1. Sammanfattning av läget för de mänskliga rättigheterna

Transkript

1 Utrikesdepartementet Denna rapport är en sammanställning grundad på Utrikesdepartementets bedömningar vid årsskiftet 2013/2014. Rapporten kan inte ge en fullständig bild av läget för de mänskliga rättigheterna i landet. Information bör också sökas från andra källor. Mänskliga rättigheter i Nya Zeeland 2013 ALLMÄNT 1. Sammanfattning av läget för de mänskliga rättigheterna Nya Zeeland är en utvecklad och stabil demokrati, där läget för mänskliga rättigheter är gott. År 1990 infördes en rättighetsförklaring, New Zealand Bill of Rights, där de grundläggande fri- och rättigheterna garanteras, och 1993 infördes en lag om mänskliga rättigheter, Human Rights Act 1993, med förbud mot diskriminering. Landet har ratificerat de centrala konventionerna rörande mänskliga rättigheter och har en nationell MR-plan, New Zealand Action Plan for Human Rights, samt en oberoende kommission för mänskliga rättigheter, New Zealand Human Rights Commission, NZHRC. Tryck- och yttrande-, mötes, förenings- och religionsfrihet garanteras i landets rättighetsförklaring. Landet har även antagit en lag som förbjuder hets mot folkgrupp. År 2012 genomgick Nya Zeeland en granskning inom ramen för FN:s universella granskningsmekanism, UPR, och fick bland annat kritik för att den ekonomiska, sociala och kulturella ojämlikheten fortfarande är utbredd. Urbefolkningen, liksom invandrare från Stillahavsöarna, har generellt lägre inkomster, sämre hälsa och utbildning samt lägre status än nyzeeländare av europeisk bakgrund. Under 2013 riktade Amnesty International kritik mot Nya Zeelands Immigration Amendment (Mass Arrivals) Bill för massarrestering av asylsökande. Landet har också mött viss kritik för sin terroristbrottslagstiftning, främst vad gäller användningen av sekretessbelagd information i rättsfall. I övrigt finns god insyn i offentliga verksamheter samt ett lagstadgat källskydd för journalister.

2 2 Kritik har framförts mot Nya Zeelands sätt att hantera överlämning av fångar till afghanska säkerhetsstyrkor under gemensamma operationer utomlands. Kvinnors löner är i genomsnitt lägre än mäns, även om höjningar av lagstadgad minimilön har inneburit en förbättring. Kvinnor är underrepresenterade i politiken och inom ledande positioner i näringslivet. Våld mot kvinnor är ett problem, främst inom minoritetsgrupperna. Barns rättigheter är i de flesta fall väl tillgodosedda i Nya Zeeland, men det finns också allvarliga brister, såsom utbredd barnfattigdom. Landets nationella handlingsplan för personer med funktionsnedsättning har inneburit förbättringar gällande tillgänglighet och kommunikation, bredare erkännande av deras värde och medverkan i samhället, samt viss inkludering i centralt beslutsfattande. Under 2013 antog Nya Zeeland en lag som tillåter samkönade äktenskap. 2. Ratifikationsläget beträffande de mest centrala konventionerna om mänskliga rättigheter samt rapportering till FN:s konventionskommittéer Nya Zeeland har ratificerat följande centrala konventioner rörande mänskliga rättigheter: Konventionen om medborgerliga och politiska rättigheter, International Covenant on Civil and Political Rights, ICCPR1978, samt de fakultativa protokollen om enskild klagorätt och avskaffandet av dödsstraffet Konventionen om ekonomiska, sociala och kulturella rättigheter, International Covenant on Economic, Social and Cultural Rights, ICESCR, Konventionen om avskaffandet av alla former av rasdiskriminering, Convention on the Elimination of all forms of Racial Discrimination, CERD, Konventionen om avskaffandet av alla former av diskriminering motkvinnor, Convention on the Elimination of All Forms of Discrimination Against Women, CEDAW, 1985, samt det fakultativa protokollet om enskild klagorätt, Konventionen mot tortyr och annan grym, omänsklig eller förnedrande behandling eller bestraffning, Convention Against Torture and Other Cruel, Inhuman or Degrading Treatment or Punishment, CAT, 1989, samt det fakultativa protokollet om förebyggande av tortyr (med viss reservation gällande artikel 14 om ekonomisk kompensation) Konventionen om barnets rättigheter, Convention on the Rights of the Child, CRC, 1993, samt det fakultativa protokollet om barn i väpnade konflikter, 2001.

