Aktionsforskning Hur kan vi förbättra barnens lek/samspel i lekhallen? Hanna Grännö Johansson

Institutionen för pedagogik och didaktik Aktionsforskning Hur kan vi förbättra barnens lek/samspel i lekhallen? Hanna Grännö Johansson Examinationsuppgift Kvalitetsutveckling genom aktionsforskning 7,5 hp. Januari 2010

Innehållsförtäckning 1. Förutsättningar...2 1.2 Min frågoställning...3 2. Processen...3 2.1 Aktion...3 2.2 Använda Verktyg...4 3. Resultat...4 4. Analys...5 5. Reflektion...8 6. Litteraturlista:...10 7. Bilagor...11 1

1. Förutsättningar På förskolan där jag arbetar finns det tre avdelningar, åldersfördelningen på respektive avdelning är, 1-3 år, 3-4 år och 4-5 år. Sammanlagda antalet barn på alla tre avdelningarna är 55 barn. På förskolan har vi en lekhall, lekhallen ligger i anslutning till de två avdelningarna med de yngsta barnen, de äldsta barnens avdelning ligger mer för sig självt. Lekhallen måste vi gå igenom för att komma till avdelningarna 1-3 år och 3-4 år. Från klockan 05.30 till 07.30 arbetar vi gemensamt med alla barnen från de olika avdelningarna, likaså från klockan 16.00 till klockan 17.30. Vi arbetar på detta viset pågrund av att personalen inte kan täcka upp dessa tider på varje avdelning. Vi har en barngrupp på förskolan som går långa dagar och på morgonen och eftermiddagen kan det röra sig om mellan 15-20 barn totalt. För tillfället utgör lekhallen två rum. I mitten av lekhallen finns en vikvägg, ena halvan utgör en matsal med tre bord på småbarns avdelning och en vilhörna. Den andra halvan tillhör min avdelning, där finns ett litet hus som har haft många funktioner under åren. Just nu har vi ett bord där några barn och en personal äter. För övrigt har vi satt tre segeldukar i taket för att sänka taket som är ca 3 m högt. Vi har delat av en del av rummet med vikväggar, satt ett bord och en hylla där finns det tillgång till spel och pussel. Vi har också tio kuddar och en stor kudde 2 1,5 m. Efter lunchen fungerar lekhallen som en sov hörna för de barnen som har behov det. Personalen har haft detta med lekhallen som en diskussions fråga under alla åren. Många av oss tycker att det inte är en kreativ lek där. De menar att det blir stim och stoj, och lekar som brottning är det som förekommer mest. Andra menar att det är en bra lek men att det blir en hög ljudnivå och upplever detta som mycket tröttande. Det jag vill se med min aktionsforskning är vad barnen har för lek och hur deras samspel fungerar i lekhallen. Och vad som händer med leken när man gör förändringar i miljön. Förskolan skall erbjuda barnen en trygg miljö som samtidigt utmanar och lockar till lek och aktiviteter. Den skall inspirera barnen att utforska omvärlden. I förskolan skall barnen möta vuxna som ser varje barns möjligheter och som engagera sig i samspelet med både det enskilda barnet och barngruppen. (Lärarförbundet, 2004, s. 27) 2

1.2 Min frågoställning Hur kan vi förbättra barnens lek/samspel i lekhallen? Genom olika aktioner på miljön vill jag se om det blir en förändring i barnens lek/samspel? 2. Processen Tillsammans med mitt arbetslag diskuterade vi olika områden som vi ville titta mera på. Ett av våra mål för höst 2009 är att utveckla barnens samspel, hela tiden som diskussionerna pågick så ramlade vi tillbaka på barnens samspel och att vi ville titta mera på detta. Vi gjorde en tankekarta (bilaga 2) över barnens samspelssituationer och kom fram till att vi inte visste mycket om barnens samspel när de är i lekhallen, då det oftast är fri lek där. Vi ville se var som händer i lekhallen. Hur miljön påverkar barnen? Personalens språk och ordval till barnen? Vad som händer när barnen från de andra avdelningarna kommer in till lekhallen? Det ska bli intressant att se var vi landa i denna aktionsforskning. Det vi kom fram till var att göra vissa förändringar för att se om det blev någon skillnad på leken. Det vi ville se var hur miljön påverkar barnens lek/samspel. 2.1 Aktion Aktion 1: Vi började med att ta bort alla kuddarna utan den stora kudden, detta gjorde för att kuddarnas funktion var kuddkrig och detta i sin tur var en högljud lek. Vi lade in filtar i lekhallen, för att se hur barnen använde sig av dem. Aktion 2: Vi ställde en soffa i hörnet av lekhallen, hängde ljusslingor i taket och tog in ett vattenrör som har bubbel och ljus effekter. Vi flyttade skärmen som delade av rummet, så att soffan blev lite mera avskilt från övriga rummet. Lade böcker bredvid soffan. Denna aktion gjorde vi för att få en mysigare miljö och vi ville se hur det påverkade barnens lek/samspel. Aktion 3: Bytte ut briotåget mot duplolego. Pratade med personalen på de övriga avdelningarna om lekhallen och att när deras barn kommer en på eftermiddagen, blir det genast rörigt och hög ljudnivå, leken som blir är mest att springa och hoppa. Personalen på avdelningen för de stora barnen valde då att inte säga till barnen på eftermiddagen nu ska vi till lekhallen, som de alltid 3

