Europaparlamentet uppmanar de länder där djur jagas för bushmeat att införa och genomdriva stränga restriktioner beträffande kraftfulla gevär och den ammunition som används för dessa vapen, och att skärpa kontrollen av alla vapen för vilka licens saknas, och därigenom minska hotet mot de större primaterna och samtidigt förbättra den allmänna säkerheten. 6. punkt 21a (ny) Europaparlamentet uppmanar EU:s medlemsstater att med förebildlig stränghet tillämpa PE /7 PA\ doc

7 bestämmelserna om import i EU av utrotningshotade arter och att utdöma höga bötesstraff och, i den mån det är lämpligt, fängelsestraff för alla personer som är inblandade i olaglig import, försäljning eller servering av bushmeat. PA\ doc 7/7 PE