3 3 Konventionen om rättigheter för personer med funktionsnedsättning, Convention on the Rights of Persons with Disabilities, CRPD, fflyktingkonventionen, Convention Relating to the Status of Refugees, CSR, 1960, samt det tillhörande protokollet från Romstadgan för internationella brottmålsdomstolen, International Criminal Court, ICC, År 2010 godkände Nya Zeeland FN:s deklaration om rättigheter för urfolk, Declaration on the Rights of Indigenous Peoples. Rapporteringen till samtliga konventioner har genomförts, med ett par förseningar, och standarden har ansetts vara exemplarisk av FN:s kommittéer. Landet genomgick senast MR-rådets universella granskning av respekten för mänskliga rättigheter, UPR, i början av Detta resulterade i en rad förslag för att minska förekomsten av diskriminering baserad på etniskt ursprung. Det gällde allt ifrån att kontrollera och följa upp förekomsten av trakasserier på internet till strukturell diskriminering av människor med asiatiskt ursprung samt maorier (urfolk). Kommissionen uppmanade också landet att arbeta för att applicera Ruggie Principles (Guiding Principles on Business and Human Rights) på all affärsverksamhet. Nya Zeelands MR-ratifikationer gäller även Tokelauöarna, frånsett reservationer mot vissa fakultativa protokoll angående kvinnors och funktionshindrades rättigheter. MEDBORGERLIGA OCH POLITISKA RÄTTIGHETER 3. Respekt för rätten till liv, kroppslig integritet och förbud mot tortyr Rätten till liv och kroppslig integritet, liksom förbud av alla former av tortyr är garanterad i lag. Det förekommer uppgifter om att enskilda poliser och fängelsepersonal har trakasserat personer i förvar. Det finns även rapporter om våld mellan interner på grund av otillräcklig övervakning från personalens sida. FN:s tortyrkommitté har uttryckt sin oro över att misstänkta fall av omänsklig behandling inom mentalvården och ungdomsvården inte har utretts av myndigheter. Ordningsmakten måste själv underrätta den polisiära ansvarsnämnden om fall då personer allvarligt skadas eller dör i anslutning till polisingripanden. FN:s tortyrkommitté har hävdat att polisens användning av elektrisk chockpistol kan jämföras med tortyr. Dessutom har det framförts att det finns en risk för överdriven och olämplig användning av dessa vapen mot vissa utsatta grupper såsom mentalt sjuka. Andelen maorier och invandrare från Stillahavsöarna är oproportionerligt hög i fängelser. Detta gäller i synnerhet kvinnor med sådan etnisk bakgrund.

