Oljeindustrin genererar stora inkomster till landet, men rikedomarna kommer inte folket till del. En stor del av befolkningen lever i svår fattigdom.

Transkript

1 Denna rapport är en sammanställning grundad på Utrikesdepartementets bedömningar. Rapporten kan inte ge en fullständig bild av läget för de mänskliga rättigheterna i landet. Information bör sökas också från andra källor. Utrikesdepartementet Mänskliga rättigheter i Republiken Kongo 2007 ALLMÄNT 1. Sammanfattning av läget för de mänskliga rättigheterna Sedan 1990-talet har Republiken Kongo präglats av oroligheter och strider mellan regeringen och den beväpnade oppositionen. Situationen i landet har stabiliserats och säkerhetsläget har förbättrats ytterligare under året. Trots vissa framsteg under 2007 förekommer alltjämt allvarliga kränkningar av de mänskliga rättigheterna. Korruptionen är utbredd. Statligt anställda är underbetalda och kränkningar av mänskliga rättigheter sker i samband med tjänsteutövning. Rättssystemet och säkerhetssektorn är korrupta, underfinansierade och överbelastade. Straffriheten är fortsatt utbredd. Fängelseförhållandena är svåra, många sitter fängslade långa perioder utan domstolsprocess. Makten är koncentrerad till presidenten och oppositionen har begränsade möjligheter att verka. Omdiskuterade parlamentsval hölls sommaren 2007, men någon ny regering bildades inte förrän i december. Regeringen kontrollerar i stor utsträckning etermedia, och pressfriheten inskränks ibland. Våld mot och diskriminering av kvinnor förekommer. Etnisk diskriminering av ursprungsbefolkningen har fått ökad uppmärksamhet under året. Oljeindustrin genererar stora inkomster till landet, men rikedomarna kommer inte folket till del. En stor del av befolkningen lever i svår fattigdom. 2. Ratifikationsläget beträffande de mest centrala konventionerna om mänskliga rättigheter samt rapportering till FN:s konventionskommittéer

2 Republiken Kongo har ratificerat följande centrala konventioner vad gäller de mänskliga rättigheterna: - Konventionen om medborgerliga och politiska rättigheter (ICCPR), samt det fakultativa protokollet om enskild klagorätt. Kongo har inte ratificerat det fakultativa protokollet om avskaffandet av dödsstraffet. - Konventionen om ekonomiska, sociala och kulturella rättigheter, (ICESCR). - Konventionen om avskaffandet av alla former av rasdiskriminering, (CERD). - Konventionen om avskaffande av all slags diskriminering av kvinnor (CEDAW), men inte det fakultativa protokollet om enskild klagorätt. - Konventionen mot tortyr och annan grym, omänsklig och förnedrande behandling eller bestraffning (CAT), men inte det fakultativa protokollet om förebyggande av tortyr. - Konventionen om barnets rättigheter (CRC), men inte de båda tillhörande protokollen om barn i väpnad konflikt och om handel med barn, barnprostitution och barnpornografi. - Konventionen om funktionshindrade personers rättigheter. Den har däremot inte ratificerats. - Flyktingkonventionen, samt det tillhörande protokollet från Romstadgan för internationella brottmålsdomstolen (ICC). - Den afrikanska stadgan om mänskliga och folkens rättigheter. - Landet uppfyller inte rapporteringsskyldigheten till konventionskommittéerna. MEDBORGERLIGA OCH POLITISKA RÄTTIGHETER 3. Respekt för rätten till liv, kroppslig integritet och förbud mot tortyr Inbördeskriget på 1990-talet innebar grova brott de mänskliga rättigheterna. Såväl regeringstrupper som milis gjorde sig skyldiga till utomrättsliga eller summariska avrättningar, våldtäkter och misshandel. Trots en fredlig utveckling de senaste åren förekommer allvarliga kränkningar av mänskliga rättigheter i Republiken Kongo. Författningen förbjuder såväl tortyr som slaveri. Rapporter gör dock gällande att tortyr i olika former förekommer. Det finns uppgifter om att både säkerhetsstyrkor och polisstyrkor utsätter misstänkta brottslingar för våld, hot och tortyr under förhör. Fängelseförhållandena i Kongo är undermåliga med allvarliga brister vad gäller hygien, mathållning och sjukvård. Häktade och dömda vistas ibland i samma lokaler. Man särskiljer inte heller alltid kvinnor från män och ungdomar från 2

