Grillade portioner) persikor (4 Det här är en mycket enkel dessert som tillreds på grillen. 4 persikor vaniljglass Dela persikorna och ta ur kärnhusen. Grilla frukterna med snittytan nedåt tills de fått fin färg. Lägg sedan över dem i ett foliepaket (dubbla folieark) och lägg tillbaka dem på grillen. Inne i folien blir frukterna mjuka och saftiga. Jag brukar låta dem gå på eftervärme medan middagen pågår. Servera sedan de varma frukterna med vaniljglass. Recept och foto: Malin Båtmästar
På cykeltur genom Europa Under drygt tre månader våren och sommaren 2016 cyklade Lars Brunell genom Europa. Han startade den 12 mars i Torrevieja, 50 kilometer söder om Alicante, i Spanien. När han anlände hem till Jakobstad den 21 juni visade cykelmätaren 5 200 kilometer. Redan på 1990-talet, då familjen Brunell åkte mycket i Spanien med bil, fick Lasse idén att cykla till Spanien. Men av olika anledningar förverkligade han inte sin dröm förrän i fjol våras. För tio år sedan blev Lars Lasse Brunell sjukpensionerad, på grund av ryggradsreuma, från sin tjänst som polis. Sedan dess har han också drabbats av hjärtfel, bland annat klaffläckage
och kroniskt förmaksflimmer. Soffan blev hans hemvist. Och vikten ökade i takt med att han låg på soffan. Jag tänkte att jag inte klarar av något. Sjukdomarna blev mina ursäkter, mina undanflykter, säger Lasse öppenhjärtigt. Men sensommaren 2015 beslöt han i alla fall att ta sin gamla mommoped i användning, Det blev några turer på cirka tio kilometer till och från natursköna Fäboda i hemstaden. Den 20 augusti samma sommar glömmer han inte i första taget. Jag låg på stranden i Fäboda och njöt av vågskvalpet och fågelsången. Då bestämde jag att nästa vecka cyklar jag till Spanien. Lasse gillar utmaningar. Men en utmaning är en utmaning först när man gör något som man inte är förberedd inför, anser han. Han är också impulsiv och lyssnar sällan på andra. Därför var jag beredd att starta cykelfärden redan följande vecka, säger han och skrattar. Men den här gången lyssnade han, tack och lov, på sin bror som ansåg att han skulle skjuta fram avfärden och träna en del inför resan. Av en personlig tränare och kostrådgivare fick Lasse ett program att följa. Han köpte en Trek långfärdscykel med 20 växlar och däck med förstärkta slitytor. I stället för att ligga i soffan cyklade han, från och med hösten 2015, tre dagar i veckan 40 50 kilometer i gången och en dag i veckan 70 100 kilometer. Under vintern tränade han tre gånger i veckan på gym och promenerade en hel del. Han satsade också på en mångsidig och näringsrik kost. I korthet gick kostomläggningen ut på mer regelbundna mattider än tidigare, mer proteinrik mat, stora mängder grönsaker och inget bröd. Frukosten bestod alltid av gröt, något som Lasse inte ätit sedan armétiden för många år sedan. Ända sedan hösten 2015 har han följt den personliga tränarens och kostrådgivarens rekommendationer. I dag mår han mycket bättre än för ett par år sedan. Och vikten har minskat från 130 till 107 kilo.
En fördel med kostomläggningen är att jag aldrig känner mig vrålhungrig. Dessutom hålls blodsockret på en jämn nivå hela tiden. Cyklade norrut Av en kompis på gymmet fick Lasse i januari 2016 rådet att i stället för att cykla söderut till Spanien skulle han färdas i motsatt riktning, det vill säga starta i Spanien och cykla norrut. Den gången lyssnade jag också på ett gott råd. Tack vare att jag gjorde som kompisen föreslog hade jag våren och försommaren med mig hela tiden. Den 12 mars flög han ner till Torrevieja med cykeln demonterad i en låda och fyra fullpackade cykelväskor. I väskorna fanns bland annat motions- och cykelskor, regnkläder, tält, sovsäck, uppblåsbart liggunderlag, spritkök, lite toalettsaker, verktygsväska och lite tillbehör till cykeln. cykelpump, Med i bagaget fanns också telefon och surfplatta samt gps och kartor. Men jag hade alldeles för mycket kläder med. Två par strumpor och två par kalsonger var onödigt, konstaterar Lasse och skrattar medan vi tittar på hundratals fotografier i hans surfplatta. Firade påsk i Spanien Lasse hade endast en grov plan för den långa cykelresan. Ytterst sällan beslöt han på förhand var han skulle övernatta. Hans avsikt var att ta dagen som den kom, tillåta sig att vara impulsiv och leva i nuet. Men trots det upplevde han en del stress och ångest i början. Jag hade bråttom till nästa övernattningsställe, även om jag inte visste var jag skulle övernatta. Jag hade alltid trott att jag kunnat leva utan att planera så mycket, utan att ha kontroll, men jag märkte att det var inte riktigt så. Påsken firade han i Spanien där han stannade i åtta dagar på en camping. Mitt största orosmoment var hur jag skulle komma över Pyrenéerna. Hur skulle jag hitta en väg över den stora
