Bordeaux 2005 poäng och provningsnoteringar Låt mig börja med att säga högra stranden ja! Här håller vinerna tveklöst en mycket hög kvalitet, i

Transkript

1 Bordeaux 2005 poäng och provningsnoteringar Låt mig börja med att säga högra stranden ja! Här håller vinerna tveklöst en mycket hög kvalitet, i synnerhet Pomerol briljerar med en jämnhet utöver det vanliga, Saint-Emilion är briljant och så även Côtes de Bordeaux (Castillon, Francs, Blaye, Bourg) och satellitappellationerna. Vinerna har en utsökt koncentration med hög fruktmognad, fräschör, längd och komplexitet. Dessa kommer att utvecklas mycket fint och under mycket lång tid. Vänstra stranden är jag tyvärr inte lika övertygad om, det är en alldeles utmärkt årgång och de bästa egendomarna har som vanligt gjort utsökta viner men efter att ha hört allt prat om den bästa årgången någonsin så är jag inte helt med på noterna. Många av vinerna håller jag marginellt högre än 2004 och i vissa fall har jag en preferens för 2004! Pessac-Léognan har gjort utmärkta viner, men där är kvaliteten normalt homogen och hög. Många viner ifrån norra Médoc har fått en fin skjuts tack vare årgången, Haut-Médoc är mindre jämnt, Margaux är som vanligt väldigt ojämnt tack vare en uppsjö av underpresterande slott. Saint- Julien håller jag som den mest jämna av kommunerna i Médoc. De bra slotten i Pauillac har gjort alldeles utsökta viner, men det är ingen nyhet. Jag tror att en del producenter har tagit årgången för självklart och inte selekterat så hårt som de tvingats att göra 2004 eller Jag förstår inte alls de viner som präglas av gröna stjälkiga toner och omogna tanniner. De bästa exemplen präglas av mörk mogen frukt i kombination med en hög fräschör men det fanns gott om viner som hade mer röd och syltig frukt i kombination med gröna och örtiga toner, jag hittade lite av samma egenskaper i många 2003:or. Det positiva är att den absoluta majoriteten av vinerna hade en bra koncentration, det är i sig ingen kvalitet men en viktig förutsättning för att göra goda viner. Dessutom måste jag säga att jag imponerades av vinernas längd, även de mindre nogräknade exemplen hade väldigt lång eftersmak i de flesta fall. Detta är som sagt åter noteringar från en blindprovning vilken ofta väcker kommentarer då resultaten inte alltid är så väntade som man tror och låt mig repetera många är de gånger då man i diverse press läst att årgångens bästa viner är Latour, Lafite, Mouton, Haut-Brion, Margaux, Petrus, Cheval-Blanc och så vidare. Vi vet alla att en känd etikett påverkar oss och dessa slott är inte alltid de bästa, vinvärlden är alldeles för dynamisk för detta, dessa tillhörde alltid toppskiktet historiskt då de hade de bästa förutsättningarna men efter alla de framsteg som majoriteten av alla producenter genomgått så är det lättare att de uppenbara gränserna mellan 1:a, 2:a eller till och med 5:e crus suddats ut. Även om ovan nämnda viner ibland och oftast tillhör toppskiktet så vet vi att det inte alltid är så! Vi må slås ner av det faktum att den stora etiketten är långt ifrån så imponerande som vi vill. Samtidigt kan vi också fascineras över hur viner ifrån mindre appellationer såsom Côtes de Castillon eller Lalande-de-Pomerol som inte betingar mer än euro imponerar stort. Detta är vad jag tycker är det dynamiska och intressanta med en blindprovning som denna. Det är alltid ett nöje att prova alla högklassiga viner från mindre och kvalitativa egendomar som vare sig är internationellt kända eller har några betydande klassifikationer. Sedan måste jag naturligtvis poängtera att alla provningar skall tas som en indikation och inte som en absolut sanning. Vin är alldeles för dynamiskt för att kunna bedömas exakt, vinprovning är inte en vetenskap, det är trots allt en exercis i

