1. Sammanfattning av läget för de mänskliga rättigheterna

Transkript

1 Utrikesdepartementet Denna rapport är en översiktlig sammanställning över hur de mänskliga rättigheterna efterlevs, grundad på den svenska ambassadens bedömningar. Rapporten kan inte ge en fullständig bild. Information bör sökas också från andra källor. Mänskliga rättigheter i Ecuador 2006 ALLMÄNT 1. Sammanfattning av läget för de mänskliga rättigheterna Ecuador är ett fredligt land och har i jämförelse med flera av sina grannar en bättre situation vad avser de mänskliga rättigheterna. Trots det brister respekten för mänskliga rättigheter i många fall. De senaste åren har Ecuador genomlevt flera politiska kriser vilket tidvis trappat upp våldet i landet. Övervåld från polis och militär, godtyckliga frihetsberövanden, oskäliga tidsramar för väntan på rättegång och tortyr förekommer. Yttrande- och tryckfriheten har påverkats negativt av den politiska situationen och flera journalister som framfört kritik mot regeringen har utsatts för våld, hot om våld och påtryckningar. Liksom i övriga Latinamerika råder en utbredd straffrihet och de politiska och institutionella strukturer som skall garantera medborgarnas rättigheter är generellt sett svaga. Ecuador uppmärksammades i november 2005 av FN:s tortyrkommission som bl.a. uttryckte sin oro över anklagelser om tortyr och omänsklig behandling. Vidare var kommissionen bekymrad över att polisdomstolar fortfarande hävdar sin rätt att döma i mål som behandlar polisövergrepp trots att polisdomstolarna varken är självständiga eller opartiska. Situationen i landets fängelser är fortfarande allvarlig. En kraftig överbeläggning kombinerat med bristfälliga resurser bidrar till utbrett våld och undermåliga sanitära förhållanden. 46 procent av Ecuadors befolkning lever under fattigdomsgränsen och landet ligger på plats 83 i HDI (Human Development Index). Särskilt utsatta är afroecuadorianerna, urbefolkningen och barn. Barnarbete förekommer liksom våld mot barn.

2 2 Säkerhetssituationen vid Ecuadors norra gräns mot Colombia leder till strömmar av flyktingar över gränsen. 2. Ratifikationsläget beträffande de mest centrala konventionerna om mänskliga rättigheter samt rapportering till FN:s konventionskommittéer Ecuador har utan reservationer ratificerat följande centrala MR-konventioner; - Konvention om medborgerliga och politiska rättigheter, International Covenant on Civil and Political Rights (ICCPR) samt det fakultativa protokollen om enskild klagorätt och avskaffandet av dödsstraff - FN:s konvention om ekonomiska, sociala och kulturella rättigheter, International Covenant on Economic, Social and Cultural Rights (ICESCR) - Konventionen om avskaffandet av alla former av rasdiskriminering, Convention on the Elimination of all forms of Racial Discrimination (CERD) - Konventionen om avskaffande av alla former av diskriminering mot kvinnor, Convention on the Elimination of all forms of Discrimination Against Women ( (CEDAW) samt det fakultativa protokollet om enskild klagorätt - Konventionen mot tortyr och annan grym, omänsklig eller förnedrande behandling eller bestraffning, Convention against Torture and Other Cruel, Inhuman or Degrading Treatment or Punishment (CAT). Ecuador har inte undertecknat det fakultativa protokollet om förebyggande av tortyr. Konventionen om barnets rättigheter, Convention on the Rights of the Child (CRC) samt de fakultativa protokollen om handel med barn och om barn i väpnade konflikter. - Flyktingkonventionen, Convention related to the Status of Refugees, samt det tillhörande protokollet från 1967Romstadgan för internationella brottmålsdomstolen, (ICC) - Amerikanska konventionen om mänskliga rättigheter, samt de tillhörande protokollen om ekonomiska, sociala och kulturella rättigheter och om dödsstraffets avskaffande Ecuador uppfyller i huvudsak sin rapporteringsskyldighet till konventionskommittéerna men är försenat med rapporteringen till ICCPR:s konventionskommitté sedan 2001 samt till CEDAW:s konventionskommitté sedan FN:s specialrapportör för advokaters och domares självständighet besökte Ecuador i två omgångar under Besöket föranleddes av den kris som Ecuadors rättsystem upplevde under året. Specialrapportören uttryckte då oro över de odemokratiska och snåriga valprocedurerna för nya domare som tillämpas. FN:s särskilde rapportör för ursprungsfolks rättigheter besökte

