1. Sammanfattning av läget för de mänskliga rättigheterna

Transkript

1 Utrikesdepartementet Denna rapport är en sammanställning grundad på Utrikesdepartementets bedömningar. Rapporten kan inte ge en fullständig bild av läget för de mänskliga rättigheterna i landet. Information bör sökas också från andra källor. Mänskliga rättigheter i Panama 2007 ALLMÄNT 1. Sammanfattning av läget för de mänskliga rättigheterna Panama är en ung demokrati demokratin återinfördes 1989 som brottas med vissa institutionella problem. Det politiska läget i landet är stabilt och Panama är ett av de lugnare och säkrare länderna i Latinamerika. Samtliga centrala konventioner om mänskliga rättigheter har ratificerats. De mänskliga rättigheterna garanteras av konstitutionen, men Panamas rättssystem har dock en del brister. Läget i landets fängelser är fortfarande allvarligt och ett stort antal interner påverkas av bristfälliga hälso- och säkerhetsvillkor. Häktningstiderna är långa och framstår som ett av de allvarligaste problemen gällande mänskliga rättigheter i landet. Den utbredda korruptionen anses bidra till brister i efterlevnaden av mänskliga rättigheter inom flera områden, särskilt vad gäller rättssäkerheten. Den ojämna inkomstfördelningen mellan olika socioekonomiska grupper samt mellan stad och land, tillsammans med hög undersysselsättning, leder till svåra villkor för den fattiga delen av befolkningen, främst bland landets mino-riteter. En tredjedel av befolkningen lever under den nationella fattigdomsgränsen och hälften av dessa i extrem fattigdom (mindre än 1 US-dollar per dag). Ursprungsbefolkningen utgör cirka 10 procent av Panamas 3,3 miljoner invånare och är hårdare drabbad av fattigdomen än det nationella genomsnittet. Ursprungsbefolkningen bor främst på landsbygden och har svårt att få tillgång till god utbildning och sjukvård. Diskriminering är också ett problem för denna grupp liksom för landets övriga minoriteter. Panama påverkas av närheten till Colombia och den interna väpnade konflikt som pågår där. Panama har en mycket strikt flyktingpolitik och det är inte

2 ovanligt att asylsökande colombianer skickas tillbaka till Colombia utan prövning. Bristande hälsovård leder till undernäring och försämrad levnadsstandard bland fattiga, däribland en stor andel barn. Människosmuggling samt handel med kvinnor och barn för sexuell exploatering förekommer. Gatubarn och barnprostitution likaså. Kulturell och traditionsbunden könsdiskriminering drabbar kvinnor och kvinnomisshandel i hemmet är ett utbrett problem. 2. Ratifikationsläget beträffande de mest centrala konventionerna om mänskliga rättigheter samt rapportering till FN:s konventionskommittéer Panama har ratificerat följande centrala konventioner avseende mänskliga rättigheter: Konventionen om medborgerliga och politiska rättigheter, International Covenant on Civil and Political Rights (ICCPR), samt de fakultativa protokollen om enskild klagorätt och avskaffandet av dödsstraffet Konventionen om ekonomiska, sociala och kulturella rättigheter, International Covenant on Economic, Social and Cultural Rights (ICESCR) Konventionen om avskaffandet av alla former av rasdiskriminering, Convention on the Elimination of all forms of Racial Discrimination (CERD) Konventionen om avskaffandet av alla former av diskriminering mot kvinnor, Convention on the Elimination of all forms of Discrimination Against Women (CEDAW), smart det fakultativa protokollet om enskild klago- rätt Konventionen mot tortyr, Convention against Torture and Other Cruel, Inhuman or Degrading Treatment or Punishment (CAT) Konventionen om barnets rättigheter, Convention on the Rights of the Child (CRC), samt de två tillhörande protokollen om barn i väpnade konflikter och handel med barn, barnprostitution och barnpornografi. Konventionen om rättigheter för personer med funktionshinder, Convention on the Rights of Persons with Disabilities Konventionen mot påtvingade försvinnanden, Convention for the Protection of all Persons from Enforced Disappearances, har inte undertecknats Flyktingkonventionen, Convention related to the Status of Refugees, samt det tillhörande protokollet från 1967 Romstadgan för internationella brottmålsdomstolen, International Criminal Court (ICC) Den amerikanska konventionen om mänskliga rättigheter med tilläggsprotokoll. Inom det interamerikanska systemet för skydd av mänskliga rättigheter har Panama ratificerat samtliga centrala konventioner. 2