4 4 FN:s kommission för tortyr poängterade problemet med överbeläggning i landets fängelser i en granskning från Förhållandena i nyzeeländska fängelser, häkten och andra slutna anstalter är annars generellt av god standard. Överbeläggning innebär dock att gamla, nergångna och olämpliga anstalter fortfarande används. Kommissionen uttryckte också oro över privatiseringen av fängelsedriften och begärde information om hur Nya Zeeland arbetar med de bakomliggande orsakerna till kriminalitet. De var också intresserade av att veta hur många interner som delar cell. 4. Dödsstraff Dödsstraffet avskaffades i Nya Zeeland Nya Zeeland har aktivt deltagit i kampanjen för att understödja den resolution om ett moratorium för dödsstraffet, som antogs av FN:s generalförsamling hösten Rätten till frihet och personlig säkerhet Rätten till frihet och personlig säkerhet garanteras i rättighetsförklaringen, New Zealand Bill of Rights. Generellt sett är den personliga säkerheten god i landet. FN:s kommitté för avskaffande av diskriminering av kvinnor har uttryckt oro över förekomsten av våld mot kvinnor, i synnerhet mot dem som tillhör urfolket maorierna eller är invandrare från Stillahavsöarna. Kommittén kritiserade därtill det låga antalet åtal och fällande domar i fråga om våld mot kvinnor. De senaste åren har antalet rapporterade brott ökat. Under 2013 involverade 43 procent av alla rättsfall personer med maorisk bakgrund. 51 procent av alla fångar samma år hade maorisk bakgrund, trots att gruppen utgör endast 15 procent av den totala befolkningen. 6. Rättssäkerhet och rättsstatsprincipen Nya Zeeland är en enhetsstat med nationstäckande lagstiftning. Den lagstiftande, verkställande och dömande makten är skilda från varandra. Rättsväsendet bygger på det brittiska common law-systemet, där allmänt hållna lagar, kombinerat med sedvanerätt och tidigare rättsfall i första hand utgör grunden för rättsskipning. Nya Zeelands rättsväsende anses vara opartiskt, överblickbart och fritt från korruption. Domstolsförfaranden kan likväl vara kostsamma. Det finns ett officiellt organ med uppgift att utreda klagomål om jäv. Sedan 2004 är landets högsta domstol den högsta rättsliga instansen. Landet har sedan 1977 en självständig statlig kommission för mänskliga rättigheter, New Zealand Human Rights Commission, NZHRC. Kommissionen hanterar klagomål om diskriminering på grund av ras, religion eller kön och kan på eget initiativ undersöka missförhållanden och föreslå lagändringar.

5 5 Utöver NZHRC:s kommissionärer finns ombudsmannafunktioner för barn, för personer med funktionsnedsättning, för mental hälsa, för skydd av privatlivet samt för minoritetsgrupper. 7. Straffrihet Det finns inga uppgifter om att straffrihet förekommer i landet. Landet rankas som ett av de minst korrupta i världen. 8. Yttrande-, press- och informationsfrihet, inklusive på internet Tryck- och yttrande-, mötes, förenings- och religionsfrihet garanteras i landets rättighetsförklaring, som infördes Lagen behandlar även landets åtaganden enligt konventionen om medborgerliga och politiska rättigheter. Regeringen kontrollerar inte medier eller internet och användandet av internet är vitt utspritt, kring 85 i procent av befolkningen år Mötes- och föreningsfrihet Insyn i den offentliga verksamheten tillförsäkras genom lagstiftning,official Information Act 1982 och Local Government Official Information and Meetings Act 1987 som ger enskilda medborgare rätten att få tillgång till information om den nationella regeringen och de lokala regeringarnas verksamheter. Landet har dessutom lagstiftning gällande källskydd (shield laws). 10. Religions- och övertygelsefrihet Religionsfriheten fastslås i konstitutionen. Religiösa föreningar som mottar donationer måste dock registreras. En lag om religiös mångfald som antogs 2007 fastställer principer som yttrandefrihet och religionsfrihet och är nära knuten till Bill of Rights. Landet har också antagit lagstiftning om förbud mot hets mot folkgrupp. 11. De politiska rättigheterna och de politiska institutionerna Nya Zeeland har en lång tradition som parlamentarisk demokrati med ett flerpartisystem. Landet är en demokratisk konstitutionell monarki inom det Brittiska samväldet. Kronan representeras i Nya Zeeland av en generalguvernör, vars makt till stor del är ceremoniell. De civila myndigheterna upprätthåller effektiv kontroll över militären. Det finns inga rapporter om politiskt motiverade försvinnanden eller arresteringar. Den lagstiftande församlingen är ett enkammarparlament med, i denna mandatperiod, 122 ledamöter. Allmän rösträtt råder från 18 års ålder och valdeltagandet är högt jämfört med andra OECD-länder.

