Repetitionsmaterial för kompletteringskurs i matematik (5B1114)

Relevanta dokument
MA2047 Algebra och diskret matematik

Komplexa tal: Begrepp och definitioner

Kap Inversfunktion, arcusfunktioner.

Introduktion till Komplexa tal

Referens :: Komplexa tal

1.1 Den komplexa exponentialfunktionen

1 Addition, subtraktion och multiplikation av (reella) tal

TATM79: Föreläsning 3 Komplexa tal

Föreläsning 1. Kursinformation All viktig information om kursen ska kunna läsas på kursens hemsida

TATA42: Föreläsning 9 Linjära differentialekvationer av ännu högre ordning

Rekursionsformler. Komplexa tal (repetition) Uppsala Universitet Matematiska institutionen Isac Hedén isac

Explorativ övning 7 KOMPLEXA TAL

Övningshäfte 2: Komplexa tal

Referens :: Komplexa tal version

Referens :: Komplexa tal version

Övningshäfte 2: Komplexa tal (och negativa tal)

TATM79: Föreläsning 7 Komplexa exponentialfunktionen och binomiska ekvationer

Om komplexa tal och funktioner

x2 6x x2 6x + 14 x (x2 2x + 4)

Uppföljning av diagnostiskt prov Repetition av kursmoment i TNA001-Matematisk grundkurs.

Några saker att tänka på inför dugga 2

Tentamensuppgifter, Matematik 1 α

5B1134 Matematik och modeller Lösningsförslag till tentamen den 11 oktober 2004

Uppföljning av diagnostiskt prov HT-2016

Polynomekvationer (Algebraiska ekvationer)

A1:an Repetition. Philip Larsson. 6 april Kapitel 1. Grundläggande begrepp och terminologi

Euklides algoritm för polynom

Gamla tentemensuppgifter

Kompletteringskompendium

BASPROBLEM I ENDIMENSIONELL ANALYS 1 Jan Gustavsson

Läsanvisningar till kapitel 4 i Naturlig matematik

29 Det enda heltalet n som satisfierar båda dessa villkor är n = 55. För detta värde på n får vi x = 5, y = 5.

Analys o Linjär algebra. Lektion 7.. p.1/65

TATA42: Föreläsning 8 Linjära differentialekvationer av högre ordning

Lösningsförslag TATM

1. Ange samtliga uppsättningar av heltal x, y, z som uppfyller båda ekvationerna. x + 2y + 24z = 13 och x 11y + 17z = 8.

4x 1 = 2(x 1). i ( ) får vi 5 3 = 5 1, vilket inte stämmer alls, så x = 1 2 är en falsk rot. Svar. x = = x x + y2 1 4 y

Complex numbers. William Sandqvist

Lösningar till övningstentan. Del A. UPPSALA UNIVERSITET Matematiska institutionen Styf. Övningstenta BASKURS DISTANS

Instuderingsfrågor för Endimensionell analys kurs B1

Övningshäfte 3: Polynom och polynomekvationer

TATM79: Föreläsning 1 Notation, ekvationer, polynom och summor

SF1661 Perspektiv på matematik Tentamen 24 oktober 2013 kl Svar och lösningsförslag. z 11. w 3. Lösning. De Moivres formel ger att

P03. (A) Visa, att om en aritmetisk serie med differensen d har a som första och b som sista term, så är seriens summa b + a 2.

Matematik 4 Kap 4 Komplexa tal

Linjära differentialekvationer av andra ordningen

Polynom över! Till varje polynom hör en funktion DEFINITION. Grafen till en polynomfunktion

1 Tal, mängder och funktioner

Lösandet av ekvationer utgör ett centralt område inom matematiken, kanske främst den tillämpade.

Komposanter, koordinater och vektorlängd Ja, den här teorin gick vi igenom igår. Istället koncentrerar vi oss på träning inför KS3 och tentamen.

Lösningsförslag, preliminär version 0.1, 23 januari 2018

Moment 1.15, 2.1, 2.4 Viktiga exempel 2.2, 2.3, 2.4 Övningsuppgifter Ö2.2ab, Ö2.3. Polynomekvationer. p 2 (x) = x 7 +1.

Algebraiska räkningar

Dugga 2 i Matematisk grundkurs

MATEMATISK FORMELSAMLING

Sidor i boken f(x) = a x 2 +b x+c

Instuderingsfrågor för Endimensionell analys kurs B1 2011

Lösningar till udda övningsuppgifter

SF1658 Trigonometri och funktioner Lösningsförslag till tentamen den 19 oktober 2009

Lösningsförslag TATM

Notera att tecknet < ändras till > när vi multiplicerar ( eller delar) en olikhet med ett negativt tal.

POLYNOM OCH POLYNOMEKVATIONER

5B1134 Matematik och modeller Uppgifter från kontrollskrivningar och tentamina under läsåren och

v0.2, Högskolan i Skövde Tentamen i matematik

S n = (b) Med hjälp av deluppgift (a) beräkna S n. 1 x < 2x 1? i i. och

Komplexa tal. i 2 = 1, i 3 = i, i 4 = i 2 = 1, i 5 = i,...

SF1625 Envariabelanalys

Kontrollskrivning KS1T

Blandade A-uppgifter Matematisk analys

Komplexa tal. z 2 = a

Exempel. Komplexkonjugerade rotpar

Crash Course Envarre2- Differentialekvationer

SF1661 Perspektiv på matematik Tentamen 20 oktober 2011 kl Svar och lösningsförslag

Matematik för sjöingenjörsprogrammet

Uppsala Universitet Matematiska Institutionen Bo Styf. Genomgånget på föreläsningarna

i utvecklingen av (( x + x ) n för n =1,2,3º. = 0 där n = 1,2,3,

Introduktionskurs i matematik LÄSANVISNINGAR

(A B) C = A C B C och (A B) C = A C B C. Bevis: (A B) C = A C B C : (A B) C = A C B C : B C (A B) C A C B C

Ekvationer och olikheter

För att räkna upp, numrera, räkna antal och jämföra används ofta naturliga tal. Med vår vanliga decimalnotation (basen 10) skrivs dessa

Trigonometri. Sidor i boken 26-34

DERIVATA. = lim. x n 2 h h n. 2

4 Fler deriveringsregler

Läsanvisningar och övningsuppgifter i MAA150, period vt Erik Darpö

5B1134 Matematik och modeller

= 1 h) y 3 = 4(x 1) i) y = 17 j) x = 5. = 1 en ekvation för linjen genom a) (6, 0) och (0, 5) b) (9, 0) och (0, 5)

KOKBOKEN 1. Håkan Strömberg KTH STH

Föreläsning 9: Komplexa tal, del 2

Sommarmatte. del 2. Matematiska Vetenskaper

ÖVN 2 - DIFFERENTIALEKVATIONER OCH TRANSFORMMETODER - SF1683. Inofficiella mål

Allmänna Tredjegradsekvationen - version 1.4.0

Lösningsförslag envariabelanalys

A-del. (Endast svar krävs)

SF1625 Envariabelanalys Tentamen Lördagen den 11 januari, 2014

Repetitionsuppgifter i matematik

Tentamen i matematik. f(x) = ln(ln(x)),

Uppgiftshäfte Matteproppen

TATA42: Föreläsning 7 Differentialekvationer av första ordningen och integralekvationer

5B1134 Matematik och modeller Lösningsförslag till tentamen den 13 januari T = 1 ab sin γ. b sin β = , 956 0, 695 0, 891

KS övning 1. Problem 1. Beräkna Problem 2. Förenkla. (x 1 3 y

Transkript:

Institutionen för matematik KTH petitionsmaterial för kompletteringskurs i matematik (5B4) Innehåll. Potenser och logaritmer. Trigonometriska funktioner. Komplexa tal 4. Polynom 0 5. Derivator 6 6. Differentialekvationer 6 7. Integraler 8 8. Serieutvecklingar 9 9. Räta linjer och plan Ledningar 6 Svar 8 E.Petermann/00