3 3 Panama ligger efter med 13 rapporter till FN-systemets kommittéer; två till tortyrkommittén, tre till kommittén för avskaffande av diskriminering av kvinnor, fem till Kommittén för avskaffande av rasdiskriminering, en till Kommittén för ekonomiska, sociala och kulturella rättigheter, en rapport vardera om efterlevnaden av de två tilläggsprotokollen för barns rättigheter. Inga besök av FN:s specialrapportörer gjordes under MEDBORGERLIGA OCH POLITISKA RÄTTIGHETER 3. Respekt för rätten till liv, kroppslig integritet och förbud mot tortyr Fall av inhuman behandling har uppdagats i landets fängelser, utförd av såväl poliser som fängelsepersonal. Ombudsmannen för mänskliga rättigheter mottog 17 klagomål 2006 om våld mot interner som fängelsevakter var skyldiga till. Överbeläggningen i landets fängelser är ett växande problem och det stora antalet interner leder till undermåliga hälso- och säkerhetssituationer, och i vissa fall, livsfara. Sjukdomar som tuberkulos och hiv/aids är vanliga bland internerna och den medicinska behandlingen är i många fall bristfällig. Landets anstalter har en beräknad kapacitet att ta in 7271 fångar, men idag sitter inspärrade. Enligt ombudsmannen för mänskliga rättigheter består de allvarligaste problemen av övervåld från polisen, undermålig tillgång till dricksvatten, bristen på hälsovård och mediciner samt i restriktioner mot besök och telefonsamtal. Poliserna som arbetar i fängelserna kan inte anmälas hos det civila rättssystemet utan klagomål tas istället emot av polismyndighetens disciplinnämnd. Poliser fortsätter också att begå brott mot de mänskliga rättigheterna utanför fängelserna. Det amerikanska utrikesdepartementet rapporterar om maktmissbruk och övervåld under Ombudsmannen för mänskliga rättigheter utbildade poliser som arbetar i fängelser i frågor som rör mänskliga rättigheter, samtidigt som polismyndigheten utbildade poliser i ett försök att komma tillrätta med övervåld från polisens sida. 4. Dödsstraff Panama avskaffade dödsstraffet Det finns ingen stor opinion för att återinföra dödsstraffet. 5. Rätten till frihet och personlig säkerhet Panama uppges vara ett ursprungs-, transit- och destinationsland för människohandel. Det är dock svårt att bedöma omfattningen av problemet eftersom offren för människohandel är svåra att urskilja från de ekonomiska

4 immigranter som förflyttar sig längs samma rutter. Colombianska flyktingar riskerar att falla offer för människohandeln eftersom de befinner sig i en särskilt utsatt situation. Personer som smugglas till och via Panama kommer främst från Colombia. Under 2006 rapporterades om minderåriga inblandade i människohandel. Strängare lagstiftning med en klarare definition av människohandel infördes 2004 och brott kan idag ge mellan fem och tio års fängelse. Lagen ger numera också ett bättre skydd till offren, möjlighet finns till skadestånd och rätt till juridisk, medicinsk och psykologisk hjälp. Under 2006 dömdes ingen för inblandning i människohandel. Utegångsförbud från klockan gäller för minderåriga utan myndigt sällskap i Panama City och i San Miguelito. Både inrikes- och utrikesresor företas utan restriktioner och panamanska medborgare har inga svårigheter att få pass. 6. Rättssäkerhet och rättsstatsprincipen Rättsväsendet är utsatt för politiska påtryckningar från den verkställande makten, samt av korruption och påtryckningar utifrån. Nomineringssystemet av domare inom de högsta instanserna är politiskt och inte baserat på meriter, vilket öppnar upp för politiska influenser i rättssystemet. Den sittande regeringen har lovat att bekämpa korruption, men Europeiska Unionen (EU) rapporterar att framstegen är små och att processen går långsamt vilket beror på rättsväsendets brist på