Kvalitetsredovisning Förskolan Skattkammaren 2014 Förskolan Skattkammaren Villa Göta Stadsparken 544 33 Hjo Telefon: 0503 35090 E-post: skattkammaren@hjomail.se
Innehållsförteckning Inledning... 1 Vetenskapligt perspektiv... 1 Vad är lek?... 1 Pojkars och flickors lek... 1 Bråklek... 1 Gruppsammansättning... 2 Mål och lärdomar... 2 Övergripande mål från läroplanen... 2 Konkreta mål... 2 Avdelning Juvelen... 2 Förbättra lekmiljön i dockvrån... 3 Inspirera till nya lekar... 3 Plocka undan leksaker... 3 Alla ska ha någon att leka med och känna sig trygga i gruppen... 3 Avdelning Diamanten... 4 Lärdomar... 4 Spår i vardagen... 5 Juvelen... 5 Diamanten... 5 Framtida utvecklingsarbete... 5 Förskolechefens reflektioner... 5 Referenser... 7 Förskolan Skattkammaren Villa Göta Stadsparken 544 33 Hjo Telefon: 0503 35090 E-post: skattkammaren@hjomail.se
Inledning Att sätta ihop individer i en grupp på uppemot 20 personer som vi gör i förskolans verksamhet idag kan vara ett vanskligt företag. Det kan liknas vid en kemisk reaktion. När vissa barn kommer tillsammans händer oförutsedda saker. Att ge barn förutsättningar för en fungerande lek på trygga villkor måste ses som självklart. Det är en utmaning för oss att skapa denna trygga miljö. Vetenskapligt perspektiv Vad är lek? Knutsdotter Olofsson (2003) menar att det som barn gör inte alltid kan benämnas som lek. Det som händer i leken ska inte tas bokstavligt och deltagarna visar genom signaler till varandra att det inte är på riktigt. Författaren fortsätter med att förklara att barn har många leksignaler såsom skrattar, ser luriga ut, säger fraser som säger vi, då var du och vi låtsas att och pratar med ett ljusare tonfall. Vidare beskriver Knutsdotter Olofsson leken som paradoxal, den är både på riktigt och på låtsas, varar både i evighet och en sekund och är både allvar och glädje. Leksaker hjälper till att väcka fantasin. I leken lär sig barn empati, osjälviskhet, språk, turtagande och hjälpsamhet. De barn som inte leker riskerar enligt Knutsdotter Olofsson att få svårt i skolan med olika ämnen då föreställningsförmågan saknas. Pojkars och flickors lek Svaleryd (2002) beskriver den traditionella pojkleken som aktiv och högljudd. De tävlar, jagar varandra och vill leka långt ifrån personlen. Ofta leker pojkar i stora gruppsammansättningar med hierarki. Denna aktiva lek bidrar till mycket negativ uppmärksamhet i förskola och skola men tränar bland annat ledarskap, mod och självständighet. Flickors lek ser enligt Svaleryd annorlunda ut. De vill gärna ha nära vänner och vara lika varandra i en känslomässig relation. Det tränar hänsyn, medkänsla, lyhördhet och anpassningsförmåga. Flickor ser sig som ett vi, i ett gruppsammanhang. Faran som Svaleryd beskriver är att när pojkarna ges uppmärksamhet på grund av att de är mer fysiska och deras behov direkt tillgodoses hamnar flickorna i andra hand. Det ger flickorna bilden av att de är mindre värda och pojkarna ges större makt. Då bevaras ordningen som råder i samhället. Bråklek Bråklek är enligt Knutsdotter Olofsson (2003) inte samma sak som vanligt bråk. När det är bråk på allvar är barnen arga eller ledsna och håller varandra hårt medan barn som bråkleker är glada och vänner efteråt. Författaren menar att bråkleken är en nödvändig lekform och att förskolepersonal inte ska vara rädda för den. De barn som inte får möjlighet att jaga, brottas och leka krig kan göra det i verkligheten istället för fantasin. I bråkleken finns sociala lekregler som att man ska sluta när någon blir ledsen, turas om att ha övertaget och att anpassa sin styrka efter vem man leker med. Utan regler kan bråkleken sluta i riktigt bråk. Denna sorts lek kräver att barnen litar på och vet var de har varandra. Risken för barn 1