2 njutning! Att tro att man kan ge samma vin 91 poäng idag, om 2 veckor och om 4 veckor är i det närmaste omöjligt även om vissa hävdar att de kan göra det! Trots allt vill både publikationer och läsare ha poäng som en referenspunkt så använd poängen som en referens för vinets uppträdande vid den specifika provningen och som en indikation på vinets potential, inte som den definitiva sanningen! Provningen Les Grands Chênes Médoc 88 Något knuten doft, mörk frukt, grafit och blyerts, bra täthet och längd, ingen grand cru men välgjort och koncentrerat med fint balanserade tanniner och allt vad vi kan kalla klassisk struktur. Ett ständigt pålitligt köp från Bernard Magrez vars små egendomar allt som oftast imponerar stort. Château Léoville-Poyferré Saint-Julien 97 Stor elegans på doften, förnämt och klassigt, något knuten doft som tids nog bjuder på mörk bläckig frukt, mineral, fuktig tobak, smaken är enormt tät och packad med ovan nämnda attribut, stor fräschör och eleganta tanniner, stor komplexitet och en enorm längd, ett i alla avseenden briljant vin, très grand Jag minns hur vinet imponerade i förra omgången på självaste Château Léoville- Poyferré, denna gång lyckades vinet skina ännu mer och det råder inga tvivel om att detta är ett av årgångens absolut bästa viner. Château Palmer Margaux 90 Doften bjuder på en hög mognadsgrad och massor av sötma, mörka plommon, örter och kryddor, smaken är bred och strukturerad med mogna tanniner, en saftig frukt och en rejäl längd, känns lite mer merlotdominerat och har inte riktigt den skärpa och klass som övriga viner i sällskapet. Hm, inte vad jag väntade mig, jag hade dock helt klart en klar preferens för 2004:an, troligtvis så kommer detta att utvecklas till det bättre Château Prieuré-Lichine Margaux 94 Läcker och inbjudande doft, lätt rostade fat, nyrostade kaffebönor, mineral, mogen cassis, smaken har en stor koncentration och elegans, lät krämig och perfekt balanserad med en imponerande tanninstruktur och storslagen längd, komplext med en stor potential. Betydligt bättre resultat än i juli, mer hävdelsefullt och tveklöst ett stort och potent vin. Château Pichon-Longueville Baron Pauillac 96 Elegant och finstämd doft, väl avvägda rostade fat, kaffe, mocka, mineral och mörka bär, smaken är tät och briljant lång, packad och koncentrerad med en uppsjö av elegans, god mörk frukt, mineral, subtila tanniner, extraordinär eftersmak, ett stort vin i vardande, enorm potential. Ett vin som jag alltid har hållit högt, som ett gott, strukturerat och stilrent vin. Så sakteligen har det har stigit i aktningen och briljerat i både 2004 och Château Smith Haut Laffite Pessac-Léognan 93 Generös och rostad doft, kaffebönor, mineral, mörka körsbär, tobak, cassis, smaken är tät och bläckig med strama och välbyggda tanniner, frisk med en väldigt lång finish, utsökt och lovande. Utan tvekan den bästa röda Smith Haut Laffite någonsin Marojallia Margaux 92 God och generös doft, mogen mörk frukt, lätt rökig och krämig med en anstrykning av tryffel, smaken har en mycket stor koncentration modernt stajlad men perfekt balanserad, väldigt påtagliga tanniner, aningen torr på slutet men med en utsökt potential. Mina noteringar överensstämmer rätt väl med de från juli, vinet är dock något mer öppet idag, lite mer markerad strävhet kanske. Château Malartic-Lagravière Pessac-Léognan 91 Mogen doft av solmogen frukt, tobak, finstämd kryddighet, smaken har en klassisk struktur, aningen ung och yvig i nuläget, lång eftersmak