ekonomiska resurser grundade regeringen en nationell kommission som ska arbeta med korruptionsproblematiken i landet. Det faktum att Panama är ett transitland för droghandel har ökat korruptionen i den offentliga sektorn, vilket också påverkar rättssystemet. På lokal nivå utser borgmästarna administrativa domare som har behörighet att döma i mindre civila mål samt möjlighet att utdöma böter och fängelse-straff på upp till ett år. Dessa är dock sällan utbildade jurister och saknar i vissa fall även gymnasieutbildning. Anklagelser om korruption förekommer. Åtalad som inte har möjlighet att bekosta en egen advokat har rätt till offentlig försvarare. Ofta utnämns emellertid offentliga försvarare för sent i utredningen, vilket medför att möjligheten till ett fullgott försvar begränsas. De offentliga försvararna har en hög arbetsbelastning med ett genomsnitt på 550 fall per år, vilket leder till långsam och ineffektiv assistans. Rättegångssystemet är undermåligt och misstänkta tvingas ofta sitta häktade längre än de 24 timmar som författningen tillåter. Långvariga frihetsberövanden i väntan på rättegång är vanligt förekommande och leder till överfulla fängelser. Enligt det amerikanska utrikesdepartementet hade 62 procent av de fängslade personerna i landet ännu inte blivit dömda i rättegång, vilket i slutet av 2006 motsvarade personer. Den normala väntetiden på rättegång i brottmål är cirka två 4

5 5 år och det är inte ovanligt att tiden i fängelse i väntan på dom överskrider maxstraffet för brottet som personen anklagas för. EU rapporterar att några nyligen genomförda reformer har lett till minskade väntetider på rättegång. Panamas polis (PNP) står under civil kontroll, har civila chefer och har även upprättat en disciplininstans, Oficina Profesional de Responsabilidad de la PNP, i syfte att utreda och vid behov bestraffa polisers felaktiga uppförande. En stor andel anmälningar av korruptionsbrott begångna av polisen har utretts och resulterat i att disciplinära åtgärder vidtagits. Korruption inom polisen rapporteras dock fortfarande vara ett problem. Det föreligger inga uppenbara skillnader mellan mäns och kvinnors tillgång till rättsväsendet. Sedan 1989 har Panama inte någon försvarsmakt och följaktligen finns inte några militärdomstolar eller andra extraordinära domstolar. 7. Straffrihet Straffrihet enligt bedömare förekommer främst i fall av polisvåld. Dock har en förbättring skett sedan införandet av Oficina Profesional de Responsabilidad de la PNP. En diskussion pågår i landet om de ansvariga för allvarliga brott, såsom försvinnanden och mord, under militärdiktaturen ska ställas inför rätta. Många av de ansvariga för allvarliga brott mot mänskliga rättigheter som begicks har inte åtalats. Den "fortsättningskommission" på sanningskommissionen som avslutade sitt arbete 2003 La Oficina de Continuación de la Comisión de Verdad bad under 2006 att 16 avslutade fall åter skulle öppnas för vidare utredning samt att 17 mordfall skulle utredas. Denna kommission fortsätter att lida brist på ekonomiska resurser, vilket bland annat försvårar arbetet med att göra DNA-test på kroppar som hittas för att säkra deras identitet. De kvarvarande fallen från diktaturen hanteras av det ordinarie rättssystemet. 8. Yttrande-, tryck-, mötes-, förenings- och religionsfrihet m.m. Yttrande- och tryckfriheten är lagstadgad, men efterföljs inte alltid. En sär-skild lag har lett till upprättandet av en censurinstans, som huvudsakligen ägnar sig åt att kontrollera att de många radiostationerna inte använder sig av vulgärt eller på annat sätt anstötligt språk. I vissa fall har media utsatts för politiska och ekonomiska påtryckningar i syfte att tillrättalägga information. Statsmakten har vid flera tillfällen åberopat brottet respektlöshet gentemot statsmakten för att tysta obekväma journalister. Det finns även en lag som förbjuder smädelser och förtal. I mars 2007 uttryckte Organisationen Reportrar Utan Gränser besvikelse och oro över president Torrijos godkännande av två artiklar i den nya brottsbalken som enligt organisationen hotar tryckfriheten.

