Vi politiker brukar alltid prata om ödesval men den här gången är det verkligen ett ödesval.

Transkript

1 (OBS! Det talade ordet gäller!) Sverige står vid ett vägskäl. Vi politiker brukar alltid prata om ödesval men den här gången är det verkligen ett ödesval. Sverige måste välja väg. Ska vi fortsätta att vara ett segregerat, splittrat land där parallella samhällen tillåts växa fram eller ska vi bryta den utvecklingen och arbeta tillsammans för ett sammanhållet Sverige? För oss är svaret givet! Vi vet vad vi vill! Sverige ska vara ett sammanhållet land. Ett tryggt land. Men Sverige ska också vara ett öppet land. Vi sverigedemokrater blir ofta beskyllda för att vi vill stänga gränserna och isolera Sverige. Det är givetvis inte sant. Sverige är ett litet land och vi är i högsta grad beroende av utbyte med omvärlden. Det förstår de allra flesta, och så även jag. Men för att vi ska kunna fortsätta vara ett öppet land, så måste vi också ta ansvar för öppenheten. Det fungerar inte att helt öppna gränserna och tro att allt bara ska fortsätta som vanligt. Jag tycker att de senaste decenniernas utveckling är ett tydligt bevis på det. Sverige har alltid haft invandring, och Sverige kommer alltid att ha invandring. Även när jag och Sverigedemokraterna får bestämma, så kommer vi att ha invandring.

2 Men, det måste vara en invandring som är reglerad, som inte är större än vad vårt samhälle klarar av. Det är det ena, och det är avgörande. Det andra är att vi måste ställa krav. Krav på att den som kommer till vårt land och vill skapa sig en framtid här, måste anpassa sig till hur vårt samhälle ser ut och fungerar. Man kan inte förvänta sig att kunna fortsätta leva precis som man gjorde i hemlandet. I Sverige ska inga domstolar döma utifrån muslimska sharialagar. I Sverige ska vi inte tillåta månggifte. I Sverige ska vi aldrig acceptera eller legitimera barnäktenskap. Inte heller ska vi någonsin godta att unga flickor tvingas gifta sig mot sin vilja. Här i Sverige strävar vi efter jämställdhet mellan könen, här behandlar vi djur på ett schysst och värdigt sätt, här har vi demokrati, vi söker samförstånd framför konflikt, vi hyser stor respekt för vår natur. Om man flyttar hit, så måste man ta till sig och respektera normer och värderingar som ligger till grund för våra lagar och för hur vårt samhälle ser ut. Man måste lära sig svenska språket. Man måste lära sig hur vårt samhälle är uppbyggt och fungerar. Man måste söka en egen försörjning. Att bli svensk medborgare ska vara ett privilegium, något som man måste göra sig förtjänt av. Är man beredd att göra detta, är man beredd att anpassa sig, då är man också välkommen att bo här. Men är man inte det vill man inte anpassa sig då får man faktiskt bo någon annanstans. Det är egentligen ganska enkelt. Man tar seden dit man kommer.

3 Göteborgsposten rapporterade för några dagar sedan om att hela 27 av 40 slumpvis granskade förskolor i utsatta områden runt våra tre största städer är öppna för att kontrollera och tvinga barn att böra slöja om deras föräldrar kräver det. På en förskola hade man till och med gått så långt att man smygfilmade en liten flicka och skickade filmen till hennes islamistiske pappa för att försäkra honom om att hon hade slöjan på sig hundra procent av tiden. Det är helt förkastligt. Slöja, burka, niqab är inte bara religiösa symboler. Det är också enligt min mening, symboler för kvinnoförtryck. De bidrar till ett skam- och hederstänkande som är främmande för vår kultur och som håller tiotusentals kvinnor i Sverige fastlåsta i förtryckande och frihetshämmande strukturer. Genom slöjtvång vill islamistiska män skapa en uppdelning av flickor i sedliga och osedliga rena och orena mer eller mindre värda respekt. Detta får i förlängningen negativa konsekvenser både för de beslöjade och obeslöjade flickorna. Genom att flytta över ansvaret för mäns självkontroll från männen till flickorna så normaliserar islamisterna också ett synsätt där de flickor som inte skyler sig själva i tillräcklig omfattning får skylla sig själva om de utsätts för kränkande behandling. Konsekvenserna av ett sådant synsätt har vi bland annat sett i sexualbrottstatistiken där män från länder med hedersorienterade kulturer är kraftigt överrepresenterade