. Potenser och logaritmer Definitioner y a x x log a y då a > 0 och samt y > 0 Övningar naturlig logaritm : ln x log e x 0-logaritm : lg x log 0 x. Förenkla uttrycken så långt som möjligt hyperboliska funktioner : a. ln 8 ln + ln 8 ln + ln 4 sinh x ex e x, cosh x ex + e x b. ln log tanh x sinh x cosh x ex e x e x + e x 0 log 0 e + ln log e coth x c. sinh (ln ( a + + a)) och cosh (ln ( a + + a)) sech x cosh x, cosech x sinh x. Lös ekvationerna a. e x e x b. ( e) x e x Potenslagar a b a c a b+ c c. e x e x. Lös ekvationen sinh x a b a c ab c (ab) c a b c.4 Lös ekvationerna: a /n n a, n heltal a. ln (x ) ln (x + ) + ln (x ) b. ln (x + ) + ln (x + 4) ln (x + 5) c. ln x ln x Hyperboliska ettan cosh x sinh x d. ln (x + 6) ln (x + ) + ln x e. ln ( x ) ln ( x) Grafer.5 a. Lös ekvationen x x b. Bestäm den funktion y(x) som satisfierar ekvationen lg (x y) lg (x + ) Ange också funktionens definitionsmängd. y y a x Logaritmlagar y a x y log a (b c) log a b + log a c log a b c log a b log a c log a b α α log a b log b c log a c log a b.6 Avgör utan att använda räknedosa eller motsvarande vilket av talen ( ) som är störst. och ( ) a > y log x a x 0 <a < y log x a x.7 På vilken höjd över havet kokar vattnet vid 85? Sambandet mellan lufttrycket p (mätt i millibar) och vattnets kokpunkt K (mätt i C) ges i intervallet 00 < p < 000 med god noggrannhet av K (.5 ln p ) + Sambandet mellan lufttrycket och höjden h över havet (mätt i km) ges av h ln 0 p y cosh x y y sinh x x y y coth x y tanh x x y coth x

. Trigonometriska funktioner Trigonometriska ettan cos x + sin x Övningar. Beräkna exakt sin π a. + cos 4π + tan 5π sin 5π 6 + cos 7π 6 + tan 5π 6 Periodicitet sin (x +π) sin x cos (x +π) cos x tan (x + π) tan x b. sin π 4 Komplementaritet Produktformler sin x cos π x. Skriv nedanstående uttryck som en summa av en eller flera termer av formen a, b cos α, c sin β, där a, b och c är konstanter a. sin x sin x b. cos 4 x sin 4 x c. (sin x + cos x) d. sin x cos y. Lös ekvationerna a. sin x sin x b. cos 5x sin 7x c. tan 5x tan x d. sin x cos x.4 Lös ekvationerna a. sin x cos x b. cos x tan x + 5 c. sin 4 x + cos 4 x d. cos x cos x e. 4 cos x cot x.5 Beräkna exakt a. cos arcsin b. sin arccos 7 9 c. tan arccos 7 9.6 a. Bevisa att om B 0 så är A cos x + B sin x A + B sin (x + φ) där tan φ A B b. Skissera i samma diagram graferna för funktionerna y cos x, y sin x och y cos x + 4 sin x Definitioner (cos x, sin x) sin x cos x tan x cosec x b c sec x a c cot x sin x cos x b a x b a c x Teckenregler sin ( x) sin x sin (x + π) cos ( x) cos x cos (x + π) tan ( x) tan x sin x sin y [cos (x y) cos (x + y)] cos x sin π x sin x cos y [sin (x y) + sin (x + y)] tan x cot π x cos x cos y [cos (x y) + cos (x + y)] Additionsformler (x + y) sin x cos y + cos x sin y sin cos (x + y) cos x cos y sin x sin y tan (x + y) tan x + tan y Vinkelhalvering sin x cos x cos x + cos x Eulers formler tan x cos x e iy cos y + i sin y Speciella värden x + y cos x y cos x + cos y cos x + y cos x y tan x tan y sin x + sin y sin + cos x Vinkelfördubbling sin x sin x cos x cos x cos x sin x cos x sin x tan x tan x tan x sin y e iy e iy i sinh iy i cos y eiy + e iy cosh iy För heltalsmultipler av π/ kan sinus- och cosinusfunktionernas exakta värden avläsas från cirkeldefinitionen i figuren på föregående sida. För heltalsmultipler av π/4 och π/6 erhålls de exakta värdena med hjälp av trianglarna: π 6 π/4 π/

. Komplexa tal al- och imaginärdel, reella och imaginära axeln Om z a + i b, där a och b är reella, så säger man att a är realdelen och b är imaginärdelen av det komplexa talet z. Man skriver också De fyra räknesätten Uttrycken z a + i b, där a och b är reella tal och symbolen i har egenskapen att i, kallas komplexa tal. Man kan tänka på dem som punkter i ett plan med ett rätvinkligt koordinatsystem, det komplexa talplanet. Talet a + i b svarar då mot punkten (eller vektorn) med koordinaterna (a, b) b Punktvarianten z a + ib a a De komplexa talen kan adderas, multipliceras, subtraheras och divideras med varandra (för divisionen med det vanliga undantaget, att man inte kan dividera med 0): Exempel.:(De fyra räknesätten) Om z + i och w 4 i så är z + w ( + i) + (4 i) + i + 4 i 6 + i, z w ( + i) (4 i) + i 4 + i + 4i, b Vektorvarianten z a + ib z w ( + i) (4 i) 4 i + i 4 i 8 i + i + + 0i, z w + i 4 i Förläng med 4 + i ( + i)(4 + i) (4 i)(4 + i) ( + i)(4 + i) 4 i 8 + ( + )i 7 5 7 + 4 Division mellan två komplexa tal kan alltid utföras efter samma mönster som i det senaste exemplet, detta om nämnaren 0. Man har att c + i d a + i b Förläng med a i b och använd konjugatregeln! (c + i d)(a i b) (ac + bd) i(ad bc) a (i b) a + b ac + bd a + b Exempel.: (al- och imaginärdel) z a respektive z b. Enligt det föregående exemplet är + i 4 i 5 7 Varje reellt tal a är samtidigt ett komplext tal eftersom a a + i 0. Dessa svarar i det komplexa talplanet mot punkterna på den horisontella axeln som därför kallas den reella axeln. På den andra axeln ligger talen av formen 0 + i b i b, de så kallade imaginära talen, varför axeln kallas den imaginära axeln. Övningar:.. Konjugering ( och + i 4 i 4 7 ib a z a + ib 7 i. Konjugatregeln Talet a i b, där a och b reella, kallas konjugatet till z a + i b och man skriver ib z a + ib z a i b Geometriskt motsvarar konjugatet till punkt dess spegelbild i den reella a axeln. ib z a ib Konjugering kan ses som ett slags räknesätt. Följande egenskaper hos det är värda att notera: i ad bc a + b, z z ty a + i b a i b a + i b, z z z reellt ty a i b a + i b b 0, z z z imaginärt ty a i b a i b a 0, z + w z + w ty båda leden a + c i(b + d), där nämnaren a + b är reell och 0 om a + i b 0. z w z w ty båda leden a c i(b d), Övningar:., 4 a - e, 5 z w z w ty båda leden ad bc i(ac + bd), ( / z ) / z ty båda leden (a + i b)/(a + b), (z / w ) z / w ty (z / w ) (z / w ) Observera att imaginärdelen är ett reellt tal.

Dessutom gäller: z z + z z z z i Exempel.: (Lösning av ekvation med hjälp av konjugering) Lös ekvationen ( + i)z + 5z 4i. Lösning: Konjugering av ekvationen ger i vänsterledet: ( + i)z + 5z ( + i)z + 5z ( + i) z + 5 z ( i) z + 5z och i högerledet: ( 4i) + 4i. Ekvationen är därför ekvivalent med: ( + i)z + 5z 4i [] 5z + ( i) z + 4i [] z ( / w ) z ( / w ) z / w. Oftast är det ingen fördel att som i den senare lösningsmetoden transformera ett problem uttryckt i komplexa storheter till motsvarande problem som handlar om reella talpar. Jämför de två metoderna till exempel genom att beräkna lösningen av en ekvation som ( + i)z 5i, dels genom att utföra den komplexa divisionen 5i/( + i) och dels genom att sätta z x + iy, transformera det hela till ett reellt ekvationssystem med x och y som obekanta och sedan lösa detta. z ib (z z)/ i z z a (z + z)/ z z vilket är ett linjärt ekvationssystem med komplexa koefficienter i de obekanta z och z. Ett sådant system kan lösas med exakt samma räkneteknik som motsvarande reella system. Man använder bara räknereglerna för de fyra räknesätten under kalkylens gång och dessa regler gäller ju också för de komplexa talen. Eftersom vi mest är intresserade av variabeln z eliminerar vi z genom att bilda ( i) [] 5 []. Man får då [( i) ( + i) 5 5]z ( i) ( 4i) 5( + 4i), dvs z 6i, varav z + i. Anmärkning: Ett alternativt sätt att lösa ekvationen är, att man från början ansätter att z x + iy, där x och y är reella obekanta. Eftersom z x iy, så kan ekvationen skrivas ( + i)(x + iy) + 5(x iy) 4i. Samlar man här alla reella respektive imaginära termer för sig får man (x y + 5x) + (y + x 5y)i 4i. Eftersom de båda komplexa storheterna i höger- respektive vänsterled bara kan vara lika om deras realoch imaginärdelar är lika, så får man ett ekvationssystem den här gången med reella koefficienter och obekanta: 8x y [] x y 4 [4] Ur [] [4] får man 6x 6, ur [] 4 [4] till sist 6y 8. Det sökta komplexa talet är z + i. Övningar:.4 f h, 7 a b. Belopp av komplext tal Beloppet av ett reellt tal x definieras som bekant av x om x 0, x x om x < 0. dvs x är avståndet mellan punkterna x och 0 på den reella linjen. Längd v v v 0 Längd u u På motsvarande sätt definierar man beloppet för ett komplext tal z som avståndet mellan punkterna 0 och z i det komplexa talplanet. Dvs om z a + i b, där a och b är reella, så är z a + b Eftersom a + b (a + i b )(a i b) z z, så kan detta också skrivas Exempel.4: (Belopp av komplext tal) z z z 5 i 5 + ( ) 69, cos α + isin α cos α + sin α, a + i b a i b a + b a (a + b ) + b (a + b ) a + b a + i b b u a R Längd a + b z a + ib 4