bergskedjan? Lasse vistades vid havet, njöt av solskenet och de vackra vyerna, tittade på molnen och lyssnade på vågskvalpet. Plötsligt hittade han sig själv igen. Jag behövde de där dagarna på campingen för att kunna njuta av resan och friheten. Efter att jag cyklat en dag mot bergskedjan släppte ångesten och den mentala rädslan. Allting lättade på en gång. Nu blev allt mycket roligare. Natur och människor I Frankrike cyklade Lasse längs fina cykelvägar, bland annat invid kanaler långt ifrån de hårt trafikerade vägarna. Jag cyklade i min egen takt och tog den tid jag behövde. Visst fanns det mycket sevärdheter, men det var naturen som lockade mig mest. Han berättar om Le Canal des deux mers, en flera hundra kilometer lång kanal som flyter genom Frankrike mellan Medelhavet och Atlanten. Längs hela kanalen finns det cykelväg. Det var en otroligt fin naturupplevelse. I La Rochelle i Frankrike upplevde han en mindre jordbävning i slutet av april. Den var inte så farlig, men då marken skakade hann jag tänka om jag är så här darrig i benen. Förutom naturupplevelserna var det människomötena som Lasse attraherades av. När man tar sig fram med cykel är det lätt att komma i kontakt med ortsbefolkningen. Man får se det genuina livet. Folk kommer fram för att prata och ställa frågor. Och att fråga lokalbefolkningen till exempel om vägen är ett bra sätt att få kontakt med nya, intressanta människor. Men för att få kontakt med lokalbefolkningen till exempel i Frankrike krävs det väl att man pratar franska?
Nej, svarar Lasse och skrattar gott. Jag pratar alla möjliga språk, utan att egentligen behärska andra främmande språk än engelska. Man behöver inte ha ett gemensamt talat språk för att klara sig. Det viktiga är att man bjuder på sig själv när man kommunicerar med andra. I Paris träffade han en annan cyklist på väg till Norge. De båda männen cyklade tillsammans i två veckor. Under den tiden inträffade en fantastisk och förtroendeingivande händelse som Lasse aldrig kommer att glömma. De båda cyklisterna träffade en ortsbo som bjöd dem hem för att övernatta i sitt hus. Värdparet bjöd oss både på mat och husrum. Följande dag skulle paret ut för att titta på fåglar, men de bjöd oss ändå att stanna en natt till. Ifall vi inte ville stanna tills de kom hem igen skulle vi bara låsa dörren till deras hus då vi cyklade vidare. människor. Tala om att ha förtroende för okända Glöm undanflykterna! Från Frankrike gick cykelfärden vidare genom Belgien, Holland, Tyskland, Danmark och Sverige. Sedan åkte Lasse båt från Stockholm till Åbo och cyklade därifrån hem till Jakobstad. Det blev en resa på 5 200 kilometer. Jag är verkligen glad över att jag utmanade mig själv. De upplevelser jag fick under resan hade jag inte kunnat få om jag åkt bil, säger han. Glädjande nog hade jag inga problem med cykeln under hela färden. Den fungerade perfekt. Lasse säger att han också lärde sig mycket om sig själv. Jag fick bekräftelse på det jag tidigare trott, till exempel att man ska lita på andra människor, även på sådana människor som andra kanske förlorat förtroende för. Man ska ge folk möjlighet att visa att de går att lita på. Jag är kanske medvetet blåögd, men med förtroende för andra kommer man långt. När det gäller tillit poängterar han också att man litar på sig själv och sin egen förmåga. Trots att man kanske inte är i så bra skick och trots att
man inte är någon ungdom längre klarar man en hel del. Det gäller att glömma undanflykterna och ursäkterna och utmana sig själv. Man ska inte ge upp. Text: Margaretha Sundkvist Foton: Privata Risotto med skaldjur En krämig risotto är bland det godaste man kan äta. Det här receptet har jag fått av en god vän i Rom, och det innehåller musslor, räkor och havskräftor. Självklart kan man utesluta en del av skaldjuren, eller ersätta med andra, men musslorna är ett måste eftersom de ger smak åt den goda buljongen. Den tar lite tid att göra, eftersom den innehåller flera moment, men är väl värd besväret för den smakar himmelskt. 500 g blåmusslor med skal