3 3 vuxna. Misshandel, hot och utpressning förekommer. Förhållandena är något bättre i fängelserna i de största städerna Brazzaville och Pointe Noire. Internationella organisationer och lokala frivilligorganisationer tillåts besöka landets fängelser. 4. Dödsstraff Dödsstraff är inte förbjudet enligt lag, men ett moratorium råder sedan slutet av 1970-talet. Kongo stödde inte resolutionen om ett moratorium av dödsstraffet som antogs i FN:s generalförsamling hösten Rätten till frihet och personlig säkerhet Olaga frihetsberövanden utförda av säkerhetsstyrkorna förekommer. Längre häktningstider än vad som är föreskrivet i lag är vanligt. Rapporter gör gällande att människor hålls frihetsberövade utan att ställas inför rätta. Säkerhetsstyrkorna uppges ta emot mutor, samt stjäla och utöva utpressning mot delar av civilbefolkningen. Det finns inga reserestriktioner vare sig det gäller inrikes eller utrikes resor. Säkerhetsläget och därmed rörelsefriheten har under senare tid förbättrats i den konfliktdrabbade Poolregionen. 6. Rättssäkerhet och rättsstatsprincipen Rättsväsendet är korrupt, ineffektivt och underdimensionerat. Det råder brist på utbildade jurister och domare. Regeringen utövar påtryckningar på domstolarna. Oppositionella har dömts till stränga fängelsestraff, medan straffriheten är utbredd för regimtrogna. Rättsväsendet präglas sedan kolonialtiden av det franska systemet. Traditionell sedvanerätt styr dock fortfarande i tvister som gäller till exempel familj, egendom och arv. I Kongo finns lokala domstolar, appellationsdomstolar, Högsta domstolen samt en författningsdomstol. De två sistnämnda skapades i samband med antagandet av en ny konstitution år Presidenten har betydande makt över utnämningen av domare till författningsdomstolen. Parallellt finns militärdomstolar som hanterar brott begångna av militärer eller poliser. Det händer att människor tar lagen i egna händer, exempelvis då tjuvar ertappas på bar gärning.

4 En kommission för mänskliga rättigheter, Commission Nationale des Droits de l Homme (CNDH), etablerades i augusti 2005 för att övervaka regeringens åtaganden inom området. Kommissionen fungerar dock inte i praktiken. 7. Straffrihet Avsaknaden av ett effektivt och välfungerande rättssystem innebär i praktiken en utbredd straffrihet, särskilt eftersom presidenten själv utnämner domare och korruption är vanligt förekommande. I slutet av 1999 utfärdades en generell amnesti för övergrepp begångna i samband med inbördeskrigen under talet. I det fredsavtal som slöts i början av 2003 finns klausuler om straffrihet för de övergrepp som regerings- och rebellstyrkorna gjort sig skyldiga till. 8. Yttrande-, tryck-, mötes-, förenings- och religionsfrihet m.m. Yttrandefrihet är grundlagsfäst, men respekteras inte fullt ut av statsmakten. Det finns rapporter om hot och påtryckningar mot journalister. Låg utbildningsnivå bland journalisterna i kombination med låga löner gör att kåren är mottaglig för mutor. Det finns inga statsägda tidningar men flera av tidningarna anses vara nära allierade med regeringen. Viss regimkritik förekommer i pressen. En pressombudsman enligt svensk modell inrättades i december år Etermedia har störst spridning och regeringen har fortsatt monopol. Föreningsfriheten är också grundlagsfäst och respekteras som regel. Alla grupper och föreningar måste registrera sig hos ministeriet för territoriell administration. Religionsfriheten är grundlagsfäst och respekteras överlag. 9. De politiska rättigheterna och de politiska institutionerna President Sassou-Nguesso kom till makten genom en militärkupp 1997 och valdes till president i omstridda val Regeringspartiet Parti Congolais du Travail (PCT) har tillsammans med allierade partier majoriteten av platserna i parlamentet. Makten är koncentrerad till presidenten. Presidentämbetets mandat förlängdes 2002 från fem till sju år och ger möjlighet till omval en gång. Presidenten är tillika regeringschef och kan självständigt tillsätta och avsätta ministrar i regeringen samt utse alla högre tjänstemän inom statsförvaltningen och militären. Presidenten utnämner personer i nyckelpositioner både regionalt och lokalt. Nationalförsamlingen kan inte avsätta presidenten. 4

