Förebygga och behandla undernäring

SOCIALFÖRVALTNINGEN Medicinskt ansvarig sjuksköterska Annika Nilsson 2014-08-27 Förebygga och behandla undernäring God hälsa och livskvalitet förutsätter ett gott näringstillstånd. Kosten är ett viktigt redskap för att förebygga sjukdom och bevara hälsa. Vid sjukdom ökar behovet av energi och näringsämnen medan förmågan att äta och tillgodogöra sig maten minskar. Kosten är en del av behandlingen vid sjukdom. Den är den viktigaste och bästa energi- och näringskälla. Det är viktigt att patienter som äter för lite i förhållande till sitt behov och går ner i vikt uppmärksammas på ett tidigt stadium. Rutiner för bedömning av näringstillstånd och riktlinjer för utredning och behandling krävs. INFORMATION TILL PATIENT OCH NÄRSTÅENDE Där nutritionsproblem har uppmärksammats ska information ges till patient och utifrån individuell bedömning även till anhörig efter patientens medgivande. DOKUMENTATION Dokumentation ska ske i Procapita HSL, under matsmältning/ämnesomsättning/endokrina funktioner. En individuell omvårdnadsplan ska alltid upprättas när undernäring föreligger eller det finns risk för undernäring. RISKBEDÖMNING FÖR UNDERNÄRING, TRYCKSÅR OCH FALL I KVALITETSREGISTRET SENIOR ALERT Riskbedömning och åtgärder erbjuds och utförs en gång per år Till ny patient i hemsjukvård, särskilt boende och korttidsvård Till patient som flyttar/byter boendeform (uppgifterna kan flyttas över till det nya området om de fortsatt är aktuella). NUTRITIONSUTREDNING Vid en avvikande viktutveckling eller om patienten enligt nutritionsscreeningen bedöms ha risk för undernäring ska utredning av bakomliggande orsaker göras. MNA slutlig bedömning Sida 1 av 10

Tandstatus munhålans kondition Aktuella sjukdomar Allmäntillstånd Patientens tidigare vikt normalvikt sedan tidigare lågt BMI Aptit Illamående/kräkningar Mag tarmfunktion Måltidssituationen Förmåga att tugga Förmåga att svälja Stark motvilja (Se bilaga 2 och 3) OMVÅRDNADSPLAN NUTRITION Utifrån resultatet av nutritionsscreeningen (bil 1) och nutritionsutredningen (bil 2) gör ansvarig sjuksköterska en samlad bedömning. En individuell omvårdnadsplan för nutrition upprättas i samråd med läkare, kostombud, patient och/eller anhörig/god man. I omvårdnadsplanen ska det framgå: Aktuell nutritionsstatus Planerade/insatta åtgärder Mål/delmål för insatt nutritionsbehandling Tid för uppföljning/utvärdering UPPFÖLJNING Uppföljning ska göras regelbundet för att se så planerade nutritionsåtgärder fungerar, målen uppfylls och därmed tillgodoser patientens behov. Kontroll av vikt regelbundet enligt individuell bedömning bestäms av patientansvarig sjuksköterska Mat- och vätskeregistrering bestäms av patientansvarig sjuksköterska Dokumentation i Procapita HSL. Sida 2 av 10

INFORMATIONSÖVERFÖRING Det är viktigt att regelbunden information ges till patient, anhörig/god man och personal om hur nutritionsstatus och nutritionsbehovet fortlöper. Vid kontakt med annan vårdgivare är det viktigt att information om brukarens nutritionsbehov och ev. åtgärder blir vidarebefordrade. Informationen bör innehålla: Bedömning av näringstillstånd Kroppsvikt och viktutveckling hur ofta kontrolleras vikt Sammanfattning av ät/nutritionsproblem Sammanfattning av åtgärder och given nutritionsbehandling samt dess effekter Behov av ätstödjande åtgärder/hjälpmedel Sida 3 av 10

NUTRITIONSSCREENING BILAGA 1 VIKT Kroppsvikten bör: Kontrolleras på morgonen före frukost Kontrolleras i lätta kläder och utan skor Kontrolleras på samma väg varje gång Det är av stor vikt att tydlig dokumentation finns om ev rullstolsvikt och vilka tillbehör (dynor, kuddar, hjälpmedel mm) som fanns med och räknades av vid förra viktkontrollen. En vanlig personvåg kan användas för att kontrollera vikten. Om personen inte kan stå själv ska sittvåg, våg för stol/rullstol eller lyftvåg användas. LÄNGD Kroppslängden mäts stående med ryggen vilande mot fast underlag. Längden mäts utan skor. Längden kan också mätas liggande i sängen. Om inte längden kan mätas på ovanstående sätt kan man beräkna kroppslängden genom att mäta hela eller halva armspännvidden mäts mellan fingerspetsarna på vänster och högra armarna är utsträckta åt sidorna och i axelhöjd. Halva armspännvidden mäts, med ena armen utsträckt, mellan bröstbenets mittskåra och till roten mellan långfinger och ringfinger. Mätningen kan göras stående, sittande eller liggande. När armspännvidd används ska sedan kroppslängden beräknas med följande formel: Beräkning demispan Kvinnor: Längd i cm = (1,35 x halva armspännvidden i cm) + 60.1 Män: Längd i cm = 1,40 x halva armspännvidden i cm) + 57.8 BMI BMI står för Body Mass Index och är ett verktyg som indikerar nutritionsstatus hos vuxna*) för bedömning om personens vikt ligger inom normalvärdet. Gränsen för undervikt hos yngre och medelålders anses ligga vid mindre än 20. Hos kroniskt sjuka och äldre (över 70 år) är BMI under 22 g/m2 undervikt och är den gräns som bör följas. Det är viktigt att alltid värdera BMI-värdet tillsammans med aktuell viktutveckling. Sida 4 av 10

