Utvärdering av Projekt Kvinnofrid i Åtvidabergs kommun

Åtvidabergs kommun Utvärdering av Projekt Kvinnofrid i Åtvidabergs kommun Eleonor Bredlöv

Sida 2 av 21

Sida 3 av 21 Inledning...4 Bakgrund till projektet...4 Kort beskrivning av Projekt Kvinnofrid...4 Syfte, mål och delmål...4 Målgrupp...5 Utvärderingens syfte...5 Metod och material...5 Urval och deltagare...6 Utvärderingens genomförande...6 Resultat...7 Enkätsammanställningar...7 Seminariedag i kvinnofrid...7 Temadag om alkohol och våld för gymnasieskolan...9 Telefonintervjuer...10 Positiva aspekter...11 Negativa aspekter och svårigheter/hinder...11 Förbättringsförslag och utvecklingsmöjligheter...12 Slutsatser...13 Seminariedagen...13 Djupkunskap...13 Kvinnofridsarbete riktat till ungdomar...14 Kvinnofridsarbete i kommunen...14 Varierande kunskapsnivå...15 Handlingsplan för kvinnofrid...16 Diskussion...17 Sammanfattning...20 Referenser...21

Sida 4 av 21 Inledning Bakgrund till projektet Socialtjänsten i Åtvidaberg har under 2007/2008 uppmärksammat en ökning av kvinnofridsärenden i kommunen. I och med denna ökning har socialtjänstens beredskap inom området mäns våld mot kvinnor granskats och man har funnit att det finns ett stort behov av att öka kunskapen om kvinnofridsfrågor inom den egna verksamheten, såväl som i samhällets övriga instanser. Våld i nära relation inträffar i alla samhällsklasser, och en beredskap för att kunna hantera en sådan problematik bör därför finnas i alla kommunens verksamheter, dess samverkanspartners samt frivilliga organisationer. Den handlingsplan för kvinnofridsfrågor som skrevs år 2000 för Åtvidaberg, riktar sig enbart till socialtjänsten och måste nu revideras och implementeras i kommunens övriga verksamheter. Det krävs också utbildningsinsatser för att informera om det samarbetsavtal som tecknats mellan Åtvidabergs kommun och Kvinnofrid Centrala samt för att sprida kunskap om ämnet mäns våld mot kvinnor till de olika verksamheterna. Specifika policydokument och riktlinjer behöver också utarbetas inom respektive verksamhet, vilket kräver god kunskap i ämnet kvinnofrid. En arbetsgrupp (kvinnofrid) inom IFO ansökte därför om medel för att kunna vidareutveckla kommunens arbete med kvinnofridsfrågor, då detta utlysts av Länsstyrelsen. Efter att ansökan beviljats anställdes en projektledare hösten 2008 för att driva Projekt Kvinnofrid. Kort beskrivning av Projekt Kvinnofrid Syfte, mål och delmål Det övergripande och långsiktiga målet för Projekt Kvinnofrid är att förebygga mäns våld mot kvinnor. För att göra detta syftar projektet till att öka kunskapen om frågor som rör mäns våld mot kvinnor, främst inom kommunens egna verksamheter men också i samhället generellt. Vidare kan projektet brytas ner till delmål, som sammanfattar vilka aktiviteter och insatser som planerats inom ramen för Projekt Kvinnofrid: Genomföra utbildningsinsatser för att informera om Kvinnofrid Centrala och var de kvinnor och barn som är utsatta för våld, samt de män som utövar våld, kan söka hjälp. Syftet med detta är också att främja samarbete mellan de olika aktörerna.

Sida 5 av 21 Revidera handlingsplanen från år 2000 och implementera denna i kommunens verksamheter, såväl som hos övriga samarbetspartners och frivilligorganisationer. Stödja de respektive verksamheterna i utarbetandet av policydokument och riktlinjer kring mäns våld mot kvinnor. Uppmärksamma kvinnofridsfrågor hos skolungdomar, med fokus på unga tjejers utsatthet. Öka kunskapen och uppmärksamma kvinnofridsfrågor inom ramen för flyktingsamordningen. Målgrupp Projekt Kvinnofrid fokuserar främst på informationsspridning och utbildningsinsatser bland personal inom kommunens verksamheter, dess samarbetspartners samt frivilligorganisationer. En del av projektets aktiviteter riktar sig emellertid också till skolungdomar. Projektet innehåller även aktiviteter riktade till allmänheten. Projektets egentliga målgrupp är dock våldsutsatta kvinnor, våldsutsatta tjejer, barn som bevittnat våld, våldsutsatta kvinnor med utländsk bakgrund och män som utövar våld. Utvärderingens syfte Utvärderingen syftar till att undersöka vilka betydelser projektet har fått för inblandade aktörer och verksamheter samt fokusera på en vidareutveckling av projektet. Detta syfte inkluderar också en kartläggning av deltagarnas åsikter och synpunkter på de olika aktiviteter som anordnats inom ramen för Projekt Kvinnofrid. De slutsatser som kan dras från resultatet kommer att ligga till grund för en (djupare) analys av projektets genomförande. Följande frågeställningar kommer att ligga till grund för utvärderingen: Vilken betydelse har projektet fått för deltagande aktörer och verksamheter? Vilka förändrings- och utvecklingsmöjligheter finns? Metod och material Det material som använts i utvärderingen är dokumentation kopplad till projektet, informationsmaterial, riktlinjer och handlingsprogram som tagits fram inom ramen för projektet, enkätundersökningar samt de telefonintervjuer som genomförts med deltagare och arrangörer. Detta är passande för undersökningen eftersom materialet ger kunskap både på djupet och på bredden.