3 med mörk frukt, mineral och kryddor, kommer att utvecklas väl. Homogent och inte speciellt annorlunda sedan förra omgången. Château Latour Pauillac 93 Ren doft, aningen knuten, viss betoning på nya fat, vanilj, kakao, finmalda kryddor och mörk frukt, smaken är ung, tät och knuten, härligt strama tanniner och en imponerande längd, ungt briljant och lovande men långt ifrån ett charmtroll i dagsläget, mindre koncentration men mer längd, säkert en 1er cru igen. Det var inte en jättetydlig Latour, bra, men återigen vill jag betona att det inte finns något magiskt över 1:a cruerna bortsett från etiketterna och historia, de briljerade med sin längd men i sällskap med öviga viner så är finns det ingen tydlig nivåskillnad vilket otaliga blindprovningar gång på gång bevisat. Château Pichon-Longueville Comtesse de Lalande Pauillac 84 Detta vin är det första i denna flight som saknar den klassiga känslan av ett grand vin, röd frukt, örtiga och gröna toner, hygglig koncentration men relativt knuten, medellång eftersmak, med något gröna och sträva toner, kommer förhoppningsvis att blomma ut tids nog. Det är nog få av oss som har undgått att notera detta slotts kraftiga nedgång de senaste åren Château Lafon-Rochet Saint-Estèphe 92 Inbjudande och läcker doft av rostade kaffebönor och mörk bläckig frukt, diskret rökig och krämig, smaken har en stor koncentration, imponerande tät och elegant balanserad, läcker mörk frukt, len och lång finish, en utmärkt klassisk Bordeaux. Betydligt roligare sedan förra omgången, mindre rustik och mer förfinad än i tidigare årgångar Château Haut- Condissas Médoc 93 Aningen modernare profil, läcker doft av rostade fat, vanilj, kaffe, cassis och läder, smaken har både täthet, koncentration, modern mörk frukt, polerade tanniner och en rejäl längd, lägg till detta ett extra uns yppighet, gott redan nu, men även moderna viner vinner på utveckling så klart. Stilrent och pålitligt, håller alltid en hög nivå och tillhör definitivt topparna i Bordeaux. Château Mouton-Rothschild Pauillac 92 Lätt rökig doft, mörk höstfrukt, tobak, mineral, smaken är extremt tight och knuten i nuläget, fin renhet och mineralton, sublima tanniner och en rejält lång eftersmak, fint balanserad, detta kommer att bli en utsökt Bordeaux om några år. Definitivt knuten i nuläget, annars brukar Mouton vara den mest extroverta av första cruerna. Château Ducru-Beaucaillou Saint-Julien 91 Läckert inbjudande doft, mer på den moderna sidan, lätt rostade fat, vanilj, mogen mörk frukt, plommon, cassis och läder, smaken är tät och fullpackad med mörk frukt, mer kryddighet än i övriga viner, snyggt avrundade tanniner, en god fräschör och en mycket lång finish. En snygg och stilren Ducru, denna egendom har verkligen hittat formen igen, även 2004:an var utsökt. Château Monbrison Margaux 88 Söt doft av mörka plommon och mogna körsbär, jag får lite mindre bordeauxfeeling här, bra koncentration och en god kryddighet, strukturerad med ett visst uns elegans, men långt ifrån så bra som övriga viner i denna flight. Château Haut-Marbuzet Saint-Estèphe 93 Generös doft som bjuder på lätt rostade fat, kaffebönor, cassis, fuktig tobak och cederträ, smaken är très Bordeaux med mörk sval frukt, imponerande tanninstruktur, bläckig mörk frukt, finstämd och strukturerad med en enormt lång finish, stor potential. Detta vin skiljde sig betydligt när jag jämför mina noteringar sedan juliprovningen, en stor överraskning, även i de totala och officiella resultaten. Château La Mission Haut-Brion Pessac-