4 och där var tionde ung flicka i Sverige nu utsätts för sexualbrott varje år. I Sverige är det aldrig en flickas fel att hon blir utsatt för trakasserier, våld eller kränkningar. Aldrig alldeles oavsett hur hon väljer att klä sig. Det är inte vår kultur, det ska inte vara vårt synsätt och det offentliga samhället skall inte bidra till att stärka och befästa den sortens värderingar. Tvärtom. I Sverige är män och kvinnor, flickor och pojkar, precis lika mycket värda och har precis samma rätt att klä sig som de vill Vi har, oavsett kön, precis samma rätt att själva välja sin partner och att röra sig fritt i samhället. Min egen uppfattning är att det borde vara betydligt mer rimligt att de män som känner att de inte kan kontrollera sig själva om de ser en obeslöjad kvinna började bära ögonbindel när de gick ut, istället för att lägga över det ansvaret på kvinnorna. Naturligtvis har vi, och ska ha, religionsfrihet. Frihet att tro på vad man vill är dock inte detsamma som rätten att få göra vad man vill i religionens namn. Det är också en stor skillnad på den privata och offentliga sfären i detta avseende. Och på vuxna och barn. Den vuxna kvinna som vill skyla sig från världen under lager av tyg har rätt att göra så. Så länge det inte bryter mot maskeringsförbudet eller mot praktiska och hygieniska krav på en viss arbetsplats. Men varför ska en liten flicka som går på förskolan behöva skyla sig? Är inte det att sexualisera små barn?

5 Ska det svenska skolväsendet verkligen ägna sig åt sådant? Jag tycker inte det... Barn som växer upp i islamistiska miljöer präglade av hedersorienterat förtryck behöver erbjudas fredade rum. De måste få en chans att lära känna och om de föredrar det också välja den svenska majoritetskulturen framför familjens hederskultur. Skolan och i synnerhet förskolan bör vara ett sådant fredat rum. Där måste pojkar och flickor behandlas lika. Där måste de barn som växer upp i utsatta områden, få ta del av svenska värderingar, svenska normer, svenska traditioner och inte minst det svenska språket. Den här granskningen som Göteborgsposten gjorde, var så anmärkningsvärd att till och med Utbildningsministern rasade och ska diskutera saken med huvudmännen och skolinspektionen. Men Jag ser faktiskt inte behovet av att ens diskutera detta. I svensk förskola ska det råda slöjförbud. Det är det enda sättet att kunna erbjuda barn ett fredat rum från förtryckande, islamistiska hem. Och om det inte efterlevs, så ska vi ha sanktioner för de förskolor som inte accepterar detta. Det kan vid enstaka överträdelser handla om böter, men vid upprepade händelser, en stängning av skolan. Om vi ska kunna återuppbygga sammanhållningen, så måste det börja redan i barngrupperna. Det finns ingen snabblösning för att komma till rätta med splittringen i vårt land men om vi hjälper dessa barn in i samhället, kan vi långsamt arbeta bort segregationen. Vi måste visa dem redan från tidig ålder att flickor och pojkar är lika mycket värda.

6 Och ingen ingen ska behöva förminskas och gömmas undan i ett klädesplagg som man själv inte vill bära. Men förekomsten av slöjtvång i förskolan är bara ett av flera steg i en allt bredare problembild. Där barn med invandrarbakgrund hålls nere och stängs ute från majoritetssamhället. Bara en kort tid innan Göteborgspostens granskning kring det ökade slöjtvånget i förskolan så rapporterade Vetenskapsradion om att forskare i pedagogik nu slår larm om det svenska språkets ställning inom förskolan försvagas alltmer och att det kan få förödande konsekvenser för barnen. På en förskola i Norrköping visade det sig till exempel nyligen att inte enda bland personalen i småbarnsgrupperna kunde tala svenska, överhuvudtaget... Hur ska dessa barn senare i livet kunna bli en del av majoritetssamhället? Hur skall de kunna konkurrera på lika villkor inom politiken, utbildningsväsendet, på arbetsmarknaden och näringslivet? Detta är fullständigt oacceptabelt. Inga barn skall lämnas efter och stängas ute från det svenska samhället och den svenska kulturen. Språkkraven för anställning inom förskolan måste ses över och skärpas. Svenska bör vara det enda tillåtna samtalsspråket, med undantag för särskild språkpedagogik kopplade till andra språk. Vi vet att det finns en oerhörd potential bland barnen och ungdomarna i våra stadsnära förorter. Vi vill ge dem en tydlig väg in i det svenska samhället, erbjuda dem att vara en del av vår nation. Vi vill att de ska få växa upp under trygga förhållanden. Växa upp i stadsdelar där lag och ordning råder.

