Hur främjar man motståndskraft och återhämtning hos ensamkommande flyktingbarn SOFI Norrköping 10-11 april 2014
EKB Psykisk ohälsa Flera studier visar på samband mellan att vara flyktingbarn och psykisk ohälsa. I en svensk studie kartlades förekomsten av psykisk ohälsa hos flyktingbarn i åldern 3 15 år. 45 % av barnen hade en hög barnpsykiatrisk symtombelastning efter fem månaders vistelse i Sverige. Att jämföra med ca 15 procent av svenska barn i samma ålder (Hjern, 2006-2007)
Många har haft svåra uppväxt och levnadsvillkor som påverka barnens välbefinnande och resultera i svåra emotionella problem samt beteendeproblem. Det krävs noga genomtänkta strategier och skyddssystem för bemötandet av den särskilda situation dessa barn befinner sig i och de särskilda behov de har. Derluyn & Broekaert (2008)
I en av de största uppföljningsstudierna av andra världskrigets flyktingbarn följde psykiatrikern Keilson och hans medarbetare upp 2 000 judiska barn vars föräldrar mördats av nazisterna. De intervjuades i 30 40-årsåldern om sina liv, sina eventuella psykiatriska besvär och om vad som varit viktigast för dem för att skapa ett gott liv. Det visade sig att majoriteten levde ett liv som de själva uppfattade som gott utan några betydande psykiatriska eller sociala problem.
Trauma inte avgörande De barn som hamnat i familjer där de känt sig välkomna och älskade gick det i huvudsak bra för som vuxna, oavsett hur de haft det under själva kriget. För de barn som inte hamnat hos sådana familjer utgjorde de umbäranden de utstått under kriget en klar riskfaktor. Den hoppfulla slutsatsen av denna longitudinella forskning är att det är bemötandet efter umbäranden, snarare än umbärandet i sig, som är det viktigaste för drabbade barns möjligheter till ett gott liv som vuxna (Hjern, 2006-2007).
Socialt stöd avgörande En faktor som är av särskild vikt för ensamkommande barn är boendeförhållanden i det nya landet. Många studier har påvisat att posttraumatiska stress symptom (PTSD) ökar hos barn som bor på boenden med lågt socialt stöd.
Det sociala nätverkets stöd upplösningen av ensamkommande flyktingbarns sociala nätverk och förlusten av föräldrarnas stöd som faktorer som allvarligt kan äventyra deras psykologiska välbefinnande. Det sociala stödet från personal på asylboenden och det sociala stödet från den etniska gemenskapen är enligt forskningen den klart viktigaste resursen för barnens välbefinnande Derluyn & Broekaert (2008).
Välbefinnande och belåtenhet över livssituationen i vuxen ålder De studier som beskriver vuxenlivet för ensamkommande barn pekar på att de flesta växer upp och skapar sig ett gott liv, även om de inte har tillgång till professionell hjälp för att bearbeta sina upplevelser. Faktorer som ett gott bemötande i mottagarlandet och tillgång till en trygg och kärleksfull miljö verkar vara nästintill en förutsättning för att dessa barn skall kunna få ett gott liv (Hjern, 2006-2007).
Risk and resilience (risk och skyddsfaktorer) Under flera års tid fokuserade barnforskningen på att studera samband mellan risker eller dåliga uppväxtmiljöer och barns utveckling.
Nu ligger fokusen istället på att studera resilience, motståndskraft och skyddsfaktorer. Riskforskningen börjar i allt högre utsträckning konkurreras ut och ersättas med friskforskning. Den intressanta frågan att studera är vad är det som gör att vissa barn klarar risker förvånansvärt väl och utvecklas gynnsamt trots usla omständigheter?
Resilience? Professorn i barn-och ungdomspsykiatri Michael Rutters definition av resilience är den mest använda och vedertagna: resilience är processer som gör att utvecklingen når ett tillfredställande resultat, trots att barnet har haft erfarenheter av situationer som innebär en relativt stor risk att utveckla problem eller avvikelse (Borge, 2005,).
Olika typer av resiliens Intellektuell resiliens finns hos barn som gör sina läxor, klarar av skolan och når förhållandevis goda resultat även om hemförhållandena och andra svåra förhållanden pekar på att de egentligen inte skulle klara av den delen av vardagen.
Beteendemässig resiliens finns hos barn som haft problem med uppförandet men som senare av någon anledning bättrar sig. Emotionell resiliens handlar om att vissa barn, trots att de utsätts för påfrestningar i familjen och närmiljön fungerar känslomässigt bra både som barn och vuxna (Borge, 2005,).
Resilience och motståndskraft Inom resilience-teorin talar man mycket om barns motståndskraft mot att utveckla psykiska problem. Motståndskraft är inte synonymt med begreppet resiliens då det inte är heltäckande. Ordet motståndskraft betonar i för hög grad det som är inom barnet och i för låg grad det som är i miljön (Borge, 2005).
En annan definitionen på ordet motståndskraft beskrivs som: ett sätt att tänka som främjar individens känsla av optimism, hopp," Lagerberg & Sundelin (2003).