6 Journalister och organisationer som jobbar för yttrande- och tryckfrihet kritiserar regeringen och menar att den manipulerar fritt flöde av information. Landets sex nationella dagstidningar, fyra kommersiella och två utbildningsinriktade TV-stationer samt hundratalet radiostationer är samtliga utom en statligt styrd TV-station privat ägda. Det är enligt lag förbjudet för tidningsföretag att också äga TV- och radiostationer, och vice versa. Såväl inhemska som utländska journalister kan arbeta och röra sig fritt i landet. Lagstiftningen garanterar religions-, förenings- och mötesfrihet liksom rätten att ansluta sig till politiska organisationer. 9. De politiska rättigheterna och de politiska institutionerna Panama är en republik med ett enkammarparlament som har 78 ledamöter. Flerpartisystem råder och fria och rättvisa val har hållits sedan demokratin återinfördes Valen i Panama klassificeras idag som fria och rättvisa. EU menar dock att man inte har lyckats utveckla mekanismer för att institutionellt garantera ett brett socialt deltagande. Inga märkbara skillnader råder mellan kvinnors och mäns valdeltagande. Såväl kvinnor som landets samtliga minoriteter är dock underrepresenterade vid politiska utnämningar. Idag upptas cirka 14 procent av platserna i parlamentet av kvinnor. Tre av 13 poster i regeringen innehas av kvinnor. Ombudsmannaämbetet, Defensor del Pueblo, inrättades Ombudsmannen har ingen juridisk befogenhet utan endast en rådgivande funktion gentemot staten och myndigheterna. Ämbetet mottar omkring klagomål per år. Justitieombudsmannen la Procuraduría har i uppgift att övervaka offentliga tjänstemäns arbete och har en viktig roll i övervakandet av respekten för de mänskliga rättigheterna. EKONOMISKA, SOCIALA OCH KULTURELLA RÄTTIGHETER 10. Rätten till arbete och relaterade frågor Panama har ratificerat Internationella arbetsorganisationens (ILO) åtta centrala konventioner om grundläggande rättigheter i arbetslivet. Anställda i den privata sektorn har enligt lag rätt att bilda fackföreningar och att vara medlem i fackföreningar, under förutsättning att antalet medlemmar på arbetsplatsen uppgår till minst 40 anställda. Fackföreningarnas utbredning är dock begränsad. Visst politiskt, ideologiskt och ekonomiskt inflytande utövas över vissa föreningar. Offentligt anställda har ingen rätt att ansluta sig till 6

7 7 fackliga organisationer. De får bilda lokala föreningar om minst 50 medlemmar som har rätt att förhandla om kollektivavtal, men har en begränsad strejkrätt. Inom de tullfria zonerna, områden med specialreglering för att främja företagsinvesteringar, är de anställdas rättigheter emellertid märkbart beskurna och i de flesta fall har de ingen rätt att organisera sig. ILO anser att detta strider mot ILO-konvention 87 om organisationsfrihet. För att en strejk ska vara laglig måste en absolut majoritet av de anställda på företaget rösta för den. Strejker får endast utlysas för krav på bättre arbetsvillkor, om kollektivavtal eller i protest mot upprepade kränkningar av lagstadgade rättigheter. Strejker får dock inte företas i protest mot regeringens politik, för högre minimilön eller för erkännande av en fackförening. Enligt officiella källor uppgick arbetslösheten till 6,3 procent i augusti 2007, vilket är en minskning jämfört med året innan. Författningen förespråkar lika lön för lika arbete, men enligt EU har kvinnor trots detta i genomsnitt 15 procent lägre lön än män. Minimilönen är 0,89-1,68 US-dollar per timme, beroende på sektor och geografisk region. Det amerikanska utrikesdepartementet rapporterar att minimilönen inte räcker till att uppnå en god