som inte bråkleker är att de inte vet vad som gör ont eller är farligt om de hamnar i ett riktigt slagsmål. De kan tro att det fungerar som på film och TV- spel. (Knutsdotter Olofsson, 2003) Gruppsammansättning Vår uppgift på förskolan är bland annat att arbeta för att barnen får en egen identitet, skaffar sig självkänsla och självförtroende och känner trygghet i gruppen. När detta är avklarat kan barnen använda hela sin kapacitet till inlärning. (Wahlström, 1993). Att vistas i en grupp är nödvändigt för att kunna träna inför situationer senare i livet. Alla människor har ett visst behov av samhörighet. Får vi umgås i en anda av vänlighet och värme så gör det oss gott och kommer att påverka hela vår prestationsförmåga på ett positivt sätt. För barn i förskolan är det viktigt att känna till hur dagsprogrammet ser ut och även vara trygga med vilka regler som gäller.( Åhs, 1998). En annan viktig sak är hur vi utformar lekmiljön. Barn måste ha möjlighet att leka ostört. Det är lika viktigt att vi vuxna lär oss att respektera leken och lära både föräldrar och de andra barnen att inte störa onödigtvis. (Knutsdotter Olofsson, 2003) Mål och lärdomar Övergripande mål från läroplanen Arbetslaget ska stimulera barnens samspel och hjälpa dem att bearbeta konflikter samt reda ut missförstånd, kompromissa och respektera varandra. (Lpfö98 Rev 2010) Konkreta mål Att barnen ska lära sig nya lekar Att barnen ska lära sig att följa spelregler Att barnen ska lära sig följa instruktioner och turtagning Ta hänsyn till varandra Få bättre gruppgemenskap. Att barnen ska kunna fokusera på sin lek utan att störa/störas av andra. Att barnen ska delta i lek på ett adekvat sätt Bättre lära sig lekkoder; hur man kommer med i en lek naturligt Att personalen ska förbättra lekmiljön Avdelning Juvelen På avdelning Juvelen (1-3 år) valde vi att under läsåret 2013/2014 inrikta oss på målen: Förbättra lekmiljön i dockvrån Att barnen ska lära sig nya lekar, speciellt bygg- och konstruktionslekar Barnen ska hjälpa till att plocka undan leksakerna efter sig Alla ska någon att leka med och känna sig trygga i gruppen 2
Förbättra lekmiljön i dockvrån I början av läsåret var ljudnivån hög och barnen slängde dock- och utklädningskläder på golvet. Det tog lång tid att städa och leken var inte konstruktiv. Vi ville vara med barnen mer för att inspirera till lek och rollek. Lärdomar: Vi upplevde att leken fungerade bättre när en personal var närvarande och med i leken, än om vi bara tittade till dem. Williams (2006) beskriver vikten av en vuxens närvaro när barn samspelar och lär av varandra. Hon menar att de behöver hjälp med att se att det finns olika sätt att lösa problem och upptäcka att det finns flera idéer barngruppen. När vi inte haft möjlighet att vara med barnen i dockvrån har vi stängt dörren. Det har medfört att barnen tycker det är spännande när vi öppnar vilket vi tror gör leken därinne roligare. För att förbättra ljudmiljön satte vi upp gardiner vilket även gjorde rummet mer inbjudande. Vi har insett efter att studerat barnens lek att de lekar vi inte alltid anser vara konstruktiva ändå kan vara det för barnen. De verkar ofta ha en tanke bakom röjandet eller springet som vi inte alltid ser. Knutsdotter Olofsson (2003) beskriver dessutom jagaleken och bråkleken som de mest grundläggande lekarna. En lärdom vi fått är att tänka efter en extra gång innan vi stoppar en lek, om leken inte skadar barn eller saker kan den fortsätta. Inspirera till nya lekar När vi satte upp detta mål upplevde vi att barnen lekte samma lekar varje dag. Vi ville inspirera dem till nya lekar genom att ta bort och byta ut leksaker och material samt vara med mer i leken. Lärdomar: I början av terminen bytte vi ut byggmaterial vilket resulterade i ett nytt intresse för flera barn. Det är dock fortfarande flera barn som aldrig bygger/konstruerar under fria leken. På grund av stor och rörig barngrupp har vi inte kunnat fullfölja våra intentioner. Det har varit svårt att vara närvarande med bara några barn en längre tid. Nästa termin tänker vi fortsätta med detta mål och organisera mer stunder för smågrupper. Vi önskar även nya leksaker och möbler som kan inspirera leken. Plocka undan leksaker Under förra läsåret ville barnen inte avsluta sin lek och plocka undan leksakerna. Med målet ville vi att barnen skulle hjälpas åt att plocka undan och förstå att det de tar fram ska tillbaka. Lärdomar: Vår inställning har stor betydelse. Det är lätt att tänka att det går fortare om personalen gör det själva. De gånger vi har gett barnen i uppgift att plocka undan några saker var har det fungerat bra. Vi måste då börja tidigare så att barnen får tid på sig. Det underlättar även om personalen