Ur relationen z a + b avläser man att z a a z, med likhet om och endast om b 0 och a 0, dvs om z är reellt. På motsvarande sätt gäller att z z z, z med likhet om och endast om z är imaginärt. För de fall att z inte ligger på någon av axlarna svarar detta helt enkelt emot att hypotenusan, z, i en rätvinklig triangel alltid är större än var och z en av sina kateter z och z. Allmännare: Eftersom vektorerna z, w och z + w, om de inte är parallella, alltid bildar tre sidor i en triangel så måste z + w < z + w, Om vektorerna är parallella men riktade åt olika håll så gäller samma olikhet. Om de däremot är lika riktade så råder likhet mellan de båda leden: z z + w z w z z + w w z + w Icke-parallella z och w Parallella men motriktade Lika riktade z + w < z + w z + w < z + w z + w z + w Den generellt riktiga relationen, z + w z + w kallas triangelolikheten. Övningar:.6 7. Geometriska tolkningar av addition och subtraktion. Additionen har en enkel geometrisk tolkning: Den svarar mot vektoraddition av motsvarande vektorer. För subtraktionen har man ett liknande förhållande: i(b + d) z + w (a + c) + i(b + d) w c + id id id w c + id ib z a + ib i(b d) ib z w z w (a c) + i(b d) z a + ib c a a + c c a c a : Om k är ett reellt tal så svarar produkten kz k(a + i b) ka + i kb mot att vektorn z multipliceras med skalären k: z a + ib kz ka + ikb k > 0, vektorn kz har samma riktning som z och är k ggr längre. Polär form av komplexa tal ϕ r z z x + iy riktning som z. Motursvridningar räknas därvid som positiva. Enligt definitionerna av funktionerna sin ϕ och cos ϕ så har man som samband mellan dessa polära koordinater r och ϕ och real- och imaginärdelarna x och y: och x r cos ϕ y r sin ϕ z r (cos ϕ + i sin ϕ), kz ka + ikb z a + ib k < 0, vektorn kz har motsatt riktning mot z och är k ggr längre. al- och imaginärdelarna a respektive b till ett komplext tal z a + i b anger talets läge i talplanet som koordinater i ett rätvinkligt koordinatsystem. Givetvis finns det många andra sätt att beskriva en punkts läge i ett plan. Ett som är mycket användbart, till exempel om man vill studera vridningar i planet, är de så kallade polära koordinaterna: Som lägesbeskrivning tar man dels motsvarande vektors längd r ( z punktens avstånd från 0), dels en vinkel ϕ, som den reella axeln skulle behöva vridas för att få samma r ϕ x r cos ϕ z x + iy y r sin ϕ Man säger att talet z angetts på polär form. Man har alltså r z Vridningsvinkeln ϕ kallas talets argument. Eftersom man kan nå samma punkt genom olika vridningar som skiljer på ett antal hela varv, är argumentet inte entydigt definierat. Man låter arg z beteckna mängden av alla dessa vridningar. Om ϕ är en av dem så är alltså arg z ϕ + n π, (n betecknar heltal) 5

Exempel.5:(Polär form av komplexa tal) z i r i + i π/6 i π/ 5π/6 π/4 i vilket anmärkningsvärt nog är en polär framställning av produkten i fråga. Man avläser att, z z r r z z, och ϕ π (eller någon av vinklarna π + nπ), arg (z z ) ϕ + ϕ arg z + arg z, polär form av talet i är alltså cos π + i sin π. z i r i + ( ) och ϕ π 4, alltså i cos ( π 4 ) + i sin ( π 4 ). z z ϕ z ϕ z r ϕ r r r ϕ + ϕ z + i r + i ( ) + och ϕ 5π 6, alltså + i cos 5π 6 + i sin 5π 6. Att multiplicera ett tal z med z innebär att vektorn z vrids ϕ radianer och att dess längd mulipliceras med z :s längd. z + 4i r + 4i + 4 5 och ϕ arctan 4, alltså + 4i 5 cos (arctan 4 ) + i sin (arctan 4 ) z i r i ( ) + ( ) och ϕ arctan π, i 5 + 4i 4 arctan (4/) arctan (/) π Multiplikation av två komplexa tal svarar alltså mot addition av deras argument. Situationen påminner om potenslagen ax ay a(x + y) där multiplikationen i det ena ledet svarar mot en addition av exponenterna i det andra. Bl a därför definierar man: eiϕ def cos ϕ + i sin ϕ Den polära framställningen av ett komplext tal får då den koncisare formen z r e iϕ och relationen [P] ovan kan skrivas r e iϕ r e iϕ r r e i(ϕ + ϕ ) Definierar man sedan exponentialfunktionen för en godtycklig komplex exponent enligt alltså i cos arctan π + i sin arctan e z e a + ib def e a e ib e a (cos b + isin b) π så kommer potenslagen för multiplikation att gälla för alla komplexa exponenter: För z a + i b och w c + i d är nämligen: e z e w e a e ib e c e id e (a + c) e i(b + d) e (a + c) + i(b + d) e z + w. Notera också att den polära framställningen av talet z på ett enkelt sätt z Exempel.6:(Polär framställning med hjälp av exponentialfunktionen) är relaterad till z:s polära framställning: Eftersom vektorn z är spegelbilden i reella axeln av vektorn z så är r De komplexa talen i det föregående exemplet är alltså enligt detta skrivsätt: z z och arg z arg z, ϕ i e i π/, i e i π/4, + i e i5π/6, + 4i 5 e iarctan(4/) resp z r (cos ( ϕ) + i sin ( ϕ)) ϕ i[arctan(/) π]. i e r Övningar:.9. z Notera också relationerna e i π, Geometrisk tolkning av multiplikation och division. Om z r (cos ϕ + i sin ϕ ) och z r (cos ϕ + i sin ϕ ) så får man för produken z z : z z r (cos ϕ + i sin ϕ ) r (cos ϕ + i sin ϕ ) r r [(cos ϕ cos ϕ sin ϕ sin ϕ ) + i (cos ϕ sin ϕ + sin ϕ cos ϕ )] Enligt additionssatserna för sinus- och cosinusfunktionerna r r [cos (ϕ + ϕ ) + i sin (ϕ + ϕ )], [P] 6 och e iπ e iϕ e iϕ ϕ ϕ + n π, n ett heltal. cos ϕ + i sinϕ e iϕ Ur likheterna cos ϕ i sinϕ cos ( ϕ) + i sin ( ϕ) e iϕ får man efter addition respektive subtraktion,