Kombinationen av lågt BMI och pågående ofrivillig viktminskning är ett varningstecken på risk för undernäring. Följande formel används för beräkna BMI Vikt EX 78 = 25,5 Längden x Längden (meter) 1,75 x 1,75 Ta gärna hjälp av en BMI-sticka/tabell ÄTSVÅRIGHETER Det är viktigt att ta reda på om patienten har några hinder för att genomföra en måltid såsom försämrat mun/tandstatus, tugg- och sväljproblem, nedsatt aptit eller andra fysiska hinder och sjukdomar som t ex demenssjukdom. OFRIVILLIG VIKTMINSKNING Ofrivillig viktminskning, oberoende av ursprungsvikt, på mer än 5 % under en till tre månader eller mer än 10 % under de senaste sex månaderna är av klinisk betydelse. Hos kroniskt sjuka är det också viktigt att jämföra den aktuella vikten med vad man vägde innan man blev sjuk. PROCENTUELL VIKTMINSKNING UTRÄKNING Förlorad vikt i kg EX: 4 = 0,06 = 6% Tidigare vikt i kg 62 Lathund 5 % viktminskning Mer än 4 kg från 80 kg Mer än 3,5 kg från 70 kg Mer än 3 kg från 60 kr Mer än 2,5 kg från 50 kg *) enligt definition WHO: http://www.euro.who.int/en/what-we-do/health-topic/diseaseprevention/nutrition/a-healthy-lifestyle/body-mass-index-bmi Sida 5 av 10

NUTRITIONSUTREDNING BILAGA 2 SJUKDOM Många sjukdomar har direkt inverkan på energiomsättningen och därmed påverkas energibehovet. Följande är exempel på sjukdomar/tillstånd som kan förknippas med undernäringsproblematik: hjärtsvikt, KOL, reumatiska sjukdomar, cancer, mag-/tarmsjukdomar, demens, stroke, Parkinson, infektioner m fl. Tänk på att omgående diskutera med ansvarig läkare om du upptäcker att patienten har ödem och vätskeansamling och samtidig misstanke om undernäring. Det kan då vara av stor betydelse att kontrollera albuminvärdet. ALLMÄNTILLSTÅND ¹) Förändringar i allmäntillstånd ska alltid beaktas i nutritionsutredningen. TANDSTATUS/MUNHÅLANS KONDITION Avsaknad av eller dåliga/sköra tänder? Passande tandprotes? Smärta, sveda, blåsor, minskad salivproduktion, svamp? Är patienten berättigad till intyg om rätt till nödvändig tandvård? NORMALVIKT Det är viktigt att ta reda på patientens normalvikt d.v.s. vikt före sjukdomsdebut. Ett lågt BMI utan andra riskfaktorer behöver inte innebära risk för undernäring. APTIT Bra/nedsatt, har aptiten förändrats? Vid vilka måltider är aptiten som bäst/sämst? Småätande? Mellanmål? Sötsaker? ILLAMÅENDE/KRÄKNINGAR Besväras patienten av illamående och/eller kräkning? MAG- OCH TARMFUNKTION Problem med förstoppning, diarré, gaser, uppkördhet? Mediciner som påverkar mag-tarmfunktionen? MÅLTIDSSITUATIONEN Hjälp vid måltiden? I vilken utsträckning och med vad? Speciella hjälpmedel? Hur lång tid tar en måltid? Hur sitter patienten vid måltiden stol/rullstol/halvliggande i sängen? Sitter patienten så han/hon ser maten? Var i köket, i sovrummet? Stimuli eller stimulifritt (sällskap eller för mycket sällskap, ljud, ljus. spegling) Sida 6 av 10

Lukter (motbjudande eller angenäma)? Har patienten möjlighet att tvätta händerna innan maten? Kan patienten ta sin mat själv och avgöra vad och hur mycket han/hon önskar äta? Portionsstorlek som läggs upp? Uppläggningens utseende? Rätt temperatur på varm/kall mat och dryck? FÖRMÅGA ATT TUGGA Beskriv eventuella problem. FÖRMÅGA ATT SVÄLJA Beskriv eventuella problem. AVERSIONER (STARK MOTVILJA) Är det några speciella livsmedel, maträtter eller situationer som patienten inte tycker om. Sida 7 av 10