5 Parlamentsval hölls sommaren 2007, men någon ny regering bildades inte förrän i december. Valen kritiserades av nationella och internationella observatörer. Valdeltagande var lågt, delvis beroende på logistiska svårigheter. Av den nya regeringens 38 ministrar är fem kvinnor. Kvinnorna är underrepresenterade i parlamentet. Det finns ingen organiserad och sammanhållen opposition i landet. Den svaga oppositionen i parlamentet uttalar sig ofta med anledning av situationen rörande de mänskliga rättigheterna. Författningen förbjuder att politiska partier grundas på etnicitet, religion eller geografisk region, men trots detta baseras de politiska partierna framförallt på ovannämnda faktorer. EKONOMISKA, SOCIALA OCH KULTURELLA RÄTTIGHETER 10. Rätten till arbete och relaterade frågor Landet har ratificerat sju av ILO:s (International Labour Organization) åtta centrala konventioner: - Förbud mot tvångsarbete (konventionerna nr 29 och nr 105). - Förbud mot barnarbete (konventionerna nr 138 och nr 182). - Icke-diskriminering i arbetslivet (konvention nr 111). - Föreningsfrihet och förhandlingsrätt (konventionerna nr 87 och nr 98). Kongo har inte ratificerat ILO-konventionen nr 100 rörande ickediskriminering i arbetslivet. Rätten att bilda fackföreningar och förhandla kollektivt garanteras i författningen och respekteras överlag. Lagen om arbetsrätt ger rätt till semester, övertidkompensation och minimilön. Staten är den största arbetsgivaren. De medborgare som har en anställning har rätt till pension och vissa sociala förmåner. Arbetslösheten är dock mycket hög och de flesta kongoleser står utanför den formella arbetsmarknaden och ekonomin. Den informella sektorn sysselsätter många människor. Självförsörjande jordbruk och byteshandel är centrala för människors överlevnad. Tvångsarbete är förbjudet enligt landets författning. Rapporter gör dock gällande att det kan förekomma i praktiken. Inte minst gäller detta pygméfolken som många gånger arbetar under slavliknande förhållanden. 11. Rätten till bästa uppnåeliga hälsa 5

6 Landets hälso- och sjukvårdssystem är i mycket dåligt skick. Endast en mindre del av befolkningen har tillgång till grundläggande sjukvård. Sjukvården är koncentrerad till de större städerna. Allvarliga sjukdomar som malaria, tuberkulos och hiv/aids är vanligt förekommande. Drygt fem procent av den vuxna befolkningen är smittade av hiv. Medellivslängden är drygt femtio år och barnadödligheten är hög. 12. Rätten till utbildning Republiken Kongo har tidigare satsat relativt mycket på utbildning jämfört med andra afrikanska länder. Drygt åttio procent av den vuxna befolkningen är läskunniga. Utbildningssystemet slogs i spillror under 1990-talet och byggs långsamt upp igen. Skolgång är obligatoriskt upp till sexton års ålder. Familjer måste betala för skolmaterial samt skolavgifter för att finansiera lärarlöner. 13. Rätten till en tillfredsställande levnadsstandard Republiken Kongo är en av de största exportörerna av olja i Afrika och har en god ekonomisk tillväxt. Landets rikedomar kommer dock inte befolkningen till del. Kraftig kritik har framförts av bland annat IMF (International Monetary Fund) för hur inkomsterna från oljeexporten hanteras. En stor del av befolkningen lever i absolut fattigdom. Vatten- och matbrist råder i vissa områden. Mycket av jordbruket förstördes under 1990-talets konflikter och landets infrastruktur är undermålig. Uppbyggnaden går långsamt och staten klarar inte av ge medborgarna social service i tillräcklig utsträckning. Republiken Kongo är placerat på 139:e plats av totalt 177 länder enligt UNDP:s Human Development Index för OLIKA GRUPPERS ÅTNJUTANDE AV DE MÄNSKLIGA RÄTTIGHETERNA 14. Kvinnors rättigheter Författningen föreskriver jämlikhet mellan könen, men i praktiken diskrimineras kvinnor på många områden. Kvinnor är underrepresenterade i politiska sammanhang och i statsapparaten. Utbildningsnivån bland kvinnor är lägre än bland män. Familjerätten diskriminerar kvinnor och kvinnlig otrohet är brottsligt. Polygami för män är tillåtet. Abort är förbjudet enligt lag. Sedvanan att den blivande 6