2 vitlöksklyftor 2 schalottenlökar eller 1 silverlök olivolja att fräsa i 2 dl torrt vitt vin 1 msk koncentrerad skaldjursfond, t ex hummer 3 dl vatten 250 g räkor med skal 250 g havskräftor med skal 1 ½ dl risottoris, t ex arborio 1 tsk fänkålsfrön 2 msk tomatpuré svartpeppar Skrubba musslorna, släng bort trasiga och de som inte sluts när de knackas i köksbänken. Skala och finhacka vitlök och en av schalottenlökarna (eller halva silverlöken). Fräs löken i lite olivolja. Häll på 1 dl vin, fond och vatten och koka upp. Lägg i musslorna och låt koka 5 minuter. Plocka upp musslorna med en hålslev och sila musselbuljongen, spara den till risotton. Släng bort musslor som inte öppnats. Plocka hälften av musslorna ur skalen och låt resten ha sina skal kvar. Skala räkorna och kräftorna spara några kräftor med skalen till serveringen. Förvara i kyl fram till servering. Skala och skiva den andra schalottenlöken och fräs tillsammans med fänkålsfröna i olivolja. Tillsätt ris och tomatpuré och fräs ytterligare någon minut. Häll sedan på 1 dl vin och en fjärdedel av musselbuljongen. Låt buljongen koka in under omrörning, och fortsätt sedan att späda tills riset har en krämig konsistens det tar cirka 20 minuter. Vänd försiktigt ner musslor, räkor och kräftor i risotton. Garnera med en kräfta på varje tallrik. Peppra och servera. Tips! Tycker du att risotton blir lite för torr, så späd med lite mer vin eller vatten.
Text och foto: Bitte Assarmo Tankar väcker många tankar Tankar fyrö är ett mångsidigt utfärdsmål. Förutom fina naturupplevelser får du glimtar av traditionellt skärgårdsliv. Historiens vingslag är påtagliga överallt på den pittoreska och idylliska ön. Tankar, som ligger i södra Bottenviken cirka 15 kilometer nordväst om Karleby hamn, är ett av Karlebys populäraste turist- och utfärdsmål. Det är lätt at ta sig ut till den historiska fyrön, antingen till exempel med egen båt, med charterbåtar eller med passagerarfartyget M/S Jenny som trafikerar regelbundet från Havsparken (Gamlahamnsviken). Kryssningarna med M/S Jenny, som tar upp till 177 personer, är populära. Därför lönar det sig att boka plats i god tid.
Innan M/S Jenny lägger till vid bryggan möter du en vy som är livligt fotograferad. Ön, som till följd av landhöjningen stigit upp ur havet på 1200-talet, var på 1500-talet känd som Klippan. Det nuvarande namnet härstammar enligt muntlig tradition från det gamla finska namnet Tankokari (Stångskär), som i sin tur syftade på ett gammalt sjömärke som i tiderna funnits på ön. Redan på 1500-talet var Tankar fiskarnas bas och sedan 1700talet har ön fungerat som fyr- och lotsö. Sjön suger, heter det. Efter en 90 minuters båtfärd är du kanske hungrig. Då är Café Tankar, som ligger i närheten av bryggan, den rätta platsen för dig. Byggnaden, som inhyser caféet, byggdes redan på 1800-talet i Långö by i Öja och flyttades sedan därifrån till Tankar. I caféet kan du njuta av specialiteten laxsoppa med dessert, men även av glass, kaffe eller läsk med tilltugg. När du är mätt och belåten ska du naturligtvis bekanta dig med den unika skärgårdsmiljön genom att vandra runt på ön. Ifall du vill stanna länge på Tankar kan du övernatta till exempel i gäststugan, den första av de gamla byggnaderna som flyttades från Öja till ön. I den pittoreska stugan finns plats för åtta personer, kokmöjligheter, kylskåp, mikrovågsugn och öppen spis. I närheten av gäststugan ligger sälfångstmuseet. Bottniska vikens kusttrakter har traditionellt varit sälfångstområde. Fångsten utvecklades tidigt till en betydande näring för traktens bönder. Sälfångstens betydelse grundade sig på bytets mångsidiga användning och på värdet av de produkter man fick av sälen. Den viktigaste av dessa var tranen, en betydande handelsprodukt. Tecknen på sälfångst vid Tankar härstammar från 1330-talet. I museet kan man bekanta sig med en omfattande samling av sälfångstredskap. Tankar fungerade redan på 1500-talet som strömmingsfiskarnas bas och sedan 1700-talet har det funnits fiskarbastur på ön. Under den ultimata fiskesäsongen vistades ibland ett par hundra familjer på ön och en liten by av små trästugor fanns