4 Léognan 94 Ung och något knuten på doften, inslag av mineral, rök, cassis och mörka plommon, smaken har en stor och elegant struktur, massor av mineral och silkiga tanniner, diskreta toner av rostat kaffe och vanilj, längden är briljant, lite i slutnaste laget men definitivt ett grand vin. Château Clerc-Milon Pauillac 89 Aningens vild och stallig doft, klassisk mörk och bläckig bordeauxfrukt, läder och tobak, lite mer rustik på smaken än övriga viner i denna flight men strukturerad och lång, känns som klassisk mark, definitivt ett vin att lagra. Både detta och d Armailhac brukar briljera i varmare årgångar, vinner alltid på lagring. Château Montrose Saint-Estèphe 94 Elegant, komplex och suggestiv doft av mineral, fuktig jord, sten och koncentrerade mörka bär, lätt anstrykning av ek, härligt tät struktur, kryddig med mörk frukt och mineral, fin fräschör och en imponerande längd, följsam, elegant och ytterst potent, kommer att bli en mycket stor Bordeaux. Ja, det är helt klart, Montrose har nått nya höjder sedan 2003, även 06:an kommer att bli briljant. Château d Armailhac Pauillac 87 Lätt rökig och krämig doft, höstfrukt, aningen mer merlotprägel, smaken har en fin fräschör och strama tanniner, fin längd, aningen lättare och mjukare än övriga viner i samlingen. En lättare Pauillac, god och klassisk men kanske aningen tunn i detta sammanhang, oavsett betydligt bättre än i förra provningen. Château Margaux Margaux 94 Doften är ren och elegant, något knuten med inslag av grafit, mineral, svarta vinbär och en lätt rökighet, smaken är ren och briljant med mörk bläckig frukt, mineral och snyggt avrundade tanniner, trots vinets koncentration är det extremt slankt och elegant, definitivt ett stort vin med en enorm längd, ännu i yngsta laget, säkert en 1er cru så det går ju inte att köpa. Margaux är normalt ett vin jag har haft svårt att bedöma i dess ungdom, detta är lysande bra men det stora steget mellan första cruerna och övriga bra viner är ju långt ifrån vad prisskillnaderna vittnar om Château Haut-Brion Pessac- Léognan 86 Söt och mogen frukt, vissa örtiga toner, lite knutet, smaken är aningen rustik, emot det syltiga hållet, strama tanniner och en bra längd, aningen för markerade fat, inget stort vin. Jaha, vad i hela fridens namn har hänt här då? Återigen, första cruerna är inte orörliga, även de kan göra misstag och alla provare var rörande överens om att detta var långt ifrån briljant, en årgång som 2005 drabbades man hårdare av det varma och torra klimatet och frukten närmade sig övermognad och 60 % merlot i cuvéen bidrar inte till mer stringens, faten kändes inte heller helt balanserad. Provade detta från fat på slottet och gillade det, men återigen när produkten är buteljerad och färdig så får man en bättre och framförallt ärligare insikt, nej tacka vet jag 2004:an den sista 1:er cru Bordeaux jag förmodligen hade råd att köpa. Château Lascombes Margaux 96 Underbar doft, renhet, mineral, mörk frukt, svarta vinbär, rostade kaffebönor och cigarrlåda, ett visst uns av deja vu infinner sig, smaken är imponerande och har en massiv struktur, mängder av mörk frukt, uppfriskande mineral och syra, perfekt balans med en finstämd kryddighet i bakgrunden, eftersmaken är imponerande lång, ett stort vin. Wow detta var en rolig överraskning, jag har aldrig hållit Lascombes som någonting extraordinärt men detta är ett lysande resultat, jag gillade vinet i förra omgången men nu så briljerade det ännu klarare Domaine de Chevalier Pessac-Léognan 94 Tät och bläckig frukt, lätt rökig och mineralig med fuktig tobak och

5 läder, smaken är ytterst elegant med massor av mineral och silkeslena tanniner, något knutet men med en briljant längd och tät struktur. Detta var fjärde gången detta år som jag provade detta vin och noteringarna är relativt konsekventa, det råder ingen tvekan om att detta är en mycket stor Bordeaux, bättre än någonsin. Château Lafite-Rothschild Pauillac 97 En stor och elegant bordeauxdoft infinner sig, det kryllar av attribut såsom mineral, läder, cigarrlåda, cassis, läckert rostade fat och nybryggs espresso, smaken är mer återhållen men sällsamt lång med en underbar täthet och precision frisk och monumental med lager av nyanser, mon dieu, detta är ett stort vin. Intressant, detta är den 1:er cru som jag har provat minst av och