levnadsstandard. Uppskattningsvis når närmare 40 procent av befolkningen, främst de som arbetar i den informella sektorn, inte ens upp till minimilönen. Enligt offentliga källor arbetar 46 procent i den informella sektorn. Arbetstagare på landsbygden är särskilt utsatta och regeringen lyckades inte säkra lagarnas efterlevnad i dessa områden. Enligt arbetsrättslagstiftningen uppgår arbetsveckan till 48 timmar. Arbetsministeriet verkar för denna lags efterlevnad i den formella sektorn. Arbetsministeriet är ansvarigt för att hälso- och säkerhetsföreskrifter på arbetsplatsen efterlevs. Byggnadsindustrin har anklagats för att inte tillämpa föreskrifterna och ett antal dödsfall inträffar årligen. Inom bananindustrin är arbetarnas skyddsutrustning ofta bristfällig vilket bland annat lett till flera fall av förgiftningar orsakade av kontinuerlig kontakt med kemiska produkter. 11. Rätten till bästa uppnåeliga hälsa Panama har i vissa regioner en väl fungerande hälso- och sjukvård. Hela landet åtnjuter inte samma tillgång till sjukvård och på landsbygden lider många av undernäring och allmänna hälsoproblem. Den fattiga befolkningen har minst möjligheter att få adekvat hälsovård och undernäring bland barn förekommer. Lokala vårdcentraler, som lyder under hälsoministeriet, ger grundläggande hälsoservice till barn. Urbefolkningens tillgång på dricksvatten är undermålig. FN:s program för hiv och aids (UNAIDS), beräknar att 0,9 procent av landets befolkning mellan 15 och 49 år är HIV-smittade, men det kan i realiteten vara

8 många fler. Regeringen har ett program för att assistera hiv/aids-smittade där behandling ges till cirka 80 procent av de smittade. Dock menar UNAIDS att det preventiva arbetet är bristfälligt. Enligt lagen är det förbjudet att diskriminera personer med hiv/aids inom utbildning och arbete, men i praktiken fortsätter diskrimineringen att vara ett utbrett problem. 12. Rätten till utbildning Utbildning är obligatorisk och kostnadsfri till och med nionde klass. Praktiskt taget alla barn skrivs in i skolan. Det förekommer dock att familjer inte har möjlighet att låta barnen avsluta sin skolgång då de måste hjälpa till att försör-ja familjen genom olika typer av arbete. Traditionella attityder, undermåliga ekonomiska förutsättningar och brist på transportmedel innebär att barn uteblir från den obligatoriska skolgången. FN:s ekonomiska kommission för Latinamerika och Karibien (CEPAL) rapporterar att endast omkring 50 procent av ursprungsbefolkningen deltar i utbildning. 7,6 procent av befolkningen över 10 år är analfabeter. CEPAL menar dock att denna siffra inte visar på de stora skillnader som finns mellan olika folkgrupper och regioner. I de urbana områdena är andelen analfabeter 2,6 procent medan motsvarande siffra för landsbygden är 16,7 procent. 13. Rätten till en tillfredsställande levnadsstandard Panama klassificeras som ett medelinkomstland var BNP-tillväxten 8,7 procent. Emellertid är den ekonomiska och sociala ojämlikheten stor. Inkomstfördelningen är ojämn och det beräknas att en tredjedel av befolkningen lever under den nationella fattigdomsgränsen och cirka hälften av denna del av befolkningen lever i extrem fattigdom. UNAIDS beräknar att hälften av landets kvinnor lever i fattigdom. De flesta som arbetar i stadsområdenas formella sektorer tjänar mer än minimilönen, medan lönerna på landsbygden och i den informella sektorn ofta ligger långt under den lagstadgade miniminivån. Arbetslöshet kombinerat med undersysselsättning hindrar en stor andel av befolkningen från att uppnå en godtagbar levnadsstandard. EU menar att den utbredda fattigdomen beror på de stora ojämlikheterna och