"Sjökaptenen" (2 pizzor)

"Sjökaptenen" (2 pizzor) När vi var i Åbo förra sommaren hittade vi kocken Michael Björklunds restaurang Niska som serverar åländska plåtbröd som är en nordisk variant på pizza. Vi blev väldigt förtjusta i deras Sjökaptenen bestående av kallrökt lax, tomat, rödlök, svartpeppar, pepparrotskräm och ruccola. Vi var väldigt snabba att försöka oss på att efterlikna denna när vi åter var hemma i vårt eget kök. Antingen gör man sin egen pizzabotten eller så väljer man den lite enklare vägen och använder färdig pizzabotten, stora tortillabröd eller libabröd, det sistnämnda är favoriten. 2 pizzabottnar 200 g färdig pizzasås 1 dl riven mozzarellaost 1 dl riven västerbottensost ½ rödlök (stor) i ringar 6 cocktailtomater, halverade

grovmalen svartpeppar Pepparrotskräm: 1 dl crème fraiche finriven pepparrot efter behag salt, svartpeppar 200 g kallrökt lax i skivor ruccola Sätt ugnen på 250 C. Förbered pepparrotskrämen först genom att smaksätta crème fraiche med riven pepparrot och sedan vispa den luftig med elvisp. Smaka av med salt och svartpeppar. Lägg över den i en spritspåse (alternativt en vanlig plastpåse som man sedan klipper ett litet hål på i ena hörnet). Bred pizzasås på bottnarna. Blanda de båda ostsorterna och fördela ovanpå tomatsåsen. Krydda rejält med grovmalen svartpeppar direkt från pepparkvarnen. Strö över rödlöksringar och tomathalvor. Grädda pizzorna i mitten av ugnen tills osten smält och blivit fint gyllenbrun, cirka 10 minuter beroende på ugn. Lägg skivor av kallrökt lax på den varma pizzan, spritsa över pepparrotskrämen och toppa med färsk ruccola. Servera pizzorna direkt. Recept och foto: Agneta Häggblom Wiklund & Petri Wiklund

Gubboffepaj (8-10 bitar) Detta är en omtyckt dessert som man lätt och snabbt tillagar utan ugn. Det går att förbereda varje beståndsdel för sig och bara lägga ihop allt strax innan servering. Barnsligt enkelt barnsligt gott! Botten av digestivekex och smör bidrar med lite sälta som kontrast till kolakrämen, det vill säga den söta karamelliserade mjölken (dulche de leche). Och säg en somrig efterrätt som inte innehåller färska jordgubbar, därav namnet gubboffeepaj! Allt toppat med vispad grädde samt hackad mörk choklad. Botten: 150 g smör 200 g digestivekex (gärna hälften vanliga, hälften fullkorn) Fyllning: 2 burkar (à 400 g) karamelliserad mjölk 1 liter jordgubbar

3 ½ dl vispgrädde 80 g mörk choklad Smält smöret. Mixa digestivekexen till smulor, enklast går det att göra i en matberedare med kniven monterad. Blanda smulorna med smöret och tryck ut ända upp till kanterna i en pajform, cirka 28 cm i diameter. Ställ formen kallt minst 30 minuter. Blanda samman de två burkarna karamelliserad mjölk (dulche de leche) och bred över digestivebotten. Snoppa och skiva jordgubbarna och fördela dem i paj-skalet. Vispa grädden och bred den över jordgubbarna och toppa med grovt hackad mörk choklad. Recept och foto: Agneta Häggblom Wiklund & Petri Wiklund