6 6 Kvinnor och etniska minoriteter, såsom invandrare från Stillahavsstaterna och Asien, är underrepresenterade inom politiken. Den grupp parlamentariker som representerar urfolket maorierna är dock i paritet med befolkningen som helhet. 16 procent av parlamentsledamöterna identifierade sig som maorier, medan 15 procent av den totala befolkningen gjorde detsamma. Sju platser i parlamentet är reserverade för maorier. EKONOMISKA, SOCIALA OCH KULTURELLA RÄTTIGHETER 12. Rätten till arbete och relaterade frågor Nya Zeeland har ratificerat sex av ILO:s åtta centrala konventioner. Lagar finns som inkluderar förbud mot diskriminering på grundval av kön och som garanterar lika lön för lika arbete. Nya Zeeland har gjort flera reservationer under de ILO-konventioner, som de har ratificerat. Konventionen om minimiålder för barnarbete och konventionen om föreningsfrihet är ännu inte ratificerade, men är under utredning. De delar av befolkningen som har svårast att ta sig in på arbetsmarknaden är personer med funktionsnedsättning och etniska minoriteter. Under 2013 hade landet en arbetslöshet på drygt 6 procent. Föreningsfriheten är garanterad i lag och diskriminering i arbetslivet är förbjuden. I NZHRC:s statistik angående klagomål och diskriminering är dispyter gällande arbete och anställning bland de vanligaste. Grunderna för diskriminering är huvudsakligen olika typer av funktionsnedsättning, kön och etnisk bakgrund. Den lagstiftning som reglerar arbetsmarknadsrelationer är i första hand Employment Relations Act från år Denna inkluderar bland annat regler gällande uppsägning samt minimiregler för exempelvis raster och regler för befordran. År 2011 framfördes klagomål gällande arbetsvillkor på utländska fiskefartyg, som opererar i nyazeeländska vatten. Detta fick regeringen att införa regler för betalning av anställda, tätare kontakt med nyazeeländska partners och fler kontroller. Tillfälliga arbetare (contractors) har inte samma fördelar som fast anställda, de kan exempelvis inte delta i fackliga aktiviteter eller förhandlingar. 13. Rätten till bästa uppnåeliga hälsa Nya Zeelands hälsovårdssystem är väl utbyggt, men präglas av ett högt kostnadsläge och personalbrist. Sjukvården finansieras med allmänna medel och hälsosektorn utgör den näst största delen av statens totala budget. Hälsoläget är i allmänhet gott, men nyzeeländska myndigheter anser att vården av mentalsjuka och av flyktingar med allvarliga trauman behöver byggas ut betydligt. Landet har ratificerat konventionen om ekonomiska, sociala och

7 7 kulturella rättigheter som behandlar rätten till hälsa. Denna rättighet är emellertid inte inkorporerad i nationell lagstiftning. Det finns fortfarande påtagliga skillnader i hälsoförhållandena mellan personer som tillhör urfolket maorierna och invandrare från Stillahavsstaterna å ena sidan och nyzeeländare av europeisk härstamning å andra sidan. År 2011 var spädbarnsdödligheten högre bland invånare med stillahavsbakgrund, delvis på grund av fattigdom och sjuklig övervikt bland den vuxna befolkningen. Handlingsplaner för att förbättra det allmänna hälsoläget och särskilt situationen för personer med funktionsnedsättning från dessa utsatta grupper har funnits sedan 2002 för invandrare från Stillahavsstaterna och sedan 2003 för maorier. Ett arbetsprogram finns även för att förbättra kvaliteten och tillgången till rent vatten och akutvård. Landets mentalsjukvård har kritiserats på vissa punkter. Ett initiativ lanserades 2010 och ska pågå till 2015 för att förbättra omhändertagandet av psykiskt sjuka. Landets lagstiftning (Mental Health Act 1992) föreskriver obligatorisk utredning och behandling av personer med psykiska sjukdomar. Tillgången till mentalsjukvård är dock varierande och i många fall sämre för vissa grupper i samhället såsom fångar, etniska minoriteter, barn och personer med funktionsnedsättning. 14. Rätten till utbildning Skolgång är obligatorisk mellan 6 och 16 års ålder. NZHRC har dock rapporterat att både formella och informella kostnader för utbildning skapar hinder för barn till låginkomsttagare på alla nivåer i utbildningssystemet. Maorier (urfolk), etniska minoriteter, barn till låginkomsttagare och funktionsnedsatta uppvisar sämre studieresultat än genomsnittet. Dessa grupper har högre frånvaro, slutar skolan tidigare än andra nyzeeländare och är underrepresenterade på universitetsnivå. Landet saknar en nationell plan för information om mänskliga rättigheter i de nationella utbildningsprogrammen. Efter reformer av migrationslagstiftningen 2009 medges papperslösa underåriga tillgång till utbildning. 15. Rätten till en tillfredsställande levnadsstandard År 2013 hamnade landet på sjätte plats på UNDP:s Human Developement Index.