aldrig riktigt förstått mig på, dessutom håller jag Lafite som ett av de svåraste vinerna att greppa i dess ungdom då tvärtemot Mouton är charmigt och yppigt och relativt öppet, nu var det snarare tvärtom. Reignac Bordeaux Supérieur 88 Aningen vild och kryddig doft, en touch av brett, aningen väl påtagliga fat i nuläget, bra koncentration, lite splittrad för tillfället, bra längd, behöver dock lite tid för att lugna ner sig. Château Pape-Clément Pessac-Léognan 98 Inbjudande och komplex doft, mineral, läder, fuktig cigarr och lager av mörk bläckig frukt, vinet har en imponerande koncentration och bredd, fantastiskt närvarande och balanserade tanniner, briljant syra och en hänförande längd, en stor terroir, perfekt bemästrad, ett stort vin med en ohämmad potential. Ja, detta var inte fy skam, jag har provat det ett antal gånger tidigare i år, noteringarna är någorlunda liknande, dock så tycker jag att lite av yppigheten och fatigheten har lagt sig till förmån för mineral, frukt och elegans, detta är absolut strålande. Château Beau-Séjour-Bécot Saint-Emilion 1er Grand Cru Classé 95 Söt och solmogen höstfrukt, väl understruken av mineral och kalk, aningen nya fat, elegant kryddighet, smaken är balanserad, tät och sjuder av mineral, mörk frukt och lena tanniner, rejäl längd och massor av komplexitet på eftersmaken. Helt klart ett stort vin, fantastisk terroir som präglas av en modern touch utan överdrifter någonstans Château La Couspaude Saint-Emilion Grand Cru 92 Viss stallighet på doften, lätt rökig och krämig med mörka plommon, läder och kaffe på doften, smaken är aningen inåtvänd just nu, bra struktur och längd, mer betoning på tannin än frukt i nuläget, förtjänar några år i källaren, bra potential och struktur. Ett bra vin, det var betydligt öppnare och generösare i förra omgången, men visst är det vinernas potential som ska bedömas, även om det i vissa fall är knepigt som i fallen med Petrus och Cheval Blanc. Château Angelus Saint-Emilion 1er Grand Cru Classé 98 Underbart komplex doft, rökig och krämig med mörk höstfrukt, läder, mineral och en ton av tryffel, smaken är elegant och suggestiv, mineral, krämig mörk frukt, härlig struktur med perfekt avrundade tanniner och lager av komplexa smaker, enormt lång finish, stor potential, stor terroir. Angelus är väl ingen nykomling för någon direkt, ett fantastiskt vin och i förhållande till Cheval Blanc, Petrus och Ausone så är det dessutom köpbart även om det inte är speciellt billigt. Château La Fleur- Cardinale Saint-Emilion Grand Cru 92 Lätt rostad och modern doft, kaffebönor, läder, mörk frukt, smaken är tät och strukturerad med en förnämlig längd och härligt silkiga tanniner, mer elegans och mineral på eftersmaken. En av de nya stjärnorna som de senaste årgångarna har

6 briljerat, detta vin var betydligt öppnare nu än i juli. Le Bon Pasteur Pomerol 93 Doften är relativt knuten i nuläget, vilda bär, mineral, smaken är bred och strukturerad med strama tanniner, god krämig frukt, rejält lång eftersmak. En alltid pålitlig Pomerol ifrån den modernare skolan, även om detta är ett av Michel Rollands mest klassiska viner. Balthus Bordeaux Supérieur 90 Modern doft, lätt rostad, vanilj, mörk frukt, relativt fatig i nuläget, tät och koncentrerad smak, rik på alkohol, bra längd, aningens för yvig idag, modernt stajlad men hyggligt balanserad. Ett helt ok vin, känns i sammanhanget lite mer högoktanigt, men i jämförelse med andra moderna viner från jordens alla hörn så har Bordeaux allt som oftast en tendens att hålla sig inom de eleganta och balanserade ramarna. Clos l Eglise Pomerol 92 Läcker och högklassig doft, vilda bär, tryffel, tobak, mineral, smaken är tät, inte den bredaste men frisk med strama tanniner och en stor längd, ett elegant vin för lång lagring. De