Stora visioner för Brännskär Morgonrusningen är tät från centrala Åbo ut mot skärgårdens ringväg. Vid färjfästet kliver jag ombord på båten och står på däcket och blickar ut över det spektakulära sceneri som Åbolands skärgård bjuder på i det strålande förmiddagssolskenet. Destinationen för min utflykt är Brännskär, en ö ute i Nagu södra skärgård. Väl framme får jag ett hjärtligt välkomnande av Ida Törnroos och Simon Strömsund, som står i beredskap att slå ner bopålarna för gott på Brännskär. Ursprungligen var Brännskär ett gammalt fiskehemman under flera hundra år. Tragiskt nog fick den traditionen ett slut när fiskaren på Brännskär förolyckades i en drunkningsolycka, och när änkan bestämde sig för att avsluta verksamheten köptes den bebodda delen av ön upp av Åbolands Skärgårdsstiftelse. Målsättningen med Brännskär i dag är att det traditionella skärgårdslivet med året-runtboende skall kunna fortgå och platsen skall fortsätta leva och andas. Simons vän Lennart Söderlund ansökte om att bli arrendator, fick sin ansökan beviljad, och han har nu bott på ön i fem år. Lennarts yngre bror Linus Söderlund och Simon är barndomsvänner, och därför blev det naturligt att Simon engagerades i verksamheten på Brännskär. Simon och de två bröderna driver i dag ett företag som håller allt som händer på Brännskär rullande. Både Simon och Ida har studerat scenkonst vid Novia i Vasa. Ida blev utexaminerad i maj 2016 och Simon tre år före henne. Beslutet att flytta ut till Brännskär på heltid för två dramapedagoger var en process som mognade fram under lång tid. Jag besökte Brännskär första gången som turist tillsammans med mina föräldrar, minns Ida. Jag visste att någon av de tre killarna jag såg jobba på holmen studerade scenkonst i Vasa, och jag skulle själv börja med det samma höst. När jag väl inlett studierna vid Novia gick jag fram till Simon i kafferummet och frågade Hej, är det du som är Lennart? Det är en fråga jag fått många gånger, inflikar Simon med

ett brett leende. När skämtandet blev allvar Ida och Simon blev småningom ett par, och Ida började sommartid jobba i gästhamnen och med caféverksamheten på Brännskär, något hon gjort under tre somrars tid. De två började skämta sinsemellan om att de skulle flytta ut till Brännskär på heltid sen. Det finns inga sommarstugor på ön, utan vid sidan av Lennarts hus finns bara ett bostadshus till som stiftelsen önskar heltidsboende till. Vill man bo på Brännskär är enda möjligheten att göra det året runt. Långsamt smög det sig in allt mera allvar i skojandet mellan Ida och Simon. Jag var på praktik för ett år sedan i Norge, berättar Ida. Jag minns att jag satt i badkaret och drabbades plötsligt av insikten att det inte är ett skämt längre utan att vi på riktigt kommer att flytta ut till Brännskär. Jag reagerade med att brista ut i gapskratt. Min beslutsprocess var mera konkret, då jag ändå jobbat här varje dag i tre år, säger Simon. Jag har många gånger tänkt på hur det skulle vara att stanna kvar här när arbetsdagen är slut i stället för att ta båten till Nagu. Men det var ett stort steg att på allvar fråga flickvännen om hon vill flytta ut hit när hon ändå studerade uppe i Vasa. Simon hann faktiskt aldrig fråga, fyller Ida i. Det handlar inte om att han vill flytta och jag har låtit mig övertalas till det, utan det var faktiskt jag som förslog att vi skulle göra allvar av skämtet. Simon hade säkert tänkt tanken många gånger, men han höll den för sig själv.

Jag vågade ju aldrig fråga, skämtar Simon. Bägge brister därefter ut i ett hjärtligt skratt. Bostadshuset renoveras nu som bäst Just nu håller paret på, tillsammans med bröderna Söderlund, deras far Lasse Söderlund och några arbetare till, att renovera bostadshuset de kommer att flytta in i. Man har även låtit flytta ett gammalt stockhus från Nagu till området, och det håller på att inredas till café och båthamnsreception. Det tidigare köket och caféutrymmet har varit ganska litet och oändamålsenligt. Det sjuder av liv den soliga vårdag jag gästar ön, och ljudet från ekande hammarslag blandar sig med fågelsång och vågskvalp. När flytten väl ägt rum och renoveringarna är klara hoppas Ida på att kunna göra teater, som hon är utbildad till. Den natursköna omgivningen skulle lämpa sig väl för teatergrupper för repetitioner och annat förberedande arbete. Redarhuset nere vid vattenbrynet (som ursprungligen användes bland annat för att vårda näten, men nu är ombyggt) skulle passa väl som repetitionslokal. Planerna är ännu på visioneringsstadiet, och paret siktar först på att flytta in och slå sig till ro innan framtidsplanerna får utkristalliseras mera i detalj. På ett mera konkret plan vet jag att jag till hösten kommer att dra kurser i teater, drama och dans i Pargas, Nagu och Korpo, förklarar Ida. I sommar kommer jag att ha fullt upp med att jobba i hamnen. Men visst drömmer jag om att Brännskär kunde bli en välkomnande famn för konstnärer och kulturarbetare dit de kunde komma för att koppla av, leva nära naturen och hitta inspiration och kreativt flöde. Ingen brist på sysselsättning Simons vardag består i att hålla i trådarna för den ordinarie verksamheten. Brännskär fungerar som en gästhamn och rymmer