7 Vi vill ge dem möjligheten och verktygen att förverkliga sina drömmar att bli vem de vill, att arbeta med vad de vill, att klättra så högt det går att få bli en del av den större gemenskapen i det här landet. Vi vill ge dem personlig frihet, jämställdhet, tillhörighet, framtidstro, välstånd och hemkänsla. Detta kommer dock inte att vara möjligt utan tuffa beslut eller utan att ställa krav. Vi har nu under ett antal decennier testat socialisternas och liberalernas flum, kravlöshet deras befrämjande av offermentalitet och deras segregerande politik som låser fast barn och ungdomar i parallellsamhällen. Och resultatet har blivit katastrofalt Sverige behöver en ny väg. Både för Sveriges skull och för förortsbarnens skull. I vårt Sverige lämnas inte en enda unge utanför. Tyvärr så vet jag att det finns ett växande antal islamistiska män som inte vill att deras söner och framförallt inte deras döttrar ska få de möjligheter som jag nyss nämnde. Vi måste stegvis öka trycket på dessa män och få dem att inse att Sverige inte är som Mellanöstern och att vi heller aldrig tänker bli det. Förutom att till varje pris återupprätta lag, ordning och trygghet för de skötsamma medborgarna så har vi tidigare också talat i termer av kulturella Sverigecenter högre egenansvar att lära sig både språket och hur vårt samhälle fungerar.

8 Nästa steg är att förskolan ska göras obligatorisk för barn som har fyllt 3 år lever i dessa områden och har föräldrar där bägge är födda i ett annat land. Vägen till den svenska gemenskapen, till jämställdhet, frihet och framgång måste öppnas tidigt för dessa barn. Därför att deras startpunkt är mer krävande och komplex än andra barns. De föräldrar som inte accepterar detta och inte vill ge sina barn denna möjlighet skall i så fall inte heller kunna räkna med fortsatt fulla förmåner från samhället i form av barnbidrag och flerbarnstillägg. Jag vill särskilt understryka en sak: Ni är många människor i vårt land som har er bakgrund någon annanstans i världen och som har tillfört och som tillför vårt samhälle väldigt mycket. Inom näringslivet, i välfärden, i kulturlivet, inom idrotten och i alla andra delar av samhället. Ni är en del av vårt land, och ni har en viktig roll i återupprättandet av ett tryggt och sammanhållet folkhem. För oss handlar det inte om var i världen man är född, eller var ens föräldrar är födda. Det handlar inte om hur stor plånbok man har. Det handlar inte om vilket kön man har eller vilken sexuell läggning man har. Det handlar om att vilja bidra eller att inte vilja bidra. Konflikten i vårt samhälle står idag mellan det konstruktiva och det destruktiva. Mellan de som bygger bilarna och de som bränner bilarna. Många av de som ser sina bilar brinna eller sina barns skolor vandaliseras är just människor med utländsk bakgrund

9 som själva lever i otrygga, utsatta områden. De lever med den religiösa extremismen, den så kallade hederskulturen och den organiserade brottsligheten i sin vardag. Jag ser framför mig ett Sverige där vi samhället handgripligen tar tillbaka de stadsdelar som har förlorats till kriminalitet och religiös extremism. Vi måste vinna kriget mot den organiserade brottsligheten. I vårt Sverige har polisen både resurser och befogenheter att på allvar bekämpa grov brottslighet och skapa trygghet. Skötsamma och laglydiga medborgare känner sig trygga medan grovt kriminella sitter bakom lås och bom. Den här dagen har temat demokrati och delaktighet. Den 9 september är det val, och allmänna, fria val det är ju själva grunden för just demokrati och delaktighet. Det är viktigt att gå och rösta! Är man nöjd med hur det ser ut i vårt land, ja då kan man rösta på de gamla partierna som skapat det här samhället åt oss. Om man däremot vill ha en förändring på riktigt då kan man rösta på mig och Sverigedemokraterna den 9 september.