Sida 6 av 21 Enkätundersökningar har använts som utvärderingsinstrument för två av projektets aktiviteter, den seminariedag som arrangerades tillsammans med Kvinnofrid Centrala hösten 2008 samt en temadag om alkohol och våld som genomförts på gymnasieskolan. Enkätundersökningarna visar deltagarnas generella åsikt angående den specifika aktiviteten. Vidare fördjupar telefonintervjuerna denna kunskap samt ger ytterligare förståelse för projektets övriga aktiviteter, dess betydelse och utvecklingsmöjligheter. Telefonintervjuer har också gjorts med personer som arbetat med att starta upp och driva projektet, samt personer som arrangerat aktiviteter i samarbete med projektet. Detta ger en ökad bild av projektets syfte, mål och genomförande. Urval och deltagare De personer som funnits relevanta att intervjua är personer som på olika sätt kommit i kontakt med projektet. Eftersom projektet involverar en blandning av personer från vitt skilda verksamheter, är det viktigt att få en bredd i utvärderingsmaterialet, och låta respektive verksamhet vara representerad. Detta mål har dessvärre inte kunnat uppfyllas, då personer från vissa verksamheter varit svåra att få tag på. Materialet har dock en tillräcklig bredd för att ge en bra bild av deltagarnas uppfattning av och synpunkter på projektet. 16 telefonintervjuer har utförts med personal från bland annat polismyndigheten, flyktingsamordningen, gymnasieskolan, högstadiet, socialtjänsten, vårdcentralen och Kvinnofrid Centrala. Längden på intervjuerna har varierat från två minuter till femton minuter, beroende på i hur stor utsträckning den intervjuade personen medverkat i projektet och hur stort intresse för kvinnofridsfrågor personen i fråga har. Utvärderingens genomförande Efter att ha tagit del av projektets dokumentation och fått ingående information av projektledaren, växte en klar bild av projektets genomförande och deltagare fram. Parallellt med de två enkätsammanställningarna genomfördes telefonintervjuerna. Utifrån färdigt material skrevs resultatdelen och sedan redovisades kort de slutsatser som utifrån erhållna resultat gått att dra. Dessa slutsatser diskuterades och vidareutvecklades sedan i en slutdiskussion, där slutsatser och vidareutvecklingsförslag kunde relateras till tidigare rapporter och litteratur på området.

Sida 7 av 21 Resultat Enkätsammanställningar Seminariedag i kvinnofrid Inom ramen för Projekt Kvinnofrid arrangerades en seminariedag i början av hösten 2008. Detta gjordes i samarbete med Kvinnofrid Centrala och syftade till att de verksamheter som är knutna till Kvinnofrid Centrala skulle ges möjlighet att presentera sina områden. Informationen handlade också om Åtvidabergs samverkansavtal angående kvinnofridsfrågor och hur kvinnor, barn och män genom detta kan få stöd. Aktörer från skilda verksamheter var inbjudna, såsom exempelvis skolan, kyrkan, olika delar av vården, socialtjänsten, frivilligorganisationer och deltog gjorde Kvinnojouren Ellinor, Brottsofferjouren, Linköpings stadsmission, Frivården/Kriminalvården, Polismyndigheten, Råd & Stöd, Tjejjouren Beata samt Mansmottagningen. Seminariedagen utvärderades genom en enkät och nedan redovisas resultatet kort. Av de 42 deltagarna fyllde 26 i enkäten. Detta kan delvis förklaras genom att flera av deltagarna inte hade möjlighet att vara med under eftermiddagen. Några aktörer från viktiga verksamheter kunde inte närvara men har fått informationen vid ett senare tillfälle. Kort enkätsammanställning Hur tycker du att seminariedagen som helhet varit?