flesta vinerna från högra stranden var som sagt i slutnaste laget och i synnerhet de klassiska pomerolvinerna, men ge dem tid och de kommer att blomma ut. Château Petrus Pomerol 90 God doft av mogna bär, fuktig jord och mineral, aningen präglad av fat. I nuläget, smaken har en stor struktur men är knuten, mer betoning på tannin, viss anstrykning av grönhet, enormt lång men aningen gles på slutet, jag är övertygad om att detta är ett stort och mytiskt vin som aldrig någonsin har briljerat i blindprovningar Petrus anyone? Javisst, det här med att blindprova må skapa en viss kontrovers då de finns de som hävdar att Petrus, Cheval Blanc eller Lafite inte kan vara sämre än en 5:e cru eller en Côtes de Castillon, samt att vinerna behöver lång tid för att visa sina bästa sidor, jag håller till viss mån med om detta, men alla viner, även de modernare exemplen som t ex Angelus, Haut-Condissas eller Valandraud behöver tid och blir bättre och komplexare med ålder. Château Canon-La-Gaffelière Saint-Emilion Grand Cru Classé 89 Charmig, modern och fruktig doft, aningen nya fat, fin kryddighet, något knuten och kärv på mitten just nu, bra längd, aningen tanninpräglad i nuläget. Oops, detta brukar alltid vara ett bra vin och pålitligt köp men det var slutet och svårbedömt i nuläget. Château Ausone Saint-Emilion 1er Grand Cru Classé 95 Aningen fat, mocka och vanilj på doften, läder och mörk frukt, smaken är enormt tät och koncentrerad, stor längd och finlemmade tanniner, massor av frukt och en briljant syra, väldigt knutet men med en stor potential. Ytterligare ett mytiskt och idag nästintill oåtkomligt vin, 05:an betingar väl sisådär kr på marknaden, det är tur att det finns gott om andra goda viner att köpa, Angelus för ca kr känns som rena rama fyndet. La Mondotte Saint-Emilion 94 Generös doft, lite nya rostade fat, kryddor, tryffel och vilda bär, god och fyllig med en bred struktur, närvarande men ytterst putsade tanniner, mer röd frukt bourgognestruktur på smaken, god kryddighet och en rejäl längd. En pålitlig och modern St- Emilion från greve Stephan Von Neipperg och Stephane Derenencourt, jag kan inte påstå att man dricker den speciellt ofta då vi ser till prislappen, men gott är det Château Rol Valentin Saint-Emilion Grand Cru 93 Generös och komplex doft av skogsbär, mineral, rök och lite nya fat, smaken är tät och bred med en stor koncentration och fint byggda tanniner, yppig frukt och en mycket lång eftersmak, i yngsta laget nu men en finfin potential. Ett vin som växer för varje år, bättre än någonsin. Château

7 Troplong-Mondot Saint-Emilion Grand Cru Classé 92 Lätt rostad doft, mängder av mörka plommon och cassis, bred och yppig med strama tanniner och läckert krämig frukt, elegant och rejält lång finish, stor potential. Sedvanlig bredd och koncentration, bra gjort, ge detta 5 år så kommer elegansen fram. Virginie de Valandraud Saint-Emilion Grand Cru 94 Elegant, stallig och kryddig doft, mörka plommon och vilda bär, stor struktur, bra fräschör och mineralitet, silkig struktur och en stor längd, bra precision och potential. Verkligen en trevlig överraskning då vinet avslöjades bättre än någonsin, Valandraud brukar vara svårdrucket och svårbedömt i sin ungdom men detta var lysande. Château Larcis-Ducasse Saint-Emilion 87 Söt och mogen frukt på doften, mörka bär, kaffe och läder, hart extraherad, vanilj, kryddor, medellång till lång finish men aningen splittrat, modernt stajlat, inte optimal att prova idag. Detta var lite splittrat och svårbedömt idag, bitarna faller säkert på plats inom en snar framtid Château Monbosquet Saint-Emilion Grand Cru 89 Doften är kryddig och komplex, något sluten i nuläget, mörka bär, läder, stall, smaken är bred och koncentrerad, mjuka tanniner och en lång eftersmak, runt och