dvs cos ϕ e iϕ + e iϕ och i sin ϕ e iϕ e iϕ På motsvarande sätt enligt binomialsatsen för :e-potenser: cos ϕ eiϕ + e iϕ sin ϕ eiϕ e iϕ i För division gäller tydligen att z z r e iϕ r e iϕ r r e iϕ r e iϕ ( r e iϕ e iϕ r r e i(ϕ ϕ ) I figur kan detta beskrivas så här: ϕ z / z z z r ϕ ϕ r ϕ r / r ϕ Eulers formler z / z är den vektor man får om z vrids ϕ radianer och dess längd divideras med z :s längd. För en produkt med k st faktorer har man: e iϕ e iϕ e iϕ k e i(ϕ + ϕ + + ϕ k ) Om alla argumenten är lika får man det speciella fallet: (e iϕ ) k e ikϕ eller skrivet utan exponentialfunktioner (cos ϕ + i sin ϕ)k cos kϕ + i sin kϕ Sambandet kallas de Moivres formel. Talet k är då tills vidare ett positivt heltal. Notera dock att formeln också gäller för k 0 om man överenskommer att z 0 även för komplexa z. Formeln gäller dessutom också för negativa heltalsexponenter: Om k < 0: (e iϕ ) k /(e iϕ ) k Nyss visat /(e ik ϕ ) e i( k)ϕ, Den komplexa exponentialfunktionen kan underlätta räknearbetet avsevärt också om man egentligen är ute efter resultat angående reella storheter: Exempel.7: (Härledning av trigonometriska formler) Man har att cos ϕ + i sin ϕ e iϕ (e iϕ ) (cos ϕ + i sin ϕ) cos ϕ + i cos ϕ sin ϕ sin ϕ (cos ϕ sin ϕ) + i(sin ϕ cos ϕ). Identifikation av de respektive ledens real- och imaginärdelar ger sambanden: sin ϕ sin ϕ cos ϕ cos ϕ cos ϕ sin ϕ varav cos ϕ + i sin ϕ e iϕ (e iϕ ) (cos ϕ + i sin ϕ) cos ϕ + i cos ϕ sin ϕ cos ϕ sin ϕ i sin ϕ (cos ϕ cos ϕ sin ϕ) + i(sin ϕ cos ϕ sin ϕ) Trigonometriska ettan [cos ϕ cos ϕ ( cos ϕ)] + i[sin ϕ ( sin ϕ) sin ϕ], sin ϕ sin ϕ 4sin ϕ cos ϕ 4cos ϕ cos ϕ I nästa exempel drar man nytta av att de förhållandevis besvärliga räknesätten multiplikation och division motsvaras av de enklare addition och subtraktion i exponenterna: Exempel.8: Förenkla ( + i )50 ( + i) 8. Lösning: Eftersom enligt figuren här bredvid + i e i π/ och + i e i5π/6, har man att ( + i 50 50 e i50π/ och ( + i) 8 8 e i8 5π/6 8 e i95π/. + i ( + i )50 Alltså ( + i) 8 (50 8) e i(50 95)π/ e i45π Lägg till hela varv, dvs addera 46πi till exponenten. e i π ( ) 4096. Övningar:.0. Andragradsekvationer Ekvationen z w har för reella w lösningarna z ± w (om w 0) två tal på den reella axeln alltså, och z ±i w (om w < 0) vilket är två tal på den imaginära axeln. Om w är ickereellt är det däremot inte lika lätt att se var i det komplexa talplanet eventuella lösningar ligger. Följande exempel visar en metod för att reda ut sådana problem: Exempel.9: (Lösning av andragradsekvation av typ z w) Bestäm på formen a + i b (a och b reella) alla lösningar till z 7 4i Lösning: Sätter man z x + i y, där x och y är reella, så får man (x + i y) 7 4i 5π/6 π/ + Obs t ex att e iϕ är en punkt på enhetscirkeln. Då är dess invers /e iϕ identisk med dess transponat e iϕ. 7

x y + xyi 7 4i. Identifieras sedan real- och imaginärdelarna i dessa båda led ger detta x + y 5 x y 7, samt xy 4. Vidare gäller för beloppet gäller av de båda leden i den givna ekvationen x + y z z ( 7) + ( 4) 5, Alltså x y xy 4 x + y 5 x x y 8 x ± 7 y y ±4 xy 4 xy xy Detta ger x ± och y (ty xy < 0). De sökta talen är alltså z ± ( 4i). ± 4, där de övre och de undre tecknen hör ihop En allmän komplex andragradsekvation har formen: z + pz + q 0, där p och q är komplexa koefficienter. Sådana kan omformas på samma sätt som motsvarande reella ekvationer: Kvadratz + pz + q 0 komplettering z + p p 4 + q 0 z + p Sätter man här z + p ζ får man ekvationen ζ p 4 q. Om högerledet p 4 q är reellt, så kan den ekvationen lösas direkt genom rotutdragning. Om högerledet däremot är ickereellt, så får man istället använda förfarandet i det förra exemplet. Exempel.0: (Lösning av andragradsekvationer av typen z + pz + q 0.) a. Bestäm på formen a + i b (a och b reella) lösningarna till z (4 + i)z + 7 + 4i 0. Lösning: Kvadratkomplettering ger z (4 + i)z + 7 + 4i 0 (z ( + i)) ( + i) + 7 + 4i 0 (z ( + i)) ( + i) 7 4i 4 + 4i 7 4i 4, varför z ( + i) ± i 4 ± i, dvs b. Samma problem angående ekvationen z + i ± i + i i iz + ( + 4i)z + 8 + 6i 0. Lösning: För att få koefficienten för z -termen till, dividerar vi först ekvationen med talet i och får: z + (4 i)z + 6 8i 0 Kvadratkomplettering ger: z (4 i)z + 6 8i 0 (z ( i)) ( i) + 6 8i 0 (z ( i)) ( i) 6 + 8i 4 4i 6 + 8i + 4i. Sätter man z ( i) ( ζ) x + iy, där x och y är reella så erhålls: (x + i y) + 4i x y + xyi + 4i. x + y + 4i 5 Detta ger x x ± y 8 y ± xy xy Alltså x _+ och y _+, där de övre och de undre tecknen hör ihop (ty xy > 0). Vi har alltså att z ( i) ( ζ) x + iy ± ( + i), dvs Övningar:.a i. Binomiska ekvationer z i ± ( + i) + i. i. p 4 q. En ekvation med z som obekant, zn w, där n är ett positivt heltal och w är en komplex konstant, kallas en binomisk ekvation. ( Lösningarna kallar man w:s n:te-rötter. Specialfallet n granskades i det föregående avsnittet, där man löste ekvationen via ansatsen z x + iy, vilket gav ett ekvivalent reellt system i de obekanta x och y. Den metoden visar sig inte särskilt lämplig för då n. De allmännare binomiska ekvationerna kan dock ändå lösas med ett annat förfarande som bygger på det polära framställningssättet av komplexa tal: Exempel.: (Lösning av binomisk ekvation) Bestäm alla komplexa z sådana att z 8i. Lösning: Skrivs z och 8i på polär form får man, z r e iϕ och 8i 8e i π/, där r 0 och ϕ är två reella obekanta. Den binomiska ekvationen är då ekvivalent med (r e iϕ ) 8e iπ/ r e iϕ 8e i π/. Eftersom båda leden är komplexa tal på polär form, så måste respektive belopp vara lika. Argumenten behöver dock inte vara lika, men om de skiljer sig, så är skillnaden ett helt antal varv: r 8 ϕ π + k π, k ett heltal r 8 ϕ π 6 + k π, k ett heltal Alltså z e i(π/6 + k π/), k 0, ±, ±,, vilket skenbart verkar ge oändligt många lösningar, men eftersom argumentet ökar med π om k ökar med, och e iπ, så finns det bara olika: 8 Namnet kommer av att ekvationen kan skrivas z n w 0, där vänsterledet har två termer det är ett binom.

z e i π/6 (k 0) e i5π/6 (k ) e iπ/ (k ) (cos π/6 + i sin π/6) + i (cos 5π/6 + i sin 5π/6) + i (cos π/ + i sin π/) i + i π/ π/ π/ Lösningarna ligger tydligen alla på cirkeln z. Eftersom vinkeln mellan två succesiva lösningsvektorer är ett :e-dels varv, π/, så ligger de dessutom i hörnen på en liksidig triangel. Metoden i exemplet kan användas för att lösa binomiska ekvationer i allmänhet: i + i Exempel.: :e- och 4:e rötterna ur talet kan ses i figurerna. De ligger på enhetscirkeln eftersom : w π/ α π + i α/n π/ π/ :e-rötterna är och ± i Om z r e iϕ och w ρ e i α får man, zn w (r e iϕ ) n ρ e i α r n e i nϕ ρ e i α. Övningar:. m p. Identifikation av belopp och argument ger, rn ρ, [] nϕ α + kπ,, k ett heltal. [] Övningar: i w + i α π π/4 π/ + i π/4 i α/n π/4 i 4:e-rötterna är ± ± i Eftersom r och ρ 0 så har [] som enda lösning r n ρ, och ur [] får man ϕ α n + k π n, k 0, ±, ±,. Skriv på formen a + i b, där a och b är reella: De sökta talen har alltså formen a. i( + i) b. ( + i) c. ( + i)( + i)( - i) 8 + 6i z n ρ e i(α/n + k π/n), k 0, ±, ±, d. i e. ( + i) ( + 4i) f. + i + i + i Också här får man bara ändligt många lösningar, n st närmare bestämt, eftersom argumentet ökar med π då k-värdet ökar med n. Lösningen till den binomiska ekvationen kan alltså t ex skrivas: z n ρ e i(α/n + k π/n), k 0,,,, n. Dessa lösningar ligger alla på cirkeln z n ρ n w och i hörnen på en regelbunden n-hörning vinkeln mellan två på varand- ra följande lösningsvektorer är ett n:te-dels varv, π n. w α π/n α/n n w g. i n, n heltal, h. ( + i ). Skriv på formen a + i b, där a och b är reella: a. d. 7 + 4i + 4i + i i Argumentet för en av lösningarna, α n, är tydligen en n:te-del av w:s argument α. Geometriska fakta av detta slag gör att man i enkla fall kan avläsa rötterna i figur:.4 Lös ekvationerna: b. + + i i + i + i + i i + i c. 5 i e. i + i + + i. Ange z och z då a. z i +, b. z i +, c. z 6i d. z π a. iz + z i b. iz z i 6 i c. iz + z i i z + i d. e. iz + + i z + 5 6i z 5i z + i iz + f. z + i z 6i g. z + z 6i h. z z 6i 6 i 9