försöker ha en positiv inställning till städningen. Alla ska ha någon att leka med och känna sig trygga i gruppen Vi ville att alla ska ha någon att leka med, det betyder inte alltid att alla ska få vara med i en lek. Ibland kan några behöva leka ifred. Ingen ska däremot behöva känna sig ensam och utanför. Att känna sig trygg i en grupp med barn i åldern 1-3 som naturligt är impulsstyrda, är inte alltid så lätt. Lärdomar: Vi kartlade vilka barn som lekte med vem för att se om någon alltid var ensam. Vi såg då bland annat att ett barn som vi upplevde inte lekte med andra barn faktiskt gjorde det. Vi kunde även se att några barn lekte endast korta stunder med olika barn och flöt runt mellan olika grupperingar. Det var positivt för oss att få upp ögonen för hur barnen leker och med vem för att kunna hjälpa dem 3
som behöver. Vi anser att det är bättre att hjälpa ett barn med leksignaler och t.ex. starta en rolig lek tillsammans med barnet än att tvinga de andra barnen att låta den vara med. Avdelning Diamanten Utgångspunkten för utvecklingsarbetet var en mycket livlig grupp som till mer än två tredjedelar bestod av pojkar. Leken blev oftast mycket högljudd och den dåliga ljudmiljön gjorde inte saken bättre. Personalen introducerade några gemensamhetslekar såsom Hunden och benet, Plingelingetåget och Önskeringen för barnen. Man prövade även Hur mycket är klockan, Herr Lejon? som passar bra att leka utomhus. Det började bra och barnen lärde sig flera gemensamhetslekar som de efter introduktion även lekte på egen hand. Barnen fick efter hand en viss förståelse för hur regler fungerar, de fick ta instruktioner och öva på turtagning. Personalen ville också att alla skulle våga vara med i leken, att man inte skulle fästa något avseende vid vem man fick hålla i eller sitta bredvid och att man skulle få uppleva att det är roligt när många gör något tillsammans. Man strävade efter att skapa vi-känsla och större empati. Det vi har sett är att barnen behöver utveckla sin hänsyn mot varandra. Personalen beslöt att försöka bryta mönster och möblerade om på avdelningen. Man flyttade dockrumsmöblerna till det stora lekrummet för att uppmuntra en ny lek. Samtidigt stängde man dockrummet för att få färre ytor att ha uppsikt över. Dockleken i det nya rummet fungerade bra till en början men eftersom barnen besitter ett mycket stort rörelsebehov tog snart rörliga lekar över och i samband med det kördes dockleken över av gymnastiserande barn. Eftersom det finns lekytor på båda sidor om dockleksakerna måste vi återigen tänka till om möbleringen. Barnen har en dag i veckan haft aktiviteter i tre olika grupper, Silvergruppen för 3-åringar, Guldgruppen för 4-åringar och Tisdagsklubben för 5-åringar. Detta har slagit väl ut och barnen har tyckt att det har varit roligt. Vi använder oss av ett litet mjukt, rött hjärta i plysch som ett prathjärta för att göra tydligt för barnen i samlingen vem som har ordet. Detta fungerar bra. En stor tygdocka kallad Susanne har också använts för att dramatisera episoder som barnen känner igen sig i. Barnen blir mycket engagerade av vad Susanne har att säga och kommer genast med förslag om ett problem ska lösas. Lärdomar För att nå målet är det viktigt att vi involverar barnen mera i hur vi utformar både leken och lokalernas inredning/möblering. Det som blivit tydligt under året är att barnen behöver både ett rum för mera rörelse och ett rum för vila och avslappning. 4
Vi vuxna behöver också träna vår uthållighet, hålla i vissa saker över tid så att vi ser resultat. Ger vi upp efter några gånger vi prövat en sak är det inte säkert att våra metoder får någon effekt. Spår i vardagen Juvelen Vi tycker att barnen den senaste tiden har blivit tryggare med varandra. Vi tror att det är en följd av att vi hela tiden försöker se och vara närvarande vuxna. Byggleken har utvecklats bland vissa barn. Barnen har vågat att mer visa och säga vad de tycker, ha en egen åsikt och inte bli så styrda av andra. Vi tror att vi kommer att se fler spår i vardagen av att leken utvecklats, under kommande läsår och upplever det positivt att få fortsätta med samma utvecklingsarbete ytterligare en tid. Kanske förändringar inte alltid går så fort? Kanske det också tar tid