sagt. Med andra ord bytte de ut namnet lekhallen till Regnbågen. Istället sa de, - Nu ska vi till Regnbågen och vad vill ni göra när ni kommer dit. Vi bestämde att de skulle följa barnen in och hjälpa dem att påbörja en lek, t.ex. bygglek, kojbygge, läsa bok mm. 2.2 Använda Verktyg Verktygen kommer att vara videofilma barnen i deras lek/samspel. Jag provade med löpande protokoll men insåg efter bara några tillfällen att detta nästintill var omöjligt, jag han helt enkelt inte med rent tekniskt. Jag såg också det jag ville se, eftersom det oftast pågår många olika lekar i lekhallen. Jag började då filma korta sekvenser ca: 3-5 minuter. Bjørndal (2002) skriver om att konservera observationer, hon menar att det finns ögonblick som aldrig skulle kommit fram annat genom film. Hon skriver också att varje gång man tittar på filmen, ser man hela tiden något nytt som tidigare inte skulle uppfattats. En viktig del för mig är också att se samspelet mellan verbal och icke-verbal kommunikationen (Bjørndal, 2002). Detta kan du inte fånga på samma sätt genom löpandeprotokoll som att filma anser jag. Bjørndal (2002) skriver också om två begränsningar observatörens begränsningar och teknikens begränsningar. Det jag har upplevt när jag filmat är min placering i rummet och vilka barn som finns där. Jag har suttit i ena hörnet en stund innan jag börjat filma för att de ska bli vana för min närvaro. Det tar ca: 10 minuter innan jag kan börja och filma. Under hela processen har jag skrivit dagbok, det har varit ett komplement till videofilmerna. Jag har även skrivit dagbok de dagar som jag inte filmat. Det jag skrivit i min dagbok är små kommentarer och korta samtal mellan barnen. Även en reflektion över mina tankar och funderingar som jag har sett. 3. Resultat Genom att möblera om, ta in nya lekredskap och pröva några olika aktioner kunde vi se vissa förändringar av barnens lek/samspel. Soffan, ljusslingorna och avskärmningen ledde exempelvis till att det blev lugnare, trivsammare och bättre samverkan över åldersgränserna. 4