8 SÄRSKILDA KOMMENTARER AVSEENDE GRUPPER SOM OFTA RISKERAR DISKRIMINERING RÖRANDE DE MÄNSKLIGA RÄTTIGHETERNA 16. Kvinnors åtnjutande av mänskliga rättigheter I parlamentet är 82 av ledamöterna män och 39 kvinnor. I regeringen finns 20 män och 8 kvinnor. Lagen om mänskliga rättigheter (Human Rights Act 1993), inkluderar förbud mot diskriminering på grundval av kön. FN:s kommitté för avskaffande av diskriminering av kvinnor har dock kritiserat denna lagstiftning, då den saknar en definition av begreppet diskriminering mot kvinnor som innefattar både direkt och indirekt diskriminering. Lagstadgad lika lön för lika arbete infördes Kvinnors löner för samma arbete är i genomsnitt lägre än männens löner, även om förhållandena har förbättrats under senare år. Dessutom lever fler kvinnor än män i hushåll med låg inkomst. Höjningar av lagstadgad minimilön under det senaste decenniet har dock särskilt förbättrat förhållandena för kvinnor. Sysselsättningsnivån bland kvinnor är något lägre än motsvarande för män. Många arbetande mödrar möter svårigheter att jobba heltid på grund av bristande tillgång till barnomsorg i deras närområde, i synnerhet på landsbygden. Efter FN:s granskning under CEDAW 2012 identifierades flera förbättringsområden för att tillgodose kvinnors rättigheter på Nya Zeeland. Främst ansågs det behövas ökad ekonomisk självständighet och deltagande på ledande positioner inom näringsliv och politik samt bättre skydd mot våld. Vid tidpunkten för granskningen var 41 procent av styrelseledamöterna i statliga bolag kvinnor, med målsättningen 45 procent År 2009 reformerades delar av lagstiftningen gällande våld mot kvinnor (Domestic Violence Act, Sentencing Act och Bail Act). Reformen inkluderade bemyndigande för domstolar att utfärda besöksförbud i fall gällande våld mot kvinnor. Antalet polisanmälningar, väckta åtal och fällande domar för dessa brott är emellertid fortfarande lågt. Enligt NZHRC är kvinnor som tillhör urfolket maorierna samt kvinnor från Stillahavsstaterna och ensamstående kvinnor särskilt utsatta för våld. Reformer av lagstiftningen gällande sexualbrott och ett utökat skydd för brottsoffers rättigheter har efterfrågats av FN:s kommission för kvinnors rättigheter. Det gäller bland annat regleringen i strafflagstiftningen om samtycke och tillåtligheten av bevisföring om sexuell historia mellan den misstänkte och målsäganden i våldtäktsmål. 8