Skyddsfaktorer Vissa faktorer är viktiga och gynnsamma för alla barn, t.ex. goda föräldrarelationer. Föräldrabarnförhållandet tillhör det som starkast påverkar ett barns välbefinnande eller brist på välbefinnande (Lagerberg & Sundelin, 2003).
Det finns också andra faktorer som är särskilt betydelsefulla för barn i utsatta situationer, t.ex. att ha tillgång till en förtrolig relation utanför familjen. För att barn ska få tillgång till denna skyddsfaktor krävs det dock oftast att barnet är omtyckt av omgivningen och inte ställer till med besvär.
Skyddsfaktorer "inom" barnet kan precis som riskfaktorer finnas både inom barnet och i dess miljö. Skyddsfaktorer hos barnet handlar om olika egenskaper eller personlighetsdrag som barnet har. Exempel på skyddsfaktorer inom barnet kan bl.a. vara: Förmåga till impuls- och känslokontroll(tålighet) God problemlösningsförmåga
Intelligens Goda skolprestationer Social kompetens Tillmötesgående beteende (lätt att tycka om) Humor (Lagerberg & Sundelin, 2003) ( Skerfving, 2005).
Skyddsfaktorer i barnets omgivning Skyddsfaktorer i barnets omgivning kan t.ex. vara: god omvårdnad Föräldrars övervakan och tillsyn
God familjesammanhållning Att inte drabbas av många separationer från vårdaren Att tillhöra en högt uppsatt social grupp (Lagerberg & Sundelin, 2003).
Sammanfattning av skyddande faktorer De skyddande faktorer som enligt forskningen har hjälpt högriskbarnen att utvecklas positivt i vuxen ålder är: en personlighet som väckt positiva reaktioner i barnets omgivning Förmåga och vilja att använda sina resurser
Omsorgsfulla föräldrar som gav barnet god självkänsla Andra stödjande vuxna Samt vändpunkter i samband med viktiga övergångar i livet
Coping En förklaring till varför vissa barn har lättare för att hantera svårigheter än andra är coping. Till skillnad från resilience är coping själva beteendet eller strategin en individ använder sig av i en stressituation. I coping inkluderas således inte personliga egenskaper eller skyddsfaktorer i omgivningen d.v.s. inre och yttre skyddsfaktorer.
Coping kan t.ex. läras ut i förskolan eller skolan i form av bemästring över vardagliga situationer. Resilience kan inte läras ut på samma sätt då det utvecklas i det verkliga livet i samspel med de risker som barnet utsätts för och barnets personliga egenskaper. (Skerfving 2005)
Olika coping modeller Det finns olika modeller för coping,man sammanfattar dessa genom att alla tillskrivs två poler. Den ena polen består av beteenden som riktas mot problemet och som aktivt försöker förändra det.
Den andra polen består av strategier som går ut på att hantera de negativa känslor som problemet skapar. Sådana strategier kan handla om att man blir passiv eller undvikande. Det kan även handla om att man känslomässigt anpassar sig till problemet eller t.o.m. accepterar det. (Lagerberg & Sundelin 2003).
+ _ Problemfokuserande strategier Primär kontroll (gör ingripanden i situation ) Närmande Känslofukuserande beteende Sekundär kontroll (hanterar de känslor som uppstår situationen ) Undvikande
Religion Gamla omständigheter Misstro Självständigt Religion Religion kontinuitet Religion Aktiv överlevnad Anpassning Religion Undertryckande Positivitet Religion Religion Kopingsstrategier Nuvarande omständigheter Sammanhang
Litteratur Almqvist, K & Broberg. G, A. (1999). Mental health and social adjustment in young refugee children 3 12 years after their arrival in Sweden. American Academy of Child and adolescent psychiatry, 36, 6, 723-730. Angel, B. Hjern, A. & Ingleby, D. (2001). Effects of War and Organized Violence on Children: A Study of Bosnian Refugees in Sweden. American Journal of Orthopsychiatry, 73, 1, 4-15. Antonovsky, Aaron. (2005). Hälsans mysterium. Stockholm. Natur och kultur Ascher, H. (2009). Ensamkommande flyktingbarn måste få stöd. Respekt och omsorg kan begränsa effekterna av tidigare trauman. Läkartidningen, 106, 18 19, 1254-1255. Aspers, Patrik. (2007). Etnografiska metoder. Malmö: Liber Backe-Hansen, Elisabeth & Ogden, Terje (red.) (1998). 10-åringer i Norden: kompetense, risiko og oppvekstmiljø. København: Nordisk Ministerråd Borge, Anne Inger Helmen. (2005). Resiliens: risk och sund utveckling. Lund: Studentlitteratur Derluyn, I. & Broekaert, E. (2007) Different perspectives on emotional and behavioural problems in unaccompanied refugee minors. Ethnicity and Health, 12, 141 162. Derluyn, I. & Broekaert, E. (2008) Unaccompanied refugee children and adolescent: the glaring contrast between a legal and a psychological perspective. International Journal of Law and Psychiatry, 31, 319-330.
Tack! Yassin Ekdahl yassin.ekdahl@lund.se yassin.ekdahl@gmail.com