4. Analys Aktion 1: Resultat: Vi tog bort alla kuddarna utan den stora kudden och vi la in filtar i lekhallen. När jag senare analyserade filmerna såg jag att det inte blev någon nämnvärd skillnad på barnens lek, ljudnivån var lika hög och de mindre barnen drog sig undan när de äldre barnen var i lekhallen. Den förändring som blev var det att det inte blev kuddkrig, detta var ju naturligt eftersom det inte fanns några kuddar kvar. Det blev mera kojbyggen av de filtar som vi valt att lägga fram. De yngre barnen fick vara med de mellan stora barnen i kojbygget, men när de äldsta barnen kom in var det likadant som tidigare. De yngre barnen drog sig undan. Aktion 2: Resultat: Ställde in en soffa i hörnet av lekhallen, hängde ljusslingor i taket och tog in ett vattenrör som har bubbel och ljus effekter. Vi ställde en skärm som delade av rummet, så att soffan blev lie mera avskilt från övriga rummet. Lade böcker bredvid soffan. Nu kunde vi se en förändring på barnens lek/samspel. Det jag såg var en förändring som skedde när avdelningarna var tillsammans på morgonen och eftermiddagen. Genom att vi satte upp ljusslingor i lekhallen blev det på morgon mera myseffekt än tidigare då vi tände lysrören i taket. Barnen blev mer lugna och satte sig med en bok eller använde ytorna till kojbygge. Filtarna som vi lade in hade många användnings områden, t.ex. en del barn tog en filt och satte sig i soffan eller på stora kudden för att gosa/vila på morgonen. Aktion 3: Resultat: Bytte ut Brio tågbanan mot duplolego. Personalen på avdelningen för de äldre barnen valde att inte säga till barnen på eftermiddagen nu ska vi till lekhallen, som de sagt tidigare. Istället valde de att säga nu ska vi till Regnbågen och vad vill ni göra när ni kommer dit. Regnbågen är namnet på avdelningen där barnen i mellan åldern går. Vi bestämde att de skulle följa barnen in och hjälpa dem att påbörja en lek, t.ex. bygglek, kojbygge, läsa bok mm. När aktion 3 var gjord kunde jag se en stor skillnad på barnen när de kom in i lekhallen. Personalen följde barnen in till Regnbågen (lekhallen) satte igång barnen med de aktiviteter som de valt. De blev ett helt annat lugn och vi kunde se att små och stora barn samspelade/lekte med varandra. De små barnen som byggde koja i lekhallen fortsatte med den aktiviteten, tidigare slutade de när de stora barnen kom in. 5

Jag vill mena att den bilden vi har av vår verksamhet inte stämmer helt med bilden jag fått när jag titta på filmerna. Jag filmade när barnen från min avdelning lekte i lekhallen själva under dagen. Då var leken inte mer annorlunda än tidigare. Lekar som förekom innan var kojbygge, bygglek, teater och rollekar som Spindelmannen och Bathman. När jag tittat på filmen före jag gjort mina aktioner, insåg jag att det inte var så hög ljudnivå när bara barnen från min avdelning lekte som jag tidigare trodde. De hade en kreativ lek och samspelet mellan barnen var på en hög nivå. Alla som arbetar i förskolan skall stimulera barnens samspel och hjälpa dem att bearbeta konflikter samt reda ut missförstånd, kompromissa och respektera varandra. (Lärarförbundet, 2004, s. 29) Jag upptäckte att barn som jag tidigare inte trodde var lekledare nu var det och säkert varit detta hela tiden. När jag har studerat mina filmer och läst min dagbok, ser jag så mycket mera än vad jag tidigare trodde. Det kunde vara många barn i lekhallen och flera lekar samtidigt som var oberoende av varandra. Det blev mer tydligt var det gäller barnen på min avdelning, men det jag såg på filmerna när alla barnen var samlade i lekhallen såg jag mer som ett problem eftersom de yngre barnen drog sig undan och avslutade sin lek. Barn löser ofta problem spontant utan att vi vuxna är medvetna om det. Det är emellertid viktigt att läraren ser när problemen uppstår där barnen behöver stöd från en vuxen för att komma vidare. (Doverborg & Pramling, 1999, s. 22) Just detta gjorde de yngre barnen, spontant löste de problemet genom att dra sig undan. Jag hade inte varit medveten om detta om jag inte hade filmat och sett resultatet. När de större barnen kom in på eftermiddagen, blev det mycket spring och stoj, de små barnen gick undan och avslutade sin lek. När jag tittat på filmen innan aktion 3 uppfattade jag det som att de yngre barnen blev rädda när de större kom in och de ville vara nära en fröken. På en av filmerna såg jag hur en av personalen försökte få de större barnen att göra något annat och detta gick en liten stund, men snart var de tillbaka i gamla mönstret igen. Från småbarns avdelningen kunde jag se hur barnen Toddlar, detta är mycket intressant, det vi tror är spring och bus av de små barnen är en toddlarlek, mellan små barn. Enligt Løkken (2008) skapas det en toddlarkultur på förskolan för barn i ett - två årsåldern, det är ett socialt samspel mellan barnen och betyder på svenska tulta. Hon menar att de minsta barnens sociala umgänge präglas på en kroppslig grund. På en av filmerna är det tre tvååringar som leker på stora kudden, de hoppar och upp och ned. Det jag ser är att de har en turordning och 6