för oss pedagoger att se det som verkligen händer? Diamanten Ett rum används till bygg- och konstruktionslek. Detta rum är mycket populärt och leken fungerar bra förutom ljudmässigt då lokalerna är i stort behov av renovering och arbete med ljudmiljön. Byggleken fungerar bättre när den inte är i ett genomgångsrum. Kortare stunder kan leken fungera bra i andra rum också och barnen kan fokusera på leken. Flera av de äldre barnen kan då delta i leken på ett adekvat sätt och även de yngre fastän med mera stöd från vuxna. Flera av barnen har blivit bättre på lekkoder och kommer med i leken på ett naturligt sätt. Framtida utvecklingsarbete Eftersom alla mål inte blivit uppfyllda under läsåret vill vi fortsätta med leken som utvecklingsarbete. Under höstterminen planerar vi att fördjupa oss i någon vetenskaplig litteratur på våra APT: n för att få en ökad kunskap om hur vi kan stödja barnens lek. Fokus kommer även att ligga på barnens lärande i leken. Vi vill också samtala och reflektera kring hur vi ser på barns lek för att om möjligt komma fram till ett gemensamt förhållningssätt. Förskolechefens reflektioner Barn är ett folk och dom bor i ett främmande land, detta land är ett regn och en pöl. Över den pölen går pojkarnas båtar ibland, och dom glider så fint utan köl. Där går en flicka, som samlar på stenar, hon har en miljon. Kungen av träd sitter stilla bland grenar i trädkungens tron. 5
Där går en pojke, som skrattar åt snö. Där går en flicka som gjorde en ö av femton kuddar. Där går en pojke och allting blir glass som han snuddar. Alla är barn och dom tillhör det gåtfulla folket (Olle Adolphson 1956) Den här gamla sången fångar i några rader det fina i barns lek. Allt är möjligt ingenting är omöjligt! Fantasin har inga gränser och det måste få påverka vårt förhållningssätt och vår barnsyn. Om vi hjälper barn att komma med i leken har vi gett dem en grund att stå på som varar hela livet. Verksamheten har under året präglats av livliga barn, hög ljudnivå och hög beläggning. Detta har givetvis gett förskolan stora utmaningar. Att föräldrarna har oregelbundna scheman påverkar också verksamheten. Personalen har en fantastisk förmåga att improvisera. Det är en konst att kunna fungera i ett arbetslag. Samarbetet ställs ofta på prov både vad det gäller organisatoriska frågor och de rent pedagogiska. Vad beträffar barnens lek gäller det att vi vuxna hittar vår roll och ser hur vi kan utmana barnen att utveckla leken. En mycket intressant iakttagelse vi gjort under året är hur mycket en enda individ kan påverka leken i en grupp. Vår förskola har under 2014 haft tillstånd för 35 barn men genomströmningen har varit större i och med att några barn slutat mitt i terminen och nya skolats in. Förskolan Skattkammaren har funnits i 22 år. Vi som arbetar här känner oss mycket hedrade att få arbeta i något av det finaste som Hjo kommun har att erbjuda, ett sekelskifteshus med park och sjöutsikt! I huset finns många små prång att leka i som inspirerar fantasin. Karaktären i lokalerna är inte heller institutionslik. Däremot har inte ljudmiljön varit den bästa och personalen har påtalat det i många år och önskat en radikal förändring. Kommunen renoverade lokalerna på plan 1 för två år sedan och har nu börjat med plan 2. Det känns mycket hoppfullt inför framtiden. Förskoleverksamheten idag har många krav på sig. Om miljön är tillrättalagd underlättar det för verksamheten och främjar barnens lek samtidigt som den bidrar till bättre trivsel bland både barn och vuxna. Därför är det mycket viktigt hur vi utformar lekmiljön efter renoveringen och det är med stort intresse vi tar oss an den uppgiften. Vad gäller verksamheten i stort har det varit spännande att jobba mot nämnda mål men vi har ännu en bit att gå för att nå det. 6
Referenser Knutsdotter Olofsson, B. (2003). I lekens värld. Stockholm: Liber AB. Svaleryd, K. (2002). Genuspedagogik. Stockholm: Liber AB. Wahlström, Gunilla O. (1993). Gruppen som grogrund- en arbetsmetod som utvecklar. Stockholm: Liber AB. Williams, P.(2006). När barn lär av varandra- samlärande i praktiken. Stockholm: Liber AB. Åhs, O. (1998). Bortom bråk och hårt klimat- om att utveckla social förmåga i skola och förskola. Stockholm: Runa Förlag. 7