3 3 Ecuador i maj 2006 och uttryckte sitt missnöje över att ecuadorianska myndigheter försöker stoppa sociala protester och demonstrationer. En nationell handlingsplan för mänskliga rättigheter har tagits fram i enlighet med rekommendationerna från FN-konferensen i Wien MEDBORGERLIGA OCH POLITISKA RÄTTIGHETER 3. Respekt för rätten till liv, kroppslig integritet och förbud mot tortyr Lagstiftningen förbjuder tortyr och andra former av fysiskt straff eller trakasserier. FN:s tortyrkommitté meddelade dock i november 2005 att landets lagar inte lever upp till tortyrkonventionen. Från FN:s sida är man bekymrad över att kränkningar av de mänskliga rättigheterna ofta straffas med böter istället för fängelse. Vidare framförde kommittén i sin rapport att åklagarämbetet inte hade ordet tortyr med i sina undersökningsformulär vilket innebär att de intagna inte ges möjligheten att ange detta som en grund i sina klagomål mot institutionen. Under 2005 registrerade den nationella MR-organisationen Comisión Ecuménica de Derechos Humanos (CEDHU) 24 offer för tortyr. I de flesta fallen skedde övergreppen i samband med brottsutredningar. Metoder som användes var nedsänkning i kallt vatten, fysisk misshandel, elektriska chocker samt hot. Under 2005 kom flera trovärdiga rapporter om övervåld från polis och säkerhetsstyrkor. I flera fall ledde våldet till dödsfall i samband med gripanden och vid demonstrationer, och i vissa av dessa fall har rättsliga undersökningar inletts. Enligt CEDHU var antalet totala dödsfall orsakade av polis och säkerhetsstyrkor 24 under år Det fanns inga rapporter om politiskt motiverade försvinnanden. Dock har antalet ekonomiskt motiverade kidnappningar ökat, i synnerhet i provinserna som angränsar till Colombia. I de fall då colombianska grupper är inblandade är det svårt att få fram säkra uppgifter på hur utbrett problemet är eftersom offren ofta är ovilliga att anmäla incidenter pga. rädsla för hämndaktioner. Fängelsesystemet i Ecuador är i kris. Problemen består bland annat av budgetunderskott, korruption inom kriminalpolisen, bristande utbildning för fängelsevakter och överbeläggning i fängelserna. Förlegad infrastruktur innebär att många anstalter saknar vatten, elektricitet och grundläggande sanitära faciliteter. Under året rapporteras 45 interner ha avlidit bland annat till följd av sjukdomar och fysiska skador. Beläggningen på landets anstalter under 2005 var ungefär personer, med en kapacitet beräknad för Ingen åtskillnad har gjorts mellan dömda och de som sitter fängslade i väntan på

4 rättegång. De miserabla förhållandena har givit upphov till flera upplopp och våldsamheter i fängelserna. Generellt sett är förhållandena bättre i fängelser för kvinnor där både män och kvinnor i huvudsak internerats separerade. Enligt rapporter har cirka 400 barn levt med sina mödrar i fängelserna under året. 4. Dödsstraff Dödsstraff förekommer inte i Ecuador. Det finns ingen större opinion för införandet av dödsstraff idag. 5. Rätten till frihet och personlig säkerhet Enligt konstitutionen är godtyckliga frihetsberövanden förbjudna. Frihetsberövande kräver domstolsbeslut. Enligt lag skall en brottsundersökning inledas senast 90 dagar efter det att en misstänkt frihetsberövats. Personer som inte har möjlighet att anlita en försvarsadvokat kan dock ofta bli kvar i häkte under en längre tid utan möjlighet till frigivning och det förekommer att undersökningsfasen pågår i två år innan rättegång äger rum. Nästan hälften av alla frihetsberövade i landet väntar ännu på rättegång. Det är inte ovanligt att skriftliga häktningsorder och brottsrubriceringar skrivs efter påtryckningar och mutor. Enskilda organisationer hävdar att polis i storstäderna använder våld och utför häktningar utan häktningsorder. Extra utsatta grupper är fattiga samt asylsökande personer som ofta anklagas för att ha invandrat olagligen. Restriktioner av inrikes- eller utrikesresor förekommer i princip inte. Att ansöka om pass och ID-kort innebär i regel inga problem för den enskilde medborgaren, men ett fungerande folkbokföringssystem saknas vilket medför att ett stort antal falska ID-handlingar finns i omlopp. Handel med barn och kvinnor för prostitutionsändamål förekommer. Offren för denna människohandel har även under de senaste åren påträffats i grannländer och i Europa. 6. Rättssäkerhet och rättsstatsprincipen Ecuadors nuvarande konstitution är från 1998, och dess principer är huvudsakligen i linje med föreskrifter för mänskliga rättigheter enligt internationella avtal och konventioner. Enligt konstitutionen är statens främsta åtagande att "respektera mänskliga rättigheter", och dess artikel 18 slår fast att internationella konventioner för mänskliga rättigheter är direkt tillämpliga oavsett nationella lagar. Det juridiska systemet är konstitutionellt oberoende men i praktiken ineffektivt, korrupt och utsatt för stor påverkan från externa aktörer samt från 4