ÅTGÄRDER VID BEHANDLING AV UNDERNÄRING BILAGA 3 Maten utgör den självklara grunden för nutritionsbehandling men även andra faktorer kan påverka och kan därför behöva justeras när undernäring föreligger eller det finns risk för undernäring. Nedan följer exempel på tänkbara åtgärder. ADEKVAT MÅLTIDSORDNING Måltidernas fördelning över dagen har betydelse för den undernärda patientens möjlighet att tillgodose sitt behov av energi och näring. Flera mellanmål under dagen är ett måste frö att täcka energi- och näringsbehovet. Tiden mellan den sista måltiden på kvällen och nästa dags första måltid bör inte överstiga elva timmar, ett tidigt morgonmål och/eller ett sent nattmål kan behövas. En smörgås med pålägg och ett glas mjölk till eller en s.k. nattfösare **) är exempel på enkla morgon/kvällsmål. KONSISTENS När man har besvär från tänder, munhåla, svalg och/eller matstrupe eller har fysiska handikapp som försvårar matintaget kan maten behöva konsistensanpassas. (OBS! tandvård!) ANPASSAD MÅLTIDSMILJÖ Måltiden ska anpassas och serveras under sådana former att den ger en positiv upplevelse för den enskilde. För vissa innebär det samvaro i stor eller liten grupp, andra kan behöva inta sin måltid i avskildhet. Den äldre patienten eller personer med funktionsnedsättning ska alltid ges god tid för att äta. BERIKNING AV KOST Berikning av kost kan enkelt göras med energirika livsmedel som standardprodukter av mjölk och fil. Likaså ska grädde, smör, rapsolja, ägg, majsvällingpulver mm användas. Tillvalen till måltiden är viktig att tänka på för att kosten ska bli så energirik som möjligt. Man kan då lätt höja energi- och proteinmängden i den portion som patienten äter. Fundera också över pålägg på smörgåsen och dryck till maten. E-KOST Den energi- och proteinrika kosten ska tillgodose behovet av energi, protein och andra näringsämnen vid nedsatt aptit. Det är viktigt att komma ihåg att även frukosten och mellanmålen bör vara energi- och proteinrika och att flera mellanmål måste serveras varje dag. OBS! Innan E-kost ordineras till patienter med nedsatt njurfunktion ska ansvarig läkare kontaktas med tanke på den höga proteinmängden i kosten. Sida 8 av 10

KOSTTILLÄGG Då patienter har svårt att få i sig tillräckligt med energi och näring via vanliga livsmedel kan kosttillägg behövs. Näringsdrycker kan ges som ett komplement till den vanliga maten. Energiinnehåll, fetthalt, proteinhalt och halt av övriga näringsämnen varierar mellan olika produkter. ÖVERSYN AV HJÄLPMEDEL Individuellt utformad hjälp t ex hjälpmedel för intagande av måltiden ska erbjudas. Den enskildes position vid måltiden ska uppmärksammas t ex att patienten på ett enkelt sätt når fram till sin tallrik och sitt glas eller att en speciell sittställning behövs. DIETISTKONTAKT Ta kontakt med en dietist för råd och stöd vid nutritionsbehandling, t ex kan man nyttja dietistens kompetens vid ordination och användandet av kosttillägg. ENTERAL NUTRITION Vid svår sjukdom eller funktionshinder kan förmågan att äta vara så nedsatt att mat och kosttillägg är otillräckligt för att tillgodose patientens energi- och näringsbehov och enteral nutrition kan då bli aktuellt. Sondnedläggning ordineras av behandlande läkare som sedan tar ställning till om tillförseln av sondnäringen ska genomföras som egenvård eller en sjukvårdande insats. **) En energität mjölk/youghurtdrink Sida 9 av 10

ANSVARSFÖRDELNING BILAGA 4 1. Gör MNA bedömning Patientansvarig sjuksköterska kontaktpersonal 2. Orsaksbedömning Patientansvarig sjuksköterska 3. Åtgärdsplan Patientansvarig sjuksköterska 4. Hjälp vid måltid Vård- och omsorgspersonal 5. Mat- och vätskeregistrering Vård- och omsorgspersonal 6. Vägning Vård- och omsorgspersonal 7. Längd Vård- och omsorgspersonal 8. BMI-uträkning Patientansvarig sjuksköterska 9. Uppföljning Kontaktpersonal Patientansvarig sjuksköterska 10. Dokumentation Kontaktpersonal Patientansvarig sjuksköterska 11. Kompetens omvårdnadspersonal Patientansvarig sjuksköterska Enhetschefen har ansvar för att ge personalen möjlighet att utföra ovanstående arbetsuppgifter. Länk/lästips: Vårdhandboken www.vardhandboken.se Sida 10 av 10