på en nationell utvecklingsagenda som endast kommer en begränsad del av befolkningen till handa. Landets ekonomi är stark i området runt Panamakanalen och i storstadsregionen kring Panama City, medan den rurala ekonomin är svag. Den urbana befolkningen utgör närmare 60 procent. Den nationella utvecklingsplanen har väckt frågetecken utifrån ett rättighetsperspektiv och anses av bedömare vara riktad mot kapitalstarka sektorer, medan den saknar en klar strategi för fattigdomsbekämpning. Enligt EU prioriterar planen servicesektorn mer än jordbrukssektorn. EU rapporterar att sociala indikatorer 8

9 9 visar på en bekymrande situation i de rurala områdena och en växande ojämlikhet med avseende på utvecklingsnivåer inom landet. Regeringen har som mål att öka antalet arbetstillfällen, förbättra tillgängligheten av offentliga tjänster och minska fattigdomen med en femtedel innan Den sittande regeringen avser att reformera skattesystemet, modernisera och decentralisera offentliga tjänster och institutioner, reformera rättsväsende, samt att arbeta med att bekämpa korruption. OLIKA GRUPPERS ÅTNJUTANDE AV DE MÄNSKLIGA RÄTTIGHETERNA 14. Kvinnors rättigheter Panama har ratificerat FN:s konvention om avskaffande av all slags diskriminering av kvinnor och landets konstitution förbjuder könsdiskriminering. Enligt nationell lag har kvinnor samma rättigheter som män, men kulturell och traditionsbunden könsdiskriminering förekommer. Trots juridiska åtgärder och institutioner som skapats för att främja jämlikhet fortsätter kvinnor att diskrimineras och har begränsad tillgång till politiska poster. Enligt EU är kvinnomisshandel i hemmet ett utbrett problem som ökar. Under 2006 registrerade polisen cirka fall av kvinnomisshandel i hemmet, men siffran befaras vara mycket högre. Psykiskt, fysiskt och sexuellt våld i familjen är olagligt och kan ge mellan ett och fem års fängelse. Dock väljer många offer familjeterapi istället för åtal och antalet fällande domar är få. Domar för våldtäkt är ovanliga och exakta siffror saknas då statistik inte förs. Kvinnoorganisationer som FundaMujer (Kvinnofonden) arbetar med att utbilda kvinnor angående deras rättigheter och har kvinnohus dit misshandlade och våldtagna kvinnor kan vända sig vid behov av skydd och rådgivning. Enligt enskilda organisationer är situationen för kvinnorna bland landets ursprungsbefolkning särskilt allvarlig. Många lever i fattigdom och har mycket begränsad tillgång till sjukvård och utbildning. Statens resurser och insatser för dessa kvinnor uppfattas av bedömare som undermåliga och otillräckliga. I Panamas brottsbalk stadgas att abort endast är laglig i tre fall: vid våldtäkt, då kvinnans liv är i fara och när fostret är missbildat. Om inget av dessa tre fall är uppfyllda och kvinnan i fråga utför en abort kan hon dömas till mellan ett och tre års fängelse. Prostitution är lagligt i Panama. Studier visar att många av de prostituerade kvinnorna är utsatta och kommer från mycket svåra förhållanden. Sexuella trakasserier på arbetsplatsen är olagligt. Lagöverträdelsen kan ge mellan ett och

10 tre års fängelse men fällande domar för sexuella trakasserier är få, precis som anmälningarna. 