5 5 politiskt håll. Landets drygt lagar och förordningar bidrar till att göra systemet oöverskådligt års rättegångsbalk ersatte det inkvisitoriska förfarandet i rättsprocessen med ett ackusatoriskt. Därigenom fick bland annat riksåklagarämbetet som främsta uppgift att utreda brott och domarnas roll blev mer neutral och inriktad på muntliga rättegångsförhör. Reformen har medfört att rättssäkerheten har förbättrats. Enligt lag skall polisen genomföra brottsundersökningar med riksåklagarämbetet närvarande för att undersökningarna och förhören ska vara så opartiska som möjligt. Detta sker vanligtvis inte i praktiken och anklagelser om tortyr av anhållna och häktade förekommer. Poliskåren har kritiserats, såväl för sin uppbyggnad och sitt agerande som för bristande effektivitet, kontroll och resurser. Tjänstemän och officerare kan ställas inför rätta i polis- och militärdomstolar medan militärer av hög rang endast kan åtalas i Högsta domstolen. Genom 1998 års författning underställdes polis- och militärdomstolarna Högsta domstolen. Reformen har ännu inte genomförts till fullo. Under året hävdade polisdomstolar fortfarande sin rätt att döma i mål som handlade om polisövergrepp, detta trots att myndigheterna försäkrat att polisen skulle lagföras i civila domstolar. Lagen föreskriver en rätt till offentlig försvarare och möjligheten att överklaga domar. I praktiken är det dock svårt att tillgodose lagens föreskrifter vad gäller rätten till offentlig försvarare eftersom det endast finns ett trettiotal tillgängliga i hela landet. Generellt sett anses Ecuadors rättsväsende bristfälligt på de flesta områden, vilket även landets Högsta domstol påtalat offentligt. Ecuadors lagstadgade permanenta undantagstillstånd innebär att landet inte uppfyller sin skyldighet enligt konventionen om medborgerliga och politiska rättigheter, ICCPR.. Straffbarhetsåldern är 18 år. Flera rapporter pekar emellertid på att minderåriga frihetsberövats. Enligt konstitutionen har urfolken rätt att ha ett eget rättssystem. Innebörden av detta har dock inte specificerats. I slutet av 2004 genomfördes en reform av rättsystemet, då la Corte Suprema de Justicia (CSJ Högsta Domstolen) gavs den högsta dömande makten i landet. Samtidigt fråntogs Consejo Nacional de la Judicatura (CNJ) denna makt och gavs istället rent administrativa och disciplinära uppgifter. Högsta domstolen har

6 dock präglats av turbulens och landet stod utan högsta juridiska instans mellan april och november 2005 då en ny domstol inrättades. Domstolen har dock vissa begränsningar, som bl.a. kännetecknas av odemokratiska och snåriga valprocedurer för tillsättning av nya domare. 7. Straffrihet Ineffektiviteten och korruptionen inom rätts- domstols- och polisväsende medför vissa möjligheter att undgå straff i olika sammanhang och MRorganisationer har uttryckt oro över den utbredda straffrihet som förekommer i landet. Mest allvarlig är situationen inom polisen och militären. Dessa yrkesgrupper har egna domstolar och om de begår brott kan de därmed i många fall undgå granskning. Det väcks relativt sällan åtal mot poliser för tortyr eller godtyckliga frihetsberövanden. Europaparlamentet uppmanade Ecuador i en rapport från 2004 att omedelbart avskaffa polisdomstolarna så att de personer i säkerhetsstyrkorna som har anklagats för övergrepp kan ställas inför en opartisk civil domstol. Straffriheten och rättsväsendets brister har lett till att befolkningen har lågt förtroende för det juridiska systemet. 8. Yttrande-, tryck-, mötes-, förenings- och religionsfrihet m.m. Ecuadors konstitution garanterar yttrande- och tryckfrihet. Samtliga större nyhetsorgan, förutom en statlig radiostation, är privatägda. Kritik mot presidenten och regeringen framförs på debattsidor, i tv och i många olika fora. Viss grad av självcensur gällande politiskt och militärt känsliga ämnen rapporteras dock av flera observatörer. Media drabbades svårt av den politiska kris som Ecuador gick igenom under Många av de personer som offentligt kritiserade Gutiérrez utsattes för förföljelse och straffriheten för dessa brott är utbredd. Det förekom även hot mot journalister och offentliga personer. Regeringens relationer med pressen förbättrades då vicepresident Palacio tog över makten efter att president Gutiérrez avsatts. I maj 2004 infördes landets första lag om fri tillgång till statlig information. Lagen garanterar tillgång till gratis information från statliga institutioner och möjlighet att ta del av myndigheternas beslut. Regeringen vidtog dock inga åtgärder för att göra informationen lättåtkomlig för allmänheten. I maj 2005 ändrades lagen till att inte omfatta försvarsmaterielfrågor. Det råder religionsfrihet i landet. Runt 94 procent av alla ecuadorianer bekänner sig till den romersk-katolska kyrkan, och en stor del av dessa är 6