Sida 8 av 21 Vad har varit bra med seminariedagen? De flesta tyckte att dagen var mycket informativ eftersom den gav god kunskap om de representerade verksamheterna. Detta gav en god överblick. Många nämnde också möjligheterna att skapa kontaktnät inför framtida samarbete som mycket positivt. Då hjälper det att få ett ansikte på personerna som arbetar inom de respektive verksamheterna. En del tyckte att de fick ny kunskap som de har nytta av i sitt arbete. Denna nya kunskap handlar om insikt i de olika kontaktvägar som finns när en person är i behov av hjälp och stöd. Några nämner också att de fått mycket att tänka på och fått se på kvinnofridssituationer ur många olika perspektiv. Bra information Skapa kontakter Aktualiserar kvinnofridsfrågor Vad har varit mindre bra? Under denna fråga nämnde deltagarna främst att en del av föreläsningarna var ostrukturerade och att de kändes oförberedda. Många påpekar också att flera bensträckare är önskvärt. Några tycker att de inte fick så mycket nya kunskaper och hade önskat att föreläsarna kunde ha gått in mer på djupet i vissa ämnen. Ostrukturerat För få pauser Ingen djupkunskap Förslag på ändringar/förbättringar De frågor som deltagarna uttryckte intresse av att fördjupa sina kunskaper kring handlar om barnen och om hedersrelaterat våld, samt även mer konkret kunskap om mäns våld mot kvinnor. En del tycker att det skulle vara positivt/hjälpsamt att utgå från en konkret situation ur vardagen (case) och exemplifiera hur personer som möter brottsoffer kan förändra och förbättra sitt bemötande med dessa personer. Man påpekar också att denna typ av utbildningsinsats behövs återkommande för att hålla dessa viktiga frågor levande. Konkreta exempel Fler föreläsningar (barnen, hedersrelaterat våld) Återkommande aktivitet

Sida 9 av 21 Temadag om alkohol och våld för gymnasieskolan Den 14 april 2009 arrangerades en temadag på gymnasieskolan med syfte att skapa förutsättningar för att påverka elevernas förhållningssätt och attityder till alkohol. Temadagen är ett samarbete mellan fyra aktörer, där respektive verksamhet anordnade en temastation; Polismyndigheten (misshandel), Kommunens drogsamordnare (alkohol), Rädda Barnen (självkänsla) och Projekt Kvinnofrid (kvinnofrid). Temadagen utvärderades genom att eleverna fick fylla i en enkät, vilket kort redovisas nedan. 79 personer fyllde i enkäten. Antalet medverkade är dock oklart eftersom skolan valde att inte ta några närvarolistor under dagen. Kort enkätsammanställning Helhetsintryck av dagen 3,6 Mycket dåligt 1 2 3 4 5 Mycket bra Vad har varit bra med dagen? Eleverna nämnde främst att dagen var intressant och att de fått bra och ny information. Flera nämnde också de diskussioner som kom upp under dagen som positivt. De tyckte att det var bra att frågor om alkohol, våld och kvinnor togs upp och att det gjordes här på ett bra sätt. Upplägget med filmer och lekar var uppskattat, det gav möjlighet till kreativitet. Flera tyckte också att temadagen gav en skön omväxling till de vanliga lektionerna. Intressant och ny information Upplägget med filmer och lekar Diskussionerna Vad var mindre bra med dagen? Ungefär en tredjedel svarade vet inte eller inget på den här frågan. En tredjedel tyckte att det var långdraget eller att samma saker togs upp flera gånger. Några tyckte också att dagen inte gav så mycket ny kunskap. En del tyckte att det var för korta raster och att det var svårt att sitta stilla och lyssna hela dagen. Några nämnde diskussionerna, allt prat och att prata inför nytt folk som negativa aspekter på dagen. En person föreslog mindre grupper, eftersom detta gör att fler kommer till tals. Några av SFI-eleverna uppgav att de hade svårt att förstå informationen. Några tyckte att det var dåligt att det förutsattes att alla drack alkohol och hade sex.

Sida 10 av 21 Långdraget För korta pauser För stora grupper Hur tycker du att föreläsningen om våld mot kvinnor var? 3,35 Mycket dåligt 1 2 3 4 5 Mycket bra Motiveringar till betyget Cirka hälften skrev att det var intressant, lärorikt, informativt, roligt m. m. De som specificerade sig mer skrev att det var bra att få veta hur tjejjouren jobbar och om hur olika familjesituationer kan se ut. Någon tyckte att det var positivt att få en bild av hur det egentligen ligger till, medan en annan skrev att ämnet var intressant eftersom våld och våldtäkt är vanligt. Många skrev också att det var en bra variation med övningar och film, samt att det blev bra diskussioner. Ungefär en sjättedel skrev en negativ motivering till betyget. Här handlade det dels om att det var segt och tråkigt, dels om att man hade hört informationen förut. Några tyckte inte att informationen riktade sig till killar och att jag är ingen kvinnomisshandlare. Någon skrev att filmen var otäck och några att denna temastation var jobbig. Dessa motiveringar kan tolkas som både positivt och negativt. Intressant och viktigt Bra variation Svårt/jobbigt ämne Telefonintervjuer Inom ramen för utvärderingen har telefonintervjuer gjorts med personal inom kommunens verksamheter och samarbetspartners som på ett eller annat sätt deltagit i projektets aktiviteter eller påverkats av projektets insatser. Telefonintervjuer har också gjorts med personer som genom sitt arbete varit direkt kopplade till projektet, t ex suttit med i den samverkansgrupp som tillsatts eller varit med och arrangerat någon aktivitet.