.5 Bestäm alla z och w för vilka ( + i)z + ( i)w 5 i 5i z + w i 4. Polynom.6 Bestäm z då a. z 4i b. z + i c. z ( 4i) + ( + i) d. z ( 4i)( + i) e. z 4i + i f. z cos α + i sin α g. z + cos α + i sin α, π < α π.7 Ge en geometrisk tolkning av följande relationer: a. z + z 9 b. zz 9 c. z + i d, z + i >.8 Visa att z + i z z + 4i. Tolka detta geometriskt..9 Bestäm belopp, argument och polär framställning till de komplexa talen: a. 7 b. i c. + i d. i + i + i i + e. + i f. + i g. ( + i ) 5 ( i) 8 ( i) 9 h. 7 + 4i i. + cos α + i sin α.0 Skriv på formen a + i b, där a och b är reella: a. e iπ/4 b. e 5iπ/ c. e 5πi/6 d. e i e. e π/ + iπ/ f. e ( + i)x, x reellt. Skriv på formen a + i b, där a och b är reella: a. (+ i) 0 b. 00 + i c. ( + i ) 5 ( i) 8 ( i) 9 *. Visa att om z och z w så är z w z w.. Lös ekvationerna: a. z i b. z 8 + 6i c. z 4 7 + 4i d. z + i e. z + i z i f. z ( + i)z + i 0 g. z ( + 8i)z 4 + 8i 0 h. z + ( + 9i)z 7 +9i 0 i. ( + 4i)z + (4 + i)z + 5 0 j. z 4 ( + i)z + i 0 Definitioner Uttryck som kan skrivas p(x) a n xn + a n xn + + a x + a 0, [S] där a 0, a n är komplexa tal och x en variabel, kallas polynom. Talen a 0, a n är polynomets koefficienter och uttrycken a 0, a x,, a n xn, a n xn polynomets termer. Polynom som bara består av en term kallas också monom. Exempel 4.: p (x) x, p (x) e x + π x, p (x) x + x 4 x +, p 4(x) x + x x är alla polynom. De två sista för att de förenklas till formen [S]: x + x 4 x + x ( + x ) x x + resp. x + x x x + + x x x +. Polynomen p och p är tydligen monom. Polynom utvecklade som i [S] sägs vara på standardform. Graden av ett polynom p, grad p, är den största faktiskt förekommande exponenten i polynomets standardform. För polynomet [S] är graden n om a n 0. Exempel 4.: För polynomen i det föregående exemplet är grad p, grad p och grad p grad p 4. För polynomet p 5 (x) (x + ) x x är graden 0, detta eftersom förenkling till standardform ger p 5 (x) (x + x + ) x x ( x 0 ). Observera att konstanterna p(x) a 0 också är polynom! För a 0 0 är deras grad 0. Ett speciellt fall är polynomet där alla kofficienterna 0, det så kallade nollpolynomet. För detta definerar man att graden är. (4 Om p är nollpolynomet skriver vi p 0. (5 Divisionsalgoritmen Det finns en del analogier mellan polynomen och heltalen: Liksom summa, differens och produkt av två heltal alltid ger ett nytt heltal så ger dessa räknesätt använda på polynom alltid ett polynom som resultat. Exempel 4.: Med p och p 4 som i exempel 4.: p (x) + p 4 (x) e x + π x + (x + ) π x + (e + )x +, k. z 4 4 i(z ) l. z + i z 5 i m. z i n. z 6 + 64 0 o. z 6 ( + i)z + i 0 p. z 5 4 0 4 5 Definitionen kan verka egendomlig. Orsaken till den är bl a att grad (p q) grad p + grad q då gäller för alla polynom p och q, inklusive nollpolynomet. Aritmetiken för -tecknet, som ju inte är något tal, ges av + n n + ( ), + ( ) och < n för alla heltal n. Observera att man skiljer på p 0, som alltså utsäger att p är nollpolynomet, och p(x) 0, som är ett sätt att uttrycka en ekvation: a n x n + a n x n + + a x + a 0 0.

p (x) p 4 (x) e x + π x (x + ) π x + (e )x, p (x) p 4 (x) e x + π x (x + ) π x5 + e x 4 + π x + e x. Kvoten mellan två polynom är däremot i allmänhet inte något polynom, liksom kvoten mellan två heltal i allmänhet inte är ett heltal. När kvoten inte går jämnt ut kan man dock dividera med rest : Nollställen. Faktorsatsen Det råder ett nära samband mellan ett polynoms nollställen, dvs rötterna till ekvationen p(x) a n xn + a n xn + + a x + a 0 0 och möjligheterna att dela upp polynomet i faktorer. 9 Exempel 4.4: + 5, eller, som vi hellre skriver, 9 + 5. Polynomet x 4 i ekvationen x 4 0 kan delas upp i faktorer: Talet kallas som bekant kvot och 5 rest. Denna rest är alltid mindre än bråkets nämnare. För polynom har man en direkt motsvarighet till detta: Sats 4. (Division med rest) Om p och q, q 0, så finns ett polynom k och ett polynom r sådana att p(x) k(x) q(x) + r(x) och grad r < grad q. Exempel 4.: Låt p(x) x 5 + 7x + och q(x) x. Vi vill bestämma polynom k(x) och r(x), grad r <, så att x 5 + 7x + k(x)(x ) + r(x). Anpassa först ett monom cx α så att polynomet cx α q(x) cx α (x ) får samma ledande term som p(x), dvs x 5 : Tydligen är cx α x. Bilda differensen p (x) p(x) cx α q(x) x 5 + 7x + x (x ) x + 7x +. Nödvändigtvs är då grad p < grad p. Upprepa förfarandet under punkterna och med p i p:s roll: Man får som monom x och x 4 Konjugatregeln (x )(x + ) (x )(x + )(x i)(x + i). Eftersom en produkt är 0 om och endast om någon av dess faktorer är 0, så avläser man här att de fyra talen ± och ±i är rötter till ekvationen och att det inte finns fler rötter än dessa. Är man bara intresserad av reella rötter, så framgår det att ± är de enda lösningarna till ekvationen. Generellt gäller att om polynomet har ett :a-gradspolynom, x c, som faktor: p(x) (x c)k(x), så är p(c) 0, dvs c är en rot till ekvationen p(x) 0. Inte lika självklart är att omvänt varje rot till ekvationen svarar mot en faktoruppdelning av detta slag: Sats 4. (Faktorsatsen) Talet c är en rot till ekvationen p(x) a n x n + a n x n + + a x + a 0 0 om och endast om p(x) (x c)k(x) för något polynom k(x). Faktorsatsen kan användas för att reducera graden hos polynomekvationer där man av någon anledning känner till någon rot. Exempel 4.5: p (x) (x + 7x + ) x(x ) 7x + x + och grad p < grad p. Problem: Lös ekvationen x 9x + x 5 0. 4 Upprepa ytterligare en gång med p i p:s roll: Monomet blir konstanten 7 och p (x) (7x + x + ) 7(x ) x + 8 och grad p < grad p. Nu är grad p < grad q, varför vi avbryter proceduren och samlar ihop resultatet: 5 p(x) (x 5 + x +7)(x ) x + 8 p(x) (x 5 + x +7)q(x) + (x + 8), dvs kvoten x 5 + x +7 och resten x + 8. Vid handräkning samordnar man lämpligen kalkyler av detta slag i en divisionstrappa, exempelvis så här: x + x + 7 kvot dividend (täljare) Övningar: 4.. x 5 + 7x + x divisor (nämnare) x 5 x x + 7x + x x 7x + x + 7x 7 x + 8 rest Lösning: Koefficienternas summa råkar vara 0, detta innebär att x är en rot. Polynomet x måste alltså gå jämnt upp i x 9x + x 5. Division (genomför gärna det!) ger x 9x + x 5 (x )(x 8x + 5). Ekvationens övriga rötter satisfierar därför andragradsekvationen x 8x + 5 0. Denna har lösningarna x 4 ± 6 5 4 ±. Svar: och 4 ±. En viktig konsekvens av faktorsatsen är att en polynomekvation p(x) a n xn + a n xn + + a x + a 0 0, p 0, aldrig har fler olika rötter än polynomets gradtal. Om nämligen c, c k är k olika rötter till ekvationen, så måste enligt faktorsatsen produkten (x c ) (x c ) (x c k ), som ju är ett polynom av grad k, gå jämnt upp i p, varför k grad p. Exempel 4.6: Problem: Bestäm ett polynom p av så låg grad som möjligt så att p() p() 0 och p(). Lösning: Polynomet har nollställena och och måste alltså ha x och x som faktorer, dvs p(x) (x )(x Sättes här x får man p() q(), dvs q(). Lägsta möjliga gradtal får man tydligen då q(x) sätts till konstanten /. Alltså p(x) (x )(x ) x x +.