7 7 praktiserande katoliker och besöker kyrkan regelbundet. En protestantisk evangelism har vuxit kraftigt, speciellt i landets fattiga områden. Förenings- och mötesfrihet råder i landet, men polisen har vid ett flertal tillfällen använt övervåld och tårgas för att kväva våldsamma demonstrationer. Det har även förekommit godtyckliga frihetsberövande i samband med politiska demonstrationer. 9. De politiska rättigheterna och de politiska institutionerna Ecuador är en konstitutionell republik med ett enkammarparlament. Landet har flerpartisystem sedan 1979 och alla ideologiska strömningar är tillåtna. Presidentval hålls vart fjärde år. Kongressval äger rum vartannat år och röstning är obligatoriskt för alla medborgare som har fyllt 18 år. Det politiska läget i landet är instabilt och framtiden är oviss. Förre presidenten Lucio Gutiérrez avsattes i april 2005 och ersattes av vicepresidenten Alfredo Palacio. Gutiérrez har åtalats för korruption och för att ha urholkat statens säkerhet. Den 26 november 2006 valdes Rafael Correa till ny president. Det allmänna förtroendet för politiker är lågt och allmänhetens förhoppningar på att situationen i landet ska förbättras är små. Enligt undersökningen Latinobarómetro som genomför demokratiundersökningar i hela Latinamerika ansåg endast 3 procent av de tillfrågade ecuadorianerna att de hade förtroende för de politiska partierna. Ecuadors ombudsmannamyndighet, Defensoría del pueblo, grundades 1997 och har enligt Ecuadors konstitution i uppgift att "försvara och tillse efterlydnad av alla grundläggande mänskliga rättigheter som konstitutionen garanterar". Kontor finns i alla provinser och myndighetens existens ses som positivt för landet. Bland annat otillräckliga resurser gör dock att ombudsmannamyndigheten ännu inte kan fungera tillfredsställande. Kritik i frågor som rör myndighetens politiska oberoende har förekommit. Ecuador har även utarbetat en nationell plan för mänskliga rättigheter, vars implementering dock har dragit ut på tiden. EKONOMISKA, SOCIALA OCH KULTURELLA RÄTTIGHETER 10. Rätten till arbete och relaterade frågor Ecuador har ratificerat ILO:s åtta centrala konventioner. Konstitutionen och arbetslagarna tillåter att arbetare får organisera sig fackligt men endast drygt två procent är fackligt anslutna. Författningen anger att anställda i statliga

8 institutioner endast kan företrädas av en enda facklig organisation, vilket strider mot konventionerna om föreningsfrihet. Dessutom förbjuder lagen om anställning i förvaltningen statstjänstemän och löntagare i offentliga tjänster att bilda fackföreningar. Anställda vid företag med färre än 30 anställda har inte möjlighet att organisera sig fackligt. ILO har kritiserat denna lag och pekat på att lagen lett till att företag bildar dotterbolag för att komma runt 30-personergränsen. Lagen innebär att en miljon löntagare utestängs från facklig organisering eftersom 60 procent av alla företag i Ecuador har färre anställda än 30. Strejkrätten finns i praktiken inte för statstjänstemän. Författningen stadgar att det är förbjudet att stoppa verksamhet i den offentliga sektorn och i synnerhet inom vården, utbildningen, domstolsväsendet, socialförsäkringsverket, transporter, el- och bränsledistribution. De som bryter mot föreskriften dömas till mellan två och fem års fängelse. I den privata sektorn kan strejker bara utföras på företags- eller fabriksnivå. Lagen begränsar dessutom strejkrätten för de flesta områden genom att ange en avkylningsperiod på 10 dagar innan strejken kan påbörjas. Det ecuadorianska samhället är ojämlikt och uppdelat i sociala och ekonomiska grupper. Minoritetsgrupper och urfolken utestängs från delar av arbetsmarknaden. Det finns stora löneskillnader mellan etniska grupper och den etablerade eliten. Lagen anger 40 timmars arbetsvecka med åtminstone två dagars vila. Extra ersättning för arbete under obekväm arbetstid är lagstadgad. I praktiken upprätthålls dock dessa regler relativt sällan. Minimilönen ligger på cirka 95 cents per timme vilket innebär en månadslön på cirka 166 USD. Lönen är inte tillräcklig för att uppnå en rimlig levnadsstandard. Arbetsförhållandena för stora delar av befolkningen är undermåliga med låga löner och långa arbetsdagar. Diskriminering av invandrargrupper, främst colombianer, har blivit märkbar de senaste åren. Arbetslösheten ligger på cirka 11 procent. Undersysselsättningen rapporteras vara så hög som 48 procent. Bland ungdomar är arbetslösheten ett utbrett problem. Den ekonomiska krisen i Ecuador har medfört att många ecuadorianer valt att söka arbete utanför landets gränser, framför allt i Spanien och USA. 11. Rätten till bästa uppnåeliga hälsa Enligt FN:s fattigdomsindex, Human Development Report 2006 går två procent av statsbudgeten till hälsosektorn. Andelen människor som saknar tillgång till 8