Sida 11 av 21 Positiva aspekter Samtliga intervjuade personer framstod som mycket positiva till projektet. Det som främst nämns är att det överhuvudtaget genomförs ett strukturerat arbete i ämnet mäns våld mot kvinnor. Behovet av att höja kompetensen inom detta ämne tycks vara stort. Listan på positiva aspekter av projektet kan göras lång, men de punkter som främst nämns är: En viktig fråga har lyfts Verkat brett, involverat många verksamheter Främjat samverkan, odlat kontaktnät Klar information om kontaktvägar Suveräna föreläsningar med djupkunskap Kunnig projektledare bra stöd Kompetenshöjande aktiviteter Förankring av kvinnofridsfrågan i kommunen Anställd (projektledare) som är sammankallande och har huvudansvaret Nå ut med information om samarbetsavtal i kvinnofridsarbete Bra engagemang inom socialtjänsten Reviderad handlingsplan för alla kommunens verksamheter, visar att frågan angår alla. Negativa aspekter och svårigheter/hinder De negativa aspekter på projektet som kom upp under intervjuerna handlade om att föreläsningarna under seminariedagen ibland kändes oförberedda och ostrukturerade. Utöver detta fokuserade de intervjuade personerna främst på utvecklingsmöjligheter för projektet. Arrangörer och medarbetare inom projektet tog dock upp de svårigheter/hinder de stött på i arbetet, vilka redovisas i punktform nedan. Varierande engagemang hos målgruppen (personal i kommunens verksamheter, samarbetspartners och frivilligorganisationer). Beroende av många olika aktörer. Lång förankringsprocess. Omfattande arbete att medvetandegöra problematiken. Svårt att hålla frågan levande utan fortsatt permanent kvinnofridsarbete. Svårt att arbeta med unga utan att killarna känner sig anklagade. Problematiskt att fokusera på specifika grupper av kvinnor (funktionshindrade, äldre, invandrarkvinnor) utan att fokus försvinner från den stora frågan om mäns våld mot kvinnor. Upp till respektive verksamhet att utifrån handlingsplanen och med stöd från projektledaren ta fram policydokument och/eller riktlinjer för kvinnofrid.

Sida 12 av 21 De olika aktörerna och verksamheterna ligger på olika kunskapsnivå. Förbättringsförslag och utvecklingsmöjligheter Här kommer förbättringsförslag och utvecklingsmöjligheter som tagits upp under intervjuerna att redovisas. Dessa synpunkter och idéer kommer vidare att diskuteras under rubrikerna slutsatser och diskussion. Permanent verksamhet, för en kontinuitet i kvinnofridsarbetet. Projektet behöver en fortsättning eftersom den reviderade handlingsplanen måste implementeras och frågorna förankras i respektive verksamhet. Ökat samarbete mellan jämställdhetsstrateger/kvinnofridssamordnare i flera kommuner. Ökat fokus även på unga killar, och hitta nya infallsvinklar till att prata om mäns våld mot kvinnor utan att skuldbelägga. Att arbeta med mjukare jämställdhetsfrågor parallellt och/eller införliva detta i kvinnofridsarbetet. Engagera fler män inom kommunen så att samhället kan verka brett för kvinnofrid. Ökat arbete riktat mot ungdomar. Ökat arbete riktat mot unga tjejer.

Sida 13 av 21 Slutsatser Efter inläsning av dokumentation kopplat till projektet, sammanställningar av de enkätundersökningar som gjorts och genomförda telefonintervjuer har en sammanfattande bild av projektets olika delar tagit form. Nedan redovisas vilka slutsatser som kan konstateras utifrån erhållna resultat. De behov av ökad kompetens som intervjupersonerna gett uttryck för kommer ytterligare att specificeras. Dessa resonemang diskuteras och vidareutvecklas i slutdiskussionen. Seminariedagen Seminariedagen hösten 2008, som främst syftade till att informera om Åtvidabergs samarbetsavtal i kvinnofrid samt främja samarbete i kvinnofridsfrågor, var ett av de delmål som sattes upp i skapandet av projektet. Under dagen gavs möjlighet för inblandade aktörer att presentera sina verksamheter, samt delge information om de olika kontaktvägar som finns då det handlar om våldsutsatta kvinnor, våldsutövande män samt barn som upplevt eller själva blivit utsatta för våld. Enkätsammanställningen visar att flertalet deltagare tyckte att denna utbildningsinsats var informativ och gav goda möjligheter till att skapa kontaktnät mellan verksamheterna. En hel del av deltagarna upplevde att vissa föreläsare var dåligt förberedda och ostrukturerade. Detta i kombination med att mycket information skulle klämmas in under relativt kort tid gjorde det svårt för vissa deltagare att lyssna uppmärksamt hela dagen. Några deltagare skulle gärna haft fler bensträckare. Att denna den viktiga frågan om mäns våld mot kvinnor lyftes upp var mycket uppskattat även om mer djupkunskap efterlyses. Djupkunskap Ytterligare kunskap i ämnet mäns våld mot kvinnor har dock erbjudits i form av föreläsningar, som mer på djupet gått in i den problematik som präglar dessa frågor. Dessa har varit väldigt uppskattade av de som deltagit, som lyfter fram djupkunskapen i ämnet som mycket värdefull och kompetenshöjande. De poängterar dock att det behövs återkommande utbildningsinsatser för att hålla frågorna levande. Dessa personer är också intresserade av att erbjudas ytterligare djupkunskap, speciellt i frågor kring barnens situation och hedersrelaterat våld. Framförallt personal inom grundskolan och gymnasiet efterlyser fler utbildningsinsatser, för att öka sin kompetens om och förståelse för barn som upplever/upplevt eller själva är utsatta för våld. Personal från gymnasieskolan och högstadiet som intervjuats uttrycker också ett behov av mer arbete mot och om ungdomar.