15. Barnets rättigheter Statens efterlevnad av FN:s konvention om barnets rättigheter uppvisar vissa brister. Det finns en överdomstol för minderåriga och en motsvarande för familjen. Dessa domstolar har dock begränsade resurser och deras domar ifrågasätts. Barnmisshandel och sexuella övergrepp förekommer. Barnarbete är ett problem och ett stort antal barn slutar skolan i förtid eftersom de tvingas bidra till familjens försörjning. Det finns ingen statistik, men regeringen uppskattar att 45 procent av de arbetande barnen i stadsområdena inte går i skolan. Lagen anger att barn under 14 år inte får arbeta, och för barn som inte har avslutat grundskolan gäller 15 år. Detta respekteras dock sällan av arbetsgivare, särskilt på landsbygden. ILO har uppskattat att barn mellan 5 och 17 år arbetar i den informella sektorn. Handel med barn är ett problem och det förekommer rapporter om att barn smugglas från landsbygden till städerna för att användas i hushållsarbete. Gatubarn och barnprostitution är ett utbrett problem. ILO rapporterar om barn som utsätts för sexuell exploatering i kommersiellt syfte. Enligt det amerikanska utrikesdepartementet är även rekryteringar av minderåriga till kriminella gäng ett växande problem. 16. Rättigheter för personer som tillhör nationella, etniska, språkliga och religiösa minoriteter samt urfolk Panama har lyckats integrera majoriteten av landets många etniska grupper i samhället. Trots detta förekommer öppen diskriminering av flera av de nyligen anlända minoriteterna, huvudsakligen kineser, men även indier och immigranter från Mellanöstern. Landets svarta minoritet 12 procent enligt officiella källor utsätts ofta för diskriminering. Enligt folkräkningen från år 2000 utgör ursprungsbefolkningen 10 procent av befolkningen. Enligt konstitutionen åtnjuter ursprungsbefolkningen samma rättigheter som övriga medborgare, men deras levnadsstandard är lägre än genomsnittet. EU rapporterar om svåra strukturella problem på landsbygden, och särskilt där ursprungsbefolkningen lever. Dessa områden är dåligt integrerade i landets ekonomi och politik. Ursprungsbefolkningen är hårdast drabbad av fattigdom, sjukdomar, undernäring och analfabetism. Kvinnor drabbas hårdare än män. Medan 28 procent av männen är analfabeter är den motsvarande andelen bland kvinnorna 48 procent. I de rurala delarna av Panama lever över 65 procent i fattigdom och 38,5 procent i extrem fattigdom. Ursprungsbefolkningen bemästrar inte alltid spanska och liten eller ingen information ges på deras egna språk, vilket 10

11 bidrar till att försvåra deras möjligheter att ta tillvara sina rättigheter samt förbättra sin situation i samhället. Den sociala diskrimineringen fortsätter att vara utbredd och ursprungsbefolkningen diskrimineras ofta på arbetsmarknaden. 17. Diskriminering på grund av sexuell läggning eller könsidentitet Sexuellt umgänge mellan personer av samma kön är inte olagligt, men HBTpersoner (homo-, bi- och transsexuella personer) får varken tjänstgöra inom säkerhetsstyrkorna eller inom polisen. Social diskriminering förekommer och det finns inget förbud mot diskriminering på grund av sexuell läggning eller könsidentitet. Asociación Hombres y Mujeres Nuevos de Panama (AHMNP), den första organisationen som främjar HBT-personers rättigheter, bildades i mitten på nittiotalet och har sedan dess bland annat verkat för erkännande av partnerskap för samkönade par. Organisationen uppger att arbetsgivare diskriminerar HBT-personer som är öppna med sin sexuella läggning. 18. Flyktingars rättigheter Ett mottagningssystem av flyktingar finns liksom ett samarbete med UNHCR. Alla personer som kommer till Panama på grund av förföljelse baserad på ras, kön, religion, medborgarskap, social klass eller politisk uppfattning garanteras formellt ett visst mått av skydd. Sökanden har rätt till möten med regeringens flyktingkommission var tredje månad för att fastställa personens flyktingstat-us. Dessa bestämmelser respekteras dock inte i praktiken. Under senare år har antalet colombianska asylsökande och flyktingar ökat. Inga säkra siffror finns, men enligt UNHCR kan