7 maken betalar hemgift till brudens familj hindrar i praktiken kvinnor från att ta ut skilsmässa eftersom de ofta saknar möjlighet att återbetala summan. Änkor saknar i praktiken arvsrätt, då ägodelar efter en avliden make i allmänhet tas om hand av mannens släktingar. Våld i hemmet mot kvinnor är utbrett men rapporteras sällan till myndigheterna. Det finns ingen lagstiftning avseende hustrumisshandel. Våldtäkt är förbjudet, men straffriheten för brottet är utbredd. Prostitution förekommer trots att det är förbjudet. Kvinnlig könsstympning praktiseras och utförs främst på invandrade kvinnor från Västafrika. 15. Barnets rättigheter Gatubarn finns främst i huvudstaden och utsätts för trakasserier av polis och säkerhetsstyrkor. Det förekommer också att gatubarnen tvingas till stöld och prostitution. Barnarbete är inte tillåtet enligt landets konstitution. Det förekommer dock i praktiken, särskilt på landsbygden och i den informella sektorn i städerna. Rättssystemet tar ingen särskild hänsyn till barn- och ungdomsbrottslingar. 16. Rättigheter för personer som tillhör nationella, etniska, språkliga och religiösa minoriteter samt urfolk Diskriminering på etnisk grund är förbjudet, men vanligt förekommande. Ursprungsbefolkningen (pygméer) är socialt och ekonomiskt diskriminerade. Kongolesiska frivilligorganisationer har under 2007 höjt kraven på makthavarna att anta det lagförslag om skydd för ursprungsbefolkningen som lades fram under Diskriminering på grund av sexuell läggning eller könsidentitet Det finns ingen lagstiftning som uttryckligen förbjuder homo- och bisexualitet eller diskriminerar personer på grund av sexuell läggning eller könsidentitet. Traditionella värderingar gör dock att risken för diskriminering och social stigmatisering är stor och homosexuella, bisexuella och transpersoner kan sällan visa sin läggning öppet. 18 Flyktingars rättigheter Republiken Kongo har anslutit sig till de internationella instrumenten som rör flyktingars status och rätten till asyl, men saknar resurser för att hjälpa flyktingarna. I praktiken sköts flyktingfrågor och program för återvändande 7

8 8 främst av FN:s flyktingorgan UNHCR. Flyktingarna i Republiken Kongo kommer framför allt från Demokratiska Republiken Kongo, men också från Rwanda och Angola. I Kongo finns tusentals internflyktingar på grund av stridigheterna i Poolprovinsen. Kongolesiska flyktingar finns dessutom i Gabon, Benin och i Demokratiska republiken Kongo. 19. Funktionshindrades rättigheter Lagen förbjuder diskriminering av personer med funktionshinder, men den faktiska efterlevnaden av lagen är bristfällig. ÖVRIGT 20. Frivilligorganisationers arbete för mänskliga rättigheter Det finns ett antal oberoende organisationer för mänskliga rättigheter i landet som tillåts verka, en av de största är Observatoire Congolais des Droits de l'homme (OCDH). 21. Internationella och svenska insatser på området mänskliga rättigheter Sverige stödjer (via Sida) flera lokala organisationer i Kongo. Det sker exempelvis genom Svenska Frivilligorganisationernas Fond för Mänskliga Rättigheter och Liv- och Fredsinstitutet, som har säte i Uppsala och ett lokalkontor i Brazzaville. Liv- och fredsinstitutet stödjer bland andra OCDH (L'Observatoire Congolais des Droits de l'homme).