Sida 14 av 21 Kvinnofridsarbete riktat till ungdomar Ett av projektets delmål var att uppmärksamma kvinnofridsfrågor hos skolungdomar, med fokus på unga tjejers utsatthet. De aktiviteter som anordnats som specifikt riktas mot skolungdomar är dels den teaterföreställning som sattes upp på Alléskolan (högstadiet) och dels den temadag om alkohol och våld som anordnades på gymnasieskolan. Teaterföreställningen, som utfördes av teatergruppen Tage Granit och behandlade kränkningar, självkänsla, identitet och kön, var mycket uppskattad av den skolpersonal som intervjuats. Ungdomarnas synpunkter och funderingar har inte dokumenterats, men personalens uppfattning är att föreställningen var mycket uppskattad även hos dem. Enkätundersökningen som genomfördes med ungdomarna som deltagit i temadagen om alkohol och våld visar ett varierande intresse för dessa frågor. Helhetsintrycket av dagen var dock positivt och undervisningstypen i en temadag med växlande pedagogiska verktyg uppskattades. Diskussionerna var också uppskattade, även om mindre grupper efterlyses så att fler får komma till tals. Intrycket av temastationen om kvinnofrid var positivt, och man tyckte att ämnet var viktigt och intressant. Ämnet uppfattas dock av några också som jobbigt. En problematik som synliggjordes i enkäterna var att några av killarna hade svårt att ta till sig information om mäns våld mot och kvinnor, och tyckte att detta inte angick dem. Det faktum att killar ofta känner sig skuldbelagda då det talas om mäns våld mot kvinnor framgick också i telefonintervjuerna med personal på skolan. Inom skolväsendet efterlyser man också ökat arbete riktat mot unga tjejer, eftersom man tycker sig se tendenser till att dessa tjejer ofta accepterar olika typer av kränkningar. Situationen för de barn som lever i en familj där mannen slår, eller på annat sätt utsätter kvinnan för kränkningar, tas upp i många av telefonintervjuerna. Man efterlyser ökad kunskap i detta område, samt poängterar vikten av att dessa barn behöver en egen insats. En förutsättning för hjälp till dessa barn är en förändrad livssituation och skydd från ytterligare upplevelser av våld, hot och kränkningar. Därför är stöd till den våldsutsatta mamman och arbete med den våldutövande mannen enormt viktigt även när man ser till barnen. Men barnen behöver också egna stödinsatser för att bearbeta sina upplevelser. Detta poängteras också i boken Våldsutsatta kvinnor. 1 Kvinnofridsarbete i kommunen Personal från kommunens verksamheter, dess samarbetspartners och frivilligorganisationer, som medverkat i projektet och intervjuats, är mycket positiva till Projekt Kvinnofrid. De tycker att det är en enormt viktig fråga som lyfts upp, där också behov av kompetenshöjande verksamheter länge funnits. Att det i och med projektets fortgång funnits en anställd projektledare som arbetat exklusivt med kvinnofridsfrågor är mycket uppskattat. Projektledaren har framförallt varit värdefull som stöd och bollplank i kvinnofridsfrågor och varit behjälplig i utbildningsinsatser inom olika verksamheter, utöver de externa föreläsningar som anordnats. För utvecklingsarbete inom ämnet mäns våld mot kvinnor krävs en hög kompetens i kunskapsläget, vilket kunnat erbjudas i och med den projektledare som anställts för att driva projektet. De två framgångsfaktorer som främst nämndes är den 1 Heimer, Gun & Sandberg, David (red.), Våldsutsatta kvinnor, Denmark: Studentlitteratur (2008), s. 95