på den östra stranden. Som mest fanns det mer än 40 fiskarbastur på Tankar och ännu i mitten av 1900-talet 13 stycken. En fiskarbastu var liten och oansenlig. Den bestod av en farstu där fångstredskapen förvarades och ett rum försett med två eller tre fönster. Numera finns endast ett fåtal fiskarbastur bevarade. Den äldsta är Sjöbloms bastu från 1768. I anslutning till fyrarna uppstod ofta små samhällen, bestående av fyrmästarens och fyrvaktarnas familjer. På Tankar byggdes fyrmästarens och de tre fyrvaktarnas tjänstehus intill fyren. Fyrmästarens viktigaste uppgift var att ansvara för byggnadernas och redskapens underhåll samt att övervaka att fyrvaktarna skötte ljusanläggningen ordentligt. Fyrmästarna var ofta utbildade personer. Vid sidan om sina egentliga uppgifter fungerade de ibland som lärare för fyröns barn, som juridiska och själsliga ombud samt även som hälsovårdare. Fyrvaktarna ansvarade för skötseln av ljusanläggningarna, städandet av byggnaderna samt mindre reparationer. Dessutom var det fyrvaktarnas uppgift att transportera fyrmästarens brev till fastlandet. Fyrvaktarnas hus står kvar i hjärtat av det gamla fyrsamhället på Tankar. Sedan mitten av 1750-talet fanns ett gammalt sjömärke på Tankar som bekostades av Gamlakarleby stads borgare. Detta cirka tre och en halv meter höga stenkummel står fortfarande kvar i fyrsamhällets hjärta, där det utmärker gränsen för stadens och statens område. Tidigare hörde det till god sed att den som första gången besökte Tankar skulle bära en så stor sten som hen orkade från stranden till stenkumlet. Ju större sten, desto större lycka. Numera har man frångått denna tradition för att skydda strandlinjen. Innan fyren byggdes fanns det på Tankar ett så kallat lysanhus. Det var en liten stuga med fönster som vette mot havet och med en rund eldstad mitt i rummet. Med hjälp av
eldskenet kunde sjöfarare orientera sig i mörkret. Med tiden växte dock behovet av en ordentlig fyr och 1888 beställde lotsverket en fyr med ljusanläggning av Osbergs maskinverkstad i Helsingfors. Järnelementen till fyren tillverkades i Tyskland. Plåttornet är byggt utan mellanavsatser och spiraltrappan består av 122 trappsteg. Ljushöjden från marken är 27,5 meter. Ljusanläggningen, som tillverkades i Paris, var en av sin tids mest effektiva. Dess ljuskraft bar 13 sjömil. Fyren tändes för första gången 15.10.1889. Då fyren elektrificerades 1961 mer än fördubblades ljusets bärkraft till 27,5 sjömil. På fiskarbyns klippor står Tankar kyrka från 1754. Den lilla kyrkan byggdes så att fiskarna inte varje söndag skulle behöva ta sig den långa vägen till fastlandet för den obligatoriska gudstjänsten. Kyrkans yttre mått är endast 8,2 x 6,25 meter. Utan det vita korset skulle den vara snarlik med en oansenlig fiskarbastu. I kyrkan finns plats för ungefär 100 personer. Varje kyrkobesökare hade sin egen sittplats där de ristade in sina bomärken. Numera är kyrkan en populär turistattraktion där det sommartid ordnas bland annat konserter, andaktsstunder och vigselakter. Tankars geografiska läge i den yttre skärgården ger dess natur en speciell karaktär. Sammanlagt har man påträffat cirka 180 växtarter där. Av dessa är bland andra bottenvikens ögontröst, backnejlikan, månlåsbräken, besksöta och ärtstarr sällsynta. Den synligaste delen av växtligheten är bärväxterna, av vilka man kan hitta ett tjugotal olika arter. Av däggdjuren är fladdermusen, haren och sorken de vanligaste. Trots de steniga stränderna finns det inga ormar på ön. På några timmar hinner du gott och väl bekanta dig med Tankar fyrö, som är 900 meter lång och 500 meter bred. Men vill du övernatta finns det som nämnts flera möjligheter till det. Utöver de stugor och anhalter som nämnts i detta reportage kan du till exempel bada bastu i två vedeldade bastur, grilla i ett grillhus med havsutsikt, besöka den tre meter djupa båthamnen som är försedd med vågbrytare och ta dig en titt i
lotsstationen där värdshuset Tankar Inn är inrymt. Eller varför inte besöka fågelstationen som grundades 1972. På Tankar häckar ett fyrtiotal fågelarter, av vilka de vanligaste är hussvalan, lövsångaren, småskraken och silvertärnan. Sammanlagt har man påträffat närmare 260 fågelarter på ön. Observera att det är förbjudet att röra sig på öns norra klippor under fåglarnas häckning 15.4 31.7. Hur du än tillbringar din tid på ön får du en ypperlig historielektion. Helt säkert har många tankar väckts när du lämnar Tankar. Text: Margaretha Sundqvist Foto: Hiutale Aerials