9 adekvat sjukvård uppgår till ungefär 75 procent i städerna och 84 procent på landsbygden. Ungefär 80 procent av Ecuadors kvinnor och 75 procent av männen saknar någon form av statlig eller privat sjukförsäkring, enligt samma rapport. Sjukdomar som dengue, tbc och hiv/aids har fått ökad spridning i landet och siffrorna för spädbarnsdödligheten är bland de högsta i Latinamerika. UNAIDS beräknar att det finns cirka hiv-smittade personer i landet. Enligt Världshälsoorganisationen (WHO) täcker inte den statliga hälsobudgeten de uppskattade behoven. Tillgången till rinnande vatten och avlopp har förbättrats de senaste fem åren men visar fortfarande på skillnader hos stadsbefolkningen i förhållande till landsbygden. Medellivslängden är 70 år för män respektive 75 år för kvinnor. 12. Rätten till utbildning Konstitutionen fastslår att 30 procent av budgeten skall gå till utbildningssektorn men i praktiken investeras endast 15 procent i utbildning. Enligt konstitutionen skall alla barn få grundläggande utbildning, eller nio års skolgång. På grund av brist på skolor i landsbygdssamhällen och kostnaden för böcker och uniformer följs dock inte regeln, men de flesta barn avslutar sjätte klass. På utbildningsområdet återfinns mest resurser koncentrerade till de större städerna, både i fråga om läromedel och kompetenta lärare, och minst resurser på landsbygd och i synnerhet bergsområdena där andelen urfolk är hög och utbildningsnivån låg. Kvinnans utbildningsnivå i förhållande till mannens har förbättrats de senaste två decennierna. Världsbankens siffror visar på en genomsnittlig utbildningsnivå om cirka 7 år för flickor och cirka 7,4 för pojkar. Kvinnornas utbildningsval styrs ofta av traditionella uppfattningar om könsrollerna, vilket påverkar kvinnornas möjligheter att slå sig fram inom utbildningsväsende och arbetsmarknad. Analfabetismen i Ecuador har minskat men det finns en oro att denna positiva utveckling ska komma av sig. Världsbanken rapporterar att analfabetismen uppgår till cirka 9 procent, men på landsbygden och i bergsområdena kan den vara så hög som 25 procent. 13. Rätten till en tillfredsställande levnadsstandard Ecuadors ekonomiska situation innebär svårigheter för många att klara uppehället och endast ett fåtal har en god ekonomisk ställning. År 2000 byttes den nationella valutan sucre mot US-dollar. Under de senaste fem åren har 9