samspelar hela tiden med varandra utan ord. Deras kroppsrörelser utgör vad de vill. Något som är utgörande för toddlarkulturen är att leken förekommer mest runt större föremål. Något som vi pratat mycket om i personalgruppen innan vi gjorde aktionerna är vad vi tror är bra för barnen, jag vill beskriva ett tydligt exempel här nedan. Det är tio barn i lekhallen, tre sitter vid bordet och leker med Barbie, två sitter på golvet och bygger med ett briotåget, fem barn hoppar runt bland kuddarna. Alla barnen är upptagna med var det gör för stunden. Jag beskriver inte denna situation mera, utan vill istället beskriva vad vi tre personal talade om när vi tittade in i lekhallen. Personal ett sa att vi måste ta bort kuddarna, han menade att det störde barnen som satt och byggde med tåget. Kuddarna for runt dem i byggleken. Vi andra höll med och sa visst det kanske vi måste göra. När jag sedan kom hem och tittade på filmen såg jag att barnen som lekte med tåget inte alls tog någon notis av vad som hände i rummet runt om dem, utan var helt koncentrerade på vad de gjorde. Trots detta valde vi ändå att ta bort kuddarna och detta berodde på att vi inte tyckte att det fungerade när alla tre avdelningarna samarbetade. 7

5. Reflektion Jag vet att jag kommer att fortsätta med aktionsforskning efter att kursen slutat. Jag har alltid varit intresserad av att observera och utveckla mitt och arbetslaget arbetssätt. Vi har redan planer för nästa aktion i vår, som troligtvis kommer handla om tambursituationen. När jag skriv vår kvalitetsredovisning förra året hade jag svårt att skriva om hur vi observerade och följde upp barnens och förskolans utveckling. Jag vet att vi gör det men jag hade problem att förklara det. Nu kommer det att bli enklare för aktionsforskning är för mig ett mera konkret arbetssätt och lättare att förklara för utomstående. Kvalitetsarbete i förskolan skall kännetecknas av systematik, där arbetet tar sin utgångspunkt i en beskrivning av nuläge, mål för verksamheten, uppföljning och utvärdering, analys och bedömning av resultat, utvecklingsåtgärder och nya mål. (skolverket, 2005, s, 10). Nu blir det lättare att följa upp kvalitetsarbetet som det står att vi ska i läroplanen. I min kommun använder man sig av skolverkets riktlinjer vad som gäller kvalitetsarbete, vi gör en kvalitetsredovisning varje år som grundar sig på skolverkets normer. Det jag ser med det är att det blir en överblick på hela verksamheten. När det gäller aktionsforskning går man in mera detaljrikt och därför blir utvärderingarna och åtgärderna mera precisa och mer grundligt genomförda. Om man tänker på utveckling av en verksamhet handlar det om att iaktta och granska det bekanta, våga pröva något nytt och reflektera över det i förhållande till det beprövade. (Rönnerman, 2000, s, 13) Det är just detta som jag tycker är intressant när det gäller aktionsforskningen, granska arbetet man gör genom olika metoder, t.ex. video dokumentation, för att sedan reflektera över resultatet som kommit fram. Genom resultatet göra en ny observation efter förändringen som man gjort. Det jag lärt mig är att resultatet inte är det viktigaste under aktionsforskning utan processen. Jag har sett så många underbara möten mellan barnen på mina filmer som gett mig energi i mitt arbete på förskolan. Som Holmlund (2004) skriver att kvalitet ligger på ett djupare plan, inte minst i mötet 8