Exempel 4.7: Problem: Polynomet p(x) x antar värdena 0,,,, 000 då x 0,,,, 000. Finns det något annat polynom av grad 000 som har denna egenskap? Lösning: Svaret är nej, ty om q(x) skulle vara ett sådant polynom så skulle differensen d(x) p(x) q(x) vara ett polynom av grad 000 men med 00 olika nollställen och detta är en omöjlighet om d inte är nollpolynomet. sonemanget ovan ger inte någon anvisning om det exakta antalet olika rötter. Som exempel visar kan detta antal variera: Exempel 4.8: Följande ekvationer av grad kan alltså ha maximalt tre olika rötter: 0 x x x(x )(x + ), har verkligen tre rötter, 0 och ±, 0 x x x (x ), har bara två rötter, 0 och, 0 x, har bara en rot, 0. Polynomen i exemplen 4.5 och 4.6 kunde delas upp i faktorer på enkla vis och därigenom kunde man bestämma rötterna till motsvarande ekvationer. Vanligen är situationen den omvända; någon uppenbar faktoruppdelning finns inte, däremot kan man bestämma en sådan om man kan beräkna polynomets nollställen. Exempel 4.9: Dela upp p(x) x 4 + 4 i (komplexa) faktorer så långt möjligt. Lösning: Vi löser ekvationen z 4 + 4 0 fullständigt. Eftersom ekvationen är binomisk kan den lösas med tekniken beskriven i avsnitt K4.4: z re iϕ r 4 e 4iϕ 4 4e iπ r och ϕ π/4 + kπ/, k 0, ±,. Rötterna är alltså z e i(π/4 + kπ/) (±/ ± i / ) ± ± i. Detta innebär att polynomet q(x) (x i)(x + i)(x + i)(x + + i) måste gå jämt upp i x 4 + 4. Kvoten måste i det här fallet vara en konstant, detta eftersom p och q har samma grad. Eftersom koefficienterna för x 4 -termerna är lika för p och q så är den konstanten. Uppdelningen av p är alltså x 4 + 4 (x i)(x + i)(x + i)(x + + i). Är man enbart intresserad av uppdelningar i faktorer med reella koefficienter, så kan räkningarna ovan ändå lösa problemet: Några reella förstagradsfaktorer finns inte, ty polynomet har inga reella nollställen. Multiplikation av :a och :a respektive :e och 4:e faktorn ger dock polynom med reella koefficienter, x x + och x + x +, alltså Övningar: 4.c f. Algebrans fundamentalsats x 4 + 4 (x x + )(x + x + ). I avsnitten K4.4 och K4.5 beskrevs generella metoder för att lösa andragradsekvationer och binomiska ekvationer. Det ligger naturligtvis mycket nära till hands att fråga efter metoder för att ange lösningarna för godtyckliga polynomekvationer. Hur svaret på den frågan ser ut, beror mycket på vad man menar med ordet ange. För ekvationer av grad och 4 finns lösningsförfaranden av liknande slag som för andragradsekvationer. Lösningarna uttrycks då som kombinationer av ekvationens koefficienter med de fyra räknesätten och med rotutdragningar ( lösning av binomiska ekvationer). Vill man kunna ange lösningar på detta sätt för ekvationer av ännu högre grad kräver man dock för mycket: För ekvationer av grad 5 finns inga sådana förfaranden! Detta innebär inte att sådana ekvationer saknar lösningar, men om lösningar finns så kan de inte anges på detta speciella vis. Med helt andra, och rätt komplicerade, metoder kan man bevisa att alla polynomekvationer av grad faktiskt alltid har komplexa rötter: Sats 4. (Algebrans fundamentalsats) Varje polynomekvation, p(x) a n x n + a n x n + + a x + a 0 0, av grad har (minst) en komplex rot. Polynomet i exempel 4.6, x4 + 4, kunde delas upp i fyra komplexa faktorer. Kombinerar man fundamentalsatsen och faktorsatsen förstår man att detta inte är någon tillfällighet: Om ett polynom delats upp i komplexa faktorer så långt som det är möjligt, så kan ingen av dessa faktorer vara av grad. En sådan faktor skulle ju i så fall, enligt fundamentalsatsen, ha ett nollställe c och sedan, på grund av faktorsatsen, kunna delas upp ytterligare med en faktor x c. Man har alltså: Sats 4.4 (Om uppdelning av polynom i komplexa faktorer) Varje polynom p(x) a n x n + a n x n + + a x + a 0, a n 0, n, kan delas upp i n komplexa :a-gradsfaktorer p(x) a n (x c )(x c ) (x c n ). Uppdelningarna av polynomen i exempel 4.5 är just av detta slag. Observera att talen c, c,, c n behöver inte behöver vara olika. Man kan dock alltid samla ihop faktorerna enligt p(x) a n (x x ) α (x x ) α (x x k ) α k, där x, x, x k alla är olika och α, α,, α k är heltal. Man säger i så fall att roten x har multipliciteten α, x har multipliciteten α, osv, eller mera precist: Definition: (Multiplicitet hos rot) En rot x 0 till en ekvation p(x) 0 sägs ha multipliciteten α om p(x) (x x 0 ) α q(x), där q är ett polynom med q(x 0 ) 0. För fallen α och säger man också dubbelrot och trippelrot. Rötter av multiplicitet sägs vara enkla. Exempel 4.0: För ekvationerna x x 0, x x 0, respektive x 0 har man x x x(x )(x + ): tre enkla rötter, 0 och ±, x x x (x ) (x 0) (x ): en dubbelrot 0 och en enkelrot, x (x 0) : en trippelrot 0. Sammanfattningsvis:

Sats 4.5 (Om komplexa rötter till polynomekvationer) Varje polynomekvation p(x) 0, grad p n 0, har n st komplexa rötter, om dessa räknas med sin multiplicitet. där koefficienterna a 0, a,, a n alla är reella, så är det konjugerade talet z 0 också en rot till ekvationen. De icke-reella rötterna till en sådan ekvation förekommer alltså bara som konjugerade par. (Ex:: Rötterna till x + 0 är ±i, till x 4 + 4 0 är ± ± i.) Om n:te-gradsekvationen xn + a n xn + + a x + a 0 0 har rötterna x, x,, x n, så måste enligt satsen 4.4 om faktoruppdelningar, (sätt a n ): Bevis för sats 4.7: xn + a Låt z o vara en rot till ekvationen. Detta innebär att n xn + + a x + a 0 (x x )(x x ) (x x n ). Speciellt för andragradsekvationer har man att a n z n o + an z n o + + a z o + a o 0. x + a x + a 0 (x x )(x x ) x (x + x )x + x x. Man har alltså följande samband mellan ekvationens koefficienter och rötterna: Konjugeras denna likhet (se avsnitt K4..4) ger a (x + x ) och a 0 x x. a n z n o + a n z n o + + a z o + a o 0. Eftersom polynomets koefficienter är reella så är a o a o, a a,, a n a n, Exempel 4.: Problem: Omkretsen hos en rektangel är 8 dm, dess area dm. Hur långa är rektangelns sidor? Lösning: Om sidorna är x och x så har man att arean x x och omkretsen (x + x ) 8. Talen x och x måste därför vara lösningarna till andragradsekvationen x + a x + a 0 0 med a 4 och a. De är följaktligen x, ± 4. Exempel 4.: Svar: ± dm. Om man på liknande sätt identifierar koefficienterna i båda leden på faktoruppdelningen av n:te-gradspolynomet ovan, så får man: Sats 4.6 (Om samband mellan rötter och koefficienter) För koefficienterna till n:te-gradsekvationen x n + a n x n + + a x + a 0 0, gäller att rötternas summa a n och rötternas produkt ( ) n a 0. Övningar: 4. 7. varför dvs z o är en rot till ekvationen. a n z n o + a n z n o + + a z o + a o 0, Problem: Bestäm de reella konstanterna a och b så att x i är en rot till ekvationen och lös sedan ekvationen. x 4 + 7x x + bx + a 0 Lösning: Sättes x i får man 7i + + b i + a 0, dvs a och b 7. Ekvationen x 4 + 7x x + 7x 0 har reella koefficienter och en rot x i. Därmed är också x i en rot och polynomet (x i)(x + i) x + måste vara en faktor i ekvationens vänsterled. Division (t ex med divisionsalgoritmen) ger x 4 + 7x x + 7x x x + + 7x. Ekvationens övriga två rötter är nollställena till detta andragradspolynom: x 7 ± 49 4 +. Polynom med reella koefficienter De allra flesta storheter man studerar i olika tillämpningar av matematik, som i exempelvis fysik och kemi, beskrivs med reella tal. Om man i sådana sammanhang behöver använda sig av räkning med polynom är dessa naturligt nog försedda med reella koefficienter. Komplexa faktoruppdelningar är i sådana sammanhang av begränsat intresse man vill ha reella faktorer. I exempel 4.6 såg vi att man via räkningar med komplexa tal kunde räkna fram en reell faktoruppdelning av ett reellt polynom: x 4 + 4 (x x + )(x + x + ). Inte heller detta är inte någon tillfällighet. Vi skall se att det alltid finns en uppdelning av reella polynom i reella faktorer av grad eller. Först en iakttaglse som också har ett eget intresse: Sats 4.7 (Om konjugerade rötter till reella ekvationer) Om det komplexa talet z 0 är en rot till ekvationen p(x) a n x n + a n x n + + a x + a 0 0, Svar: a, b 7. Rötterna är ± i och 7 ± 6. ella polynom p(x) som har ett icke-reellt nollställe z 0 a + ib, b 0 har alltså också nollstället z 0 a ib. Detta innebär att både (x a ib) och (x a + ib) måste vara två olika faktorer till p(x): p(x) (x a ib)(x a + ib) q(x), q ett polynom. Men (x a ib)(x a + ib) (x a) (ib) x ax + a + b är ett polynom med reella koffecienter. Det komplexa rotparet a ± ib svarar alltså mot en reell faktor av grad två. Eftersom reella rötter svarar mot reella faktorer av grad, så har vi Sats 4.8 (Om uppdelning av reella polynom i reella faktorer) Varje reellt polynom av grad kan delas upp i reella faktorer av grad eller.