10 landets ekonomi förbättrats men trots detta har levnadsvillkoren för de flesta ecuadorianer inte blivit bättre. Oljeutvinningen tryggar statens inkomster och har givit en god tillväxt de senaste åren, men det är tillgångar som bara kommit några få till del. Cirka 46 procent av befolkningen lever under fattigdomsgränsen. På landsbygden lever cirka 63 procent i fattigdom och av de fattiga tillhör det stora flertalet urfolken eller den afroecuadorianska folkgruppen som diskrimineras på olika sätt i samhället. Minimilönen är inte tillräcklig för att försörja sig på. OLIKA GRUPPERS ÅTNJUTANDE AV DE MÄNSKLIGA RÄTTIGHETERNA 14. Kvinnors rättigheter På jämställdhetsområdet har ett antal institutionella och rättsliga framsteg gjorts sedan 1998 års författning antogs. Ett tjugotal Comisarías de la Mujer y la Familia (polis för särskilt skydd åt kvinnor) har upprättats, en lag som förbjuder våld inom familjen har antagits, och ett statligt råd, Consejo Nacional de la Mujere, har upprättats. Kvinnors och mäns gemensamma vårdnad och lika rättigheter när det gäller barn, kvinnors arvsrätt och tillgångar vid separation och skilsmässa, kvinnors rätt att bestämma över sin sexualitet och kvinnors rätt på arbetsmarknaden har reglerats i lag. Genom historien har kvinnor haft mycket begränsat tillträde till de representativa politiska organen, men viss positiv utveckling har skett på senare tid. Andelen kvinnor bland folkvalda och kongressledamöter har ökat markant de senaste åren. Delvis beror förändringen på reformer som drivits på av kvinnorörelsen, huvudsakligen lagen om arbetslivsförsäkring (1997) och lagen om politiskt deltagande (2000). Enligt lag skall andelen kvinnor på förtroendevalda poster stegvis öka fram till 2008, då kvinnorna ska utgöra femtio procent av de folkvalda i kongressen och kommunerna. Idag är dock kvinnorna alltjämt underrepresenterade i det politiska livet. Diskrimineringen av kvinnor är utbredd inom utbildningsområdet och i arbetslivet. Trots vissa framsteg uppskattas att en kvinna tjänar 35 procent mindre i lön än en man för samma arbete. Olika kvinnoorganisationer rapporterar att sexuella trakasserier på arbetsplatserna är vanligt förekommande. De främsta framstegen för kvinnorörelsen i Ecuador har skett på utbildningsområdet. Fler flickor än någonsin tidigare går i skolan. 51 procent av flickorna i åldern elva till sjutton år går i skolan, jämfört med 48 procent av pojkarna i samma åldersgrupp. På landsbygden är det bara hälften 10

11 så många flickor som går i skolan jämfört med i städerna. Till stor del beror det på att det är urbefolkningen som bor på landsbygden, där man lever fattigt och saknar utbildning, sjukvård och annan offentlig service. Det ökade våldet i samhället drabbar kvinnorna hårt. En jämställdhetsavdelning har upprättats i regeringskansliet som årligen rapporterar om ungefär fall av sexuell, psykisk och fysisk misshandel. Världsbanken uppskattar att mellan 42 och 60 procent av landets kvinnor utsatts för övergrepp. För polisanmälan om våldtäkt eller misshandel av en äkta hälft krävs enligt lag ett vittne. Under 2005 rapporterades fall av våldtäkt, vilka ledde till 487 polisanmälningar men uppgifter på antalet åtal saknas. Enligt organisationen Comisión Andina de Juristas (CAJ) rapporteras 90 fall av våld mot kvinnor varje dag, men majoriteten av offren gör aldrig någon anmälan pga. rädsla för hämndaktioner, okunskap kring sina rättigheter, oförståelse hos myndighetspersoner etc. Ett program har dock inletts av åklagarämbetet för att träna sina tjänstemän i att hantera denna typ av anmälningar. Prostitution är lagligt för personer över 18 år om verksamheten är registrerad hos regeringen och följer diverse hälsoföreskrifter. Många av de prostituerade kvinnorna är mycket utsatta och kommer från svåra förhållanden. Abort är olagligt i Ecuador om inte ingreppet sker på grund av fara för kvinnans liv eller vid fall av våldtäkt. Om inget av dessa förutsättningar föreligger vid aborten kan kvinnan i fråga dömas till mellan ett och fem års fängelse. Ecuador är både ett destinationsland och transitland för människohandel och kvinnor och barn marknadsförs, transporteras och säljs av människohandlare för att utnyttjas i bland annat prostitution, pornografi och tvångsarbete. Ecuadorianer transporteras främst till de västra delarna av Europa, i första hand Italien och Spanien, men även till andra sydamerikanska länder. I juni 2005 antog regeringen en lag mot människohandel vilken kan ge mellan 6 och 35 års fängelse. Företag och privatpersoner som marknadsför och stödjer sexturism kan dömas till mellan 6 och 12 års fängelse. Inga åtal mot människohandlare skedde under året. 15. Barnets rättigheter Enligt UNICEF lever cirka 70 procent av Ecuadors barn i fattigdom och Världsbanken rapporterar att 12 procent av landets barn under fem år lider av näringsbrist. Många är utsatta för sexuell exploatering och barnarbete och för detta saknas helt politiska arbetsprogram. Dock har lagstiftningen åtgärdats för att fylla det tomrum som tidigare fanns i strafflagstiftningen vad gäller förbud mot kommersiellt sexuellt utnyttjande av barn. 11