Sida 15 av 21 kompetenshöjande verksamheten och den ökade samverkan som projektet gett upphov till. Den problematik som främst togs upp under telefonintervjuerna är frågan om hur kvinnofridsarbetet ska hållas levande i kommunen efter projektets avslut. Många poängterar vikten av en fortsättning av projektet. En av projektets styrkor är att man verkat brett i kommunen, och vänt sig till många olika verksamheter. Detta tycks dock också orsaka problem eftersom man i och med detta är beroende av flera aktörer för att lyckas med sina mål. Av de som arbetat nära projektet tycker många att det har varit svårt att engagera vissa verksamheter i projektets aktiviteter. Men det finns också en förståelse för att respektive verksamhet ser olika ut och har olika prioriteringar, även om man tycker att det är synd att ämnet mäns våld mot kvinnor inte prioriteras särskilt högt i vissa verksamheter. Tidsbrist och brist på engagemang har gjort att vissa verksamheter inte deltagit i projektets aktiviteter eller deltagit i mycket liten utsträckning. Detta uppfattas dock som svårt att göra någonting åt. Man poängterar dock att nya frågor och områden har en lång förankringsprocess. Det är först och främst ett omfattande arbete att medvetandegöra personalen om att problem med mäns våld mot kvinnor finns överallt i samhället och så även inom Åtvidabergs kommun, för att sedan arbeta med utbildningsinsatser som behandlar hur man kan förebygga detta och vilken hjälp och stöd som finns att få för de utsatta och de som utsätter. Till detta menar man krävs ett fortsatt arbete med Projekt Kvinnofrid. Men det som de flesta av de personer som intervjuats uttrycker är ett behov av att inlemma kvinnofridsarbetet i den ordinarie verksamheten. Man menar att någon typ av permanent verksamhet skulle ge den kontinuitet som kvinnofridsarbete kräver. De anser att de krävs någon som är huvudansvarig och sammankallande i dessa frågor och som har en hög kompetens i kunskapsläget. Man efterlyser också arbete med mer mjuka jämställdhetsfrågor parallellt med kvinnofridsarbetet. Under telefonintervjuerna uttrycks också ett visst missnöje kring bristen på män i projektets aktiviteter. Det anses som viktigt att även en viss del män engagerar sig i denna fråga för att ämnet på ett lyckat sätt ska kunna förankras i kommunens verksamheter, såväl som hos samarbetspartners och frivilligorganisationer. Varierande kunskapsnivå Enkätundersökningarna från seminariedagen och temadagen på gymnasiet visar att de flesta upplevde att de fick ny kunskap, medan vissa ansåg att de inte lärde sig så mycket nytt. De olika aktörerna ligger alltså på olika kunskapsnivå vad det gäller ämnet mäns våld mot kvinnor. En del uttrycker ett behov av djupare kunskap i specifika ämnen, exempelvis om specifika grupper av våldsutsatta kvinnor, medan andra efterlyser ytterligare djupkunskap om mäns våld mot kvinnor rent allmänt.

Sida 16 av 21 Handlingsplan för kvinnofrid Inom socialtjänsten är man mycket nöjd med den reviderade handlingsplan som skrivits inom ramen för projektet. Denna har delvis legat till grund för utarbetandet av riktlinjer för kvinnofrid inom socialtjänsten. Arbetet med att implementera handlingsplanen är dock pågående och detta är en process som tar tid. Personer som intervjuats från verksamheter utöver socialtjänsten har i många fall ännu inte tagit del av handlingsplanen, men de som har det ser det reviderade dokumentet som väldigt viktigt för kvinnofridsarbetet i kommunen. Eftersom den riktar sig till alla verksamheter och inte som tidigare endast till socialtjänsten, visar den att mäns våld mot kvinnor är en fråga som angår alla. Den är också en sammanfattning av det nuvarande kunskapsläget i ämnet mäns våld mot kvinnor, ett kunskapsläge som ständigt ändras och utvecklas i och med forskning på området och förändringar i samhället. Den reviderade handlingsplanen tar, till skillnad från den gamla handlingsplanen från 2000, upp bland annat aspekter kring särskilt sårbara grupper, respektive verksamhets ansvar, kontaktvägar, Kvinnofrid Centrala och strategier i förebyggande arbete samt i arbete i det akuta skedet. Handlingsplanen innefattar också mer ingående information kring våldet och hotets dynamik och kring ett bra bemötande. Riktlinjer specificerade för socialtjänsten har också utarbetats, liksom riktlinjer anpassade för hälso- och sjukvårdens verksamheter.