9 Äktenskapsåldern är 18 år. Föräldrar kan dock ge sin tillåtelse till giftermål för personer som fyllt 16 år. Kvinnlig könsstympning är olaglig och det är ett brott att föra någon utomlands för att utföra kvinnlig könsstympning. Abort före vecka 20 är lagligt förutsatt att två certifierade läkare bedömer att vissa kriterier uppfylls, såsom att graviditeten medför allvarlig skada för moderns psykiska eller fysiska hälsa, att fostret är skadat eller att graviditeten uppkommit efter övergrepp. Lagen som reglerar rätten till abort är från 1961 och har varit föremål för två tillägg 1977 och Sedan 2001 finns möjlighet till betald föräldraledighet. Reglerna har ändrats flera gånger under tiden fram till idag och innebär nu fjorton veckor betald ledighet (full lön) och ytterligare obetald ledighet i 38 veckor. Den primära förmånstagaren är barnets mor. Fäder berörs endast i begränsad omfattning. Föräldraledigheten är endast tillgänglig för arbetstagare som har arbetat för samma arbetsgivare under i genomsnitt tio timmar i veckan sex till tolv månader före beräknad nedkomst. För fäder eller partners är ledigheten begränsad till en eller två veckors ledighet. Prostitution och bordellverksamhet är tillåten och reglerad i lag sedan Syftet med att lagliggöra prostitution var bland annat en reducering av utnyttjandet av prostituerade och att förbättra hälso- och arbetsförhållanden. Det är förbjudet för personer utan uppehållstillstånd att arbeta som prostituerade. Det är också olagligt att involvera personer under 18 år i denna verksamhet. 17. Barnets rättigheter Barnets rättigheter är i de flesta fall väl tillgodosedda i Nya Zeeland. Landet har ratificerat konventionen om barnets rättigheter samt ett av de två tillhörande protokollen men framfört tre reservationer: gällande papperslösa flyktingbarn, gällande barnarbete samt gällarande förvaring av underåriga förbrytare. År 2011 lanserades initiativ för att minska barnfattigdomen i landet. Trots detta levde år 2013 uppskattningsvis barn i fattigdom enligt Amnesty International. Barn är som grupp överrepresenterade när det gäller fattigdom och ohälsa. Fysisk bestraffning av barn förbjöds i Nya Zeeland Lagens utformning var och är kontroversiell, eftersom den ger polisen rätt att avgöra om en vårdnadshavare har agerat felaktigt eller inte. En majoritet i 2009 års folkomröstning var emot lagen, men regeringen har låtit den vara kvar. Antalet rapporterade fall av barnmisshandel ökade under 2012 jämfört med tidigare år, men antalet bekräftade fall minskade något ( fall under 2012). Barn med urfolksbakgrund förekommer oproportionerligt ofta i dessa fall. 9

10 10 Utbildning och hälsovård håller i genomsnitt hög standard. Skillnader i tillgänglighet, medverkan och kunskap efter skolgång indikerar att rätten till utbildning inte är alltigenom förverkligad i Nya Zeeland. Avstängning, uteslutning och relegering, liksom skolk, är särskilt utbrett bland pojkar, maorier och studenter från lågt rankade skolor. Efter en lagändring 2010 är straffbarhetsåldern i Nya Zeeland numera 14 år för flertalet brott, 12 år för vissa allvarligare brott och 10 år för mord och vållande till annans död. Nya Zeeland har särskilda domstolar för unga förbrytare likaså särskilda ungdomsanstalter. Landet har kritiserats för användandet av militärliknande program som straffpåföljd. Det förekommer att unga misstänkta kvarhålls i polisens celler under flera månader och minderåriga interner separeras inte alltid från vuxna brottslingar. Minimiåldern för rekrytering till den nyzeeländska försvarsmakten är 17 år. Nya Zeeland brister i vissa aspekter gällande barns säkerhet och hälsa, och landet rankas lågt i jämförelse med andra OECD-länder. Landet har bland annat en hög grad av självmord bland unga, plötslig spädbarnsdöd samt smittsamma sjukdomar i jämförelse med andra länder. Den nationella barnombudsmannen har rapporterat om ett relativt högt men minskande antal dödsfall och allvarliga skador bland nyzeeländska barn under 5 år. Regeringen har under senare år vidtagit åtgärder för att förbättra situationen, såsom informationskampanjer om barnuppfostran. Barnfattigdomen låg på en nivå av 12 procent 2012 (då gränsen dras vid 50 procent av medianinkomsten). Fattigdom bland unga är särskilt utbredd bland barn till ensamstående föräldrar, maorier och invandrare från Stillahavsöarna, samt barn med funktionsnedsättning. Landet har ingen minimiålder för anställning men arbete får inte utföras under nattetid och inte påverka skolgången negativt. Kommersiell sexuell exploatering av barn är förbjuden enligt lag. Medborgare som begår sexuella övergrepp mot barn utomlands eller arrangerar resor för andra i sådant syfte kan dömas för detta i Nya Zeeland. 18. Rättigheter för personer som tillhör nationella, etniska, språkliga och religiösa minoriteter samt urfolk Urfolket, maorierna, utgör idag cirka 15 procent av befolkningen på Nya Zeeland ( personer år 2012). Lagar finns som förbjuder diskriminering av minoriteter men rapporter från NZHRC visar att maorier diskrimineras både ekonomiskt och socialt. Folkgruppen är överrepresenterad gällande bland annat barnadödlighet, arbetslöshet och frihetsberövande.