12 12 Enligt Arbetsministeriet finns det ungefär barnarbetare i landet, medan UNICEF menar att siffran snarare är , varav 39 procent inte går i skolan. I juni 2005 uttryckte FN:s kommission för barnens rättigheter oro för den diskriminering som pågår i landet av barn av indianskt och afroecuadorianskt ursprung. Många av barnen har inte möjlighet att gå i skolan då de tvingas bidra till familjens försörjning. Våld inom familjen är vanligt förekommande. Det finns beräkningar som ger vid handen att tre av tio barn misshandlas eller antastas sexuellt och i 90 procent av fallen rapporteras gärningsmannen vara en familjemedlem. 16. Rättigheter för personer som tillhör nationella, etniska, språkliga och religiösa minoriteter samt urfolk Ungefär 85 procent av befolkningen har någon form av indianskt påbrå, men endast procent kan klassificeras som urfolk. Det ecuadorianska samhället är mycket segregerat mellan mestiser och urfolken. Den sistnämnda gruppen har traditionellt sett stängts ute från den politiska och ekonomiska sfären. I kongressen upptogs tio av de hundra platserna av representanter för urfolken och endast en afroecuadorian. Ecuador ratificerade ILO-konventionen 169 om ursprungsbefolkningars rättigheter 1998 och samma år trädde den nya konstitutionen i kraft. Konstitutionen erkänner Ecuador som ett mångetniskt och mångkulturellt samhälle. Urfolken erkänns samma medborgerliga och politiska rättigheter som resten av befolkningen, liksom rätten enligt landets författning att kollektivt äga land, och i vissa fall utöva traditionell rättspraxis samt rådfrågas innan naturtillgångar i områden bebodda av urfolk exploateras. Majoriteten av urfolken lever på landsbygden i fattiga förhållanden där spädbarnsdödligheten är hög, undernäring och epidemier vanliga. Ofta saknas tillgång till dricksvatten och elektricitet. Rapporter pekar på att 65 procent av urfolken lever under fattigdomsstrecket. Parallellt med kvinnorörelsen uppnådde urfolksrörelsen viktiga lagförändringar, såsom en konstitutionell garanti för urfolkens rättigheter och utökad representation i parlamentet och regionala församlingar. Genom organisationen CONAIE och dess politiska gren Pachakutik, som har 10 platser i kongressen, har denna grupp blivit en politisk maktfaktor att räkna med i landet. CONAIE arbetar främst för urfolkens rättigheter och ett mångkulturellt Ecuador men de har även varit delaktiga i protester mot sittande regeringar de senaste åren tillsammans med fackföreningar och andra folkrörelser. Organisationen har krävt att en del av oljepengarna ska komma

13 den fattiga majoriteten av befolkningen till godo. De vill också att kontrakten med oljeföretagen omförhandlas så att staten får ett större inflytande över oljeutvinningen. Afroecuadorianer utgör 9 procent av befolkningen, eller drygt en miljon människor, och de diskrimineras särskilt när det gäller utbildnings-, hälso- och ekonomiska möjligheter. Undersysselsättning är ett stort problem. Det uppges att upp till 70 procent av afroecuadorianerna lever i fattigdom. 17. Diskriminering på grund av sexuell läggning eller könsidentitet År 1997 avkriminaliserades sexuellt umgänge mellan vuxna människor av samma kön. Konstitutionen garanterar skydd mot diskriminering på grund av sexuell läggning, något som mycket få länder i regionen kan uppvisa. Trots skyddet i lagen utsätts homosexuella för sporadiska trakasserier, oftast med straffrihet som följd. Inom polisstyrkan finns det enligt olika källor utbredd homofobi, vilket leder till övergrepp mot homo-, bisexuella och transpersoner. Få fall av brott mot dessa grupper blir uppklarade. Fall har rapporterats och även anmälts till myndigheterna där militärer och poliser anklagas för fysiska, verbala och även sexuella övergrepp. Vissa har även utsatts för dödshot och under förevändningen att det finns risk för aids tvingats genomgå hiv-test. I arbetslivet har homo-, bi- och transsexuella personer utsatts för trakasserier och uppsägningar, men QuitoGay, en tidning som skriver om homosexuellas rättigheter i Ecuador, uppger att inställningen till homosexuella har förbättrats de senaste åren. I Quito finns ett spirande kulturliv bland homosexuella och i juni 2005 genomfördes en pride-festival. 18. Flyktingars rättigheter Rätten att söka asyl stadgas i Ecuadors författning. Historiskt sett har Ecuador haft en generös hållning till flyktingar från grannländer. Ett nyligt infört krav på presentation av registerutdrag från straffregistret i hemlandet har dock inskränkt rätten att söka asyl. FN:s flyktingorgan (UNHCR) har kritiserat detta krav som är ett brott mot flyktingkonventionen. Ecuadorianska myndigheter har med oro följt flyktingströmmarna från Colombia, vilket lett till spänningar mellan de båda ländernas regeringar. UNHCR rapporterar om en kritisk situation för de colombianska flyktingarna i Ecuador och behovet av mat, kläder och husrum är enormt. Att andelen colombianer bosatta i Ecuador har ökat markant det senaste året tillstyrks av UNHCR i Ecuador. Det officiella antalet colombianska flyktingar uppskattas 13