Övningar: 4.8 9. Exempel 4.4: Om ekvationslösning Trots att det inte finns några exakta lösningsförfaranden för godtyckliga polynomekvationer, så kan vissa av dem ändå lösas med rät enkla metoder. Hit hör andragradsekvationerna och de binomiska ekvationerna. Ett annat fall är då man känner någon eller några rötter till ekvationen. (Exemplen 4.5 och 4. är av detta slag.) Enligt faktorsatsen kan man då reducera problemet till ett av lägre grad som sedan kanske kan lösas. Den metoden bygger alltså på, att man på något sätt skaffat sig kännedom om någon av rötterna. En möjlighet är förstås att man prövar sig fram man gissar rötter. Oddsen att lyckas är naturligtvis i allmänhet rätt dåliga det finns ju oändligt många olika alternativ att välja på men bara ändligt många rötter. För ekvationer med koefficienter som är heltal kan man dock mera systematiskt leta sig fram till eventuella rationella rötter: (6 Exempel 4.: Problem: Lös ekvationen 7x + 8x + x + 0. Lösning: Anta att ekvationen har en lösning av typen x r/s, där r och s är heltal och att bråket är förkortat så långt som möjligt. I så fall är Heltal delbart med r. 7 r s + 8 r s 6447448 + r s + 0 7r + 8r 4444 s + rs + s 0. Heltal delbart med s. Detta innebär att r måste gå jämnt upp i s och s i 7r. Eftersom r och s saknar gemensamma faktorer ±, så måste heltalet r måste gå jämnt upp i och heltalet s i 7. Då finns för r:s del bara möjligheterna r ± och ± och för s del s ± och ± 7. Om ekvationen alltså överhuvudtaget har några rationella rötter så finns de bland de åtta talen ±, ±, ±/7 och ±/7. De positiva kandidaterna kan man omedelbart gallra bort eftersom vänsterledet i ekvationen är positivt för positiva x. Återstår,, /7 och /7. Prövas dessa finner man att /7 faktiskt är en rot. Divideras polynomet med x + /7 (eller bättre 7x + ) får man 7x + 8x + x + (7x + )(x + x + ). Problem: Visa att polynomet 7x + 8x + x + inte går att dela upp i polynomfaktorer vars koefficienter är hela tal. Lösning: Om polynomet går att dela upp i faktorer så måste (minst) en av dem ha graden. Om den faktorns koefficienter är heltal så är dess nollställe ett rationellt tal. Om vi kan visa att polynomet saknar rationella nollställen så har vi löst problemet: Anta därför x r/s (r och s heltal utan gemensamma delare ±) är en rot till 7x + 8x + x + 0. Då måste enligt satsen om rationella rötter talet r gå jämnt upp i, dvs vara någon av de fyra talen ±, ±. Vidare måste talet s gå jämnt upp i 7, dvs de enda möjligheterna är att x ±, ±, ± /7 eller ±/7. Prövning av dessa åtta tal visar att ingen av dem är nollställe till polynomet. Rationella nollställen saknas alltså. Även annan information om rötterna kan ibland vara till hjälp för att få fram faktoruppdelningar. Några exempel; Exempel 4.5: Problem: Ekvationen x 4 + 4x + 8x + x + 5 0 har en rot som ligger på den imaginära axeln. Lös ekvationen. Lösning: Om en rot är x iy där y är reellt, så måste gälla (iy) 4 + 4(iy) + 8(iy) + iy + 5 0 (y 4 8y + 5) + i( 4y + y) 0, dvs y 4 8y + 5 0 [], och 4y + y 0 [] Här är [] y(y ) 0 y 0 eller y ±. Av dessa satisfierar y ± även ekvationen []. Den givna ekvationen har alltså x ± i som rötter. Detta innebär att (x i ))(x + i ) x + måste vara en faktor i den givna ekvationens vänsterled. Division ger x 4 + 4x + 8x + x + 5 (x + )(x + 4x + 5) och de övriga båda rötterna x ± 4 5 ± i. Svar: ±i och ± i. Exempel 4.6: Ekvationens övriga rötter är nollställena till x + x +, dvs. x Problem: Ekvationen x 4 + 4x + 8x + x + 5 0 har en rot med belopp. Lös ekvationen. ± 4. Lösning: Roten med belopp måste vara icke-reell eftersom varken eller löser ekvationen. Svar: Eftersom ekvationen har reella koefficienter måste det finnas två konjugerade lösningar x a ± i b 7 och ± i. (sats 4.7), med x a + b. Polynomet i den givna ekvationen måste alltså ha en faktor Med samma sorts resonemang som i exemplet ovan visar man: (x a i b)(x a + i b) x ax + a + b x ax +. Ansätter man x 4 + 4x + 8x + x + 5 (x ax + )(x + Cx + D) Sats 4.9: (Om rationella rötter) x 4 + (C a)x + (D ac + )x + (C ad)x + D, vilket visar att följande fyra villkor alla måste uppfyllas: Om koefficienterna till ekvationen C a 4 C a 4 D ac + 8 C ad ac 0 C 0a a 0 a n x n + a n x n + + a x + a 0 0 C 4 D 5 D 5 är heltal och r/s, r och s heltal utan gemensam delare ±, D 5 är en rationell rot till ekvationen, så går r jämnt upp i a Alltså x 4 + x + 8x + 6x + 5 (x + )(x + 4x + 5), vilket som i det föregående exemplet ger: 0 och s i a n. 6 Rationellt tal Tal som är kvoten mellan två heltal. 4 Svar: ±i och ± i. Övningar: 4.0.

Övningar: 4.5 Ett rätblock har volymen dm, summan av dess sex sidoareor är 0 dm och summan av dess tolv kantlängder 0 dm. Bestäm rätblockets längd, bredd och höjd. (Ledning: Använd resultatet i föregående uppgift.) 4.. Bestäm graden hos följande polynom: a. (x x) (x x ) b. x(x + ) 0 (x + 7) 9 * 4.6 Generalisera resultatet i uppgift 4.4 och i sats 4.6: Visa att om x, x x n är de n rötterna till c. x(x ) (x ) ekvationen x n + a n x n + + a x + a 0 0, så är 4. Bestäm kvot och rest för divisionerna: a. x 5x + 56 b. x 5x + 56 x 7 x 6 c. x 7 x d. x 4 5x + 56 x + e. 7x 4 46x + x x 7x + 5 4. Alla rötterna till följande andragradsekvationer är heltal. Ange dem utan omfattande räkningar: a. x 5x + 6 0 b. x + x 6 0 c. x 7x + 6 0 d. x + 8x + 77 0 e. x 99x 0 0 4.4 Ekvationen x 4x + 7x + 4 0 har en rot x /. Lös ekvationen. 4.5 Ekvationen x + x 9x + 0 har en rot x. Lös ekvationen. 4.6 Bestäm konstanten c så att ekvationen x 9x + c 0 får en rot x och lös sedan ekvationen. 4.7 Bestäm konstanten c så att ekvationen x (7 i)x + ( 7i)x + c 0 får en rot x i och lös sedan ekvationen. 4.8 Bestäm ett reellt polynom nollpolynomet av så lågt gradtal som möjligt som har nollställena, i, och i. 4.9 Ekvationen x 4 9x + 8x + 70 0 har en rot x + i. Lös ekvationen. 4.0 För en av rötterna x till ekvationen x 4 9x 6 x 8 0 är arg x π/4. Lös ekvationen. 4. Ekvationen 5x 4 + 9x 5x + x + 0 0 har en rot på enhetscirkeln. Lös ekvationen. 4. Somliga av rötterna till följande ekvationer är rationella. Lös ekvationerna: a. x 9x + 0 0 b. x + x + x 0 c. 5x 9x + x + 0 d. x 4 + 5x x + x + 0 4. Dela upp följande polynom i reella faktorer så långt möjligt: a. x + 5x + x 7 b. x + 5x + 5x c. x + 8 d. x + e. x 4 + f. x 6 g. x 5 + x 4 + x + x + x + h. (x + ) + (x ) 4.4 Visa att om x, x och x är rötterna till x + a x + a x + a 0 0, så är a 0 x x x, a x x + x x + x x och a (x + x + x ). a 0 ( ) n x x x n, a ( ) n (x x x n + x x x n + + x x x n ), a k ( ) n k (summan av alla de produkter man får då (n k) st av rötterna multipliceras ihop), a n ( x + x + + x n ). 5