Sida 17 av 21 Diskussion Under denna rubrik kommer utvärderingens slutsatser att vidareutvecklas och relateras till kunskap och andra undersökningar som gjorts i fråga om kommuners kvinnofridsarbete. Detta ligger till grund för en diskussion kring förändrings- och utvecklingsmöjligheter för projektet. En kartläggning som Sveriges Kommuner och Landsting (SKL) nyligen gjort med sina medlemsorganisationer visar på tre framgångsfaktorer i kvinnofridsarbete; Att kvinnofridsarbete sker i samverkan med andra myndigheter och organisationer, att arbetet sker i ordinarie verksamhet och att verksamheten har en handlingsplan för kvinnofridsarbetet. 2 Ökad samverkan är något som de intervjuade personerna nämnde som en framgångsfaktor i Projekt Kvinnofrid. För de personer som exklusivt arbetar med jämställdhets- och kvinnofridsfrågor nämndes samverkan mellan kommuner som en viktig aspekt av organiseringen av arbetet. Det är värdefullt att ha en bra kommunikation med aktörer som arbetar med liknande frågor, eftersom detta ofta kan ge nya idéer, inspiration och viktig kunskap om olika typer av insatser. Att bilda en samverkansgrupp mellan jämställdhetsstrateger och kvinnofridsansvariga inom olika verksamheter inom en större region skulle därför vara positivt för utvecklingen i Åtvidaberg. Att arbetet sker i ordinarie verksamhet är något som man också efterlyste eftersom de flesta av de intervjuade menade att någon form av permanent verksamhet måste finnas, framförallt för att den samverkan som nu startats upp samt de kompetenshöjande verksamheterna som lyft upp frågan ska fortgå. En kontinuitet i dessa frågor krävs för att hålla dem levande i kommunen. Handlingsplanen måste implementeras, liksom det samarbetsavtal som Åtvidaberg har med Kvinnofrid centrala och mansmottagningen, och för detta krävs att projektet fortgår. Skolpersonalen som intervjuats nämnde särskilt ungas tjejers situation som viktig att titta närmare på, då de upplever att en del tjejer tycks acceptera att bli behandlade på kränkande sätt. Undersökningar från USA och Kanada visar att unga tjejer i större utsträckning än man tidigare trott blivit utsatta för olika typer av kränkningar och övergrepp. Detta bekräftas delvis av personal vid svenska ungdomsmottagningar. 3 I avhandlingen Liksom våldtäkt, typ 4, som bygger på intervjuer med tjejer och killar i femtonårsåldern, målas också en mörk bild av ungas syn på sex och våldtäkt upp. Den visar bland annat att det finns en glidande skala på vad som uppfattades som våldtäkt och inte, vilken är beroende av tjejens förälskelse, tjejen/killens alkoholpåverkan, tjejens rykte och hur killen uppfattades. En fin kille kunde till exempel inte våldta. Att en del killar på gymnasieskolan hade svårt att ta till sig informationen om mäns våld mot kvinnor är troligen en konsekvens av en syn på våldtäktsmän och kvinnomisshandlare som de där borta, 2 Länk till rapporten: http://brs.skl.se/brsbibl/kata_documents/doc39434_1.pdf 3 Heimer, Gun & Sandberg, David (red.), Våldsutsatta kvinnor, Denmark: Studentlitteratur (2008), s. 77 f 4 Jeffner, Stina, Liksom våldtäkt, typ, Stockholm: Brevskolan (1998)

Sida 18 av 21 dåliga män som inte har någonting med dem att göra. Det har troligen också att göra med att de kände sig skuldbelagda, vilket killar (och män) ofta gör i tal om ojämställdhet och mäns våld mot kvinnor. Även om personer som arbetar med jämställdhet och kvinnofrid är medvetna om detta, och arbetar för att motverka denna typ av reaktion, är detta ett återkommande problem. Detta bör dock ägnas uppmärksamhet för att skapa nya infallsvinklar, särskilt i arbetet med ungdomar. Jag tror att det är viktigt att medvetandegöra ungdomarna om de normer och föreställningar som styr vårt beteende, och bryta föreställningen om kön som en bestämd biologisk faktor. Därför är det viktigt att arbeta med normer, makt, kön och identitet ute i skolorna. Det måste dock, liksom i all typ av jämställdhets- och kvinnofridsarbete, finnas en kontinuitet i detta arbete. I boken Våldsutsatta kvinnor skrivs att insatser mot mäns våld mot kvinnor primärt har inriktats på att bistå och skydda offer. 5 Detta arbete är livsviktigt för våldsoffren. Men för att på allvar förebygga och förhindra detta våld krävs ett omfattande jämställdhetsarbete. I SKL:s rapport 6, såväl som i Våldsutsatta kvinnor, pekar författarna på jämställdhetsarbete som en förutsättning för kvinnofrid. Medarbetare som intervjuats efterlyser också arbete med mjukare jämställdhetsfrågor parallellt med kvinnofridsarbetet i kommunen. Målet med detta jämställdhetsarbete bör vara att män och kvinnor, tjejer och killar, har lika rättigheter, möjligheter och skyldigheter i samhället och samma makt att forma sina egna liv. Eftersom mäns våld mot kvinnor är en konsekvens av ojämställdheten i samhället, borde ett omfattande jämställdhetsarbete integreras i kvinnofridsarbetet. Förutom en utjämning av maktordningen handlar det också, vilket nämnts ovan, om att luckra upp och medvetandegöra normer kring maskulinitet, femininitet, makt och våld. Den permanenta verksamheten som efterlyses av deltagarna i Projekt Kvinnofrid, bör därför innefatta också generellt jämställdhetsarbete. Den reviderade handlingsplan som utarbetats är ett viktigt steg för kvinnofridsarbetet i Åtvidaberg. Den statliga utredningen Att ta ansvar för sina insatser. Socialtjänstens stöd till våldsutsatta kvinnor visar dock att handlingsplaner i sig inte nödvändigtvis är ett bra mått på vad som faktiskt görs. Men tillsammans med andra verktyg och åtgärder är den ett verkningsfullt instrument. Detta förutsätter dock att frågan om mäns våld mot kvinnor aktivt drivs och att kommunens verksamheter också aktivt använder sig av handlingsplanen. 7 Därför bör arbetet med att implementera den reviderade handlingsplanen ägnas stor uppmärksamhet i kommunen. Det måste också finnas en kontinuitet i detta arbete. Vilket nämnts ovan bör det finnas en anställd med huvudansvar för jämställdhets- och kvinnofridsfrågor som är sammankallande och som ser till att handlingsplanen hålls uppdaterad och aktuell. Detta gäller även för de riktlinjer som utarbetats för socialtjänsten och hälso- och sjukvården. Utvärderingen visar att arbetet med implementeringen av dessa riktlinjer inom socialtjänsten varit framgångsrikt, även om det är en pågående process. Inom sjukvården finns däremot ett omfattande implementeringsarbete att göra. Studier visar att hälso- och sjukvårdspersonal utgör en nyckelgrupp i 5 Heimer, Gun & Sandberg, David (red.), Våldsutsatta kvinnor, Denmark: Studentlitteratur (2008), s. 34 6 Länk till rapporten: http://brs.skl.se/brsbibl/kata_documents/doc39434_1.pdf 7 Utredningen om socialtjänstens stöd till våldsutsatta kvinnor, Att ta ansvar för sina insatser. Socialtjänstens stöd till våldsutsatta kvinnor, Stockholm: Fritze (2006)