och samspelet mellan människorna. Mitt intresse för barns samspel har alltid varit ett av mina stora intressen i yrket, jag har haft problem med att förklara det för mina kollegier. Med hjälp av aktionsforskningen kan jag förankra mina tankar bland mina arbetskamrater på ett enklare sätt. Rönnerman (2000) skriver om handledningen i arbetslagen, hur de har blivit uppmärksamma på varandras värderingar. Detta har jag också märkt i mitt arbetslag, när vi pratat om lekhallens olika problem, ser vi så olika men för den skull så finns det inget rätt eller fel. Vi bär med oss olika erfarenheter som gör att vi har olika syn. Barnen på min avdelning har under hösten börjat spela allt oftare spel. Ett av spelen är Fia med knuff. När barnen har spelat har de yngre barnen lekt bredvid, byggt lego mm. En dag kom en pojke på två år med Fia spelet, han tittade på mig och sträckte spelet mot mig. Jag var för tillfället upptagen med ett annat barn och sa till honom att han fick sätta sig vid bordet och att jag snart skulle hjälpa honom. Han tog upp Fia spelet och tog fram tärningen, han slängde tärningen så att den rullade ner på golvet. Jag sa till honom att han inte fick kasta så hårt med tärningen utan ha den på bordet så att den inte skulle komma bort. Han tittade på mig och slog tärningen igen på bordet. Han fick en etta och sa, Jaaa! och tog sin fia pjäs och ställde den på spelet. Jag blev så förvånad, han hade observerat när de stora barnen spelat och förstått att när man fick en prick på tärningen fick man ställa sig på spelplanen. Sådana här guldkorn i vardagen på förskolan ger mig styrka och energi och med hjälp av aktionsforskningskursen har jag lärt mig att skriva ner händelser i dagboken och reflekterat detta med mitt arbetslag. 9

6. Litteraturlista: Bjørndal, Cato. R (2002) Det värderade ögat. Observationer, utvärdering och utveckling i undervisning och handledning. Stockholm: Liber. Göteborgsuniversitet, institutionen för pedagogik och didaktik. (78 s). Doverborg, Elisabet & Pramling, Ingrid (1999). Mångfaldens pedagogiska möjligheter. Stockholm: Liber AB. Holmlund, Kerstin (2004) (red) Vad har kvalitet med skolan att göra? Lund: Studentlitteratur. ( valda delar: 19-42; 127-146; 171-186). & Rönnerman, Karin (1995). Kvalitetssäkra förskolan. Lund: Studentlitteratur. (valda delar 19-42; 127-146; 172-186). Løkken, Gunvor (2008) Toddlarkultur. Lund: Studentlitteratur. Lärarförbundet. (2004) Lärarens handbok. Stockholm: Lärarförbundet. Rönnerman, Karin (2000). Att växa som pedagog. IPD-rapporter nr 23. Göteborg: Skolverket (2005). Kvalitet i förskolan. Allmänna råd och kommentarer. Stockholm: Fritzes. 10

7. Bilagor Bilaga 1. Detta är en sammanfattning av mina filmer. Observation 1: I lekhallen är det tre flickor som byggt en koja, de leker för fullt med detta. Bakom en lekskärm sitter en personal, en pojke och en flicka, de leker med Barbie dockor, personalen är aktiv i deras lek. Barnen har lekt detta i ca: 20 minuter. In kommer tre pojkar, två av pojkarna är fyra år och den andra är 3 år. Två av dem är syskon och har just blivit lämnade av sin mamma. Mitt på golvet ligger en stor kudde och sju stycken mindre kuddar. En av pojkarna (4-åring) går mot flickorna som har byggt en koja, han säger va ä dä hä då? En av flickorna går fram till honom och säger. - Jöj inget. Han svarar Nä va gör ni? Flickorna tittar på varandra, en av dem går fram och säger att de inte får röra kakan som hon lagt på bänken. Sedan visar de med sitt kroppsspråk att de inte vill ha dem med i sin kojlek. En av flickorna tar sin hand på hans fot så han ska flytta på sig. Pojken tittar på dem och förflyttar sig till kuddarna. Han börjar hoppa och tjuta. Hans lillebror kom på att han hade glömt att vinka till sin mamma och börjar gråta. Storebrodern tittar på honom och slänger sig fram och tillbaka på kuddarna samtidigt har han ögonkontakt med sin lillebror. Efter en kortstund börjar lillebrodern att skratta. Pojken nummer tre som kom in i rummet samtidigt har under hela processen stått och tittat på. Han har också försökt att få kontakt med mig, jag har bara nickat och tittat på honom. 11

Bilaga 2. Vardags rutiner? Finns det utrymme för samspel på förskolan? Vilka barns samspelar? Vad anser vi om samspel? Lek Barns samspel Vad menar vi med samspel? Samspelets betydelse? Kommunikation? Tema? Vad ger vi barnen för verktyg till samspel? Miljöer? Material? Uppmuntran? Pedagogernas betydelse för barnens samspel. När samspelar barnen? Vad gör barnen i lekhallen? Hur påverkas barnens lek av miljön i lekhallen?