fylligt med en mjuk syra, snyggt modernt och tillrättalagt, kanske lite tråkigt. Visst, alla bitar på plats, utom personlighet och elegans. Château Le Gay Pomerol 92 Härligt ren doft, vilda bär, mineral och tobak, tight struktur, fin fräschör och en strålande längd, elegant, ge denna tid och det kommer bli ett fenomenalt vin. Precis som övriga pomeroler i sällskapet var Le Gay lysande, aningen slankare än övriga men med en underbar skärpa och längd. Château Cheval-Blanc Saint-Emilion 1er Grand Cru Classé 93 Doften är något återhållen men elegant, inslag av höstfrukt, mineral, läder och en lätt rökighet, smaken är stram, frisk och balanserad med strama tanniner, en lätt kryddighet och tät mörk frukt, rejäl längd, fortfarande något sträv på eftersmaken men med en stor potential. Stramt, återhållet och elegant, Cheval-Blanc är aldrig något charmtroll i dess ungdom och brukar aldrig uppnå några lysande resultat i blindprovningar som denna. Massor av elegans dolt i en snygg förpackning, behöver som vanligt tid. Gracia Saint-Emilion Grand Cru 94 Elegant och ren doft, mogen röd frukt, skogsbär, tryffel, en lätt anstrykning av nya fat och vanilj, smaken har en stor koncentration, ung och tät frukt, en ryggrad av strama tanniner, enormt lång finish, potent och komplex, ännu i yngsta laget men ytterst lovande. Strålande bra La Gomerie Saint-Emilion Grand Cru 92 Doften är generös och går åt det moderna, mörk mogen frukt, plommon, lite nya fat och kryddor, smaken har en stor bredd och bjuder på mogen frukt i kombination med en hög fräschör, mineral och fint avrundade tanniner, enormt lång finish, bra potential, men aningen fatpräglat idag. En utmärkt micro-cuvée ifrån Beau-Séjour-Becot, välgjort med alla bitar på plats, fast det normala vinet är nog bättre på sikt Château Valandraud Saint- Emilion Grand Cru 92 Härlig doft, generös med fuktig tobak, plommon, mineral, finmalda kryddor och lätt rostade fat, smaken har en stor koncentration, rejäl täthet och strukturerade tanniner, fantastisk längd, aningen fatigt på eftersmaken, bör få lite mer tid, stor potential. Ser man på, jag föredrog andravinet Virginie de Valandraud denna gång ingen är perfekt skämt åsido, sådana här blindprovningar är intressant och vittnar om hur vi uppfattar vinerna idag, jag är övertygad om att detta

8 kommer att var det större vinet om 10 år, så låt oss återkomma då. Château Moulin Riche Saint-Julien 91 Mörkt rubinröd färg, bläckig och lätt rökig doft, krämig och komplex med kaffe och mocka, tät och strukturerad på smaken, tanninerna är snyggt inbäddade, tillgänglig utan att sakna klass, lång finish. Ett fantastiskt bra andravin från Ch Léoville-Poyferré som idag tillhör den absoluta toppen. Tillgängligt redan nu och de närmaste åren men kommer att åldras väl som de flesta bra nollfemmor. Château de Gironville Haut-Médoc 83 Medel till djuprubinröd färg, doften är mjuk, rödfruktig, mer inslag av merlot, lite gröna toner, frisk och medelfyllig, tanninerna är på den hårdare sidan, relativt lång men fortfarande tvär. Ett exempel på att 2005 nödvändigtvis inte var så fantastisk, det dök upp ett fåtal viner som var långt ifrån charmiga med gröna inslag och omogna tanniner. Château Belle-Vue Haut-Médoc 88 Mörkt rubinröd färg, doften är modern med lite ny ek, kryddor, massor av mörk frukt, välbalanserad och läcker, bra balans på smaken, tät och stram med mörk frukt, fortfarande knuten med en bra potential, elegant och lång eftersmak. Ett superbt exempel på ett av alla de små viner som ger oss en rejäl dos Bordeaux till moderata priser. Belle-Vue innehåller hela 25% petit verdot som skänker en god struktur. Château Mille Roses Haut-Médoc 84 Mörk rubin, elegant och generös doft, bläckig och lätt rökig, cassis, mörka plommon, läder, aningen brett