Sida 19 av 21 att upptäcka och identifiera våld mot kvinnor. 8 Eftersom våld mot kvinnor sker i alla sociala sammanhang och tar sig många olika uttryck, kan våldsutsatta kvinnor söka hjälp överallt i vården. 9 En beredskap för detta bör därför finnas inom vårdens samtliga instanser. 8 Heimer, Gun & Sandberg, David (red.), Våldsutsatta kvinnor, Denmark: Studentlitteratur (2008), s. 114 9 Heimer, Gun & Sandberg, David (red.), Våldsutsatta kvinnor, Denmark: Studentlitteratur (2008), s. 114

Sida 20 av 21 Sammanfattning I och med ett behov av ökad kunskap i ämnet mäns våld mot kvinnor startades Projekt Kvinnofrid i Åtvidabergs kommun 2008. Projektet syftar till att förebygga mäns våld mot kvinnor och riktar sig främst mot personal inom kommunens verksamheter, dess samarbetspartners och frivilligorganisationer. Projektets aktiviteter och insatser verkar brett och syftar främst till att höja kompetensen i ämnet samt främja samverkan. Denna utvärdering syftar till att undersöka projektets effekter, genomförande och utvecklingsmöjligheter. Projektets har tagits emot väl av dess deltagare, man uppskattar att denna viktiga fråga lyfts upp och att man har fått möjlighet att ta del av välbehövlig information. Det finns dock en del hinder i denna typ av kvinnofridsarbete då det är beroende av många aktörers tid och engagemang och har en lång förankringsprocess. Viktigt arbete har utförts inom ramen för projektet, bland annat utarbetandet av en reviderad handlingsplan, riktlinjer för socialtjänsten och hälso- och sjukvården och kontaktinformation. Tid och resurser krävs dock för att implementera dokumenten i kommunen och hålla kvinnofridsarbetet vid liv. Resultatet av utvärderingen visar tydligt att en fortsättning av Projekt Kvinnofrid krävs för att skapa en fullgod beredskap för att hantera och förebygga mäns våld mot kvinnor inom Åtvidabergs kommun. För att upprätthålla de uppstartade verksamheterna, hålla handlingsplanen och andra dokument uppdaterade, främja ökat samarbete mellan olika aktörer samt hålla frågan levande krävs också en permanent verksamhet. Det finns också ett stort behov hos anställda inom kommunens verksamheter, dess samarbetspartners och frivilligorganisationer av ett ökat arbete med jämställdhetsfrågor generellt. Detta bör därför integreras i den permanenta verksamheten.

Sida 21 av 21 Referenser Jeffner, Stina, Liksom våldtäkt, typ-: Om ungdomars förståelse av våldtäkt, Stockholm: Brevskolan (1998) Heimer, Gun & Sandberg, David (red.), Våldsutsatta kvinnor. Samhällets ansvar, Denmark: Studentlitteratur (2008) Utredningen om socialtjänstens stöd till våldsutsatta kvinnor, Att ta ansvar för sina insatser. Socialtjänstens stöd till våldsutsatta kvinnor, Stockholm: Fritze (2006) Länk till rapporten: http://brs.skl.se/brsbibl/kata_documents/doc39434_1.pdf