cirka 35 båtar. Simon och bröderna Söderlund samlar in hamnavgiften och utöver det driver de ett litet café som betjänar båtgästerna. De utvecklar ständigt verksamheten och inkomsterna håller företaget flytande. De fiskar också sommartid och har ett rökeri på stranden där hamngästerna kan köpa med sig färskrökt fisk. Det finns två vedeldade bastur på området som hyrs ut till båtgästerna. Det finns inga duschar, utan allt är i gammaldags stil. Sommartid tar arbetet i hamnen all tid, och vår och höst erbjuder man paket åt bland annat lägerskolor och företag med olika aktiviteter. Vintrarna går åt till underhåll av båtar och hus. Även vedarbete tar mycket tid på vintrarna. Två vedeldade bastur som står varma nästan dygnet runt på somrarna slukar stora mängder ved. Det som vi jobbar mest på att utveckla just nu är olika aktiviteter. Vi håller till exempel äventyrsläger för barn här. Vi har kajaker och små träsegelbåtar som används av grupperna som gästar Brännskär. Vi har en klättringsvägg bestående av en tolv meter rak klippa som finns här på ön, och som vi håller på att skaffa utrustning till. Vi har också en paintballbana, och erbjuder grupper kurser i teambildning. Tanken med att utveckla aktiviteterna är att förlänga säsongen utöver semestermånaderna. Kulturaktörer i skärgården Vill man driva ett ställe som Brännskär behöver man vara en riktigt mångsysslare. Simon bygger och renoverar, sköter pappersjobb, bakar bullar, röker fisk, trycker planscher och marknadsför, spelar också ibland teater och sjunger och spelar för hamngästerna. Jag drömmer om att modifiera utrymmena så de blir mera anpassade för teater och konstnärligt skapande, berättar Simon. Bland annat kommer ett av vindsrummen i vårt hem att inredas som en liten musikstudio. Jag behöver mata konstnärssidan inom mig för att jag ska kunna må bra i det övriga arbetet. Flera gånger i veckan under högsäsongen ordnar vi ju också evenemang här med levande musik och olika former

av underhållning. Vi har bjudit på allt från jazz och opera till spansk folkmusik. Vi hoppas kunna vara aktiva kulturaktörer här ute i skärgården. Kaffet och de nygräddade bullarna jag bjuds på smakar ljuvligt ute i det fria. Jag går en lång promenad längs en naturstig på ön, och passar på att sitta på klipporna en stund och lyssna på lugnet. På andra sidan holmen träffar jag Brännskärsbornas får på stranden, och de hälsar mig med ivriga bräkanden och nosar nyfiket på kameran när jag försöker fotografera dem. Friden och stillheten är bedövande jämfört med den stress jag upplevde omkring mig när jag försökte tränga mig ut ur Åbos morgonrusningstrafik några timmar tidigare. Jag tänker på Idas och Simons visioner omkring att låta kulturen i dess olika former slå rot, växa och blomstra här ute. Brännskär är en pärla. Jag är ingen båtmänniska men tog mig enkelt ut hit från Nagu med en kostnadsfri förbindelsefärja som tog cirka 20 minuter. Jag ser fram emot att gästa Brännskär fler gånger, och då upptäcka allt det som har fått spira ur Idas och Simons visioner. Text och foto: Frank Berger