det röra sig om flera tusen främst i den fattiga regionen Darién i södra Panama. UNHCR har ett kontor i Panama City där man framförallt arbetar med att hjälpa colombianska flyktingar. Det har funnits en motvilja hos den panamanska regeringen att ge colombianer flyktingstatus. Dessa har därför inte kunnat röra sig utanför de byar där de placerats och har inte haft rätt att arbeta i landet. Internationella Röda Korskommittén (ICRC) rapporterar om colombianska flyktingars problem att få tillgång till sjukvård. I slutet av 2006 erkändes för första gången colombianska personer tillhörande ursprungsbefolkningen som flyktingar i Panama. UNHCR anser detta vara ett viktigt steg i rätt riktning. Staten har vidtagit vissa åtgärder mot återsändande av personer till områden där de riskerar förföljelse eller omänsklig behandling. Panama är ett transitland för främst colombianer, ecuadorianer och peruaner, men även för ett växande antal asiater som söker sig till USA. 11

12 Funktionshindrades rättigheter Enligt en folkräkning från 2000 lider två procent av befolkningen någon form av funktionshinder. Det Nationella sekretariatet för social integration uppskattar dock siffran till nio procent. Mörkertalet beror delvis på kulturella mönster, som gör att det finns ett motstånd mot att erkänna och rapportera handikapp. Regeringen har visat intresse för frågor som rör handikappade. Särskilt har handikappade barn uppmärksammats och man har utarbetat program för att stödja denna grupp. Det finns ett antal lagar som reglerar skydd för funktionshindrade, men enligt nationella handikapporganisationer efterlevs inte alltid dessa lagar. Diskriminering av funktionshindrade förekommer på arbetsmarknaden, inom utbildningssystemet och hälsovården. Staten erbjuder skattelättnader för företag som anställer funktionshindrade personer, men denna möjlighet utnyttjas inte i någon större utsträckning. Det finns även en lag som anger att i företag med minst 50 anställda ska 2 procent av personalstyrkan vara funktionshindrade. I praktiken tillämpas dock inte bestämmelserna i särskilt hög utsträckning. Funktionshindrade tenderar att tjäna mindre än personer utan funktionshinder för motsvarande arbete. Enligt det Nationella kontoret för funktionshinder är arbetslösheten för funktionshindrade runt 40 procent. Enligt lag ska landets samtliga nybyggen vara tillgängliga även för funktionshindrade personer, något som generellt inte efterlevs. Funktionshindrade som inte kan ta sig till landets vallokaler tillåts rösta i hemmet. Funktionshindrade har rätt till kostnadsfri medicinsk behandling vid alla allmänna sjukhus och kliniker. Det finns inget system för textning av nyhetsprogram och inte heller någon teknologi genom vilken personer med tal- och hörselsvårigheter kan kommunicera med myndigheterna vid kris- eller katastrofsituationer. Det finns inte heller någon täckning i socialförsäkringen för tekniska hjälpmedel. ÖVRIGT 20. Frivilligorganisationers arbete för mänskliga rättigheter Oberoende människorättsorganisationer tillåts verka fritt och för även en dialog med berörda myndigheter. Bland dessa organisationer kan nämnas Cáritas Panamá, Fundación para el Desarrollo de la Libertad Ciudadana och Centro de Investigación y Promoción de los Derechos Humanos.

13 Internationella och svenska insatser på området mänskliga rättigheter FN-systemet är närvarande i Panama och UNHCR:s fältverksamhet, i anknytning till flyktingsituationen, är det viktigaste rådgivande inslaget. Sverige är en av bidragsgivarna till kontorets verksamhet. Panama klassas som ett medelinkomstland, vilket gör att det internationella biståndet är begränsat.