5. Derivator 6. Differentialekvationer Övningar 5. Beräkna derivatorna till följande funktioner och förenkla så långt som möjligt: a. x 7 5x + b. (x x) 4 c. (x + ) ( x) 4 d. x + e. x x + (x + ) f. x g. x h. x x i. x + 4 j. x k. x + l. x + x x x m. e x + x n. (x x)e x o. ln x p. ln ( x + x + ) q. ln x + a + x + ax + b r. sin x u. ln tan x + π 4 s. sin x sin x + cos x t. esin x v. arcsin x w. arccos x x. arctan x y. arctan + x x arctan x z. x x å. x tan x ä. log x e ö. x ln x ü. cosh x sinh x Övningar 6. Bestäm de allmänna lösningarna till följande differentialekvationer: a. y y 0 b. y y y 0 c. y y 0 d. y 4y + 4y 0 e. y + y 0 f. y + y + 5y 0 6. Ange den lösning till ekvationen a) y y 0y 0 som uppfyller y(0), y (0) b) y + k y 0 som uppfyller y(0) 0, y (0) 6. Ange den allmänna lösningen till: a) y y 0y 0 b) y y 0y 6x + c) y (4) 5y + 4y x + d) y (4) 5y + 4y x e) y + y x f) y + y + y e x 6.4 Strömmen I(t) i en elektrisk krets med resistans R, induktans L och kapacitans C och med en pålagd spänning V(t) (t är tiden) uppfyller sambandet L d I dt + R di dt + C I dv dt Allmänna deriveringsregler Rita principskisser över möjliga förlopp för strömmen Aritmetiska regler (f(x) ± g(x)) f (x) ± g (x) I(t) om a. V konstant, R 4, L, C / c f(x)) c f (x), c konstant b. V konstant, R 4, L, C /5 (f(x) g(x)) f (x) g(x) + f(x) g (x) c. V konstant, R 4, L, C / f(x) g(x) f (x) g (x) f(x) d. V konstant, R 0, L C g(x) g (x) e. V cos t, R 4, L, C / f. V sin t, R 0, L C I uppgifterna e. och f. kan förutsättas att lång tid förflutit sedan starten. Sammansättning ( f(g(x)) ) f (g(x)) g (x) Derivator för elementära funktioner D c 0, c konstant D log a x (log a e)/x D x α αx α, α konstant D ln x /x D a x (ln a) a x, a konstant D e x e x D arcsin x / x D sin x cos x D arccos x / x D cos x sin x D arctan x /(+ x ) D tan x + tan x /cos x D arccot x /(+ x ) D cot x cot x /sin x 6.5 En vattenreservoir av volymen 000 m har blivit förorenad av ett visst ämne så att dettas koncentration är 0.0 volymsprocent. Den dagliga förbrukningen av vatten är 0 m och det ersätts kontinuerligt med rent vatten. Det är också ständigt i rörelse, så man kan anta att koncentrationen är i stort sett konstant inom hela reservoiren vid samma tidpunkt. Efter hur många dagar har koncentrationen sjunkit till 0 5 %? R I V L C 6

Linjär differentialekvation med konstanta koefficienter. y (n) + a n y (n ) + + a y + a y + a o y b(x) där a o, a,, a n är konstanter. Ekvationen är homogen b(x) 0 Karakteristisk ekvation r n + a n r n + + a r + a o 0 Om lösningsmängden till homogena ekvationer Om r ρ är en reell rot till den så är funktionerna karakteristiska ekvationen, y Ae ρx (A godtycklig konstant) lösningar till motsvarande homogena differentialekvation. Om r α ± iβ, β 0, är ett komplext rotpar till den karakteristiska ekvationen, så är funktionerna y e αx (B cos βx + C sin βx) (B och C godtyckliga konstanter) lösningar till motsvarande homogena differentialekvation. Godtyckliga summor av lösningar av ovannämnd typ är också lösningar. Exempel:. Differentialekvationen y + y y 0 har den karakteristiska ekvationen r + r 0 som har rötterna och. Alltså är y Ae x + Be x lösning till differentialekvationen för godtyckliga konstanter A och B.. Differentialekvationen y + y + 5y 0 har den karakteristiska ekvationen r + r + 5 0 som har rötterna ± i. Alltså är y e x (A cos x + B sin x) lösning till differentialekvationen för godtyckliga konstanter A och B.. Differentialekvationen y + y y 0 har den karakteristiska ekvationen r + r 0 som har rötterna och ± i. Alltså är y Ae x + e x (B cos x + C sin x) lösning till differentialekvationen för godtyckliga konstanter A, B och C. Om roten respektive det komplexa rotparet har multiplicitet q, så gäller ovanstående med A, B resp C ersatta av godtyckliga polynom av grad q. Exempel: 4. Differentialekvationen y + y + y 0 har den karakteristiska ekvationen r + r + 0 som har dubbelroten (dvs multipliciteten ). Alltså är y (Ax + B)e x lösning till differentialekvationen för godtyckliga konstanter A och B. Om lösningar till inhomogena ekvationer Allmän lösning Partikulärlösningar Den allmänna lösningen kan skrivas y(x) y p (x) + y h (x) där y p (x) är en lösning (partikulärlösning) till den inhomogena ekvationen och y h (x) är den allmänna lösningen till motsvarande homogena differentialekvation. För enkla högerled b(x) kan en partikulärlösning beräknas via olika ansatsförfaranden: Exempel: 5. (Högerledet konstant) I ekvationen y + y y 4 ansättes konstanten y C, vilket ger C 4, dvs C. En partikulärlösning är alltså y p och den allmänna lösningen (enl ex ): y + Ae x + Be x. 6. (Högerledet ett polynom) I ekvationen y + y y x + 4 ansättes polynomet av grad, y Cx + D, vilket ger C (Cx + D) x + 4, dvs C / och D 9/4. En partikulärlösning är alltså y p /x 9/4 och den allmänna lösningen (enl ex ): y /x 9/4 + Ae x + Be x. 7. (Högerledet en exponentialfunktion) I ekvationen y + y y e x ansättes y Ce x, vilket ger (C C C)e x e x, dvs C /. En partikulärlösning är alltså y p /e x och den allmänna lösningen (enl ex ): y /e x + Ae x + Be x. 8. (Högerledet en sin- eller cos-funktion). I ekvationen y + y y cos x ansättes y C cos x + D sin x, vilket ger ( C + D C) cos x + ( D C D) sin x cos x, dvs D C, D C 0. Lösning av detta ekvationssystem ger sedan C /0 och D /0. En partikulärlösning är alltså y p /0 cos x + /0 sin x, och den allmänna lösningen (enl ex ): y /0 cos x + /0 sin x + Ae x + Be x. 9. ( sonans högerledet en av lösningarna till motsvarande homogena ekvation). Högerledet till ekvationen y + y y e x är enl ex en lösning till motsvarande homogena ekvation. Ansats som i ex 7 fungerar då inte. Bestämning av en partikulärlösning kan göras enl följande: Byt till ny obekant funktion z med substitutionen y ze x. Insättes detta i den givna ekvationen får man, eftersom y (z + z)e x och y (z + z + z)e x den nya differentialekvationen z + z vilken har en partikulärlösning z p /, dvs z p x/. Detta ger y p xe x / och den allmänna lösningen y xe x / + Ae x + Be x. Om samtliga rötters lösningar (enligt ovan) summeras får man differentialekvationens allmänna lösning. (De lösningar som ges i exemplen ovan är alla allmänna lösningar) 7