11 I april 2010 tillkännagav den nyzeeländska regeringen sitt stöd för deklarationen om urfolkens rättigheter, efter att tidigare ha motsatt sig överenskommelsen. Regeringen har med olika handlingsprogram försökt förändra denna situation, men NZHRC har framfört kritik mot att åtgärderna inte är tillräckliga. Maorier är också överrepresenterade bland fängelseinterner, vilket har påpekats av bland andra FN:s kommitté för mänskliga rättigheter och FN:s kommitté för ekonomiska, sociala och kulturella rättigheter. FN:s tortyrkommitté poängterade i sin rapport år 2009 att överrepresentationen speciellt gäller kvinnor. 60 procent av de kvinnliga fängelseinternerna är maorier eller har etniskt ursprung från Stillahavsländerna. Sju av parlamentets 122 platser är reserverade för maorier och dessa väljs i särskilda valkretsar. En person med maorisk etnisk ursprung kan välja om han/hon vill kandidera för de allmänna platserna eller de platser som är reserverade för maorier. Den totala siffran av parlamentsledamöter som identifierar sig som maorier var 21 personer I parlamentet kan maori användas vid sidan av engelska. Waitangifördraget från 1840 är ett av landets viktigaste dokument, men har genom historien åsidosatts under långa perioder. Fördraget erkänner maorierna som urfolk och garanterar fulla medborgerliga rättigheter för dem, samtidigt som den brittiska monarken erkänns som den högsta formella makthavaren i landet. En speciell kommission har uppdraget att följa upp krav från maorierna under detta fördrag och mål behandlas i en särskild domstol, Waitangitribunalen. Domstolen behandlar också frågor om rättigheter över land, vatten och övriga naturresurser. Regeringens officiella policy är att klara upp alla tvister med olika maoristammar som grundar sig i Waitangifördraget och under 2009 kom staten överens med två av de största stammarna. Totalt finns omkring 30 stammar. FN:s kommitté mot etnisk diskriminering anmärkte dock i sin rapport 2007 att fördraget inte är inkorporerat i nationell lag och därmed inte tillämpligt för maorier i allmän domstol. Kommittén framhöll även det faktum att tribunalens rekommendationer inte är bindande. Det nyzeeländska parlamentet antog i november 2004 en ny lag (Foreshore and Seabed Act) som fastslog statens äganderätt över strand- och kustnära områden, men med en viss begränsad sedvanerätt för maorierna. Invandrare från Stillahavsöarna utgör sex till sju procent av befolkning på Nya Zeeland (senaste uppgifterna från 2006). Denna grupp uppges uppleva liknande former av diskriminering som maorierna. 19. Diskriminering på grund av sexuell läggning eller könsidentitet Landet har sedan 1993 lagstiftning om förbud mot diskriminering på grund av sexuell läggning eller könsidentitet. Under det senaste decenniet har flera lagförändringar förbättrat det rättsliga skyddet för homosexuella personer. 11