och vild kryddighet, smaken är mer rödfruktig och aningen rustik, markerade tanniner, klassisk struktur. En klassisk Bordeaux som definitivt vunnit på en årgång som 2005 då vinerna normalt är aningen magra. Vinet lutar en smula åt det rustika hållet vilket är helt ok om man gillar den stilen. Château Cambon La Pelouse Haut-Médoc 87 Mörk och tät färg, finmalda kryddor, lite rök, köttig med inslag av mörka bär, smaken är tät, mycket markerade tanniner, frisk med en bra längd och potential, en liten grön anstrykning, fortfarande ung och splittrad, behöver tid. Återigen så var många av vinerna unga och knutna med tanniner som var i hårdaste laget, dock så måste vi beakta struktur, längd och potential som de viktigaste egenskaperna och detta är en god claret med bra framtidsutsikt. Clos du Jaugueyron Haut-Médoc 75 Något knuten doft, vanilj, nya fat, plommon, aningen gröna toner på smaken, lätt och frisk, kanske i lättaste laget, kärv och kort finish. Detta var en överraskning då denna producent brukar producera betydligt bättre viner, observera att man också gör en Margaux och detta är appellationen Haut-Médoc. Clos Fourtet Saint-Emilion 1er Grand Cru Classé 90 Ny lyxig ek, dock välbalanserad, aningen reduktiv och knuten på doften, röd frukt, plommon, mineral, fortfarande knuten med markerade tanniner, strålande längd och fina mineraltoner, tveklöst ett stort vin i en knuten fas, definitivt Saint-Emilion. Med facit i handen borde detta vara bättre och få högre poäng, sist jag provade vinet var det alldeles briljant men i nuläget är 2004 detstörre vinet, låt oss vänta och se. Château Lascombes Margaux 92 Ung och knuten doft, aningen reduktiv, doften är präglad av rostade fat, kaffe och mörka bär, köttig och rätt rökig, bra balans på smaken, strukturerad och bred, tydliga toner av solmogen cabernet, moderna och välbyggda tanniner, bra fräschör och en rejält lång eftersmak, god med en bra potential. Bra och stilrent, denna årgång känns mer klassisk än den syltiga och vaniljiga 2003 och stramare och tätare än Lucullus Sainte-Foy-Bordeaux 91 Mörk

9 och intensiv doft, kaffe, mörka bär, plommon, mer röd frukt på smaken, bra grepp, i dagsläget sträv men balanserad, lång och rik eftersmak, bra material och potential. Sainte-Foy-Bordeaux är en appellation man sällan provar, det finns ett antal goda egendomar där. Lafleur de Boüard Lalande-de-Pomerol 90 Vanilj och ny kryddig ek, fortfarande ung, krämig med mörk frukt, plommon och läder samt en rejäl dos solmogen merlot, smaken är något stramare, elegant och tät med en bra koncentration och längd, behöver tid. En strålande terroir i Lalande-de-Pomerol signerad Hubert de Boüard Mr Angelus, snyggt med en modern make up, kommer att komma till sin rätt inom de närmsta åren. Château Beaumont Haut-Médoc 84 Rubinröd färg doften är mer rödfruktig med inslag av örter, smaken är åt det stramare hållet, en viss grön anstrykning, men bra koncentration, längd och fräschör. En klassisk Bordeaux utan extravaganser som har fått ett extra uns, täthet och längd tack vare årgången, kommer att vara jättegod och jätteklassisk inom 2-3 år. Bad Boy Thunevin Bordeaux 86 Något knuten doft, ren och koncentrerad frukt, plommon, cassis, läder, inte mycket fat, viss kryddighet, klassisk struktur, frisk och lång finish, claret for sure. Ett lysande exempel, detta är Bad Boy Jean-Luc Thunevins enkla Bordeaux, helt utan fat gjord av 100 % merlot från gamla stockar, kanske inte den klassiska claret jag trodde det var men vad fasiken, gott i alla fall. Château Chasse-Spleen Moulis-en-Médoc 83 Mer rödfruktig och klassisk med inslag av örter, smaken är krämig, något stjälkig och stram, hygglig struktur, något rustik, medellång finish. Det var länge sedan jag gick igång på detta vin, helt ok om man gillar e