14 till , medan det faktiska antalet förmodligen uppgår till cirka Problemet är att många inte registrerar sig som flyktingar vilket innebär att UNHCR inte kan nå dessa människor och bistå dem med hjälp. De flesta av de asylsökande är inte heller medvetna om sina lagstadgade rättigheter. Ecuadors regering samarbetar med UNHCR, som öppnade kontor i landet år Under 2005 och 2006 togs sammanlagt cirka 300 colombianska flyktingar i Ecuador ut för vidarebosättning i Sverige. 19. Funktionshindrades rättigheter Konstitutionen erkänner funktionshindrades rättigheter. Diskriminering på grund av funktionshinder är förbjudet enligt lag och det finns ett ramverk av lagar för att skydda funktionshindrades rättigheter. Myndigheterna har dock haft svårt att genomföra dessa åtaganden på grund av bristande resurser och mekanismer för uppföljning. Den första handlingsplanen för funktionshindrades rättigheter utarbetades Denna ersattes med en ny plan 2003 som skall gälla under tio år. Rättigheter för funktionshindrade finns dock nämnda i den operativa planen för mänskliga rättigheter för perioden Enligt den senaste folkräkningen är lite över fyra procent av befolkningen (knappt personer) funktionshindrade. Enligt en annan beräkning där man använde sig av WHO: s definition av funktionshinder, vilken är bredare än den nationella, fann man andelen funktionshindrade av befolkningen istället vara cirka 13 procent. Det finns lagstiftning som garanterar rätten till tillgång till information, men det finns ännu ingen plan för hur detta skall implementeras. Många funktionshindrade saknar även möjlighet att rösta. Detta beror dels på att information i anpassat format saknas, otillgängliga vallokaler, eller avsaknad av transport. Det finns funktionshindrade som övergivits av sina släktingar och då ofta saknar identitetshandlingar, vilket gör att de inte erkänns medborgarskap och därmed inte erkänns medborgerliga rättigheter, såsom rösträtten. Enligt lag skall landets byggnader vara tillgängliga även för funktionshindrade personer. Detta efterlevs dock inte i praktiken. Offentliga transportmedel är i regel inte anpassade för personer med funktionshinder. Barn med funktionshinder ska kunna få undervisning både i den vanliga skolan och i specialskolor, men det finns ingen aktuell statistik över hur verkligheten ser ut. Enligt en undersökning genomförd av utbildningsministeriet 2003 är det knappt en fjärdedel av de barn i skolåldern med någon form av funktionshinder som går i skolan. 14

15 Det finns stora brister i omhändertagandet av övergivna barn. Det är svårt att hitta nya hem eller alternativa boendeformer och enligt statliga källor är det endast två procent av dessa barn (under 18 år) som får den vård de behöver. Den främsta anledningen till att funktionshindrade barn överges av sina familjer är vårdkostnader. En stor andel av de funktionshindrade är antingen arbetslösa eller undersysselsatta. Enligt CIRNET (en internationell organisation som bevakar funktionshindrades rättigheter) kan det vara upp till 70 procent som inte har en inkomstbringande sysselsättning. Ungefär 36 procent får någon form av bidrag, medan den stora majoriteten är beroende av sin familj. De största hindren för funktionshindrade att hitta sysselsättning är arbetsplatsers bristande tillgänglighet, underskattning av funktionshindrades möjligheter att arbeta samt undermålig utbildning eller arbetsträning. I december 2005 genomfördes en lagändring som stadgar att alla offentliga och privata företag med minst 25 anställda skall rekrytera personer med funktionshinder. 15 ÖVRIGT 20. Frivilligorganisationers arbete för mänskliga rättigheter Människorättsorganisationer i Ecuador kan verka fritt och på senare tid har de vuxit i antal och publicerar bl.a. regeringskritiskt material. Bland dessa organisationer kan nämnas Comisión Ecuménica de los Derechos Humanos och El Comité de Familiares y Víctimas contra la Impunidad. Kvinno- och urfolksorganisationer har ökat kraftigt i antal de senaste åren. Personer som offentligt försvar mänskliga rättigheter rapporterar sporadiskt om hot och angrepp på sin verksamhet. 21. Internationella och svenska insatser på området mänskliga rättigheter FN-systemet finns på plats med kontor, bland annat UNDP, UNIFEM, UNICEF och UNHCR. Sverige är en av bidragsgivarna till FN:s verksamhet i landet.