12 Sedan 2001 har samkönade par samma ekonomiska skydd som tvåkönade par vid en upplösning av förhållandet och sedan 2004 även möjligheten att ingå partnerskap. I augusti 2013 blev det lagligt för samkönade par att ingå äktenskap. Trots lagstiftning framhåller kommissionen NZHRC att diskriminering av och trakasserier mot hbt-personer förekommer. Det gäller framförallt diskriminering i arbetslivet, vid köp av varor och tjänster, säkerhet i skolor samt förbudet mot samkönade pars möjlighet att ansöka om gemensam adoption. 20. Flyktingars rättigheter Nya Zeeland tar emot 750 kvotflyktingar per år, hanterat genom FN:s flyktingkommissariat UNHCR. Landet tar därutöver emot en 300 personer i syfte att förena splittrade flyktingfamiljer. Landet har under tidigare år fått beröm, av bland annat UNHCR, för olika åtgärdsprogram för att integrera flyktingar i samhället. Under de senaste åren har Nya Zeeland tagit emot något fler flyktingar än sin åtagandekvot. De personer som har bevis på att de är asylsökande eller fått flyktingstatus har samma rätt till utbildning och vård som medborgare. Antalet spontanflyktingar, det vill säga flyktingar som själva tar sig till landets gräns, är förhållandevis litet. År 2009 antog Nya Zeeland en ny migrationslag (Immigration Act 2009). Genom den nya lagen kan ansökningar avslås snabbare om de är uppenbart ogrundade. Hemligstämplad information kan användas i asylprocesser och personer som innebär en risk för samhället och landets nationella säkerhet kan avvisas, utan att ange ingående information till den enskilde om grunderna för beslutet. FN:s tortyrkommitté menar att användandet av sekretessbelagd information kan innebära en överträdelse av flyktingens rätt till en rättvis prövning och kan få till följd att personer utvisas till länder där de riskerar att utsättas för tortyr. Det har förekommit att Nya Zeeland förvarat asylsökande och papperslösa flyktingar i anstalter för förbrytare, vilket uppmärksammades av FN:s kommitté mot etnisk diskriminering år Den nyzeeländska migrationsmyndigheten får utvisa och deportera flyktingar, som bedöms vara ett hot mot nationell säkerhet, utan att ange ingående information till den enskilde om grunderna för beslutet. Diskriminering mot immigranter anses förekomma i samhället. De mest utsatta är invandrare med asiatisk bakgrund. Det finns även uppgifter från den nationella MR-kommissionen NZHRC om fall av diskriminering mot internationella studenter vid nyzeeländska universitet och säsongsarbetare som vistas i landet tillfälligt. Trafficking och utnyttjande av illegala arbetare sker, främst inom jordbruket och sexindustrin. Asylsökande som inte formellt 12

13 13 erkänns som flyktingar har tillgång till allmän sjukvård, men inte specialistsjukvård såsom tand- och mentalsjukvård. 21. Rättigheter för personer med funktionsnedsättning Diskriminering av personer med funktionsnedsättning är förbjuden enligt lag. Det finns en särskild nationell kommissionär för hälso- och handikappfrågor (Health and Disability Commissioner). Regeringen antog år 2001 en nationell strategi för att förbättra livssituationen för personer med funktionsnedsättning. Ungefär 20 procent av befolkningen beräknas ha någon form av funktionsnedsättning och bland dessa är sysselsättningsgraden kring 40 procent. Förutom svårighet att få anställning råder det bristande tillgång till hjälpmedel i skolor och tillräckliga allmänna transportmedel. Kritik har framförts för bristande åtgärder och rätt till hälsovård för personer med mental funktionsnedsättning. År 2012 uppmärksammades också brister i systemet för ersättning till familjemedlemmar med vårdansvar för föräldrar, barn eller syskon med funktionsnedsättning. I november 2013 uppmärksammade den nationella MR-kommissionen (NZHRC) att steriliseringar av barn med mental funktionsnedsättning fortfarande förekommer i landet och att ett utökat lagskydd behövs. I dagsläget krävs varken medgivande eller godkännande av domstol för att operationer ska utföras på personer med mental funktionsnedsättning under 18 år. ÖVRIGT 22. Frivilligorganisationers arbete för mänskliga rättigheter Den nationella nyzeeländska kommissionen för mänskliga rättigheter (New Zealand Human Rights Commission) har rollen som oberoende övervakningsorgan. Kommissionen finansieras av justitiedepartementet, men är oberoende. Kommissionens uppgift är att applicera och upprätthålla den nationella lagen om mänskliga rättigheter (Human Rights Act 1993). Den arbetar bland annat med att informera allmänheten om mänskliga rättigheter och utreda klagomål om olaga diskriminering. Därutöver finns ett antal oberoende enskilda organisationer, som arbetar fritt med att informera om samt förbättra respekten för de mänskliga rättigheterna. Myndigheterna samarbetar med dessa och bedöms vara lyhörda.

14 Internationella och svenska insatser på området mänskliga rättigheter Mänskliga rättigheter utgör en uttalad del av landets utrikes- och biståndspolitik. NZHRC deltar aktivt, tillsammans med Australiens nationella kommission för mänskliga rättigheter (Human Rights and Equal Opportunities Commission) i arbetet med att främja etableringen av nationella institutioner för mänskliga rättigheter inom ramen för The Asia Pacific Forum of National Human Rights Institutions.